Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 21

16 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1895:21, Lagutskottets Utlåtande N:o 21

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

1

-fi A i

A

• ijjfjoi t ■''in , i rf j 11 li

-tUllS jllisi • Juli U

;noga!) -tbi. ;

„ f »'' f ,

i ! •

I r y?

) f.

Mi; f ''t j

) i ijji-cabi/.isi

ne b obnoin/i

uviiiil (!lot nUib

5!jf- I. .1 V 1 .11 ti!iii

r-rgtfb rifMJoi.lz i? fi‘ib j;q

i .Ris fin rf i\bi‘r) i ;iregi;L

iundlövmiaöV doo forns!

)

t ,i

liflig inu ??''>''/ /it)o uiib-.mh/f

i -ii: • ä ; i Tn It U''riurA‘)i<l •*;:!:;!& •lövi»» sioRihlo.l t

N:o 21. " •

I

''/• j''ti J)«v Bjloriiir*? Ris tvii.jiod

msrcrrci. ! och /ir, i:i i. 7 Ijjnf g>;f cniréCI

Ank. till Rikad. kansli den 14 mars 1895, kl. 6 e. m.

■m-i-ivd/ge/ig-io/lö • tj:i • n'' . ,;.c * /.ho

1 11 • *! •!•>’* ifTjilfisirohov •in i Rf; :\b-.t:a rr n 1''nr ujimlft; -a

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Majis proposition angående

Vermlands och Gotlands läns skiljande frän Svea hofrätts

och förläggande under Göta hofrätts domvärjo, dels i sammanhang

dermed väckta motioner. ‘ ’’''''1

v

r ?;■.

i j. )1 i / \ • > i t

/ Ii. I< ti;’: f’:

i >f,i i»>i I !ii 1

•i. i i 90 10/f''l

I! I ‘ fl

I

u;.H ;m

Kongl. Maj:t har den 31 sistlidne december till Riksdagen aflåtit

en så lydande proposition, n:o 3:

Under åberopande af bifogade, i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kongl, Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

dels besluta, att Vermlands, och Gotlands län skola vid 1896 års

början skiljas från Svea hofrätts och förläggas under Göta hofrätts

dom värjo;

dels antaga följande förslag till

•i. ii:l

/jf- 5>!ri å\ SJ -i

i , t

rt .>\i.

WH ‘ (: f

11 ij ''■ ■ ■ ''

Lag

r‘.M ''in

; £(j ,; • i ,;

01V i

angående ändrad lydelse af 25 kap. 9 § rättegångsbalken. fl, ,,,

Härigenom förordnas, att 25 kap. 9 § rättegångsbalken Skall erhålla

följande ändrade lydelse:

I de saker, som genom laga. vad gå till Svea hofrätt ifrån häradsrätt

i Upland, Södermanland, Vestmanland och Karlskoga härad af

Vermland, Nerike samt Gestrikland, ingifve käranden sin inlaga innan

klockan tolf på den fyrationde dagen, den oräknad då häradsrättens

Bih. till Likså. Prof. 1895. 7 Sami. 11 Höft. (N:o 21). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

dom föll, eller hafve sitt vad förlorat; ifrån häradsrätt io Kopparbergs

län, Helsingland, Jemtland, Herjeådalen, Medelpad och Ångermanland

på den sextionde dagen; ifrån häradsrätt i Vesterbotten på den nittionde

dagen; i Göta hofrätt ifrån häradsrätt i Östergötland, Kalmar län, Småland

och Vestergötland på fyrationde dagen; ifrån häradsrätt i Halland,

Dal, Bohuslän och Vermlands län samt på Gotland på sextionde dagen;

i hofrätten öfver Skåne och Blekinge ifrån häradsrätt i dessa landskap

på den fyrationde dagen. I vexel- och sjörättssak vare tid hälften

kortare att fullfölja vad ifrån häradsrätt i hvarje ort till hofrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1896;

dels ock, i den mån nedan upptagna öfvergångsbestämmelser äro

af allmän lags natur, medgifva, att för verkställigheten af den föreslagna

öfverflyttningen må föreskrifvas:

att mål eller ärende, som af domstol, domare eller öfverexekutor

inom sagda län afgjorts före den 1 januari 1896, bör, ändå att tiden

för fullföljd af talan i hofrätten tilländagår derefter, fullföljas i Svea

hofrätt och der med slut afhjelpas;

att mål eller ärende, som, på grund deraf att ifrågavarande län

tillhört Svea hofrätts domsområde, blifvit genom ansökning om stämning

eller genom annan ansökning i Svea hofrätt anhängiggjordt före 1895

års utgång, skall af samma hofrätt handläggas och med slut afhjelpas,

ansökningar om tjenstledighet och förordnande för underdomare dock

endast så vidt de afse tid före början af år 1896;

att de fiskaliska åtal mot domare eller andra embetsman inom

nämnda län, hvilka blifvit före den 1 januari 1896 vare sig af advokatfiskalen

i Svea hofrätt väckta eller genom angifvelse!- från enskilde eller

genom remisser till advokatfiskalen från hofrätten eller justitiekanslersembetet

eller Riksdagens justitieombudsman inledda, skola jemväl efter

sistnämnda tid af samma hofrätt handläggas och med slut afhjelpas;

börande, derest vid pröfning af mål eller ärende, som efter den 1 januari

1896 hos Svea hofrätt handlägges, anledning förekommer att ställa

domare eller annan embetsman inom nämnda län under åtal, sådant åtal

af samma hofrätt upptagas och afgöras;

att domböcker och protokoll öfver lagfarter, inteckningar m. m.

