Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rött till fiske, lag angående förändrad lydelse af 24 kap. 14 § strafflagen och lag angående förändrad lydelse af 6 och 24 §§ i förordningen om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880, dels ock en i sammanhang dermed väckt motion.

1896-04-10 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,7 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:54, Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rött till fiske, lag angående förändrad lydelse af 24 kap. 14 § strafflagen och lag angående förändrad lydelse af 6 och 24 §§ i förordningen om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880, dels ock en i sammanhang dermed väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

1

N:o 54.

Ank. till Hiksd. kansli den 10 april 1890, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om rött till fiske, lag angående förändrad

lydelse af 24 kap. 14 § strafflagen och lag angående

förändrad lydelse af 6 och 24 §§ i förordningen om

jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december

1880, dels ock en i sammanhang dermed väckt

motion.

Genom eu den 14 sistlidne februari aflåten proposition, n:o 24, har

Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen biiagda, i statsrådet och

högsta domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga här nedan

införda förslag till

l:o) lag om rätt till fiske;

2:o) lag angående förändrad lydelse af 24 kap. 14 § strafflagen; samt

3:o) lag angående förändrad lydelse af 6 och 24 §§ i förordningen

om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880.

Denna proposition har af båda kamrarne blifvit till lagutskottet

hänvisad.

I sammanhang med propositionen har utskottet till behandling förehaft

eu inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

n:o 222, af herr A. V. Ljungman, som deri hemställer, dels att Riksdagen

Bill. till Riksd. Prot. 1896. 7 Sami. Öl Haft. (N:o 54.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

ville för sin del antaga Kongl. Maj:ts förslag till lag om ratt till fiske med

de ändringar, som här nedan angifvas:

§ I
I

öppna hafvet — — — — lemnar särskild! tillstånd.

§ 2.

Saltsjöfisket inomskärs — — — ■ - omkring fiskevattnet

Vid öppna hafsstranden samt utom skären omfattar, der ej annorledes

— — — — för annan fiskande.

§ 3.

I Norrbottens, Vesterbottens, Vesternorrlands och Gefieborgs län må

å ställen, der sådant af ålder varit vanligt, strömmingsfiske med rörlig

redskap idkas af hvarje svensk undersåte äfven vid annans strand, dock

ined not endast då stranden består af skogsmark eller sten och ej af åker

eller äng.

§ 4.

I de delar af skärgårdarne vid rikets vestra kust, der för ymnig

fångst af hafsfisk, som går till stränderna i stora stimmar, de fiskande af

ålder oklandradt fått följa fisken efter dess dref och fiska å djup äfven

vid annans strand, skall sådan rättighet fortfarande dem tillkomma.

§ 5.

Der vid öppna hafsstranden och utom skären de fiskande hittills fått

oklandradt idka fiske eller agntägt med rörlig redskap äfven i annans

fiskevatten såsom en från äldre tider af dem nyttjad rättighet, vare de

vid sådan rätt bibehållne, så vida det utan hinder för utöfvande af enskild

fiskerätt vid stranden ske kan.

s. 3 Kontrollera mot PDF

t

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

3

§ 6.

Der fiske, efter ty i 3, 4 och 5 §§ sägs, idkas vid annans strand

— — — — skada och intrång.

Har strandegarc med kostnad----vare han vid fiske, som

i 3, 4 och 5 §§ afses, berättigad att uppbära---— han det under
håller.

Der vid fiske, hvarom i 3, 4 och 5 §§ skils, de fiskande för fiskets

utöfvande erlagt afgift eller så kallad landlott till strandegarne, vare desse

vid sådan rätt bibehållne.

§ 7.

Fiske med krok eller ref — — — — rätt att idka.

§ 8.

Uti insjöar och rinnande — — — — dess egor hörer.

§ 9-

I de öppna delarne — — — — fiske i öppna hafvet.

§ io.

Ström- och insjöfisken — — — — försiggått, fritt fiske.

§ Il
Kronans

enskilda fisken---— rättsinnehafvare förbehållna.

§ 12.

I de fiskevatten -----skada och intrång.

Allmänningsfiske må — —----beslut derom fattas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

§ 13.

Oskift fiskevatten må alle----uppföras och nyttjas.

I oskift fiskevatten---— som ej är delegare.

§ 14.

Varder jord åt någon----som till jorden hörer.

§ 15.

År genom urminnes häfd----någons enskilda rätt till

fiske, vare det gällande, om ock strandegarerätten derigenom inskränkes.

Sådan inskränkning må dock ej göras större, än tillgodonjutande! af den

särskilda rättigheten oundgängligen kräfver.

§ 16.

Om lapparnes rätt----särskildt är stadgadt.

§ 17.

Fast eller rörlig----utsättas i kungsådra.

I eif, ström, å eller sund----är särskildt stadgadt. Vid

ymnigt sillfiske må ock vadstäng sättas tvärt öfver sund, der ej farled är;

men finnes ej i närheten annan led för fiskens dref, skall sådant vadstäng

omedelbarligen tömmas och upptagas.

§ 18.

Der eif, ström eller å----som i 17 § omförmäles.

§ 19.

Eger någon särskild---— hvarom i 17 eller 18 § stadgas,

njute den rättighet till godo.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

5

§ 20.

Finnes uppenbart, att led eller ådra, hvarom i 17 eller 18 § förmäles,

blifvit — — — — den tredskandes bekostnad.

§ 21.

Fiskar någon utan lof — — — — förverkadt till fiskerättens innehafvare

eller, då fångsten skett i allmänt kronofiske, till åklagaren.

§ 22.

Anträffas å bar gerning någon, som olofligen fiskar i annans eller

eget fiskevatten, må den, som fiskerätten eger eller innehafver, eller hans

folk —* — — — eger fisket nyttja.

§ 23.

Fordrar någon i fall, hvarom i 6 eller 12 § sägs, ersättning — —

— — om valet förordna.

Part, som ej nöjes med — — — — öfverexekutor annorlunda förordnar.

Vill den, som ersättning — — — — det honom öppet.

