Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i 32 § värnpligtslagen.

1894-04-03 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1894:44, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i 32 § värnpligtslagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

1

N:o 44.

Ank. till Riksd. kansli den 3 april 1894, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i 32 §

värnpligtslagen.

I 32 § värnpligtslagen stadgas:

De till beväringen hörande värnpligtige, som icke under årets

lopp varit inkallade till tjenstgöring, skola undergå mönstring kompanivis

eller, då kompaniområdets vidsträckthet dertill föranleder,

socknevis; dock äro de å sjömanshus inskrifne från inställelse vid

dylik mönstring befriade, så ock öfrige värnpligtige, hvilka till befälet

aflemna tillförlitlig uppgift om sin bostad.

Uti två särskilda inom Andra Kammaren väckta, till lagutskottets

behandling hänvisade motioner, n:is 66 och 35, hafva dels

herrar Emil Olsson i Kyrkebol, O. Anderson i Hasselbol och Erik

Andersson i Upsala samt dels herrar Olof Persson i Killebäckstorp

och Lasse Jönsson i Sandby hemstält om vissa ändringar i omförmälda

lagrum.

I den förra af dessa motioner anföres:

Den uti ifrågavarande paragraf föreskrifna mönstringen orsakade

statsverket ej obetydliga utgifter samt vederbörande befäl

och värnpligtige mycken tunga utan motsvarande nytta. Paragrafen

innehölle medgifvande af befrielse från inställelse vid mönstring för

de värnpligtige, som till befälet aflemnade tillförlitlig uppgift om

sin bostad. Genom detta medgifvande skulle det förhållande kunna

Bill. till Riksd. Prof. 1894. 7 Sami. 24 Höft. (N:o 44.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

uppstå, att samtlige värnpligtige inom ett kompaniområde uteblefve

från mönstringen, och i sådant fall vore tjenstemannens resa utan

ändamål. Bestämmelsen om mönstring syntes på grund häraf, såsom

temligen betydelselös, böra utgå, och anmälningsskyldigheten i

stället upphöjas till regel. En ej ringa lättnad för de värnpligtige

vore, om ifrågavarande anmälningsuppgift finge aflemnas till vederbörande

presterskap eller mantalsskrifningsförrättare för vidare

befordran till befälet i sammanhang med andra uppgifter, som af

nämnde tjenstemän aflemnades. Då denna sak kunde ordnas på

ett för staten billigare samt för befäl och värnpligtige fördelaktigare

sätt, hemstäldes, att Riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring

af 32 § värnpligtslagen och andra i sammanhang dermed stående

lagrum, att den stadgade årliga mönstringen af värnpligtige, som

icke under årets lopp inkallats till tjenstgöring, måtte upphöra, samt

i samma paragraf stadgade uppgift om bostad blifva obligatorisk

och kunna genom vederbörande presterskap eller häradsskrifvare

till befälet aflemnas.

Enligt utskottets mening lärer det icke kunna förnekas, att

den uti förevarande paragraf påbjudna mönstring är i princip vigtig.

Den var afsedd att stärka sambandet mellan befälet och de värnpligtige,

att tjena till att hos de senare vidmagthålla uppfattningen

om deras egenskap såsom krigsmän och gifva det förre ökadt tillfälle

att — vid granskning af inskrifningsböckerna, som de mönstringsskyldige

vid förrättningen skola medföra — lemna erforderliga

upplysningar om de värnpligtiges tjensteställning och undanrödja

möjligen befintliga villfarelser i fråga om de förpligtelse!’, som med

denna ställning äro förbundna. Sedan i värnpligtslagen blifvit infördt

ett medgifvande för värnpligtige att i stället för personlig inställelse

vid mönstringen aflemna till befälet tillförlitlig uppgift om

bostaden, visar dock erfarenheten, att endast ett fåtal värnpligtige

inställa sig vid dessa mönstringar. Under sådana omständigheter

synes det böra ifrågasättas, att de kostnader för statsverket, som

äro förenade med ifrågavarande förrättningar, skulle kunna för

statsverket besparas, i det att mönstringarna borttoges och ersattes

med en ovilkorlig skyldighet för de värnpligtige att anmäla deras

bostad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N;o 44.

