Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckta motioner rörande folkskolelärares aflöning. l:o.

1896-04-28 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1896:7, Utlåtande i anledning af väckta motioner rörande folkskolelärares aflöning. l:o.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och, Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1896, kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning af väckta motioner rörande folkskolelärares

aflöning.

l:o.

I en inom Andra kammaren väckt motion (N:o 31) hafva herrar C.

Persson i Stallerhult och L. J. Jansson i Djursätra föreslagit:

l:o) att Riksdagen måtte besluta, att bestämmelsen derom, att åt

ordinarie lärare och lärarinna borde anskaffas sommarbete och vinterföda

för en ko, eller ock, der hinder eller svårighet af lokala eller andra förhållanden

derför skulle möta, minst värdet af 8 hektoliter 25 liter spannmål

af visst slag i ersättning lemnas, måtte upphöra att gälla, samt att i stället

godtgörelse för ifrågavarande naturaprestation skulle under benämning »ersättning

för kofoder» utgå med 100 kronor för år, med rätt för skoldistriktet

att af statsmedel såsom bidrag härtill erhålla två tredjedelar af

beloppet eller 66 kronor 67 öre; dock att sådan lärare eller lärarinna,

hvilken vid den tidpunkt, då stadgandet härom trådde i kraft, erhölle kofoder

in natura eller ersättning derför till högre belopp än 100 kronor för

år, måtte vara berättigad att vid sådan förmån bibehållas, hvad ersättningen

vidkomme dock ej längre än hvartill beslutet föranledde, men att skoldistriktet

äfven i dessa fall skulle ega rättighet att åtnjuta nyssnämnda

statsbidrag 66 kronor 67 öre för år; samt

2:o) att för bestridande af statens andel i ofvannämnda ersättning

Riksdagen måtte bevilja ett anslag af 350,000 kronor.

Till stöd för detta sitt förslag hafva motionärerna åberopat de skäl,

som framhållits uti motionen n:o 141 i Andra Kammaren vid 1892 års

Bill. till Riksd. Prut. 1896. 4 Sami. 2 Afd. 7 Höft. (N:o 7.) 1

Ang. utbytande

af

folkskolelärares

rätt

till kofoder

mot kontant

ersättning

m. m.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

riksdag samt statsutskottets tillstyrkande utlåtande i anledning af den vid

samma riksdag väckta frågan.

Förslaget att utbyta den i folkskolelärarnes aflöning ingående förmånen

af kofoder eller ersättning derför mot ett visst, för alla lärare lika

penningebelopp har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för Riksdagens

pröfning. Dervid har man visserligen å ena sidan i anledning af de olägenheter,

som med det nuvarande aflöningssättet äro förenade, erkänt önskvärdheten

af en lönereglering i det angifna syftet, men å andra sidan, då

en sådan reglering icke ansetts kunna genomföras, med mindre staten

trädde emellan, funnit den uppoffring, som härför skulle kräfvas från statsverkets

sida, vara större än som motsvarade det intresse, staten kunde

hafva i förändringens genomförande.

Utskottet, som delar denna uppfattning, anser sig på grund häraf

icke böra biträda nu föreliggande förslag, helst till stöd derför ej anförts

någon omständighet, i anledning hvaraf frågan kunde anses hafva kommit

i annat läge än vid de föregående tillfällen, då framställningar i samma

syfte af Riksdagen afslagits.

Utskottet hemställer fördenskull,

att herrar C. Perssons och L. J. Janssons förevarande

motion icke må af Riksdagen bifallas.

2:o.

ng. be

jande af ett

andra ålderstillägg

åt

folkskolelärctre

m. m.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 98) har herr E.

Hammarlund föreslagit:

Do) att Riksdagen — på det att ordinarie lärare eller lärarinna vid

folkskola, som i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort under tio år, måtte

utöfver hittills faststälda löneförmåner erhålla ett andra ålderstillägg å 100

kronor, så att lönen för åtta månaders undervisning skulle utgöra minst

800 kronor jemte stadgade naturaförmåner eller ersättning derför, och på

det att ifrågavarande andra ålderstillägg måtte utgå helt och hållet af statsmedel

— måtte bevilja en höjning af förslagsanslaget till lönetillskott åt

lärare vid folkskolor och småskolor med 355,000 kronor; samt

2:o) att Riksdagen — på det att äfven det genom kongl. kungörelsen

den 5 oktober 1891 faststälda ålderstillägget å 100 kronor för sådan

ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola, som oförvitligt tjenstgjort

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

3

fem år, måtte kunna utgå helt och hållet af statsmedel och skoldistrikten

sålunda befrias från den dem för närvarande åliggande skyldigheten att

härtill bidraga med en tredjedel — måtte besluta en ytterligare höjning af

förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor med

155,000 kronor.

