Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 9

1896-04-17 · 45 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 42 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1896:9, Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 9

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 9.

i

mo o.

Ant. till Biksd. kansli den 20 april 1896, kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Majds

proposition med förslag till ändringar i 50, 7O, 72, 98,

109 och 111 §§ regeringsformen samt 32, 65, 68, 71

och 73 §§ riksdagsordningen, äfvensom i anledning af väckt

motion om ändringar i samma grundlag sparagrafer med

undantag af § 111 regeringsformen.

Till konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarne hänvisat

Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition n:o 22, deruti Kongl.

Makt till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande

förslag till ändringar i 50, 70, 72, 98, 109 och 111 §§ regeringsformen

samt 82, 65, 68, 71 och 73 §§ riksdagsordningen.

Förslag till ändringar i regeringsformen.

§ 50.

Riksdagen skall sammanträda i rikets hufvudstad, utom i de fall,

då fiendens framträngande eller pest eller andra lika vigtiga hinder göra

Bih. till Riksd. Prot. 1896. 3 Samt. 8 Höft. (N:o 9). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

det omöjligt eller för Riksdagens frihet och säkerhet vådligt. I dessa fall

tillkommer Konungen att, efter samråd med de af Riksdagen valde fullmägtige

i riksbanken och fullmägtige i riksgäldskontoret, annan riksdagsort

utsätta och kungöra.

§ 70.

När i fråga om reglemente för riksbanken, dess inkomster och utgifter,

kamrarne stadna i stridiga beslut, skola kainrarne derom hvar för

sig rösta, såsom i nästföregående § sägs.

§ 72.

l:o. Riksbanken förblifver under Riksdagens garanti samt förvaltas

enligt särskild lag, stiftad i den ordning 87 § 1 mom. stadgar.

2:o. Riksbankens styrelse utgöres af sju fullmägtige, af hvilka en,

som skall vara ordförande bland fullmägtige, förordnas af Konungen och

sex väljas af Riksdagen på sätt i 71 § riksdagsordningen säges. Konungen

förordnar jemväl en suppleant att vid förfall för ordföranden träda i hans

ställe. De af Konungen för ordföranden och hans suppleant meddelade

förordnanden må återkallas, när Konungen så pröfvar skäligt. För de af

Riksdagen utsédde fullmägtige skola finnas tre suppleanter, valde såsom

i 73 § riksdagsordningen föreskrifves.

3:o. Riksbanken eger rätt utgifva banksedlar. Dessa sedlar skola,

vid anfordran, inlösas af banken med guld efter deras lydelse och må*

så länge de sålunda inlösas, för mynt i riket erkännas.

§ 98.

I händelse justitieombudsmannen, under det Riksdag är församlad,

afsäger sig det erhållna förtroendet eller med döden afgår, skall Riksdagen

i embetet genast insätta den man, som blifvit till hans efterträdare

utsedd. Skulle justitieombudsmannens utsedde efterträdare, under riksdag,

afsåga sig det erhållna förtroendet eller i justitieombudsmans-embetet insättas.

eller med döden afgå, utväljes, på ofvan stadgade sätt, en annan

behörig man i hans ställe. Inträffar något af dessa fall emellan riksdagarne,

skall Riksdagens rätt härutinnan genom de af Riksdagen valde

fullmägtige i riksbanken och fullmägtige i riksgäldskontoret utöfvas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

3''

§ 109.

Lagtima riksdag kan ej utan egen begäran upplösas förr än den

varit fyra månader tillsammans, derest icke Konungen, såsom i riksdagsordningen

sägs, förordnar om nya val till bada kamrarne eller den ena

af dem, i hvilka fall Riksdagen skall, med bibehållande af sin egenskap

utaf lagtima, sammanträda å den tid inom tre månader från det Riksdagen

blef upplöst, som Konungen bestämmer, samt må ej vidare af

Konungen upplösas förr än efter fyra manader från det senare sammanträdets

början.

Urtima riksdag eger Konungen, när Han för godt finner, åtskilja, och

vare urtima riksdag alltid upplöst innan tid för lagtima riksdags sammanträde

infaller.

Der så oförmodadt skulle hända, att Riksdag, när den afslutas, icke

hade staten reglerat eller någon ny bevillning till bestämdt belopp sig

åtagit, fortfare den förra statsregleringen och bevillningen intill nästa riksdag.

Är åter bevillningens hela belopp bestämdt, men kamrarne icke

om fördelningen deraf ense, då skola, efter den faststälda bevillningssummans

förhållande till den, som vid föregående riksdag blifvit fördelad,

de i den sista bevillningslörordningen stadgade artiklar jemnlikt ökas eller

minskas; och uppdrage Riksdagen åt de af Riksdagen valde fullmägtige

i riksbanken och fullmägtige i riksgäldskontoret, att en ny bevillningsförordning

på sådan grund uppgöra och utfärda.

§ in
Beskylles

riksdagsman för grof missgerning, må han ej i häkte kunna

inmanas förr än, efter anstäld ransakning, domaren sådant skäligt pröfvat,

så vida han ej å bar gerning funnen varder; dock galle, om han, efter

domstols kallelse, sig ej inställer, hvad allmänna lagen i thy fall stadgar.

Ej må riksdagsman i andra fall, än som i denna och nästföregående §

sagda äro, sin frihet beröfvas.

Fullmägtige i riksbanken och i riksgäldskontoret samt Riksdagens

revisorer kunna ej, i och för sin befattning, emottaga befallningar utan

af Riksdagen allena, och enligt dess instruktioner, ej eller till redo och

ansvar ställas, utan efter Riksdagens beslut.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

Förslag till ändringar i riksdagsordningen.

§ 32.

1. Deri, som blifvit till riksdagsman vald, skall, första gången han

efter valet till Riksdag sig inställer, inför chefen för justitiedepartementet,

eller. den Konungen i hans ställe förordnar, sin fullmagt till granskning

uppvisa a den dag Riksdagen sammanträder eller, om riksdagsman senare

sig inställer, så snart derefter ske kan. Denna granskning, som skall ske

i närvaro af tre bland de af Riksdagen valde fullmägtige i riksbanken

och tre bland fullmägtige i riksgäldskontoret, har till föremål att undersöka,

huruvida fullmagterne blifvit i föreskrifven form utfärdade, och skall

vid den riksdag, för hvilken nya val af begge kamrarnes eller enderas

samtliga ledamöter egt rum, vara inom tre dagar fulländad, men vid

andra riksdagar samma dag, då fullmagterne uppvisas.

2. Hvardera kammaren tillkommer dock sedan att pröfva behörigheten

till riksdagsmannakallets utöfvande, ej mindre för sådana dess medlemmar,

hvilkas fullmagter ej blifvit godkända, än äfven för dem, emot

hvilka eljest, till följd af denna grundlag, anmärkning förekommer. Den,

om hvars riksdagsmannarätt fråga är hos kammare väckt, bibehåller emellertid

sin befattning såsom ledamot i kammaren, intill dess han blifvit

dertill obehörig förklarad.

§ 65.

När i fråga om statsutgifter eller bevillning, eller angående reglemente

för riksbanken, dess inkomster och utgifter, eller angående riksgäldskontorets

styrelse och förvaltning, inkomster och utgifter, kainrarne

fatta stridiga beslut, som ej uppå vederbörligt utskotts förslag varda sammanjemkade,

skola begge kamrarne hvar för sig rösta om de olika beslut,

hvari hvardera förut stannat; kommande den mening, som dervid erhåller

de flesta ledamöters af båda kamrarne sammanräknade röster, att gälla

såsom Riksdagens beslut. För att vid sådan omröstning förekomma lika

antal röster, skall i Andra Kammaren afläggas och förseglas en sedel,

hvilken, i händelse de öfrige sammanräknade rösterne utfalla lika, öppnas

och afgör frågan. Är pluralitet redan vunnen, bör den aflagda sedeln

ouppbruten genast förstöras.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

5

§ 68.

Till följd af regeringsformens 96 § skall hvarje lagtima Riksdag förordna

en för lagkunskap och utmärkt redlighet känd man att hafva, tillsyn

öfver lagarnes efterlefnad af domare och embetsman samt att inför

den riksrätt, som i bemälde grundlags 102 § till dess inrättning och göromål

beskrifves, eller vid andra vederbörliga domstolar, i laga ordning

tilltala dem, som i sina embetens utöfning anses af veld,^mannamån eller

annan orsak hafva någon olaglighet begått eller underlåtit att sina em
betspligter

behörigen fullgöra. _

Denne Riksdagens justitieombudsman, hvilkens rättigheter och åligganden

ytterligare så väl i regeringsformen som genom särskild instruktion

utstakas, väljes af fyratioåtta för tillfället nämnde valmän, af hvilka

hvardera kammaren inom sig utser tjugofyra. Desse valmän, hvilka böra

till valförrättningen sammanträda samma dag, då de blifvit utsedde, och

ej må åtskiljas förr än valet är fulländadt, skola först samfäldt, medelst

slutna sedlar, hvar för sig föreslå den man, som de anse höra komma

under omröstning. Falla dervid rösterna till mer än hälften på en man,

är han behörigen vald. Äro åter rösterna sa delade mellan flera, att sådan

pluralitet för någon icke eger rum, anställes ny omröstning med slutna

sedlar till antagande af den, som de flesta rösterna erhållit, eller, om han

icke antages, af den, som näst honom blifvit af de flesta kallad o. s. v.

Skulle, sedan alla omröstningarna sålunda försiggått, likväl ingen hafva

erhållit den här föreskrifna pluralitet, anställes ny omröstning öfver alla

dem, som vid den första omröstningen blifvit satte i fråga; skolande den,

som erhållit de flesta rösterna, anses behörigen vald.

Valmännen böra vid samma tillfälle, då justitieombudsman utses, och

på enahanda sätt, välja en man af de egenskaper, som hos denne embetsman

erfordras, för att honom efterträda, i fall han, innan nästa lagtima

Riksdag anstalt nytt val af justitieombudsman, skulle med döden afgå,

samt att utöfva einbetet under den tid justitieombudsmannen kan vara af

svår sjukdom eller annat laga förfall derifrån hindrad.

I händelse justitieombudsmannen, under det Riksdag är församlad,

afsäger sig förtroendet, eller med döden afgar, insätter Riksdagen genast

i einbetet den man, som blifvit till hans efterträdare utsedd. Skulle

justitieombudsmannens utsedde efterträdare, under riksdag, afsäga sig det

erhållna förtroendet eller i justitieombudsmansembetet insättas eller med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

döden afgå, utväljes på ofvan stadgade sätt en annan behörig man i

hans ställe.

Inträffar något af dessa fall mellan riksdagarne, skall Riksdagens

rätt härutinnan genom de af Riksdagen valde fullmägtige i riksbanken

och fullmägtige i riksgäldskontoret utöfvas.

§ 71.

1. De sex fullmägtige i riksbanken, hvilka enligt 72 § regeringsformen

skola utses af Riksdagen, väljas å lagtima riksdag för tiden från

valet, till dess sådant val under tredje året derefter försiggått. Två af

de utaf Riksdagen utsedde fullmägtige skola årligen afgå. Har af Riksdagen

utsedd fullmägtig före utgången af den bestämda tjenstgöringstiden

afgått, eller har ansvarsfrihet honom vägrats, anställes val för den tid,

som för honom återstått.

2. Riksdagen skall jemväl välja fullmägtige att, jemlikt särskildt

reglemente, förvalta riksgäldskontorets medel och tillhörigheter. Desse

fullmägtige skola vara sju och väljas å lagtima riksdag för tiden från

valet, till dess sådant val under tredje året derefter försiggått, Ordförande

bland fullmägtige väljes särskildt. Af de öfrige sex skola två årligen

afgå. Har fullmägtig före utgången af den bestämda tjenstgöringstiden

afgått, eller har ansvarsfrihet honom vägrats, anställes val för den tid,

som för honom återstått. Då val af ordförande eger rum, utses denne

före öfrige fullmägtige.

3. Val af fullmägtige i riksbanken och i riksgäldskontoret verkställas

genom fyratioatta valmän, af hvilka hvardera kammaren inom sig

utser tjugofyra. Valen ske med slutna sedlar. Val för längre tjenstgöringstid

verkställes före val för kortare. Afgående fullmägtig kan återväljas.

4. Fullmägtige i riksgäldskontoret välja sjelfve bland sig vice ordförande,

att vid förfall för ordföranden träda i hans ställe, men om vid

sammanträde af fullmägtige i riksbanken hvarken ordföranden eller hans

suppleant är tillstädes, föres ordet af den bland de närvarande, som under

den längsta tiden innehaft uppdraget såsom fullmägtig och, der två

eller flere under lika lång tid varit fullmägtige, den af desse, som är till

lefnadsåren äldst; egande den, som bland fullmägtige i hvartdera verket

förer ordet, afgörande röst, derest i frågor, soin hos fullmägtige komma

under omröstning, rösterna för två skiljaktiga meningar utfalla lika.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

7

§ 73.

På samma gång och på lika sätt, som fullmägtige och revisorer enligt

föregående två §§ af Riksdagen utses, tillsättas jemväl suppleanter,

att, vid inträffande förfall för dem, träda i deras ställe, nemligen för de

af Riksdagen valde fullmägtige i riksbanken tre, för fullmägtige i riksgäldskontoret

likaledes tre och för hvarje års revisorer sex.

De skäl, som ligga till grund för den kongl. propositionen, innefattas

uti här nedan återgifna anföranden i statsrådet dels af chefen för

finansdepartementet den 24 januari innevarande år och dels af chefen för

justitiedepartementet den 7 sistlidne februari.

