Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15

1894-04-20 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1894:15, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

1

N:o 15.

Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1894, kl. 7 e. m.

Betänkande angående vilkoren för försäljning af bränvin.

§ 4 mom. 2 och § 42 i gällande förordning angående vilkoren för

försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa

drycker den 31 december 1891 lyda sålunda:

'' . 1-jbi ti Cd'' :;jj-i;- . ./■ . vv. t-w.-.

§ 4.

1.-------------------

2. Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin

låta genom ombud å annat ställe än det, der han sin försäljningsrätt

utöfvar, till köpare utlemna bränvin i mindre belopp än 250 liter.

§ 42.

Idkar någon minuthandel med eller utskänkning af bränvin vid

tillfälle, då försäljningsrätten ej utöfvas får, eller å annat ställe än dertill

uppgifvet är, eller begagnar någon, mot hvad i § 4 mom. 2 stadgadt

är, ombud för bränvins utlemnande å annat ställe, än der han sin försäljningsrätt

utöfvar, eller tillåter den, som icke är till utskänkning

berättigad, att, då han i parti eller genom minuthandel säljer bränvin,

något af det sålda på försäljningsstället förtäres eller afhemtas i mindre

belopp än han är berättigad föryttra, eller förbryter sig den, som till

minuthandel med eller utskänkning af bränvin berättigad är, mot § 26

mom. 3 och 5 eller § 27, bote första gången från och med 30 till och

med 00 kronor samt andra gången från 60 till och med 120 kronor och

Bill. till lliksd. Vrot. IBM. 5 Sami. 1 Afd. 15 ljuft. (N:o 15). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 75

vare dessutom andra gången sin rätt till minuthandel eller utskänkning

förlustig. Lag samma vare, om den, som erhållit rättighet till iskänkning

å passagerarefartyg, utöfvar densamma annorledes än i § 13 mom. 2

medgifvet är eller utan att iakttaga de inskränkningar dervid, som i

öfrigt kunna hafva blifvit af Kongl. Majs befallningshafvande jemlik!

samma lagrum föreskrifna.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 101, af herr

S. M. Olsson i Sörnäs, med hvilken sex andra af kammarens ledamöter

förklarat sig instämma, har föreslagits, att öfvanintagna stadganden måtte

erhålla följande förändrade lydelse:

§ 4.

1.------------------

2. Ej heller må innehafvare af rättighét till försäljning af bränvin

sjelf eller genom ombud låta & annat ställe än det, der lian sin försäljningsrätt

utöfvar, till salu utbjuda eller i ill köpare utlemna eller med

köpare aftala om leverans af bränvin i mindre belopp än 250 liter.

§ 42.

Idkar någon minuthandel med eller utskänkning af bränvin vid

tillfälle, då försäljningsrätten ej utöfvas får, eller å annat ställe än dertill

uppgifvet är, eller, mot hvad i § 4 mom. 2 stadgadt är, sjélf eller genom

ombud å annat ställe, än der han sin försäljningsrätt utöfvar, utbjuder

eller till köpare utlemnar eller med köpare aftalar om leverans af bränvin,

eller tillåter den, som icke är till utskänkning berättigad, att, då han

i parti eller genom minuthandel säljer bränvin, något af det sålda på

försäljningsstället förtäres eller afhemtas i mindre belopp än han är

berättigad föryttra, eller förbryter sig den, som till minuthandel med

eller utskänkning af bränvin berättigad är, mot § 26 mom. 3 och 5

eller § 27, böte första gången från och med 30 till och med 60 kronor

samt andra gången från 60 till och med 120 kronor och vare dessutom

andra gången sin rätt till minuthandel eller utskänkning förlustig. Lag

samma vare, om den, som erhållit rättighet till utskänkning å passagerarefartyg,

utöfvar densamma annorledes än i § 13 mom. 2 medgifvet är

eller utan att iakttaga de inskränkningar dervid, som i öfrigt kunna

hafva blifvit af Kongl. Maj:ts befallningshafvande jemlik! samma lagrum

föreskrifna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15. 3

Till stöd härför har motionären åberopat, hvad af honom i en vid

1890 års riksdag i ämnet väckt motion blifvit anfördt. I denna motion

framhölls bland annat, att, sedan genom den nyare bränvinslagstiftningen

krogarne på landsbygden börjat allt mera försvinna, bränvinsförsäljare

funnit lönande och tillständig! att sjelfva eller genom resande agenter

ersätta de indragna försäljningsställena. Med all den ifver och energi,

som vinstbegäret och konkurrensen emellan de olika agenterna kunde

frambringa, droge nu dessa agenter omkring i landet från gård till gård

för att fresta och truga folket att låta anteckna sig för större eller mindre

qvantiteter spirituösa. I följd deraf finge man numera på de allmänna

vägarne ofta se rader af förmån, som från långt aflägsna försäljningsställen

förde massor af större och mindre kaggar, likasom i de respektive

byar, dit de komma, skönja verkan af kaggarnes innehåll i hopar af

skrålande äldre personer och ungdom med deraf omtöcknade hjernor.

Till de köpandes beqvämlighet finge de varan på detta sätt sig tillsänd

i lånta kärl, som sedan fraktfritt återsändes. Huru liqviden erlades, kunde

ej med säkerhet kontrolleras, men antagligen skedde det, då agenten

nästa gång infunne sig för att upptaga nya order i spirituösa. Så tillginge

det i Dalarne, och förhållandet torde väl vara enahanda på många ställen

inom öfriga landsdelar. Att ett dylikt tillvägagående vore ett slag i ansigte!

på de landskommuner, som i nykterhetens intresse afstått från

rättigheten att skörda vinst af bränvinshandeln, läge i öppen dag. Man

kunde till och med sätta i fråga, huruvida det för dessa kommuners befolkning

vore mera förderfbringande att hafva öppen krog, der mindre

qvantiteter efter råd och lägenhet för tillfället kunde erhållas, än dessa

ständigt återkommande agenter och de större qvantiteter på en gång,

som genom deras bemedling infördes i hemmen. Då de lagstiftande

myndigheterna svårligen kunnat förutse ett så fräckt kringgående af

lagen, och då det af flera utslag i hithörande fall visat sig, att lagens

tillämpning vore synnerligen vacklande och att ifrågavarande agenter

och deras hufvudmän ofta gånge helt och hållet fria från ansvar, om

åtal mot deras förfarande anstäldes, så ansåge motionären en lagförändring

i detta hänseende vara af högsta behofvet påkallad.

Sedan motionären härpå erinrat, hurusom nämnda 1890 års Riksdag

med anledning af nyssberörda motion i skrifvelse anhållit, att Kongl.

Maj: t måtte framlägga förslag i syfte att inskränka möjligheten för spritvaruhandlande

att å annat ställe än det, der lian utöfvade sin försäljningsrätt,

drifva handel med bränvin, samt hurusom eu till 1892 års Riksdag

atlåten kongl. proposition med förslag om meddelande af förbud för innehafvare

af rättighet till försäljning af bränvin att till köpare å annan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

ort än den, der han sin försäljningsrätt utöfvade, försända bränvin i

mindre belopp än 20 liter, ej vunnit Riksdagens bifall, anför motionären

vidare:

»Emellertid fortfar till allmänt förderf de kringresande bränvinsagenternas

verksamhet å landsbygden, och man må ingalunda föreställa

sig, att handelsresandena för utländska firmor härvid äro de värsta. Nej,

våra inhemska, de största spritförädlingsaktiebolagen och bränvinshandlare

till och med konkurrera i en föga ädel täflan att dränka småfolket

å landsbygden i sin bränvinsflod; och, hvad ännu sämre är, städernas

utskänkningsbolag, som dock af lagstiftningen fått sig förelagd en uppgift

att verka i positivt sedligt syfte och ensamt under sådana förhållanden

äro berättigade att få finnas till, hafva äfven allt mer nedlåtit sig att

deltaga i bränvinsmångleriet genom agenter å landsbygden. Sedan kongl.

finansdepartementet började infordra fullständiga afskrifter af revisionsberättelserna

från städernas samtliga utskänkningsbolag, hafva missförhållandena

hos en mängd af dessa bolag äfven officielt dragits fram i

ljuset; och förvånansvärda äro de upplysningar, som förekomma i byråns

år 1893 afgifna berättelse till Kongl. Maj:t — intagen i samlingen »Bidrag

till Sveriges officiella statistik». — Angående ett föga hedrande

bränvinsmångleri, bedrifvet af ett s. k. patriotiskt bolag i en landsortsstad,

innehåller den tryckta revisionsberättelsen för förra året följande:

