Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit, sedan ansvarsfrihet senast tillerkändes fullmäqtiqe i nämnda kontor.

1893-03-03 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1893:26, Utlåtande, angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit, sedan ansvarsfrihet senast tillerkändes fullmäqtiqe i nämnda kontor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

1

N:o 26.

Ank. till Riksd. kansli den 3 mars 1893, kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid,

som förflutit, sedan ansvarsfrihet senast tillerkändes fullmäqtiqe

i nämnda kontor.

(R. A.)

Sedan statsutskottet tagit kännedom om den af Riksdagens år 1892

församlade revisorer afgifna berättelse om granskningen af riksgäldskontorets

tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse till utskottet

remitterats och bland kamrarnes ledamöter i tryck utdelats, samt genomläst

de protokoll, hvilka blifvit hos fullmägtige i riksgäldskontor förda

efter den 29 september 1892, med hvilken dag revisorernas protokollsgranskning

slutade, till och med den 19 januari 1893, å hvilken dag

fullmägtiges berättelse till innevarande Riksdag blifvit afgifven, får utskottet

nu meddela yttrande med anledning af berörda, sålunda verkstälda

granskning.

l:o.

Angående skilnaden mellan statens utgifter för jernvägslån och statens

inkomster dels af behållna trafikmedel, dels af enskilda jernvägsaktiebolags

annuitetsliqvider.

Bill. till Riksd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 19 Höft. (N: 26). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

Till fullföljande af de i ofvan angifna afseende af föregående

Riksdagars statsutskott lemnade uppgifter får utskottet för det senast

tilländagångna året 1892 meddela följande siffror:

Af riksgäldskontoret utbetald ränta å de fonderade statslånen (i hvilken

post ej inbegripits ränta å de för jernvägshypoteksfondens räkning

använda obligationer af 1878 års lån, hvilken ränta af nämnda fond

riksgäldskontoret godtgöres)......................................... kr. 9,983,289: or.

Då, med anledning deraf att i denna post ingår ränta

å medel, som upplånats för odlingslånefondens

räkning och till fortsatt utveckling af statens telefonväsende,

från nämnda belopp afdrages:

dels den af statskontoret godtgjorda

ränta å försträckningar till od
lingslånefonden.

.............................. kr. 217,944: 4 8.

dels af telegrafverket erlagd ränta å

lyftade medel för utveckling af

statens telefonväsende .................... » 53,833: 33. » 271,777: 8i.

återstår en statens ränteutgift å upplåningen för jern
vägar

till belopp af ....................................................... kr. 9,711,511. 26.

Till statskontoret levererad behållning af trafikinkomster

å statens jernvägar ......... kr. 6,500,000: —

å lånen till enskilda jernvägar till

riksgäldskontoret inbetald ränta » 2,042,469: 64. » 8,542,469: 64.

ränteskilnad, som måst af andra statsmedel gäldas kr. 1,169,041: 72.

Kapitalafbetalning å de fonderade statslånen.................. kr. 2,051,184: 09.

Kapitalinbetalning å lånen till enskilda jernvägar ...... » 542,305: 84.

Skilnad, som af andra statsmedel guldits, ..................... kr. 1,508,878: 26.

Härvid är dock, beträffande ofvanberörda rån ^skilnad, att märka,

att å vissa lån till enskilda jern vägsanläggningar för år 1892 upplupit

ränta, med hvars erläggande anstånd af Riksdagen medgifvits, men

hvilken räntefordran i sjelfva verket utgör ett riksgäldskontorets under

året uppkomna tillgodohafvande hos enskilda jernvägar. Detta räntebelopp

uppgår till 72,567 kronor 28 öre.

2:o.

Fullmägtige hafva å sid. 8—11 af sin den 19 sistlidne januari till

Riksdagen afgifna berättelse (statsutskottets memorial n:o 1) meddelat

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 26. 3

h vilka då till betalning förfallna annuitetsbelopp å de från riksgäldskontoret

till kanal- och jernvägsanläggningars utförande samt till byggnader

utgifna lån icke vid nämnda tid kunnat af vederbörande gäldas.

Enligt hvad utskottet inhemtat, har efter berättelsens afgifvande icke

inträffat någon förändring i berörda hänseende.

