Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om förbud mot utlemning af spirituösa mot efterkraf.

1896-04-30 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevLU 1896:1, Utlåtande, i anledning af väckt motion om förbud mot utlemning af spirituösa mot efterkraf.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Kiksd. kansli den 1 maj 1896, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om förbud mot utlemning

af spirituösa mot efterkraf.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

och derifrån till sammansatta bevillnings- och lagutskottet öfverlemnad

motion anför herr Ström:

Ett oskick, som på senare åren, i synnerhet i de norrländska landtkommunerna,

i oroväckande grad tilltagit, vore efterkrafssändningen af

spirituösa, hvarigenom kommunernas sträfvan att genom utminuteringsoch

utskänkningsrättigheternas indragning verka i nykterhetens och sedlighetens

intresse i högsta grad motverkades.

Genom lättheten för hvem som helst, om än i aldrig så torftiga omständigheter,

att, tack vare efterkrafvet, medan sjöfarten ännu påginge,

kunna få spirituösa sänd till orten för att, när penningar hunnit anskaffas,

utlösas hos ångbåtskommissionären eller speditören, som härvidlag vore

mellanhänder, lockades den fattige arbetaren, drängen eller bondsonen att

reqvirera den förderfliga varan, hvilket eljest icke skulle skett. Dessutom

lockades köparne att köpa så stort parti som möjligt genom löftet i braskande

tidningsannonser att erhålla desto flera gratisflaskor, ju större parti

som köptes. En god del af sommarens förtjenster, som eljest kunnat insättas

i sparinrättningar eller användas till andra nyttiga ändamål, åtginge

till utlösande af det efterlängtade efterkrafsgodset, om icke medel dertill

rent af lånades af andra. Dä man omsider utlöst varan, fördelades den

Bill. till lliksd. Prot. 1896''. 5 Sami. 2 Afd. 1 Häft. (N:o 1.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta BeviUnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

som oftast emellan en mängd intressenter i affären, en i lag förbjuden

salning, som åklagaren blott sällan blefve i tillfälle att beifra, såvida icke

under den omedelbart efter delningen företagna grundliga afprofningen af

varan och det deraf föranledda ruset intressenterna komme i tvist med

hvarandra, som slutligen urartade till slagsmål och blodsdåd, vid hvilkas

hedrande under ransakningens gång den ursprungliga anledningen till

brotten komme i dagen.

Inom motionärens valkrets hade blott under sista halfåret af dylik anledning

timat tva sadana fall, då de misshandlade blott genom omsorgsfull

läkarevård undgått döden, men föröfvarne af dåden, som i nyktert

tillstånd icke varit illa kända, fått gälda sina under ruset utöfvade våldsamheter

med längre tids straffarbete.

Att, sedan kronobetjeningen genom nitiskt fullgörande af sin pligt

lyckats utrota lönkrögeriet, ett annat knappast mindre ondt skulle uppstå

genom efterkrafssändningen, vore beklagligt, och häremot måste en damm

sättas genom införande i lagstiftningen af sådana stadganden, som stäfjade

oskicket och för kronobetjeningen underlättade ordningens upprätthållande.

Att stora landsdelar skulle lida, derför att några spirituosahandlande

utan risk, enär varan återfinges, om den ej utlöstes, skulle inhösta stora

vinster, kunde icke vara förenligt med det allmänna bästa. Att affärer

sådana som de af motionären angifna måtte vara lukrativa, framginge

deraf, att allt flera och flera firmor börjat bedrifva sådana, hvilket syntes

af de i synnerhet mot slutet af seglationen talrika tidningsannonserna med

erbjudande af flaskor på köpet.

För motionären vore det visserligen svårt att angifva de förändringar

i eller tillägg till gällande bränvinslagstiftning, som skulle göra slut på

det florerande oskicket, men motionären trodde dock, att ett verksamt

medel mot detsamma skulle vara, om det stadgades, att efterkrafssänd

spirituösa skulle vara underkastad beslag och afsändare!! dessutom bötfällas

till högre belopp för hvarje gång han gjorde sig skyldig till förseelsen,

hvarjemte hvar och en, hvilken i egenskap af kommissionär eller eljest

tillhandaginge vid emottagande och utlemnande af dylik spirituösa eller

förmedlade liqvid för densamma, skulle likställas med den, som tillhandaginge

med anskaffande af spirituösa, och derför bötfällas.