»Derjemte har bolaget, genom en af sina tjenstemän, vid månatliga torgdagar

i landsorten jemväl inom annat län upptagit order och verkstält

inkasseringar för sålunda genom minuthandel afyttrade varor för ett sammanlagdt

försäljningsbelopp af öfver 50,000 kronor, motsvarande mer än

eu femtedel af bolagets hela omsättning. Med afseende å sättet för bedrifvandet

af nämnda försäljning hafva revisorerna tillika erfarit, att

ombudet, under resorna till eller från dessa torgdagar, upptagit order

och verkstält inkasseringar jemväl å många invid allmänna landsvägen

belägna ställen. Enär emellertid hela detta förfarande måsto anses oförenligt

med bränvinslagstiftningens anda och mening, om än 42 § i försäljningsförordningen

enligt ordalydelsen ej lägger något bestämdt hinder

deremot, och då detsamma äfven dels uppenbarligen står i strid mot

bolagets i § 2 af dess behörigen godkända stadgar angifna ändamål att

utöfva sin rörelse utan hänsigt till egen vinst, uteslutande med fästadt

afseende på det allmännas bästa och den arbetande klassens fördelar i

moraliskt och ekonomiskt hänseende, dels ock från den allmänna moralens

synpunkt afgjordt måste förkastas, hafva revisorerna ej kunnat

underlåta att göra anmärkning mot omförmälda förfaringssätt vid afyttringen

af bolagets varor.» — Den förklaring, som bolaget häröfver afgaf

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15. 5

— och hvilken är tryckt i länets landstingsförhandlingar — är egnad

att än mer påyrka en lagförändring till hämmande af dylika missbruk,

alldenstund bolaget likställer sig med andra bränvinshandlare, hvilkas

ställning på den svenska marknaden förmenats blifva missgynnad vid

jemförelse med utländska handelshus, och söker göra troligt, att både

regering och Riksdag kan anses hafva godkänt bolagets agenturverksamhet

genom behandlingen och följderna af min förstnämnda motion.»

Hvad först angår de af motionären påpekade förhållanden beträffande

bränvinsutskänkningsbolagen i städerna, får utskottet hänvisa till hvad

utskottet i sådant hänseende här nedan i detta betänkande vid behandling

af den utaf friherre Bonde nr. fl. väckta motion anfört.

Vidkommande motionärens framställning i öfrig! vill utskottet till

eu början erinra om den i art. 17 i den mellan de förenade rikena

Sverige-Norge samt Frankrike gällande handelstraktat intagna bestämmelse

derom, att franska handelsresande, som för franska handelshus

färdas inom de förenade rikena, skola ega upptaga beställningar med

eller utan prof. Enligt hvad af det statsrådsprotokoll, som bifogats

Kong!. Maj:ts till 1892 års Riksdag aflåtna proposition angående med

Frankrike afslutad konvention om delvis förlängning af ifrågavarande

traktat, framgår, hade vid de förhandlingar, hvilka föregingo afslutandet

af berörda konvention, från svensk sida gjorts framställning om intagande

i förhandlingsprotokollet af en förklaring, att, hvad anginge rätten att

upptaga beställningar, de franska handelsresandena skulle vara underkastade

samma inskränkningar, som för landets egna invånare vore eller

framdeles blcfve utfärdade, men Frankrike hade emellertid icke velat

samtycka till eu sådan förklaring af den ifrågavarande artikeln, ''i

Så länge ifrågavarande bestämmelse i franska handelstraktaten är

gällande, kunna således franska handelsresande ej betagas rätten att i

Sverige genom roseombud upptaga beställningar på bränvin.

Att nu — såsom af motionärens förslag skulle blifva en följd —

betaga landets egna invånare utöfningen af en handelsrätt, hvilken är

utländska säljare tillförsäkrad, samt såmedelst bereda bemälda utländska

spritvaruhandlare en allt mera gynnad ställning på den svenska marknaden,

finner utskottet ingalunda tillrådligt.

För att de af motionärerna anmärkta missförhållanden — hvilka

visserligen äro af den beskaffenhet, att åtgärder till deras undanrödjande

äro af behofvet påkallade — skola kunna på ett fullt effektivt sätt och

på samma gång utan åsidosättande af de svenska försäljarnes rätt afiijelpas,

synes sålunda erfordras, att viss ändring i art. 17 i franska

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

handelstraktaten först vidtages. Vid sådant förhållande har den frågan

franistält sig, i hvad mån ändring i traktaten är för ernående af det

åsyftade målet erforderlig; och har utskottet härvid kommit till det

resultat, att lämpligaste åtgärden härutinnan vore, om den enligt nämnda

art. franska handelsresande medgifna rättighet att upptaga beställningar

blefve, hvad Sverige angår beträffande bränvin och andra brända eller

destillerade spirituösa drycker, inskränkt derhän, att sådana beställningar

icke finge upptagas hos andra än innehafvare af bränvinsförsäljningsrättigheter,

såvida icke qvantiteten uppginge minst till det enligt gällande

bränvinsförsäljningsförorduing vid partihandel tillåtna minsta försäljningsbelopp

eller 250 liter. Utskottet håller ock före, att underhandlingar i

sådant syfte med Frankrike skulle så mycket lättare leda till afsedt

resultat, som spritvaruhandeln på Sverige torde för Frankrike hafva sin

hufvudsakliga betydelse genom de affärer, franska handelshus ingå med

svenska bränvinsförsäljare, men de affärer af ifrågavarande slag deremot,

hvilka de franska spritvaruhandlarne utsluta direkt med den konsumerande

allmänheten, torde vara af jemförelsevis ringa omfattning.

Utskottet anser sig här jemväl böra meddela, att bestämmelser, i

viss mån motsvarande de af utskottet ofvan förordade, redan förefinnas

i vårt grannland Norge. I en lag af den 8 augusti 1842, hvilken lag

ännu lärer ega gällande kraft, stadgas nemligen följande:

»Omreisende Handelsmaend eller Handelsbetjente, vare sig indenlandske

eller udenlandske, maa ikke modtage Bestillinger paa udenrigske

Varer uden i Rigets Kjöbstseder og heller ikke der i mindre Partier end

efter denne Lovs 21 §, med mindre Bestillinger gjöres af en paa Stedet

lian d el sbe re 11 ige t.»

På grund af hvad anfördt blifvit hemställer utskottet,

l:o) att Riksdagen med anledning af herr S. M.

Olssons ifrågavarande motion måtte i skrifvelse anhålla,

det täcktes Kong!. Maj:t med Frankrike inleda

underhandlingar i syfte, att den enligt art. 17 i gällande

handelstraktat mellan de förenade rikena och Frankrike

franska handelsresande medgifna rättighet att upptaga

beställningar måtte, hvad Sverige angår beträffande

bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa

drycker, inskränkas derhän, att sådana beställningar

icke få upptagas hos andra än innehafvare af bränvinsförsäljningsrättigheter,

såvida icke qvantiteten uppgår

till minst 250 liter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

§ 34.i bränvinsförsäljningsförordningen har följande lydelse:

§ 34.

1. Ej vare någon berättigad att söka betalning för bränvin, som

blifvit vid utskänkning utborgadt.

2. Lag samma vare, då bränvin blifvit vid minuthandel till mindre

belopp än tjugu liter utborgadt.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 54, anför herr A.

Jönsson i Mårarp följande:

»Krediten kan med skäl anses som en af de Vigtigaste faktorer för

ett samhälles lif och verksamhet. Missbrukad kredit medför undergång

för såväl samhälle som individ. De, som använda krediten som medel

att dermed förskaffa sig rusdrycker till förtäring ensamt eller i sällskap,

visa dermed tydligt, att de sannolikt förr eller senare ruinera icke blott

sig sjelfva, utan ofta äfven dem, som bidragit att stärka deras kredit.

Den dagliga erfarenheten gifver otaliga bevis på att så är förhållandet.

Menniskovännen ser med vemod och grämelse, att massor af kärl

och lådor, innehållande rusdrycker, anlända till våra jernvägsstationer,

för att afhemtas af fattiga lieinmansegare, torpare, handtverkare med flere,

som minst af allt behöfva en dylik vara, och ofta är en icke obetydlig

del af försändelserna utlemnad på kredit. Betalningsdagen låter" icke

vänta på sig, men nya ekonomiska tillgångar hade uteblifvit, de gamla

voro ännu mer försämrade, och då måste ofta de nödvändigaste lösören

omsättas i penningar för att undvika lagsökning.

Den bestämmelsen, som fans i Kongl. Maj:ts nådiga förordning af

den 29 maj 1885, och som stadgade, att betalning för bränvin, som vid

minuthandel blifvit utborgadt till mindre belopp än tre liter, icke kunde

utsökas, visade snart, att den icke medförde åsyftad verkan att förekomma

kreditens missbruk. Den nu gällande Kongl. Maj:ts nådiga förordning

af den 31 december 1891 stadgar, att betalning för bränvin,

utborgadt vid minuthandel till mindre belopp än tjugu liter, icke kan

utsökas. Men äfven detta belopp har visat sig vara allt för lågt, då

icke sällan reqvirenton anser sig kunna våga att ensamt ega och konsumera

detta belopp, och vill han dela med sig, finner han vanligtvis

alltid någon eller några, som i all tysthet och utan fruktan för att kunna

öfverbovisas öfverenskomma om s. k. salning. Enligt mitt förmenande

borde det literbelopp af briinvin, för hvilket betalning icke kan utsökas,

betydligt höjas, emedan genom en sådan åtgärd bränvinskonsumentens

kredit skulle betydligt inskränkas, svårigheten att anskaffa och dölja

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutshottets Betänkande N:o 15.

ett behöfligt större flertal deltagare i salning blifva större, och nykter - hetssaken befrämjas derigenom, att ett bättre skydd bereddes sådana individer,

som af sill olycksbringande passion för rusdrycker tvingas att

för erhållande af sådana draga vexel på framtiden. De, som kunna betala

sin reqvisition kontant, hade ingen olägenhet af lagförändringen, de,

som ville och kunde betala sin iråkade krogskuld, vore dertill oförhindrade,

men lagsökningshotet vore borta, sprithandlande och deras agenter

manade till mera försigtighet, samt rusdryckers påtrugande i de mindre

beloppen under erbjudande af kreditens fördel långt mindre användbart.»

