Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af justitieombudsmannens framställning angående det i statens tjenst använda papper m. m.

1897-03-02 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1897:19, Utlåtande, i anledning af justitieombudsmannens framställning angående det i statens tjenst använda papper m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

1

N:o 19.

Ank. till Riksd. kansli d. 2 mars 1897 kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af justitieombudsmannens framställning

angående det i statens tjenst använda papper m. m.

Uti sin till 1896 års Riksdag afgifna embetsberättelse förmälde sig

justitieombudsmannen hafva vid granskningen af underdomstolarnes handlingar

fästat särskild uppmärksamhet å beskaffenheten af det papper, som

användes till domböcker och protokoll.

Det vore, anförde justitieombudsmannen, uppenbart, att all omsorg

om arkivens vård vore nästan förspild, derest materialet för handlingarne

vore sådant, att de ej äfven med bästa vård kunde under längre tid bevaras

från förgängelse. Om äfven vid flertalet domstolar till sjelfva stommen

för domböcker och protokoll användes godt papper, vore föga dermed

vunnet i anseende till bruket att, för lättnad och beqvämlighet vid arbetet,

såsom bilagor använda af parterna ingifna handlingar, alldeles utan afseende

å deras beskaffenhet, samt att å bilagor ofta af det sämsta papper

låta afskrifva så vigtiga handlingar som t. ex. köpebref och inteckningshandlingar.

I den mån justitieombudsmannen, med stöd af gällande lagbestämmelser

om arkivens vård, ansett sig kunna ingripa, hade han sökt verka

för en förbättring i dessa förhållanden, som helt visst innebure en stor

fara för arkivens bestånd. Men utan särskilda lagstiftningsåtgärder kunde

denna fara icke på verksamt sätt aflägsnas, och justitieombudsmannen hade

derför ansett saken förtjent af mera allmän uppmärksamhet.

Bill. till Itiksd. Prof. 1897. 7 Sami. 14 Häft. (N:o 19.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o JU.

Uti sin till innevarande års Riksdag afgifna och till lagutskottet

hänvisade embetsberättelse har justitieombudsmannen återupptagit berörda

fråga samt dervid hufvudsakligen anfört följande:

Det vore en allmän erfarenhet såväl i utlandets som i våra egna

arkiv, att, medan handlingar från föregående århundraden i allmänhet

ännu i dag bibehölle såväl sitt utseende som sin hållbarhet, derest de icke

blifvit utsatta för stark fukt eller skadats genom yttre åverkan, hade

under detta århundrade inträdt en betydlig försämring i detta afseende.

Om man särskildt fäste sig vid underdomstolarnes arkiv, gåfve dessa i

allmänhet en talande bild af denna fortgående försämring. De mest använda

handlingarne, nemligen intecknings- och lagfartsprotokoll, befunne

sig numera, ofta redan innan de hunne inbindas och medan de ännu förvarades

sammanfogade i lösa terner, i ett ganska otillfredsställande skick.

Papperet bruste i ryggvecken, så att isynnerhet de yttre bladen af en

tern ej sällan helt och hållet skiljdes från hvarandra. Äfven sedan handlingarna

blifvit inbundna visade det sig, att papperet icke egde erforderlig

hållbarhet, om handlingarne ofta begagnades. Man behöfde dock icke

stanna vid sådana allmänna iakttagelser, hvilka ju till en del skulle kunna

förklaras af ovarsamhet vid handlingarnes begagnande, utan man kunde

på en dubbel väg direkt bevisa verkligheten och omfattningen af den försämring

papperets beskaffenhet undergått. Eu närmare kännedom om de

stoft, som nu användes för papperets tillverkning, och den bearbetning de

måste undergå, innan papperet blefve färdigt, samt icke minst en undersökning

af det färdiga papperet, sådant det ginge i handeln, bekräftade

nemligen det i arkiven erhållna intrycket.

hinder sådana förhållanden hade man naturligtvis största skäl att

befara, att en stor mängd handlingar, till hvilka sådant, mindre godt

papper användts, icke skulle kunna i brukbart skick bevaras till en något

aflägsnare framtid eller, med andra ord, att de stöd för enskildes rättigheter

och de vittnesbörd om vår rättskipning och vårt folks lif i öfrigt,

som i sådana handlingar läge bevarade, skulle i många fall för våra efterkommande

gå förlorade. Det måste derför vara af stor vigt, att erforderliga

åtgärder snart vidtoges, på det att den lucka i nyssnämnda hänseenden,

som till följd af här påpekade förhållanden sannolikt torde i

framtiden uppstå, måtte — om icke fyllas — så åtminstone icke allt för

mycket förstoras.

