Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om lagstiftning rörande byggande och underhåll af utfartsoch byvägar.

1894-02-15 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1894:8, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om lagstiftning rörande byggande och underhåll af utfartsoch byvägar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

1

Nto 8.

Ank. till Riksd. kansli den 15 februari 1894, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om lagstiftning rörande

byggande och underhåll af utfarts- och byvägar.

Uti t.vå särskilda inom Andra Kammaren väckta motioner n:is 4

och 13, hvilka hänvisats till lagutskottets behandling, hafva dels herr

Olof Anderson i Hasselbol samt dels herrar Anders Olsson i Ornakärr,

P. Truedsson i Haganäs, Nils Nilsson i Skärhus, A. G. Gyllensvärd,

J. Andersson i Lysvik och Jöns Andersson hemstält om aflåtande af en

skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till lag om byggande och

underhåll af utfarts- och byvägar.

I den förra af dessa motioner erinrar herr Olof Anderson derom,

att ifrågavarande vägar i allmänhet befinna sig uti ett otidsenligt skick.

Detta vore, enligt motionärens åsigt, merendels beroende på de ofullständiga

stadganden, som i ämnet funnes. Vid flere föregående riksdagar

hade detta framhållits och fråga väckts att åstadkomma en mera

omfattande och bestämd lagstiftning härutinnan. Jemväl lagutskottet

hade erkänt behofvet häraf, men dock ansett detsamma icke vara så

trängande, att icke med en dylik lagstiftning skulle kunna anstå, till

dess verkningarne af 1891 års väglag finge visa sig, i synnerhet rörande

huru många nuvarande byvägar, som kunde komma att ingå till

bygdevägar i en blifvande vägdelning. Motionären anser emellertid —

under påpekande deraf, att vägdelning för allmänna vägar redan är

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 7 Sami. 5 Höft. (N:o 8).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

företagen i en ganska stor del väghållningsdistrikt — att det till förekommande

af orättvisa i fråga om underhållsskyldighet af utfarts- och

byväg är af vigt, att lagstiftning i ämnet snarast möjligt kommer till

stånd. Med afseende å svårigheten att uppställa allmänna bestämda

grunder för en sådan lagstiftning anser motionären, alt endast Kongl.

Maj:t med det, material, som står till dess förfogande, kan framlägga

antagligt förslag i ämnet, men anför dock några af de grunder, som

den blifvande lagen enligt motionärens åsigt borde innehålla, nemligen:

a) att såsom hittills underhållet åligger dem, som sig af vägarne

betjena;

b) att till underhållsskyldige äfven räknas innehafvare af så kallad

annan fastighet och med fastighet förenad industriel rörelse, då egaren

eller innehafvaren, vid tiden för underhållsskyldighetens fördelning, sig

af vägen begagnar;

c) att vägunderliållsskyldigheten beräknas och fullgöres efter gällande

taxeringsvärde det år vägdelning förrättas;

d) att väghållningsskyldige, då de alla äro ense, ega att i vissa

delar eller om allt som rörer vägfrågan, såväl sommar- som vinterväg,

ingå förening, hvilken har lagligen förbindande kraft under 20 år,

och att förening må kunna förnyas med eller utan förändring.

e) Kan icke, på sätt är nämndt, förening komma till stånd, har

en eller flere byamän rätt att genom Konungens befallningshafvande

kalla landtmätare eller annan lämplig person att vägen fördela, på sätt

om allmänna vägars delning i lag föreskrifvet är.

f) För tillsyn af vägars hållande i vederbörligt skick väljer bylaget

på utlyst sammanträde en förtroendeman till vägfogde för minst 5

år, hvilket val genom protokollsutdrag aflemnas till Konungens befallningshafvande

för stadfästande af valet.

g) Vägfogden har att tillse, det väghållningsskyldig fullgör sin

underhållsskjddighet, och en gång årligen, efter skedd pålysning, hålla

vägsyn, och har vägfogden åliggande att muntligen eller skriftligen

tillsäga den försumlige att inom viss dag hafva fullgjort sin skyldighet

och derefter verkställa lega för den tredskande, hvarefter han har att

omedelbart hos länsmannen påkalla handräckning att af vederbörande

utbekomma verkstäld lega.

