Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af justitieombudsmannens framställning om ändring af 4 kap. 10 § strafflagen och 35 § i strafflagen för krigsmagten den 1 oktober 1881.

1894-02-15 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1894:7, Utlåtande, i anledning af justitieombudsmannens framställning om ändring af 4 kap. 10 § strafflagen och 35 § i strafflagen för krigsmagten den 1 oktober 1881.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande, N:o 7.

3

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 15 februari 1894, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af justitieombudsmannens framställning om

ändring af 4 kap. 10 § strafflagen och 35 § i strafflagen

för krigsmagten den 1 oktober 1881.

I sin till innevarande Riksdag afgifna och till lagutskottet hänvisade

embetsberättelse har justitieombudsmannen framstält förslag om ändring

af 4 kap. 10 § strafflagen och 35 § i strafflagen för krigsmagten den 7

oktober 1881.

Till stöd för sin ifrågavarande framställning anför justitieombudsmannen,

bland annat, följande:

»Tillämpningen af stadgandena i 4 kap. strafflagen om förening eller

förändring af straff är i regeln anförtrodd åt domstolarne. Då domstol

genom samma utslag dömer en person för flera brott till särskilda

straff, skall, enligt 2 § i nämnda kapitel, domstolen tillika meddela de

föreskrifter, som erfordras, i händelse någon förändring af straffen, i enlighet

med de i kapitlet gifna bestämmelser, skall ega rum. Om åter en

person genom särskilda utslag blifvit till straff dömd och dessa straff på

en gång förekomma till verkställighet, åligger det den verkställande myndigheten,

Konungens befallningshafvande eller tillsyningsman vid kronohäkte,

att tillse, om straffen äro af beskaffenhet att kunna jämte hvarandra,

utan förändring verkställas, och, om så ej är förhållandet, jämlikt 4 kap.

10 § strafflagen göra anmälan hos vederbörande hofrätt, som förordnar,

huru straffen skola sammanläggas.

Vid den granskning af fångförteckningar, som inom justitieombudsmansexpeditionen

eger rum, har under de senast förflutna åren anmärkts,

att anmälan hos hofrätt angående straffsammanläggning ej alltid egt rum,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

då så ske bort. Tillsyningsmännen vid vissa kronohäkten i Norrland hafva

nemligen i åtskilliga fall, då till verkställighet på en gång förekommit

frihetsstraff och böter, hvartill saknats tillgång hos de dömde, utan anmälan

till hofrätten befordrat till verkställighet ett af dem sjelfve efter böternas

förvandling sammanlagdt frihetsstraff. 1 de flesta af dessa fall har förhållandet

varit sådant, att det ena af de utslag, hvarigenom straff ådömts,

för verkställighet ankommit till vederbörande kronohäkte, sedan den dömde

börjat der undergå annat straff, och så sent att, derest anmälan till vederbörande

hofrätt om straffens sammanläggning skulle hafva skett, hofrättens

utslag icke skulle hunnit till häktet ankomma, förr än den dömde undergått

det straff, hvars verkställighet börjat, och sålunda måst från häktet

frigifvas, i följd hvaraf sjelfva ändamålet med anmälningen skulle hafva

förfelats. I de yttranden, som i de omförmälda fallen från vederbörande

tillsyningsman infordrats, har dessutom städse framhållits att, derest anmälan

till hofrätten skulle hafva egt rum och den dömde i afvaktan på

hofrättens utslag blifvit frigifven, denne i de flesta fall skulle genom att

afvika från orten hafva till en oviss framtid undanskjuta verkställigheten

af det genom det sist ankomna utslaget ådömda straffet.

Då snabb verkställighet af ådömda straff är af största vigt, för att

ej ändamålet med statens straffande verksamhet skall förfelas, men stadgandet

derom, att hofrätt skall förordna om straffsammanläggning, visat sig

kunna vara ett hinder i nämnda afseende, har för mig uppstått det spörsmål,

huruvida icke berörda hinder skulle kunna undanrödjas och tillämpning

af stadgandena angående sammanläggning af straff, ådömda genom

särskilda utslag, äfven i de fall, att straffen icke kunna jemte hvarandra

verkställas, anförtros åt de myndigheter, som hafva att verkställa straffen,

nemligen Konungens befallningshafvande i länen och tillsyningsmännen vid

kronohäktena. Detta har synts mig så mycket hellre kunna ske, som

ifrågavarande bestämmelser afse verkställighet af ådömda straff och till sin

natur äro jemförliga med öfriga, verkställigheten rörande stadganden, hvilka

af nämnda myndigheter skola tillämpas.