3:o.

Angående lån för förändring och tillbyggnad af läroverksbyggnaden

i Skara.

(Rev. ber. sid. 30. förkl. sid. 275—277.)

Vid 1865—1866 års riksdag beviljade Rikets Ständer, såsom bidrag

till förändring och tillbyggnad af elementarläroverksbyggnaden i

Skara, dels ett anslag af 15,000 rdr. och dels ett låneunderstöd af 40,000

rdr., under förutsättning att vederbörande landsting till byggnadsföretaget

i dess helhet bidroge med 20,000 rdr. samt att staden Skara tillsköte

hvad som utöfver sålunda för ifrågavarande byggnadsföretag till

75,000 rdr. beräknade bidrag kunde för ändamålet erfordras.

Lånet, som skulle få innehafvas räntefritt under fem år och derefter

återgäldas medelst en annuitet af 5 % å ursprungliga beloppet,

af hvilken annuitet 4 °/o skulle utgöra ränta och återstoden kapitalafbetalning,

utbetalades från riksgäldskontoret under åren 1868 och 1869

emot två af Skara domkapitel den 17 juni 1868 och den 20 januari

1869 utfärdade reverser, hvardera å 20,000 rdr, i hvilka domkapitlet,

utan att angifva hvarifrån medel dertill skulle tagas, förband sig att

återbetala lånet. Å dessa förbindelser har domkapitlet emellertid från

och med år 1889 icke erlagt föreskrifna inbetalningar. Lånets kapitalåterstod

utgör 32,344 kronor 13 öre.

I anledning häraf och med förmälan att domkapitlet uti en till

riksgäldskontoret ingifven skrifvelse af den 24 augusti 1892, med bifogande

af öfversigt öfver allmänna läroverkets i Skara byggnadsfonds

ställning, anmält, att nämnda fond saknade medel, till bestridande af

rånte- och kapitalbetalning å ifrågavarande lån, vid hvilken anmälan

fullmägtige i riksgäldskontoret låtit bero, hafva revisorerna, enär domkapitlet

förbundit sig att i enlighet med stadgade betalniugsvilkor å

lånet erlägga ränta och amortering, trott det kunna ifrågasättas, huruvida

genom berörda anmälan, som endast framhölle allmänna läroverkets

byggnadsfonds bristande betalningsförmåga, kunde anses vara på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

ett tillfredsställande sätt utredt, att medel, hvilka för rånte- och kapitalbetalningar

å lånet finge tagas i anspråk, icke förefunnits, hvadan

revisorerna velat förhållandet omförmäla, i synnerhet som revisorerna

vid granskning af domkapitlets räkenskaper inhemtat, att stiftets byggnadskassa,

som enligt § 135 af gällande läroverksstadga vore afsedd

för de allmänna läroverkens behof, vid 1891 års slut haft en behållning

af 13,104 kronor 24 öre.

I en den 28 december sistlidna år till fullmägtige i riksgäldskontoret

afgifven förklaring har Skara domkapitel anfört hufvudsakligen

följande.

Ofvannämnda två förbindelser af Domkapitlet måste, såsom gällande

ett för Skara läroverksbyggnads behof upptaget lån, egentligen

och närmast afse Skara läroverks byggnadsfond. Derjemte kunde för

detta liksom för andra ändamål, hvilka rörde stiftets läroverksbyggnader,

stiftets byggnadskassa i mån af tillgångar tagas i anspråk, och

domkapitlet hade icke heller underlåtit att hvarje gång, då Skara läroverks

byggnadsfond befunnits sakna tillgångar att bestrida rånte- och

kapitalafbetalning å ifrågavarande lån, tillika undersöka, huruvida sådana

tillgångar kunde beredas ur stiftets byggnadskassa. Domkapitlet hade

dervid hvarje gång funnit sig icke kunna för ändamålet anlita byggnadskassan,

men då ingen ovilkorlig förpligtelse synts domkapitlet förefinnas

för stiftets byggnadskassa att inträda vid bristande betalningsförmåga

hos läroverkets byggnadsfond, hade domkapitlet icke trott nödigt

vara att lemna riksgäldskontoret redogörelse för stiftets byggnadskassas

ställning.