från häradsrätterna inom ifrågavarande län för 1895 års ting och från

rådstufvurätterna för tiden till 1895 års slut samt egodelningsrätternas

domböcker för samma år äfvensom föreskrift^ fångförteckningar för

tiden till 1895 års utgång skola insändas till Svea hofrätt, som det

åligger att jemväl efter sistnämnda tid såväl åt protokollen, i afseende

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

på stämpelbeläggning af dithörande handlingar, som åt fångförteckningarna

egna vederbörlig granskning;

att de förmynderskap, i afseende på hvilka vårdnaden före öfverflyttningen

blifvit, på grund deraf att Vermlands och Gotlands län tillhört

Svea hofrätts domsområde, af nämnda hofrätt utöfvad, jemväl derefter

skola förblifva under samma hofrätts inseende till dess i laga

ordning kan varda annorlunda förordnadt;

att föreskrifna uppgifter om dagen för början af ting och allmänna

tingssammanträden skola, såvidt de afse tiden efter 1896 års ingång,

af häradshöfdingarne i Vermlands och Gotlands län insändas till Göta

hofrätt;

samt alt presterskapets förteckningar angående timade dödsfall af

personer,. hvilka tillhört frälseståndet, skola jemväl för senare hälften af

år 1895 insändas till Svea hofrätt.

I sammanhang med ifrågavarande proposition, hvilken af båda

kamrarne hänvisats till lagutskottet, har utskottet till behandling förehaft

tre särskilda inom Andra Kammaren väckta motioner, nemligen:

af herrar A. Bokström, Per Larsson och L. Norrby, n:o 138, af herr

Berglöf, n:o 79, samt af herr Eklundh, n:o 148.

I motionen n:o 138 anför herr Bokström med flere:

Genom den af Kongl. Maj:t föreslagna anordning skulle, hvad

Gotlands län beträffade, för de rättsökande parterna, i synnerhet de

mindre bemedlade, tillfället att söka rättelse blifva försvåradt genom

de olägenheter och kostnader, som skulle blifva förbundna med nödvändigheten

att på längre afstånd, än för närvarande vore fallet, uppsöka

öfverrätten, hvarvid parten i regeln skulle tvingas att resa förbi

den för honom närmast liggande öfverrätten i hufvudstaden, under

hvars domvärjo Gotland allt hitintills hört, för att söka upp en längre

bort belägen öfverrätt. Det måste otvifvelaktigt anses såsom en gifven

fördel för rättskipningen, om parterna utan allt för mycken svårighet

och tidsutdrägt, kunde sjelfva infinna sig i öfverrätten och der personligen

inställa sina vittnen, hvarförutom det äfven voro för parterna af

vigt att med lätthet vinna kännedom om och meddela sig med de ombud,

åt hvilka de anförtrott utförande af sin talan. För den gotländska

allmänheten, som hade tillfälle att förskaffa sig talrika personliga bekantskaper

i Stockholm, men deremot i allmänhet måste sakna sådana

i Jönköping, vore det tydligen lättare att försäkra sig om ett lämpligt

ombud å det förra än å det senare stället.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

Kong]. Maj:ts förslag vore grundadt på den omständigheten, att

antalet till hofrätterna inkommande mål under senare år varit stadt i jemnt

sjunkande,* och att särskilt den yppade minskningen i arbetsmaterialet

i öfvervägande grad tillgodokommit Gröta hofrätt, som redan föiut hade

lättast att medhinna behandlingen af dit inkomna mål.

Den ringare minskning i arbetsmaterialet, som samtidigt tillgodokommit

Svea hofrätt, vore emellertid långt ifrån jemnt fördelad på hela

dess domsområde, och granskade man närmare redogörelsen öfver till

hofrätterna under åren 1884—1893 inkomna mål, skulle man finna, att

de inkomna vädjade målen äfvensom underställningsmålen samt besvär

i brottmål under nämnda period ganska märkbart ökats särskildt fiån

Norrland, eller Gefleborgs, Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbottens

och Norrbottens län.

De vädjade målen från dessa län utgjorde

under åren 1884—1888............ 2,743,

» » 1889—1893.............................. 2,819.

Underställningsmålen från samma län utgjorde

under åren 1884—1888...... 1,836,

» » 1889—1893.............................. 1,999. ;

Den norra stambanan hade emellertid först under 1894 blifvit

fullbordad, och med hänsyn dertill kunde det väl icke vara något tvifvel

om att Norrlands utveckling hädanefter skulle komma att ske långt

hastigare än tillförene, hvaraf det torde blifva en oundviklig följd, att de

till Svea hofrätt inkommande målens antal snart åter måste komma att

tillväxa i sådan grad, att nya åtgärder måste vidtagas för att lätta

Svea hofrätts arbetsbörda. Ville man derför åstadkomma en utjemning,

som kunde hafva en mera varaktig betydelse, så vore det uppenbart,

att man måste söka bereda Svea hofrätt en mera betydande minskning

i dess arbetsmaterial än den, som kunde vinnas derigenom, att, förutom

Vermlands län, Gotlands län afskildes från dess domsområde.

En lämpligare utjemning skulle vinnas, om i stället Örebro län

jemte Vermlands blefve öfverflyttadt från Svea till Göta hofrätts domsområde.