Det först omförmälda, af chefen för finansdepartementet afgifna yttrandet

var af följande lydelse:

»Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt beslut den 5 oktober

1889 funnit godt tillsätta en komité med uppdrag att utarbeta förslag

till förändrad banklagstiftning, i syfte att de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt

skulle öfverflyttas på riksbanken, och att sådana ändringar

vidtoges i organisationen af riksbanken, att åt densamma kunde anförtros

den grannlaga uppgiften att besörja landets hela sedelutgifning, så afgaf

denna komité den 30 januari 1890 sitt betänkande, innefattande af motiv

åtföljda och af komiterade enhälligt biträdda förslag till

lag för Sveriges riksbank;

ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen;

ansvarighetslag för fullmägtige i Sveriges riksbank;

ansvarighetslag för ledamöter i styrelserna för Sveriges riksbanks

afdelningskontor; och

lag angående indragning af enskilda bankers sedelutgifningsrätt.

Komiténs betänkande anmäldes af dåvarande chefen för finansdepartementet

inför Eders Kongl. Maj:t i statsrådet den 28 februari 1890;

och anhåller jag att nu åter få erinra om den hufvudsakliga innebörden

af komiténs förslag.

Komitén anslöt sig utan tvekan till åsigten om lämpligheten af

sedelutgifningens koncentrerande hos en centralbank, riksbanken. Beträffande

vilkorcn för uppnående af detta mål och dervid först riksbankens

(morganisation fann komitén det uppenbart, att, då man fordrade en

särskild begränsning för hvarje sedelutgifvande banks verksamhet, denna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

fordran måste än kraftigare göra sig gällande mot en bank, som finge

det ansvarsfulla värfvet att ensam ombesörja ett lands sedelutgifning.

Myntväsendets upprätthållande, hvilket vore en sådan banks främsta uppgift,

ålade den, enligt komiténs mening, att afstå från åtskilliga, med

sedelemissionen icke rätt förenliga, om ock i och för sig fullt legitima

rörelsegrenar; och då man åt denna enda bank öfverlemnade hela sedelutgifningen

och sålunda på denna väg tillförsäkrade den en fullt tillräcklig

vinst, kunde lagstiftningen ock utan tvekan uppdraga gränserna för dess

verksamhet med hela den stränghet, som påkallades af denna dess främsta

uppgift. En dylik bank borde sålunda hållas borta från alla egentliga

förlags- och spekulationsaffärer eller i allmänhet från all sådan bankrörelse,

vid hvilken de af banken utlemnade försträckningarne återvände

till banken först efter en alltför lång eller alltför obestämd tid. Icke

heller borde en bank, som genom den honom tillerkända rättighet att

ensam utgifva sedlar erhållit den stora förmånen att af allmänheten

upptaga räntefria lån, tillika bedrifva inlåning mot räntegodtgörelse.

Genom att afhålla sig från detta slags rörelse skulle banken frigöra sig

från tvånget att behöfva uppsöka affärer för att kunna genom utlåning

göra fruktbärande medel, å hvilka den sjelf skulle erlägga ränta; och

en bank, som måste söka efter låntagare, löpte tydligtvis alltid större

fara att råka ut för mindre goda sådana, än den bank, som kunde i allt

lugn vänta på, att affärer erbjödes honom, och bland dessa för sig utvälja

de säkraste och mest passande.

Det skulle således i regel blifva riksbanken förbjudet att mot

räntegodtgörelse emottaga penningar å deposition eller i löpande räkning;

och vidare borde riksbankens utlåningsrörelse inskränkas till diskontering

af aflfärsvexlar samt beviljande af lån på kortare tid eller på kort tids

uppsägning mot pant af goda värdepapper eller af varor. Komitén hade

likväl bibehållit rätten för riksbanken att utlemna kassakreditiv på tolf

månader samt lån mot förbindelse till återbetalning af minst en femtedel

af beloppet hvar sjette månad, men betecknade detta såsom en

eftergift, betingad af hos oss rådande kreditbruk. Hvad särskildt beträffar

de s. k. afbetalningslånen, ansåg komitén dem ega allt för djupa

rötter i våra vanor och kanske äfven allt för väl motsvara några samhällsklassers,

särskildt mindre jordbrukares och industriidkares, verkliga

lånebehof för att kunna utan afsaknad eller böra utan tvingande skal

plötsligen indragas. Komitén föreslog emellertid, att afbetalningslånen,

hvartill enligt gällande reglemente för riksbanken må användas högst

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

9

12 millioner kronor, sammanräknade ej finge öfverstiga 10 millioner

kronor, samt att kassakreditiv skulle få beviljas endast mot pant af

obligationer, aktier eller i fast egendom intecknade skuldebref.

Komitén framhöll i sammanhang härmed, att de verksamhetsfält,

från hvilka riksbanken af anförda skäl borde utestängas, kunde och

borde med så mycket större fördel bearbetas af de enskilda bankinrättningarne;

och sålunda skulle mellan bankerna astadkommas en arbetsfördelning,

som borde lända till styrka för det hela samt vara till gagn

både för riksbanken och de enskilda bankinstituten.

1 fråga om grunderna för riksbankens styrelse och förvaltning erinrade

komitén, att Sveriges riksbank vid jemförelse med andra europeiska

centralbanker företedde den egendomligheten, att landets representantförsamling

ensam hade beslutanderätt öfver dess förvaltning. Endast

den inskränkning funnes i Riksdagens magt öfver banken, att en del

föreskrifter, nemligen de, som vore upptagna i lagen för Rikets Ständers

bank den 1 mars 1830, hade fått karakteren af civillag, till hvars ändring

eller upphäfvande således fordrades samtycke äfven af Konungen.

Dessa föreskrifter anginge bankens skyldighet att vid anfordran inlösa

sina sedlar, förfarandet, om den vägrade detta, storleken af bankens

grundfond och reservfond samt skyldigheten för banken att för hvarje

månad och år -offentliggöra öfversigter öfver sin ställning. Det förstnämnda

och vigtigaste af dessa stadganden eller om bankens skyldighet

att inlösa sina sedlar med mynt vore dessutom upphöjdt till grundlagsbud,

hvarjemte grundlagarne innehölle stadganden om antalet fullmägtige

i riksbanken och sättet för deras väljande. Alla öfriga bestämmelser

för riksbanken lemnades deremot af Riksdagen allena, och denna utsåge

enväldigt bankens styrelse samt utöfvade ensam tillsyn öfver dess förvaltning.

»Erfarenheten från gångna tider har», yttrade komitén vidare, »nogsamt

lärt, att Riksdagen såsom riksbankens principal icke varit rätt

egnad att skydda landets invånares på myntvärdet beroende egendom

och rätt och icke heller att åt bankens förvaltning i öfrigt gifva den

kraft och den omsigt, som den nationella hushållningens utveckling och

förkofran kräfde; och man bör väl akta sig att i den omsorgsfulla vård,

Riksdagen under senare tider onekligen egnat riksbanken, se en garanti

mot Övergrepp för framtiden, ty det är icke under lugna, utan under

oroliga tider, som lagstadgade formers lämplighet sättes på prof. Om

man än numera icke behöfver befara så långt gående missgrepp i riks
Jhh.

till ltiksd. Prut. 1899. 3 Sami. 8 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande, N:o 9.

bankens förvaltning, som förflutna tider bevittnat och som ofta berott

på bristande erfarenhet om vilkoren för en sund bankrörelse, qvarstår

i allt fall den påtagliga vådan deraf, att‘riksbanken är uteslutande beroende

af en politisk riksförsamling, hvilken i synnerhet under upprörda

tider kan komma att, med åsidosättande af bankens och det allmännas

intressen, använda banken till främjande af parti syften.»

Faran häraf har komitén velat i främsta rummet afvärja genom

att i vida större utsträckning, än nu eger rum, gifva karakteren af lag,

stiftad af både Konung och Riksdag, åt de stadganden, som normera

riksbankens rörelse och förvaltning.

I en sådan lag borde först och främst inrymmas icke blott, såsom

nu, bankens skyldighet att vid anfordran inlösa sina sedlar med guld,

utan äfven bestämmelserna om metalliska kassans storlek och beskaffenhet,

maximum för sedelutgifningen och de slag af valutor, som för densamma

skulle tjena till betäckning. Om icke äfven åt dessa senare

föreskrifter bereddes civillags helgd, kunde budet om riksbankens skyldighet

att inlösa sina sedlar blifva illusoriskt. Då nemligen föreskrifterna

om vilkoren och gränserna för sedelutgifningsrätten när som helst kunde

af Riksdagen ensam ändras, kunde under vissa förhållanden frestelsen

till en för stor sedelutgifning blifva så stark, att klokhetens och försigtighetens

gräns öfverskredes och den lagstadgade skyldigheten att vid anfordran

inlösa sedlarne icke längre kunde fullgöras.

En lag för riksbanken borde vidare upptaga grunderna för bankens

utlånings- och inlåningsrörelse samt för dess öfriga verksamhet äfvensom

innehålla de konstitutiva bestämmelserna i fråga om bankens styrelse.

Det vore nemligen lätt insedt, att en klok och förtänksam nation icke

borde åt ett bankinstitut, öfver hvars hela organisation och verksamhet

eu tillfällig majoritet inom Riksdagen egde magt att utan ansvarighet

besluta, öfverlemna den vigtiga och grannlaga uppgiften icke allenast

att genom sina sedlar förmedla hela landets penningomsättning, utan

äfven att vara främsta stödet för dess ekonomiska lif.

De detaljerade föreskrifter, som derutöfver tid efter annan kunde

befinnas erforderliga för att närmare reglera riksbankens verksamhet,

vore det deremot lämpligt att, likasom hittills, meddela i ett särskildt,

af Riksdagen utfärdadt reglemente, å hvilket dock den fordran naturligtvis

måste ställas, att det icke finge strida mot de i sjelfva lagen för

riksbanken gifna bestämmelser.

Da komitén på anförda skäl icke velat upptaga det af 1881 års

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

11

bankkomité framstälda förslag om enskilde delegares inrymmande i riksbanken,

utan bibehållit riksbankens karakter af uteslutande statsbank,

har komitén ansett det vara så mycket mera angeläget, att förändrade

bestämmelser komme till stånd i fråga om tillsättningen af riksbankens

styrelse.

Sedan komitén dervid till en början förordat, att fullmägtige skulle

utses för tre år, såsom ock numera genom den förändrade lydelsen af

71 § i riksdagsordningen är föreskrifvet, fortsätter komitén sålunda:

»Men det är icke mindre otillfredsställande, att Riksdagen ensam

tillsätter riksbankens styrelse. Häremot tala redan de skäl, som blifvit

anförda mot Riksdagens envälde i fråga om lagbestämmelser för riksbanken,

och dessa skäl äro här än mera påtagliga, då det ju ligger i

sakens natur, att man icke hos en politisk riksförsamling kan under alla

förhållanden påräkna den oväld och den frihet från politisk hänsyn, som

vid val af en centralbanks styrelse bör göra sig gällande.

Om det ock härvid kan erinras, att Riksdagen, åtminstone under

de senare årtiondena, med omsorg bevarat kontinuiteten i riksbankens

styrelse, må det dock icke förbises, att ansatser till ett motsatt förfaringssätt,

hvilka tillräckligt visa önskvärdheten af en förändring, ingalunda

uteblifvit.

Kan det sålunda icke anses för det allmänna betryggande, att Riksdagen

allena fortfarande utser riksbankens styrelse, och lemnar man å sido

tanken på enskilde delegares upptagande i riksbanken, är det uppenbarligen

åt regeringsmagten, man bör inrymma befogenhet att med Riksdagen

deltaga i tillsättande af denna styrelse.

Denna fordran framgår för öfrigt redan med bjudande konseqvens

af bankens egen art. År nemligen inom staten regeringen i allmänhet

ansvarig för hela förvaltningens gång; är riksbanken och skall den enligt

komiténs förslag förblifva en statsinstitution; skall dess verksamhet

regelbindas af lag, som stiftas af Konung och Riksdag gemensamt; och

är slutligen redan nu genom den jemväl af komitén upptagna bestämmelsen

i 2 § af 1880 års banklag stadgadt, att, om riksbanken blifver

oförmögen att uppfylla sina förbindelser, hvilket i de flesta fall måste

antagas härflyta af styrelsens förvållande, det är Konungen, som har att

vidtaga nödiga åtgärder för upprätthållandet af det allmänna förtroendet

och för bankens återupprättande, — så fordrar oemotsägligen följdrigtigheten,

att Konungen ej uteslutes från inflytande pa tillsättningen af riksbankens

styrelse. Denna fordran blifver oafvislig, då riksbanken för fram
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

tiden skall, i egenskap af en med hela sedelutgifningsrätten utrustad,

verklig centralbank, blifva bäraren af hela vårt penningväsende. Det

kan^ ej vara rigtigt, att, då banken är en statsbank och då regeringen

i vart land eljest har på det ekonomiska området så stor befogenhet och

så vidsträckt ansvar, regeringsmagten skall hållas utestängd från en

punkt af statsmaskineriet, så vigtig, att, om den råkar i olag, deraf

följer en ögonblicklig förlamning af landets hela ekonomiska lif.»

Såsom den lämpligaste anordningen i detta afseende föreslog komitén,

att åt Konungen lemnades att utse tre af riksbankens fullmägtige, hvilka

för framtiden borde blifva nio. Då emellertid de i 50, 98 och 109 §§

regeringsformen samt i 32 och 68 §§ riksdagsordningen åt fullmägtige

i riksbanken och riksgäldskontoret gifna uppdrag enligt sin natur icke

borde eller kunde tillkomma jemväl de fullmägtige i riksbanken, som

Eders Kongl. Maj:t enligt förslaget skulle förordna, men någon anledning

icke funnes att utesluta de af Riksdagen utsedde fullmägtige i riksbanken

från dessa funktioner, föreslog komitén en sådan förändring i

lydelsen af nämnda §§, att endast de af Riksdagen utsedde fullmägtige i

riksbanken skulle jemte fullmägtige i riksgäldskontoret utöfva ifrågavarande

uppdrag.