§ 24.

Fiskeriidkare vare berättigade — — — — anvisa nödigt område.

A kronomark, invid — — — — som pröfvas skälig;

dels ock att Riksdagen ville för sin del antaga Kong!. Maj:ts förslag

till lag angående ändrad lydelse af 24 kap. 14 § strafflagen med följande

ändring:

Den, som olofligen fiskar i fiskevatten, der han ej eger rätt till det

idkade fisket, eller sätter ut fast fiskeredskap----högst ett hundra

riksdaler.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

Såsom af departementschefen vid ärendets föredragning i statsrådet

den 14 sistlidne februari anfördes, äro de i förevarande proposition innefattade

lagförslag utarbetade på grundvalen af ett utaf särskilda komiterade

den 15 november 1894 afgifvet betänkande. I berörda betänkande angifva

komiterade den dem förelagda uppgift våra: »dels att från de ekonomiska

och administrativa föreskrifterna rörande fiskerinäringen afskilja de delar

af lagstiftningen angående fisket, som äro af allmän lags natur, och dels

att underkasta sistnämnda stadganden den revision, som kan anses erforderlig.

»

Beträffande uppgiftens senare del förklara komiterade, att granskningen

af de till allmänna lagens område hörande delarne af fiskerilagstiftningen

i allmänhet icke föranledt komitén att föreslå några mera genomgripande

förändringar i nu gällande stadganden. Oaktadt en väsentlig

omarbetning af nuvarande, i många fall bristfälliga och otydliga stadganden

kunde synas önskvärd, hade komitén nemligen likväl funnit sig nödsakad

att uppgifva tanken på eu sådan mera omfattande revision. Orsaken härtill

läge i de svårigheter, som skulle vara förenade med öfvergången till

de nya rättsregler, hvilkas genomförande kunde komma i fråga.

1 öfverensstämmelse med hvad komiterade sålunda angifvit utgjorde

också det af dem utarbetade förslaget till lag om rätt till fiske hufvudsakligen

eu sammanfattning och formel omarbetning af gällande bestämmelser

i ämnet.

Sakliga ändringar voro likvisst ej uteslutna; och särskilt uti tvenne

paragrafer af förslaget, den sjette och den tolfte, voro bestämmelser inrymda,

hvilkas införande i lagstiftningen skulle beteckna afsevärda förändringar

af hittills gällande rättsregler. Sålunda förlänade 12 §:s 2 mom.

åt de lokala sedvanorna i fråga om fiskerättens utöfvande kraft af lag;

och i 6 § begränsades för sjöarne Venern och Vettern strandegarnes enskilda

fiskerätt i full öfverensstämmelse med hvad om fisket vid öppna

hafsstranden är och enligt förslaget fortfarande skulle förblifva föreskrifvet.

Utskottet, som i öfrigt rörande förevarande frågas behandling sä

inom komitén som i statsrådet tillåter sig hänvisa till vederbörliga handlingar,

har velat särskilt erinra om dessa förhållanden, enär utskottets

hufvudsakliga anmärkningar mot de i föreliggande proposition innefattade

lagförslag just angå dessa nämnda (i och 12 §§ i förslaget till lag om rätt

till fiske.

Mot de båda öfriga i propositionen innehållna lagförslag har utskottet

icke funnit något att erinra, och ej heller ansett herr Ljungmans förslag

till ändrad lydelse af 14 § i 24 kap. strafflagen böra tillstyrkas. I förslaget

till lag om rätt till fiske är det, förutom redan nämnda paragrafer,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

7

allenast 2 och 7 §§, som utskottet funnit vara i behof af ändringar, dessa

dock af mindre omfattande beskaffenhet. Utskottet skall här nedan närmare

angifva innebörden af dessa ändringar.

Ofvanberörda 2 mom. af 12 § lyder sålunda: »Der å viss ort de

fiskande af ålder oklandradt utöfvat fiske eller agntägt vid annans strand

annorledes än i denna lag är medgifvet, vare de vid sådan rätt bibehållne.»

Denna paragraf var af lika lydelse i det komitéförslag, som här

ofvan omnämnts, och komiterade motivera stadgandet med följande ord:

»Såsom i det föregående flerestädes blifvit anfördt, hafva i många delar af

landet fiskeristadgans bestämmelseri om enskild strandegarerätt vid fiske

icke tillämpats, utan har vid sidan af den skrifna lagen den uppfattningen

sedvanemessigt gjort sig gällande, att fisket vore mer eller mindre fritt för

allmänheten. Detta gäller i främsta rummet om vissa delar af de kustlandskap,

hvilka först under sjuttonde århundradet förenats med Sverige,

nemligen Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän. I förstnämnda tre landskap

rådde, innan desamma afträddes till Sverige, den danska lagstiftningens

grundsatser, enligt hvilka någon uteslutande fiskerätt vid hafsstranden

icke tillkom strandegaren annorledes än på grund af förläning från kronans

sida. Dylika förläningar förekommo emellertid i stor utsträckning. Till

en början meddelades de åt enskilda personer, men sedermera förklarades

genom vissa s. k. handfästningar och recesser adeln och de andlige i allmänhet

uteslutande berättigade till fisket vid stränderna utanför deras

gods. A de ställen åter, der strandfisket icke sålunda blifvit bortföidänadt,

stod det öppet för hvarje medborgare. Dessa rättsregler torde ej hafva

undergått någon förändring förr än genom utfärdandet af 1766 års fiskeri - stadga, hvilken utan något undantag för de fordom danska landskapen

uttryckligen uttalade de grundsatser om strandegares uteslutande fiskerätt

i saltsjön, hvilka sedermera, om ock något modifierade, återfinnas i 1852

års fiskeristadga. Sistnämnda grundsatser hafva dock ännu inom ifrågavarande

provinser icke lyckats fullständigt tränga igenom. Mångenstädes,

särskild!, vid de halländska och skånska kusterna, anses fortfarande strandfisket,

åtminstone det som drifves med rörlig redskap, vara fritt för en

hvar, som vill begagna sig deraf. Detta åskådningssätt är emellertid ingalunda

undantagslöst gällande inom ifrågavarande landskap. Vid vissa

delar af kusterna, framför allt inom Blekinges skärgård, synas den svenska

lagstiftningens grundsatser om strandegarerätt hafva fullständigt gjort sig

gällande.