På grund häraf föreslå motionärerna:

att Riksdagen måtte

dels besluta, att Vermlands och Örebro län skola

vid 1896 års början skiljas från Svea hofrätts och

förläggas under Göta hofrätts dom värjo;

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottds Utlåtande N:o 21.

dels antaga följande förslag till

Lag

:''< (V- ‘ 1 : I

angående ändrad lydelse af 25 kap. 9 § rättegångsbalken.

. . t r t... i •

Härigenom förordnas, att 25 kap. 9 § rättegångsbalken

skall erhålla följande, ändrade lydelse:

I de saker, som genom laga vad gå till Svea hofrätt

ifrån'' häradsrätt i Upland, Södermanland, Vestmanlands

län samt Gestrikland ingifve käranden sin

inlaga innan klockan tolf på fyrationde dagen, den

oräknad, då häradsrättens dom föll, eller hafve sitt

vad förlorat; ifrån häradsrätt i Kopparbergs län, Helsingland,

Jemtland, Herjeådalen, Medelpad, Ångermanland

och Gotlands län på den sextionde dagen;

ifrån häradsrätt i Vesterbotten på den nittionde dagen;

i Göta hofrätt ifrån häradsrätt i Östergötland, Kalmar

län, Småland, Vestergötland och Örebro län på fyrationde

dagen; ifrån häradsrätt i Halland, Dal, Bohuslän

och Yermlands län på sextionde dagen; i hofrätten

öfver Skåne och Blekinge ifrån häradsrätt i dessa

landskap på den fyrationde dagen. I vexel- och sjörättssak

vare tid hälften kortare att fullfölja vad från

häradsrätt i hvarje ort till hofrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1896;

dels ock, i den mån nedan upptagna öfvergångsbestämmelser

äro af allmän lags natur, medgifva, att

för verkställigheten af den föreslagna öfverflyttningen

må föreskrifvas:

att mål eller ärende, som af domstol, domare eller

öfverexekutor inom Vermlands eller Örebro län afgjorts

före den 1 januari 1896, bör, ändå att tiden för full»

följd af talan i hofrätten tilländagår derefter, fullföljas

i Svea hofrätt och der med slut afhjelpas;

att mål eller ärende, som, på grund deraf att

ifrågavarande län tillhört Svea hofrätt^ domsområde,

blifvit genom ansökning om stämning eller genom

annan ansökning i Svea hofrätt anhängiggjordt före

1895 års utgång, skall af samma hofrätt handläggas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

och med slut afhjelpas, ansökningar om tjenstledighet

och förordnande för underdomare dock endast så vidt

i de afse tid före början af år 1896;

att de fiskaliska åtal mot domare eller andra

embetsman inom nämnda län, hvilka blifvit före den

1 januari 1896 vare sig af advokatfiskal i Svea hofrätt

väckta eller genom angifvelser från enskilde eller

genom remisser till advokatfiskal från hofrätten eller

justitiekanslersembetet eller Riksdagens justitieombudsman

inledda, skola jemväl efter sistnämnda tid af

samma hofrätt handläggas och med slut afhjelpas;

börande, derest vid pröfning af mål eller ärende, som

efter den 1 januari 1896 hos Svea hofrätt handlägges,

anledning förekommer att ställa domare eller annan

embetsman inom nämnda län under åtal, sådant åtal

af samma hofrätt upptagas och afgöras;

att domböcker och protokoll öfver lagfarter, inteckningar

m. m. från häradsrätterna inom ifrågavarande

län för 1895 års ting och från rådstufvurätterna

för tiden till 1895 års slut samt egodelningsrätternas

domböcker för samma år äfvensom föreskrifna

fångförteckningar för tiden till 1895 års utgång

skola insändas till Svea hofrätt, som det åligger

att jemväl efter sistnämnda tid såväl åt protokollen,

i afseende på stämpelbeläggning af dithörande handlingar,

som åt fångförteckningarna egna vederbörlig

granskning;

att de förmynderskap, i afseende på hvilka vårdnaden

före öfverflyttningen blifvit, på grund deraf att

Vermlands och Örebro län tillhört Svea hofrätts domsområde,

af nämnda hofrätt utöfvad, jemväl derefter

skola blifva under samma hofrätts inseende, till dess

i laga ordning kan varda annorlunda förordnadt;

att föreskrifna uppgifter om dagen för början af

ting och allmänna tingssammanträden skola, så vidt

de afse tiden efter 1896 års ingång, af häradshöfdingarne

i Vermlands och Örebro län insändas till

Göta hofrätt;

samt att presterskapets förteckningar angående

timade dödsfall af personer, hvilka tillhört frälseståndet,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

skola jemväl för senare hälften af år 1895 insändas

till Svea hofrätt.

• Herr Ber glaf anför i motionen n:o 79:

Att en lämpligare fördelning af domsområdena för rikets hofrätter

vore behöflig, kunde icke motsägas, men fråga kunde vara, om den nu

föreslagna vore den lämpligaste. Provinserna Vermland, Skåne och Blekinge

hade samtliga förr lydt under Göta hofrätts domvärjo ända till

dess att de skildes derifrån, Vermland år 1815 för att läggas under Svea

hofrätt samt Skåne och Blekinge år 1820 för att utgöra egen hofrätt.

