Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående förskjutande af den v ägupp skattning snämnderna tillkommande ersättning m. m.

1894-04-03 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1894:33, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående förskjutande af den v ägupp skattning snämnderna tillkommande ersättning m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Statsutskottets Utlåtande N:o 33.

N:o 33.

Ank. till ltiksd. kansli den 3 april 1894, kl. 12 raidd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

förskjutande af den v ägupp skattning snämnderna tillkommande

ersättning m. m. (2:a U. A.)

Under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden den 9 nästlidne mars har Kongl. Maj:t i en samma dag

aflåten, till statsutskottet remitterad proposition (N:o 50) föreslagit Riksdagen

medgifva, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga

län skulle ega att, intill dess de i 52 § af lagen angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet den 23 oktober 1891 omförmälda vägkassor

i de särskilda väghållningsdistrikten hunnit bildas, af om händer

hafvande medel förskjuta dels till vägstyrelserna, uppå behöriga reqvisitioner,

de belopp, som erfordrades för gäldande, enligt reqvisitionerna

bilagda, af vägstyrelserna granskade och godkända räkningar,

ej mindre af den ersättning, som enligt 50 § af nämnda lag tillkomme

ordförande och ledamöter i de särskilda nämnder, hvilka enligt 46 § i

samma lag hade att uppskatta årliga kostnaden för underhållet af allmän

väg den tid, marken vore bar, än äfven af de kostnader för skrifbiträde

och expenser för dessa nämnder, hvilka för fullgörande af

nämndernas uppdrag kunde ifrågakomma och borde af vägkassorna bestridas,

allt med skyldighet för vederbörande vägstyrelse att, så snart

tillräckliga tillgångar hunnit i vägkassan inflyta, godtgöra de sålunda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 33.

7

förskjutna medlen mot återbekommande af de till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ingifna räkningarne, dels ock, likaledes mot ersättning

af vederbörande vägkassa, kostnaden för offentliggörande i länskungörelserna

af vägnämndernas uppskattningsinstrument.

Till ofvan omförmälda statsrådsprotokoll bar chefen för civildepartementet

till en början erinrat, hurusom enligt 50 och 53 §§ i lagen

angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober

1891 ordförande och ledamöter i de särskilda nämnder, hvilka enligt

samma lag skulle inom de särskilda väghållningsdistrikten uppskatta årliga

kostnaden för underhållet af allmän väg den tid, marken vore bar,

vore berättigade till ersättning af den för väghållningsdistriktet bildade

vägkassan. Ersättningen till ordföranden, hvilken förordnades af Kongl.

Maj :ts befallningshafvande, utginge med samma belopp, som enligt resereglementet

tillkomme kronofogde, hvaremot ledamöterne, af hvilka en

utsåges af Kongl. Maj:ts befallningshafvande och de två öfrige af de

väghållningsskyldige, åtnjöte godtgörelse i likhet med hvad om ledamot

i egodelningsrätt vore eller blefve stadgadt. Instrumenten öfver de af

nämnderna gjorda uppskattningar skulle enligt 51 § af lagen insändas

till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som hade att i länskungörelserna

offentliggöra dom.

Från vissa länsstyrelser hade, enligt hvad departementschefen vidare

anfört, till Kongl. Maj:t inkommit framställningar, åsyftande att ersättningarne

till väguppskattningsnämnderna och kostnaderna för uppskattningsinstrumentens

tryckning i länskungörelserna måtte få af statsmedel

förskjutas, intill dess vägkassorna hunnit komma till stånd.

Sålunda hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads

län, enär det syntes blifva förenadt med svårigheter att finna lämpliga

personer, som vore villige att åtaga sig förenämnda uppdrag, om den

stadgade ersättningen derför icke kunde erhållas förr än år 1895, då medel

först komme att i vägkassorna inflyta, hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes

tillåta Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande att af om händer hafvande

allmänna medel till de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordnade

ordförande och ledamöter i vägnämnderna inom länet i enlighet

med aflemnade räkningar förskottsvis utbetala dem tillkommande ersättningar

samt för de sålunda förskjutna beloppen af vederbörande vägkassor

taga godtgörelse vid uppbörden år 1895 af de till dem inflytande

medel.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län hade, med åberopande,

bland annat, af samma skäl, som anförts af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Kristianstads län, hemstält, att, åtminstone hvad

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 33.

anginge Skaraborgs län, ersättning till ordförande och ledamöter i de

särskilda uppskattningsnämnderna måtte få, efter granskning af afgifvande

räkningar, utanordna^ af statsmedel under titel »förskott att af

vederbörande vägkassa ersättas».