Den nuvarande anordningen i afseende å ärendenas föredragning

och beredning samt handhafvandet af de löpande göromålen hade komitén

icke funnit tillfredsställande, då den lätteligen kunde föranleda och väl

äfven under vissa tider föranledt slitningar mellan de två jemnstälde

deputerade, som hade dessa göromål sig anförtrodda. Häraf måste, enligt

komiténs mening, banken blifva lidande, då ju för hvarje affär och

icke minst för en stor bank enhet i ledningen vore af synnerlig vigt;

och det vore uppenbarligen just för att ernå en sådan enhet och sammanhållning,

som alla våra enskilda bankinstitut, likasom utlandets banker,

satt i spetsen för förvaltningen en person, hvilken i sin hand samlade

och sammanhöll alla de olika trådarne från de skilda förvaltningsgrenarne

samt bar ansvaret för rörelsens jemna och ostörda gång.

Komitén ansåg en reform i denna rigtning nyttig och tidsenlig och föreslog

derför, att för riksbanken skulle utses en direktör, som handhade

de löpande förvaltningsbestyren. Derjemte skulle tillsättas en vice direktör

att biträda direktören och, vid ledighet eller förfall för denne, träda

i hans ställe.

Diskonterings-, kreditiv- och låneärenden samt andra löpande göromål

skulle, enligt komiténs förslag, handläggas af fyra, hvarje söckendag

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

13

sammanträdande deputerade, bestående af direktören, vice direktören samt

två andra dertill utsedde fullmägtige.

Bland detaljbestämmelserna i komiténs förslag bör särskilt framhållas,

att egenskapen hos riksbankens sedlar att utgöra lagligt betalningsmedel

i riket uttryckligen gjorts beroende deraf, att de inlösas efter

sin lydelse. Om de icke längre sålunda inlösas, utgöra de lagligt betalningsmedel

endast gent emot riksbanken, statsverket och riksgäldskontoret.

I följd häraf har komitén äfven föreslagit en omredaktion af motsvarande

bestämmelse i 72 § regeringsformen.

Enligt komiténs förslag skulle indragningen af den enskilda sedelutgifningsrätten

vara förd till slut vid 1903 års utgång; och komitén

föreslog detaljerade bestämmelser dels i afseende å det succesiva genomförandet

af denna indragning och dels angående vissa kassalättnader,

som i sammanhang dermed borde af riksbanken beredas de enskilda

bankerna.

Då detta komitébetänkande inför Eders Kongl. Maj:t anmäldes af

dåvarande chefen för finansdepartementet, uttalade han sin anslutning

till hvad komitén föreslagit, dock med vissa jemkningar i en del detaljbestämmelser,

samt förklarade, att, under förutsättning att de af komitén

framlagda förslag till grundlagsändringar, med de jemkningar, som angifvits

såsom erforderliga, af Eders Kongl. Maj:t godkändes ^och vid. da

pågående riksdag antoges att hvila till nästpaföljda ars riksdag, sa att möjlighet

derigenom bereddes, att de da blefve upphöjda till lag, departementschefen

vore sinnad tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att till 1891 ars riksmöte

aflåta proposition om förändrad banklagstiftning i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med öfriga af komitén afgifna förslag med antydda

förändringar. Sedan chefen för justitiedepartementet enligt nådig befallbefallning

låtit utarbeta förslag till grundlagsändringar i angifna syftning,

aflat Eders Kongl. Maj:t till 1890 års Riksdag nådig proposition med

förslag till ändringar i 50, 70, 72, 98 och 109 §§ regeringsformen samt

32, 65, 68, 71 och 73 §§ riksdagsordningen.

I Första Kammaren blef det genom Eders Kongl. Maj:ts berörda

proposition framlagda förslag till ändrad lydelse af ofvannämnda §§

i regeringsformen och riksdagsordningen antaget att hvila till vidare

grundlagsenlig behandling, men i Andra Kammaren afslogs propositionen

med stor majoritet.

Till följd af den utgång, den af Eders Kongl. Maj:t vid 1890 års

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

riksdag väckta fragan sålunda erhöll, hafva komiténs öfriga förslag icke

förelagts Riksdagen, utan har Eders Kongl. Maj:t meddelat de enskilda

bankerna oktroj till utgången af år 1903.

Emellertid har Riksdagen med anledning af väckt motion antagit

och Eders Kongl. Maj:t godkänt en sålunda ändrad lydelse af 71 §

riksdagsordningen att, såsom jag ofvan omförmält, fullmägtige i riksbanken

väljas för en tid af tre år. Härigenom har ett af syftena med

ofvanberörda proposition eller ökad garanti för bevarande af kontinuiteten

inom riksbankens styrelse vunnits.

Jemväl har Riksdagen ökat riksbankens grundfond till det belopp,

som för densamma upptogs i 1890 års komitéförslag, eller 50 millioner

kronor.

Men äfven andra frågor rörande bankväsendet hafva efter år 1890

varit föremal för Riksdagens öfverläggningar och beslut.

Så hemstälde, med anledning af en vid 1892 års riksdag väckt

motion, sammansatta banko- och lagutskottet om en skrifvelse till Eders

Kongl. Maj:t i syfte att åtgärder måtte vidtagas för successiv indragning

af de enskida bankernas rätt att utgifva egna sedlar å 10 kronor.

Denna hemställan bifölls af Andra Kammaren, men afslogs af den

Första.

Vid 1893 ars riksmöte väcktes särskilda motioner om skrifvelse

till Eders Kongl. Maj:t dels angående omorganisation af bankväsendet i

riket och dels om indragning af de enskilda bankernas rätt att utgifva

egna sedlar å 10 kronor. Med anledning af dessa motioner hemstälde

sammansatta banko- och lagutskottet, att Riksdagen måtte hos Eders

Kongl. Maj:t anhålla om framläggande af förslag till omorganisation af

bankväsendet med afseende pa riksbanken och de enskilda sedelutgifvande

bankerna. Utskottets hemställan bifölls af Andra Kammaren, men

afslogs af den Första, dock efter votering, som utföll med 55 röster

mot 51.

Vid 1894 års riksdag väcktes motion med hemställan att Riksdagen

måtte hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes taga i öfvervägande, om och i hvad mån — efter vidtagna

ändringar dels med afseende å Riksdagens beslut i fråga om den tid, för

hvilken fullmägtige i riksbanken skulle väljas, och dels med afseende på

öfriga dåmera för handen varande förhållanden, som på frågan inverkade,

i de 1889 års bankkomité utarbetade förslag till lagar för Sveriges''

riksbank och angående indragning af enskilda bankers sedelutgifningsrätt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9. 15

—- dessa båda lagförslag kunde tjena såsom grundval för lagstiftning

i syfte att ordna bankväsendet i riket med afseende på riksbanken och

de enskilda sedelutgifvande bankerna, samt derefter, så fort ske kunde,

för Riksdagen framlägga de förslag, som kunde finnas ändamålsenliga.

I det utlåtande, fullmägtige i riksbanken afgåfvo till sammansatta bankooch

lagutskottet i anledning af berörda motion, uttalade sig fullmägtige

för lämpligbeten, med hänsyn så väl till riksbankens kraftiga utveckling

som till allmänna rörelsens trygghet, af en försigtigt genomförd ^reform,

hvarigenom rättigheten att utgifva banksedlar öfverlemnades åt riksbanken

allena. Fullmägtige ansago emellertid, att det kunde ifrågasättas,

huruvida icke, med afseende pa den tidpunkt, da förslaget åter

blifvit väckt, lämpligare hade varit att i främsta rummet och till en

början söka genomföra den enklare och ofta föreslagna reformen att indraga

den minsta — eller 10 kronors — valören af de enskilda bankernas

sedelemission och öfverlemna den åt riksbanken. Da de enskilda

bankernas nya oktrojer med beviljad sedelutgifningsrätt utlöpte först

med år 1903, kunde det nemligen förefalla mindre lämpligt att redan

vilja bestämma grunderna för en banklagstiftning, som sannolikt först

efter 10 år kunde börja tillämpas, för att efter måhända ytterligare lika

lång tids förlopp vara fullständigt genomförd. Indragningen af de enskilda

bankernas tiokronesedlar vore deremot redan i bankotrojerna

förutsatt och mötte följaktligen lika litet hinder i dessa, som den i öfrigt

syntes fullmägtige förete några allvarsamma svårigheter. Fullmägtige ansågo

för öfrigt, att från riksbankens sida intet hinder borde möta för att,

mot erhållande af all rätt till utgifvande af banksedlar, bevilja de enskilda

bankerna vissa förmåner i afseende å rätt till ^diskontering mot

lägre diskonto samt till åtnjutande af kassakreditiv mot mycket lag ränta^,

allt på tid och på vilkor, som 1889 års bankkomité föreslagit. Likaså

fasthöllo fullmägtige sin i föregående utlåtanden uttalade åsigt derom, att

riksbanken sjelf icke borde finna någon svårighet att stärka sin metalliska

kassa och ordna sin rörelse i öfrigt pa sadant sätt, som kunde anses nödigt

för öfvertagande af all sedelutgifningsrätt och den mera omfattande verksamhet,

som deraf sannolikt föranleddes. Efter erinran, att motionären

framlagt sitt förslag under förutsättning af bifall till det hvilande förslaget

till sådan ändring af grundlagen, att fullmägtige skulle komma att

väljas för tre år, och att, så vidt på Riksdagen berodde, denna förutsättning

dåinera blifvit en verklighet, förklarade fullmägtige slutligen, att de på

frågans dåvarande ståndpunkt ansågo sig icke behöfva afgifva något om
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

döme, huruvida genom denna grundlagsförändring allena den önskvärda

kontinuitet i styrelsen och stabilitet i förvaltningen, hvilka man från flera

håll velat vinna genom äfven Eders Kongl. Maj:ts direkta deltagande i

valet af fullmägtige, kunde anses tillräckligt betryggade, men önskade

betona, att i sådant fall den ofta framhållna angelägenheten deraf, att

med riksbankens öfvertagande af all landets sedelutgifning borde följa öfverflyttande

från reglementet till lagen af bestämmelserna om metalliska

kassan, sedelstockens storlek och täckning genom särskilda slag af värden,

syntes blifva ännu mera framträdande.

I sitt med anledning af berörda motion afgifna utlåtande förmälde

sammansatta banko- och lagutskottet, att det icke funnit lämpligt att

allenast på grund af den väckta motionen ingå på en granskning i detalj

af ofvanomförmälda komitéförslag, utan hade trott sig böra afvakta, att

detsamma på ett mera direkt sätt än då blefve understäldt Riksdagens

pröfning. För utskottet hade detta förslag till dess hufvudgrunder varit

tillräckligt kändt, för att utskottet, i likhet med motionären, skulle deri

se ett lyckligt uppslag till bankfrågans lösning i rigtning af det allmänt

erkända önskningsmålet — upphörandet af den enskilda sedelutgifningsrätten

och denna rätts koncentrering hos riksbanken, hvilket skulle särskilt

bidraga dertill, att riksbanken sattes i stånd att fylla uppgiften af

en verklig nationalbank, som, på samma gång den kraftigare än dittills

kunde utgöra ett stöd mot och i möjligaste mån förekomma rubbningar

i affärslifvet, äfven tillförde staten ett välbehöfligt bidrag till bestridande

af dess alltjemt stigande utgifter; och hemstälde utskottet, att Riksdagen

måtte bos Eders Kongl. Maj:t anhålla, att. Eders Kongl. Maj:t

täcktes hufvudsakligen på de grunder, som angifvits dels af fullmägtige i

riksbanken och dels af 1889 års bankkomité i tillämpliga delar af dess

den 30 januari 1890 afgifna förslag till lag för Sveriges riksbank och

till lag angående indragning af enskilda bankers sedelutgifningsrätt, för

Riksdagen framlägga förslag till omorganisation af bankväsendet med afseende

på riksbanken och enskilda sedelutgifvande bankerna.

Denna utskottets hemställan bifölls af begge kamrarna, af den Första

dock efter votering, som utföll med 51 röster mot 39, i följd hvaraf

Riksdagen den 9 maj 1894 till Eders Kongl. Maj:t aflat skrifvelse af det

innehåll, utskottet föreslagit.

Hvad sålunda inom Riksdagen förekommit synes berättiga till det

antagande, att åsigterna inom Riksdagen numera mognat för en lösning

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

17

af bankfrågan hufvudsakligen i den rigtning, 1890 ars komitébetänkande

angifver. Men i ett afseende lärer 1890 ars förslag, att döma af riksdagsförhandlingarna,

icke kunna påräkna understöd af Riksdagens begge kamrar,

nemligen i fråga om Eders Kong! Maj:ts rätt att i riksbankens styrelse

insätta tre personer. Jag uppskattar till fullo den trygghet, eu bestämmelse

härom skulle innebära i afseende å riksbankens förvaltning, i det

att en sådan åt Eders Kongl. Maj:t inrymd rätt skulle bereda tillfälle

att inom riksbankens styrelse få de egenskaper, som vid riksbankens

administrerande böra göra sig gällande, kraftigt representerade, äfven

om Riksdagen vid något tillfälle skulle låta politisk hänsyn blifva den

afgörande vid utöfvandet af sin valrätt, Men jag har icke desto mindre

trott mig böra, i syfte att ernå de stora fördelar för landets bankväsende,

som 1890 års förslag i öfrigt innebär, tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t

icke ifrågasätter att i den utsträckning, som nyss är nämnd, deltaga i

tillsättningen af riksbankens styrelse. Jag vill derför nu i underdånighet

hemställa, att Eders Kongl. Maj:t, med anslutning till det förslag, den af

Eders Kongl. Maj:t år 1881 tillsatta bankkomité afgaf under litt. A.

n:o 7 i sitt betänkande af den 14 december 1883, ville föreslå Riksdagen

att, utan ändring i fullmägtiges antal, Eders Kongl. Maj:t tillsätter en

fullmägtig, som tillika skall blifva ordförande bland fullmägtige. Äfven

om eu sådan, af Eders Kongl. Maj:t tillsatt ordförande icke blir den

ledande inom förvaltningen, skulle han för visso komma att utöfva ett

icke oväsentligt inflytande på riksbankens styrelse. Vald med uteslutande

hänsyn till de egenskaper, platsen klöfver, skulle han, såsom en vårdare

af de goda traditionerna inom riksbanken, tillse, att riksbankens främsta

uppgift, myntvärdets uppehållande, icke finge undanskymmas af omsorgen

för bankovinsten och, der så erfordrades, skulle han stå medlande mellan

de olikartade element, som kunna tillföras riksbanksstyrelsen, der han vid

lika röstetal för skiljaktiga meningar skulle fälla utslaget.