Beträffande förslaget om beviljande af ett andra ålderstillägg till

folkskolelärarne har motionären bland annat erinrat, hurusom den svenska

folkskolelärarekårens löneförhållanden under ''senaste årtiondet varit i det

närmaste oförändrade. Sedan vid 1885 års riksdag minimilönen faststälts

till sitt nuvarande belopp, 600 kronor, hade i folkskolelärarepersonalens lönevilkor

ingen annan förbättring skett, än att det ålderstillägg å 100 kronor,

för hvilket statsbidrag med två tredjedelar från och med år 1886 kunde

erhållas och af hvilket ålderstillägg flertalet lärare på grund af församlingarnas

frivilliga beslut redan varit delaktiga, enligt beslut af 1891 års

Riksdag blifvit obligatoriskt för ordinarie lärare och lärarinna med fem års

oförvitlig tjenstgöring.

Under tiden hade deremot existensvilkoren för åtskilliga andra statens

löntagare förbättrats, och flertalet lägre tjensteman och betjente på

andra områden hade eu aflöning, som ej obetydligt öfverstege folkskolelärarnes

löneförmåner. Och dock måste erkännas, att folkskolelärarnes

arbete i de flesta fall vore lika, om icke mera betydelsefullt för fosterlandet.

Under dessa förhållanden och med hänsyn särskilt till de stigande

lefnadskostnaderna och de ökade anspråk man i våra dagar stälde på folkskolans

lärarepersonal, ansåge motionären det icke af någon kunna jäfvas,

att ett andra ålderstillägg efter tio års val vitsordad tjenstgöring skulle

vara väl på sin plats för vårt lands folkskolelärarekår.

Kostnaden för detta andra ålderstillägg anser motionären böra bestridas

helt och hållet af staten; och anföres till stöd härför: att skolutgifterna

härigenom skulle i någon mån jernnare fördelas, enär skoldistrikten

endast hade att bidraga till den för alla lika begynnelselönen; att kommunerna

skulle vinna lättnad i sina utgifter, enär de sluppe att utgöra

någon del af ålderstilläggen; att, om skoldistrikten skulle bidraga till ålderstilläggen

det skulle kunna hända, att lärare med 5 å 10 tjensteår blefve,

äfven om han vore bättre meriterad än en yngre lärare, vid tillsättandet

af en plats förbigången af en nyss från seminarium utgången opröfvad

lärare, på den grund att den förres aflöning genom skoldistriktets bidrag

till ett eller två ålderstillägg kräfde större utgifter från församlingens

sida; samt att det syntes obilligt, att, ett skoldistrikt, som antoge

lärare med 5 å 10 tjensteår, skulle belöna en tjenstgöring, som verkstälts

å annan ort.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Samma skäl talade enligt motionärens uppfattning för hans i andra

punkten af ofvanberörda förslag framstälda yrkande, att äfven det nu utgående

ålderstillägget till folkskolelärarne skulle bekostas af staten utan

bidrag af kommunen. Tidpunkten för en dylik öfverflyttning af eu del

af kommunens utgifter på staten syntes vara särdeles lämplig just nu, då

ett öfverskott funnes i statskassan.

Skilnaden mellan nuvarande bestämmelser i fråga om lön och statsbidrag

samt motionärens förslag framginge af följande sammanställning:

Enligt nu gällande

bestämmelser:

Enligt motionärens

förslag:

För lärare med

mindre än 5 tjensteår....... .

5—9 tjensteår......................

10 tjensteår och deröfver....

Lön.

Statsbidrag.

Lön.

Statsbidrag.

600

400

600

400

700

466:67

700

500

700

466:67

800

600

Statens kostnader för genomförandet af ifrågavarande förslag har

motionären beräknat på följande sätt.

Enligt motionären meddelade uppgifter hade vid 1895 års slut den

ordinarie lärarepersonalen vid rikets folkskolor uppgått till ett antal af

5,701 enligt följande fördelning:

med mindre än 5 tjensteår.................................... 1,221

t> 5—9 tjensteår................................................... 1,015

» 10 stensteår och deröfver............................... 3,465

Summa 5,701.