Utan Riksdagens hörande inrättade Kongl. Maj:t genom kongl. kungörelsen

den 27 oktober 1820 hofrätten öfver Skåne och Blekinge, och

detta på grund af sin öfvertygelse, att en domstol af detta slag säkrare

svarade emot sin bestämmelse i samma mån som läge och verkningskrets

närmare afpassades efter hvarandra och som derigenom bereddes icke

allenast ett kortare afstånd för dem, som sökte tillträde för att bevaka sin

rätt eller framföra sin klagan, utan äfven ett lättare tillfälle för sjelfva

öfverdomstolen att utöfva den tillsyn öfver underordnade auktoriteter,

som utgjorde ett af de vigtigaste föremålen för dess verksamhet.—Dessa

skäl kunde nu icke tillmätas samma betydelse som år 1820. Vår tids

lätta kommunikationer hade medfört många förändringar, så äfven i

detta afseende. Rättssökande hade numera stor lätthet att personligen

eller genom ombud utföra sin talan vid hvilken som helst af våra hofrätter.

Fråga kunde derför vara, om icke landets alla tre hofrätter

borde förenas till en med säte i hufvudstaden. Men en sådan anordning

mötte många svårigheter och kunde icke nu genomföras. Men hvad som

deremot under närmaste tid kunde låta sig göra vore, att Skåne och

Blekinge åter lades under Göta hofrätt samt att hofrätten öfver

Skåne och Blekinge fördelades med en division till Svea hofrätt och eu

till Göta hofrätt. ■> ;; ./,j,; / , •

Med användande af den bilaga, som åtföljde Kongl. Maj:ts proposition,

komme man till det resultat, att, om under åren 1884—1893 omförmälda

domkretsindelning förefunnits, på hvar je division skulle i medeltal

kommit

i Svea hofrätt: vädjade saker.......................................................................... 19G

civila , besvärsmål..................................................................... 70

underställningsmål och besvär i brottmål..................... 129

Summa 395

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

i Göta hofrätt: vädjade saker

civila besvärsmål ...........................................•••■

imderställningsmål och besvär i brottmål

229

79

131

Summa 439.

Vid beaktande,'' dels att antalet till hofrätterna inkommande mål

under senare åren varit stadt i jemnt sjunkande, hvilken fördel i öfveivägande

grad tillgodokommit Göta hofrätt, dels att målens antal i Svea

hofrätt sannolikt icke komme att vidare minskas, då Norrland genom

förbättrade kommunikationer sannolikt hade att emotse en stigande utveckling,

dels ock att till Svea hofrätt inkommande mål i allmänhet vore

vidlyftiga och arbetsamma, torde det visa sig, att genom, en föidelning

af domsområdena på nämnda sätt göromålen skulle blifva jemnt .utskiftade

emellan de båda hofrätterna. Såsom skäl för en. sådan indelning

kunde vidare erinras, att det torde vara något oegentligt att hafva en

särskild hofrätt för två provinser, då det läte sig göra att hafva en hofrätt

för det vidsträckta område, som innefattades under Svea hofrätt, att

det måste anses strida emot god hushållning att aflöna en president,^en

sekreterare, en advokatfiskal, en arkivarie och aktuarie samt tre vaktmästare

med tillhopa 25,000 kronor för .endast två divisioner, att det.

visat sig, hurusom utan vidare förstärkning af biträdande tjenstemän

och med användande af tillgängliga lokaler Svea hofrätt kunnat arbeta

på sju och Göta hofrätt på sex divisioner, att en liten hofrätt såsom

praktisk bildningsanstalt i lagskipningen stode efter de större hofrätterna,

hvilka beredde tillfälle till mångsidigare erfarenhet, att befordringsfrågorna

inom hofrätterna kunde behandlas på ett bättre och mera tillfredsställande

sätt, om hofrätterna vore större och endast två, samt att, ju färre

hofrätterna vore, dess större utsigt förefunnes för att vinna likformig

behandling af de mål, som droges under hofrätternas pröfning.

I öfrigt borde icke heller lemnas utan uppmärksamhet, att den byggnad,

i hvilken hofrätten i Kristianstad vore inrymd, till större delen utgjorde

etablissement för den derstädes förlagda afdejningen af Vendes

artilleriregemente samt inom kort behöfde helt och hållet tagas i anspråk

för militära behof. Inom den närmaste framtiden skulle derför sannolikt

anspråk på en ny byggnad för hofrätten öfver Skåne och Blekinge

framträda.

Motionären föreslår alltså:

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det Kong!

Makt ville ej mindre utreda frågan om förläggande af Skåne och

Blekinge under Göta hofrätt samt förflyttning af hofrättens i Kristianstad

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

två divisioner med en till hvardera af Svea och Göta hofrätter än äfven

till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill utredningen kan

gifva anledning.

?''!;■. i i It -i ,1) t . ; "i ’ lldfi'' ■ ; :-

I motionen n:o 148 erinrar herr Eklundh, att frågan om hofrättens

öfver Skåne och Blekinge förflyttning till Lund förevarit vid 1884

och 1892 års riksdagar.

Under år 1893 hade stadsfullmägtige i Lund i skrifvelse till Kong!.

Maj:t anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes till nådig pröfning upptaga den

särskildt för den juridiska undervisningen vid sydsvenska universitetet

så vigtiga frågan om förflyttning af hofrätten öfver Skåne och Blekinge

till universitetsstaden Lund; hvarjemte stadsfullmägtige äfvenledes tillförbpndjt/

staden Lund att bestrida alla de med hofrättens öfver Skåne

och Blekinge förflyttning till Lund för statsverket förenade kostnader,

som Kongl. Maj:t kunde finna skäligt ålägga staden att gälda.

i, i Penna fråga syntes motionären böra tagas under ompröfning i

sammanhang med såväl Kongl. Maj:ts proposition om förflyttning af

Yermlands och Gotlands län till Göta hofrätt^ domvärjo som den af

herr Berglöf väckta motion om förläggande af Skåne och Blekinge

under Göta hofrätt.