Behofvet af särskilda åtgärders vidtagande hade flerestädes i utlandet

uppmärksammats. Sålunda hade i Preussen och Danmark från statens sida

gifvits bestämda föreskrifter angående de fordringar på styrka och val''-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 19, 3

aktighet, som borde ställas på de skrifpapperssorter, hvilka skulle användas

i statens tjenst.

År 1884 upprättades i Charlottenburg vid Berlin en anstalt för undersökning

af papper och bläck, och i cirkulär den 8 januari 1885 anbefalde

preussiska regeringen statsmyndigheterna att icke köpa annat papper

än sådant, angående hvars qvalitet företeddes attest från undersökningsanstalten.

Dessa bestämmelser ersattes den 5 juli 1886 af andra

i samma syfte gifna föreskrifter, som i hufvudsak ännu äro gällande.

I Danmark utfärdades den 26 maj 1888 ett reglemente angående

beskaffenheten af det i statens tjenst använda papper. Enligt detta skulle

papperets qvalitet kontrolleras af statens tekniska undersökningsbyrå, som

tillslöte hvarje paket med en etikett. Bruket af detta papper vore förbindande

för statens embete- och tjensteman i alla tjensteärenden med

undantag beträffande handlingar, som hade endast tillfällig betydelse, och

med någon begränsning i afseende på post-, jernvägs- och telegrafväsendet.

Bestämmelser angående de bläcksorter och de stämpelfärger, som finge

begagnas i statens tjenst, hade jemväl i Danmark tid efter annan meddelats.

Hos oss hade visserligen icke frågan om det i statens tjenst använda

skrifpapperets beskaffenhet blifvit lemnad obeaktad, men de åtgärder,

som vidtagits för att i detta afseende tillgodose fordringarna på ett starkt

och varaktigt papper, syntes icke vara tillräckligt betryggande.

Enligt af Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 25 september 1885

erhållet bemyndigande hade statskontoret uppgjort kontrakt med Lessebo

bolag om leverans till visst pris af det för statens behof afsedda papper.

Papperet skulle tillverkas för hand af uteslutande lump och med animalisk

limning samt bestå af tre olika slag. Bland öfriga föreskrifter om papperets

beskaffenhet må nämnas, att papperet skulle vara försedt med viss

vattenstämpel.

Äfven om de genom detta kontrakt betingade papperssorterna uppfylde

alla anspråk, som nu ansåges böra ställas på papper, afsedt till

handlingar, som skulle förvaras en längre tid, så innebure dock afslutandet

af detta kontrakt och dess kungörande för vederbörande myndigheter

endast en mycket ofullständig garanti för att det dermed åsyftade målet

verkligen uppnåddes. Att döma af den beräkning öfver årliga behofvet af

papper för statens räkning, som af statskontoret lades till grund för kontraktet

med Lessebo bolag, afsågs icke, att häradshöfdingarne och ännu

mindre rådstufvurätterna skulle komma att begagna det. kontraherade

papperet. Affattningen af kontraktet, deri bolaget förbundit sig att icke

till andra än statsmyndigheter utlemna af det med statsstämpel försedda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

papperet, uteslöte icke häradshöfdingarne, men faktiskt torde af dem högst

få begagna sig af rätten att köpa af detta papper.

Hos många af dem användes visserligen till sjelfva stommen till

domböcker. och protokoll papper, som till utseendet vore ungefär jemförligt

med ifrågavarande papperssorter, men på icke få ställen begagnades

tunnt, gult papper, med stor sannolikhet tillverkadt af slipad trämassa,

hvilket material lemriade det sämsta papperet.

Rådstufvurätterna, som icke kunde erhålla det af staten med Lessebo

bolag betingade papperet, använde visserligen i de större städerna papper,

som syntes vara jemngodt med statens, men på många ställen vore det

använda papperet uppenbarligen af underhaltig beskaffenhet.