Då under innevarande år eu ytterligare ökning vore att emotse (hela

folkskolelärarepersonalen — inberäknadt extra ordinarierna — hade under

de senare åren ökats med 130 k 140 om året), hade i följande beräkning

de två sistnämnda kategorierna utjemnats till resp. 1,100 och 3,550.

Under denna förutsättning skulle statens kostnader utöfver de nuvarande

blifva:

a) för ett andra ålderstillägg, som skulle utgå helt och hållet af

statsmedel:

3,550 lärare ä 100 kronor............................................... 355,000 kronor

b) för statens öfvertagande af hela det nuvarande

ålderstillägget:

4,650 lärare å 33,33 kronor....,.......................................... 155,000 »

Summa 510,000 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

5

Slutligen framhåller motionären att med lönens höjande till 800

kronor skulle enligt nu gällande pensionsreglemente följa, att lägsta delaktighetsbeloppet

i folkskolelärarnes pensionsinrättning blefve höjdt från

700 till 800 kronor samt i följd deraf lägsta beloppet af hel pension för

folkskolelärare från 525 till 600 kronor och lägsta enkepensionen från 140

till 160 kronor.

En sådan förhöjning af pensionsdelaktigheten anser motionären ganska

säkert kunna genomföras, utan att härför behöfde ifrågasättas någon ökning

i statsbidraget.

Under senaste 10-årsperiod hade nemligen kapitalbehållningen i folkskolelärarnes

pensionsinrättning nära fördubblats och i enke- och pupillkassan

nära tredubblats, oaktadt pensionärernas antal under tiden högst

väsentligt stigit; och hvad särskilt anginge enke- och pupillkassan, hade

en utredning af dennas ställning gifvit vid handen, att hon redan för

några år sedan haft ett öfverskott på omkring en million kronor, beroende

derpå att antalet årligen nytillkommande pensionärer i verkligheten uppgått

till endast omkring hälften af det vid kassans upprättande beräknade

antalet. Härtill komme, att i såväl pensionsinrättningen som i enke- och

pupillkassan högre pensionsafgifter måste erläggas af delegarne vid höjning

af delaktighetsbeloppet, hvarjemte i den förstnämnda retroaktiva afgifter

uttoges i det fall, att pension utginge efter högre belopp än det, efter

hvilket afgifter erlagts.

I sammanhang med ofvan omförmälda motion har utskottet till behandling

förehaft en inom Andra Kammaren af herr ./. G. O. Högstedt

från Helsingborg väckt motion (n:o 65), deri föreslagits, att Riksdagen ville

besluta tillerkänna ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola, hvilka

företedde intyg om 10 års oförvitlig tjenstgöring, ett andra ålderstillägg af

100 kronor, samt att derför erforderligt belopp måtte ur statsmedel utgå

och på oi’dinarie stat från och med år 1897 uppföras.

Beträffande hvad motionären aÄfört till stöd för detta sitt förslag

tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionen.

Hvad angår förslaget om ett andra ålderstillägg för ordinarie lärare

och lärarinnor vid folkskolor vill utskottet icke förneka, att de nu bestämda

aflöningsförmånerna i särskilda fall kunna visa sig väl knappa; men anser

dock icke, att för hela denna personal eu löneförhöjning är af omständigheterna

påkallad. Sålunda kan utskottet icke finna annat, än att för lärarinnorna

aflöningen redan nu i allmänhet är tillräcklig och att sålunda för

dem ett andra ålderstillägg icke bör ifrågakomma. Vidare har utskottet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

velat påpeka, att ett ej obetydligt antal folkskolelärare jemte denna tjenst

bestrida befattningar, hvarigenom de bereda, sig en biförtjenst till sådant

belopp, att vederbörande församlingar icke kunna känna sig uppfordrade

att bidraga till ett andra ålderstillägg. I anledning häraf håller utskottet

före att, derest ett andra ålderstilläg skulle införas, denna förmån icke

borde tillkomma samtliga ordinarie lärare utan i hvai-je särskildt fall göras

beroende af förhandenvarande omständigheter. Motionärerna hafva föreslagit,

att det andra ålderstillägget skulle kunna inträda efter 10 års tjenstgöring.