På grund af hvad sålunda anförts hemställer motionären, att det i

förutnämnda § omförmälda belopp tjugu liter måtte höjas till femtio liter.

Utskottet finner den af motionären föreslagna ändring i ofvanintagna

§ lämplig och hemställer fördenskull,

2:o) att Riksdagen i anledning af herr A. Jönssons

ifrågavarande motion måtte besluta, att § 34 i

kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning

af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa

drycker den 31 december 1891 skall erhålla följande

förändrade lydelse:

§ 34.

1. Ej vare någon — — — utborgadt.

2. Lag samma vare, då bränvin blifvit vid minuthandel

till mindre belopp än femtio liter utborgadt.

§ 9 i bränvinsförsäljningsförordningen är af följande lydelse:

§ 9-

1. De i § 8 mom. 2 omförmälda försäljningsrättigheter, äfvensom

de, hvilka magistraten, sedan stadsfullmägtige eller, der sådane ej

finnas, allmän rådstufva blifvit hörde, finner skäligt låta i uppsagda eller

förverkade rättigheters ställe under nästföljande försäljningsår utöfvas,

vare innan juli månads utgång af magistraten på offentlig, minst fjorton

dagar förut kungjord auktion utbjudna för den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

jemlikt § 8 bestämda tid af högst tre år åt den eller

dem, som åtaga sig afgift för högsta litertal, och må härvid allenast en

rättighet i sänder utbjudas. Auktionsanbuden pröfvas af magistraten,

som ege dem, med afseende ej mindre å de bjudandes behörighet och

lämplighet än äfven å den erbjudna afgiftens belopp, antaga eller förkasta.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15. 9

2. Uppstår i stad fråga att åt särskildt inom staden för ändamålet

bildadt bolag öfverlåta all den minuthandel med och iskänkning

af bränvin, hvilken eljest skall, enligt näst föregående inom., å auktion

utbjudas, ma magistraten genom minst eu månad förut utfärdad offentlig

kungörelse inom viss utsatt tid infordra skriftliga anbud å sådan minuthandel

och utskänkning. Inkomna anbud, som böra åtföljas af bolagets

stadgar, granskas af magistraten, hvilken, efter det stadsfullmägtige

eller, der sådane ej finnas, allmän rådstufva blifvit hörde, insänder hand- - lingarne jemte eget utlåtande till Kong! Majs befallningshafvande, som

med afseende å ej mindre bolagens lämplighet än äfven den erbjudna

afgiftens belopp samt förhållandet mellan nämnda afgift och det litertal

bränvin, bolaget anses kunna afyttra, eger anbuden antaga eller förkasta.

Sådant anbud får dock icke antagas, om afgiften är lägre, än sammanlagda

beloppet skolat, enligt § 17, minst utgöra, i fall försäljningsrättigheterna

varit åt särskilda personer upplåtna; och må magistraten, om

gjordt anbud antages, med bolaget sluta aftal för den af Kongl. Majs

befallningshafvande bestämda tid; skolande i annan händelse, äfvensom

då af bolag gjordt anbud icke före juni månads utgång blifvit pröfvadt,

förfaras såsom i mom. 1 stadgadt är.

I en inom Andra Kammaren väckt motion n:o 123 hafva herrar

friherre Carl Carlson Bonde, A. G. Ericsson i Väsby, C. G. Andersson,

I. v. Knorling och C. A. Kumlin anfört följande:

_ »Enligt nu gällande kongl. förordning, angående vilkoren för försäljning

af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker

af den 31 december 1891, skall rättighet till försäljning i stad af sådana

drycker, som förordningen afser, utbjudas på auktion åt den eller

dem, som åtaga sig afgift för det högsta litertalet, hvilket likväl för

hvarje särskildt försäljningsrättighet i stad ej må understiga 3,000 liter,

men då fråga derom uppstår, kan i stället all denna försäljning öfverlåtas

åt särskildt för ändamålet bildadt bolag emot viss betingad årlig

afgift, den s. k. försäljningsafgiften; dessa afgifter jemte till bolaget

influtna afgifter för till andra möjligen öfverlåtna försäljningsrättigheter

skola tillika med all bolagets af dylik försäljning uppkomna nettovinst

på föreskrifvet sätt. fördelas emellan städerna,’ landstingen, hushållningssällskapen

och landsbygdskommunerna. Denna sistnämnda bolagsinstitution,

för hvars befrämjande staden, der den tillämpas enligt kongl.

förordiiingen, är tillförsäkrad något större andel uti de influtna afgiftsoch

vinstbeloppen, har äfven efter hand vunnit så stor anslutning, att

Jlih. till Riksd. B rot. 1894. 5 Hand. 1 Afd. 15 Iläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

nu mera de åt dessa s. k. bolag i städer och köpingar upplåtna rättigheternas

antal utgör omkring 95 procent af samtliga ständiga rättigheter

till bränvinsförsäljning i hela riket. Bolagens varuomsättning

under det senaste år, för hvithet officiella uppgifter förefinuas, eller

försäljningsåret ‘/10 1891—S0/9 1892, uppgick till inemot 19 millioner

liter bränvin och andra spirituösa drycker, hvilka bolagen tillhandlat

sig för ett sammanlagdt belopp öfverstigande 17 millioner kronor. Bolagens

förvaltningskostnader uppgingo under samma tid till omkring

3 millioner kronor, och deras till laga fördelning öfverlemuade afgifter

och vinstmedel af rörelsen till inemot 6 i millioner kronor. Häraf finner

man således, att det i sanning är ett högst betydande belopp, som

handhafves af dessa städernas s. k. bolag, och det är också onekligen

ej ringa ekonomiska intressen, som stå i samband med de synnerligen

grannlaga rättigheter, som lagstiftningen inrymt åt städerna och deras

organer i berörda hänseende, utskänkningsbolagen. Bolagsinstitutionen

vid bränvinsförsäljning eller det vanligen s. k. göteborgssystemet var

likväl, som bekant, en uteslutande i sedlighetens och nykterhetens intresse

tillkommen kärnpunkt i 1855 års inom vårt land epokgörande

bränvinslagstiftning, och ändamålet med densamma har äfven Riksdagen

särskildt, uti sin underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t 1873

(n:o 61, pag. 10), klart och tydligt framhållit, då der bland annat heter,

att »meningen aldrig varit hvarken att bolagen skulle så afse att förskaffa

delegarne vinst eller att städerna derigenom skulle tillskyndas

förökade inkomster, utan endast att sätta städerna i tillfälle att i sedlighetens

intresse ordna bränvinsförsäljningen.» Visserligen måste det också

erkännas, att ifrågavarande institution på flera håll verksamt bidragit

till nykterhetens befrämjande och att åtskilliga bolag på ett förtjenstfullt

sätt uppfattat sin vigtiga bestämmelse, men likväl är det äfven

tyvärr sant, att man flerstädes tyckes sväfva i okunnighet om bolagens

rätta uppgift och att på grund häraf åtskilliga missbruk förekomma,

som det visat sig svårt att öfvervinna med den alltför knapphändiga

kontrollen öfver bolagens verksamhet, samt den genom författningens

otydlighet ofta uppkomna svårigheten att vinna de rättelser, som af

revisorerna påpekas och af vederbörande landsting och hushållningssällskap

framhållas.»

Efter att härpå hafva citerat en del af chefens för kontroll- och

justeringsbyrån yttrande rörande utskänkningsbolagen i hans för tillverkningsåren

1890—1891 och 1891—1892 afgifna berättelse — till

hvilken berättelse utskottet här nedan återkommer — anföra motionärerne

vidare:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15. 11

»Dessutom framhålles uti ifrågavarande berättelse, hurusom derå

bola|j synas genom utskickade agenter bedrifva försäljning af bränvin

i stor skala på andra orter, samt att detta särskild! är omnämndt i

två revisionsberättelser, »i den ena med erkännande, i den andra med

starkt ogillande». En hvar, som haft tillfälle att taga kännedom om

det sätt, hvarpå dessa s. k. bolag på flera håll skötas, skall säkerligen

finna det betydelsefulla uti här ofvan angifna yttrande. Man finner ju

nemligen, att det finnes bolag, som endast äro fingerade och allenast

utgöras af en enda person, som till sin medbolagsman mot visst arfvode

upptagit något sitt biträde eller annan person och som i form af

lön, räntor, hyror, transportkostnader m. m. bereder sig oskälig vinst

tvärt emot den princip, som skulle ligga till grund för hela bolagsinstitutionen.