1 viss mån likartade förhållanden föreligga i Bohuslän. Att sedan

längre tid tillbaka strandegarerätten derstädes icke varit allmänt erkänd,

framgår otvetydigt af de undersökningar, som presidenten (f. Poppius år

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

1833 företog rörande orsakerna till det bohuslänska fiskets tillbakagång.

På den fråga, som Poppius vid samtliga af honom i skilda delar af Bohuslän

hållna sammanträden framstälde derom, huruvida enhvar ansåges

berättigad att fiska på alla ställen vid kusten, gafs från den i allmänhet

talrikt församlade befolkningens sida städse och utan att motsägelse förspordes

det svar, att fisket i allmänhet allestädes ansåges fritt för hvar

och en. Endast i fråga om hummer- och ostronfiske äfvensom fiske med

bottengarn och makrillfiske med vad förekommo olika meningar. Huruvida

den uppfattning om strandegarerätten, som sålunda vid nämnda tid synes

vant allmänt rådande, härstammar från den tid, då norsk rätt ännu gälde

i Bohuslän, eller uppkommit på grund af den fordom temligen vanliga

tolkning af 1774 års reglemente för nordsjöfisket, enligt hvilken all strandeganderätt

på vestkusten derigenom upphäfts, eller tilläfventyrs har någon

annan förklaringsgrund, må lemnas derhän. Visst är, att en likartad uppfattning

på de flesta ställen ännu fortlefver. Sedan i 1883 års förslag till

ny fiskeristadga blifvit hemstäldt om en bestämmelse af innehåll, att de

fiskande, der sådant af ålder varit vanligt, skulle ega följa hafsfisk och

hummer efter dess dref och fiske vid annans strand, blef i'' det utlåtande,

som Göteborgs och Bohus läns landsting år 1884 afgaf öfver nämnda förslag,

annan anmärkning icke framstam mot berörda, i främsta rummet på

Bohuslän syftande bestämmelse, än att hummerfiske borde vara strandegaren

förbehållet. Detta förhållande synes utmärka, att den föreslagna

bestämmelsen, hvilken skulle i långt högre grad än motsvarande föreskrift

i 1852 års fiskeristadga inskränka strandegarerätten, ansetts öfverensstämma

med den allmänna uppfattningen. Liknande resultat hafva ock framgått

af undersökningar, som vissa ledamöter af komitén under sommaren 1894

företagit i olika delar af den bohuslänska skärgården. På de flesta ställen,

der man tillsport fiskare eller strandegare om rådande uppfattning angående

strandegarerätten, har till svar erhållits, att allenast det fiske, som bedrefves

med fast redskap, jemte hummer- och ostronfiske ansåges förbehållet strand - egaren, hvaremot annat strandfiske vore fritt för hvarje svensk man. Så

allmänt har dock icke denna uppfattning befunnits herska, att på grund

deraf en särskild, för Bohuslän gällande rättsregel kunnat föreslås. Här

och der, .särskilt i de innersta delarne af skärgården, synes strandegarerätten

hafva i vidsträcktare omfång, än nyss är nämndt, gjort sig gällande,

antingen i fråga om fiske i allmänhet eller beträffande vissa värdefullare

Åskslag, såsom lax och ål.

Andra exempel på sedvanerättslig uppfattning om fiskets frihet

lemna två åt de största insjöarne, Mälaren och Hjelmaren. Oaktadt 12

kap. 4 § jordabalken torde böra anses tillämplig på dessa sjöar, lära enligt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

9

erhållna upplysningar strandegarne i vissa trakter anses uteslutande fiskeberättigade

endast i närheten af stranden. Samma åskådningssätt lärer

äfven råda beträffande fisket i flera af Vermlands insjöar; och helt säkert

skulle en mera omfattande undersökning gifva vid handen, att en liknande

åsigt mångenstädes af ålder gjort sig gällande såväl vid Östersjökusten

som vid stränderna af andra stora insjöar än de nyss nämnda.

De lokala sedvanor, om hvilka nu är taladt, äro af alltför stor vigt

för landets fiskarebefolkning för att vid en revision af fiskerilagstiftningen

kunna lemnas obeaktade. Vådorna af mera väsentliga rubbningar i rådande

grundsatser om fiskerätt äro i det föregående framhållna; och till förekommande

af dylika rubbningar synes det vara af nöden, att lagstiftningen

i förevarande fall, der sedvanerätfen af särskilda anledningar kommit

att erhålla större betydelse än på de flesta områden, och der den lokala

naturen af dess resultat lägger alltför stora hinder i vägen för dessas införlifvande

med den skrifna lagen, genom en allmän bestämmelse ger sitt

uttryckliga erkännande åt dessa resultat.

På nu anförda grunder hvilar hvad komitén i 12 §:s andra punkt

föreslagit. I hvad den föreslagna bestämmelsen angår agntägt vid annans

strand föranledes den deraf att, enligt hvad de från Malmöhus län afgifna

utlåtanden öfver 1883 års förslag utvisa, äfven sådan agntägt, som ej är

att hänföra till fiske, å vissa orter fått af ålder oklandradt eg a rum å

annans strandområde.»