Enligt utskottets mening torde det dock knappast vara behöfligt,

att redan 5 år, efter det vederbörande lärare kommit i åtnjutande af det

första ålderstillägget, ny förhöjning af lönen honom beviljas, utan synes

det kunna ifrågasättas, huruvida icke härmed må anstå ytterligare en tid

af 5 år eller således till uppnådda 15 tjensteår. Hvad vidkommer förslaget

att det andra ålderstillägget skulle utgå helt och hållet af statsmedel, har

utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka att, beträffande fördelningen mellan

stat och kommun af kostnaderna för folkskolelärarnes aflöning, andra

bestämmelser skulle gälla för en del af den kontanta Jönen än de, som för

öfriga delar af samma lön äro stadgade. Särskildt synes det vara angeläget,

att till nu ifrågavarande ålderstillägg bidrag leinnas af vederbörande

kommun, då derigenom säkerhet torde vinnas, att denna löneförhöjning, i

enlighet med hvad utskottet ofvan förordat, kommer endast de lärare till

godo, hvilka verkligen äro i behof och förtjente deraf.

Af hvad sålunda blifvit anfördt framgår, att utskottet endast med

väsentliga begränsningar kan biträda förslaget om ett andra ålderstillägg

för folkskolelärare; och då beträffande de förhållanden, som för bedömande

af denna fråga äro af betydelse, närmare utredning synes erfordras ej

mindre i de afseende!), som ofvan af utskottet blifvit antydda, än äfven

angående den inverkan, som införandet af eu sådan löneförhöjning kan

komma att utöfva på folkskolelärarnes pensionsinrättningar, samt det ökade

anslag, som deraf påkallas, har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka,

att Riksdagen nu beviljar det nyi ålderstillägg, som satts i fråga. Med

afseende å det behof, som i särskilda fall förefinnes för en förbättring af

de ordinarie folkskolelärarnes aflöning, anser utskottet emellertid, att Riksdagen

bör hos Kongl. Maj:t göra framställning om en utredning i omförmälda

ämne.

Det i senare delen af herr Hammarlunds motion väckta förslag, att

det nu utgående ålderstillägget skulle helt och hållet bestridas af statsmedel,

anser utskottet, i enlighet med den uppfattning utskottet med afseende

å enahanda förslag rörande det ifrågasatta andra ålderstillägget

ofvan uttalat, icke böra af Riksdagen bifallas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

7

a) att Riksdagen, i anledning af hvad i förevarande

af herr Hammarlund och herr Högstedt väckta

motioner föreslagits i fråga om beredande af ett andra

ålderstillägg åt ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor,

må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kongl. Maj:t låta verkställa utredning, om och under

hvilka vilkor ordinarie lärare vid folkskola må, utöfver

nu bestämda löneförmåner, erhålla ett andra ålderstilllägg,

samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill

omständigheterna kunna föranleda;

b) att hvad i herr Hammarlunds omförmälda motion

föreslagits rörande det nu utgående ålderstillägget

för ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor ej må

vinna Riksdagens bifall.

3:o.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 114) har herr C. G. Ang. aflöGrundell

föreslagit, att Riksdagen behagade besluta en skrifvelse till Kongl. täflande teMaj:t.

med begäran, att Kongl. Maj:t täcktes låta upprätta och för Riks- rarevidfolkdagen

framlägga förslag till ändrade bestämmelser angående aflöning åt éeskolor m- mbiträdande

lärare och lärarinnor vid folkskolor, lärare och lärarinnor vid

mindre folkskolor samt lärare och lärarinnor vid småskolor, hvilka fullgjort

nu gällande vilkor för erhållande af statsbidrag med 200 kronor; och detta

i syfte att för åtnjutande af statsbidrag med två tredjedelar af den kontanta

årliga lönen måtte stadgas:

a) att berörda lön ej finge understiga 300 kronor;

b) att ofvan anförda lärare och lärarinnor skulle förses med nödig

bostad jemte vedbrand eller skälig ersättning derför; samt

c) att nämnda lärare och lärarinnor efter 10 års oförvitlig tjenstgöring

skulle tillerkännas ett ålderstillägg af 50 kronor, hvarå statsbidrag

finge åtnjutas med två tredjedelar.