I den senare motionen framhållas likaledes de bristfälligheter,

som vidlåda den gällande lagstiftningen i förevarande ämne, samt behofvet

af en ny lag. Väglagen af den 23 oktober 1891 visar, säga

motionärerna, vid sin tillämpning ett oafvisligt behof af lagstiftning om

byvägars byggande och underhåll. Nämnda lag hade tillkommit i det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 8. 3

syfte, att vägbållningsbesväret skulle blifva rättvist fördeladt på dem,

som trafikerade de allmänna vägarne. Den tilläte sålunda, att de byvägar,

som mera allmänt begagnades, finge upptagas såsom bygdevägar.

Dermed komme de allmänna vägarnes antal att betydligt förökas.

På åtskilliga ställen funnes vid allmänna vägar belägna byar,

som icke både några byvägar att underhålla. Efter band som den nya

väglagen började tillämpas, komme antagligen deras antal att ökas

genom att by vägarne blefve bygdevägar. Sådana byar erhölle visserligen

en betydlig lindring i vägbållningsbesväret, under det byar,

hvilkas byvägar icke blefve bygdevägar, fortfarande både sina byvägar

att underhålla. Derjemte finge de längre vägsträckor på de allmänna

vägarne att underhålla genom det ökade antalet af allmänna vägar.

På detta sätt komme, vid den nya väglagens tillämpning, lagens syfte

»att bereda lindring i besvärets utgörande» för många landtbruk att

icke blifva en verklighet. Detta förhållande hade föranleda att åtskilliga

vägbållningsskyldige, som hade jordbruksfastighet, sökte att motverka

delning af de allmänna vägarne, tills detta kunde ske i sammanhang

med delning af byvägarne enligt en blifvande ny och tidsenlig

lag rörande byvägars byggande och underhåll. Att detta missförhållande

behöfde snarast möjligt genom lagstiftning undanrödja, torde icke kunna

bestridas. För att undvika eller i någon mån minska antydda oegentligbeter,

som kunde uppstå, torde icke något annat sätt finnas för lagstiftningen

än att stadga, att hvarje kommun borde blifva ett distrikt

för underhållet af byvägar. Derigenom komme vägunderhållet att mera

jemnt och rättvist fördelas på de väghållningsskyldige.

På grund häraf borde enligt motionärernas åsigt de hittills gällande

bestämmelserna om by- och utfartsvägars underhåll upphäfvas

och ett nytt lagförslag byggas hufvudsakligen på följande grunder:

1. Alla gemensamma by- och utfartsvägar inom en kommun böra

fördelas och underhållas af kommunens väghållningsskyldige medlemmar.

Till dessa vägar höra alla sådana, som blifvit anlagda på afskild

gemensam bymark vid landtmäteriförrättningar, eller mark inköpt för

väganläggning för byars gemensamma samfärdsel och äro förenade med

allmänna vägar eller andra byvägar.

Deremot vägar, äfven om de äro anlagda på gemensam mark,

till skogar, mossar, grustägter, allmänningar och dylika ställen, böra

endast af delegarne i nämnda marker underhållas.

Likaledes bör enskild utfartsväg, anlagd af jordegaren på egen

mark och för egendomens bruk, af honom sjelf underhållas.

2. Grufvor, bruk, fabriker, qvarnar, sågar och dylika verk, be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

lägna i närheten af allmänna vägar, eller gemensamma byvägar, böra

jemväl deltaga i naturaunderhållet af kommunens gemensamma byvägar,

när dessa verk äro af den betydelse, att af dem erlägges bevillning

för inkomst till staten för minst 800 kronor.