Utskottet är visserligen ense med komitén derutinnan, att de lokala

sedvanorna icke böra lemnas utan hänsyn, då det gäller att i ett ämne

sådant som det föreliggande stifta ny lag, men utskottet är tillika af den

mening, att rubbningar i den enskilde strandegare tillkommande rätt böra

i möjligaste måtto undvikas. Ett antagande af 12 §:s 2 mom. skulle

emellertid, enligt utskottets tanke, kunna leda till verkliga rättskränkningar,

på sätt i högsta domstolen jemväl framhölls, och det synes utskottet

som om komiténs motivering för stadgandet ej tillfyllest ådagalägger

lämpligheten att i ett allmänt stadgande för hela riket upphöja till

lag den skiftande och olikartade lokala sedvanerätten i fråga om fiskes

utöfvande. Det må visserligen anses önskvärdt, att lagstiftningen lemnar

sitt skydd åt en fiskarebefolkning, som för utöfvande af sin näring icke

har någon rätt, allenast sed att lita sig till — och härutinnan torde förhållandena

på rikets vestkust vara förtjenta af synnerligt beaktande, men

att tillmäta de lokala sedvanorna i allmänhet en sådan vigt, som föreslagits,

utan att något verkligt behof af dylik inskränkning i den enskildes

Bill. till Riksd. Prof. 18Hd. 7 Sami. 31 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

strandeganderätt kan anses ådagalagdt, är enligt utskottets tanke ej att

tillråda.

Utskottet har sålunda först och främst undantagit allt sötvattensfiske

från grundsatsens tillämplighet. Den af komitén leinnade utredningen

af hithörande förhållanden har nemligen icke kunnat öfvertyga utskottet,

att några lokala sedvanor af framträdande vigt gjort sig gällande

i fråga om insjöfisket vid sidan af den skrifna lagen.

Ej heller fisket inomskärs kan, enligt utskottets mening, lämpligen

och rättvisligen i allmänhet undandragas den enskilda strandeganderätten,

såsom förhållandet skulle blifva om ifrågavarande bestämmelse derå blefve

tillämplig. Endast i fråga om Göteborgs och Bohus samt Hallands län

har utskottet ansett förhållandena härutinnan påkalla ett undantag. Äfven

i ett annat afseende har utskottet ansett ifrågavarande stadgande böra

modifieras. Utskottet har nemligen ansett det lämpligast att uttryckligen

omnämna, att de lokala sedvanor, som i stadgandet tillägges kraft af lag,

endast afse fiske med rörlig redskap, helst, enligt hvad komiterade anfört,

fiske med fast redskap äfven vid vestkusten städse betraktats såsom strandegarens

uteslutande rätt.

I anledning af de modifikationer, som utskottet sålunda vidtagit af

bestämmelsen i 12 §:s 2 inom., och då endast saltsjöfiske derunder inbegripes,

har stadgandet sålunda modifieradt ansetts lämpligen böra hafva sin

plats i lagens 3 §, hvarvid detsamma inskjutits emellan 2:a och 3:e momenten

i Kong! Maj:ts förslag, detta i syfte att 3 §:s båda sista moment,

angående fiskandes rätt till landfäste o. d. samt strandegares rätt till ersättning

för notvarps upprensande, skulle blifva tillämpliga jemväl å det

fiske, som i det inskjutna momentet omhandlas.

Enligt lagförslagets 6 § hafva de öppna delarne af Venern och

Vettern i fråga om strandeganderätten likstälts med öppna hafvet; strandeganderätten

skulle alltså sträcka sig endast ett hundra åttio meter från

det ställe invid stranden, der stadigt djup af två meter vidtager, och fisket

derutanför vara fritt för hvarje svensk undersåte. I nu gällande fiskeristadga

finnes visserligen intet bestämdt stadgande om huru vidsträckt

strandeganderätten skall räknas i de större insjöarne, men otvifvelaktigt

torde emellertid vara, att denna rätt allmänt anses långt öfverskrida och

för visso också begagnas utöfver den gräns, som är för sådan rätt bestämd

i öppna hafvet. Förhållandet beträffande fisket i öppna hafvet och de

större insjöarne är nemligen helt olikartad^ Det område i vattnet, som i

öppna hafvet är för strandegarne tillräckligt för bedrifvande af sådant

fiske, som för honom lämpar sig, är i insjöarne för sådant ändamål alldeles

för litet. Fångst af vissa slag insjöfisk, som i allmänhet uppehåller

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 54. 11

sig å större djup, måste bedrifvas på ganska långt afstånd från stränderna.

Att sålunda bestämma strandegares fiskerätt i dessa sjöar till endast 180

meter från det ställe der stadigt djup af två meter vidtager och lemna

fisket derutanför alldeles fritt skulle alltså vara en väsendtlig inskränkning

af hvad för närvarande anses dem tillkomma. Den föreslagna bestämmelsen

har också väckt betänkligheter hos strandegarne vid Venern och Vettern,

och representanter från bygderna omkring dessa sjöar hafva under ärendets

behandling till utskottet ingifvit en så lydande skrifvelse:

»Undertecknade som hysa ett lifligt intresse för vidmakthållande af

fisket i de i vårt grannskap liggande sjöarne Venern och Vettern, hafva

funnit betänkligheter vid den bestämmelse, som i lagförslagets § 6 intagits,

att i de öppna delarne af Venern och Vettern omfattar, der ej annorlunda

är lagligen bestämdt, strandegares enskilda fiskerätt allt det vatten, som

finnes till och med 180 meter från det ställe invid stranden, der stadigt

djup af 2 meter vidtager; och gälla om fisket derutanför hvad i 1 § sägs

om fiske i öppna hafvet. 1 1 § sägs, att i öppna hafvet ege hvarje svensk

undersåte rätt att fiska, dock så att fast fiskeredskap der ej må utan särskildt

tillstånd utsättas.

Det synes oss nödvändigt att den centrala delen af sjön, som icke

kan utskiftas till de särskilda strandegarne, bör bilda ett område, der en

del af de värderikare fisksorterna, exempelvis lax, röding, storsik och nors,

kunna finna stamhåll och skydd för sin förökning, med andra ord att för

fiskstammen i sjön bör finnas en reserv, ungefär på samma sätt som kronoskogarne

bilda skydd för det nyttiga villebrådet och sålunda bereda utsigt

för jagtens fortvaro. I utlandet och för andra djurarter har man på mångfaldiga

ställen sökt bilda dylika reserver, men vanligen kommit för sent

med skyddsåtgärden. Det angifna ändamålet att bereda skydd för den

nyttiga fisken och betrygga fiskets fortvaro gifves emellertid enligt vår

åsigt helt och hållet till spillo genom den nämda bestämmelsen i lagförslaget.

