Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af justitieombudsmannens framställning om fullständigande och förtydligande af gällande bestämmelser rörande verkställighet af frihetsstraff.

1895-04-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,6 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1895:36, Utlåtande, i anledning af justitieombudsmannens framställning om fullständigande och förtydligande af gällande bestämmelser rörande verkställighet af frihetsstraff.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

1

N:o 36.

■iiiHt-e i- gnäll,.: ■ ■’ ;.+,:A . i.;.-1-

Ank. till Riksd. kansli den 19 April 1896, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af justitieombudsmannens framställning om

fullständigande och förtydligande af gällande bestämmelser

rörande verkställighet af frihetsstraff.

Uti sin till innevarande Riksdag afgifna, af kamrarne till lagutskottet

hänvisade embetsberättelse hemställer justitieombudsmannen:

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om utarbetande

och framläggande af förslag till fullständigande och förtydligande

af nu gällande stadganden angående den tid, då ådömdt frihetsstraff

bör taga sin början, äfvensom till sådant tillägg till lagen den

29 juli 1892 angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i

enrum, att derigenom varder bestämdt, huru förfaras skall vid beräkning

af i samma lag stadgadt afdrag å ådömd strafftid.

Till stöd för denna framställning anföres af justitieombudsmannen

hufvudsakligen följande.

Enligt hvad justitieombudsmannen vid utöfningen af sitt embete

varit i tillfälle att iakttaga, tillämpades gällande stadganden angående

verkställighet af straff och beräkning af strafftid icke med önskvärd

enhet af myndigheterna; och vore orsaken härtill att söka företrädesvis

uti ifrågavarande stadgande^ ofullständighet och otydlighet.

Hvad anginge tidpunkten för frihetsstraffs början, vore bestämmelser

derom gifna i kongl. cirkuläret till hofrätterna och Kongl. Maj:ts

befallningshafvande den 7 mars 1855 samt förordningen den 30 mai

1873. '' ö J

Bill. till Riksd. Prat. 1895. 7 Sami. 21 Höft. (Näs 36, 37).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o \36.

Berörda kong!, cirkulär, som endast afsåge verkställighet af straff,

ådömdt genom laga kraft egande utslag, innehölle hufvudsakligen, att

verkställighet af fängelsestraff, som blifvit häktad person ådömdt, skulle,

i händelse annan bestraffning jemväl vore honom ålagd, anses taga sin

början den dag sistnämnda bestraffning blifvit utstånden, men i annat

fall den dag beslutet kommit vederbörande exekutor för verkställighet

till banda, men att, i afseende å person, som å fri fot vistas, tiden för

verkställighet af fängelsestraff räknas från den dag han för undergående

af fängelsestraffet blifvit i häkte inmanad.

Beträffande stadgandet angående verkställighet af fängelsestraff

för häktad person, som jemväl blifvit ådömd annan bestraffning, hade

detta stadgande numera, med anledning af gällande bestämmelser angående

förening och förändring af straff, förlorat sin betydelse.

Hvad åter anginge det fall, att straffet, i händelse häktad person

icke vore ålagd annan bestraffning, skulle taga sin början den dag beslutet

kommit vederbörande exekutor till hända, kunde berörda stadgande

tillämpas endast beträffande straff, som genom Kongl. Maj:ts

utslag ådömts. För såväl underrätts som hofrätts utslag måste nemligen

vid det förhållande, att exekutor enligt gällande bestämmelser angående

expedierande af dessa utslag innehade desamma, innan de vunnit laga

kraft, såsom straffets begynnelsedag räknas den dag, då utslagen blifvit

lagståndna.

Derjemte borde uppmärksammas, att det, ehuru strafftiden rätteligen

skulle börja i ena fallet den dag, då utslaget kommit exekutor

till banda, i andra fallet den dag, då utslaget vunnit laga kraft, stundom

förfores så, att straffet ej ansågs börja förr än påföljande dag.

Stadgandet i cirkulärets senare del, att strafftiden för person, som,

då verkställigheten förekomme, vistades på fri fot, skulle beräknas från

den dag den dömde blifvit i häkte inmanad, hade jemväl föranledt

olika tillämpning. Strafftiden ansågs nemligen börja löpa än den dag,

då fången inkommit till straffanstalten, än dagen efter, än så, att om

t. ex. en fånge inkomme före kl. 3 e. m., finge han börja sitt straff

samma dag, hvaremot, om han inkomme senare på dagen, ''straffet ansågs

börja först påföljande morgon kl. 8.

