Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om framläggande afförslag till ändring i visst syfte af förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875.

1896-04-24 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1896:64, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om framläggande afförslag till ändring i visst syfte af förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

N:o 64.

Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1896, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om framläggande afförslag till ändring

i visst syfte af förordningen angående inteckning i fast

egendom den 16 juni 1875.

Af herr (Jarl Nyström har inom Första Kammaren afgifvits följande,

af kammaren till lagutskottet hänvisade motion, n:o 34:

»I 9 § af kongl. förordningen angående lagfart å fång till fäst

egendom den 16 juni 1875 stadgas, att den, som söker lagfart å gård

eller, tomt i stad eller i köping eller annan dermed jemförlig ort, hvarest

tomtindelning såsom i stad finnes, och för hvilken Konungen förordnat

sagda § skola gälla, är pligtig att visa, bland annat, i hvilket qvarter

och vid hvilka gator tomten är belägen. Till grund för denna från

1734 års lag hemtade bestämmelse ligger tydligen den regel, att en

tomt i stad eller annat tätt bebygdt samhälle skall på någon sida gränsa

intill gata. För att denna regel må kunna under alla omständigheter

upprätthållas, fordras, att för mark, som ej uppfyller sagda grundvilkor,

lagfart ej i dylika samhällen beviljas, såvida marken ej på samma

gång sammanlägges med en i ofvan angifna legala mening sjelfständig

tomt.

Den sålunda vid lagfart tänkta regel har emellertid icke erhållit

något uttryck i kongl. förordningen angående inteckning i fast egen
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 64. 5

dom. Följden häraf har i åtskilliga fall blifvit förvecklingar, som, derest

tillfälle till deras upprepande kommer att finnas, mycket lätt kunna

blifva betänkliga för fastighetskrediten.

Så har inträffat, att två intill hvarandra liggande tomter ändrats

på det sätt, att ett vid gata ej beläget område frånstyckats den ena

och sammanlagts med den andra tomten, utan att någon ändring skett

i afseende å de inteckningar, för livilka det frånstyckade området dessförinnan

häftade tillsammans med det återstående af den tomt, från

hvilken afstyckningen skett. Det afstyckade området har till och med

särskilt intecknats, sedan det ingått i den nya tomten. Att med ett

dylikt förfarande inteckningshafvares rätt på ett betänkligt sätt äfventyras,

ligger för öppen dag. Om någon af omförmälda tomter sedermera

säljes efter utmätning eller på grund af konkurs, kan i följd af

det i 36 och 37 §§ af inteckningsförordningen föreskrifna förfarande

lätt inträffa, att omförmälda jordstycke med anledning af de vid detsamma

häftande gravationerna blir utbjudet särskildt. Den, som då

nödgas för att bevaka sin intecknade fordran inköpa jordstycket, kommer

derigenom helt och hållet i händerna på egarne till de tomter,

med hvilka hans förvärfvade mark måste sammanläggas för att fortfarande

tillhöra tomt, belägen vid gata, ett vilkor som, efter hvad förut

omtalats, förutsatts för lagfart.

Samma kollision uppstår vid det i stad eller annan ort, der stadsplan

gäller, ofta förekommande tillfälle, att mindre gaturemsor skola

läggas till tomter för att i enlighet med föreskriften i byggnadsstadgan

för rikets städer räta vidliggande gatulinie. Så som inteckningsförordningen

tillämpats åtminstone af några myndigheter, hafva de inteckningar,

som före sammanläggningen häftade vid tomten, ansetts efter

sammanläggningen drabba, icke hela den nya tomten, utan endast den

del deraf, i hvilken de ursprungligen beviljats, och intet hinder finnes

följaktligen att meddela särskilda inteckningar i den remsa, som för

rätningen lagts till tomten. Det är uppenbart och har för öfrigt af

erfarenheten vitsordats, att en dylik inteckning kan i en mindre nogräknad

innehafvares hand användas för att tilltvinga sig oberättigade

förmåner af egare till eller innehafvare af inteckningar i den ursprungliga

tomten i det ganska vanliga fall, att denna tomt efter regleringen

blifvit alldeles afstängd från gata, ty i detta fall förefinnes såsom i det

ofvan omtalade fallet icke någon möjlighet att fullgöra ofvannämnda

vid lagfart stadgade åliggande.

