Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om utarrendering af jagträtten ä kronoparker m. m.

1895-02-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1895:31, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om utarrendering af jagträtten ä kronoparker m. m.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

N:o 31.

Ank. till Riksd. kansli den 22 febr. 1895, kl. 3 e. in

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t i fråga om utarrendering af jagträtten ä kronoparker

m. m.

(I. A.)

Med anslutning till nästlidne Riksdags sammansatta stats- och

lagutskotts hemställan i utlåtande nio 7 har herr C. TV. Collctyidev, med

hvilken. herr 0. B. Olsson m. fl. instämt, i en inom Andra Kammaren

väckt, till statsutskottet remitterad motion (n:o 130) föreslagit, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t. ville

låta utreda, huru vida genom utarranderande af jagträtten å kronoparker

och annan kronan tillhörig, odisponerad mark äfvensom å häradsallmänningar

inkomst kunde beredas statsverket eller delegarne i dessa

allmänningar, dock utan intrång af någons nu bestående lagliga rätt

och under sådana arrendevilkor, att jagten å dessa marker väl vårdades

och jagträtten utöfvades utan skada för skogens bestånd, samt derefter

för Riksdagen framlägga det förslag till lag i ämnet, hvartill denna utredning

kunde gifva anledning.

Såsom i motionen åberopas, hade samme motionär jemväl under

1894 års riksdag väckt förslag i förevarande ämne; och hade med

anledning deraf sammansatta stats- och lagutskottet i utlåtande n:o 7

gjort enahanda hemställan, som nu föreliggande förslag innefattar.

Utskottets hemställan blef af Andra Kammaren bifallen, men af Första

Kammaren afslagen.

Det sammansatta utskottet anförde, bland annat, att utskottet

hyste den uppfattning, att staten borde kunna, på sätt motionären

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

5

åsyftat, beredas någon inkomst, derigenom att genom arrende upplätes

jagträtten å åtskilliga äldre kronoparker och annan kronan tillhörig,

odisponerad mark äfvensom häradsallmänningar samt i all synnerhet å

sådana kronoparker, som i senare tider bildats genom inköp för statens

räkning af till skogsbörd tjenlig mark, samt att en utredning i detta

hänseende borde ega rum, hvilken utredning borde omfatta, dels hvilka

kronoparker lämpligen kunde, utan intrång af någons bestående lagliga

rätt, genom jagtarrenden upplåtas, dels vilkoren för jagträttens utöfvande

med hänsyn till jagtens rätta handhafvande och skogens sorgfälliga

vård, dels beloppet af de arrendeafgifter, som genom jagträttens utarranderande

vore att påräkna, dels ock, beträffande jagträttens upplåtande

å häradsallmänningar, huru vida afgiften derför borde tillfalla

staten eller dem, som i allmänningen egde del.

I en vid det sammansatta utskottets utlåtande fogad reservation

erinras först om att hos de sakkunnige skiljaktiga meningar vore

rådande ej mindre angående den inverkan å jagtens ändamålsenliga

vård, som utarrenderandet af jagträtt å kronoparker och kronan tillhörig,

odisponerad skogsmark skulle utöfva, än äfven beträffande den

möjlighet till ökade statsinkomster, som en dylik åtgärd skulle medföra.

Å ena sidan hade, enligt hvad i reservationen vidare anföres, åberopats,

att erfarenheten skulle visa, att jagten å enskilda områden bäst

vårdades å sådana orter, der jagträtten genom arrende förvärfvats af

personer, som med intresse för jagten förenat erforderlig insigt uti

jagtens rätta handhafvande. Sådana arrendatorer hade genom utrotandet

af rofdjur fredat det nyttiga villebrådet och sökt bibehålla en god

villebrådsstam. På sätt af vederbörande embetsmyndigheter vitsordats

beträffande enskilda jagtområden, hade i de trakter, der jagträtten

arrenderats af jagtklubbar, jägarförbund eller enskilda personer, jagten

väl vårdats jemväl genom sparandet af honor, åtgärder till det vildas

skydd och utfodring vintertid samt utplantering af sådana arter af

villebråd, hvilka i följd af otjenliga naturförhållanden, sjukdomar och

stark förföljelse i betydligare män förminskats. Genom den ifrågasatta

utarrenderingen skulle följaktligen statsverket kunna beredas

någon inkomst och derjemte eu god jagtvård och vildafvelns höjande

befrämjas.