Beträffande förordningen den 30 maj 1873, som innehölle bestämmelser

om verkställighet af straff, ådömdt genom icke laga kraft

egande utslag, hade särskildt de två första paragraferna föranledt olika

tillämpning.

Så hade, med afseende å § 1, stadgandet derom, att straffet för

häktad person, som inom besvärstiden uraktlåtit anföra besvär eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

ock förklarat sig med utslaget nöjd, genast borde gå i verkställighet,

vanligen förfarits så, att straffet började samma dag nöjdförklaringen

afgifvits, men stundom så, att bestraffningen började verkställas först

följande dag. Med afseende å det förhållande, att en giltig nöjdförklaring

kunde afgifvas förr, än utslaget hunnit ankomma, hade dessutom-''den

praxis på några ställen utbildat sig, att utan afvaktan på

utslagets ankomst börja verkställa straffet allenast på grund af hvad

fångens förpassning innehölle angående det ådömda straffet eller ock

med stöd af ett derom af rättens ordförande afgifvet intyg.

Stadgandet i § 2 om betänketid af minst 2 dagar för afgifvande

af nöjdförklaring, hvilket stadgande rätteligen borde förstås så, att den

dömde först på tredje dagen efter afkunnande af underrätts eller delgifning

af öfverrätts utslag skulle kunna afgifva en giltig nöjdförklaring,

hade ofta tolkats så, att nöjdförklaring fått afgifvas redan å andra dagen.

Härtill komme, att fången icke alltid, på sätt stadgadt vore, fått

inom fängelset åtnjuta 2 dagars betänketid.

Jemväl föreskrifterna om beräkning af strafftid, hvarå afdrag skulle

ega rum — numera innefattade i lagen den 29 juli 1892 — vore föremål

för olika uppfattning hos de verkställande myndigheterna. De flesta

af dem torde förfara så, att de till straffets begynnelsedag hide hela

den ådömda strafftiden samt, utgående från den sålunda funna slutdagen,

frånräknade det stadgade afdraget och på sådant sätt funne den

verkliga slutdagen. Andra åter undersökte först, huru lång strafftid

återstode efter afdragets frånräknande från den ådömda strafftiden, och

verkstälde sedermera denna återstod, utgående från straffets begynnelsedag.

Det vore lätt att finna, att i följd af månadernas olika längd det

kunde leda till några dagars skilnad, om straffet uträknades på ena

eller andra sättet. Vid först om förmälda sättet för straffets beräknande

hade dessutom användts tvenne olika förfaringssätt, som ytterligare

kunde medföra en tidsskilnad af några dagar. Medan nemligen de

flesta myndigheter från slutdagen för det ådömda straffet först frånräknade

det antal månader, som skulle afdragas, och derefter de dagar,

som tilläfventyrs jemväl skulle afgå, frånräknade andra dagarne först

och derefter månaderna. En annan olikhet i tillämpningen af 1892 års

lag bestode deri, att då eu half månad skulle afdragas, räknades detta

afdrag på eu del ställen till 14 dagar men på andra åter till 15 dagar.

Slutligen ville justitieombudsmannen påpeka vigten deraf, att från

fångbehandlingen aflägsnades allt, som kunde få sken af godtycklighet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

Hvad justitieombudsmannen sålunda anfört, synes utskottet ådagalägga

behöfligheten af den åtgärd, som af honom föreslås; hvarför utskottet,

under åberopande af de skäl som af justitieombudsmannen blifva

anförda, får hemställa,

• Öl ■■■. _:.. i f >. I ''.»ii »''Utin,. >, '' • ■ • . " fiKj/f.VS ■ '' '' • * tf» • - !! 11.:/i I-,

att Riksdagen måtte i skrifvelsp anhålla, att Kongl.

Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till fullständigande och förtydligande af nu

gällande stadganden angående den tid, då ådömdt

frihetsstraff bör taga sin början, äfvensom till sådant

tillägg till lagen den 29 juli 1892 angående straffarbetes

och fängelsestraffs verkställande i enrum, att

derigenom varder bestämdt, huru förfaras skall vid

beräkning af i samma lag stadgadt afdrag å ådömd

strafftid.

Stockholm den 19 april 1895.

På lagutskottets vägnar:

..i! t 0\. !’■ b iur’ .... il..;

L. Annerstedt.

''■ " , ‘ • •. .• ‘W '' >ij; : . t ; i.'': <. - -

r i

i ! t

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1895:38 Skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens framställning om fullständigande och förtydligande af gällande bestämmelser rörande verkställighe s. 9 i texten