En ökad befolkning i sjöarnes grannskap skall snart skapa en så

stor stam af frifiskare, att sjön allt för hardt medtages. Det behöfs blott,

att ett fiskeredskap uppfinnes lika förhärjande som »trawlen» inom saltsjöfisket

eller »uttern» vid fisket i floder och smärre sjöar — och en sådan uppfinning

är gifvetvis blott en tidsfråga — så skall fiskförrådet i sjöns

centrala delar snart vara ödelagdt, och det skall sedan visa sig svårt och

kostsamt att under många år återställa hvad man på kort tid förstört.

Då frågan om förbättring af våra fisken på allvar upptages, skall det

kanske också ifrågakomma att här som i Finland och annorstädes införa

nyttiga fiskarter från främmande länder. Det är lätt att inse, huru ett sådant

förbättringsarbete motverkas eller omöjliggöres af det fria eller »vilda» fisket.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

\ i anse på grund häraf, att lagen bör så affattas, att de delar af

sjöarne Yenern och Vettern, som icke tilläggas de enskilda strandegarne,

förklaras vara kronans allmänna fiske, hvaraf följer att Kongl. Magt må

ega afgöra, om och huru fiske i dessa vatten (de »öppna» delarne af nämda

sjöar) må idkas.

Yi tillägga, att det med afseende på de ifrågavarande sjöarnes storlek

kunde i fråga sättas, att strandegarnes enskilda rätt borde utsträckas

utöfver hvad nu är tilltänkt, måhända till en kilometer eller derutöfver».

Att å de öppna delarne af Venern och Vettern tillämpa de om strandeganderätten

vid öppna hafsstranden gällande bestämmelser, synes utskottet

sålunda ej vara välbetänkt. Förslaget att sätta gränsen för strandegarnes uteslutande

fiskerätt till eu kilometer från det ställe, der stadigt djup af två meter

vidtager, kan utskottet emellertid ej heller förorda, då jemväl detta mått blifvit

helt godtyckligt valdt och icke är grundad! på någon utredning om de lokala

förhållandena. Under dessa omständigheter har utskottet ansett det vara

fördelaktigast att fortfarande bibehålla gällande fiskeristadgas bestämmelser

angående fiskerätten i större insjöar. Venern och Vettern torde nemligen

icke mera än andra större insjöar kräfva särskilda bestämmelser om rätten

till fiske, och härtill kommer, att man genom bibehållande af gällande

stadganden undviker att, utan tillfredsställande utredning, förorsaka rubbningar

i nu rådande rättsförhållanden. I öfverensstämmelse med denna

utskottets ståndpunkt har utskottet åt 6 § föreslagit lydelse i enlighet med

hvad 1 §:s 2 mom. i nu gällande fiskeristadga innehåller.

Den i lagförslagets 2 § inrymda bestämmelse, att fisket i »fjärdar,

som åt något håll äro öppna mot hafvet», skall lyda under samma regler

som fisket vid öppna hafsstranden, har synts utskottet böra utgå. Dels

lemnar sjelfva uttrycket »fjärdar, som åt något håll äro öppna mot hafvet»

rum för olika tolkningar — man kan, såsom en högsta domstolens ledamot

anmärkte, dit hänföra äfven sådana fjärdar, som ega allenast en smal öppning

mot hafvet — och dels synes det utskottet obehöflig!, att särskild!

uttala, att verkligt öppna fjärdar äro att såsom öppen hafsstrand anse.

I anledning häraf har utskottet åt punkten i fråga föreslagit en lydelse i

öfverensstämmelse med motsvax^ande bestämmelse i gällande fiskeristadga.

Hvad slutligen angår den af utskottet föreslagna ändringen i lagförslagets

7 §, vill utskottet erinra, att densamma tillkommit i syfte att

tydligare än i förslaget skett utmärka såväl att rätt till begagnande af sådant

allmänt kronofiske, som § afser, ej tillkommer de i häradet eller

socknen boende kollektivt, utan att denna rätt må upplåtas till enskilda

personer, som i häradet eller socknen bo, som ock att vederbörande myndigheter,

Konungens befallningshafvande och domänstyrelsen, ega rätt att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

vid meddelande af tillstånd till begagnande af dylikt fiske icke blott bestämma

den afgift, som derför skall utgifvas, utan dervid äfven stadga

andra vilkor såsom beträffande fiskerättens omfång samt tiden och sättet

för dess utöfvande.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet

a) att Riksdagen, under förklarande att Kongl.

Maj:ts föreliggande proposition icke kan i oförändradt

skick bifallas, ville för sin del antaga följande

l:o) Lag

om rätt till fiske.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Med upphäfvande af 17 och 18 kapitlen byggningabalken samt nedannämnda

lagrum i fiskeristadgan den 29 juni 1852, nemligen 1 till och

med 11 §§, 13 till och med 15 §§, 17 §, 20 § första punkten, 26 §, 29 §,

30 §, 32 §, 35 § i hvad den afser ansvar för öfverträdelse af stadgandet

i 20 § första punkten, och 44 § andra punkten, äfvensom med ändring af

hvad andra lagens rum och författningar innehålla mot denna lag stridande,

förordnas som följer:

1 §•

I öppna hafvet, äfvensom vid sådana kronan tillhöriga hafsstränder

samt i saltsjön belägna skär och holmar, hvilka icke till något hemman

höra eller under särskilda vilkor innehafvas, ege hvarje svensk undersåte

rätt att fiska; ''ej må dock fiskegård, ryssja eller annan dylik fast

fiskeredskap der utsättas, utan att Konungen dertill gifver lof eller i fall,

hvarom i 2 § sägs, Konungens befallningshafvande lemnar särskild! tillstånd.

2 §• 2 §.

Saltsjöfisket inomskärs tillhör, der Saltsjöfisket inomskärs tillhör, der

ej annorledes i denna lag stadgas, ej annorledes i denna lag stadgas,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

Kongl. Maj-.ts förslag.

dem, som ega stränder och holmar

omkring fiskevattnet.

