Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 12

1894-02-22 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1894:12, Lagutskottets Utlåtande N:o 12

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

1

»*i V. i •• (iIT. . i :.<j ■

i mö* n. i;

>:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 22 februari 1894, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af vädd motion angående"ändrad lydelse

af 25 § 1 mom. i förordningen om landsting den 21 mars

1862.

Gällande förordning om landsting den 21 mars 1862 innehåller i 25

§ 1 mom. följande stadgande:

»Kongl. Maj:t utser för hvarje lagtima landsting en ordförande, hvilken

befattning skall fortfara intill nästa lagtima sammankomst.»

Vid innevarande riksdag har herr A. V. Ljungman i en inom Andra

Kammaren väckt, till lagutskottets behandling hänvisad motion (n:o 5)

förnyat sin vid föregående riksdagar gjorda framställning, att landstingets

ordförande må utses allenast bland tingets ordinarie ledamöter; och har

motionären, under hänvisning dels till den utredning, som vid frågans

föregående behandling inom Riksdagen lemnats, dels ock till det i 33 §

riksdagsordningen förekommande likartade stadgande, att Kongl. Maj:t

skall utnämna kammares talman och vice talman bland dess ledamöter,

sålunda hemstält att Riksdagen måtte för sin del besluta, det första punkten

i 25 § af förordningen om landsting den 21 mars 1862 skall erhålla

följande lydelse: Kongl. Maj:t utser för hvarje lagtima landsting bland

tingets ordinarie ledamöter en ordförande, hvilkens befattning skall fortfara

intill nästa lagtima sammankomst.

Bill. till Riksd. Prof. 1894. 7 Sami. 9 Häft. (N:is 12 *-18.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottet» Utlåtande N:o 12.

I anledning af herr Ljungmans vid 1892 års riksdag i ämnet väckta

motion yttrade utskottet:

»Såsom utskottet vid ett föregående tillfälle erinrat, hade ifrågavarande

lagrum enligt det förslag till förordning om landsting, som den

31 oktober 1859 afgafs af komiterade för utarbetande af så väl dylik

förordning som förordning om kommunalstyrelse i stad och å landet,

m. m., den af motionären nu föreslagna lydelse, och erhöll sin nuvarande

affattning i öfverensstämmelse med hvad en af reservanterna i nämnda

komité föreslagit. I motiven till berörda förslag anföra komiterade, bland

annat, hurusom, derest ändamålet med landstingets inrättande endast vore

att af detsamma bilda en rådgifvande församling, hvilken länets höfding

egde sammankalla för att rådpläga om medlen att befordra länets ekonomiska

väl, det skulle vara naturligt att ordförandeplatsen blefve honom

tillerkänd. Men då nu landstinget vore en inom lagbestämda gränser

beslutande församling, hvars beslut länets höfding i denna sin egenskap

i flera fall egde att pröfva och godkänna, kunde han mången gång komma

i en falsk ställning, då han, efter att i sin egenskap af landstingets ordförande

hafva funnit sina der försvarade meningar och förslag rörande

länets angelägenheter underkända af tingets pluralitet, skulle i sin egenskap

af landshöfding se sig föranlåten att vägra fastställelse af tingets

beslut, äfven om goda skäl för en sådan åtgärd kunde finnas. Missförstånd

och misstydningar kunde härigenom lätt framkallas, och härtill

komme vidare, att det vore stridande mot andan i vår lagstiftning, att

samma ärende i två instanser handlades och pröfvades af samma person.

Utskottet delar fortfarande denna komiterades uppfattning och vidhåller

tillika sin tillförene uttalade åsigt, att ett läns höfding, i denna sin egenskap

närvarande och uppträdande i landstinget, kan på ett långt mera

verksamt sätt ingripa i dess förhandlingar och främja förslag, dem han

finner gagneliga för länet, än derest han är satt att från ordförandeplatsen,

med den mera passiva ställning, detta medför, leda tingets förhandlingar.

Slutligen håller utskottet, likasom utskottet vid sistlidne riksdag,

före att, då landstingens nuvarande sammansättning torde erbjuda full

trygghet för lämpligheten af ett val inom deras egen krets, och förslaget

derjemte till en viss grad innebär ett förverkligande af den princip af

kommunal sjelfstyrelse, hvarå jemväl landstingsförordningen hvilar, tiden

kan anses vara inne för en förändring i den af motionären angifna retning.»

Hvad utskottet sålunda vid 1892 års riksdag yttrat finner utskottet

fortfarande ega giltighet; och får utskottet följaktligen hemställa,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Laguttkotteti Utlåtande N:o 12.

3

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att första

punkten i 25 § af förordningen om landsting den 21

mars 1862 skall erhålla följande lydelse:

Kongl. Maj:t utser för hvarje lagtima landsting

bland tingets ordinarie ledamöter en ordförande, hvilkens

befattning skall fortfara intill nästa lagtima sammankomst.

Stockholm den 22 februari 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Reservation:

af herrar Annerstedt, von Krusenstjerna, Fröberg, C. H. Lundström,

Pehrsson, Piss Olof Larsson och Lundin, hvilka ansett att motionen bort

af utskottet afstyrkas på de af lagutskottet vid sistlidet års riksdag i fråga

om motion af enahanda innehåll anförda skäl, nemligen att, enär det icke

försports att någon olägenhet uppstått i de undantagsfall, då Kongl. Maj:t

utsett till ordförande i landsting annan än ledamot deri, syntes en lagförändring

i den af motionären angifna rigtning icke vara af något verkligt

behof påkallad; samt

af herr von Stapelmohr mot vissa delar af motiveringen till utskottets

utlåtande.

1 ii

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1894:66 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af 25 § 1 mom. i förordningen om landsting den 21 mars 1862. s. 21 i texten