Det skulle måhända kunna ifrågasättas, att kontrollen öfver det i

underdomstolarnes handlingar använda papper vore mindre nödvändig derför,

att de vigtigaste af dessa handlingar i s. k. renoverade exemplar insändes

till hofrätterna och således förefunnes i två exemplar. Då emellertid

till dessa handlingar nästan undantagslöst användes papper af billigaste

slag, vore den betydelse,; de eljest kunde ega i nu antydda hänseende, helt

och hållet förfelad. Derjemte vore att märka, att det helt och hållet öfverlemnats

åt de statsmyndigheter, som i kontraktet med Lessebo bolag

afsåges, att bestämma, till hvilka handlingar och i hvilken omfattning de

skulle använda dessa papperssorter, och till hvilka ändamål de kunde använda

i annan ordning anskaffadt papper.

Af hvad anförts syntes framgå, att för ernående af målet att så vidt

möjligt kunna åt framtiden bevara våra vigtigaste handlingar, erfordrades

andra åtgärder än de, som i sådant hänseende*''hittills blifvit vidtagna. En

rationel pappersundersökning och bestämda föreskrifter om hvilka papperssorter

våra offentliga myndigheter skulle använda — efter mönstret af

den preussiska och danska lagstiftningen härutinnan — syntes vara de

enda verksamma medlen till målets vinnande.

I nämnda länder hade ansetts nödigt att jemväl lemna bestämda

föreskrifter angående bläck och stämpelfärger till användning i statens

tjenst. Äfven hos oss torde sådana föreskrifter icke kunna anses öfverflödiga.

Om en undersökning angående kontroll öfver skrifpapperet skulle

finnas nödig, borde jemväl frågan om beskaffenheten af det för vissa vigtigare

statsändamål använda tryckpapper komma under pröfning.

På grund af hvad sålunda anförts, hemstälde justitieombudsmannen,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t, efter

nödig utredning, behagade taga i nådigt öfvervägande, ej mindre hvilka

föreskrifter ansåges vara af behofvet påkallade till vinnande af trygghet

derför, att till allmänna handlingar af den vigt, att de borde för fram
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

5

tiden bevaras, städse användes papper af erforderlig styrka och hållbarhet,

än äfven de öfriga frågor, som dermed kunde stå i sammanhang.

I likhet med justitieombudsmannen anser utskottet det visserligen

vara för samhället af vigt, att domstolars och andra myndigheters arkiv i

möjligaste måtto bevaras från förgängelse, och utskottet har sålunda intet

att erinra deremot, att verksamma åtgärder för detta ändamål varda från

statens sida vidtagna. Dock må man, enligt utskottets mening, väl vakta

sig att i intresset för arkivens fortbestånd gå för långt och å den enskilda

handlingsfriheten pålägga flera band än som finnas af verkligt behof påkallade.

Bedömandet af justitieombudsmannens förevarande framställning bör

alltså först och främst ske ur synpunkten, huruvida för arkivens fortbestånd

det kan anses nödvändigt att införa de tvångsåtgärder, som af

justitieombudsmannen förordats.

I detta afseende hyser utskottet en från justitieombudsmannens afvikande

uppfattning. Enligt utskottets mening är nemligen hufvudvilkoret

för arkivhandlingars bevarande i oförvanskadt skick ingalunda papperets

utmärkta beskaffenhet; fastmera ligger der vigt uppå, att vården om arkivet

omsorgsfullt och på rationelt sätt handhafves, att sålunda arkivlokalerna

äro fuktfria och i öfrigt ändamålsenliga, att handlingarna ordentligt

inbindas o. d. År så ej förhållandet, kan ej ens det utmärktaste pappersmateriel

skydda arkiven från förfall, och å andra sidan vittnar erfarenheten,

att äfven sådana handlingar, för hvilka papper af sämre beskaffenhet

blifvit användt, kunna i tjenlig arkivlokal och med omsorgsfull vård förvaras

under långliga tider utan att undergå nämnvärd försämring; och

komma nu, såsom Kong]. Maj:t ifrågasatt, landsarkiv att inrättas, der

handlingar från myndigheter och embetsman skola samlas och vårdas, lärer

beträffande arkivaliernas vård och skydd mot förstöring blifva på ett fullt

tillfredsställande sätt ordnadt.