Vid öppna hafsstranden samt

utom skären så ock i de fjärdar,

som åt något håll äro öppna mot

hafvet, omfattar, der ej annorledes

är lagligen bestämdt, strandegarens

enskilda fiskerätt allt det vatten, som

finnes till och med etthundraåttio

meter från det ställe invid stranden,

der stadigt djup af två meter vidtager.

Strandegaren må ock från

sitt enskilda fiskevatten än längre ut

sträcka fiskegård, ryssja eller annan

dylik fast redskap, der i särskildt

fall Konungens befallningshafvande

finner, att det kan ske utan men

för annan fiskande.

3 §•

I Norrbottens, Vesterbottens, Vesternorrlands

och Gefleborgs län må

å ställen, der sådant af ålder varit

vanligt, strömmingsfiske med rörlig

redskap idkas af hvarje svensk undersåte

äfven vid annans strand, så

framt den består af skogsmark eller

sten och ej af åker eller äng; dock

vare vid notfiske strandegaren, der

han i fisket deltager, berättigad till

första notdrägten hvarje måndag och

onsdag.

Vid de delar af rikets vestra kust,

der för fångande af hafsfisk, som går

till stränderna i stora stim, de fiskande

af ålder oklandradt följt fisken

Utskottets förslag.

dem, som ega stränder och holmar

omkring fiskevattnet.

Vid öppna hafsstranden samt

utom skären omfattar, der ej annorledes

är lagligen bestämdt, strandegarens

enskilda fiskerätt allt det

vatten, som finnes till och med etthundraåttio

meter från det ställe invid

stranden, der stadigt djup af

två meter vidtager. Strandegaren

må ock från sitt enskilda fiskevatten

än längre ut sträcka fiskegård, ryssja

eller annan dylik fast redskap, der

i särskildt fall Konungens befallningshafvande

finner, att det kan

ske utan men för annan fiskande.

3 §•

I Norrbottens, Vesterbottens, Vesternorrlands

och Gefleborgs län må

å ställen, der sådant af ålder varit

vanligt, strömmingsfiske med rörlig

redskap idkas af hvarje svensk undersåte

äfven vid annans strand, så

framt den består af skogsmark eller

sten och ej af åker eller äng; dock

vare vid notfiske strandegaren, der

han i fisket deltager, berättigad till

första notdrägten hvarje måndag och

onsdag.

Vid de delar af rikets vestra kust,

der för fångande af hafsfisk, som går

till stränderna i stora stim, de fiskande

af ålder oklandradt följt fisken

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

efter dess dref och fiskat vid annans

strand, skall sådan rättighet fortfarande

dem tillkomma; dock må vid

notfiske strandegaren, der han i fisket

deltager, bestämma den ordning,

hvari hans not skall dragas.

Der fiske, efter ty i denna § sägs,

idkas vid annans strand, ege de

fiskande att nyttja stranden för landfäste

och sådan tillfällig uppdragning

af redskap och båt, som för fiskets

utöfvande är af nöden; svare dock

för skada och intrång.

Har strandegare med kostnad upprensat

eller upptagit notvarp inom

det till hans strand hörande område

i vattnet, vare han vid fiske, som i

denna § afses, berättigad att uppbära

trettiondedelen af den fisk, som af

andra i varpet fångas, så länge han

det underhåller.

efter dess dref och fiskat vid annans

strand, skall sådan rättighet fortfarande

dem tillkomma; dock må vid

notfiske strandegaren, der han i fisket

deltager, bestämma den ordning,

hvari hans not skall dragas
Der

vid öppna hafsstranden och

utom skären, samt i Göteborgs och

Bohus1 samt Hallands län jemväl

inomskärs, de fiskande af ålder oklandradt

med rörlig redskap utöfvatfiske

eller agntägt vid annans strand annorledes

än i denna lag är medgifvet,

vare de vid sådan rätt bibehållne.

Der fiske, efter ty i denna § sägs,

idkas vid annans strand, ege de

fiskande att nyttja stranden för landfäste

och sådan tillfällig uppdragning

af redskap och båt, som för fiskets

utöfvande är af nöden; svare dock

för skada och intrång.

Har strandegare med kostnad upprensat

eller upptagit notvarp inom

det till hans strand hörande område

i vattnet, vare han vid fiske, som i

denna § afses, berättigad att uppbära

trettiondedelen af den fisk, som af

andra i varpet fångas, så länge han

det underhåller.

4 §•

Fiske med krok eller ref å djup i yttre skärgården och i hafsbandet

ege hvarje svensk undersåte rätt att idka.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

5 §•

Uti insjöar och rinnande vatten nyttje strandegare, utan intrång af

annan, fiskevatten, som är beläget inom hans fastighets rå och rör eller

eljest till dess egor hörer.

6 §•

I de öppna delarne af Venern

och Vettern omfattar, der ej annorledes

är lagligen bestämdt, strandegares

enskilda fiskerätt allt det vatten,

som finnes till och med etthundraåttio

meter från det ställe

invid stranden, der stadigt djup af

två meter vidtager; och galle om

fisket derutanför hvad i 1 § sägs

om fiske i öppna hafvet.

7 §•

Ström- och insjöfisken vid kronans

öfverloppsmarker, allmänningar,

parker och holmar äfvensom vid oafvittrad

mark ege, der ej kronan

dessa fisken sig eller annan enskildt

förbehållit, de inom häradet eller

socknen boende att, med tillstånd af

Konungens befallningshafvande eller,

der fråga är om fiske vid kronopark,

af domänstyrelsen, nyttja mot den

afgift, som för begagnande af sådant

allmänt kronofiske finnes skälig. Äro

hemman anlagda på mark, hvarom

nu är sagdt, njute de, till dess delning

försiggått, fritt fiske.

6 §•

1 de delar af större insjöar, till

hvilka strandeg anderätten sig icke

sträcker och der ej heller eljest enskildt

fiske är kronan förbehållet

eller annan tillhörigt, galle om fisket

hvad i 1 § sägs om fiske i öppna

hafvet.