Men om Eders Kongl. Maj:t sålunda komme att besätta endast en

plats inom riksbanksstyrelsen, lärer det böra tillses, att denna plats under

alla förhållanden intages af en person, som Eders Kongl. Maj:t dertill utsett.

Derföre bör vid förfall för den af Eders Kongl. Maj:t valde ordföranden

en af Eders Kongl. Maj:t för denne utsedd suppleant inträda såsom ordförande.

Uppstår för så väl ordföranden som hans suppleant sådant tillfälligt

förfall, som icke föranleder, att Eders Kongl. Maj:t utser annan

person till endera af dessa befattningar, synes ordet lämpligen kunna föras

Bih. till liiksd. Prot. 1896. 3 Sami. 8 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

af den vid sammanträde närvarande fullmägtig, som under längsta tiden

innehaft uppdraget såsom sådan.

Då riksbankens styrelse sålunda fortfarande skulle utgöras af endast

sju personer, torde giltig anledning saknas att bibehålla den af sista bankkomitén

föreslagna mindre styrelsen af fyra deputerade, utan synes mig

ingen annan förändring i sättet för utöfvande af styrelsens verksamhet

erfordras än den, som blir en följd deraf, att de nuvarande två deputerade

utbytas mot en direktör och en vice direktör.

Då det lärer vara af vigt, att den af Eders Kongl. Maj:t tillsatte

ordföranden tillförsäkras ett arfvode, så pass rundligt, att det med fog

kan begäras, att en hufvudsaklig del af hans verksamhet egnas åt riksbankens

administrerande, har jag ansett en bestämmelse böra i lagen för

riksbanken inryckas derom, att arfvodet till ordföranden skall utgå med

ett belopp, en half gång högre än det, en hvar af de öfrige fullmägtige

i denna sin egenskap eger uppbära.

I ofvanberörda, vid 1894 års riksdag väckta motion har motionären

uttalat sig emot den i 1890 års förslag ifrågasatta nedsättning af afbetalningslånefonden

från 12 till 10 millioner kronor; men då dessa lån under

de senare åren ständigt hållit sig under 9 millioner kronor och något

behof af fondens bibehållande vid dess nuvarande siffra således icke synes

förefinnas, har jag så mycket mindre ansett mig böra tillstyrka ändring

af förslaget i denna del, som ju en dylik lånerörelse egentligen ligger

utanför en centralbanks verksamhetsområde och derföre icke lärer höra

särskildt uppmuntras.

Af de ändringar utöfver de förut omnämnda, jag ansett böra vidtagas

i sista bankkomiténs förslag till lag för Sveriges riksbank, torde

endast följande erfordra särskild motivering.

Bland de kassatillgångar, hvarå sedelutgifning får grundas, upptages

i förslaget, 7 §, metallisk kassa, och i 9 § bestämmes, i full öfverensstämmelse

med gällande bankoreglemente, 6 §, att såsom metallisk kassa

skall beräknas ej blott guldmynt och omyntadt guld, utan ock i Sverige,

Norge och Danmark i öfverensstämmelse med konventionen den 27 maj

1878 prägladt silfvermynt till belopp, icke öfverstigande en femtedel af den

metalliska kassan i dess helhet. Då emellertid riksbanken är pligtig att

med guld inlösa sina sedlar, synes det mindre egentligt att bland den

metalliska kassan inräkna silfvermynt, hvars metallvärde för närvarande

icke uppgår till hälften af dess prägelvärde. I en till bankoutskottet vid

1894 års riksdag afbiten skrifvelse hafva bankofullinägtige också med
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9. 19

gifvit, att silfverrayntets upptagande i den metalliska kassan är principielt

origtigt och derför förordat, att bestämmelsen härom uteslötes ur bankoreglementets

6 §; men fullmägtige hafva på samma gång föreslagit, att

riksbankens konventionssilfvermynt i stället upptoges bland de \ reglementets

5 § 1 mom., motsvarande förslagets 7_§, angifna tillgångar, å

hvilka sedelutgifningsrätt får grundas. Ur principiel synpunkt lärer

emellertid silfvermyntet icke heller här väl försvara sin plats; och da det

synes mig angeläget, att, om riksbanken skall erhålla uteslutande sedelutgifningsrätt,

grunderna för denna rätt fastställas sa, att de icke lemna

rum för anmärkning, har jag ansett rigtigast att taga steget fullt ut genom

att från de valutor, som få utgöra underlag för sedlarne, alldeles utesluta

silfvermyntet, helst någon afsevärd olägenhet för riksbanken icke synes

böra härigenom uppstå.

I förslaget, 8 §, bestämdes 75 millioner kronor såsom det belopp,

hvartill riksbanken egde utgifva sedlar utan sådan beteckning, som 7 §

föreskref. Men hela sedelcirkulationen inom riket, hvilken vid den tidpunkt,

då berörda förslag afgafs, uppgick till _ omkring 100 millioner

kronor, har nu stigit så, att den vid senaste arskiftet belöpte sig till nära

118 millioner kronor, deraf inemot 57 millioner belöpte pa riksbanken

och återstoden på de enskilda bankerna. Vid sadant förhållande har jag

ansett, att den enligt 8 §, utan beteckning af kassatillgångar, medgifna

sedelutgifningsrätten bör ökas till 90 millioner kronor, men att i sammanhang

härmed bör föreskrifvas, att den proportion, hvari den metalliska

kassan, det faststälda minimibeloppet för densamma oberäknad!, skall stå

till det belopp, hvarmed de enligt 8 § utgifna sedlarne öfverstiga 60

millioner kronor, skall utgöra 40 procent i stället för de i 9 § 2 mom.

af förslaget upptagna 30 procent.

Med det till omkring 1 4 millioner kronor uppgående tillgodohafvande,

riksbanken den 31 sistlidne december egde å löpande räkningar i utlandet

— ett tillgodohafvande, som enligt 7 § i förslaget liksom i gällande bankoreglemente

med rätta hiinföres till de såsom underlag för sedlarne beräkneliga

kassatillgångar, då ju guldvaluta när som helst kan erhallas för

dessa fordringar — skulle riksbanken, för att, enligt nu föreslagna bestämmelser,

ensam kunna emittera det belopp sedlar, omkring 118 millioner

kronor, som sistnämnda dag funnos utelöpande, behöfva anlita sin sedelutgifningsrätt

enligt 8 § i förslaget till belopp af omkring 73 millioner

kronor och hålla en guldkassa af omkring 31 millioner kronor. En sådan

guldkassa synes å ena sidan vara fullt betryggande, då sedelcirkulationens

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

minimum, för hvilket ju omedelbar betäckning af guldvaluta icke erfordras,

helt visst i hvarje fall öfverstiger det sedelbelopp, som sålunda komme

utgifvas utan sådan betäckning, och å andra sidan böra med lätthet kunna

anskaffas, da väl den guldkassa, de enskilda bankerna till belopp af omkring

7 h millioner kronor nu hålla för att möta sina utelöpande sedlar,

efter dessas indragning kominer att till större delen hamna i riksbanken,

hvars guldkassa redan nu öfverstiger 24 millioner kronor.

I den man näringslifvet kräfver ökad sedelemission, kan sådan ega

rum antingen på grund af ökad fordran på riksbankens utländska bankräkningar

eller genom att begagna bankens sedelutgifningsrätt enligt 8 §

för återstående 17 millioner kronor mot en i ofvannämnda proportion

ökad guldkassa. Under den tidsperiod, som närmast följer efter upphörande

af den enskilda sedelutgifningen, torde dock snarare en minskning

än en ökning af sedelcirkulationen inträda, tv då de enskilda bankerna

icke längre hafva fördel af en stark sedelcirkulation, lärer det kunna

antagas, att liqvider, i vida större utsträckning än nu, komma att ega

rum genom användande af checksystem och qvittningsförfarande såsom3 i

de stora kulturländerna.

Beträffande sättet att anordna öfvergången till ett centralbanksystem

kan jag icke biträda den mening, bankofullmägtige i sitt till 1894 års

bankoutskott afgifna, ofvan omförmälda utlåtande antydt, eller att, såsom

ett första steg i denna rigtning, de enskilda bankernas rätt att utgifva

sedlar a tio kronors valör borde redan under den nu löpande oktrojen

indragas. Det förhåller sig vissersigen så, att enligt nådiga kungörelsen

den 12 juni 1874, som normerar de enskilda bankernas verksamhet,

Eders Kongl. Maj:t när som helst eger förordna om en sådan indragning;

men då en dylik åtgärd skulle, om än icke alldeles omintetgöra,

i allt fall högst väsentligt reducera de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt,

hvars bibehållande under den meddelade oktrojen de icke saknat

anledning förvänta, anser jag densamma från billighetens och lämplighetens

synpunkt icke tillrådlig. Men om således efter min mening de

enskilda bankernas rätt att utgifva egna sedlar icke bör lida någon inskränkning

under nu löpande oktroj, tror jag dock icke, att med tillämpning

och genomförande af den banklagstiftning, hvarom nu är fråga,

behöfver anstå så lång tid, som bankofullmägtige, enligt uttalande i nyssberörda

utlåtande, befarat. Jag föreställer mig nemligen, att genom

lämpligt anordnande af kassalättnader utaf det slag, 1890 års komité
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

21

förslag upptager, den ifrågavarande bankreformen skall utan olägenhet

kunna på ganska kort tid genomföras.

I fråga om anordnandet af dessa kassalättnader under öfvergången

till ett nytt banksystem har jag icke så mycket tagit, hänsyn till de

enskilda bankerna sjelfva, som till den allmänhet, hvilken af dem betjenas.

Jag förmenar nemligen, att indragning af den enskilda sedelutgifningsrätten,

så drygt beskattad som den numera är, kommer att för

bankerna sjelfva medföra en ganska måttlig olägenhet. För den stora

allmänheten, hvilken af de enskilda bankerna med deras många, öfver

hela landet spridda afdelningskontor betjenas på ett sätt, som är värdt

allt erkännande, kan deremot denna åtgärd medföra mycket känbara

olägenheter, om man icke söker mildra desamma genom anordningar,

som på ett lämpligt sätt utjemna öfvergången till ett centralbanksystem.

Man in åste nemligen antaga, att, då de enskilda bankerna mista sin

sedelutgifning, de ordna sin rörelse på det sätt, som under de förändrade

förhållandena är för dem fördelaktigast, och att derföre de

afdelningskontor, hvilkas tillvaro är byggd på den jemförelsevis billiga

kassan af egna sedlar, komma att indragas, derest icke annan billig

kassatillgång beredes. Det är en sådan kassatillgång, som synes böra tillhandahållas

de enskilda bankerna genom kassakreditiv och rediskontering

på billiga vilkor.

Jag har i detta syfte velat föreslå, det de enskilda bankerna tillförsäkras

att hos riksbanken erhålla dels kassakreditiv under åren 1899

—1903 och dels rätt att rediskontera vexlar under åren 1904—1908 på

de vilkor, 1890 års förslag innehåller och bankofullmägtige vid flera

tillfällen för sin del godkänt, nemligen en ränta af högst två procent

för uttag å kreditiv och ett diskonto för rediskonterade vexlar af högst

två tredjedelar af det i riksbanken eljest gällande. Vilkoret för åtnjutande

af kreditiv skulle vara att enskild bank afstår från sin sedelutgifningsrätt.

Beloppet af kreditivet har jag af förut antydda skäl

ansett böra göras beroende deraf, att vederbörande bank bibehåller sina

afdelningskontor, och derföre föreslagit, att enskild bank, som icke indragit

något af sina den 1 januari 1890 befintliga afdelningskontor, eger erhålla

kassakreditiv till det belopp, hvartill dess utelöpande sedlar då uppgått.

blår åter sådant afdelningskontor blifvit indraget, skulle kreditivbeloppet

minskas eller rätten till kreditiv alldeles upphöra, allt efter som Eders

Kongl. Maj:t, med fäst afseende på det eller de indragna kontorens

omfång och betydelse för den allmänna rörelsen, bestämmer. Aidedningen,

hvarför jag ansett, att hänsyn härvid bör tagas till förhållandena vid

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

detta års början, är den, att man bör förebygga den möjligheten, att

någon bank, innan lagen trädt i kraft, vidtager sådana åtgärder med afseende

a sina afdelningskontor eller sin sedelutgifning, som försvaga eller

omintetgöra den med bestämmelsen åsyftade verkan.