Derest Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition vunne Riksdagens

bifall, vore tiden inne för Riksdagen att äfven taga i öfvervägande det

redan vid 1884 års riksdag framlagda förslaget att afskilja Halland

från Göta hofrätts domvärjo och förlägga detta landskap under hofrätten

öfver Skåne och Blekinge, på det att rikets 3:ne sydligaste provinser,

hvilka i och genom deras historiska utveckling sins emellan företedde

ganska många olikheter i judicielt och administrativt hänseende,

men deremot väsentliga olikheter med öfriga provinser i vårt land,

måtte blifva under en och samma hofrätts domvärjo förenade.

Motionären hemställer följaktligen,

det Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t ville låta verkställa fullständig utredning om lämpligheten af, ej

mindre provinsen Hallands skiljande från Göta hofrätts domvärjo och

förläggande under hofrätten för Skåne och Blekinge, än äfven sistnämnda

hofrätts förflyttning till Lund.

Bih. till Riksd. Birot. 1895. 7 Sand. 11 Iläft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets LJtMtande N:o Sl.

Frågan om förändringar i de nuvarande hofrätternas jurisdiktionsområden

har i sammanhang med ifrågasatta förbättringar af rättegångsförfarandet

i andra instans i vårt land upprepade gånger vant föremål

för uppmärksamhet från lagstiftarens sida. I lagkomiténs den 31 mars

1815 afgifna betänkande föreslogs, att fikets dåvarande två liofrätter

skulle utflyttas till särskilda orter och fördelas så, att hvarje sådan

hofrätt i allmänhet skulle utgöras af allenast en division.

Detta lagkomiténs betänkande meddelades af Kongl. Maj:t Rikets

Ständer vid 1815 års riksdag, i ändamål att Rikets Ständer ej måtte

sakna tillfälle att öfver berörda ämne sig utlåta, men Rikets Ständer

förklarade sig ej vilja deruti på förhand fatta något beslut.

Samtidigt dermed att nyssnämnda betänkande öfverlemnades till

Rikets Ständer, aflät Kongl. Maj:t proposition derom, att Vermlands

län måtte skiljas från Göta hofrätt och läggas under Svea hofrätts

jurisdiktion.

Såsom skäl för denna framställning anfördes i propositionen, bland

annat, »att då det visat sig, att antalet af de till Göta hofrätt inkommande

vädjade mål och understälda brottmål vanligen med mera än en

tredjedel öfversteg dem, som årligen kommo till Svea hofrätts handläggning,

Kongl. Maj:t, med afseende å sin pligt att befordra rättvisans

jemna och skyndsamma handhafvande, funnit nödigt att, genast, och till

dess nya lagen hunne utarbetas, granskas och antagas samt hvad deri

förordnades kunde blifva bragt till verkställighet, sådana utvägar måtte

vidtagas, som kunde emellertid leda till omförmälda ändamål. Dervid

mötte först den frågan, som af Vermlands läns riksdagsfullmägtige redan

vid 1810 års riksdag blifvit väckt derom, att samma län skulle

skiljas från Göta hofrätts jurisdiktion och flyttas urider Svea hofrätts.

Vermland vore i det hela obetydligt mera aflägse från Stockholm än

från Jönköping, och dess invånare både i afseende å deras imfvudnäring

flera handelsförbindelser med hufvudstaden, der de till sina angelägenheters

bevakande i de särskilda kollegier och embetsverk, som

med bruksrörelsen hade befattning, redan måste förse sig med oiribtid.

Deremot egde icke Vermlands invånare annan förbindelse med Jönköping

än den, som af beroendet utaf hofrätten härstädes härrörde.

Härtill komme att Vermlands invånare, i detta ämne särskildt hörde,

nästan enhälligt förklarat sig anse denna föreslagna ändring leda till

deras större beqvämlighet och betydlig besparing vid rättegångsärendenas

fullföljande.»

Kongl. Maj:ts förslag, hvilket af lagutskottet tillstyrktes på de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N;o 21. 1 ].

skal,. Kongl. Maj:t i propositionen låtit Rikets Ständer förelägga, blef

af dera antaget.

Emellertid visade sig snart att Vermlands förläggande under

Svea hofrätts jurisdiktion icke var tillräckligt för; undanrödjande af

balansen i Göta hofrätt, och blef af sådan anledning genom kungörelsen

den 27 oktober 1820 hofrätten öfver Skåne och Blekinge inrättad.

Angående hofrätternas antal afgaf sedermera lagberedningen yttrande

i dess betänkande af den 16 december 1842 angående domstols

organisation m. m., dervid lagberedningen, då, enligt dess uppfattning,

hvarken någon väsentlig olägenhet af hofrätternas dåvarande inrättning

afhjelptes eller någon verklig ny fördel eljest vunnes medelst

den af lagkomité^ föreslagna fördelning af hofrätterna, ansåg dessa

domstolar böra bibehållas på de orter, der de befunnos, och ej heller

några nya inrättas.

Samma uppfattning, som uttalades af lagberedningen, gjorde sig

ock gällande vid riksdagarne 1850—1851 och 1856—1858, vid hvilka

båda riksdagar motioner blifvit väckta om Svea och Göta hofrätters

fördelning i särskilda mindre hofrätter.