7 §•

Ström- och insjöfisken vid kronans

öfverloppsmarker, allmänningar,

parker och holmar äfvensom vid oafvittrad

mark ege, der ej kronan

dessa fisken sig eller annan enskildt

förbehållit, inom häradet eller socknen

boende att, med tillstånd af

Konungens befallningshafvande eller,

der fråga är om fiske vid kronopark,

af domänstyrelsen, nyttja gå det

sätt och under de vilkor, som derför

kunna varda bestämda, samt mot

den afgift, som för begagnande af

sådant allmänt kronofiske finnes skälig.

Aro hemman anlagda på mark,

hvarom nu är sagdt, njute de, till

dess delning försiggått, fritt fiske.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskott et s Utlåtande N:o 54. 17

Kongl. Majt:s förslag. v Utskottets förslag.

8 §•

Kronans enskilda fisken i saltsjön, insjöar och rinnande vatten vare

såsom hittills kronan och hennes rättsinnehafvare förbehållna.

oj.vin it Ii “''•''ie.bo.ru} .till* )".•;! i t

-» i- it Hi. Itrj -j login alu i bni '' •••>.''

’ 9 §•

I de fiskevatten, som höra till härads- eller sockenallmänningar,

ege de, som i allmänningarne hafva del, rätt ätt fiska. Åker och äng vid

stranden vare dock fria från intrång af de fiskande, då annan utväg finnes

att komma till fiskevattnet; i annat fall skall ersättning gifvas för skada

och intrång.

Allmänningsfiske må af delegarne för gemensam räkning utarrenderas,

der i enlighet med gällande föreskrifter om allmänningens förvaltning

beslut derom fattas.

■ |i -.11 ..... : • ■ i.i n. ■ ■- • : I ‘ ■ :< ill i r! "i i '' ■ .o* *

10 §.

Oskift fiskevatten må alla, som deri eg a del, bruka efter ty de kunna

sämjas. Sämjas de ej, lägge rätten dem emellan, huru fisket utan förfång

för någon af dem må nyttjas. Fiske byggnad hafve ock en hvar lof att

uppföra allt efter som han eger del i samfälligheten och lägenhet dertill

finnes. År ej lägenhet för hvarje delegare att uppföra särskild fiskebyggnad,

bjude den, som vill bygga, de öfrige att deltaga; vilja de ej, och

pröfvar rätten, att byggnaden kan göras utan skada för dem, bestämma

rätten, på hvad sätt, vilkor och tid byggnaden må uppföras och nyttjas.

1 oskift fiskevatten må ej en delegare utan de fleste öfriges samtycke

upplåta fiskerätt åt någon, som ej är delegare.

11 §■

Varder jord åt någon till bruk upplåten, nyttje brukaren, der ej

annorledes aftalas, det fiske, som till jorden hörer.

Bih. till Riksd. Prat. 1896. 7 Sami. 31 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

12 §.

År genom urminnes häfd eller

genom särskild! stadgande, aftal, dom

eller skattläggning eller på annat

lagligt sätt annorledes än ofvan sägs

bestämdt om någons rätt till fiske,

vare det gällande.

Der å viss ort de fiskande af

ålder oklandradt utöfva! fiske eller

agntägt vid annans strand annorledes

än i denna lag är medgifvet, vare

de vid sådan rätt bibehållne.

12 §.

År genom urminnes häfd eller

genom särskildt stadgande, aftal, dom

eller skattläggning eller på annat

lagligt sätt annorledes än ofvan sägs

bestämdt om någons rätt till fiske,

vare det gällande.

13 §.

Om Lapparnes rätt till fiske i vissa delar af riket galle hvad särskildt

är stadgadt.

14 §.

Fast eller rörlig fiskredskap, som kan hindra fisken att framgå, må

ej utsättas i kungsådra.

I eif, ström, å eller sund, der kungsådra ej finnes, men fisken har

sitt dref, skall en sjettedel af bredden i djupaste vattnet lemnas fri från

redskap, hvarom nyss är sagdt, der ej Konungens befallningshafvande efter

rättegandes och sakkunnigs hörande gifver lof till redskapens användande.

År i ty fall fråga om fiskebyggnad, som kan förorsaka uppdämning, lände

jemväl till efterrättelse hvad derom är särskildt stadgadt.

15 §.

Der eif, ström eller å utfaller i hafvet eller insjö, eller vidtager

från insjö eller större vattendrag, må ej i det djupaste vattnet utsättas

sådan redskap, som i 14 § omförmäles.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

19

16 §.

Eger någon särskild rättighet att för fiske stänga led eller ådra,

hvarom i 14 eller 15 § stadgas, njute den rättighet till godo.

17 §.

Finnes uppenbart, att led eller ådra, hvarom i 14 eller 15 § förmäles,

blifvit medelst fiskeredskap olagligen stängd, och följer ej rättelse

genast, efter det tillsägelse skett, ege på ansökan af den, som men lider,

utmätningsmannen i orten och å landet jemväl länsmannen, äfven om

han ej är satt till utmätningsman, att, sedan han med ojäfvigt vittne

hållit syn å stället, meddela nödig handräckning på den tredskandes bekostnad.

18 §•

Fiskar någon utan lof i fiskevatten, der han ej eger rätt till det

idkade fisket, vare hvad han dervid fångat eller, der det ej kan tillrättaskaffas,

dess värde förverkadt till fiskevattnets innehafvare eller, då fångsten

skett i allmänt kronofiske, till åklagaren.

19 §.

Anträffas å bar gerning någon, som olofligen fiskar i annans fiskevatten,

må den, som fiskevattnet eger eller innehafver, eller hans folk

af den fiskande taga båt, redskap eller annat till vedermäle och pant och

behålla det, till dess han rätt för sig bjuder. Der fråga är om allmänt

kronofiske eller allmänningsfiske, tillkommer sådan rätt allmän åklagare,

så ock den, hvilken eger fisket nyttja.