Rediskonteringsrätten har jag ansett böra, under förutsättning att

befintliga afdelningskontor bibehållas, bestämmas till sextio procent af

beloppet af de den 1 januari 1896 utelöpande sedlar. Jag har ansett

denna proportion lämplig i och för sig och särskildt derför att i alla

från och med ar 1885 utfärdade bankoreglementen införts bestämmelse

derom, att fullmägtige på vilkor, de egde bestämma, egde att

rediskontera de enskilda bankernas inländska vexlar till belopp, motsvarande

hvad de vid 1885 ars utgång hade utelöpande i egna tiokronesedlar,

för sa vidt Eders Kongl. Maj:t förordnade om indragning af desamma; och

tiokronesedlarne uppgå till ungefär sextio procent af de enskilda bankernas

hela sedelstock. I händelse af afdelningskontors indragning, har jag i

afseende å rediskonteringsrätten ansett samma bestämmelser böra gälla

som i fråga om kreditivrätten.

Bestämmelserna om riksbankens skyldighet att bereda de enskilda

bankerna dessa kassalättnader synas lämpligast få sin plats bland öfvergångsstadgandena

i lagen för riksbanken, och det i 1890 års komitébetänkande

intagna förslag till lag angående indragning af enskilda bankers

sedelsutgifningsrätt kan då alldeles utgå.

Det finnes all anledning antaga, att de enskilda bankerna allmänt

komma att begagna sig af anbudet att, mot afstående af sin sedelutgifningsrätt,

erhålla sådant kreditiv, som här oinförmälts. Om man nemligen

tager hänsyn ej blott till sjelfva sedelbeskattningen, som nu uppgår

till en procent af högsta, under året utelöpande sedelbeloppet, utan

ock till omkostnaderna för sedlarnes tillverkning, underkufvande, bokföring

in. in., uppgår helt visst kostnaden för de medel, de enskilda

bankerna genom sina sedlar inlåna från allmänheten, till ett belopp,

motsvarande den ränta af två procent, som är föreslagen för uttagen å

de kreditiv, som skulle träda i stället för sedelutgifningen. Härtill &kommer,

att de enskilda bankerna genom att afstå från sin sedelutgifning

befrias från omsorgen att hålla guldkassa, liksom de, sedan de ombildat

sig till bankaktiebolag, icke vidare behöfva redovisa grundfondshypotek i

värdepapper af vissa slag. Dessa värdepapper erhålla intill år 1904 sin

naturliga användning såsom pant för de kreditiv, riksbanken skulle hafva

att lemna.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

23

För riksbanken åter motväges den nog låga räntefoten a dessa kreditiv

mer än väl af den stora fördelen, att riksbanken genom de enskilda

bankerna får sina sedlar spridda öfver hela landet.

De enskilda bankerna, som sålunda skulle ega att vid ingången af

år 1899 erhålla fullt kassavederlag för sina utelöpande sedlar, skulle

enligt den föreslagna anordningen beredas en tid af fem år för återbetalning

af fyratio procent af denna kassaförstärkning, da ju vid ingången

af år 1904 kassakreditivrätten skulle aflösas af rediskonteringsrätt

till sextio procent af kreditivbeloppet. Till utjemnande af denna

vexelskuld är jemväl en tid af fem år de enskilda bankerna förbehållen;

men det är att hoppas och förvänta, att de enskilda bankernas ^diskontering

hos riksbanken allmänt kommer att fortfara äfven sedan deras

lagstadgade rätt härtill upphört. Ty en sådan rediskontering, som redan

nu eger rum, ehuru icke i särdeles stor omfattning, är utan tvifvel

grundad på en mycket lämplig fördelning af bankverksamheten i landet.

Om de enskilda bankinrättningarne, hvar på sin ort, uppsamla och erbjuda

riksbanken de för en centralbank mest tjenliga papper, korta affärsvexlar,

sedan de genom åtecknadt endossement iklädt sig ansvar för deras

behöriga infriande, så lärer, äfven då lagbestämmelser härom ej finnas,

riksbanken icke underlåta att visa tillmötesgående genom att medgifva

ett väsentligen reduceradt diskonto.

Om föreliggande förlag antages, skulle således den ifrågasätta bankreformen

kunna vara genomförd antagligen redan under år 1899 och

senast vid utgången af år 1903, utan att några våldsamma rubbningar

i de enskilda bankernas verksamhet kunde befaras. Det är ju antagligt,

att den enskilda sedelutgifningsrättens upphörande slutligen kommer att

medföra indragning af en del utaf de enskilda bankernas afdelningskontor;

men en sådan indragning skulle till följd af de föreslagna anordningarne

antagligen komma att endast successivt verkställas och först efter utgången

af år 1908 fullt genomföras, så att man i de landsorter, som af

en sådan indragning skulle lida men, har rundlig tid att genom bildande

af smärre bankaktiebolag, inrättande af sparbankskontor eller andra anordningar

skydda sina intressen.»

Det af chefen för justitiedepartementet i statsrådet den 7 sistlidne

februari afgifna yttrandet hade följande lydelse:

»På sätt statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 24 sistlidne

januari utvisar, har chefen för finansdepartementet inför Eders Kongl.

Maj:t anmält ett inom nämnda departement uppgjordt förslag till lag

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

för Sveriges riksbank, bygdt på grunder, som förutsätta vissa ändringar

i regeringsformen och riksdagsordningen; och tillika — under förutsättning

att förslag till dylika grundlagsändringar af Eders Kongl. Maj:t

godkändes och blefve af den nu församlade Riksdagen antagna att hvila

till 1897 års riksmöte, så att möjlighet derigenom bereddes, att de då

blefve upphöjda till lag — förklarat sig vara sinnad tillstyrka Eders

Kongl. Maj:t att till sistnämnda tliksdag aflåta proposition om förändrad

banklagstiftning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förutnämnda förslag

till lag för Sveriges riksbank samt de af 1889 års bankkomité

upprättade förslag till ansvarighetslag för fullmägtige i Sveriges riksbank

och ansvarighetslag för ledamöter i styrelserna för Sveriges riksbanks

afdelningskontor; i anledning hvaraf Eders Kongl. Maj:t med bifall till

derom af chefen för finansdepartementet gjord hemställan behagat uppdraga

åt chefen för justitiedepartementet att låta utarbeta förslag till

grundlagsändringar i den syftning, som af chefen för finansdepartementet

angifvits.

Sadant förslag har till åtlydnad af berörda nådiga befallning nu

blifvit upprättadt, dervid tillika i 71 § riksdagsordningen uteslutits föreskriften,

att da pa eu gång val af samtliga fullmägtige eger rum, bestämmes

genom lottning den ordning, i hvilken fullmägtige skola afgå. Detta

stadgande är nemligen icke vidare behöfligt, efter det de år 1894 antagna

bestämmelserna angående val af fullmägtige blifvit första gången

tillämpade. Den bland dessa bestämmelser jemväl upptagna föreskriften,

att, der fullmägtige före utgången af den bestämda tjenstgöringstiden

afgått eller ansvarsfrihet honom vägrats, val anställes före den tid, som

för honom återstått, är nemligen, vid det förhållande att val för längre

tjenstgöringstid skall verkställas före val för kortare, fullt tillräcklig

för bestämmandet af den ordning, i hvilken fullmägtige skola afgå.

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t med godkännande

af det upprättade förslaget täcktes till Riksdagens antagande framlägga

detsamma.»

Vid behandlingen inom utskottet af förevarande fråga hafva åtskilliga

ledamöter af utskottet uttalat den mening, att utskottet borde i

hufvudsak ansluta sig till det af Kongl. Maj:t vid 1890 års riksdag i

ämnet framlagda förslag. Detta afsåg, som bekant, i främsta rummet

dels att Konungen skulle tillerkännas befogenhet att med Riksdagen del
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

25

taga i tillsättandet af riksbankens styrelse, som skulle bestå af nio fullmägtige,

deraf tre skulle utses af Konungen och de öfriga sex af Riksdagen,

dels ock att de stadganden, som normera riksbankens rörelse och

förvaltning, skulle i vida större utsträckning, än nu eger rum, erhålla

karakteren af lag, stiftad af både Konung och Riksdag. Till sina hufvudgrunder

öfverensstämmer sålunda detta förslag med det af Kongl. Maj:t

i den föreliggande propositionen framstälda. Båda innebära, att Riksdagen

skulle genom eftergift af grundlagsenliga rättigheter bereda

konungamagten ett i vårt statsskick hittills okändt inflytande på riksbanken

och dess förvaltning. Ifrågavarande förslag hafva äfven tillkommit

i hufvudsakligen samma syfte, nemligen att åvägabringa en hastigare

lösning af frågan om upphörandet af den enskilda sedelutgifningsrätten

och denna rätts koncentrering hos riksbanken allena.

Äfven om ett sådant mål må vara värdt att eftersträfva, kan

utskottet dock ej finna, att de fördelar, som derigenom skulle vinnas,

kunna anses utgöra ett vederlag, som i någon nämnvärd mån skulle

motsvara arten af den föreslagna eftergiften från Riksdagens sida. Denna

skulle nemligen, äfven med den mindre omfattning som ifrågasatts uti

det nu af Kongl. Maj:t framlagda förslaget, medföra en väsentlig inskränkning

uti den Riksdagen enligt grundlagen tillförsäkrade rätten att

ensam besluta i afseende på riksbankens förvaltning, hvilken rätt onekligen

torde utgöra en af grundpelarne uti det ypperligt afvägda statsskick,

som 1809 års lagstiftare förstått att skapa åt vårt land; och att

afhända sig eu så dyrbar rättighet, endast för vinnandet af ett mål af

jemförelsevis så ringa betydenhet som det ofvan omnämnda, synes utskottet

icke vara lämpligt, helst de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt

sannolikt inom en ej allt för aflägsen tid torde komma att försvinna,

oberoende af om Riksdagen afstår från sin förenämnda rättighet

eller icke.

Då utskottet således anser sig icke kunna tillstyrka Riksdagen att,

under nu ifrågasatta betingelser, gifva sitt bifall till de uti den Kongl.

propositionen och ofvan berörda förslag från 1890 i främsta rummet

uppstälda ändringsförslagen i fråga om båda statsmagternas deltagande i

tillsättandet af fullmägtige i riksbanken och uti lagstiftningen för densamma,

saknar utskottet anledning att ingå uti någon närmare granskning

af öfriga i sammanhang dermed framstälda och deraf beroende ändringsförslag;

och har utskottet af samma skäl icke kunnat biträda ett

inom utskottet väckt förslag, hvilket är grundadt på den nu föreliggande

Bill. till Riksd. Blot. 1890. 3 Sami. 8 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

kongl. propositionen men afser åtskilliga inskränkningar i den enligt

samma proposition föreslagna rätt för Konungen att i riksbankens styrelse

deltaga.

Det synes utskottet vara rigtigast att med pröfningen af frågan om

antagandet af grundlagsändringar af den beskaffenhet som de nu ifrågasatta

och särskildt af sådana, som äro af den genomgripande betydelse

som de i 1890 års förslag förordade och hvilka, att döma af utgången

vid nämnda års riksdag, icke lära kunna tillvinna sig båda kamrarnes

bifall, må få anstå, till dess riksbanken hunnit den utveckling, att den

är i stånd att fylla uppgiften af en verklig centralbank, samt Kongl.

Maj:t funnit tiden vara inne att definitivt förelägga Riksdagen förslag

till omorganisation af bankväsendet med afseende på såväl riksbanken

som de enskilda sedelutgifvande bankerna.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

l:o) att Kongl. Maj:ts förevarande proposition icke

måtte af Riksdagen bifallas.

Efter det utskottet den 23 nästlidne mars till slutlig behandling

förehaft Kongl. Majrts till inevarande års riksdag aflåtna proposition i

förevarande ämne jemte ofvan omförmälda inom utskottet väckta förslag,

har till utskottet den 1 i denna månad hänvisats en af herr E. H. JBehm

inom Första Kammaren väckt motion, n:o 52, deruti motionären, under

åberopande af de skäl, som innefattades i ett af chefen för finansdepartementet

i statsrådet den 28 februari 1890 afgifvet och i konstitutionsutskottets

utlåtande n:o 11 vid 1890 års riksdag intaget yttrande, föreföreslagit,

att Riksdagen ville antaga till hvilande för vidare grundlagsenlig

behandling följande af Kongl. Maj:t genom proposition till nämnda

Riksdag framlagda och af Första Kammaren med 82 röster mot 12 antagna

förslag till ändringar i 50, 70, 72, 98 och 109 §§ regeringsformen

samt 32, 65, 68, 71 och 73 §§ riksdagsordningen; dock att 72 § 1 mom.

regeringsformen skulle erhålla den lydelse, som i Kongl. Maj:ts proposition

till innevarande Riksdag rörande förevarande ämne blifvit föreslagen,

samt att 71 § riksdagsordningen måtte erhålla nedanstående affattning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

27

Förslag till ändringar i regeringsformen.

§ 50.

Riksdagen skall sammanträda i rikets hufvudstad, utom i de fall, då

fiendens framträngande eller pest eller andra lika vigtiga hinder göra det

omöjligt eller för Riksdagens frihet och säkerhet vådligt. I dessa fall tillkommer

Konungen att, efter samråd med de af Riksdagen valde fullmägtige

i riksbanken och fullmägtige i riksgäldskontoret, annan riksdagsort

utsätta och kungöra.

§ 70.

När i fråga om reglemente för riksbanken, dess inkomster och utgifter

kamrarne stanna i stridiga beslut, skola kamrarne derom hvar för

sig rösta, såsom i näst föregående § sägs.

§ 72.

3 t

l:o. Riksbanken förblifver under Riksdagens garanti samt förvaltas

enligt särskild lag, stiftad i den ordning 87 § 1 mom. stadgar.