På grund häraf hemställer motionären:

att Riksdagen måtte besluta sådana bestämmelser i bränvinsförsäljningsförordningen,

att efterkrafssändning af spirituösa blir förbjuden, och att

ansvar för öfverträdelse af förbudet blir stadgadt icke allenast för afsändaren

af spirituosan utan äfven för den eller dem, som befrämja sådana

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1. 3

affärer genom att i ett eller annat afseende dervid biträda såsom mellanhand

emellan säljare och köpare, samt att mot efterkraf afsänd spirituösa

skall vara beslag underkastad och dömas förbruten.

Då 1874 års Riksdag för sin del antog den bestämmelse, som återfinnes

i nu gällande förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin

m. m. den 24 maj 1895 § 4 mom. 2, att innehafvare af rättighet till försäljning

af bränvin icke må låta genom ombud å annat, ställe, än. det, der

han sin försäljningsrätt utöfvar, till köpare utlemna bränvin i mindre

belopp än den qvantitet, som utgör minimigränsen för partihandel med

bränvin, så skedde detta, enligt hvad Riksdagen uti sin skrifvelse i ämnet

till Kongl. Maj:t framhöll, för att sålunda förekomma det missbruk, att en

person, som å ett ställe förvärfvat sig en laglig minuthandels- eller utskänkningsrättighet,

på andra orter antog ombud, hvilket af köpare upptog reqvisitioner

å bränvin, anskaffade sådant från sin hufvudman och derefter

utlemnade det i önskade qvantiteter till köparne. Riksdagen ansag detnemligen

naturligt, att, om ett sådant förfarande finge ohämmadt fortgå,

den kommunerna tillförsäkrade rätten att inom sig ordna bränvinsförsäljningen

i ordningens och sedlighetens intresse skulle kunna omintetgöras.

Det bör naturligtvis icke ifrågasättas och skulle ej heller låta sig gorå

att genom lagbestämmelser alldeles förbjuda innehafvaren af rätt till minuthandel

med eller utskänkning af bränvin att försälja spirituösa till förbrukning

å annan ort än den, hvilken hans försäljningsrättighet omfattar.

Men att fortgå på den väg, som 1874 års Riksdag saväl genom sitt ofvannämnda

beslut som genom antagandet af bestämmelsen i 1 mom. af 4 § i

gällande bränvinsförsäljningsförordning, att ingen eger tillhandagå allmänheten

med anskaffande af bränvin i mindre belopp än han sjelf eger försälja,

beträda och söka förhindra den försäljning af spirituösa till personer

å andra orter än den, der en försäljningsrätt gäller, som kan planläggas

och utföras i större omfattning, det synes utskottet vara både riktigt och

öfverensstämmande med vår bränvinslagsstiftnings anda och mening.

Motionären har omförmält — och utskottet är äfven pa grund af sin

egen kännedom om hithörande förhållanden öfvertygadt om rigtigheten af

hans uppgift — hurusom det, i synnerhet i de norrländska landtkommunerna,

florerande oskicket att ^ anskaffa spirituösa mot betalning genom

efterkraf, medfört synnerligen skadliga verkningar. Det är vanligt nog,

att firmor, som ega rätt till försäljning af bränvin i stadskommuner, anställa

ombud i landsorten, hvilka efter annonsering i tidningarna upptaga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

order å reqvisition af spirituösa och sedermera insända reqvisitionerna till

vederbörande firma, som expedierar det reqvirerade till köparen, i de flesta

fall mot efterkraf. Då ombudet sålunda icke tager befattning med varans

utlemning till köparen, kan firman icke straffas för öfverträdelse af förbudet

i 4 § 2 mom. af bränvinsförsäljningsförordningen, och enligt underrätts

såväl af hofrätt som högsta domstolen faststälda utslag har ombudet

ej heller i sådant fall funnits straffbart enligt samma paragrafs mom. 1.

Utskottet anser, att man genom införande i bränvinsförsäljningsförordningen *

af ett förbud mot utlemnande af bränvin mot efterkraf för betalningen

skulle hindra missbruk af ofvan angifna och liknande art. Ty det är,

såsom motionären också framhållit, just den omständigheten att försändelsen

icke behöfver betalas förr än den framkommit till den ort, der köparen

uppehåller sig, som lockar allmänheten att på detta sätt förskaffa sig

spirituösa, och stadgandena i 34 § af ifrågavarande förordning lära föranleda

till, att säljaren icke i större skala gent emot allmänheten å annan

ort använder lockelsen af kredit för köpeskillingen. — Att lämpligheten af

bestämmelser mot utlemnande af bränvin mot efterkraf sedan länge varit

allmänt insedd, synes utskottet också framgå deraf, att för statens jernvägstrafik

alltsedan år 1875 är gällande förbud mot att belägga sändning af

bränvin och andra brända spritvaror med efterkraf för godsets värde (hvilket

förbud år 1886 utsträcktes äfven till vin), och att sedermera de allra flesta

enskilda jernvägar antagit enahanda bestämmelse, hvilken i allt fall gäller

för samtrafiken mellan statens och enskilda jernvägar.