Man finner till och med exempel på, att räkenskaperna

så skickligt föras, att nästan hela den uppkomna vinsten, den må vara

större eller mindre, åtgår till dylika s. k. omkostnader, hvilkas belopp

derför årligen variera och antagligen först efter årets slut godtyckligt

bestämmas. Granskar man de af bolagen till finansdepartementets

kontrollbyrå ingifna tablåer öfver sin verksamhet, finner man till sin

förvåning, huru omkostnaderna äro olika äfven för bolag med ungefär

samma omsättning. Så finner man t. ex., att ett bolag med en omsättning

af 153,865 liter årligen betalt 11,070 kronor uti aflöningar,

då ett annat med 149,005 liters omsättning för samma ändamål endast

betalt 4,700 kronor, likaså att ett bolag med eu årlig omsättning åt

238,421 liter uti hyror betalt kronor 11,317: 62, då ett annat med 190,832

liters omsättning härför endast utgifvit 750 kronor. För närmare jetnförelses

skull uti dessa afseendeu bifogas en tabell öfver tjugufem stycke?!

medelstora bolag med ungefär liknande årlig omsättning, af hvilken

man äfven kan finna, huru olika de till laga fördelning aflemnade afgifterna

och vinstmedlen förhålla sig till hela bruttovinsten. Tyvärr

måste man derför medgifva, att ej så få utaf städernas utskänkningsbolag

onekligen utöfvat sin verksamhet i uppenbar strid emot den

princip, som ligger til! grund för bolagsinstitutionens tillkomst, och att

fara således verkligen föreligger för hela denna institutions och dermed

det mycket omtalade göteborgssystemets bestånd, om ej med det första

från lagstiftningens och myndigheternas sida kraftiga åtgärder vidtagas

gent emot ofvan omnämnda missbruk.»

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställes, »att Riksdagen

måtte besluta i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes så fort ske kan för Riksdagen framlägga förslagtill

sådan ändring uti kongl. förordningen den 31 december 1891 an
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

gående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade

spirituösa drycker, så att det med inrättande af särskilda

utskänkningsbolag afsedda ändamålet bättre än hittills må kunna uppnås,

och nu förekommande missbruk vid förvaltningen af sådana bolag

så mycket som möjligt må kunna undvikas, hvarvid särskildt torde

böra framhållas:

l:o att ändamålet med utskäukningsbolagens inrättande, som nu

ej någonstädes uti den kongl. förordningen finnes omförmäldt, deri må

angifvas i öfverensstämmelse med lagstiftningens anda och mening

samt Riksdagens skrifvelse till Kongl. Maj:t år 1873;

2:o att det må bestämmas, att bolagsmännens antal aldrig må

understiga fyra;

3:o att tillfälle må beredas vederbörande myndigheter i staden

eller köpingen att deltaga uti bolagens förvaltning genom särskilda

ombud, valda, ett af magistraten eller motsvarande styrelse samt ett

af stadsfullmägtige eller vederbörande kommun;

. 4:o att, vid afgörande af antagande af anbud från bolag, afseende

endast må fästas vid bolagens lämplighet och ej vid de erbjudna försäljningsafgifternas

belopp, hvilka numera, sedan efter 1885 hela vinsten

på lika sätt som försäljningsafgiften fördelas, sakna all betydelse, och

det visat sig, att ofta en åtagen alltför hög försäljningsafgift eggat

bolag att tvärt emot sin bestämmelse söka utvidga och uppdrifva sin

rörelse för att. undvika förlust; samt att derför försäljningsafgiften bestämmes

att alltid blifva densamma eller den för öfriga rättigheter i

stad faststälda minimiafgiften 450 kronor för hvarje upplåten rättighet;

5:o att det må bestämmas, att bolagens varuuppköp städse må

göras genom infordrande af skriftliga anbud;

6:o att bolagen må vara förhindrade att genom kringresande

agenter på andra håll, än der de hafva försäljningsrätt,utbjuda eller till

köpare utlemna varor;

7:o att bolagen förbjudas förhyra andra lägenheter än de för bedrifvande

af deras egen rörelse nödiga;

8:o att bolagens hyresaftal endast må afse ett år och uppgöras

före hvarje försäljningsårs början, samt sålunda såsom en under nästföregående

år vidtagen förvaltningsåtgärd underställas de revisorer,

som hafva att granska sistnämnda års förvaltning, och att, derest sådant

altal föranleder vägran af décharge, bolagets styrelse personligen må

derför ansvara;

9:o att tydligare än hittills må framhållas Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

skyldighet att, hafva tillsyn, att städernas utskänkningsbolag

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

utöfva sin verksamhet i öfverensstämmelse med kougl. förordningens bestämmelser

om det med dem afsedda ändamålet.»

Ofvauberörda af motiouärerne åberopade tabell är af följande lydelse:

Utdrag

ur utskänkningsbolagens i nedananförda städer och köpingar till kontroll- och

justeringsbyrån afgifna tablåer öfver varuomsättning, omkostnader och

vinst under försäljningsåret 1891—1892.

.

Försälj-

ning

.

Kost

n a d e r

i Försälj- ningsafgift

8 0

0: k

-> 0 a

So O CO

3?

3 < - g < g

antal

liter.

Afiöningar

kr.

Hyror

kr.

Öfriga om- kostnader

kr.

och vinst

Summa till laga

kr. 1 fördelning.

Eg

— O- pL* co

co **

öre.

Sä g-g.»

k ,S.Bs.

e*- 3 ® (jG

CD ce 0-5-5.

i SJ- CD

; CO ►—>

öre. j ? S?

1

I

j ■

Sköfde. ...

233,936

7,442 53

2,000 —

■ 5,90162

!’

1 • | •'' -K

15,344 15 58,768:70

6,6

24,2: 79,2

2

! Lidköping .

211,878

8,600-

2,775. -

4,916 33

16,291 33 60,000 —

7,7

26,8 78,6

3

Uddevalla .

186,942

9,180—!

6,300j—

9,215,30

24,695:30 76,768:91

13,2

38,4 75,6

4

Borås .........

202,287

12,142 13!

1,400 —

8,815; 11

i 22,357 24 68,400 93

11,1

33,8 75,3

5

Venersborg ..

144,982

9,350 08

2,750 —

5,512113

17,612 21: 52,245:76

12,1

34,5! 74,7

6

Mariestad ..

211,668

6,600! 21

1,325 -

9,51907

17,444119 47,931 04

8,2

22,6! 73,3

7

Skara .......

149,005

4,700—:

5,800 —

3,481179

13,981 79 33,816 45

9,4

22,7: 70,7

8

Kristinehamn

170,463

9,767 93

5,650—

7,407 74

22,825 67 51,646 42

13,4

30,3! 69,3

9

Vurberg ......

190,832

7.9901 —

725!—

9,182 69

17,897 69! 38,732 73''

9,4

20,3 68,3

10

Landskrona

149,186

10,546! -1

2,500 —

7,962 67

21,008 67 44,936 Öl! 14,1

30,1* 68,1

11

Halmstad

210,759

19,604!01

2.500 —

7,132 93

29,236 94 59,146 84

13,9

27,1 66,9

12

Visby............

151,494

6,171 66

2,070 85

12,068 12

20,810 63 40,407 21

13,4

25,6: 66,5

13

Falköping ....

159,632

8,400 -

1,200: —

8,013 55

17,613 55 34,812 36

11,0

17,7- 66,4

14

Köping........

159,588

6,572 23:

8,560 —

5,268j49

20,400 72! 37,968 10

12.9

25,4 66,2

15

Jönköping

229,531

18,982 20

9,269

18,36696

46,618 16 88,031 8 1

20,3

38,4 65,3

16

Lysekil .......

156,756!

5,200 —;

2,600 .....

5,460! 17

30,216 17 54,413 77

8,5

34,7 64,2

17

Östersund

236,531

20,010 38

8,000 —

18,965 68

46,976 06 74,274 97

19,9

31,4 61,2

18

Umeå .........

153,865

11,070!—|

7,000 —

17,157184

35,227-84155,723 29

22,9

36,2 61,2

19

Eksjö........

152,3231

6,200, --

4,400 -

11,126 67

21,720 67 84,108 66

14,3

22,4 61,1

20 j

Ystad ........ i

173,401

6,881,94

1,500

5,830 68

14,212162! 21,41440

8,2

12,3 60.1

21

Enköping ....

177,717,

7,500 —

3,000 —,

7,781 31

18,481 31 26,235 22:

10,4

13,4 58,6

22

Nyköping ..

238,421

14,687 25

11,317 62

12,766145

38,771 32 54,707 32!