2:o. Riksbankens styrelse utgöres af nio fullmägtige, för ordnade^ tre

af Konungen och sex af Riksdagen. Fullmägtige förordnas för tre år i

sänder, och skola tre af dem årligen afgå, en bland de af Konungen och

två bland de af Riksdagen utsedde. Har ansvarsfrihet blifvit fullmägtige

af Riksdagen vägrad, skall nytt förordnande af samtlige fullmägtige ega

rum för nästkommande tre år. Afgående fullmägtig kan återväljas. Har

fullmägtig före utgången af den för honom bestämda tjenstgöringstid

aflidit ”eller af annan orsak afgått, förordnas ny fullmägtig i den afgångnes

ställe för den återstående tiden.

För fullmägtige skola finnas sex suppleanter, utsedda för ett år i

sänder, två af Konungen och fyra af Riksdagen.

3:o. Riksbanken eger rätt att utgifva banksedlar. Dessa sedlar

skola, vid anfordran, inlösas af banken med guld efter deras lydelse och

må, så länge de sålunda inlösas, för mynt i riket erkännas.

§ 98.

1 händelse justitieombudsmannen, under det Riksdag är församlad,

afsäger sig det erhållna förtroendet eller med döden afgår, skall Riks
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2° Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

dagen i embetet genast insätta den man, som blifvit till hans efterträdare

utsedd. . Skulle justitieombudsmannens utsedde efterträdare, under riksdag,

afsäga sig det erhållna förtroendet eller i justitieombudsmans-embetet insättas

eller med döden afgå, utväljes, på ofvan stadgade sätt, en annan

behörig man i hans ställe. Inträffar något af dessa fall emellan riksdagarne,

skall Riksdagens rätt härutinnan genom de af Riksdagen valde

fullmägtige i riksbanken och fullmägtige i riksgäldkontoret utöfvas.

§ 109.

Lagtima riksdag kan ej utan egen begäran upplösas förr än den varit

fyra manader tillsammans, derest icke Konungen, såsom i riksdagsordningen

sägs, förordnar om nya val till båda kamrarne eller den ena af dem, i

hvilka fall Riksdagen skall, med bibehållande af sin egenskap utaf lagtima,

sammanträda a den tid inom tre månader från det Riksdagen blef

upplöst, som Konungen bestämmer, samt må ej vidare af Konungen upplösas

förr än efter fyra månader från det senare sammanträdets början.

Urtima Riksdag eger Konungen, när han för godt finner, åtskilja,

och vare urtima Riksdag alltid upplöst, innan tid för lagtima Riksdags

sammanträde infaller.

Der så oförmodadt skulle hända, att Riksdag, när den afslutas, icke

hade staten reglerat eller någon ny bevillning till bestämdt belopp sig

åtagit, for tf a re den förra statsregleringen och bevillningen intill nästa

riksdag. År åter bevillningens hela belopp bestämdt, men kamrarne icke

om fördelningen deraf ense, då skola, efter den fastställa bevillningssummans

förhållande till den, som ''vid föregående riksdag blifvit fördelad,

de i den sista bevillningsförordningen stadgade artiklar jemlikt ökas eller

minskas; och uppdrage Riksdagen åt de af Riksdagen valde fullmägtige i

riksbanken och^ fullmägtige i riksgäldskontoret att en ny bevillningsförordning

på sådan grund uppgöra och utfärda.

Förslag till ändringar i riksdagsordningen.

§ 32.

1* ^eib som blifvit till riksdagsman vald, skall, första gången han

efter valet till Riksdag sig inställer, inför chefen för justitiedepartementet,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

29

eller den Konungen i hans ställe förordnar, sin fullmagt till granskning

uppvisa å den dag Riksdagen sammanträder eller, om riksdagsman senare

sig inställer, så snart derefter ske kan. Denna granskning, som skall ske

i närvaro af tre bland de af Riksdagen valde fullmägtige i riksbanken

och tre bland fullmägtige i riksgäldskontoret, har till föremål att undersöka,

huruvida fullmagterna blifvit i föreskrifven form utfärdade, och

skall vid den riksdag, för hvilken nya val af begge kamrarnes eller

enderas samtliga ledamöter egt rum, vara inom tre dagar fulländad, men

vid andra riksdagar samma dag, då fullmagterna uppvisas.

2. Hvardera kammaren tillkommer dock sedan att pröfva behörigheten

till riksdagsmannakallets utöfvande, ej mindre för sådana dess medlemmar,

hvilkas fullmagter ej blifvit godkända, än äfven för dem, emot

hvilka eljest, till följd af denna grundlag, anmärkning förekommer. Den,

om hvars riksdagsmannarätt fråga är hos kammare väckt, bibehåller

emellertid sin befattning såsom ledamot i kammaren, intill dess han blifvit

dertill obehörig förklarad.

§ 65.

När i fråga om statsutgifter eller bevillning, eller angående reglemente

för riksbanken, dess inkomster och utgifter, eller angående riksgäldskontorets

styrelse och förvaltning, inkomster och utgifter, kamrarne fatta

stridiga beslut, som ej uppå vederbörligt utskotts förslag varda sammanjemkade,

skola begge kamrarne hvar för sig rösta om de olika beslut,

hvari hvardera förut stannat; kommande den mening, som dervid erhåller

de flesta ledamöters af båda kamrarne sammanräknade röster, att gälla

såsom Riksdagens beslut. För att vid sådan omröstning förekomma lika

antal röster, skall i Andra Kammaren afläggas och förseglas en sedel,

hvilken, i händelse de öfriga sammanräknade rösterna utfalla lika, öppnas

och afgör frågan. Är pluralitet redan vunnen, hör den aflagda sedeln

ouppbruten genast förstöras.

§ 68.

Till följd af regeringsformens 96 § skall hvarje lagtima Riksdag förordna

en för lagkunskap och utmärkt redlighet känd man att hafva tillsyn

öfver lagarnes efterlefnad af domare och embetsman samt att inför

den riksrätt, som i bemälde grundlags 102 § till dess inrättning och

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

göromål beskrifves, eller vid andra vederbörliga domstolar, i laga ordning

tilltala dem, som i sina embetens utöfning anses af veld, mannamån eller

annan orsak hafva någon olaglighet begått eller underlåtit att sina embetspligter

behörigen fullgöra.

Denne Riksdagens justitieombudsman, hvilkens rättigheter och åligganden

ytterligare så väl i regeringsformen som genom särskild instruktion

utstakas, väljes af fyratioåtta för tillfället nämnde valmän, af hvilka

hvardera kammaren inom sig utser tjugufyra. Desse valmän, hvilka böra

till valförrättningen sammanträda samma dag, då de blifvit utsedde, och

ej må åtskiljas förr än valet är fulländadt, skola först samfäldt, medelst

slutna sedlar, hvar för sig föreslå den man, som de anse böra komma

under omröstning. Falla dervid rösterna till mer än hälften på en man,

är han behörigen vald. Äro åter rösterna så delade mellan flere, att

sådan pluralitet för någon icke eger rum, anställes ny omröstning med

slutna sedlar till antagande af den, som de flesta rösterna erhållit, eller,

om han icke antages, af den, som näst honom blifvit af de fleste kallad

o. s. v. Skulle, sedan alla omröstningarne sålunda försiggått, likväl ingen

hafva erhållit den här föreskrifna pluralitet, anställes ny omröstning öfver

alla dem, som vid den första omröstningen blifvit satte i fråga; skolande

den, som erhållit de flesta rösterna, anses behörigen vald.

Valmännen böra vid samma tillfälle, då justitieombudsman utses, och

pa enahanda sätt, välja en man af de egenskaper, som hos denne embetsman

erfordras, för att honom efterträda, i fall han, innan nästa lagtima

Riksdag anstalt nytt val af justitieombudsman, skulle med döden afgå, samt

att utöfva embetet under den tid justitieombudsmannen kan vara af svår

sjukdom eller annat laga förfall derifrån hindrad.

I händelse justitieombudsmannen, under det Riksdag är församlad,

afsäger sig förtroendet, eller med döden afgår, insätter Riksdagen genast

i embetet den man, som blifvit till hans efterträdare utsedd. Skulle

justitieombudsmannens utsedde efterträdare, under riksdag, afsåga sig det

erhållna förtroendet eller i justitieombudsmansembetet insättas eller med

döden afgå, utväljes på ofvan stadgade sätt en annan behörig man i

hans ställe.

Inträffar något af dessa fall mellan riksdagarne, skall Riksdagens rätt

härutinnan genom de af Riksdagen valde fullmägtige i riksbanken och

fullmägtige i riksgäldskontor utöfvas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

31

§ 71.

1. Hvarje lagtima riksdag skall genom fyratioåtta valmän, af hvilka

hvardera kammaren inom sig utser tjugofyra, företaga det val af fullmägtige

i riksbanken, hvarom i 72 § regeringsformen stadgas. Valet sker

medelst slutna sedlar.

Genom samma valmän skola ock väljas fullmägtige att, jemlikt särskilt

reglemente, riksgäldskontorets medel och tillhörigheter förvalta.

Desse fullmägtige skola vara sju och väljas a lagtima riksdag för tiden

från valet till dess sådant val under tredje året derefter försiggått. Valen

ske medelst slutna sedlar. Ordförande bland fullmägtige väljes särskilda

Af de öfrige sex skola två årligen afgå. Då på en gång val af samtlige

fullmägtige eger rum, bestämmes genom lottning den ordning, i hvilken

fullmägtige, ordföranden undantagen, skola afgå. Afgående fullmägtig

kan återväljas. Har fullmägtig före utgången af den bestämda tjenstgöringstiden

afgått, eller har ansvarsfrihet honom vägrats, anställes val

för den tid, som för honom återstått. Då val af ordförande skall ega

rum, utses denne före öfrige fullmägtige. Val för längre tjenstgöringstid

verkställes före val för kortare. Fullmägtige välje sjelfve bland sig vice

ordförande; egande den, som bland fullmägtige förer ordet, afgörande

röst, derest i frågor, som hos fullmägtige komma under omröstning, rösterna

för två skiljaktiga meningar utfalla lika.

§ 73.

På samma gång och på lika sätt, som fullmägtige och revisorer

enligt föregående två §§ utses, tillsättas jemväl suppleanter, att, vid inträffande

förfall för dem, träda i deras ställe, nemligen för fullmägtige i

riksbanken fyra, för fullmägtige i riksgäldskontoret tre och för hvarje års

revisorer sex.

I öfverensstämmelse med hvad utskottet förut i detta betänkande

anfört rörande det förslag, som af Kongl. Maj:t vid 1890 ars riksdag

framlagts i förevarande fråga, anser sig utskottet böra hemställa:

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

2:o) att herr Behms motion icke må föranleda

någon Riksdagens vidare åtgärd.

Stockholm den 17 april 1896.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

Reservationer

af herr Behm, som anfört:

»Enär det förslag till lag för Sveriges riksbank, som, under förutsättning^

att Kongl. Maj:ts proposition angående ändringar i regeringsformen

i fråga om sammansättningen af riksbankens styrelse vinner Riksdagens

bifall, är afsedt att föreläggas Riksdagen till antagande, hvilar på det af

1889 ars bankkomité afgifna betänkande i ämnet, men samma betänkande

på objektiva och klara skäl uppställer såsom vilkor för riksbankens

öfvertagande af hela sedelutgifningen, att åt Konungen beredes

rätt att pa ett verksamt sätt deltaga i sammansättningen af riksbankens

styrelse, så, och då komitén på göda grunder finner ett dylikt inflytande

icke varda åt konungamagten inrymdt derigenom, att blott en ledamot,

äfven om han blefve styrelsens sjelfskrifne ordförande, af Konungen insattes

i riksbankens styrelse, har jag, med särskildt afseende jemväl derå,

att, såsom komitén ock framhållit, »samtlige styrelseledamöter, oberoende

af huruvida de utsetts af Konungen eller af Riksdagen, skola sinsemellan

vara fullt likstälda och ega att gemensamt inom sig uppsöka och utvälja

de krafter, de anse dugligast att på ordförande- och direktörsplatserna

s. 33 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

33

sättas i spetsen för bank förvaltningen», ansett att utskottet bort, med afstyrkande

af den kongl. propositionen, förorda antagande i nu tillämpliga

delar af 1890 års förslag, sådant det finnes upptaget i den af mig i

ämnet väckta motion, som jag härmed hemställer må af Riksdagen antagas

såsom hvilande till vidare grundlagsenlig behandling.»

af herrar Bergms, Alin, finger, Helander och friherre Wrangel von

Brehmer, hvilka biträdt det af herr Behm framstälda yrkandet.

af herr Ljungman, som ansett, »att utskottet bort tillstyrka Riksdagen

att, med förklarande att Kongl. Maj:ts proposition icke kan oförändrad

bifallas, till hvilande för vidare grundlagsenlig behandling antaga följande

förslag till ändrad lydelse af 50, 66, 70, 72, 98, 109 och 111 §§ regeringsformen

samt 6, 32, 65, 68, 71 och 73 §§ riksdagsordningen:

Regeringsformen.

§ 50.

Riksdagen skall sammanträda i rikets hufvudstad, utom i de fall, då

fiendens framträngande eller pest eller andra lika vigtiga hinder göra det

omöjligt eller för Riksdagens frihet och säkerhet vådligt. I dessa fall

tillkommer Konungen att, efter samråd med de af Riksdagen valde fullmägtige

i riksbanken och fullmägtige i riksgäldskontoret, annan riksdagsort

utsätta och kungöra.

§ 66.

Riksgäldskontoret förblifver under Riksdagens styrelse och inseende,

att, efter af Riksdagen faststäldt reglemente, förvaltas af de fullmägtige,

kamrarne dertill förordna; och då Riksdagen ansvarar för den rikets gäld,

kontoret ombesörjer, så kommer Riksdagen, sedan kontorets tillstånd och

behof blifvit i vederbörlig ordning utredda, att genom bevillning tillskjuta

de medel, som för betalande af denna gäld, till ränta och kapital,

oumbärliga finnas, så att rikets kredit varder bibehållen och vårdad.