20 §.

Fordrar någon i fall, hvarom i 3 eller 9 § sägs, ersättning för

skada eller intrång, och är det ostridigt, hvilken derför bör svara, varde,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

der deri, som lidit skada» eller intrånget, det äskar, frågan efter syn och

uppskattning pröfvad af tre ojäfvige skiljemän, bland hvilka eu utses

af hvardera parten och de sålunda utsedde tillkalla den tredje. Tredskas

den, mot hvilken anspråket väckes, att utse skiljeman, eller kunna de

utsedde ej förena sig om valet af den tredje, ege domaren eller öfverexekutor

eller utmätningsmannen i orten att på ansökan af den, som anspråket

väckt, om valet förordna.

Part, som ej nöjes med hvad de fleste skiljemännen säga, eger att

draga tvisten under rättens pröfning, så framt han sin talan instämmer

inom nittio dagar från det skiljemännens beslut honom tillstädes; och

skall i beslutet lemnas tydlig hänvisning om hvad den missnöjde har

att iakttaga för tvistens dragande under rättens pröfning. Beslutet skall,

änskönt någondera parten vill söka domaren, gå i verkställighet, der ej

domaren eller öfverexekutor annorlunda förordnar.

Vill den, som ersättning fordrar, hellre genast lita domstol än

skiljemän till, stånde det honom Öppet.

21 §.

Fiskeriidkare vare berättigade att å de kronans stränder, skär och

holmar, hvarom i 1 § sägs, i mån af tillgång utan afgift erhålla upplåtelse

af mark för uppförande af boningshus, bodar och beredningshus,

byggnad af fartyg samt förfärdigande af kärl och redskap; och ege

Konungens befallningshafvande att för sådant ändamål anvisa nödigt

område.

A kronomark, invid hvilken allmänt kronofiske finnes, må de fiskande

med tillstånd af Konungens befallningshafvande eller, der fråga är om

kronopark, af domänstyrelseig uppsätta bodar mot afgift, som pröfvas

skälig.

lön i* I-. ■- liv: / flit t;, ■; o,;,'' •!., .,</-)! ob 1-

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1897.

*''i»; i i in • » ! >

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

21

ur*)’

ibumi m<-

2:o) Lag

i»:>l irr''>

it.i

f »*r< r t t

juni
-

i: '' '' in

angående förändrad lydelse af 24 kapitlet 14 § strafflagen.

it i i;

r »4 * K11 . 1 / '' '' t t. l; : ‘ i! iUMi •

Härigenom förordnas, att 24 kapitlet 14 § strafflagen skall erhålla

följande förändrade lydelse:

Den, som olofligen fiskar i annans fiskevatten eller sätter ut fast

fiskeredskap i vatten, der fiskerätt tillkommer hvarje svensk undersåte,

eller genom gräfning eller annorledes drager till sig annans fiske eller

genom stängsel eller fiskeredskap af håller fisk från annans fiskevatten,

dömes till böter. Missbrukar delegare sin rätt i samfäld! fiske; vare bot

i fritid 4 n n n . ut ? oi i fr ni

högst etthundra riksdaler.

!< t

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1897.

ao;

tVi '' f fil * »;''i t* vj4 ki

.. 3:o) Lag

■ '': i it:, 11 ,■ i -• it i r i (■1 i A '' •''! f h

angående förändrad lydelse af 6 och 24 §§ i förordningen om jordegares

rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880.

Härigenom förordnas, att 6 och 24 §§ i förordningen om jordegares

rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880 skola erhålla

följande förändrade lydelse:

k,t Iir it

6 §•

: '' <. i. i i ■ ;'' I i •1 ‘ •

Ej må i vattendrag så byggas, att genom uppdämning eller annorledes

men tillskyndas någon, som ofvan eller nedan eger jord, vattenverk,

fiske eller annan egendom; och skall förty vattenverk, der hinder i vattnets

lopp kan lända till men för annan, vara så inrättadt, att tillräckligt

aflopp för vattnet samt fri upp- och nedgång för fisken kunna beredas,

när sådant är af nöden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

År jord, som kan genom uppdämning sättas under vatten eller deraf

skadas, af den beskaffenhet, att den genom uppdämningen derå skeende

skada pröfvas vara ringa mot den nytta, som af uppdämningen vinnes, må

dock uppdämning kunna ske mot ersättning, motsvarande fulla värdet och

hälften derutöfver. Lag samma vare, der skada, som genom dambyggnad

tillskyndas fiske, finnes vara ringa mot nyttan af byggnaden.

:*i*.*: ''-mot i'';* jni‘«{ *•J./:

24 §.

Hvad i 7. 8 och 16 §§ sägs om vattenbyggnad skall i tillämpliga

delar lända till efterrättelse jemväl i fråga om fiskebyggnad.

Angående fiskebyggnad, som kan förorsaka uppdämning, galle ock

hvad i 10 § sägs om vattenverk samt i 6, 21 och 22 §§ om vattenbyggnad

i allmänhet.

Om fiskerättighet och hushållning med fiskevatten är särskildt stadgadt.

* > '' : ■ n:i> : i TPtH STT7 : i I •! •: < ’ i

Denna lag "träder i kraft den 1 januari 1897.

b) att herr Ljungmans ifrågavarande motion icke

må af Riksdagen bifallas i vidare mån än hvad utskottets

förslag till lydelse af 2 och 8 §§ i lagen om rätt

till fiske innefattar.

Stockholm den 10 april 1896.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT,

''ilo

ISO.

)) ii-.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

23

Reservation

vid 2 § i förslaget till lag om rätt till fiske af herr v. Krusenstjerna,

med yrkande att Kongl. Maj:ts förslag bort oförändradt tillstyrkas.

Herr F. Andersson har begärt få antecknadt, att han, till följd af

erhållen ledighet från riksdagsgöromålen, inom utskottet icke deltagit i behandling

af detta ärende.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1896:104 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt till fiske, lag angående förändrad lydelse af 24 kap. 14 § straf s. 14 i texten