Komiterade för afgifvande af utlåtande och förslag rörande

lönereglering vid rikets hofrätter och krigshofrätten uttalade deremot

i sitt den 12 december 1874 afgifna betänkande, att det icke kunde

vara tvifvel underkastadt att förhållandena förr eller senare skulle

kräfva ett ytterligare steg på den bana, som beträddes 1820 genom

upprättande af en särskild hofrätt för Skåne och Blekinge. Det läge

i sakens; natur, att med landets fortskridande utveckling och genom de

nya , förvärfskällor, som alltjemt uppstode, stundom egendomliga

för vissa trakter, nya rättsförhållanden inträdde, hvilka för att kunna

rätt bedömas fordrade en speciel kännedom, som icke alltid stode att

vinna på de orter, der hofrätterna då vore förlagda. Behofvet af en

delning af de större hofrätterna hade långt förut gifvit sig tillkänna

och hvad särskildt beträffade de norrländska provinserna syntes det antagligt,

att deras afsöndrande från Svea hofrätt under eu egen öfverdomstol

icke längre kunde uppskjutas. För underlättande häraf föreslogo

komiterade att embets- och tjenstemännen vid rikets hofrätter,

hvilka komme i åtnjutande af de nya lönerna, skulle bland annat vara

underkastade förflyttning till annan tjenstgöringsort, hvarom vid en

blifvande förändrad organisation af hofrätterna eller eljest kunde varda

förordnadt.

Då Kongl. Maj:t vid 1876 års riksdag, med anledning af komiterades

förslag, framlade proposition angående lönereglering för hof
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

rätterna, förklarade visserligen Kongl. Maj:t, ätt det ifrågasatta vilkoret

vore hardt och obilligt samt för det dåvarande ej af verkligt behof påkälladt,

i följd hvaraf detta vilkor ej upptogs bland de af Kongl. Maj:t

föreslagna, men Riksdagen, hvilken fann det vara af stor vigt för staten

att, om en utbrytning af en eller annan division af hofrätternå skulle!

ifrågakomma, en sådan åtgärd icke skulle omöjliggöras genom de för

hofrätternas embets- och tjenstemän utfärdade fullmagter, upptog bland

vilkoren för åtnjutande af de nya löneförmånerna bestämmelsen: »att

den, som, efter det den nya lönestaten blifvit faststäld, utnämnes till

assessor, notarie eller fiskal i hofrätt, skall emot ersättning för flyttningskostnad

vara underkastad skyldigheten att låta sig till annan hofrätt

förflyttas, dock att denna skyldighet endast gäller för de fem yngsta

assessorerna i Svea och Göta hofrätter, de två yngsta assessorernä

i hofrätten öfver Skåne och Blekinge samt för de två yngsta notarierna

och den yngste fiskalen i hvarje hofrätt».

Föreliggande förslag att Veiunlands och Gotlands län skulle förläggas

under Göta hofrätts jurisdiktion, har blifvit afstyrkt af Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i dessa båda län.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands län fäster uppmärksamheten

derpå, att invånarne i detta län hafva sina hufvudsakligaste

affärsförbindelser på Stockholm och att icke oväsentliga

olägenheter för länets invånare skulle uppstå derigenom att rättsfrågorna

i andra instans öfverflyttades till Göta hofrätt, vid hvilket

förhållande Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länets intresse hemställer,

att frågan om Vermlands läns öfverflyttande må tills vidare ånstå.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gotlands län anför, att Gotlands

affärsförbindelser med rikets fasta land under århundraden anslutits

till Stockholm, hvilken stad vore med få undantag den enda

afsättningsplatsen för öns produkter Och den plats, hvarifrån Gotlands

köpmän och andra invånare i regeln försedde sig med de varor, som

till Gotland infördes. Kommunikationerna mellan Gotland och fastlandet

voro ordnade på det sätt, att den hufvudsakliga förbindelsen

egde rum mellan Visby och Stockholm. Det skulle medföra synnerligen

afsevärda olägenheter för rättsökande parter frän Gotland, hvilka

förut varit vana att sjelfva eller genom personer, hvilka i andra angelägenheter

besökte Stockholm, inlemna rättegångshandlingar i Svea

hofrätt, att i stället anskaffa ombud för bevakande af deras talan i

Göta hofrätt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

I ofvan anförda, af representanter från Gotland i Andra Kammaren

väckta motion, framhålles likaledes den större lätthet för de

rättsökande från detta län, som förefinnes att i Stockholm bevaka deras

talan vid andra instans, och de olägenheter, som för dem blefve för-*

bundna med nödvändigheten att å annan ort och på längre afstånd, än

för närvarande vore fallet, uppsöka öfverrätten.

Uttalanden af representanter och enskilde från Vermlands län

hafva jemväl kommit till utskottets kännedom, hvaraf framgår, att den

allmänna meningen äfven inom detta län afgjordt motsätter sig den

föreslagna öfverflyttningen såsom för dess invånare olämplig och för

dem försvårande utförandet af deras talan vid öfverrätt.

Svårligen torde ock kunna förnekas att en omreglering af hofrätternas

domkretsar i vanliga fall är förenad med vissa olägenheter

för rättsökande i de landskap, hvilka skola öfverflyttäs från eu hofrätts

jurisdiktion till en annan. Dessa rättsökande hafva varit vana att fullfölja

sina rättstvister å en viss ort, och ett ombyte i detta hänseende

kan understundom komma att till en början för vederbörande föranleda

misstag och förvecklingar i fråga om fullföljden af deras talan.