16,3

22,9 58,5

23

Söderhamn

197,012

10,340! -

6,205-75

15,971 83

32,517 58 43,941 91

15,6

20,8 57,4

24

Södertelje .....j

188,808

12,530|76

5,800 —

9,928 57

28,259 49 37,141 48

15,0

19,7 56,7

25 1

Motala ......

146,930;

7,955 32

4,7981.52:

10,226 20

22,980,04* 12,311 87

15,6:

8,4! 34,8

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande A’:o 15.

I förutnämnda af chefen för kontroll- och justeringsbyrån afgifua

berättelse, har denne anfört bland annat följande:

»1 § 18 mom. 2 af gällande försäljningsförordning stadgas om-utskäukningsbolagen

bland annat att bolag skall afstå förutom den bestämda

försäljningsafgift, som bolaget åtagit sig, hela den nettovinst,- som, sedan nödiga förvaltningskostnader blifvit afdragna, enligt bolagets

räkenskaper visat sig hafva uppkommit af all den bränvinshandel bolaget

idkat, likasom ock de utgifter, hvilka bolaget uppburit för sådana

försäljningsrättigheter,'' som blifvit med Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

medgifvande på enskild person öfverlåtna. Redan i sin förra

underdåniga berättelse anmärkte byrån, att trots denna föreskrift eu

del bolag, när inkomsten af bolagets egen rörelse ej räckte till bestridande

af försäljningsafgiften och förvaltningskostnaden, använde de influtna

afgifterna till den uppkomna bristens fyllande. Som emellertid

de till byrån inkomna redogörelserna för året 1890—91 visade, att den

gjorda anmärkuingen ej föranledt rättelse i det påpekade missförhållandet,

aflät byrån i början af förlidet års höst skrivelser till Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i samtliga de län, i hvilka något bolag på

ofvan omnämndt sätt användt de uppburna afgifterna, med anhållan

att byråns skrivelser skulle delgifvas vederbörande landsting och hushållningssällskap.

Då några af dessa korporationer delade byråns åsigt

om bolagens skyldighet att utan afdrag afstå de uppburna afgifterna,

under det att andra ansågo bolagen hafva rättighet att använda dessa

utgifter liksom öfriga inkomster till bestridande af sina omkostnader,

råda således hos de myndigheter, som hafva att afgöra om ansvarsfrihet

för bolagens förvaltning, skiljaktiga uppfattningar om rätta tolkningen

af det anförda stadgandet i förordningen, hvarför det vore önskligt,

att detta blefve på lämpligt sätt ändradt och förtydligadt.

Sedan de för granskning af Motala spirituosabolags räkenskaper

för försäljningsåret 1888—89 utsedde revisorerna anmärkt, att bolaget,

som under året jemväl idkat handel med vin, maltdrycker samt läskedrycker,

icke redovisat för den vinst, som deraf uppkommit, vägrade

såväl Östergötlands läns landsting som ock länets hushållningssällskap

att bevilja bolaget ansvarsfrihet för dess förvaltning under året, hvarefter

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet ålade bolaget att till

laga fördelning redovisa äfven ifrågavarande vinst. Öfver detta beslut

anförde bolaget underdåniga besvär, hvilka dock icke ledde till ändring.

Med anledning af det sålunda erhållna prejudikatet hafva åtskilliga

bolag, hvilka förr öfverlemnat vinsten på ifrågavarande handel med vin

och maltdrycker åt resp. kommuner, under senaste försäljningsår redo
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

visat densamma jemte öfriga inkomster, hvarjemte revisorerna beträffande

eu del andra bolag framstält yrkande, att så skulle ske.

Från och med sistförfluten försäljningsår erhåller byrån ett exemplar

af revisionsberättelsen för hvarje utskänkningsbolag inom riket.

De flesta af dessa berättelser äro visserligen mycket knapphändigt affattade,

men ur dem har dock varit att hemta åtskilligt af intresse,

hvaraf följande ansetts böra särskild! omnämnas.

I 18 städer och köpingar är bränvinshandeln öfverlemnad åt

atoVbolag, hvarjemte ytterligare ett bolag i revisionsberättelsen uppgifves

såsom sådant, oaktadt dess namn ej antyder dess egenskap af

aktiebolag. Angående 17 af de öfriga bolagen lemnas uppgift å antalet.

delegare; bland dessa bestå 6 bolag af 2 delegare, 6 bolag af 3

delegare och 2 bolag af 4 delegare hvardera. Sannolikt är förhållandet

liknande för öfriga bolag, om hvilka uppgift i detta afseende ej

lemnas, nemligen att de bestå af endast ett fåtal personer.

Aktiebolagen utdela vanligen sex procents ränta till aktieegarne,

hvilket, då bolagen ju icke afse delegarnes vinst, numera synes vara

väl högt; mot en del aktiebolag hafva ock revisorerna anmärkt, att

aktiekapitalet vore större än behöflig!..

Åtskilliga bolag hafva bildat större eller mindre reservfonder;

har detta skett under den tid, då bolagen egde att sjelfva disponera

sin vinst, är naturligtvis intet att derom säga liksom ej heller, när

fonden bildas med kommunens medgifvande af de medel, som tillfallit,

denna. I andra fall torde bolagen icke vara berättigade att till framtida

disposition afsätta mer än hvad kan åtgå till utskylder för senaste

året och kostnader för den blifvande revisionen.

Beträffande bolagens förvaltning förekomma i några revisionsberättelser

rätt allvarsamma anmärkningar såsom mot sättet, för bolagens

uppköp af varor, nemligen att dessa uppköp göras utan infordrande

af anbud; mot de arfvoden, som bolagsmännen tillerkänna sig sjelfva,

och i synnerhet mot det sätt, hvarpå hyresaftaleu angående bolagens

lokaler afslutas. I detta afseende förekomma missbruk i två olika rigtningar;

i ena fallet förhyr ett bolag de för dess rörelse behöfliga lokalerna

af de enskilde bolagsmätinen till pris, som ofta med fog kunna

kallas oskäliga; i andra fallet är det kommunen, hvilken såsom hyresvärd

begagnar tillfället att förskaffa sig en extra inkomst på bolagets

bekostnad. Sålunda hyr ett, bolag af staden rådhuskällaren för 5,500

kronors årlig hyra men hyr sjelf ut samma källare för endast 2,000

kronor. Hyresaftaleu uppgöras vanligen för hela den tid, för hvilken

bolaget erhållit rättighet till bränvinsförsäljning, således i de flesta fall

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

tre år, hvaraf följden blir, att eu af revisorerna framstäld anmärkning,

om än aldrig så befogad, ej kan föranleda rättelse förr än efter ett

par år.

Redan ofvanstående korta referat af revisionsberättelsernas innehåll

visar, att icke alla bolag utötva sin verksamhet i öfverensstämmelse

med den princip, som ligger till grund för hela bolagsinstitutionen

och utgör det enda, som kan berättiga deras tillkomst och fortfarande

bestånd, nemligen att bolagen skola afse icke att bereda delegarne

vinst utan allenast att i sedlighetens intresse ordna och öfvervaka

bränviusförsäljningen, och äfven andra omständigheter bestyrka

detsamma. Om bränvinsförsäljningen inom en kommun skall kunna

ordnas på ett fullt lämpligt sätt, måste naturligtvis all försäljning ligga

i en hand, men som ett bolag, särskildt i de större städerna, ej gerna

kan sjelf handhafva utskänkningen å samtliga restauranter och schweizerier,

ej heller all minuthandel med s. k. finare spirituösa såsom konjak

o. d., har det tillåtits bolagen att med Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

medgifvande till andra personer upplåta eu del af de försäljningsrättigheter,

som bolaget fått tillstånd at*t utöfva; samtliga rättigheter

får bolaget dock icke öfverlåta. Att den sålunda medgifna rättigheten

att upplåta försäljningsrättigheter ej alltid begagnats i enlighet med

lagstiftningens andemening, torde framgå af följande exempel. I eu

stad, der bolaget åtagit sig en försäljningsafgift af 50,000 kronor, har

bolaget sjelft idkat minuthandel med bränvin på 4 försäljningsställen

samt upplåtit 7 rättigheter till minuthandel med spirituösa, deribland

äfven bränvin, åt olika personer för tillsammans 38,000 kronor i afgift;

bolaget har dock förklarat sig ämna hädanefter sjelft handhafva

all minuthandel med bränvin och endast upplåta rättigheter till minuthandel

med annan spirituösa. I en annan stad har bolaget till andra

personer öfverlåtit två utskänkningsrättigheter (den ena i stadshotellet,

den andra att under sommaren begagnas vid badinrättningen) samt

en minuthandelsrättighet för en sammanlagd afgift af 14,900 kronor,

hvaraf 13,000 kronor för minuthandelsrättigheten, under det att bolaget

sjelft endast utöfvar en utskänkningsrättighet, såsom af revisionsberättelsen

vill synas, en s. k. krog; den försäljningsafgift, som bolaget åtagit sig,

uppgår till 12,000 kronor, men så stor blir ej på långt när vinsten på

bolagets egen rörelse ; bolaget köper allt det för dess egen utskänkning

behöfliga renade bränvinet, från den handlande, åt hvilken bolaget upplåtit

minuthandelsrättigheten. I en tredje stad har bolaget, som åtagit sig

eu försäljningsafgift af 12,000 kronor, sjelft utöfvat två utskänknings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