3

Enligt hvad utskottet fått sig meddeladt, uppgingo dessa kostnader

för år 1892:

för Första lifgrenadierreg:tets

inskrifningsområde

till kr.

706: —

» Skaraborgs regementes

d:o

» »

793:16

» Södermanlands regementes

d:o

» »

481: 20

» Dalregementets

d:o

» »

746: 55

» Norrbottens regementes

d:o

» »

1,116: 14

» Norra skånska inf.-reg:ts inskrifningsområden

» »

1,117: 40

eller i medeltal för hvarje område 826 kronor 75 öre. För rikets

30 regementens och corpsers inskrifningsområden har således kostnaden

uppgått till omkring 25,000 kronor.

Att Riksdagen i frågans nuvarande skede och innan den utredning,

som endast af Kong! Maj:t kan åstadkommas, har föregått,

skulle fatta beslut i ämnet, synes emellertid utskottet icke kunna

tillstyrkas.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

l:o att Riksdagen ville i skrifvelse till Kong!

Maj:t anhålla, det Kong! Maj:t måtte låta utreda,

huruvida den i 32 § värnpligtslagen stadgade mönstring

må kunna upphöra, och, der detta finnes kunna

ske, om möjligt redan för nästkommande Riksdag,

framlägga förslag till de ändringar i värnpligtslagen,

som i sådant afseende finnas nödiga.

I den senare motionen anföres:

Enligt värnpligtslagen den 5 juni 1885 ålåg det de till beväringen

hörande värnpligtige, med vissa i lagen stadgade undantag,

att årligen, då de icke under årets lopp varit inkallade till tjenstgöring,

efter kallelse medelst kungörelse undergå mönstring, som

förrättades af kompaniområdesbefälhafvaren, eller senast å mönstringsdagen

till kompaniområdesbefälet lemna uppgift om sin bostad,

vid äfventyr att för hvarje gång, sådant försummades, bota fem kronor;

samma stadganden återfinnas i nu gällande värnpligtslag.

Då nu värnpligtig enligt gamla värnpligtslagen endast under

sex år, eller från och med det år, han fylt tjugoett, till och med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

det, under hvilket han fylt tjugusex år, tillhörde beväringen och

derefter öfverflyttades till landstormen, men nya lagen föreskrifter

en tjenstetid i beväringen af tolf år, har det inträffat, att de, som

jemlikt äldre lagen redan varit öfverförda till landstormen och till och

med i sina inskrifningsböcker erhållit intyg derom af vederbörande

befälhafvare, åter förflyttas till beväringen och såsom följd häraf,

då ej annat i lagen uttryckligen stadgas, ansetts åter vara underkastade

den mönstrings- och anmälningsskyldighet, hvarifrån de redan

förut vunnit befrielse, och för ty jemväl det ansvar för uraktlåtenhet

häraf, som i lagen föreskrifves.

Äfven om den nya lagen må anses hafva retroaktiv verkan

i det afseendet, att den ålägger eller berättigar en redan till landstormen

öfverförd värnpligtig att åter inträda i beväringen, torde

sådan verkan icke rätteligen böra tillerkännas densamma i fråga om

rena skyldigheter, minst sådana, för hvilkas åsidosättande stadgas

ansvar och från hvilka enligt äldre lag befrielse redan erhållits.

Att denna åsigt ock är i öfverensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet

har tydligt framgått deraf, att en ofantlig mängd till

beväringen återförda värnpligtige, i öfvertygelse att redan, i enlighet

med innehållet i dem lemnade inskrifningsböcker, vara från mönstringsskyldighet

befriade och, i okunnighet om den nya lagens stadgande^

uraktlåtit att infinna eller anmäla sig vid mönstring. Så

har t. ex. här i Stockholm, der för år 1892 endast omkring tretusen

bötfäldes för uteblifvande vid mönstring, antalet af sådana bötfälde

under år 1893, då nya lagen först tillämpades, uppgått till ej mm dre

än 9,478. Skilnaden mellan nämnda tal synes ungefär angifva det

antal värnpligtige här i staden, som enligt äldre lag erhållit befrielse

från mönstringsskyldighet, men enligt bokstaflig tolkning af den

nya lagen dertill varit skyldige och nu hvar för sig, såsom oss synes

orättvist, få umgälla sin omedvetna förseelse med fem kronors böter

eller deremot svarande fängelse.