_ Om behöfligheten och lämpligheten af ett förbud mot utlemnande af

spirituösa mot efterkraf å annat ställe än det, der vederbörande utöfvar

sin försäljningsrätt, är utskottet sålunda ense med motionären, men under

det denne föreslår, att en öfverträdelse af detta förbud skulle medföra straffpåföljd

icke blott för afsändaren, utan äfven för den, som uppträdt såsom

mellanhand mellan säljare och köpare i en dylik affär, så anser utskottet,

att ansvaret endast bör drabba säljaren. Då vidare motionären hemställer

om ett stadgande, att mot efterkraf sänd spirituösa skulle vara

underkastad beslag och kunna dömas förbruten, kan utskottet ej heller

biträda denna delen af hans förslag, då enligt utskottets mening icke sjelfva

af sändandet af varan till köparen utan först dess utlemnande till honom

bör medföra ansvar för säljaren.

Det förbud, hvarom utskottet sålunda vill hos Riksdagen hemställa,

anser utskottet lämpligast kunna införas uti 4 § 2 mom. af bränvinsförsäljningsförordningen,

och det sålunda att efter ordet »låta» införas orden

»vare sig mot efterkraf för köpeskillingen eller»; och utskottet föreslår, att

motsvarande straffbestämmelse införes i § 42 af förordningen genom att

*

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Besittnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1. S

ersätta orden: »eller begagnar någon mot hvad i § 4 mom. 2 stadgadt är

ombud för bränvins utlemnande» med orden »eller förbryter sig någon

mot hvad i § 4 mom. 2 stadgadt är om bränvins utlemnande».

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,

att Riksdagen i anledning af herr Ströms föreliggande

motion ville för sin del besluta, att §§ 4 och 42

i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning

af bränvin eller andra brända eller destillerade spirituösa

drycker den 24 maj 1895 skola erhålla följande

ändrade lydelse:

§ 4. 1. Ej må någon tillhandagå allmänheten med

anskaffande af bränvin i mindre belopp än han sjelf

eger försälja.

2. Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning

af bränvin låta vare sig mot eftertraf för köpeskillingen

eller genom ombud å annat ställe än det, der

han sin försäljningsrätt utöfva!’, till köpare utlemna bränvin

i mindre belopp än 250 liter.

§ 42. Idkar någon minuthandel med eller utskänkning

af bränvin vid tillfälle, då försäljningsrätten ej utöfvas

får, eller å annat ställe än dertill uppgifvet är,

eller förbryter sig någon mot hvad i § 4 mom. 2 stadgadt

är om bränvins utlemnande å annat ställe, än det

der han sin försäljningsrätt utöfvar, eller tillåter den,

som icke är till utskänkning berättigad, att, då han i

parti eller genom minuthandel säljer bränvin, något af

det sålda på försäljningsstället förtäres eller afhemtas i

mindre belopp än han är berättigad föryttra, eller förbryter

sig den, som till minuthandel med eller utskänkning

af bränvin berättigad är, mot § 26 mom. 3 och 5

eller § 27, böte första gången från och med 30 till och

med 60 kronor samt andra gången från 60 till och med

120 kronor och vare dessutom andra gången sin rätt

till minuthandel eller utskänkning förlustig. Lag samma

vare, om den, som erhållit rättighet till utskänkning å

passagerarefartyg, utöfvar densamma annorledes än i

§ 13 mom. 2 medgifvet är eller utan att iakttaga de

inskränkningar dervid, som i öfrigt kunna hafva blifvit

ltih. till Riksd. Prot: 18.90''. 5 Sami. 2 Afd. 1 Höft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

af Kongl. Maj:ts befallningshafvande jemlikt samma lagrum

föreskrifna.

Stockholm den 30 april 1896.

På sammansatta bevillnings- och lagutskottets vägnar:

G. RUDEBECK.

*

Stockholm, Ivar HaeggstrBms boktryckeri, 1890.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1896:75 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om förbud mot aflemning af spirituösa mot efterkraf. s. 29 i texten