Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om vidtagande af åtgärder till förekommande af obehörigt bruk af sådana inteckningar, som, enligt 23 § i förordningen angående inteckning i fast egendom, må utan uppvisande af inteckning shandling en dödas.

1895-04-02 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1895:29, Utlåtande, i anledning af väckt motion om vidtagande af åtgärder till förekommande af obehörigt bruk af sådana inteckningar, som, enligt 23 § i förordningen angående inteckning i fast egendom, må utan uppvisande af inteckning shandling en dödas.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Lagutskottets Utlutande N:o 29.

N:o 29.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om vidtagande af åtgärder

till förekommande af obehörigt bruk af sådana inteckningar,

som, enligt 23 § i förordningen angående inteckning

i fast egendom, må utan uppvisande af inteckning

shandling en dödas.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion, n:o 78, hemställer herr Berglöf: att Riksdagen måtte

besluta en skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan om utarbetande af

lagförslag med syfte att förekomma obehörigt bruk af sådana inteckningar,

som enligt 23 § i förordningen angående inteckning i fast egendom

må dödas, utan att inteckningshandlingen i hufvudskrift uppvisas, men

med hvilka dylik åtgärd icke vidtagits.

Till stöd för motionen anföres:

I 23 § i förordningen angående inteckning i fast egendom den

16 juni 1875, sådan denna paragraf lyder enligt förordningen den 6 oktober

1882, stadgades, att ny egare till fastighet, som blifvit efter utmätning

såld å offentlig auktion eller under konkurs, i den ordning konkurslagen

bestämde, egde att utan uppvisande af inteckningshandlingarne i

hufvudskrift erhålla dödning af inteckningarne för de fordringar, som antingen

alldeles icke eller endast till någon del kunnat af köpeskillingen

gäldas.

Uti sin till 1894 års Riksdag aflemnade embetsberättelse anförde

justitieombudsmannen, att denna bestämmelse gifvit anledning till bedrägerier

i så måtto, som inteckningshandlingen, innan dödandet egt rum,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

utsläppts i rörelsen, och den, som mottoge en sådan handling, vore ur

stånd att af dess innehåll eller af gravationsbevis erhålla kännedom om

inteckningens beskaffenhet. Justitieombudsmannen hemstälde ock om ett

tillägg till berörda 23 § för att afhjelpa omförmälda olägenhet, men denna

hemställan blef icke af Riksdagen bifallen.

Då det torde vara nödigt att på lagstiftningens väg söka hindra

missbruken af dylika inteckningshandlingar, borde denna fråga icke lemnas,

förrän den blefve löst på ett tillfredsställande sätt. Härutinnan kunde

ju flera utvägar förefinnas, men motionären tilläte sig föreslå, om icke enklaste

och bästa sättet vore, att vederbörande auktionsförrättare skulle förpligtas

att göra anmälan om den felande liqviden på inteckningarne.

Utsökningslagens 86 § föreskrefve, att om fast egendom blifvit

utmätt för icke intecknad fordran, skulle utmätningsmannen genast å landet

till domaren och i stad till rätten insända bevis om utmätningen och

beloppet af den fordran, hvarför utmätningen skett. Inteckningslagens

38 § stadgade vidare, att beviset skulle uppläsas och intagas i inteckningsprotokollet

på landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och

i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

Med tillämpning af denna princip torde genom ett tillägg till dels

26 § eller annan paragraf i 6 kap. utsökningslagen, dels ock 38 § i inteckningslagen

kunna föreskrifvas, att, då öfverenskommelse träffats om

fördelning af köpeskillingen för såld fastighet eller så snart förslag eller

utslag om dylik fördelning vunnit laga kraft, utmätningsman eller öfverexekutor

skulle genast å landet till domaren eller i stad till rätten insända

bevis om de inteckningar, som alldeles icke eller endast till någon

del kunnat gäldas af köpeskillingen. Detta bevis skulle sedan gifvas

samma behandling, som omförmäldes i 38 § inteckningslagen. Genom dessa

åtgöranden förefunnes en grund för att uti gravationsbevisen kunna anteckna

förhållandet med dessa tvifvelaktiga inteckningshandlingar. Man

kunde häremot invända, att denna åtgärd skulle menligt inverka på dens

rätt, som å exekutiv auktion inköpt en fastighet och som ville med fortfarande

inteckningsrätt utgifva en inteckningshandling utaf här omförmälda

beskaffenhet. Men då ifrågasatta åtgärden om anmälan och anteckningen

i inteckningsprotokollet ick5 upphäfde inteckningen eller kunde betaga

fastighetens köpare att genom en anmälan till inteckningsprotokollet gifva

full kraft åt inteckningshandlingen, torde anmärkta invändning icke ega

någon betydelse. Frågan tarfvade emellertid en närmare utredning och

Bih. till Likså. Prot. 1895. 7 Samt. 16 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