Sedan i § 1 af kongl. kungörelsen den 20 januari 1882 stadgats

angående de aflöningsförmåner, som böra tillkomma ordinarie lärare och

lärarinna, som efter undergången godkänd afgångsexamen från seminarium

blifvit vid folkskola anstäld i föreskrifven ordning, meddelas i § 2 af samma

kungörelse följande bestämmelser:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

»För öfriga lärare eller lärarinnor, som äro anstälda vid skolor, upprättade

af hela skoldistriktet, eger kyrkostämma, der icke annorlunda är

eller kan varda föreskrifvet, att besluta om erforderliga löneförmåner, men

för lärare eller lärarinnor, anstälda vid småskolor eller mindre folkskolor,

som upprättats af en del af distriktet, bestämmes genom aftal mellan husfäderna

inom det område, för hvilket skolan är afsedd, och i samråd med

skolrådets ordförande en tillräcklig, i penningar eller lefnadsmedel utgående

aflöning äfvensom husrum, der så nödigt är.»

Gällande stadganden angående lönetillskott af allmänna medel för de

lärare och lärarinnor, som i förevarande motion afses, återfinnas i kong],

kungörelserna den 5 juni 1885 och den 13 juli 1887; och får utskottet

härifrån meddela följande bestämmelser:

Såsom bidrag till aflönande af lärare eller lärarinna vid småskola,

hvilken motsvarar sådan skolas ändamål att meddela förberedande undervisning

för folkskolan, lärare eller lärarinna vid mindre folkskola samt

biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola, må skoldistriktet, under

vilkor, bland annat, att sådan lärare eller lärarinna i årlig lön uppbär

minst 200 kronor, af statsmedel åtnjuta årligen 133 kronor 33 öre.

ökar skoldistriktet årslönen för sådan lärare eller lärarinna, som ofvan

nämnts, till 250 kronor, utgår statsbidraget med 166 kronor 67 öre; och

om årslönen höjes till 300 kronor, kan äfven statsbidraget komma att

ökas till 200 kronor.

De undersökningar rörande ifrågavarande lärares och lärarinnors aflöning,

som af motionären verkstälts och beträffande hvilka utskottet får

hänvisa till såväl sjelfva motionen som en af motionären utarbetad bilaga

dertill, synas gifva vid handen, att i sjelfva verket det öfvervägande flertalet

af bemälda lärare och lärarinnor redan nu har eu årlig aflöning, som

ej understiger 300 kronor. Denna lön vore också — yttrar motionären —

den minsta, som skäligen borde gifvas. Fördelad på årets 365 dagar, utgjorde

den 82 öre om dagen, och för detta belopp skulle anskaffas föda,

kläder, skodon, böcker m. in. Dertill komme att dessa lärare och lärarinnor,

när de af sjukdom blefve urståndsätta att fullgöra sin tjenst, icke

vore berättigade till bidrag i och för vikaries aflöning, samt att, när de

vid framskriden ålder lemnade sina befattningar, från ålderdomsunderstödsanstalten

till dem utginge en pension af högst 150 kronor. Då nu med

stöd af gällande författningar församlingar kunde till 200 och 250 kronor

begränsa lönen för de lärare och lärarinnor, hvilka i småskolan hade sig

ålagdt det dryga och ansvarsfulla arbetet att lägga den grund, hvarpå

hela folkbildningen hvilade, så blefve följden af dessa ogynsamma förhållanden,

att lärarinnan och hennes arbete i skolan lede deraf. Många

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

9

åt'' lärarinnorna, hvilka, oaktadt de med uppoffring af tid och penningar

måst samvetsgrant utbilda sig för sitt kall, lönades sämre än den kroppsarbetande

qvinnan, sökte den ena platsen efter den andra för att få sina

vilkor förbättrade. Den härigenom uppstående rörligheten bland småskolans

lärarepersonal vore i högsta måtto menlig för skolan.

Om lönerna för ifrågavarande lärare och lärarinnor höjdes till 300

kronor, skulle, enligt motionärens beräkningar för den lärarekår, som tjenstgjorde

under år 1894, statens utgifter ökas med 52,853 kronor 22 öre,

hvilken summa finge anses ringa i förhållande till det stora och behjertansvärda

ändamålet. Ej heller borde uppoffringen för de skoldistrikt, der

lönen understege 300 kronor, förekomma afskräckande. I det vida öfvervägande

antalet af dessa uppginge lönen till 250 kronor. En höjning till

300 kronor, skulle, i följd af det genom kongl. kungörelsen den 13 juli

1887 ökade statsbidraget, förorsaka distriktet ett tillskott af allenast 16

kronor 67 öre för hvarje lärare och lärarinna.