Hänsyn till de betänkligheter och det allmänna motstånd mot den

föreslagna förflyttningen, som sålunda yppats inom de båda landskap,

hvilka deraf beröras, synes derför utskottet böra föranleda dertill, att

den ifrågasatta åtgärden icke vidtages, derest de olägenheter, som derigenom

skola undanrödjas, kunna utan svårighet på annat sätt blifva

afhjelpta, och detta desto hellre, som Vermlands öfverflyttande till Svea

hofrätt skett först efter det invånarne blifvit särskilt hörde i fråga

om öfverflyttningen och nästan enhälligt förklarat sig anse densamma

leda till deras större beqvämlighet.

För vidtagande af en annan åtgärd än den i propositionen föreslagna

till afhjelpande af den förefintliga balansen i Svea hofrätt talar

ock enligt utskottets uppfattning en ytterligare omständighet, som jemväl

under frågans förberedande behandling blifvit åberopad mot förslaget

att skilja Vermland och Gotlands län från Svea hofrätts jurisdiktion.

Den storartade utveckling, som i Norrland under senare årtionden egt

rum till följd af de allt mer lättade kommunikationerna och tillgodogörandet

i betydligt högre grad än tillförene af landets rika tillgångar,

torde uppenbarligen komma att medföra ökad verksamhet på

alla områden och dermed också ökade tvister af beskaffenhet att kräfva

domstols pröfning. Man kan sålunda hafva skäl att antaga, att, äfven

om Svea hofrätt befrias från de mål, hvilka fullföljas från Vermlands

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

och Gotlands län, den balans, hvarmed nämnda hofrätt nu är betungad

och som närmast, föranledt ifrågavarande framställning, inom en icke

alltför aflägsen framtid genom det växande antalet af de från de norrländska»

länen inkommande mål af mer eller mindre invecklad beskaffenhet

kommer att i så afsevärd mån ©kas, att ytterligare åtgärder för eu

jemnare fördelning af arbetet mellan hofrätterna behöfva vidtagas, dervid

utan tvifvel de båda landskap, om hvilkas afskiljande från Svea

hofrätt nu är fråga, komma att åter blifva med denna domstol förenade.

Då, på sålunda anförda skäl, utskottet anser sig böra ifrågasätta

annan åtgärd för utjemnande af arbetsbördan mellan Svea och Göta

hofrätt, synes utskottet, så framt denna olikhet i arbetsbörda kan antagas

komma att allt framgent fortfara, den erforderliga utjemningen

kunna ske genom öfverflyttning af en utaf Göta hofrätts divisioner till

Svea hofrätt. Vid det förhållande ätt, på sätt ofvan blifvit anmärkt, de

fem yngsta assessorerna i Göta hofrätt samt de ,två yngsta notarierna

och den yngste fiskaJen derstädes äro pligtig© att låta sig förflyttas

till annan hofrätt, låter en dylik åtgärd sig genomföra utan att derigenom

vållas någon afsevärd kostnad för staten. De betänkligheter i

öfrigt, som emot en sådan öfverflyttning blifvit uttalade af föredragande

departementschefen, kan utskottet icke dela. Den omständighet att

efter en sådan öfverflyttning divisionernas antal i Svea hofrätt skulle

blifva flere än i de båda öfriga hofrätterna tillsammans synes nemligen

icke i och för sig kunna betraktas såsom uågon väsentlig olägenhet.

Icke heller kan ett antal af sju divisioner i Svea hofrätt anses

större än med organisationen af denna domstol är förenligt, helst

divisionerna derstädes fedan under någon tid uppgått till detta antal

utan att, såvidt utskottet kunnat erfara, några svårigheter deraf visat

sig. Af de vid propositionen fqgade statistiska uppgifter synes utskottet

otvetydigt framgå, att målens antal för Göta hofrätt fortfarande är

stadt i nedgående. Eu tillfällig stegring af målen, som framdeles kunde

inträffa, synes utan svårighet kunna afhjelpas på enahanda sätt som

måste tillgripas om en dylik stegring inträffade efter det nu föreslagna

öfverflyttning egt rum.

På väsentligen dessa skäl finner utskottet sig icke kunna tillstyrka

antagande af Kongl. Maj:ts förevarande förslag.

Då den af herr Bokström med flere gjorda framställning om Örebro

läns skiljande från Svea Hofrätt tillkommit allenast under förutsättning

af bifall till Kongl. Maj:ts proposition, i hvad densamma angår Vermlands

län, torde af hvad här ofvan anförts följa, att utskottet icke kan

förorda berörda framställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande ''N-o 81. 1!5

i /;fii Hvild ''derefter Sn-går-herr Eerglqfsförelag, att hofrätten öfver Skåne

och Blekinge skulle indra^aé1 och förenämnda båda provinser förläggas

under Göta hofrätt, anser utskottet, att nämnda förslag afser en så

genomgripande förändring i öfverräftterhas organisation, latl^dermed bör

anstå till dess frågan om rättegångsväsendets ombildning i öfrigt kommer

under ompröfning.

Härjemte torde höra ''erinras, att, såsom förut nämnts, allenast de

yngsta ledamöterna och tjenstemännen i ifrågavarande hofrätt äro underkastade

skyldigheten att låta sig till annan hofrätt förflyttas, och att

sålunda den af motionären dföeddä ''besparing genom antagande af förevarande

förslag under den närmare framtiden endast i mindre mån

skulle kunna beredas.