Å andra sidan hade framhållits, att genom det sätt, hvarpå jagträtten

å ifrågavarande mark blifvit i jagtstadgan ordnad, man åsyftat

att bereda »ett slags fridlysta hem», hvarifrån villebrådet sedermera

kunde utbreda sig. Det åsyftade ändamålet hade i allmänhet vunnits, i

all synnerhet i fråga om elg och rådjur. Säkerhet för villebrådsstam
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

mens bibehållande så väl i fråga om sistnämnda djurslag som med afseende

å öfriga arter villebråd kunde deremot icke vinnas vid utarrendering,

äfven om arrendevilkoren gjordes så stränga som möjligt, öfvervakandet.

af dessa vilkors efterlefnad vore nemligen icke möjlig utan

betydande kostnad för statsverket, då kronojägarne, hvilka under nuvarande

förhållanden kunde efterse, att jagt icke utöfvades på kronoparkerna,

ej skulle vara i stånd att, sedan jagten utarrenderats och

följaktligen ett större eller mindre antal personer vore berättigade att

jaga å det utarrenderade området, utöfva tillräcklig tillsyn, att ej oloflig

jagt derstädes utöfvades. Jagtförhållandena inom landet vore ock sådana,

att genom utarrendering af ifrågavarande mark någon väsentlig

inkomst icke skulle kunna vinnas. I Norrland och Dalarne skulle,

med undantag af ripmarkerna i närheten af jernväg i Jemtland, jagtarrendena

i allmänhet icke röna någon efterfrågan, åtminstone ej till

nämnvärda pris, och då detta vore förhållandet i fråga om enskildes

egendom, som med afseende å kommunikationer vore bättre lottad än

statens skogsmark derstädes, förefunnes ingen utsigt att för det närvarande

genom jagtarrenden i de norra orterna bereda statsverket

någon afsevärd inkomst. I de södra delarne af riket skulle visserligen

flera kronoparker, särskildt med afseende å tillgången af elg å vissa

bland dem, blifva begärliga för enskilde. Men då i allmänhet å kronoparkerna

icke funnes rapphöns- eller orrmarker, hvilka marker vore de

mest eftersökta och betingade de högsta jagtarrendena, och de nu befintliga

elgstånden genom jagträttens upplåtande på arrende snart skulle

sprängas, skulle arrendesummorna för kommande arrendeperioder nedsjunka

till en obetjMlighet.

För den genom 1864 års jagtstadga införda uttryckliga bestämmelsen,

att jemväl å häradsallmänningar jagträtten skulle vara Kongl.

Maj:t och kronan förbehållen, hade emellertid såsom hufvudsakligt skäl

anförts, att ett öfverlåtande af jagträtten till samtliga delegarne i en

dylik allmänning eller häradsboarne skulle för dem sjelfva medföra icke

fördel och nytta, utan snarare motsatsen, i det att allt nyttigt vildt

genom jagtmarkens upplåtelse till alla snart skulle komma att nästan

helt och hållet utrotas. Vid detta förhållande och då man ansett antagligt,

att genom jagträttens utarrendering tillräckligt skydd i detta

afseende skulle kunna vinnas, borde i öfvervägande tagas, huru vida

icke det skulle kunna öfverlemnas åt delegarne i häradsallmänning att

besluta, om utarrendering af jagträtten å sådan allmänning skulle ega

rum, och delegarne deri på detta sätt erhålla nytta af jagten å allmänningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