Vidare hade Ivongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län anmält,

att den för Faurås härads väghållningsdistrikt tillsatta uppskattningsnämnden

hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande gjort förfrågan,

huruvida icke, sedan nämndens arbeten dåmera afslutats, den nämnden

tillkommande ersättning, utgörande omkring 1,350 kronor, i hvilket belopp

jemväl inginge godtgörelse för sådan med nämndens arbete förenad

kostnad som renskrifning, tryckning af blanketter till uppskattningsinstrument

och dylikt, kunde af statsmedel nämnden förskjutas. Tillika

hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande, med erinran att enligt kongl.

cirkuläret den 30 november 1876 tryckning af län skungörelse, som

afsåge landskommuns eller menighetsstyrelses angelägenheter och dylikt,

skulle bekostas af den, som föranledt införandet eller hvars angelägenhet

kungörelsen afsåge, anfört, att, då, i betraktande af 46 § i ofvannämnda

lag, uppskattningsinstrumentens offentliggörande i länskungörelserna

måste anses ega rum i vederbörande väghållningsdistrikts

intresse, kostnaden derför borde betalas af vägkassan, men att, då

enligt åberopade cirkulär tryckningskostnad för länskungörelser, hvilkas

tryckning icke af staten gäldades, skulle af vederbörande expeditionshafvande

bestridas med de afgifter, som han för kungörelserna egde

uppbära, landssekreteraren hade att till vederbörande boktryckare förskjuta

ifrågavarande kostnad, hvilken för Hallands län kunde beräknas

till 1,050 kronor, utan att derför kunna af vägstyrelserna undfå ersättning

förrän tidigast i maj månad år 1895. Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hade derför hemstält, att såväl den samtliga väguppskattningsnämnderna

i länet tillkommande ersättning som ock kostnaden

för införandet i länskungörelserna af uppskattningsinstrumenten måtte

under de vilkor, Kongl. Maj:t kunde finna skäligt föreskrifva, få af

Kongl. Maj:ts befallningshafvande af under händer varande medel

förskjutas.

Slutligen hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län

anmält, att den för Luggude härads väghållningsdistrikt tillsatta uppskattningsnämnden,

vid aflemnandet af instrument öfver den af nämnden

verkstälda uppskattning, tillika ingifvit fem räkningar å tillsammans

1,087 kronor 68 öre öfver den nämndens ledamöter tillkommande reseoch

traktamentsersättning äfvensom öfver ersättning åt ett skrifbiträde,

med anhållan att ersättningsbeloppet måtte varda af allmänna medel

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 33.

9

förskottsvis utbetaladt, intill dess vägkassa hunnit bildas och vägstyrelsen

satts i tillfälle att till statsverket återgälda de förskjutna medlen;

och hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande, med anledning deraf, hemstält

om bemyndigande att af om händer hafvande medel förskjuta den

ersättning, som efter behörig granskning af uppgjorda räkningar kunde

befinnas tillkomma ledamöterna i nyss omförmälda nämnd äfvensom

de ledamöter uti öfriga uppskattningsnämnder i länet, hvilka derom

gjorde framställning.

Till följd af remiss hade kammarkollegium och statskontoret öfver

Kongl. Majrts befallningshafvandes i Kristianstads län och Skaraborgs

län ofvanberörda framställningar afgifvit gemensamt utlåtande, deri

embetsverken — som ansett att, då ordförande och ledamöter i uppskattningsnämnderna

vore lagligen berättigade att för ifrågavarande

uppdrag erhålla godtgörelse, de ock syntes kunna fordra att utfå densamma

omedelbart efter uppdragets fullgörande, samt att, då ingen

vore - pligtig att på grund af innehafvande embete eller tjenst utföra

uppdraget, svårighet komme att uppstå att för detsamma erhålla lämpliga

personer, om med ersättningens utbetalande komme att dröja längre

tid — anfört: att, då, på sätt i ärendet framhållits, vägkassorna icke

förr än tidigast år 1895 erhölle tillgångar för bestridande af dem åliggande

utgifter, samt för vägstyrelserna, hvilka hade att till nämnderna

utbetala dem tillkommande ersättning, andra medel icke torde finnas

för detta ändamål tillgängliga, de gjorda framställningarna om nämnda

ersättningars förskotterande af statsmedel vid första tillämpningen af

väglagens föreskrifter och intill dess de för ifrågavarande utgifter afsedda

medel hunne inflyta icke syntes sakna giltiga skäl; att, då dessa

skäl syntes gälla ej mindre de utaf de väghållningsskyldige utsedda

ledamöterna i vägnämnderna än äfven de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

förordnade ordförande och ledamöter i samma nämnder,

embetsverken ansåge sig böra till bifall förorda de af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Kristianstads län och Skaraborgs län gjorda framställningarna

i den af Kongl. Maj:ts sistbemälde befallningshafvande

föreslagna utsträckning; samt att, enär samma förhållanden härutinnan

sannolikt komme att göra sig gällande inom alla eller åtminstone de

flesta rikets län, embetsverken ifrågasatte, huruvida icke enahanda medgifvande

i detta afseende borde lemnas Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande;

hvarjemte embetsverken beträffande sättet för tillhandahållande

af de medel, hvilka sålunda syntes böra af statsverket förskjutas,

afgifvit förslag.