Herr Eklundh har i den af honom afgifna motion föreslagit, dels

att Halland skulle förflyttas från Göta hofrätts domvärjo under hofrätten

öfver Skåne och Blekinge, dels att sistnämnda hofrätt skulle förläggas

till Lund.

Gent emot herr Eklhndbs -förstnämnda förslag vill utskottet anmärka,

att, enligt hvad den Kongl. Maj:ts proposition bifogade redogörelse

öfver de till hofrätterna under senaste ''tioårsperioden fullföljda

mål utvisar, det arbete, som för närvarande åligger Göta hofrätt, är

■mindre ;än det, som de* andra hofrätterna hafva ätt utföra, och att det

med hänsyn härtill icke kan anses lämpligt att, på sätt motionären

hemstält, minska Göta hofrätts domsområde.

Hvad slutligen beträffar den-sistnämnde motionärenB framställning

om skånska hofrättens förflyttning till Lund, finner utskottet, vid det förhållande

att utskottet icke kan tillstyrka den af-motionären‘föreslagna

förändring i hofrättens öfver Skåne och Blekinge jurisdiktionsområde,

sig sakna anledning att härutinnan afgifva något uttalande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

l:o) att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition

icke må af Riksdagen bifallas;

2:o) att den af herr Bokström med flere väckta

motion icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda;
3:o)

att herr Berglöfs motion icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda; v
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

aly/io . i.ii t'': 4:o) attherr Eklundhs motion icke héUefi må till

Kij-^öhoi i ■ ''<i! i vi fj • någon. Riksdagens åtgärd föranleda. Ja ogmdeffl sb,.''

i'']>, 119 tvär %fsia’(öt sbnmifi Ub .t-jilodalu ieanii fitiiiioil i:iöx> sebnu

•löd }>• Stockholm .den 14 .naars--l89lh-no7iö r •gnbhmi i.öl obmsqh^moneg

-med ipnlö i ''^irinLlidmo atobiioaävagrTé^oilii-i nio rits lön! saab flit /stans

.jgrri/ttöiqmo ''isbill) som

eh jsnnells .nimrum m .På lagutskottets vägnar: ob-ioj o-tmefinli

-tebrnr oiii liiV/ioil ohm-''h ■: -yJsni i r ''.njhfnoteneji iJoo ant dito nshel i.jagoT

iji: cloo .-mtjvihöi t)iV;‘iOfi /K; mil, ni ■ för.! Mn irybvJ-pibiVd.--. o!,. a.o>l

-o-iol ‘lss ‘buRgsinii mmm-y ; L. Ånnerstedt. .mila itojsi in it->b c bo »l«a

it/jin oibillrn i tssLu nobitnunl min. fji>uoh -mbl tu •g/daiöi ohnittsv

t-: :hI ruiund el bida

afob .li$sl«oiot notion! antiks monad Ifi rroh i iså t7bwtVfö\ -noll

-lurf tobtin opisvaiob a!tj;:jod j.i<>»^ nr>1 KisM/siiöt olif)Ja bnsiijtH lic

-iöl ''•''linda iiihlod sbinnsfitaia itp» «fei> f9gnbh»i<i j1‘ ■■ onåd# -lovjtö uoliäi

.fjmsis filt asjitpHl

ro.»lojaln ifiv Reservationer: ;i i .ni luta;» t no G

-of fv! o b familj jtofls- . ■ m o ''ii'' in noll Loiv.i r^iine fiss; jsdusm

iibilö": beträffande punkten l:o): öhji mnoj-mmod in!"ob w/iö oabrn".^

-sii , i ji;‘i: \j: i : ■ •• > vygml.: iibm;-;;; / lätt mt it i-''»i ,''ilS''iTB It »b r''!noi/1tf låm

; o i j ;)) s af herrar L. O. Larsson och Bruzelius, hvilka ansett, att utskottet

bort tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition; samt

.■•ibi'', mmanivb aiiialmi >•GG ; • om .ibilafliesf

^Lib ii angående vissa delar af motiveringen: <i ao^ihub: bsvll

-■söt jobbi/ f i‘:bb • Jms;''njffiil Jmn.I !lii gimtlivlhwl »n olbii''loil «Ja nåda mo

.sintMsiHffif herr JErickson. io!« • t rJaliii lind .9 Jo i .loiloJaln .ti r-i ebusllåtl

fObå-txn na u o it J il >a hn [ e-p; 11 i Jo F < 1

.om. mm;

nifslHinoii j-iHoda-U;

OfujJ8 iOVlö b

in_biJ •Mi- v-m.

i 2-! stim t) it mot

no RirJsa ‘”ia

•ini ..ibiolITP. iivUW

jbmifjV- bj.vft

i... j; i;

. ,. ;i: Herr J. Anderson bär begärt få här antecknadt, att han icke del
tagit

i ärendets behandling inom utskottet.

j.bi'' o-toll i nf n

-tol b >''V''Mn OiO^/sl

■ inyiftiT Sbi .|-,in ftJ-ti ifriitmn ä)öK>''fO<t j"; nf lin n:i*

Stockholm, tryckt hqa A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1895.

• n:Joff itmi ’h. ; i -) b- Mn (. nb

VH !iil sm oJ-sr notion!

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1895:37 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Konql. Maj:ts proposition angående Vermlands och Gotlands läns skiljande från Svea hofrätts och förläggande under Göta s. 6 i texten