Denna kassas behållning — i hvilken för öfrigt inginge ett räntefritt

lån till Skara allmänna läroverks byggnadsfond å ett belopp af

1,380 kronor 10 öre, hvilket lån till följd af byggnadsfondens bristande

betalningsförmåga sannolikt måste afskrifvas — ökades visserligen under

år 1891 från 10,691 kronor 90 öre till 13,104 kronor 24 öre, men detta

berodde hufvudsakligen derpå, att kassan under nämnda år kommit i

åtnjutande af inkomst från ledig ecklesiastik tjenst enligt läroverksstadgans

§ 135 c) till belopp af 2,203 kronor 55 öre. Inkomst af detta

slag kunde emellertid enligt sakens natur endast undantagsvis tillfalla

kassan och hade icke heller under en lång följd af år före 1891 förekommit.

Öfver hufvud hade på senare tider kassans behållning snarare

visat tendens att gå ned än att gå upp, hvilket varit en oundgänglig

följd deraf, att kassan, utom räntor af kapitalet, icke haft andra inkomster

än två årliga kollekter inom stiftet, tillsammans uppgående till ett

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

5

belopp, vexlande mellan omkring 50 och omkring 90 kronor, samt

hyror, uppgående för år 1891 till ett belopp af 193 kronor 75 öre.

Ehuru Domkapitlet på dessa skäl icke ansett sig kunna och böra

ifrågasätta, att medel till ifrågavarande låns beräntande och amorterande

skulle få tagas ur stiftets byggnadskassa, icke ens sedan dess behållning

stigit till det belopp, som förefunnits vid 1891 års slut, vore

dock den möjligheten icke utesluten, att under nästa eller något följande

år, såvida läroverkets byggnadsfond då fortfarande visade sig urståndsatt

att bestrida rånte- och kapitalbetalningen, stiftets byggnadskassa

kunde anlitas för betalningens verkställande, ehuru det visserligen icke

läte tänka sig, att sådant kunde ega rum två eller flera år å rad.

Domkapitlet komme alltså, så ofta frågan om åtgärder med anledning

af byggnadsfondens anmälda oförmåga att bestrida rånte- och

kapitalbetalningen å lånet kunde komma att föreligga, att för hvarje

gång å nyo taga under noggrann ompröfning, om och i hvad mån stiftets

byggnadskassa skulle kunna för ändamålet tagas i anspråk.

Enligt § 124 af stadgan för rikets allmänna elementarläroverk den

29 januari 1859, hvilken stadga gälde, då ifrågavarande lån beviljades och

utlemnades, skulle byggnad och underhållande af lärohus, der de icke

ålåge städerna, ske på bekostnad af stiftens byggnadskassor genom

vederbörande biskops och konsistorii försorg och under deras tillsyn.

Genom kongl. cirkulärbrefvet den 11 december 1863 föreskrefs emellertid,

i öfverensstämmelse med 1862—1863 års Riksdags beslut,, att vid

hvarje läroverk skulle, genom upptagande af en terminsafgift. af 5

rdr., bildas en byggnadsfond för nybyggnadsföretag och reparationer.

Dessa läroverkens byggnadsfonder skulle icke, såsom stiftens byggnadskassor,

förvaltas af konsistorium, utan af läroverkets rektor jemte

en af läroverkskollegium och två af vederbörande kommunalstyrelse

utsedde delegerade. Nu gällande läroverksstadga af den 1 november

1878 föreskrifver i § 125, att lärohus skola byggas och underhållas på

bekostnad af läroverkens byggnadsfonder och stiftens byggnadskassor,

samt innehåller om förvaltningen af nämnda fonder och kassor samma

bestämmelser som 1859 års stadga och 1863 års cirkulärbref.

På grund af berörda föreskrifter synes det utskottet uppenbart,

att de af domkapitlet i Skara utfärdade förbindelserna för omförmälda lån

afse stiftets under domkapitlets förvaltning stående byggnadskassa, som

det enligt läroverksstadgan åligger att bestrida sådana utgifter, för hvilkas

betäckande lånet meddelats, och att således Skara stifts byggnadskassa

häftar i skuld till riksgäldskontoret för ifrågavarande lån. Att så är

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

förhållandet, framgår för öfrigt af hvad som förekom vid första låneandelens

lyftande.