Skälet till nu gällande stadgande derom, att hofrätt skall förordna

huru straff skola sammanläggas, torde vara att söka i omsorgen om, att

sammanläggningen må blifva gjord med full sakkunskap. Någon betänklighet

vid att numera anförtro straffsammanläggningen åt de verkställande

myndigheterna synes mig likväl ej böra finnas, då de uti ifrågavarande afseende

gällande stadganden, särdeles efter borttagandet af vatten- och brödstraffet

såsom förvandlingsstraff för böter, äro af ganska enkel beskaffenhet

och i allt fall under så lång tid tillämpats, att full kunskap om desamma

kan förutsättas hos nämnda myndigheter, hvilka för öfrigt vid straffverk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

5

ställigheten hafva sig ålagdt att tillämpa bestämmelser rörande straffafdrag,

som ingalunda kunna anses vara mindre invecklade. Redan nu är ock en art

af strafförändring anförtrodd åt Konungens befallningshafvande och kronohäktenas

tillsyningsman, hvilka. ega att till fängelse förvandla ådömda böter,

till hvilkas gäldande tillgång saknas.

Det torde icke med fog kunna påstås, att ett öfverlemnande åt Konungens

befallningshafvande och tillsyningsmännen af ifrågavarande befogenhet

skulle öka deäsa myndigheters göromål, hvilket ju i fråga om vissa,

redan nu öfverhopade länsstyrelser skulle vara ett kraftigt skäl mot förändringen,

ty uppsättande och expedierande af bref till hofrätten samt

mottagande och diarieförande af dess utslag torde snarare kräfva mera

arbete, än sjelfva straffsammanläggningen skulle göra. För hofrätterna åter

skulle befrielsen från dessa, visserligen hvarken särdeles talrika eller tidsödande,

ärenden dock medföra någon minskning i arbetet.»

På grund häraf och för att likformighet uti ifrågavarande hänseende

må åstadkommas mellan allmänna strafflagen och strafflagen för krigsmagten

hemställer justitieombudsmannen, som anser de förut anförda skälen

äfven tala för motsvarande ändring i sistnämnda lag, att Riksdagen ville

för sin del antaga dels följande förslag till ändrad lydelse af 4 kap. 10 §

strafflagen:

»Förekomma till verkställighet på en gång flera domar, hvarigenom

samma person blifvit till straff dömd, ege Konungens befallningshafvande

förordna, huru straffen skola sammanläggas. Enahanda befogenhet tillkomme

tillsyningsman vid kronohäkte i fråga om utslag, som till honom

omedelbarligen för verkställighet ankomma och röra fångar, hvilka i sådant

häkte förvaras»; och dels följande förslag till ändrad lydelse af 35 § i

strafflagen för krigsmagteri den 7 oktober 1881:

»Förekomma till verkställighet på en gång flera beslut, hvarigenom

samma person blifvit fäld till straff, ege, då straffen skola undergås i militärhäkte,

vederbörande befälhafvare och i annat fall Konungens befallningshafvande

eller tillsyningsman vid kronohäkte att förordna, huru straffen

skola sammanläggas; dock att, om disciplinstraff blifvit af befälhafvare

någon ålagdt, men verkställande deraf på sätt i 153 § sägs anstår i afvaktan

på utslag öfver annat mot den straffskyldige vid domstol angifvet,

brott, för hvilket han hålles häktad, samma domstol skall, i händelse lian

sakfälles för det der åtalade brottet, men straffet för samma brott ej kan

mot gällande föreskrifter verkställas jemte disciplinstraffet, förordna om de

särskilda straffens sammanläggning.»

Härjemte påpekar justitieombudsmannen, hurusom den föreslagna

ändringen af 4 kap. 10 § strafflagen betingar jemväl motsvarande ändring

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

i 11 § 9 inom. af Kongl. förordningen om nya strafflagens införande och

hvad i afseende derå iakttagas skall den 16 februari 1864.