Bill. till Riksd. Prot. 1896. 8 Sand. 8 Häft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9. .

§ 70.

När, i fråga om ansvarsfrihet, reglemente och instruktioner för riksbankens

styrelse och förvaltning eller om riksbankens inkomster och utgifter,

kamrarne stanna i stridiga beslut, skola kamrarne derom hvar för

sig rösta, såsom i nästföregående § sägs.

§ 72.

Riksbanken förblifver under Riksdagens garanti, så att den ostörd må

förvaltas af dertill förordnade fullmägtige, efter af Konungen och Riksdagen

gemensamt stiftad lag samt de instruktioner och det reglemente, hvilka

redan gjorda äro eller vidare af Riksdagen göras kunna.

Fullmägtige för riksbanken skola vara sju, af hvilka Konungen för tre

år i sänder förordnar en jemte en suppleant och de öfrige sex jemte tre

suppleanter väljas af Riksdagen för tid och på sätt i riksdagsordningen sägs.

Den af Konungen förordnade ordinarie ledamoten vare fullmägtiges ordförande,

men må ej utses till direktör eller vice direktör för riksbanken. De af

Konungen för den af honom nämnde fullmägtige och dennes suppleant meddelade

förordnanden må återkallas, när Konungen så pröfvar skäligt. Fullmäktig,

som af Riksdagen vägrats ansvarsfrihet, skall afgå från sin befattning.

Riksbanken allena eger rätt att utgifva sedlar, som för mynt i riket

må erkännas. Dessa sedlar skola, vid anfordran, inlösas af banken efter

deras lydelse.

§ 98.

I händelse justitieombudsmannen, under det Riksdag är församlad,

afsäger sig det erhållna förtroendet eller med döden afgår, skall Riksdagen

i einbetet genast insätta den man, som blifvit till hans efterträdare

utsedd. Skulle justitieombudsmannens utsedde efterträdare, under riksdag,

afsäga sig det erhållna förtroendet eller i justitieombudsmans-embetet insättas

eller med döden afgå, utväljes, på ofvan stadgade sätt, en annan

behörig man i hans ställe. Inträffar något af dessa fall emellan riksdagarne,

skall Riksdagens rätt härutinnan genom de af Riksdagen valde

fullmägtige i riksbanken och fullmägtige i riksgäldskontor utöfvas.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

35

§ 109.

Lagtima Riksdag kan ej utan egen begäran upplösas förr än den

varit fyra månader tillsammans, derest icke Konungen, såsom i riksdagsordningen

sägs, förordnar om nya val till båda kamrarne eller den ena

af dem, i hvilka fall Riksdagen skall, med bibehållande af sin egenskap

utaf lagtima, sammanträda å den tid inom tre månader från det Riksdagen

blef upplöst, som Konungen bestämmer, samt må ej vidare af

Konungen upplösas förr än efter fyra månader från det senare sammanträdets

början.

Urtima riksdag eger Konungen, när Han för godt finner, åtskilja, och

vare urtima riksdag alltid upplöst, innan tid för lagtima riksdags sammanträde

infaller.

Der så oförmodadt skulle hända, att Riksdag, när den afslutas, icke

hade staten reglerat eller någon ny bevillning till bestämdt belopp sig

åtagit, fortfare den förra statsregleringen och bevillningen intill nästa riksdag.

Är åter bevillningens hela belopp bestämdt, men kamrarne icke

om fördelningen deraf ense, då skola, efter den faststälda bevillningssummans

förhållande till den, som vid föregående riksdag blifvit fördelad,

de i den sista bevillningsförordningen stadgade artiklar jemlikt ökas eller

minskas; och uppdrage Riksdagen åt de af Riksdagen valde fullmägtige

i riksbanken och fullmägtige i riksgäldskontoret, att en ny bevillningsförordning

på sådan grund uppgöra och utfärda.

§ in
Beskylles

riksdagsman för grof missgerning, må han ej i häkte kunna

inmanas förr än, efter anstäld ransakning, domaren sådant skäligt pröfvat,

så vida han ej å bar gerning funnen varder; dock galle, om han, efter

domstols kallelse, sig ej inställer, hvad allmänna lagen i thy fall stadgar.

Ej ml riksdagsman i andra fall, än som i denna och nästföregående §

sagda äro, sin frihet beröfvas.

Fullmägtige i riksbanken och i riksgäldskontoret samt Riksdagens

revisorer kunna ej, i och för sin befattning, emottaga befallningar utan

af Riksdagen allena, och enligt dess instruktioner, ej heller till redo och

ansvar ställas, utan efter Riksdagens beslut.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

Riksdagsordningen.

§ 6.

1. Första Kammarens ledamöter skola, till ett antal af etthundrafemtio

och för en tid af nio ar, utses af landstingen och stadsfullmägtige

i de städer, som ej i landsting deltaga.

2. Hvarje landstingsområde och sådan stad, som nu är nämnd, utgör

en valkrets, för hvilken, efter folkmängden inom dess område, väljes

en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en etthundrafemtiondedel

af rikets folkmängd.

3. För valkrets, som har mindre folkmängd, än i mom. 2 sägs,

väljes dock en riksdagsman.

4. Derest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stadgandena

i moln. 2 och 3 bör utses, icke uppgår till etthundrafemtio, skola,

för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd mest öfverskjuter

de tal, som enligt mom. 2 äro bestämmande för riksdagsmännens

antal inom valkretsarne, vara berättigade att hvardera välja ytterligare

en riksdagsman.

5. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna grunder

eger utse, bestämmes hvart tionde år af Konungen; dock må hvad

sålunda bestämmes icke lända till inskränkning i vald riksdagsmans rätt

att under föreskrifven tid utöfva riksdagsmannakallet.

6. Upphör stad att i landsting deltaga, må, så länge då gällande

bestämmelse om riksdagsmännens antal för de särskilda valkretsarne länder

till efterrättelse, stadens rätt att utse riksdagsman inträda allenast i

det fall, att ledighet uppstår i den valkrets, staden förut tillhört.

7. Aro icke, då tillämpning skall ske af den i mom. 5 nämnda

bestämmelse, så många ledigheter inom kammaren, att nya valkretsar,

som i följd af stadgandet i näst förestående mom. ännu ej utsett riksdagsmän,

samt gamla valkretsar, för hvilka ökning af antalet riksdagsmän

bör ega rum, kunna samtidigt komma i åtnjutande af rättigheten

att välja fullt antal riksdagsmän, skall, i afseende å ordningen för sagda

rättighets utöfning dessa valkretsar emellan, gälla till efterrättelse: att

nya valkretsar ega företräde framför äldre; att bland två eller flera nya

valkretsar företrädet tillkommer den, som tidigast utträdt ur landsting;

s. 37 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande, N:o 9.

37

att valkretsar, för hvilka tillökningen i riksdagsmännens antal är grundad

på stadgandena i mom. 2, ega företräde framför valkretsar, för hvilka

sådan tillökning härleder sig från föreskrifterna i mom. 4; att bland sadana

valkretsar, hvilka på grund af stadgandena i mom. 2 ega välja

ökadt antal riksdagsmän, den har företrädet, för hvilken detta antal är

störst, eller, om antalet är lika för två eller flera valkretsar, den bland

dem, hvars folkmängd mest öfverskjuter de tal, som enligt samma mom.

äro bestämmande för riksdagsmännens antal inom valkretsarne; att bland

sådana valkretsar, hvilka jemlikt mom. 4 ega utse ökadt antal riksdagsmän,

företrädet tillkommer den, för hvilken det i samma mom. omnämnda

folkmängdsöfverskott är störst; samt att i de fall, der folkmängdsöfverskottet,

såsom lika stort för två eller flera valkretsar, ej kan tjena till

grund för bestämmande af företrädet dem emellan, detta skall afgöras

genom lottning inför chefen för justitiedepartementet i närvaro af tre

bland de af Riksdagen valde fullmägtige i riksbanken och tre bland fullmägtige

i riksgäldskontoret.

§ 32.

1. Den, som blifvit till riksdagsman vald, skall, första gången han

efter valet till Riksdag sig inställer, inför chefen för justitiedepartementet,

eller den Konungen i hans ställe förordnar, sin fullmakt till granskning

uppvisa å den dag Riksdagen sammanträder eller, om riksdagsman senare

sig inställer, så snart derefter ske kan. Denna granskning, som skall 6ke

i närvaro af tre bland de af Riksdagen valde fullmägtige i riksbanken

och tre bland fullmägtige i riksgäldskontoret, har till föremal att undersöka,

huruvida fullmagterne blifvit i föreskrifven form utfärdade, och skall

vid den riksdag, för hvilken nya val af begge kainrarnes eller enderas

samtliga ledamöter egt ruin, vara inom tre dagar fulländad, men vid

andra riksdagar samma dag, då fullmagterna uppvisas.

2. Hvardera kammaren tillkommer dock sedan att pröfva behörigheten

till riksdagsmannakallets utöfvande, ej mindre för sadana dess medlemmar,

hvilkas fullmagter ej blifvit godkända, än äfven för dem, emot

hvilka eljest, till följd af denna grundlag, anmärkning förekommer. Den,

om hvars riksdagsmannarätt fråga är hos kammare väckt, bibehåller emellertid

sin befattning såsom ledamot i kammaren, intill dess han blifvit

dertill obehörig förklarad.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

§ 65.

När, i fråga om statsutgifter eller bevillning, eller rörande antingen

ansvarsfrihet, reglemente och instruktioner för riksbankens styrelse och förvaltning

eller riksbanken inkomster och utgifter, eller angående riksgäldskontorets

styrelse och förvaltning, inkomster och utgifter, kamrarne fatta

stridiga beslut, som ej uppå vederbörligt utskotts förslag varda sammanjemkade,

skola begge kamrarne hvar för sig rösta om de olika beslut,

hvari hvardera förut stannat; kommande den mening, som dervid erhåller

de flesta ledamöters af båda kamrarne sammanräknade röster, att (ralla

såsom Riksdagens beslut. För att vid sådan omröstning förekomma lika

antal röster, skall i Andra Kammaren afläggas och förseglas en sedel,

hvilken, i händelse de öfrige sammanräknade rösterne utfalla lika, öppnas

och afgör frågan. År pluralitet redan vunnen, bör den aflagda sedeln

ouppbruten genast förstöras.

§ 68.

Till följd af regeringsformens 96 § skall hvarje lagtima Riksdag förordna

en för lagkunskap och utmärkt redlighet känd man att hafva tillsyn

öfver lagarnes efterlefnad af domare och embetsman samt att inför

den riksrätt, som i bemälde grundlags 102 § till dess inrättning och göromål

beskrifves, eller vid andra vederbörliga domstolar i laga ordning

tilltala dem, som i sina embetens utöfning anses af veld, mannamån eller

annan, orsak hafva någon olaglighet begått eller underlåtit att sina embetspligter

behörigen fullgöra.

Denne Riksdagens justitieombudsman, hvilkens rättigheter och åligganden

ytterligare så väl i regeringsformen som genom särskild instruktion

utstakas, väljes af fyratioåtta för tillfället nämnde valmän, af hvilka

hvardera kammaren inom sig utser tjugofyra. Desse valmän, hvilka böra

till valförrättningen sammanträda samma dag, då de blifvit utsedde, och

ej ma atskiljas förr, än valet är fulländad^ skola först samfäldt, medelst

slutna sedlar, hvar för sig föreslå den man, som de anse böra komma

under omröstning. Falla dervid rösterna till mer än hälften på en man,

är han behörigen vald. Äro åter rösterna så delade mellan flera, att sådan

pluralitet för någon icke eger rum, anställes ny omröstning med slutna

sedlar till antagande af den, som de flesta rösterna erhållit, eller, om han

s. 39 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

39

icke antages, af den, som näst honom blifvit af de flesta kallad o. s. v.

Skulle, sedan alla omröstningarna sålunda försiggått, likväl ingen hafva

erhållit den här föreskrifna pluralitet, anställes ny omröstning öfver alla

dem, som vid den första omröstningen blifvit satte i fråga; skolande den,

som erhållit de flesta rösterna, anses behörigen vald.

Valmännen böra vid samma tillfälle, då justitieombudsman utses, och

på enahanda sätt, välja en man af de egenskaper, som hos denne embetsman

erfordras, för att honom efterträda, i fall han, innan nästa lagtima

Riksdag anstalt nytt val af justitieombudsman, skulle med döden afgå,

samt att utöfva embetet under den tid, justitieombudsmannen kan vara af

svår sjukdom eller annat laga förfall derifrån hindrad.

I händelse justitieombudsmannen, under det riksdag är församlad,

afsäger sig förtroendet eller med döden afgår, insätter Riksdagen genast

i embetet den man, som blifvit till hans efterträdare utsedd. Skulle justitieombudsmannens

utsedde efterträdare, under riksdag, afsäga sig det

erhållna förtroendet eller i justitieombudsmansembetet insättas eller med

döden afgå, utväljes på ofvan stadgade sätt en annan behörig man i

hans ställe.

Inträffar något af dessa fall mellan riksdagarne, skall Riksdagens

rätt härutinnan genom de af Riksdagen valde fullmägtige i riksbanken och

fullmägtige i riksgäldskontoret utöfvas.

§ 71-

1. De sex fullmägtige i riksbanken, hvilka enligt 72 § regeringsformen

skola utses af Riksdagen, väljas för tiden från valet, till dess sadant val a

lagtima riksdag under tredje året derefter försiggått. Tva af de utaf Riksdagen

utsedde fullmägtige skola årligen afgå. Har af Riksdagen^ utsedd fullmägtig

före utgången af den bestämda tjenstgöringstiden afgatt, anställes

val för den tid, som för honom återstått.

