Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 39

1896-03-16 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:39, Lagutskottets Utlåtande N:o 39

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

1

N:o 39.

Ant. till Riksd. kansli den 17 mars 1896, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af

69 och 71 §§ konkurslagen.

69 och 71 §§ konkurslagen äro af följande lydelse:

69 §.

»På den inställelsedag, som, enligt 14 §, varder genom den offentliga

stämningen för fordringars anmälande bestämd, skola tillstädesvara, i

stad rättens ordförande eller annan af rätten dertill utsedd ledamot, och

å landet domaren, att ordet vid förhandlingarna föra, så ock rättens ombudsman,

gode männen och gäldenären; dock må de senares utevaro ej

hindra ärendets handläggning. Ordföranden uppläse gäldenärens konkursansökning

eller, der egendomsafträdet tvunget är, den derom förda skriftvexling,

jemte beslutet derom, så ock öfriga handlingar, deraf parterna

om saken nödig kunskap få kunna. Derefter uppgifve hvar borgenär

skriftligen sin fordran med den rätt han påstår: lägge ock de handlingar

in, på hvilka han sin talan grundar, eller afskrifter deraf, med åtecknadt

bevis af rättens betjente eller af två andra trovärdiga män, att de med

hufvudskrifterna lika äro. Har borgenär före inställelsedag bevakningshandlingar

aflemnat, i stad till rätten samt, å landet, till domaren, varde

det, ock tillkännagifvet.»

Bill. till Kikna. Krut. 1S9U. 7 Sand, ''2~> lluft. (N:is 39—41.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

71 §•

»Vill någon å inställelsedagen närvarande borgenär, god man eller

syssloman, eller ock gäldenären, der han tillstädes är, jäf emot en eller flera

af de bevakade fordringarna göra, eller begär någon af dem rådrum att

sitt beslut derom, efter granskning af handlingarna, fatta; utsätte dä ordföranden

viss dag inom två veckor derefter, å hvilken anmärkningarna,

skriftligen författade, senast skola aflemnas till rätten eller domaren.

Ordföranden bestämme ock å inställelsedagen, efter samråd med

rättens ombudsman, ej mindre lämplig ort, hvarest handlingarna under

skriftvexlingstiden skola genom ombudsmannen parterna tillhandahållas,

än ock viss dag, minst en och högst två veckor efter tiden för anmärkningarnas

aflemnande, samt lämpligt ställe för parterna att inför ombudsmannen

sammankomma, såsom i 74 § sägs. Begär någon af parterna för

anmärkningars afgifvande och sammanträdet inför ombudsmannen längre

tid än nu sagdt är, och är saken vidlyftig; då må ordföranden anstånd

medgifva, dock ej utöfver hvad nödigt pröfvas.

Ej må emot fordran, som å inställelsedagen anmäld är, jäf annorledes

än i nu stadgad ordning framställas.»

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion, n:o 86, hemställer herr A. W. Nilson från Lidköping, att

Riksdagen för sin del ville besluta, att nämnda lagrum måtte erhålla

följande förändrade lydelse:

69 §.

På den inställelsedag — — — — lika äro. Har borgenär före inställelsedag,

vare sig personligen eller genom ombud, eller ock i betaldt

bref med allmänna posten, bevakningshandlingar aflemnat, i stad till rätten

samt å landet till domaren, varde det ock tillkännagifvet.

71 §•

Vill — — — — fatta: utsätte då ordföranden viss dag inom två

veckor derefter, å hvilken anmärkningarne, skriftligen affattade, senast

skola af vederbörande, vare sig personligen eller genom ombud, eller ock

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

i betaldt bref med allmänna posten, vara aflemnade till rätten eller

domaren.

Ordföranden — — — — framställas.

Tillika har herr Nilson anhållit, att lagutskottet, med fasthållande af

motionens syfte, ville sjelft föreslå sådana redaktionsföränd ringar i nämnda

tvenne paragrafer, hvilka kunde synas utskottet mera lämpliga, äfvensom

derjemte afgifva förslag till ändring af ord eller meningar uti en eller

flera af konkurslagens öfriga paragrafer, der sådant möjligen påkallades

till följd af förändringarna uti 69 och 71 §§.