De af justitieombudsmannen uttalade farhågor, att arkivens bestånd

komine att äfventyras, derest den åtskilliga myndigheter nu medgifna frihet

att sjelfve bestämma valet af papper till protokoll och andra allmänna

handlingar finge ostörd fortvara, synas alltså utskottet öfverdrifna.

De myndigheter och embetsman, som ej göra någon besparing för

egen del genom att till sina handlingar använda papper af billigare beskaffenhet,

kunna ej antagas ega något intresse att uraktlåta hvad från

synpunkten af arkivens bestånd härutinnan må anses af nöden; endast

opaginerad Kontrollera mot PDF

ti

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

under det förhållande, att ett myndighetens eller embetsmanriens eget intresse

stode såsom motsats till detta allmänna intresse för arkiven, kan det

sålunda befaras, att en verkligt underhaltig papperssort kan komma till

användning. Skulle så ske -— hvilket emellertid, såvidt utskottet har sig

bekant, endast undantagsvis torde vara fallet — hyser utskottet den förvissning,

att det skall vara tillfyllest, att uppmärksamheten derå fästes, för

att myndigheten eller embetsmannen skall befinnas villig att derutinnan

vidtaga ändring.

Att åter, såsom justitieombudsmannen synes hafva afsett, ålägga

samtliga myndigheter och embetsman att till allmänna handlingar använda

viss sorts papper, skulle sålunda vara onödigt och dessutom verka ganska

betungande.

Så som förhållandena nu äro, kunna de nemligen med fördel begagna

sig af den lifliga. konkurrens, som inom pappersindustrien är rådande,

att för vida billigare pris, än exempelvis Lessebo bolag i sitt kontrakt

med staten sig betingat, anskaffa papperssorter, fullt jemförliga med dem,

som Lessebo bolag förbundit sig att leverera, hvilka senare, enligt hvad

erfarenheten gifver vid handen, icke gått fria från befogade anmärkningar.

Skulle deremot tvångsbestämmelser införas af den art, som justitieombudsmannen

föreslagit, komme detta säkerligen att leda derhän, att priset å

papperet komme att stiga, utan att derigenom med någon visshet bättre

papper i allmänhet komme till användning. Rättvisligen torde derför dylika

bestämmelser ej böra införas, utan att staten åtager sig att gälda den

ökade kostnad, som i följd deraf komme att för vederbörande myndigheter

och embetsman uppkomma. Utskottet saknar emellertid anledning antaga,

att staten skall befinnas villig att, utöfver hvad densamma redan sig åtagit,

ersätta kostnader af ifrågavarande art.

I detta sammanhang tillåter sig utskottet gent emot justitieombudsmannen

erinra derom, att det icke torde böra fordras, att handlingar af

sådan beskaffenhet som köpebref, kontrakter o. d. alltid skola i domstolarnes

hufvudprotokoll införas. Ärendenas mängd torde ej sällan göra hardt

när nödvändigt att protokollen uppsättas sålunda, att en del handlingar

intagas såsom bilagor, och någon olägenhet deraf kan utskottet ej finna.

Bilagan är med den bundna ternen lika säkert förenad som arken i sjelfva

ternen.

Slutligen vill utskottet såsom sin åsigt uttala, att skyldigheten för

underdomstolarne att till hofrätterna insända renoverade exemplar af de

vigtigaste arkivhandlingar ingalunda är af den ringa betydelse, som justitieombudsmannen

förmenat. Tvärtom synes denna skyldighet väl egnad att

förebygga de luckor, som i arkiven af en eller annan orsak kunna uppkomma.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

7

Då utskottet alltså, med stöd af det anförda, ej anser bestämmelser

i det af justitieombudsmannen angifna syfte vara för arkivens skydd och

behöriga vård erforderliga,- hemställer utskottet,

att justitieombudsmannens ifrågavarande framställning

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 mars 1897.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herr J. Anderson har begärt få antecknadt, att han i följd af sjukdom

icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

t ; ; i j j. Ti.hii jjS,''v>.i*nr ;;! • .rsi ;.

Stockholm 1897. Kungl. Boktryckeriet. P. Å. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1897:46 Skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens framställning angående det i statens tjenst använda papper m. m. s. 1 i texten