Botemedlet mot det här omtalade missförhållandet ligger i omarbetning

af dit hörande ställen af inteckningsförordningen så, att äfven

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

vid inteckningar den fordran uppställes, att rättsinstitutet i stad och

dermed jemförliga samhällen ej tillämpas annat än på sådana jordstycken,

som utgöra tomter i legal mening eller, med andra ord, att

inteckning ej må för de orter, som afses i 9 § af lagfartsförordningen,

meddelas annat än i en hel tomt eller viss delegares andel deraf, och

de bestämmelser i öfrigt lemnas, som må finnas af nöden för att förekomma,

att genom styckningar och sammanslagningar af tomter sagda

grundregels bestånd äfventyras. Ett sätt att vinna sistnämnda mål

kunde möjligen vara förbud att framdeles från intecknad tomt afstycka

något, innan det, som skall afstyckas, frigjorts från inteckning, samt

föreskrift, att område, som tillägges tomt efter sammanläggningen,

häftar lika med denna för de deri meddelade inteckningar. För att

undanrödja de hinder, som understundom kunna ställa sig i vägen för

omförmälda frigörande från inteckningar, skulle det kunna ifrågasättas,

att, i öfverensstämmelse med grunderna för gällande bestämmelser om

expropriation af intecknad fastighet, föreskrifter lemnades i syfte att

så betrygga inteckningshafvares rätt, att hans samtycke kunde undvaras,

t. ex. genom deposition i taka händer af den del af hela inteckningssumman,

som beräknas belöpa på ifrågavarande tomtdel. De här

antydda rättsgrundsatserna kunna icke sägas vara främmande för det

svenska rättssystemet, då kongl. förordningen angående lagfart, inteckning

och utmätning af jernväg m. m. stadgar i 11 §, att jernväg endast

må i sin helhet intecknas, och i 12 §, att, om mark blifvit i föreskrifven

ordning med jernväg förenad, denna mark skall lika med jernvägen i

öfrigt häfta för inteckning, som i jernvägen är faststäld.

Då införande i inteckningsförordningen af ofvan omtalade ändringar

icke bör ske utan efter omsorgsfull pröfning, torde det lämpligaste

sättet att erhålla ett antagligt förslag härtill vara att hos Kongl. Maj:t

begära dess utarbetande och framläggande för Riksdagen.

På grund af det nu anförda föreslår jag vördsamt Riksdagen besluta

att hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till ändringar i kongl. förordningen

angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875 i syfte att afhjelpa

ofvan omtalade missförhållanden.»

Lika med motionären finner utskottet det innefatta ett afsevärdt

missförhållande, om särskilda delar af en tomt äro i afseende å inteckningar

underkastade olika vilkor, så att en del graveras på ett sätt,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

en annan på ett annat. Härmed är nemligen möjligheten gifven,. att

vid exekutiv försäljning delarne af tomten komma att åtskiljas. Hvilka

olägenheter härmed kunna vara förenade, är lätt insedt; detta förhållande

kan uppenbarligen leda till betydande förlust för inteckningshafvare,

hvars rätt i en del af tomten just derigenom är af ringa värde, och som

derför endast för att bevara tomtens enhet kan tvingas att underkasta

sig uppoffringar, hvilka icke stå i förhållande till värdet af den mark,

som icke omfattas af hans inteckning. Särskilt förtjenar framhållas hurusom

detta är fallet, när till en tomt, som ligger vid gata, i anledning af

ändrad rigtning af gatan, lagts en ytterligare tomtremsa, enär tomtens

värde — och dermed äfven de tidigare inteckningarnes — är i högsta

grad beroende derpå, att tomten allt fortfarande är till ett helt förenad

med den åt gatan vettande delen, å hvilken kanske husets värdefullaste

del sedermera uppförts och som i allt fall för tomtens bebyggande är

omistlig.

Dessa omständigheter förtjena dess mera beaktande, som en dylik

olikhet i inteckningsförhållandena ofta kan uppkomma i följd af förhållanden,

hvilka icke äro beroende af tomtegarens fria beslut. Denne

är nemligen för behörigt tillgodogörande af sin tomt till bebyggande

underkastad bestämmelserna i byggnadsstadga och byggnadsordningar;

och dessa kunna mången gång medföra för tomtegaren tvingande nödvändighet

att vidga eller inskränka sitt tomtområde.

Vidare bör icke förbises, att för tomt i stad saknas utväg att

verkställa egoutbyte i skiftesstadgans mening, i följd hvaraf hvarje

omreglering af en tomt återverkar på inteckningsförhållandena.