3. Vägunderhållet in natura bör utgöras efter det vägtal, som

blifver åsatt egendomarne för de allmänna vägarnes underhåll.

I likhet med hvad utskottet tillförene, då utskottet haft att yttra

sig öfver förslag till lagstiftning i förevarande ämne, anfört, finner utskottet

de i ämnet gällande föreskrifter vara hvarken nog omfattande

eller tillräckligt bestämda för ordnande af skyldigheten att bygga och

underhålla utfarts- och byvägar. De gifva sålunda icke någon säker

ledning vid bestämmande af den grund, enligt hvilken vägdelning mellan

väghållningsskyldige skall ske, likasom de ej heller lemna bestämdt

svar på frågan, huru verkstäld vägdelning skall kunna vinna laga kraft;

och bristen på tydliga föreskrifter i ämnet är, såsom utskottet vid ett

föregående tillfälle yttrat, desto mera känbar, som ifrågavarande vägar

numera med vår tids höjda anspråk på beqväma och lätta kommunikationsmedel

måste anses vara af större betydelse, än då de nu gällande

stadgandena tillkommo. Utskottet finner det sålunda vara af behofvet.

påkalladt, att förbättrad lagstiftning uti förevarande hänseende snarast

möjligt kommer till stånd; och det vid föregående riksdagar mot bifall

till motioner i likartadt syfte åberopade skäl eller att man borde afvakta

erfarenhet af den nya väglagens tillämpning synes utskottet förlora

giltighet, i samma mån — på sätt redan är fallet — vägdelningen

enligt den nya lagen hunnit företagas inom många väghållningsdistrikt.

Att i frågans närvarande skede och innan den utredning, som

endast regeringen kan åstadkomma, föregått, närmare uttala sig om de

grunder, på hvilka ett blifvande lagförslag bör byggas, synes utskottet

icke lämpligt. Dock anser sig utskottet böra redan nu uttala såsom

sin åsigt, att, på sätt i herr Olof Andersons motion förutsättes, skyldigheten

att underhålla utfarts- och byvägarne bör fortfarande såsom

hittills åligga dem, som af vägarne betjena sig.

På grund af det anförda får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

Riksdagen framlägga förslag till lag om byggande

och underhåll af utfarts- och byvägar.

Stockholm den 15 februari 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

#

Reservation:

af herr Annerstedt, som anfört: »Då de förnyade framställningar i

förevarande ämne, hvilka vid innevarande riksdag förelegat till utskottets

behandling, icke kunnat öfvertyga mig om lämpligheten att

frånträda den ståndpunkt i ämnet, som af lagutskottet såväl vid 1892

som 1893 års riksdag intagits, och det synes sannolikt, att, derest förevarande

fråga_ redan nu medelst en Riksdagens skrifvelse öfverlemnas

till Kongl. Maj:ts ompröfning, derigenom icke någon större skyndsamhet

i åstadkommandet af en förbättrad lagstiftning i förevarande ämne

åvägabringas, enär antagligen Kongl. Maj:t, innan någon framställning

till Riksdagen kommer att ega rum, skall afvakta verkningarne af nya

väglagens tillämpning och särskildt afslutande af de vägdelningar, som

i flera orter inom riket lära pågå, har jag ansett, att utskottet icke

bort tillstyrka någon åtgärd i anledning af de väckta framställningarne

i detta ämne, och hemställer följaktligen, att förevarande motioner icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda»;

af herrar Hasselnöt, C. H. Lundström, Pehrsson, L. O. Larsson och

Lundin, hvilka instämt i herr Annerstedts reservation; samt

af herr Fröberg.

Herr Näslund har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit

i utskottets behandling af ofvan omförmälda ärenden.

Bill. till Riksd. Prat. 1894. 7 Sami, 5 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1894:55 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om lagstiftning rörande byggande och underhåll af utfartsoch hyvägar. s. 1 i texten