7

Derjemte syntes det lämpligen kunna ifrågasättas, om ej jagträtten

å sådana kronoparker, som i senare tider bildats genom inköp

för statens räkning af till skogsbörd tjenlig mark, borde upplåtas mot

arrende. Bibehölles de af ålder befintliga kronoparkerna såsom de fridlysta

stamhåll för villebråd, hvilka den ena delen af de sakkunnige ansett

såsom nödvändiga vilkor för en god jagtvård, syntes det icke

kunna möta någon betänklighet att i fråga om de nytillkomna kronoparkerna

använda arrendesystemet, som af andra betraktats såsom det

lämpligaste sättet för vinnande af detta mål.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt ansåge de i denna

reservation deltagande ledamöterna af det sammansatta utskottet, att

Riksdagen borde i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t

ville låta utreda, huru vida genom utarrenderande af jagträtten å de i

senare tider bildade kronoparker äfvensom å häradsallmänningar inkomst

kunde beredas statsverket och delegarne i dessa allmänningar, dock

under sådana arrendevilkor, att jagten å dessa marker väl vårdades

och jagträtten utöfvades utan skada för skogens bestånd, samt derefter

för Riksdagen framlägga det förslag till lag i ämnet, hvartill denna

utredning kunde gifva anledning.

Då utskottet nu går att yttra sig öfver den ifrågavarande motionen,

får utskottet till en början anföra de i berörda hänseende gällande bestämmelser,

hvilka innefattas i §§ 1—3 af kongl. jagtstadgan den 21

oktober 1864 och äro äf följande lydelse:

»§ 1. Kongl. Maj:t och kronan tillkommer jagträtten å dess hägnade

jagtparker och djurgårdar, å mark, hörande till kongl. lustslotten

och andra till Kongl. Maj:ts disposition stälda lägenheter, å kungsgårdar,

kungsängar, kronoparker och all annan Kongl. Maj:t och kronan

tillhörig, odisponerad mark, äfvensom å häradsallmänningar, ehvad de

stå under allmän vård eller under menigheters gemensamma förvaltning.

§ 2. Jagten å berörda marker utöfvas af Kongl. Maj:t sjelf och

chefen för dess hofjägeristat jemte dem, som vid sådana tillfällen äro

följaktiga; dock må jagt å samma marker med undantag af dem, som

äro stälda till Kongl. Majits disposition, der Kongl. Maj:t om jagten

särskildt förordnar, utöfvas jemväl af chefen för (skogsstyrelsen0) jemte

dem, som honom åtfölja, äfvensom för egna personer, af Konungens

befallningshafvande, hvar och eu inom sitt län, samt af de till skogsoch

jägeristaten hörande tjenstemän, hvar inom sitt tjenstgöringsområde.

*) Nu domänstyrelaen enligt, kongl. brefvot ''deri 10 november 1882.;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

StatsutskottetIs Utlåtande N:o 31.

Skogs- och jägeribetjente ega att å de marker, som stå under

deras bevakning, anställa jagt efter skadliga rofdjur, samt med (skogsstyrelsens)

för viss tid eller tills vidare lemnade tillåtelse äfven efter

annat vildt eller vissa arter deraf.

Utan Kongl. Maj:ts särskilda nådiga tillstånd får dock ej å någon

af ofvan omförmälda marker jagt utöfvas efter elg, hjort, rådjur, vildren

eller svan.

§ 3.. I öfrigt har hvar och en, som jord eger, rätt att derstädes

med de inskränkningar, som här nedan stadgas, all jagt idka. Enahanda

rätt tillkommer boställshafvare och kronohemmans åbo å boställets

eller kronohemmanets egor, — — — —-------— —

Å jord, som till bruk åt någon upplåtes, tillhöre jagträtten brukaren,

der ej annorledes aftalas.»