Med företeende af bevis att vilkoren för lånets utbekommande

blifvit fullgjorda, anhöll o stadsfullmägtige i Skara i skrifvelse af den 2

maj 1868 hos fullmägtige i riksgäldskontoret, att lånet måtte varda utbetaldt

till Skara högre elementarläroverks enskilda byggnadsfond emot

förbindelse af läroverkets rektor och öfriga ledamöter i den förvaltningskomité,

under hvars inseende nämnda fond vore stäld, men då

fullmägtige i riksgäldskontoret antogo, att den föreskrifna skuldförbindelsen

borde, i likhet med hvad i jemförliga fall förut skett, utfärdas

af Skara stifts domkapitel, beslöto fullmägtige att till stadsfullmägtige

öfversända formulär till revers af domkapitlet. Denna fullmägtiges

uppfattning och fullmägtiges deraf härflytande beslut föranleddes antagligen

af hvad som inträffade vid behandlingen af ett liknande

ärende två år förut. Sedan nemligen 1862—1863 års Riksdag beviljat

ett lån af 40,000 rdr för uppförande af en ny byggnad vid läroverket

i Kalmar, samt Kongl. Majd förklarat, att vederbörande egde att i

riksgäldskontoret anmäla sig till utbekommande af sagda låneunderstöd,

anhöll domkapitlet i Kalmar hos fullmägtige i samma kontor, att lånet

måtte varda till domkapitlets disposition utanordnadt. Fullmägtige afslogo

dock denna ansökan, hufvudsakligen af det skäl att domkapitlet

icke visat sig vara berättigadt att lyfta lånemedlen. Med anledning

deraf förklarade Kongl. Magt, uppå framställning af domkapitlet, i

nådigt bref till fullmägtige den 9 mars 1866, att, enär berörda låneunderstöd

blifvit af Rikets Ständer beviljadt i anseende till bristande

tillgångar i Kalmar stifts byggnadskassa, på hvars bekostnad ifrågavarande

nybyggnad eljest skolat verkställas, Kongl. Maj:t funne domkapitlet,

hvilket förvaltningen af nämnda kassa ålåge, vara behörigt att

lånebeloppet uppbära. Lånet blef derefter utbetaldt till domkapitlet

emot förbindelse, affattad i samma ordalag som domkapitlets i Skara

båda förbindelser, för hvilka den tjena! såsom mönster.

Af hvad sålunda blifvit anfördt torde framgå, att, i motsats till

hvad domkapitlet antagit, Skara stifts byggnadskassa i första hand står

i betalningsansvar för det till förändring och tillbyggnad af läroverket

i Skara beviljade, af domkapitlet lyftade statslånet, samt att följaktligen

någon tvekan icke kan råda derom att nyssnämnda kassas medel må

och, om kassans ställning sådant medgifver, äfven böra användas till

återbetalning af omförmälda lån. Då emellertid kassans behållning vid

1891 års slut icke var större än 13,104 kronor 24 öre, i hvilket belopp

dessutom, enligt hvad domkapitlet upplyst, ingick en räntefri fordran

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

7

å 1,380 kronor 10 öre af tvifvelaktig säkerhet, har utskottet ansett

skäl för närvarande icke förefinnas att vidtaga åtgärder för utfående

af de resterande inbetalningsbeloppen eller någon del deraf, helst som

domkapitlet förklarat sig, så ofta frågan om åtgärder med anledning af

Skara allmänna läroverks byggnadsfonds oförmåga att bestrida ränteoch

kapitalbetalningen å lånet förelåge, komma att taga under noggrann

ompröfning, om och i hvad mån stiftets byggnadskassa kunde

för ändamålet tagas i anspråk. Men enär vid en sådan pröfning domkapitlets

uppfattning om byggnadskassans förhållande till ofta nämnda

statslån måste utöfva väsentligt inflytande å domkapitlets åsigt i hvad

mån kassanB tillgångar kunna och höra anlitas för gäldande af samma

lån, får utskottet, med anledning af revisorernas framställning i förevarande

ämne och domkapitlets deröfver afgifna förklaring, hemställa,

'' *

att Riksdagen måtte uppdraga åt fullmägtige i

riksgäldskontoret att i skrifvelse till domkapitlet i

Skara framhålla, att Skara stifts byggnadskassa på

de här ofvan anförda skäl är skyldig att, i mån af

tillgång, till riksgäldskontoret inbetala förfallna och

hädanefter förfallande annuiteter å det för förändring

och tillbyggnad af elementarläroverksbyggnaden i

Skara från nämnda kontor utbetalda statslån å 40,000

kronor.

