Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 65 § i förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket.

1895-02-22 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1895:30, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 65 § i förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

1

N:o 30.

Ank. till Riksd. kansli den 22 febr. 1895, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af

65 § i förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen

med de allmänna skogarne i riket.

(I. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottets förberedande

handläggning öfverlemnad motion (n:o 124) har herr P. Truedsson föreslagit,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om

sådan ändring af 65 § af kongl. förordningen angående hushållning

med de allmänna skogarna i riket af den 26 januari 1894, att domänstyrelsen

erhölle rättighet att upplåta äfven statens utarrenderade domäner

för tägt af svart granit, jemte andra stenarter och grus, dock

att det skedde utan skada för domänarrendatorerna.

Till stöd för sitt förslag har motionären hufvudsakligen anfört,

dels att det å vissa utarrenderade kronoegendomar inom Kristianstads

län i en ort, der svart granit vid stenhuggeri bearbetades, funnes sådan

bergart, men att arrendatorerna på grund af gällande författningar icke

kunde häraf draga nytta, hvadan en förändring i författningarna erfordrades,

dels ock att, med afseende å 33 § i lagen angående väghållningshesvärets

ordnande å landet, domänstyrelsen icke borde vara förhindrad

att lemna bifall till tagande af väglagningsämnen från ifrågavarande

egendomar.

Bill. till Riksd. Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 19 Höft, (N:is 30—31.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

På sätt motionären antydt, stadgas i § 65 af kongl. kungörelsen

den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna

i riket, bland annat, att å de under skogsstatens vård och förvaltning

stälda allmänna skogar, från hvilka försäljningsmedel för virke ingå

till statsverket, må på högst enahanda tid, som för utarrendering af

kronans jordbruksdomäner är eller varder bestämd, af domänstyrelsen

upplåtas tägt af mossa, dyjord, bränntorf, sand, grus och sten, äfvensom

att dessa ämnen må, der så finnes vara lämpligt, afyttras i den

ordning, som angående skogsal sters försäljning är föreskrifven.

De sålunda meddelade föreskrifterna angående dispositionen öfver

dessa egendomars förenämnda produkter eger icke motsvarighet i fråga

om kronans utarrenderade egendomar. Den angående grunder för förvaltningen

af dessa domäner utfärdade kungörelsen af den 10 november

1882 angifver nemligen icke, att derifrån må afyttras något af ofvanberörda

eller likartade ämnen med undantag af hvad som afses i kungörelsens

mom. 5, eller då sten- och kalkbrott samt torftägt på särskilt

arrende upplåtas, dervid gifvetvis vederbörande ämnen må tillgodogöras.

Den i 1894 års kungörelse medgifna särskilda upplåtelsen af tägt

af mossa, dyjord och bränntorf synes visserligen icke böra ifrågakomma

i afseende å jordbruksdomänerna, helst i mom. 13 i kongl. kungörelsen

angående grunderna för deras förvaltning föreskrifves, huru som arrendator

må begagna torfmossa samt till egendomens förbättrande upptaga

dyjord m. fl. jordens beståndsdelar.

Hvad deremot beträffar tägt af sand, grus och sten, torde omständigheter

förefinnas, som böra föranleda dess utöfvande äfven å jordbruksdomänerna.

Härvid synes, såsom motionären jemväl påvisat, hänsyn

böra tagas till bestämmelserna i 33 § af lagen angående väghållningsbesvärets

utgörande å landet den 23 oktober 1891, hvari stadgas:

))Å kronans allmänning må sand, grus eller sten till vägs underhåll

utan ersättning tagas efter vederbörande skogstjenstemans anvisning.

Vill någon å annan mark taga sand, grus eller sten till vägs underhåll

och kan öfverenskommelse med jordegaren icke träffas, eger

häradsrätten, då väghållningsskyldig derom instämmer talan, bestämma,

hvarest nämnda väglagningsämnen tjenligast och till minsta skada för

jordegaren må afhemtas, samt till hvilket belopp ersättning derför

skall utgifvas.»

Enligt utskottets mening är det af vigt, att åtgärder vidtagas till

underlättande af dessa bestämmelsers tillämplighet i afseende å andra

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

3

kronoegendomar än kronoallmänningarna; och dervid torde vara af

nöden, att föreskrifter meddelas i fråga om ofvan berörda väglagningsämnens

afhemtande från kronans utarrenderade domäner.

Vidkommande särskildt. de å dessa domäner förefintliga bergarter,

torde, såsom motionären åberopat, fall förekomma, då de genom sin

beskaffenhet samt genom möjligheten till deras förmånliga tillgodogörande

kunna bereda arrendatorerna afsevärda inkomster; och vid

sådant förhållande synas dessa inkomstkällor icke böra lemnas obegagnade,

helst medgifvandet för arrendator]! att bryta och bearbeta sten

till försäljning bör vid arrendekontraktets uppgörande eller vid derefter

lemnadt tillstånd till stenbrott lända till arrendeafgiftens förböjning.

Slutligen har utskottet velat anmärka, att bestämmelser i det

syfte, motionären afsett och utskottet jemväl ansett sig höra förorda,

visserligen icke, på sätt motionären föreslagit, böra inflyta i förordningen

angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket, utan

fastmer böra erhålla sin plats i kungörelsen angående grunder för förvaltningen

af kronans domäner.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

huru vida icke förändrade bestämmelser må böra utfärdas

angående tägt af sand, grus och sten samt angående

stenbrott å kronans utarrenderade domäner,

och efter ärendets utredning till Riksdagen inkomma

med det förslag, hvartill förhållandena må föranleda.

Stockholm den 22 februari 1895.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1895:53 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 65 § i förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogar s. 12 i texten