(krog-?)rättigheter, men öfverlåtit en ininuteringsrättighet för 13,500

kronor samt en utskänkningsrättighet i hotellet för 400 kronor. Som

de sistnämnda städerna båda äro småstäder, med 1,800 och 2,800

invånare, är det tydligt, att innehafvarne af de omnämnda minut*

handelsrättigheterna drifva försäljning af bränvin i stor skala till andra

orter, hvilket ock är förhållandet med åtskilliga bolag; i två revisionsberättelser

ftamhålles detta särskild^ i den ena med erkännande, i den

andra med starkt ogillande. Två bolag, nemligen de i Efigelholm och

Ljungby, hafva under senaste försäljningsår icke sjelfva utöfvat någon

försäljning utan öfverlåtit denna åt andra. Bolaget i Engelholm, som

under tiden från den 1 oktober 1889 till den 1 oktober 1892 innehaft

rättigheten till bränvinsförsäljningen inom staden, öfverlät för samma

tid genom kontrakt, som af länsstyrelsen godkändes, eu utskänkningsrättighet

till en handelsfirma samt derefter, utan att inhemta länsstyrelsens

tillstånd, de öfrigu tre utskänkningsrättigheterna åt andra

personer med skyldighet för dem att hos förstnämnda firma inköpa all

den spirituösa, som de för sin ut skärpning behof de; i sjelfva verket var

således all bränviusförsäljning upplåten åt nämnda firma, ty bolaget

hade icke någon minuthandelsrättighet. I Ljungby åter, der bolaget

hade en minuthandels- och en utskänkningsrättighet, upplät boläget

den senare åt en källarmästare i köpingen och ansåg icke behöfligt

att begagna sig af den förra. Båda bolagens enda befattning med

bränvinsförsäljningen var således att uppbära afgifterna för de öfverlåtna

rättigheterna, dermed bestrida utskylder och bolagsmännens arfvoden

samt inleverera återstoden till länets ränteri.

En förutsättning af största vigt för ett rätt ordnande af den till

bolag öfverlåtna bränvinshandeln är, att de personer, soili af bolaget

antagas till föreståndare för utskänknings- och minuteringsställena,

icke hafva något personligt, direkt intresse af eu stor omsättning. 1

öfverensstämmelse härmed lemna de flesta bolag försäljningsställenas

föreståndare bestämd, kontant aflöning; vanligen äro dock utskäukningsställenas

föreståndare berättigade till den vinst, som kan uppstå på

försäljningen af mat samt malt- och läskedrycker. Revisorerna af

Göteborgs utskänkningsbolags räkenskaper hafva till och med anmärkt,

att bolaget borde öfvertaga försäljningen af Öl och porter, så att utskänkningsföreståndarne

för egen räkning endast skulle få behålla försäljningen

af svagdricka. Emellertid förekomma äfven andra aflöniugssätt,

som tydligen innebära en frestelse för ifrågavarande föreståndare

att söka befordra afsättningen af bränvin. På ett ställe skola de sålunda

Bill. till Jtiksil. Vrot. 1804. 5 Sand. 1 Afd. 15 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillning sutskottets Betänkande N:o 15.

redovisa för de försålda varorna efter pris, som bestämts af bolaget,

under det att de eg a sälja dem till än högre pris och behålla den

derigenom uppkomna vinsten; på andra ställen aflönas de med viss

procent af försäljningssumman; det har till och med förekommit en

sådan öfverenskommelse, som att utskänkningsföreståndaren skolat till

bolaget inbetala en viss på förhand bestämd summa och varit berättigad

att såsom lön behålla återstoden af den inkomst, som kunnat genom

utskänkningen uppstå.

Af revisionsberättelserna framgår slutligen, att i en del län de

myndigheter som ega utse revisorer, hvar för sig valt samme revisor

för granskning af länets samtliga utskänkningsbolags räkenskaper.

För vinnande af större likformighet såväl vid revisionsförrättningarna,

som i de deröfver uppsatta berättelserna vore önskligt, att detta tillvägagående

blefve det vanliga i samtliga län. Ett annat önskningsmål

med afseende på revisionsberättelserna vore, att dessa gjordes något

utförligare, så att de upptoge uppgift om bland annat följande förhållanden:

ledamöterna i aktiebolagens styrelser samt delegarne i öfriga

bolag, eller, om dessa delegare äro allt för många, deras antal samt

ledamöterna i styrelsen; huruvida bolagens delegare äro boende inom

kommunen; bolagets tillgångar och skulder vid försäljningsårets slut;

de qvantiteter spirituösa, som försålts särskilt genom iskänkning

och särskilt genom minuthandel; sättet för uppköp specielt af varmrenadt

bränvin; antalet ställen, å hvilka bolaget sjelft utöfvat försäljning,

äfvensom huru många öfverlåtits åt andra. Uppgifterna om

bolagets omkostnader böra naturligtvis lemnas vida mer specificerade

än de i bolagens tablåer öfver varuomsättning och omkostnader intagna

rubriker föranleda, men med afseende å de vidt skilda förhållanden,

som råda hos olika bolag, torde dervid inga allmänna regler kunna

uppställas.»

Af ofvanberörda utaf chefen för kontroll- och justeringsbyrån

lemnade redogörelse framgår sålunda, att åtskilliga anmärkningar förekommit

mot det sätt, hvarpå några af ifrågavarande bränvinsförsäljningsbolag

utöfvat sin verksamhet. Om än för afhjelpande af derå af

de sålunda anmärkta missförhållandena nu gällande bestämmelser i

ämnet torde, derest desamma allenast behörigen iakttagas, vara tillfyllest,

synas dock vissa af de påpekade missförhållandena ådagalägga

behofvet af ändringars vidtagande i den rörande ifrågavarande bolag

gällande lagstiftning. Särskilt i nedan omförmälda afseende:) anser

utskottet sådan ändring nödig.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15. 19

Sålunda synes det utskottet ur flera synpunkter önskvärd t, om eu

sådan anordning kynde vidtagas, att samtliga ifrågavarande försäljningsbolag

blefve aktiebolag. Genom en dylik anordning och då enligt

gällande förordning angående aktiebolag stadfästelse å sådant bolags

ordning skall sökas hos Kongl. Maj:t, som dervid eger pröfva bolagsordningens

öfverensstämmelse med nämnda förordning samt huruvida

derutöfver med afseende på vidden och beskaffenheten af bolagets rörelse

särskilda bestämmelser må erfordras, skulle, enligt utskottets förmenande,

vinnas ökad garanti, att lämpliga och för samtliga dessa bolag mera

likformiga stadganden komme att i de särskilda bolagsordningarne

intagas, och framför allt skulle härigenom en ökad kontroll å bolagen

ernås. Då Kongl. Maj:t väl i allmänhet uti ärenden af ifrågavarande

slag komme att infordra vederbörande ortsmyndigheters utlåtande, torde

äfven de å olika orter förekommande olika förhållanden vid pröfning

af bolagsordningarne komma att vinna behörigt beaktande. Af särskild

vigt synes det utskottet vara att i dessa bolagsordningar inflöte

bestämmelser derom, att aktierna ställas till viss man, företrädesvis

den, hvilken är bosatt inom den kommun, der bolaget har sin verksamhet,

samt att aktieegarnes antal blifver så stort, att i bolagsordningen

förefintliga bestämmelser angående styrelse, revision och bolagsstämma

blifva fullt effektiva och bolagets verksamhet må kunna anses

uppbäras af ett allmännare sedligt intresse inom kommunen. Bestämmelser

borde derjemte i bolagsordningarne meddelas om beloppet af

den utdelning å behållningen af bolagets rörelse, som skäligen skulle

tillkomma aktieegarne, äfvensom angående afsättning till reservfond.

Onskvärdt vore ock att aktievalörerna bestämdes till jemförelsevis små

belopp, exempelvis 50 å 100 kronor. Härigenom skulle den förmån

vinnas, att jemväl mindre kapitalstarka personer kunde vinna delegareskap

i bolagen och såmedelst, under förutsättning af eu begränsad

röstskala, i nykterhetens och ordningens intresse göra sina personliga

åsigter gällande i fråga om bolagens verksamhet. Slutligen och då

ofvan anmärkta, utaf åtskilliga af ifrågavarande bränvinsförsäljningsbolag

vidtagna åtgärder, att å andra orter, än der de utöfva sina försäljningsrättigheter,

upptaga beställningar på bränvin, ej stå’i öfverensstämmelse

med det ändamål, hvarför dessa bolag böra uteslutande verka

— att nemligen i sedlighetens intresse ordna och öfvervaka bränvinsförsäljningen

inom viss ort —, synes det utskottet äfvenledes önskvärdt,

att bestämmelser meddelas om förbud för ifrågavarande bolag

att å annat ställe, än der bolaget utöfvar sina bränvinsförsäljnings
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

rättigheter, upptaga beställningar å bränvin i mindre belopp än det

vid partihandel tillåtna minsta försäljningsbeloppet eller 250 liter.