Till stöd för förändringarna anfördes i motionen, att då det i konkurslagens

69 § vore stadgadt, att hvar borgenär skall å inställelsedagen

skriftligen uppgifva sin fordran, och bifoga de handlingar, på hvilka han

sin talan grundar, och då det i samma paragraf vidare hette: »Har

borgenär före inställelsedag bevakningshandlingar aflemnat, i stad till

rätten samt å landet till domaren, varde det ock tillkännagifvet», så framginge

visserligen icke af der begagnade ordalag med all önskvärd tydlighet,

att dylika handlingar skulle anses vara i laga ordning aflemnade

jemväl i det fall, att de inom behörig tid till rätten eller domaren insändts

med allmänna posten. Men en i sådan rigtning gående tolkning

af denna paragraf hade dock hos allmänheten gjort sig i praktiken ganska

allmänt gällande, och såväl riksbanken och andra bankinrättningar som

äfven enskilda fordringsegare hade, såsom kändt vore, i vidsträckt mån

anlitat allmänna posten för insändandet af bevakningshandlingar, utan att

det tillförene försports, att deras gjorda bevakningar blifvit på sådan grund

ogillade. Under sistförflutna året hade emellertid ett rättsfall förekommit,

som visade, att det uteslutande berodde af domarens godtfinnande, huruvida

en med allmänna posten till honom ankommen bevakningshandling

komme att till pröfning upptagas, eller icke. Af ett utdrag af justitieombudsmansexpeditionens

diarium för den 18 maj och 13 juni 1895,

hvilket vore bifogadt motionen, inhemtades nemligen, att justitieombudsmannen

förklarat sig icke finna konkursdomstolens ordförande skyldig

att taga befattning med bevakningshandlingar, som, ehuru inom behörig

tid, ankommit med allmänna posten.

Efter erhållen kännedom om det af justitieombudsmannen gifna prejudikatet,

torde en stor mängd borgenärer icke längre våga insända sina

konkursbevakningshandlingar med allmänna posten och dermed äfventyra

att gå förlustige hela sin fordran. För egen trygghets skull måste alltså

borgenären aflemna sina bevakningshandlingar personligen eller genom

ombud. Men att detta ofta måste tillskynda honom synnerlig olägenhet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

och kostnad, vore lätt att inse. I följd af affärslifvets stora utveckling

och nutidens lättare kommunikationer egde numera liflig handelsförbindelse

rum mellan äfven de mest skilda trakter af vårt land. Afståndet

mellan borgenärens och hans gäldenärs hemvist vore derför icke sällan

så betydande, att, i händelse af den senares iråkade konkurstillstånd, det

icke gerna kunde ifrågakomma, att den förre företoge en resa på, exempelvis,

50 å 100 mil, för att å inställelsedagen bevaka sin fordran. Utvägen

att i stället begagna ombud kunde äfvenledes ofta vara förenad med svåra

olägenheter, förutom de rätt dryga utgifterna; ty det vore för honom icke

alltid så lätt att förskaffa sig ett lämpligt och pålitligt samt på samma

gång närboende ombud, särdeles om konkursmålet handlades vid tingsställe

å landet i aflägsna, glest befolkade orter.

Så tunga och besvärliga former för utförande af talan i konkursmål

ville allmänheten, ursäktligt nog, icke gerna finna sig uti i våra dagar,

då på de flesta områden så mycket vore gjordt och gjordes för att, till

båtnad för affärs- och näringslifvet, åt landets medborgare bereda beqvämlighet

och lättnad i utöfningen af deras verksamhet och i deras beröring

med hvarandra äfvensom med de offentliga myndigheter, till hvilka

de i många förekommande fall behöfde hänvända sig. Såsom bekant,

vore det numera tillåtet att med posten insända skrivelser och inlagor

direkt till statsdepartementen och alla förvaltande myndigheter. Allmänheten^

kunde med skäl tycka, att samma medgifvande äfven borde få gälla

för sådana handlingar, som skola gå till rättens ordförande eller domaren

i konkursmal. I ena som andra fallet måste det naturligtvis bli afsändarens

egen risk, om handlingarna förkomme eller icke hunne fram i

behörig tid.

De skäl, som sålunda anförts såsom stöd för en i angifna rigtning

behöflig ändring af 69 §,_ gälde äfven till viss del i fråga om ett sådant

tillägg till 71 §, att skriftligen affattade anmärkningar mot gjorda konkursbevakningar

måtte kunna i betaldt bref med allmänna posten insändas

till rätten eller domaren. Beträffande sistnämnda paragraf åberopade

motionären dessutom den motivering, som förekomme uti en vid 1894 års

riksdag i detta ämne väckt motion, i hvilken anfördes, att stadgandet, det

anmärkningar, skriftligen författade, skola »aflemnas» till rätten eller domaren,