4:o.

Angående Vesterås domkyrkas lån.

(Rev. ber. sid. 31. Förkl. sid. 277—378.)

Sedan 1856—1857 års Riksdag anvisat dels 45,000 rdr såsom

anslag och dels 22,500 rdr såsom lån för en större reparation af Vesterås

domkyrka, men detta statsbidrag å tillsammans 67,500 rdr bebefunnits

för ändamålet otillräckligt, begärde Kongl. Maj:t af 1859—

1860 års Riksdag till fortsättning af den påbörjade reparationen ett

ytterligare anslag af 28,000 rdr, afsedt till, bland annat, som ej särskild!

angafs, grundens omläggning och yttre takets lagning. Med bifall till

statsutskottets hemställan anvisade Riksdagen det äskade beloppet till

utgående från riksgäldskontoret, för att domkyrkokommissionen tillhandahållas,

med vilkor likväl att det sålunda beviljade understödet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

borde återgäldas i den mån domkyrkans inkomster dertill framdeles

lemnade tillgång. Lånet utbetalades från riksgäldskontoret den 31

december 1860 emot domkyrkokommissionens förbindelse, men bär

någon afbetalning derå allt hitintills icke egt rum.

Med förmälan att domkyrkans behållning under år 1891 stigit

från 11,477 kronor 93 öre vid årets början till 18,180 kronor vid dess

slut, hafva revisorerna, vid det förhållande att domkyrkan sålunda för

närvarande icke kunde anses sakna tillgångar, ansett en erinran böra

göras till domkyrkokommissionen om verkställande af någon afbetalning

å ifrågavarande lån.

I förklaring af den 20 december 1892 har domkyrkokommissionen

anfört: att, sedan de till kyrkans reparerande af Rikets Ständer anvisade

medel blifvit för ändamålet använda, kostnaden för fortsättningen af

reparationsarbetet måste bestridas uteslutande af kyrkans egna tillgångar,

och att, då dessa vore otillräckliga för arbetets oafbrutna bedrifvande,

detsamma kunde verkställas endast efter kortare eller längre

uppehåll, under hvilka genom besparing af kyrkans årliga inkomster

nödiga medel samlades eller återbetalning af för ändamålet upptagna lån

verkstäldes; att på så sätt under åren 1880—1884 domkyrkans tak och

tornspira blifvit täckta med ny koppar för en kostnad af 36,672 kronor

70 öre förutom värdet för den gamla kopparn, och att derefter på samma

sätt besparingar börjat göras till företagande af återstående reparationsarbeten,

som hittills, ehuru mycket nödvändiga, måst uppskjutas, och

hvilka vore beräknade att kosta omkring 50,000 kronor, hvaraf den vid

1891 års slut uppkomna behållning sålunda utgjorde endast en ringa

del; att dessa arbeten bestode af anbringande af ny stenfot af granit,

rengöring och fogstrykning af kyrkans ytterväggar, invändig skrapning

och vattrifning samt dekorering af hvalf och fönster; samt att, först sedan

samtliga reparationsarbeten fullbordats och de deraf föranledda kostnader

guldits, af kyrkans då inflytande medel afbetalning af kyrkans

skuld till riksgäldskontoret kunde verkställas.

Till hvad domkyrkokommissionen sålunda yttrat, har utskottet

ansett sig böra lägga den erinan, att, sedan domkyrkotakets fullständiga

omläggning med ny kopparplåt, med Riksdagens bifall, verkstälts på

domkyrkokassans bekostnad, återstoden af lånet å 22,500 rdr, eller

3,914 kronor 32 öre, enligt medgifvande af 1887 års senare Riksdag,

blifvit ur riksgäldskontorets räkenskaper afskrifven.