För undvikande af ett sådant återupprepande få vi, med stöd

af det anförda, föreslå ett tillägg till 32 § i gällande värnpligtslag

af innehåll, att de värnpligtige, som, innan den nya lagen trädde i

kraft, fylt 26 år, må vara fritagna från den mönstringsskyldighet,

som i nämnda § omförmäles.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

5

Då det ligger i sakens natur, att det militära värdet af den

utsträckning i tjenstetid för värnpligtige, som genom 1892 års förändrade

värnpligtslag infördes, väsentligen skulle minskas, om undantag

gjordes beträffande vissa af deras skyldigheter, och enär det

tydligen är af största vigt, att de årsklasser af de värnpligtige, hvilka

på grund af nämnda lag återförts till beväringen, varda underkastade

den mönstring eller anmälningsskyldighet, utan hvilken en ordnad

redovisning under fred och ett skyndsamt inkallande vid mobilisering

af ifrågavarande beväringsklasser icke varda möjliga, kan det

af motionärerna föreslagna tillägget till 32 § värnpligtslagen icke

anses befogadt, i synnerhet som besväret af den personliga inställelsen

vid mönstringen redan väsentligen är lindradt genom medgifvande!

att ersätta densamma med skriftlig adressanmälan och, derest

den af utskottet under n:o 1 ifrågasatta ändring i värnpligtslagen

varder genomförd, skulle alldeles försvinna.

Med de från förhållanden i Stockholm hemtade siffrorna synas

motionärerna vilja visa, att antalet från mönstringen uteblifne värnpligtige

efter de senaste förändringarna i värnpligtslagen väsentligt

ökats på grund deraf, att ett stort antal mönstringsskyldige, som

enligt äldre lag redan vunnit befrielse från men nu återförts till

ifrågavarande skyldighet, genom okunnighet härom underlåtit att

fullgöra sin pligt. Utskottet tvekar dock, huruvida dessa siffror

kunna anses bevisa något sådant. Vid de mönstringar, som år 1892

i hufvudstaden förrättades i öfverensstämmelse med föreskriften i

värnpligtslagen den 5 juni 1885, och från hvilka, enligt motionärernas

utsago, omkring tre tusen värnpligtige uteblefvo, voro af fotfolket,

som flertalet af värnpligtige tillhör, endast fyra årsklasser

skyldige att inställa sig, under det att vid de mönstringar, som förrättades

1893 för fotfolket, antalet mönstringsskyldiga årsklasser ökats

till tio. Om således fyra årsklasser hafva att uppvisa omkring 3,000

för uteblifvande från mönstring bötfälde, är det ju ganska naturligt,

att af tio årsklasser antalet sålunda bötfälde skall uppgå till eu väsentligt

högre siffra, och den af motionärerna anförda, eller 9,478,

behöfver således icke vara ens i hufvudsaklig del beroende af den

åberopade okunnigheten om den nya lagens stadganden.

Enär således enligt utskottets uppfattning ett upphäfvande i

berörda hänseende af värnpligtslagens retroaktiva verkan skulle för

Bill. till Riksd. Prof. 1894. 7 Sami. 24 Hiift. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

en längre tid förringa värdet hos den senast beslutade utsträckningen

utaf beväringens tjenstetid, får utskottet hemställa,

2: o) att ifrågavarande motion icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

A i • • j T ; r ;\r■ ^ • I T’ i - ; O »i u ; lOi

Stockholm den 3 april 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Herr Bruzelius har begärt få här antecknadt, att han icke

deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm 1894, Koersners Boktryckeri-Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1894:87 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion, om ändring i 32 $ värnpligtslagen, ♦ s. 1 i texten