Att råda bot för nu antydda missförhållanden bör följaktligen vara

en ganska angelägen uppgift för lagstiftaren, men det lärer ej kunna

bestridas, att denna uppgift tillika är synnerligt grannlaga. Ty det

gäller här, liksom vid många andra lagstiftningsåtgärder, att skydda

och tillgodose delvis motsatta intressen. Tomtegarens intresse måste

naturligen vara att fritt disponera öfver värdet af den till hans tomt

inköpta delen; de, som ega inteckningar i den tomt, från hvilken ifrågavarande

tomtstycke afsöndras, hafva åter ekonomiskt intresse deraf, att

deras inteckningar fortfarande gälla i hela det område, hvay de beviljats;

slutligen tillkommer det intresse, för livilket motionären gjort

sig till tolk: det allmänna intresset af ordning och reda i eganderättsoch

inteckningsförhållandon och deraf följande stadga och säkerhet uti

fastighetskrediten.

Önskemålet för en blifvande reform i hithörande afseende bör

naturligtvis vara, att utan kränkning af tomtegares och inteckningshaf
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

vares intressen åstadkomma säkerhet och reda vid skeende tomtregle

ringar och öfriga förändringar i afseende å tomternas omi’åden.

Huru detta önskemål kan uppnås, är emellertid ej någon gifven

sak; utskottet tillåter sig dock att härutinnan framkasta några synpunkter,

som kunna vara förtjenta af beaktande.

Sålunda kan tagas under öfvervägande, huruvida betänklighet

kan möta mot införande af ett stadgande, hvarigenom vid sammanläggning

af ett stycke mark med en äldre intecknad tomt inteckningsrätten

komme att omfatta jemväl det tillagda stycket — utskottet förbiser

dock ej, att eu sådan bestämmelse mången gång kan blifva betungande

för egaren af en högt intecknad tomt, då denne i följd af

gatuomreglering eller dylikt nödgas med måhända stora kostnader utvidga

sitt område —; och äfven torde tagas under ompröfning, hvilka medel

som. lämpligen kunna befordra den deremot svarande grundsatsen, att

en tomtdel, som afskiljes från en och tillägges annan tomt, skall vara

från äldre inteckning frigjord. Törhända kan i detta afseende det vara

att förorda ett tillvägagående enligt grunderna för expropriation af

intepknad fastighet, såsom jemväl motionären antydt; härigenom skulle

åtminstone beredas en utväg att annorledes än genom frivillig öfverenskommelse

uppnå tomtdelens frigörande från inteckning.

Väl är det utskottet icke obekant, att på vissa ställen man såsom

vilkor för styckning och sammanläggning af tomter ansett sig kunna

uppställa den fordran, att den tomtdel, som sålunda förlägges från en

tomt till en annan, skall visas vara fri från inteckning. Men då till

stöd för en dylik praxis icke torde kunna åberopas något lagstadgande,

i följd hvaraf ock samma praxis visserligen icke är den vanliga, och

då i allt fall, på sätt nyss påpekats, äfven den grundsatsen att inteckning

i den äldre tomten bör omfatta den tillagda delen, är af lika

vigt för det åsyftade ändamålet, lärer nämnda förhållande icke kunna

anses innefatta något skäl att afstå från sakens reglerande på ett betryggande

sätt.

Frågan är emellertid af den vigt och omfattning, att den erforderliga

utredningen torde böra genom Kongl. Maj:ts försorg verkställas;

#och utskottet håller före, att de af motionären påvisade missförhållanden

väl påkalla en anhållan i sådant syfte från Riksdagens sida.

Utskottet hemställer följaktligen,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande,

huruvida och på hvad sätt den med nuvarande lag
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

stiftning förenade olägenhet, att särskilda delar. af

en tomt kunna vara i afseende å inteckningar olika

stälda, må kunna afhjelpas, samt för Riksdagen framlägga

förslag till lagändring i sådant syfte.

Stopkholm den 24 april 1896.

På lagutskottets vägnar:

Carl B. Hasselrot.

Reservati on

af herrar Hasselrot och Fröberg.

Herr F. Andersson har begärt få antecknadt, att han icke del

tagit i ärendets behandling inom utskottet.

Jjih. till Riksd. Prof. 1896. 7 Sami. 38 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1896:102 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring i visst syfte af förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875. s. 8 i texten