Utskottet finner väl revisorerna hafva egt fullt giltig anledning

till ofvan nämnda af dem gjorda uttalande, men då utskottet af dom
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N-''o 26.

9

kyrkokommissionens förklaring inhemta!;, att till följd af, bland annat,

åtskilliga med Riksdagens tillstånd ntförda, i den ursprungliga reparationsplanen

ej upptagna, nödiga arbeten å Vesterås domkyrka, ännu

återstår en del af det reparationsarbete, för hvars fullbordande ifrågavarande

lån å 28,000 kronor beviljats, samt utskottet antager, att, sedan

berörda arbete blifvit afslutadt, domkyrkokommissionen låter sig angeläget

vara att med tillgängliga medel efter hand betala domkyrkokassans

skuld till riksgäldskontoret, har utskottet ansett skäl nu icke

föreligga att erinra kommissionen om verkställande af någon afbetalning

å lånet, om hvars återgäldande kommissionen för öfrigt blifvit

påmind genom delgifning af revisorernas yttrande.

Utskottet hemställer derför,

att revisorernas förevarande framställning icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

5:o.

Angående Dalslands kanalaktiebolag.

(Rev. ber. sid. 80—81. Förkl. sid. 279.)

Revisorerna hafva dels till rättelse anmärkt en misskrifning i

revisionsberättelsen rörande nämnda bolag, dels, för vinnande af önskvärd

öfverensstämmelse mellan riksgäldskontorets och bolagets räkenskaper,

fäst uppmärksamheten derå, att bolagets vid 1891 års slut återstående

skuld till Riksgäldskontoret, 458,848 kronor 90 öre, specificerats

olika i dessa räkenskaper.

I häröfver afgifven förklaring har bolagets styrelse förmält, att

vederbörlig rättelse egt rum.

6:o.

Angående Stockholm—Rimbo och Skara—Kinnekulle—Venerns

jernvägsaktiebolag.

(Rev. ber. sid. 194—195 och 209. Förkl. sid. 292—293).

Rörande dessa bolag hafva revisorerna omförmält, hurusom vid

inom riksgäldskontoret verkstäld granskning af bolagens revisionsberättelse

för år 1891 anmärkts, i fråga om Stockholm—Rimbo jernvägsBih.

till Riksd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 afd. Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

SiatsutsJcottets Utlåtande N:o 26.

aktiebolag, att riksgäldskontorets fordran vid nämnda års slut för upplupen,

ej förfallen ränta å det bolaget beviljade statslån i bolagets

räkenskaper upptagits till 22,147 kronor 9 öre, ehuru samma räntefordran,

enligt^ riksgäldskontorets räkenskaper, utgjorde allenast 22,085

kronor 57 öre’"), och, i fråga om Skara—Kinnekulle—Venerns jern vägsaktiebolag,

att riksgäldskontorets fordran vid 1891 års utgång för

anståndsränta å bolagets statslån, hvilken fordran i kontorets räkenskaper

upptagits till 26,914 kronor 44 öre, i bolagets räkenskaper utförts

med 26,924 kronor 2 öre.

Bolagens styrelser hafva häröfver sig förklarat och dervid anfört,

att bolagens räkenskaper skola rättas till öfverensstämmelse med riksgäldskontorets

räkenskaper.

7:o.

Angående vissa enskilda jemn äg saktiebolag, hvilka häfta i skuld för

oguld na annuiteter å erhållna statslån.

(Rev. ber. sid. 240—241. Förbi. sid. 280—291.)

I sitt vid sistlidna års lagtima riksdag afgifna utlåtande, n:o 18,

yttrade statsutskottet, bland annat, hurusom såväl af sistlidet års statsrevisorers

. berättelse som af fullmägtiges i riksgäldskontoret till Riksdagen

afgifna berättelse tramginge, att åtskilliga jernvägsbolag, hvilka

undfått lån från riksgäldskontoret, sedan flera år hvarken erlade ränfa

eller amortering å lånen, utan allt jemt ökade sin skuld till staten. Då

Riksdagens revisorer emellertid lemnat förhållandet utan anmärkning,

hade . utskottet ansett sig icke böra hos Riksdagen göra någon framställning

i ämnet, hvilket, enligt utskottets uppfattning, icke lämpligen

borde af detsamma omedelbart upptagas till behandling, men som torde

vara förtjent af uppmärksamhet vid kommande revision af riksgäldskontorets

tillstånd och förvaltning.