Äfven denna lön kunde i de flesta fall endast räcka till bestridande

af de nödvändigaste lefnadskostnader, men ej bereda tillgång till någon

besparing för ålderdomens dagar, ett förhållande, som blefve särskilt

tryckande för de lärare och lärarinnor, hvilka i följd af sjukdom nödgats

lemna sina tjenster och måste åtnöjas med en betydligt afkortad pension.

Då ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor efter 5 års oförvitlig''

tjenstgöring vore berättigade till löneförhöjning af 100 kronor, borde det

ej synas oskäligt, om åt lärare och lärarinnor vid småskolor m. fl. kunde

efter 10 års oförvitlig tjenstgöring beviljas ett ålderstillägg af 50 kronor,

som med två tredjedelar bekostades af staten och med en tredjedel af

skoldistriktet.

Bland löneförmåner, som tillkomme vid folkskolor anstälda lärare

och lärarinnor, vore husrum och vedbrand eller ersättning derför icke de

minst betydelsefulla. Till åtnjutande af nämnda förmåner vore de i motionen

åsyftade lärare och lärarinnor icke enligt lag berättigade. På församlingarnas

godvilja allena hade det hittills berott, om dessa förmåner

blifvit, dem förunnade. Men en lön af 300 kronor kunde ej räcka till

äfven för anskaffning af tjenlig bostad och nödigt bränsle. Saknaden af

egen bostad måste emellertid öfva ett hämmande och nedtryckande inflytande

och i sin mån vålla, att frukten af det ansträngande arbetet ej blefve

sådan, som den eljest kunnat blifva. Der, i följd af särskilda förhållanden,

ej lämpligen i skolhuset kunde beredas bostad, borde i stället utgå ersättning

för bostad och vedbrand med minst 50 kronor årligen, hvilket utgjorde

samma belopp, som i ersättning för ifrågavarande naturaförmåner,

enligt kongl. kungörelsen den 1 juni 1894, skulle utgå till vikarie för

Bill. till Likså. Vrot. 18UC. 4 Sami. 2 Afd. 1 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola, som af sjukdom urståndsattes

att fullgöra sin tjenst.

Hvad motionären sålunda och i öfrigt anfört till stöd för sitt ifrågavarande

förslag har synts utskottet ådagalägga önskvärdheten af en reglering

och förbättring af lönevilkoren för ofvannämnda, i förhållande till

det dem åliggande mödosamma arbetet, synnerligen lågt aflönade lärare och

lärarinnor. På grund häraf och för befordrande af detta syfte får utskottet

hemställa,

att Riksdagen, med anledning af herr Grundells

ifrågavarande motion, må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta verkställa utredning,

om och på hvilka vilkor aflöningen för de i motionen

omförmälda lärare och lärarinnor må kunna regleras,

och dervid taga i öfvervägande, huruvida deras

lönevilkor må så bestämmas, att den kontanta lönen för

dem ej understiger 300 kronor, att de förses med tjenlig

bostad och nödigt bränsle eller skälig ersättning derför,

samt att de berättigas att efter 10 års oförvitlig tjenstgöring

erhålla ett ålderstillägg af 50 kronor; äfvensom

för Riksdagen framlägga det förslag i ämnet, hvartill

berörda utredning må föranleda.

Stockholm den 28 april 1896.

På det sammansatta utskottets vägnar:

GOTTFRID BIKUNG.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

11

Reservationer:

vid punkten l:o:

af herrar M. G. Bruzelius, S. G. von Friesen, N. Petersson, A.

Göransson, O. W. Redelius och O. A. Ericsson;

vid punkten 2:o:

af herrar JSf. Petersson och A. Göransson;

af herr O. Jonsson, beträffande motiveringen, samt

af herr S. G. von Friesen, likaledes angående motiveringen;

vid punkten 3:o:

af herr N. Petersson.

Herr O. Jonsson har begärt få antecknadt, att han icke inom utskottet

deltagit i behandlingen af det under l:o upptagna ärendet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1896:68 Riksdagens Skrifvelse N:o 68 a1 i texten
  2. Rskr. 1896:69 Riksdagens Skrifvelse N:o 69 s. 9 i texten