Af hvad i detta ärende förekommit framgår, att olika meningar

gjort sig gällande i fråga om handhafvande af jagträtten å kronoparkerna

och kronans odisponerade skogsmark, önskvärdheten af att

staten matte kunna af denna jagträtt beredas inkomst har deremot

icke blifvit bestridd; och då äfven utskottet anser, att den källa till

inkomst, som förefinnes i jagträtten å kronans förenämnda egendomar,

icke bör lemnas obegagnad, synes det utskottet med skäl kunna ifrågasättas,

huru vida icke åtgärder i sådant syfte böra vidtagas. Härvid

har det emellertid icke undgått utskottets uppmärksamhet, att vårt

lands långsträckta läge med dess väsentliga olikheter i de klimatiska

förhållandena föranleder, att i de skilda landsdelarna ej allenast olika

slag af villebråd förekomma och olika sätt för dess uppträdande och

förekomst kunna iakttagas, utan äfven att olika betingelser framställa

sig såväl för villebrådets fredande som för bedrifvande af jagten derefter.

Särskildt har utskottet ansett, att utöfvandet af jagträtten i

Norrland icke skäligen kan underordnas samma bestämmelser, som i

sådant hänseende kunna vara lämpliga i afseende å öfriga delar af riket.

Emot sammansatta stats- och lagutskottets vid nästlidne års riksdag

i detta ämne afgifna förslag, hvilket, såsom ofvan nämnts, till alla

delar öfverensstämmer med det nu föreliggande, framstäldes under

frågans behandling i Första Kammaren åtskilliga beaktansvärda erinringar

med hänsyn till den fara för villebrådets allt för starka beskattande

och möjliga utrotande, detsamma innebure. Och mot det i ofvan

omförmälda reservation framstälda förslag om utarrendering af jagträtt

allenast å de i senare tider bildade kronoparker får utskottet göra den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

9

anmärkning, att det i sig innebär synnerligen stora svårigheter, enär

dessa kronoparker i de flesta fall bildats för att sammanslås med de

marker, kronan redan förut egt.

I sammanhang härmed har utskottet velat meddela, att äfven

ifrågasatts, huru vida icke af jagträtten å kronoparkerna möjligen skulle

kunna beredas inkomst för statsverket genom att denna rätt fortfarande

öfverlemnades åt dem, af hvilka densamma hittills utöfvats, men med

vilkor att, på sätt i vårt. grannland Danmark lärer ega rum, jagtbytet

för kronans räkning försäljes.

Vid det förhållande, att synnerligen skiljaktiga meningar i förevarande

ämne sålunda blifvit uttalade, har i saknad af vederbörlig utredning

utskottet icke tilltrott sig kunna framställa något förslag till

frågans lösning. Då emellertid, på sätt förut framhållits, utskottet

funnit önskvärd t, att inkomst kunde af jagträtten å kronoparkerna

och annan kronan tillhörig, odisponerad mark statsverket tillföras, har

utskottet trott sig böra föreslå Riksdagen att påkalla Kongl. Maj:ts

uppmärksamhet å förevarande ämne.

Hvad beträffar jagträtten å häradsallmänningar och den inkomst,

som af densamma må kunna allmänningarnes delegare beredas, föreställer

sig utskottet, att Kongl. Maj:t, i sammanhang med föranstaltande

af utredning i ofvannämnda ärende, äfven kommer att från allmänningsstyrelserna

infordra yttrande öfver jagträttsfrågan, i hvad den kan dem

vidkomma; hvadan sålunda motionen i denna del icke synes erfordra

någon särskild åtgärd från Riksdagens sida.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må i skrifvelse anhålla, att Kongl.

Maj:t, efter frågans utredning, täcktes taga i öfvervägande,

på hvad sätt genom tillgodogörande af jagträtten

å kronoparkerna och annan kronan tillhörig,

odisponerad mark inkomst må beredas statsverket, samt

derefter till Riksdagen afgifva förslag i ämnet.

Stockholm den 22 februari 1895.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Bill. till Riksd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 19 ljuft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1895:55 Riksdagens Skrifvelse N:o 55 a1 i texten