Då detta utskottets uttalande vid ärendets föredragning inom kamrarne

lemnades utan anmärkning och sålunda måste anses vara af Riksdagen

godkändt, hafva revisorerna deraf funnit sig föranledda att taga

denna fråga under särskild, noggrann ompröfning.

Vid den undersökning af hithörande förhållanden, som revisorerna

i följd häraf låtit anställa, hade emellertid befunnits, att visserligen

*) I revisionsberättelsen, sid. 195, är detta belopp genom tryckfel upptaget till 21,085 kr. 57 öre.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

II

icke så få jernvägsbolag underlåtit att å de utfästa förfallodagarne fullgöra

föreskrifna inbetalningar, men flertalet af dem hade dock sedermera,

i mån af inflytande inkomster, helt och hållet eller delvis infriat

sina förbindelser. Beträffande sådana bolag ansåge sig revisorerna,

åtminstone för närvarande, sakna anledning ifrågasätta några särskilda

åtgärder till bevarande af statens rätt. Deremot förekomme två bolag,

Vislanda—Bolmens och Lenna—Norrtelje, hvilka icke blott under

en följd af år underlåtit att inbetala föreskrifna annuiteter, utan tillika,

med eftersättande af statens rätt, användt inflytande inkomster till andra

ändamål än afbetalning å statslånen. Så hade Vislanda—Bolmens

jernvägsbolag, som allt sedan år 1886 underlåtit att erlägga någon inbetalning

å statslånet, under de sistförflutna fem åren användt tillhopa

23,786 kronor 94 öre till utvidgningar och förbättringar af jernvägen

in. m. samt derutöfver af trafiköfverskottet för år 1891 afsatt ett belopp

af 37,646 kronor 65 öre till »dispositionsfonden». Lenna—Norrtelje

jernvägsbolag åter, hvars betalningsskyldighet till riksgäldskontoret

inträdde med år 1887, hade icke erlagt någon vare sig ränteeller

kapitalinbetalning å statslånet, men deremot under senaste femårsperioden

användt sammanlagdt, 72,054 kronor 37 öre till afbetalning å

annan skuld samt 18,113 kronor 38 öre till utvidgning och förbättring

af jernvägen m. m.

Med anledning af hvad sålunda förekommit hade revisorerna velat

såsom sin åsigt uttala, att gent emot dessa båda bolag från riksgäldskontorets

sida särskilda åtgärder borde vidtagas, på det statsverkets

rätt måtte varda behörigen tillgodosedd.

Öfver detta revisorernas uttalande hafva styrelserna för Vislanda

—Bolmens och Lenna—Norrtelje jernvägsaktiebolag afgifvit förklaringar,

som i hufvudsak bekräfta rigtigheten af de utaf revisorerna anmärkta

sakförhållanden. Jemte det utskottet, för undvikande af allt

för stor vidlyftighet, tillåter sig hänvisa till nämnda förklaringar, har

utskottet ansett sig böra erinra, att Vislanda—Bolmens jernvägsaktiebolag,

såsom af fullmägtiges i riksgäldskontoret till Riksdagen afgifna

berättelse inhemtas, i december 1892 afbetalt 12,000 kronor å sin skuld

till staten.

Lika med revisorerna anser utskottet det icke vara i sin ordning,

att jernvägsaktiebolag, som undfått lån af staten, i stället för att med

Trafiköfverskottet för året verkställa inbetalning till riksgäldskontoret,

utan medgifvande och med åsidosättande af den rätt, hvilken tillkommer

staten såsom främste fordringsegare, använder inflytande inkomster,

ofta till höga belopp, till bestridande af andra utgifter än sådana, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

äro nödvändiga för jernvägsdriftens uppehållande, dessa utgifter må nu,

såsom fallet synes vara med Vislanda—Bolmens jernvägsaktiebolag,

komma att medföra höjning i jernvägens nettoafkastning och sålunda

öka bolagets framtida förmåga att fullgöra sina förbindelser eller bestå

i af betalningar å skuld, som bolaget ådragit sig till annan än staten.