Bih. till Riksd. Prat. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 21 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 33.

Jemväl i anledning af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Hallands

län framställning hade kammarkollegium och statskontoret inkommit

med infordradt utlåtande och deruti, med åberopande af deras förut

omnämnda utlåtande, förordat bifall till Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

framställning, så vidt den afsåge förskotterande af ersättningtill

vägnämnderna. Beträffande Kongl. Maj:ts befallningshafvandes framställning

i öfrigt hade embetsverken, som lika med Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ansett kostnaden för införande i länskungörelserna af

väguppskattningsinstrumenten, jemlikt kongl. cirkuläret den 30 november

1876, böra bestridas af vägstyrelserna, hemstält, att, då det icke

syntes vara med billighet öfverensstämmande vare sig att denna kostnad

skulle af landssekreteraren enskildt förskjutas eller att boktryckaren

skulle nödgas omkring ett och ett hälft år vänta på betalning, jemväl

denna kostnad finge af statsmedel förskjutas mot ersättning af

vederbörande vägkassor.

För egen del har departementschefen yttrat, att han funne det

vara icke blott med billigheten öfverensstämmande, utan äfven, i betraktande

af vigten att till ordförande- och ledamotsbefattningarna i

ifrågavarande uppskattningsnämnder erhölles lämpliga personer, ländande

till gagn för det allmänna, att nämndernas ordförande och ledamöter

bereddes tillfälle att ofördröjligen efter fullbordadt uppdrag undfå

den rese- och traktamentsersättning derför, hvartill de enligt förenämnda

lag vore berättigade, äfvensom ersättning för de utgifter för

skrifbiträde och expenser, hvilka med uppdragets utförande varit förenade

och hvilka slutligen borde af vägkassorna gäldas, likasom departementschefen

ock, lika med embetsverken, ansåge det icke kunna

med fog fordras, att vederbörande expeditionshafvande hos Kongl.

Maj:ts befallningshafvande, som enligt förenämnda cirkulär den 30 november

1876, mot rätt att uppbära en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

bestämd lämplig afgift, skulle bestrida kostnaden för införande

i länskungörelserna af sådana kungörelser och andra meddelanden, hvilkas

tryckning icke af statsmedel gäldades, skulle af egna medel för en

längre tid förskjuta kostnaden för tryckningen af vägnämndernas uppskattningsinstrument.

Departementschefen ansåge derför, att ifrågavarande

ersättningar och kostnader skäligen borde förskottsvis gäldas

af statsverket.

Huru stort belopp, som härför skulle blifva erforderligt, kunde

icke för närvarande med någon grad af tillförlitlighet angifvas, men af

uppgifter, som departementschefen infordrat rörande de sannolika kostnaderna

för väguppskattningsinstrumentens tryckning, syntes framgå,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 33.

11

att dessa kostnader för hela riket skulle komma att uppgå till icke så

obetydligt belopp.

På grund af hvad till statsrådsprotokollet sålunda blifvit anfördt

får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgifva, att Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i rikets samtliga län må ega att,

intill dess de i 52 § af lagen angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet den 23 oktober 1891

omförmälda vägkassor i de särskilda väghållningsdistrikten

hunnit bildas, af om händer hafvande medel

förskjuta dels till vägstyrelserna, uppå behöriga reqvisitioner,

de belopp, som erfordras för gäldande,

enligt reqvisitionerna bilagda, af vägstyrelserna granskade

och godkända räkningar, ej mindre af den ersättning,

som enligt 50 § af nämnda lag tillkommer

ordförande och ledamöter i de särskilda nämnder,

hvilka enligt 46 § i samma lag hafva att uppskatta

årliga kostnaden för underhållet af allmän väg den

tid, marken är bar, än äfven af de kostnader för

skrifbiträde och expenser för dessa nämnder, hvilka

för fullgörande af nämndernas uppdrag kunna ifrågakomma

och böra af vägkassorna bestridas, allt med

skyldighet för vederbörande vägstyrelse att, så snart

tillräckliga tillgångar hunnit i vägkassan inflyta, godtgöra

de sålunda förskjutna medlen mot återbekommande

af de till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ingifna räkningarne, dels ock, likaledes mot ersättning

af vederbörande vägkassa, kostnaden för offentliggörande

i länskungörelserna af vägnämndernas uppskattningsinstrument.

Stockholm den 3 april 1894.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1894:74 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående förskjutande af den väguppskattningsnämnderna tillkommande ersättning m. rn. s. 4 i texten