Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion i fråga om utredning och förslag angående afskrifning af den från viss jord inom Skåne in. fl. provinser utgående kyrkofonden.

1893-04-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1893:57, Utlåtande i anledning af väckt motion i fråga om utredning och förslag angående afskrifning af den från viss jord inom Skåne in. fl. provinser utgående kyrkofonden.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

N:o 57.

Ank. till Riksd. kansli den 13 april 1893 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning af väckt motion i fråga om utredning

och förslag angående afskrifning af den från viss jord

inom Skåne in. fl. provinser utgående kyrkofonden.

(I. A.)

I en inom Andra Kammaren af herr A. Persson i Mörarp väckt,

till statsutskottets förberedande behandling remitterad motion (n:o 128)

erinras om, hurusom inom provinserna Skåne, Halland, Blekinge och

Bohuslän af vissa hemman utginge en skatt, benämnd kyrkotionde,

hvilken användes dels till ändamål, för Indika i öfriga delar af riket

staten droge försorg, och dels till bestridande af ett rent kommunalt

onus, nemligen till byggandet och underhåll af församlingens kyrka,

och vore för sistnämnda ändamål kyrkotionden i vissa församlingar

anslagen till patronus.

Till den första kategorien hörde, enligt hvad 1882 års skatteregleringskomité

meddelat, »den kyrkotionde, som dels under namn af

bibeltryckstunna inginge till statsverket, dels åtnjötes af biskopen i

Lund eller användes till prostetunnor, universitetet i Lund, läroverken,

pedogogier,. Lunds domkyrka, Lunds lazarett samt till aflöning för

professorn i barnförlossningskonst.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

9

Ifrågavarande tionde, som ursprungligen ålegat all odlad jord, vore

numera på de tiondeskyldiga hemmanen och lägenheterna fördelad i

förhållande till beloppet af den kronotionde, som dem ålåge. Den

vore alltså af enahanda natur och beskaffenhet som kronotionden, den

utginge endast af viss jord — säterier, kungsgårdar och ecklesiastika

boställen vore nemligen derifrån befriade — och vore ytterst ojemnt

fördelad på hemmanen eller lägenheterna i förhållande till dessas värde

eller skatteförmåga. Den både funnits äfven i andra delar af riket,

ehuru den der blifvit till statsverket indragen och sålunda förvandlad

till kronotionde.

Genom Riksdagens beslut att omföra kronotionden till grundskatt

och att grundskatterna skulle afskrifvas hade emellertid, enligt hvad

motionären vidare anfört, de tiondegifvare, som utgjorde tionde under

benämning kyrkotionde, icke kommit i lika fördelaktig ställning som

öfrige tiondegifvare i riket, för händelse kyrkotionden varit till statsverket

indragen, hvarom 1882 års skatteregleringskomité, i hvad det

rörde den'' del som utginge till andra än församlingens egna ändamål,

gjorde hemställan. Fortfarande komme en viss samhällsklass inom

ofvannämnda provinser att förblifva i en undantagsställning, i det att

endast egare af viss jord oftast ensamma finge bestrida kostnaderna

för ett kommunalt onus, kyrkobyggnad med hvad dertill hörde, medan

öfrige kommunens medlemmar derifrån vore befriade. Detta sätt att

utgöra ett kommunalt onus syntes icke stå i öfverensstämmelse med

den uppfattning, som under de senare åren gjort sig gällande i detta

afseende, och i öfrigt vore enahanda skäl, som talat för kronotiondens

afskrifning, fullt tillämpliga äfven för kyrkotionde^ afskaffande.

För att vinna likställighet i fråga om kyrkobyggnadsskyldighet

de forna danska provinserna och öfriga delar i landet emellan, hvarigenom

stadgandet i lagen af den 12 juni 1885 i fråga om berörda

byggnadsskyldighets utgörande gjordes till en verklighet och alltså

komme till tillämpning inom hela riket, borde kyrkotionden afskrifvas.

Härvid uppstode dock den frågan, på hvad sätt detta skulle ske. Inom

vissa delar af ofvannämnda provinser vore visserligen lösningspriset

fixeradt till ett visst bestämdt belopp; men detta vore ingalunda förhållandet

öfver allt. Så t. ex. löstes kyrkotionden af tiondegifvaren

inom Bohuslän i allmänhet med 3 daler silfvermynt, efter beräkning af

3 daler på 1 r:dr b:ko per tunna, medan dock på vissa ställen inom

länet beräknades 6 daler på 1 r:dr b:ko såsom lösningspris, under det

att inom tvenne församlingar Beriden antingen levererades in natura

eller löstes efter öfverenskommet pris. I Blekinge vore lösningspriset

llili. till Riksd. Prat. RO)3. 4 Sami. 1 Afd. 42 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

för rågen bestämdt till 2 r:dr 36 sk. och för kornet till 2 r:dr 18 sk.

4 r:st banko" per tunna. I Skåne och Halland deremot löstes tionden

numera efter medelmarkegångspriset för länet. Visserligen hade Riksdagen

i skrifvelse den 22 maj 1873 uttalat sig för den uppfattning,

att kyrkotionde!! borde, i likhet med kronotionden, omsättas i penningar

till ett fixt belopp, men denna framställning hade ännu ej ledt till

önskvärd! resultat. Då nu härtill komme, att, på sätt förut framhållits,

en del af kyrkofonden, representerande, enligt skatteregleringskomiténs

uppgift, ett belopp af 54,501 kr. 97 öre, utginge till statsändamål,

som å andra delar i riket bekostades af statsmedel, vore en utredning

af sättet för afskrifningen af behofvet påkallad. Denna utredning

borde lämpligast verkställas af Kongl. Maj:t i likhet med hvad Riksdagen

förut begärt i liknande fall, såsom i fråga om helgonskylden i

Lunds stift och Halland samt om landsskylden i Göteborgs och Bohus

län, allra helst i sammanhang härmed förslag erfordrades i fråga om

skyldigheten att bygga kyrka m. m. i de fall, der denna skyldighet

nu ålåge patronus, eller, om denne fortfarande skulle utgöra skyldigheten,

om den ersättning, som honom af församlingen borde tillkomma

i stället för tionden.

Med stöd af det anförda har motionären, med hvilken herrar A.

G. Gyllensvärd, P. Pehrson i Törneryd och A. Andersson i Intagan

instämt, hemstält, att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse hos Kongl.

Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t efter förutgående utredning för

Riksdagen framlägga förslag om afskrifning utaf den å viss jord inom

provinserna Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän nu utgående kyrkotionden.

Under erinran, att ifrågavarande onus är af alldeles enahanda beskaffenhet

som kronotionden, får utskottet, med afseende å hvad motionären

anfört och föreslagit samt med hänsyn ej allenast till vigten af

att det genom lagen den 12 juni 1885 angående byggnad och underhåll

af kyrka med hvad dertill hörer så ock af särskild sockenstuga

meddelade stadgandet, som afser införande af likhet i nämnda besvärs

utgörande, må kunna vinna allmän tillämpning, än äfven till billigheten

deraf, att, sedan numera beslut fattats om öfriga grundskatters fullständiga

afskrifning, motsvarande förmån må ifrågavarande tiondegifvare,

så vidt ske kan, beredas, hemställa,

att Riksdagen må. i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes efter föregången utredning

till Riksdagen inkomma med förslag angående

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

11

sättet och vilkoren för afskrifning af den å viss jord

inom provinserna Skåne, Halland, Blekinge och Bohus

län utgående kyrkotionden.

Stockholm den 13 april 1893.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS PERSSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1893:77 Riksdagens Skrifvelse N:o 77 s. 4 i texten