Sedan emellertid Kongl. Maj:t, i anledning af ett utaf 1891 års Riksdag

gjordt uttalande, under den 22 oktober sistlidna år utfärdat instruktion

för de af Kongl. Maj:t förordnade ledamöter i styrelserna för med

statslån understödda jernvägsaktiebolag, hvilken instruktion, såsom

enligt utskottets omdöme fullständig och tydlig, torde komma att väl

fylla sin bestämmelse, hyser utskottet den vissa förväntan, att ett tillvägagående,

sådant som det af ofvan nämnda båda jernvägsbolag

tillämpade, hädanefter icke skall kunna ifrågasättas, utan att statens

ombud i styrelsen deremot afgifver sin protest, och, om detsamma ändock

beslutes,. anmäler förhållandet hos Kongl. Maj:t. På sätt i jemförlig^

fall hittills egt rum, lärer Kongl. Maj:t icke underlåta att gifva

lullmägtige i riksgäldskontoret del af dylik skedd anmälan, hvarefter

det ankommer på fullmägtige att vidtaga de åtgärder, som i hvarje fall

bäst kunna skydda och befrämja riksgäldskontorets rätt, säkerhet och

förmån.

Med hänsyn härtill har utskottet icke ansett för närvarande erforderligt,

att Riksdagen föreskrifver undantagsåtgärder mot ifrågavarande

två jernvägsaktiebolag. Deremot har utskottet funnit sig böra

framdeles, i sammanhang med behandlingen af stadgande^ i det nya

reglementet för riksgäldskontoret, föreslå ett tillägg till berörda reglemente,

afsedt att, med anledning af omförmälda instruktion, förtydliga

och komplettera reglementets föreskrifter.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att revisorernas ifrågavarande framställning för

närvarande icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

8:o.

Granskningen af fullmägtiges gemensamt med fullmägtige i riksbanken

vidtagna åtgärder för utförande af det fullmägtige i riksgäldskontoret

och i riksbanken gemensamt lemnade uppdrag i fråga om

uppförande å Helgeandsholmen af riksdags- och riksbankshus har öfver
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

lemnats till behandling af sammansatt stats- och bankoutskott, till hvilket

utskott jemväl hänskjuta den del af berättelsen om granskningen af

riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning, som innehåller ett, af revisorerna

gjordt, i revisionsberättelsen angående riksbanken likaledes förekommande

uttalande angående samverkan emellan Riksdagens penningförvaltande

verk.

9:o.

Hvad revisorerna i sin berättelse om granskning af riksgäldskontorets

tillstånd och förvaltning i ett eller annat hänseende anfört

och i öfrigt vid läsningen af fullmägtiges protokoll förekommit, har

utskottet funnit ej böra föranleda någon utskottets anmälan eller hemställan.

10:o.

Angående ansvarsfrihet för riksgäldskontorets styrelse.

Då utskottet vid den nu verkstälda granskningen af riksgäldskontorets

styrelse och förvaltning funnit fullmägtige i nämnda kontor

hafva med nit och omsorg uppfylt, sitt vigtiga och ansvarsfulla kali,

tillstyrker utskottet,

att fullmägtige må tillerkännas full ansvarsfrihet

för alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade i

deras protokoll från den 21 januari 1892 till och med

den 19 januari 1893.

Stockholm den 3 mars 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Bih. till Riksd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. Häft.

2

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande, N:o 26.

Det skulle

förestående

Reservation:

vid punkten 4:o): af herr P. Andersson.

tiar antecknas, att herr S. G. von Frusen icke deltagit

ärendes handläggning inom utskottet.

STOCKHOLM, P. A. -VYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI. 1893.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1893:67 Skrifvelse till fullmägtige i riksgäldskontor et, angående vissa i Riksdagens år 1892 församlade revisorers berättelse om granskningen af riksgäldskontorets til s. 1 i texten
  2. Rskr. 1893:13 Skrifvelse till fullmägtige i riksgäldskontor et, angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit, sedan ansvarsfrihet senast tillerkändes a1 i texten