2. Riksdagen skall jemväl utse fullmägtige att, enligt 66 § regeringsformen,

förvalta riksgäldskontorets medel och tillhörigheter. Desse ° fullmägtige

skola vara sju och väljas för tiden från valet, till dess sådant

val å lagtima riksdag under tredje året derefter försiggått. Ordförande

bland fullmägtige väljes särskildt. Af de öfrige sex skola två årligen

afgå. Har fullmägtig före utgången af den bestämda tjenstgöringstiden

afgått, anställes val för den tid, som för honom återstått, Då val af

ordförande egen rum, utses denne före öfrige fullmägtige.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

3. Val'' af fullmägtige i riksbanken och i riksgäldskontoret verkställas

genom fyratioatta valmän, af hvilka hvardera kammaren inom sig utser

tjugofyra. Valen ske med slutna sedlar. Val för längre tjenstgöringstid

verkställes före val för kortare. Afgående fullmägtig kan återväljas; men

tillträder fullmägtig embete eller beställning, hvarom i 35 och 48 §§ regeringsformen

förmärs, eller kommer han i den ställning, att han jemlikt 26 §

icke må såsom riksdagsman godkännas, eller har ansvarsfrihet honom vädrats,

frånträda han genast befattningen såsom fullmägtig och må ej återväljas.

4. Fullmägtige välja sjelfve bland sig vice ordförande; egande den,

som bland fullmägtige förer ordet, afgörande röst, derest i frågor, som

hos fullmägtige komma under omröstning, rösterna för två skiljaktiga

meningar utfalla lika.

§ 78.

Pa samma gång och pa lika sätt, som fullmägtige och revisorer enligt

föregående tva §§ af Riksdagen utses, tillsättas jemväl suppleanter,

att, vid inträffande förfall för dem, träda i deras ställe, nemligen för de

af Riksdagen valde fullmägtige i riksbanken tre, för fullmägtige i riksgäldskontoret

likaledes tre och för hvarje års revisorer sex.»

af herr Restadius, som inom utskottet förordat att antaga såsom hyllande

i grundlagsenlig ordning Kongl. Maj:ts förslag med” den ändring

deri, att den af Kongl. Maj:t utsedde ledamoten icke skulle få vara direktör

eller vice direktör i banken och suppleanten för bemälde ledamot icke

heller vice ordförande, samt att nämnde fullmägtig och hans suppleant

skulle, der ansvarsfrihet af Riksdagen dem förvägrades, vara pligtige att

afgå från berörda befattningar; samt

af herrar friherre Barnekow, Bengtsson, Boström, Dahn, Gyllensvärd

och Johnsson, hvilka anfört:

»Då vi ej kunnat biträda utskottets hemställan om afslag å Kongl.

Majrts proposition med förslag till ändringar i §§ 50, 70, 72, 98, 109

och in regeringsformen samt §§ 82, 65, 68, 71 och 73 riksdagsordningen,

enär förevarande proposition utgör en lösning så vidt angår

regeringsformen och riksdagsordningen af det af Riksdagen erkända

s. 41 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

41

önskningsmålet: upphörandet af den enskilda sedelutgifningsrätten och

denna rätts koncentrering hos riksbanken, hvilket skulle särskildt bidraga

dertill, att riksbanken sattes i stånd att fylla uppgiften af en verklig

nationalbank, som, på samma gång den kraftigare än hittills kunde utgöra

ett stöd mot och i möjligaste mån förebygga rubbningar i affärslifvet,

äfven tillförde staten ökade inkomster; få vi vördsamt hemställa,

att Riksdagen, under förklarande, det Kongl. Maj:ts proposition icke kunnat

i oförändradt skick bifallas, ville för hvilande till grundlagsenlig behandling

antaga nedanstående förslag till förändrad lydelse af följande

§§ i regeringsformen och riksdagsordningen:

Regeringsformen.

§ 50.

(Lika med Kongl. Maj:ts förslag).

§

(Kongl. Maj:ts förslag:)

När i fråga om reglemente för

riksbanken, dess inkomster och utgifter,

kamrarne stanna i stridiga

beslut, skola kamrarne derom hvar

för sig rösta, såsom i nästföregående

§ sägs.

§

l:o. Riksbanken förblifver under

Riksdagens garanti samt förvaltas

enligt särskild lag, stiftad i den ordning

87 § 1 mom. stadgar.

70.

(Reservanternas förslag:)

När, i fråga om riksbankens styrelse

och förvaltning, dess reglemente

samt inkomster och utgifter, kamrarne

stanna i stridiga beslut, skola

kamrarne derom hvar för sig rösta,

såsom i nästföregående § sägs.

72.

Riksbanken förblifver under Riksdagens

garanti, så att den ostörd må

förvaltas af dertill förordnade fullmägtige,

efter af Konungen och Riksdagen

gemensamt stiftad lag samt de

stadgar och reglementen, hvilka redan

gjorda äro eller vidare af Riksdagen

göras kunna.

f Häft.

Bill. till Riksd. Prof. 1896. 3 Sami.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

(Kongl. Maj:ts förslag:)

3:o. Riksbankens styrelse utgöres

af sju fullmägtige, af hvilka en, som

skall vara ordförande bland fullmägtige,

förordnas af Konungen och

sex väljas af Riksdagen på sätt

i 71 § riksdagsordningen säges.

Konungen förordnar jemväl en

suppleant att vid förfall för ordföranden

träda i hans ställe. De af

Konungen för ordföranden och hans

suppleant meddelade förordnanden

ma återkallas, när Konungen så

pröfvar skäligt. För de af Riksdagen

utsedde fullmägtige skola finnas

tre suppleanter, välde såsom i

73 § riksdagsordningen föreskrifves.

3:o. Riksbanken eger rätt utgifva

banksedlar. Dessa sedlar skola, vid

anfordran, inlösas af banken med

guld efter deras lydelse och må, så

länge de sålunda inlösas, för mynt

i riket erkännas.

(Reservanternas förslag:)

Fullmägtige för riksbanken skola

vara sju, af hvilka Konungen för tre

år i sänder förordnar en jemte en

suppleant, och de öfrige sex jemte tre

suppleanter väljas af Riksdagen för

tid och på sätt i riksdagsordningen

sägs. Ben af Konungen förordnade

ordinarie ledamoten vare fullmägtiqes

ordförande, men kan ej utses till direktör

eller vice direktör för riksbanken;

och må de af Konungen för fullmägtig

och suppleant meddelade förordnaden

återkallas, när Konungen så

pröfvar skäligt. Fullmägtig, som af

Riksdagen vägrats ansvarsfrihet, skall

afgå från sin befattning och må ej

återväljas.

Riksbanken allena eger rätt att utgifva

sedlar, som för mynt i riket

må erkännas. Dessa sedlar skola, vid

anfordran, inlösas af banken med guld

efter deras lydelse.

§ 98.

(Lika med Kongl. Maj:ts förslag.)

§ 109.

(Lika med Kongl. Maj:ts förslag.)

§ in.

(Lika med Kongl. Maj:ts förslag.)

s. 43 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

43

Riksdagsordningen.

§ 32.

(Lika med Kongl. Maj:ts förslag).

§ 65.

(Kongl. Maj:ts förslag:)

När i fråga om statsutgifter

eller bevillning, eller angående reglemente

för riksbanken, dess inkomster

och utgifter, eller angående riksgäldskontorets

styrelse och förvaltning,

inkomster och utgifter, kamrarne

fatta stridiga beslut,- som ej

uppå vederbörligt utskotts förslag

varda sammanjemkade, skola begge

kamrarne hvar för sig rösta om de

olika beslut, hvari hvardera förut

stannat; kommande den mening, som

dervid erhåller de flesta ledamöters

af båda kamrarna sammanräknade

röster, att gälla såsom Riksdagens

•beslut. För att vid sådan omröstning

förekomma lika antal röster,

skall i Andra Kammaren afläggas

och förseglas en sedel, hvilken, i

händelse de öfriga sammanräknade

rösterna utfalla lika, öppnas och afgör

frågan. Är pluralitet redan

vunnen, bör den aflagda sedeln

ouppbruten genast förstöras.

(Reservanternas förslag:)

När, i fråga om statsutgifter

eller bevillning eller angående riksbankens

eller riksgäldskontorets styrelse

och förvaltning, reglementen, inkomster

och utgifter, kamrarne fatta

stridiga beslut, som ej uppå vederbörligt

utskotts förslag varda sammanjemkade,

skola begge kamrarne hvar

för sig rösta om de olika beslut,

r>

hvari hvardera förut stannat; kommande

den mening, som dervid erhåller

de flesta ledamöters af båda

kamrarna sammanräknade röster, att

gälla såsom Riksdagens beslut. För

att vid sådan omröstning förekomma

lika antal röster skall i Andra Kammaren

afläggas och förseglas en sedel,

hvilken, i händelse de öfriga

sammanräknade rösterna utfalla lika,

öppnas och afgör frågan. Är pluralitet

redan vunnen, bör den aflagda

sedeln ouppbruten genast förstöras.

§ 68.

(Lika med Kongl. Maj:ts förslag.)

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

(Kongl. Maj:ts förslag:)

1. De sex fullmägtige i riksbanken,

hvilka enligt 72 § regerings
o

o o c*

formen skola utses af Riksdagen,

väljas a. lagtima riksdag för tiden

från valet, till dess sådant val under

tredje året derefter försiggått.

Två af de utaf Riksdagen utsedde

fullmägtige skola årligen afgå. Har

af Riksdagen utsedd fullmägtig före

utgången af den bestämda tjenstgöringstiden

afgått, eller har ansvarsfrihet

honom vägrats, anställes val

för den tid, som för honom återstått.

2. Riksdagen skall jemväl välja

fullmägtige att, jemlikt särskilt

reglemente, förvalta riksgäldskontorets

medel och tillhörigheter. Desse

fullmägtige skola vara sju och väljas

å lagtima riksdag för tiden från

valet, till dess sådant val under

tredje året derefter försiggått. Ordförande

bland fullmägtige väljes särskilda

Af de öfrige sex skola två

årligen afgå. Har fullmägtig före

utgången af den bestämda tjenstgöringstiden

afgått, eller har ansvarsfrihet

honom vägrats, anställes val

för den tid, som för honom återstått.

Då val af ordförande eger

rum, utses denne före öfrme fullmägtige.

3. Val af fullmägtige i riksbanken

och i riksgäldskontoret verkställas

genom fyrtioåtta valmän, af

(Reservanternas förslag:)

1. De sex fullmägtige i riksbanken,

hvilka enligt 72 § regeringsformen

skola utses af Riksdagen,

väljas å lagtima riksdag för tiden

från valet, till dess sådant val under

tredje året derefter försiggått. Två

af de utaf Riksdagen utsedde fullmägtige

skola årligen afgå. Har

af Riksdagen utsedd fullmägtig före

utgången af den bestämda tjenstgöringstiden

afgått, eller har ansvarsfrihet

honom vägrats, anställes val

för den tid, som för honom återstått.

2. Riksdagen skall jemväl välja

fullmägtige att, jemlikt särskilt

reglemente, förvalta riksgäldskontor

rets medel och tillhörigheter. Desse

fullmägtige skola vara sju och väljas

å lagtima riksdag för tiden från

valet, till dess sådant val under

tredje året derefter försiggått. Ordförande

bland fullmägtige väljes

särskilda Af de öfrige sex skola

två årligen afgå. Har fullmägtig

före utgången af den bestämda

tjenstgöringstiden afgått, eller har

ansvarsfrihet honom vägrats, anställes

val för den tid, som för honom

återstått. Då val af ordförande

eger rum, utses denne före öfrige

fullmäktige.

3. Val af fullmägtige i riksbanken

och i riksgäldskontoret verkställas

genom fyratioåtta valmän, af hvilka

s. 45 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 9.

45

(Kongl. Maj:ts förslag:)

hvilka hvardera kammaren inom sig

utser tjugofyra. Valen ske med

slutna sedlar. Val för längre tjenstgöringstid

verkställes före val för

kortare. Afgående fullmägtig kan

återväljas.

4. Fullmägtige i riksgäldskontoret

välja sjelfve bland sig vice ordförande,

att vid förfall för ordföranden

träda i hans ställe, men om

vid sammanträde af fullmägtige i riksbanken

hvarken ordföranden eller hans

suppleant är tillstädes, föres ordet af

den bland de närvarande, som under

den längsta tiden innehaft uppdraget

såsom fullmägtig och, der två eller

flere under lika lång tid Sant fullmägtige,

den af desse, som är till

lefnadsåren äldst; egande den, som

bland fullmägtige i hvardera verket

förer ordet, afgörande röst, derest i

frågor, som hos fullmägtige komma

under omröstning, rösterna för två

skiljaktiga meningar utfalla lika.

(Reservanternas förslag:)

hvardera kammaren inom sig utser

tjugofyra. Valen ske med slutna

sedlar. Val för längre tjenstgöringstid

verkställes före val för kortare.

Afgående fullmägtig kan återväljas.

4. Fullmägtige i riksbanken och

riksgäldskontoret välje sjelfve bland

sig vice ordförande; egande den, som

bland fullmägtige i hvartdera verket

förer ordet, afgörande röst, derest i

frågor, som hos fullmägtige komma

under omröstning, rösterna för två

skiljaktiga meningar utfalla lika.

§ 73.

(Lika med Kongl. Maj:ts förslag.)»

Herr von Strokirch har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit

i detta ärendes slutliga behandling inom utskottet.

Bih. till Biksd. Prof. 1896. 3 Sami. 8 Höft.

7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1896:89 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till ändringar i 50, 70, 72, 98, 109 och 111 §§ regeringsformen samt 32, 65, 68, s. 9 i texten