granskning, än som nu kunde utaf motionären verkställas, hvarför motionären

ej framlade något formuleradt förslag till lydelse af det tillägg till

utsöknings- och inteckningslagarne, som för uppgifna målets vinnande erfordrades.

Såsom af motionären antydts, förehade lagutskottet vid 1894 års

riksdag till behandling ett af justitieombudsmannen väckt förslag till afhjelpande

af de olägenheter, som vore en följd af det i 23 § af gällande

inteckningsförordning stadgade sättet för dödande af de inteckningar, hvilka

af köpeskillingen för en å exekutiv auktion försåld fastighet antingen alldeles

icke eller endast delvis kunnat gäldas. I det utlåtande, lagutskottet

med anledning af justitieombudsmannens berörda framställning afgaf, fäste

utskottet uppmärksamheten derpå, att af erfarenheten visserligen styrktes, att

bedrägerier med ifrågavarande inteckningar möjliggjordes genom gällande lagstiftning

i ämnet, men att den af justitieombudsmannen föreslagna åtgärden

till förekommande af bedrägligt förfarande — hvilken åtgärd skulle bestå

deri, att det stadgades skyldighet för sökanden af lagfart å sådant fång,

som i ifrågavarande paragraf afsåges att visa, om och i hvilken mån köpeskillingen

varit tillräcklig till gäldande af i fastigheten intecknad fordran

— ingalunda torde vara till fyllest. Det afstyrkande utlåtande, som lagutskottet

af denna anledning afgaf beträffande justitieombudsmannens omförmälda

förslag, blef af Eiksdagen bifallet.

I likhet med 1894 års lagutskott anser utskottet lagstiftningsåtgärder

i syfte att förebygga de af motionären påpekade oegentligheter och

missförhållanden vara af behofvet påkallade. Erfarenheten vittnar fortfarande

om otillräckligheten af gällande lagstiftning i ämnet. Vid sådant

förhållande och då utskottet finner det af motionären framstälda förslaget

till lösning af förevarande fråga förtjent af närmare granskning och utredning,

föranlåtes utskottet hemställa,

att Eiksdagen ville besluta en skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om Utarbetande och framläggande

af lagförslag i syfte att förekomma obehörigt bruk af

sådana inteckningar, som enligt 23 § i förordningen

angående inteckning i fast egendom må dödas, utan att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 30,

inteckningshandlingen i hufvudskrift uppvisas, men med

hvilka dylik åtgärd icke vidtagits.

Stockholm den 2 april 1895.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNEESTEDT.

N:o 30.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrade bestämmelser

rörande resekostnads■ och traktamentsersättning åt målsegare

i brottmål.

Uti eu, inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion, n:o 20, anför herr Zetterstrand:

Under lagskipningen, särskild! vid våra underdomstolar, yppades

mycket ofta ett missförhållande, hvilket, ehuru ej af någon synnerligen

stor betydelse, dock vore så pass beaktansvärdt, att motionären ansett sig

böra derpå fästa Kiksdagens uppmärksamhet och sålunda söka framkalla

en, efter motionärens förmenande, af rättvisa och billighet påkallad lagförändring.

Det förhölle sig nemligen, enligt hvad kändt vore, sålunda, att i

brottmål, hvilka hörde under allmänt åtal, målsegare vore skyldig att vid

laga äfventyr på kallelse inställa sig vid domstol, men deremot för de

kostnader och besvär, som derigenom tillskyndades honom, icke erhölle

någon som helst godtgörelse i de synnerligen ofta förekommande fall, att

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1895:46 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om vidtagande af åtgärder till förekommande af obehörigt bruk af sådana inteckningar, som, enligt 23 § i f s. 13 i texten