blifvit af domarecorpsen olika uppfattadt; och hade i följd deraf

praxis icke blifvit enahanda i alla domsagor. Några domare mottoge anmärkningar,

som genom allmänna posten tillsändes dem, under det andra,

stödjande sig pa stadgandets ordalydelse, fordrade, att anmärkningarna

skulle af vederbörande rättsegare egenhändigt aflemnas. Följden af sistnämnda

uppfattning hade blifvit, att mot bevakade fordringar framstälda

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

anmärkningar, som insändts mod posten, icke föranledt fordringarnas underkännande,

om än grundade skäl dertill funnits. Det vore önskligt att, till

förmån för den rättsökande allmänheten, lika uppfattning och praxis

i förevarande afseende gjorde sig gällande.

Utskottet hyser den uppfattningen, att åt ifrågavarande stadgande!! i

konkurslagen icke kan gifvas annan tolkning, än att den, som vill bevaka

fordran eller mot bevakad fordran framställa anmärkning, måste sjelf eller

genom ombud aflemna skrifvelse derom till vederbörande domare eller

domstol. Visserligen är det icke för utskottet obekant, det domare emottaga

bevakningar och anmärkningsskrifter, hvilka blifvit i behörig tid med

posten insända, såsom om de i laga ordning ingifvits, men detta förfarande

anser utskottet hafva sin grund uteslutande i ett tillmötesgående mot parterna

och icke under några omständigheter åligga domaren såsom tjenstepligt.

Ett sådant förfaringssätt har emellertid enligt utskottets mening

göda skäl för sig. Det synes nemligen utskottet klart, att det för den

rättsökande ofta kan vara förenadt med stora svårigheter, ja, hardt när

omöjligt att personligen infinna sig. Visserligen är parten för sådant fall

hänvisad till begagnande af ombud; men äfven ett sådant förfarande är

förenadt med åtskilliga olägenheter, såsom besvär för anskaffande af ombud,

omkostnader, osäkerhet att ombudet med noggrannhet fullgör uppdraget,

och dylikt, Dessa och liknande olägenheter skulle undanrödjas genom det

af motionären föreslagna förfaringssättet — ett förfaringssätt, som dessutom

redan tillämpas hos administrativa myndigheter. Genom tvenne kongl.

förordningar den 12 juni 1885 är nemligen, såsom motionären erinrat,

stadgadt, att part må, under iakttagande för öfrigt af vederbörlig tid och

ordning, på eget äfventyr till statsdepartement och förvaltande myndigheter

insända ansökningar, besvär och andra handlingar i betaldt bref med

allmänna posten. Enligt hvad utskottet erfarit, har denna anordning icke

föranledt några olägenheter, utan tvärtom visat sig i alla afseenden förmånlig.

Utskottet finner derför syftet i den väckta motionen synnerligen

beaktansvärdt. Dock hyser utskottet någon tvekan, huruvida det föreslagna

förfaringssättet kan vara lämpligt beträffande 71 §, då i densamma aises

iakttagande af fatalier och det derför till äfventyrs, så länge ett genom lag

ordnadt kansli vid underrätterna saknas, kan, särskildt i det fall att vederbörande

domare vid tiden för anmärkningars aflemnande för embetsgöromål

eller af annat skäl vistades utom sitt hem, uppstå tvist, huruvida

anmärkning blifvit inom rätt tid framstäld. Beträffande deremot andra i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

konkurslagen förekommande bestämmelser om aflemnande af handlingar

till rätten eller domaren, såsom t. ex. stadgandena i 80 § om efterbevakningar,

i 86 § i fråga om edgångsyrkande och i 88 § om edgångsbevis,

anser utskottet, på sätt motionären ock antydt, att en ändring i angifven

rigtning af 69 § påkallar, för konseqvensens skull, ändring äfven af dessa

bestämmelser.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört och då den nödiga utredningen

af de ändringar i konkurslagen, som kunna böra vidtagas, lämpligast

torde böra genom Kongl. Majds försorg verkställas, får utskottet

med anledning af herr Nilsons motion hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t efter utredning, i hvilken omfattning

handlingar i konkursmål må kunna i de af

motionären afgifna hänseenden i betaldt bref med allmänna

posten till rätten eller domaren insändas, måtte

till Riksdagen framlägga förslag till de lagändringar i

detta syfte, som må anses böra vidtagas.

Stockholm den 16 mars 1896.

På lagutskottets vägnar:

E. von KRUSENSTJERNA.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1896:60 Skrifvelse till Konungen, om ändrad lydelse af 69 och 71 §§ konkurslagen. s. 1 i texten