I likhet med justitieombudsmannen finner utskottet det vara önskvärdt,

att äfven i de fall, hvilka afses i 4 kap. 10 § strafflagen, sammanläggning

af straffen kunde ega rum utan den tidsutdrägt, som frågans

hänskjutande till hofrätt för med sig. En nödvändig förutsättning härför

är likväl, att den myndighet, åt hvilken det skulle anförtros att i hofrättens

ställe verkställa ifrågavarande sammanläggning, erbjuder tillräckliga

garantier derför, att åtgärden städse vidtages i full öfverensstämmelse med

strafflagens öfriga bestämmelser i nämnda kapitel. Såsom de myndigheter,

hvilka skulle komma att ersätta hofrätterna, hafva af justitieombudsmannen

föreslagits dels Konungens befallningshafvande och dels tillsyningsman vid

kronohäkten. I fråga om Konungens befallningshafvande hyser utskottet

icke några betänkligheter mot att tillägga denna myndighet den af justitieombudsmannen

föreslagna befogenhet. Då åter, beträffande tillsyningsmän

vid kronohäkten, det för dem icke är erforderligt att ega juridiska kunskaper,

och man alltså icke eger förutsätta hos dem sådan insigt, att de

alltid skulle kunna rätt tillämpa stadgandena om straffsammanläggning,

helst ganska invecklade fall kunna förekomma, anser sig utskottet icke

böra tillstyrka förslaget att gifva enahanda befogenhet åt nämnde tjensteman.

Om justitieombudsmannens framställning, i hvad den afser omförmälda

befogenhet för Konungens befallningshafvande, vinner godkännande,

betingas deraf, såsom justitieombudsmannen erinrat, motsvarande ändring

i 11 § 9 mom. af Kongl. förordningen om nya strafflagens införande och

hvad i afseende derå iakttagas skall den 16 februari 1864.

För att, på sätt justitieombudsmannen anfört, likformighet uti ifrågavarande

hänseende må, så vidt möjligt är, åstadkommas mellan allmänna

strafflagen samt strafflagen för krigsmagten, synes det utskottet, som hyser

samma betänkligheter för den omförmälda straffsammanläggningens uppdragande

åt vederbörande militärbefälhafvare, som åt uppsyningsman vid

kronohäkte, att på de skal, som åberopats för den af utskottet förordade

ändring af 4 kap. 10 § strafflagen, motsvarande ändring af 35 § i strafflagen

för krigsmagten borde vidtagas, dock med den begränsning, att det

icke må tillkomma Konungens befallningshafvande att förordna om sammanläggning

af sådana straff, som skola verkställas i militärhäkte, i fråga

hvarom således nu gällande bestämmelser fortfarande skulle ega giltighet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 7. 7

På grund af det anförda får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, det Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga dels förslag till lag om sådan ändring

i 4 kap. 10 § strafflagen samt 11 § 9 mom. af kongl.

förordningen om nya strafflagens införande och hvad i

afseende derå iakttagas skall den 16 februari 1864, att

Konungens befallningshafvande, der på en gång förekomma

till verkställighet flere domar, hvarigenom samme

person blifvit till straff dömd, må ega förordna, huru

straffen skola sammanläggas, dels ock förslag till lag om

sådan ändring af 35 § i strafflagen för krigsmagten den

7 oktober 1881, att, då till verkställighet på en gång

förekomma flera beslut, hvarigenom samme person blifvit

fäld till straff och straffet icke skall verkställas å

militärhäkte, Konungens befallningshafvande eger förordna,

huru straffen skola sammanläggas.

Stockholm den 15 februari 1894.

På lagutskottets vägnär:

L. ANNERSTEDT.

Reservation:

af herr Hasselrot;

af herr Bruzelius, som ansett, att utskottet bort tillstyrka aflåtande!,

af en skrifvelse, med anhållan att Kong]. Maj:t ville låta utarbeta och för

Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring af 4 kap. 10 § strafflagen

och 11 § 9 mom. af kongl. förordningen om nya strafflagens införande och

hvad i afseende derå iakttagas skall den 16 februari 1864, att Konungens

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

befallningshafvande måtte tilläggas befogenhet att verkställa sammanläggning

i de fall, bötesstraff skola förenas med andra straff,

samt af herr Annerstedt, hvilken instämt i herr Bruzelius’ reservation.

Herr von Krusenstjerna har begärt få här antecknadt, att han icke

deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm 1894. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1894:60 Skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens framställning om ändring af 4 kap. 10 § strafflagen och 35 § i strafflagen för krigsmagten den 7 s. 11 i texten