Vidkommande öfriga af motionärerna framstälda förslag anser

utskottet de under punkterna l;o), 4:o), 7:o) och 9:o) föreslagna stadganden

ej vara af behofvet påkallade, derest, såsom utskottet ofvan

förordat, bestämmelser komma att meddelas derom, att samtliga ifrågavarande

bolag skola vara aktiebolag. Hvad åter angår de under punkterna

3:o), 5:o) och 8:o) förordade bestämmelser, synas desamma utskottet

innebära ett alltför stort ingrepp uti bolagens frihet att sjelfva drifva

sin rörelse på det sätt, de anse mest ändamålsenligt
På

grund af hvad anfördt blifvit hemställer utskottet,

3:o) att Riksdagen måtte på det sätt bifalla friherre

Bondes m. fl. ifrågavarande motion, att Riksdagen

i skrifvelse anhåller, det täcktes Kongl. Maj:t

låta utreda, huruvida icke öfverlåtelse af sådana bränvinsförsäljningsrättiglieter,

hvarom stadgas i § 9 mom.

2 af gällande förordning angående vilkoren för försäljning

af bränvin och andra brända eller destillerade

spirituösa drycker, lämpligen må meddelas endast, åt

aktiebolag, så grundade att det med sådan öfverlåtelse

afsedda sedliga ändamålet må kunna i högre

grad än hittills ernås, samt derefter för Riksdagen

framlägga förslag till de ändringar i lagstiftningen,

hvartill utredningen kan föranleda.

§ 31 i bränvinsförsäljningsförordningen har följande lydelse:

§ 31.

I öppen salubod för handel med andra varor än bränvin äfvensom

vid auktioner vare bränvinsutdelning äfven utan betalning förbjuden.

I en inom Andra Kammaren af herr J. A. Lundström väckt motion

u:o 59, i hvilken motion herr L. Dahlstedt förklarat sig instämma, hemställes,

att nyssberörda § måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»I öppen salubod för handel med andra varor än bränvin, vid

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15. 21

auktioner äfvensom vid handel med den renskötande lappbefolkningen vare

bräuvinsutdelning äfven utan betalning förbjuden.»

Till stöd härför anför motionären följande:

»Det var utan tvifvel ett godt inlägg i nykterhetslagstiftningen,

när å salubodar för vanlig handel bränvinsutdelning äfven utan betalning

blef i lag förbjuden. Dock förekommer ett förhållande, som synes

mig påkalla, att bestämmelsen i § 31 af kongl. förordningen angående

vil koren för försäljning af bränvin och andra brända och destillerade

drycker den 31 december 1891 utsträckes att gälla äfven vid handel,

som förekommer med den inom Sverige befintliga renskötande lappbefolkningen.

Under lapparnes vistelse å nedre landet besökas de

ofta af personer, som uppköpa deras produkter. Dessa personer medföra

oftast rusdrycker, emedan de äro kunniga om det af gammalt

gängse förhållandet, att lapparne äro föga villige att ingå på några

affärer, derest icke traktering med rusdrycker eger rum. Ty lapparne

äro i allmänhet älskare af rusdrycker. När sedan renhjorden är samlad

och handel jemte nedslagtning af renar företages, torde genom

den i de flesta fall förekommande bränvinstrakteringens inflytande alltför

många gånger hända, att sådana renar blifva sålda och slagtade,

hvilka för renstammens bestånd borde som lifrenar behållas, äfvensom

att säljarens ersättning för varan blifver oskäligt ringa. Delta missförhållande

bidrager äfven att hos de bofaste, som ega renar hvilka

emot lega äro anförtrodda i de renskötande lapparnes vård, minska

tryggheten och förtroeudet till dessa, hvarigenom deras existens

försvåras.

Sedan landets norra delar genom förbättrade kommunikationer

kommit i förbindelse med de södra trakterna och hufvudstaden och

följaktligen afyttrandet af lapparnes produkter underlättats, har uppköp

af dessa i stöire mängd börjat ske, och derför synes tiden vara

inne att på lagstiftningens väg något göra till förekommande af det

här anförda missbruket.»

•Lika med motionären anser utskottet nödigt att åtgärder vidtagas

till motverkande af ofvan påpekade missförhållanden; och synes utskottet

den af motionärerna i sådant syfte föreslagna bestämmelse lämplig,

allenast deri vidtages den ändring utskottets här nedan intagna förslag

angifver.

Utskottet hemställer fördenskull,

4:o) att Riksdagen i anledning af herr Lundströms

ifrågavarande motion måtte besluta, att § 31

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning

af bränvin och andra brända eller destillerade

spirituösa drycker den 31 december 1891 skall erhålla

följande förändrade lydelse:

''§ 31.

I öppen salubod för handel med andra varor

än bränvin, vid auktioner äfvensom vid handel med

lappbefolkningen vare bränvinsutdelniug äfven utan

betalning förbjuden.

§ 26 i bränvinsföreäljningsförordningen är af följande lydelse:

§ 26.

1. Minuthandel med bränvin må ega rum endast söcknedagar

från klockan 8 förmiddagen till klockan 7 eftermiddagen.

2. Utskänkning af bränvin må under söcknedagar begynna tidigast

klockan 9 förmiddagen och i stad eller köping i allmänhet ej fortfara

längre än till klockan 10 och å landet till klockan 8 på aftonen.

3. Under sön- och helgdagar vare i allmänhet utskänkning af

bränvin tillåten endast vid måltider åt spisande gäster.

4. Der särskilda omständigheter föranleda behof af försäljningstidens

inskränkning eller utsträckning, eger Kongl. Maj:ts befallningshafvande

att på framställning af kommunalstyrelse samt efter magistrats

eller kommunalnämnds hörande derom förordna.

5. Under gudstjenst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt.

«

Under åberopande af de skäl, som anförts i en i samma ämne

vid nästlidet års riksdag väckt motion samt med hänvisning till den

diskussion som derom fördes i Andra Kammaren, föreslå i motion n:o

43 herrar P. Waldenström, A. F. Broström samt 69 andra af Andra

Kammarens ledamöter, att mom. 4 af ofvanintagna § måtte erhålla

följande förändrade lydelse:

»Der särskilda omständigheter föranleda behof af försäljningstidens

inskränkning, eger Konungens befallningshafvande att, på framställning

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15. 23

af kommunalstyrelse samt efter magistrats eller kommunalnämnds

hörande, derom förordna.»

Under förutsättning att denna framställning bifalles, hemställa

motionärerna derjemte, att de i mom. 2 och 3 af förutnämda § förekommande

orden »i allmänhet» måtte borttagas.

Förslag i enahanda syfte som det nu föreliggande hafva flere

gånger för Riksdagen framlagts utan att hafva tillvunnit sig bevillningsutskottets

förordande.

Utskottet vidhåller hvad föregående års bevillningsutskott vid

förevarande frågas behandling framhållit, att nemligen ett fastslående

för hvarje fall af de uti ifrågavarande § meddelade tidsbestämmelser

utan alla hänsyn till de å olika orter förefiutliga olika förhållanden

skulle komma att i många fall verka såsom ett högst onaturligt tvång.

Utskottet håller ock före, att en bestämmelse om ifrågavarande försäljningstiders

ovilkorliga tillämpning skulle, oafsedt att den nog komme

att på mångfaldigt sätt kringgås, medföra, att superiet i hemmen eller

i för tillfället förhyrda lokaler komme att, till ej mindre skada för

nykterheten, i väsentlig mån tilltaga.

Utskottet hemställer fördenskull,

5:o) att herr Waldenströms m. fl:s ifrågavarande

motion icke måtte bifallas.

Till utskottet hafva derjemte hänvisats två inom Andra Kammaren

väckta motioner, nemligen n:o 105 af herr J. Anderson i Tenhult och

n:o 113, af herrar O. Eklund, A. Hedin m. fl., afseende båda motionerna

medgifvande af s. k. lokal sjelfstyrelse för kommunerna i fråga

om försäljning af bränvin. För behandling af dessa motioner har

utskottet ansett nödigt sammanträda med lagutskottet; och lärer det

sålunda sammansatta utskottet, jemlikt § 47 riksdagsordningen, häröfver

afgifva särskild! utlåtande, hvilket bevillningsutskottet får

6:o) för Riksdagen anmäla.

Stockholm den 20 april 1894.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Reservationer:

af herr Wijkander beträffande punkten 2:o;

af herrar Fredholm, G. Jansson och S. M. Olsson, hvilka anaett

att slutet af utskottets motivering till punkt 3:o) i betänkandet bort

erhålla följande lydelse:

»Då slutligen ofvan anmärkta, utaf åtskilliga af ifrågavarande

bräuvinsförsäljningsbolag vidtagna åtgärder, att å andra orter, än der

de utöfva sina försäljningsrättigheter, genom kringresande agenter upptaga

beställningar på bränvin ej synas stå i öfverensstämmelse med

bränvinslagstiftningens ändamål, vill utskottet på det sätt förorda hvad

motionärerna i punkt 6:o) föreslagit, aft i den begärda utredningen jemväl

måtte tagas under ompröfning förbud för innehafvare af rättighet

till försäljning af bränvin, att, inom annan kommun än der han sin

försäljningsrätt utöfvar, genom ombud till andra personer än sådana,

hvilka sjelfva innehafva bränvinsförsäljningsrättigheter, till salu utbjuda,

försälja eller utlemna bränvin i mindre myckenhet än 250 liter»;

af herr Berg, som ansett att utskottets yttrande och förslag i

punkten 3:o) bort hafva följande lydelse från — — »synes dock vissa

af de påpekade missförhållandena ådagalägga behofvet af ändringars

vidtagande i den rörande ifrågavarande bolag gällande lagstiftning»

(se sid. 18):

»I främsta rummet synes det utskottet nödigt att, på sätt motionärerna

antydt, det af hithörande förordning med erforderlig tydlighet

bör framgå, att dessa bolags ändamål är att på allt sätt söka motarbeta

och minska dryckenskapen genom att ordna bränvinshandeln i sedlighetens

och nykterhetens intresse, men icke med hänsyn till vinnande

af inkomster för stat och kommun, samt att i följd häraf den af några

bland ifrågavarande bolag vidtagna åtgärden att å andra orter, än der

de utöfva sina försäljningsrättigheter, genom kringresande agenter

upptaga beställningar å bränvin, måtte för framtiden förbjudas. Vidare

torde böra föreskrifvas, att åt dylika bolags affärer, inköp, leveranser,

tjenstetillsättningar m. m. skall gifvas så stor offentlighet som möjligt.

Slutligen har det synts utskottet särskildt önskvärdt, att i blifvande

bolagsreglementen måtte inflyta bestämmelser derom, dels att

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15. 25

bolagsmännens antal icke må vara allt för litet, utan i hvarje fall tillräckligt

stort för att förefintliga bestämmelser angående styrelse, revision

och bolagsstämma kunde blifva effektiva, dels att styrelseledamöterna

i dessa bolag icke måtte i något hänseende medgifvas några ekonomiska

fördelar af bolagets rörelse, samt att de i följd deraf såsom

regel icke må för nämnda uppdrag åtnjuta något arfvode samt befrias

från rättigheten och skyldigheten att till rörelsens bedrifvande använda

eget kapital — men att de, på sätt hittills flerstädes varit sed, må

berättigas att årligen afsätta en viss mindre del af vinsten till en fond,

som efter bestämd tids förlopp användes enligt styrelsens bepröfvande

till något för vederbörande kommun allmännyttigt ändamål.

Med stöd af hvad sålunda anfördt blifvit hemställer utskottet,

att Riksdagen måtte på det sätt bifalla ifrågavarande

motion, att Riksdagen i skrifvelse anhåller, det

täcktes Kongl. Maj:t låta utreda, huruvida icke sådana

ändringar i gällande lagstiftning angående öfverlåtelse

af bränvinsförsäljningsrättigheter, hvarom stadgas i § 9

mom. 2 af bränvinsförsäljningsförordningen, lämpligen

må kunna vidtagas, att det med dylik öfverlåtelse afsedda

sedliga ändamål må kunna i högre grad än

hittills ernås, samt derefter för Riksdagen framlägga

förslag till de ändringar i lagstiftningen, hvartill utredningen

kan föranleda.»

af herrar G. Jansson och S. M. Olsson, hvilka ansett, att utskottet

bort tillstyrka bifall till den i punkten 5:o behandlade motion; samt

af herr II. Eriksson:

»Som jag deltagit i utskottets behandling af herr Waldenströms

med fleras motion, men icke kunnat dela den uppfattning och det beslut,

hvartill utskottet har kommit, så har jag genom följande reservation

velat förvara min från utskottet afvikande mening.

Att tillämpningen af stadgandet i mom. 4 af 26 § i förordningen

om försäljning af bränvin — hvilket stadgandet tillåter Konungens

befallningshafvande att »der särskilda omständigheter» förekomma »utsträcka»

tiden för försäljningsställenas öppenhållande utöfver den i

nämnda paragraf i allmänhet stadgade — allt mera närmar sig den

gräns, der länsstyrelserna på administrativ väg annullera, hvad lag i

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 5 Sami. 1 Afd. 15 Käft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

allmänhet stadgar, i det de ofta förvandla, hvad som i lag gäller som

regel, till undantag, medan undantagen ofta upphöjas till regel — är

ett faktum, som icke gerna kan bestridas. De motiv, på hvilka man

söker stödja detta mer eller mindre administrativa godtycke, torde

hufvudsakligen vara, att de olika lefnadsvanor, hvilka äro en följd af

olika samhällsställning, skulle skapa olika behof, men dessa olika behof

åter skulle med nödvändighet fordra olika lagstiftning härvidlag,

för så vidt man med lagstiftningen skall undvika att öfverskrida

gränsen för den personliga sjelfbestämningsrätten.

Om man nu utgår från den förutsättningen, att de nyss anförda

motiven vore rigtiga, så återstår i allt fall det faktum, att de administrativa

myndigheterna skapa af hvad i lag är regel undantag och

tvärtom, eu åtgärd, som ingalunda befordrar sedlighet och nykterhet.

Men att verkan af detta handlingssätt, af de respektive myndigheterna

icke varder eller är den bästa med afseende på en stor del af befolkningen

och dess förtroende och aktning för konungamagten och nämnda

myndigheter, är alldeles uppenbart. Jag tror derför, att man utan

invändning bör se till, att lagens bud efterlefves, eller om detta icke

är möjligt, se till, att en sådan lag varder afskaffa. Men hvad nu angår

de förut berörda motiven, att olika lefnadsvanor medföra olika behof,

hvilka måste tillgodoses genom en olika lagstiftning, för så vidt man

vill undvika att genom tvångslagstiftning öfverskrida gränsen för den

personliga sjelfbestämningsrätten, så förfaller ju det väsentligaste af

detta argument, då man besinnar, att precis detsamma kan man säga

om paragrafens nuvarande lydelse, som man här använder om den

föreslagna ändringen; ty innebär en för hela landet lika och för alla

samhällsklasser lika gällande rätt rörande försäljningsställenas stängande

ett ingrepp i den personliga sjelfbestämningsrätten, så innebär den

äfven detsamma för det stora flertal af befolkningen, som måste böja

sig för densamma, oaktadt den ej tvingar alla till underkastelse; skilnaden

är endast den: i förra fallet afser den alla utan undantag, i

senare fallet, då fordringarna likväl äro enahanda, afser den endast en

del, om ock till numerären den större. Men att principen om likställighet

inför lag är att föredraga framför den princip, som under

den visserligen sköna, men alltför skiftande personliga sjelfbestämningsrättens

mantel afser att skapa olika lagar för olika samhällsklasser,

borde väl icke kunna bestridas af någon; i synnerhet då man besinnar,

huru hardt nära omöjligt det är att uppdraga gränsen mellan å ena

sidan lagstiftningens råmärken för befordrande af sedlighet och nykterhet

och å andra sidan den personliga sjelfbestämningsrättens och fri
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15. 27

hetens råmärken mot icke sedlighet och nykterhet — ett område, der

jag är viss om, att åsigterna äro ytterst vexlande, och der det mer än

vanligt beror på hvars och ens subjektiva uppfattning.

Då detta faktum, att länsstyrelserna på administrativ väg ofta

annullera, hvad lag i allmänhet stadgar, ovilkorligen måste vara en

orsak, hvars verkningar icke bidraga att hos den stora allmänheten

väcka aktning och förtroende för nämnda myndigheter; och då nämnda

åtgärd är ett skapande af undantagslagar, hvilka ingalunda åsyfta likhet

inför lag, men hvilka deremot motverka nykterhet; samt då de

förmenta olika lefnadsbehofven, hvilka obestridligen framkallat åberopade

undantag, ofta äro mera inbillade än verkliga — så anser jag på grund

deraf, att lagen borde ändras, och har jag derför inom utskottet yrkat

bifall till herr Waldenströms med fl. motion och ansett att utskottet

bort tillstyrka bifall till densamma.»

Derjemte hafva nedannämnda ledamöter anhållit få antecknadt:

herr Cavalli, att han ej deltagit i utskottets förhandlingar vid

det tillfälle, då beslut fattats rörande punkten l:o;

herr Almström, att han ej närvarit vid behandlingen af vissa

delar af betänkandet;

herrar Rudebeck och friherre von Sclmerin, att de icke deltagit i

slutliga behandlingen af betänkandet;

herr Henricson, att han ej närvarit vid afgörandet af punkterna

4:o och 5:o samt

herr Bromée, att han icke deltagit i behandlingen af punkten 5:o.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1894:110 Skrifvelse till Konungen, angående vilkor en för försäljning af bränvin. s. 20 i texten