Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner med förslag till förordning angående köttbesigtningsoch slagttvång m. m.

1897-03-15 · 38 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1897:30, Utlåtande, i anledning af väckta motioner med förslag till förordning angående köttbesigtningsoch slagttvång m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

1

N:o 30.

Ank. till Riksd. kansli den 15 mars 1897, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner med förslag till förordning

angående köttbesigtnings- och slagttvång m. m.

Uti tvenne särskilda, vid innevarande riksdag väckta, till lagutskottet

hänvisade motioner, den ena, n:o 20, inom Första Kammaren af herrar

friherre C. Klingspor, Lybeck och Moberg, den andra, n:o 80, inom Andra

Kammaren af herrar friherre Barnekow, Wallis, Loven, Henricson,

Hjelmérus, Lasse Jönsson, Melin, Kruse och Elowson, har hemstälts, att

Riksdagen ville för sin del antaga följande förslag till förordning angående

köttbesigtnings- och slagttvång m. m.

§ 1.

1. Köttbesigtningstvång, innefattande förbud att inom visst område

till salu hålla eller utbjuda till menniskoföda afsedt, färskt, rått kött af

nötkreatur, får, get, svin eller häst, derest köttet icke blifvit, efter undersökning

af besigtningsman, försedt med stämpel eller bevis af något sådant

slag, hvarom nedan i § 6 sägs, må för stad, som sådant åstundar, kunna

bestämmas i den ordning, som angifves i § 24 af helsovårdsstadgan för

riket, under vilkor, att genom stadens försorg anställes nödigt antal besigtningsmän

och vidtagas de öfriga åtgärder, som erfordras för att köttBili.

till Riksd. Prot. 1837. 7 Sami. 24 Håft. (N:o 30.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

besigtning inom ifrågavarande område må kunna utan större vare sig tidsutdrägt

eller annan olägenhet ega rum; börande i nyssberörda afseende

uppgjordt förslag underställas Kongl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning,

innan stadgande i ämnet utfärdas.

Enahanda förfarande iakttages i fråga om ändring eller upphäfvande

af sådant stadgande.

2. Hvad i nästföregående moment stadgas om stad, gäller äfven

för annat i afseende på helsovård med stad likstäldt samhälle, så ock för

kommun å landet, endast med den olikhet, som föranledes af den annorlunda

beskaffade sammansättningen af myndigheter, hvilka der hafva befattning

med allmänna helsovården. De åligganden, som enligt denna

förordning och på grund deraf meddelade föreskrifter i stad tillkomma

magistrat, helsovårdsnämnd och stadsfullmägtige eller allmän rådstuga,

skola inom samhälle, der helsovårdsstadgans föreskrifter rörande stad i

tillämpliga delar gälla, fullgöras af dem, som förklarats skola inom samhället

i allmänhet träda i dessa myndigheters ställe, samt eljest å landet

bestridas, magistratens af kronofogden i orten, helsovårdsnämndens af kommunalnämnden

och stadsfullmägtiges eller allmänna rådstugans af kommunalstämman.

§ 2.

1. Har för stads eller dermed i afseende på helsovård likstäldt

samhälles räkning offentligt slagthus enligt plan, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

efter helsovårdsnämndens hörande, gillat, blifvit uppfördt

och efter af Kongl. Maj:ts befallningshafvande föranstaltad afsyning godkändt,

må, om samhället så önskar, i den uti § 1 omförmälda ordning

kunna jemte köttbesigtningstvång för samhället stadgas slagttvång, innefattande

förbud att, sedan slagthuset upplåtits till allmänt begagnande,

annorstädes inom visst område än i berörda hus slagta djur, som förut

nämnts. Sådant förbud utgör dock ej hinder för att dylikt djur nedslagtas

utom det offentliga slagthuset, der nedslagtandet nödvändiggöres af hastigt

inträffad sjukdom eller olyckshändelse; skolande dock i sådant fall köttet,

om det är afsedt att begagnas till menniskoföda, genast efter djurets nedslagning

ostyckadt jemte alla dertill hörande inelfvor utom tarmar föras

till det offentliga slagthuset för att besigtigas. Utan hinder af sådant förbud

må äfven Kongl. Maj:ts befallningshafvande kunna medgifva, att nedslagning

af kreatur, hvilkas kött är afsedt hufvudsakligen för utförsel ur

riket, verkställes inom sådan för ändamålet särskildt inrättad och under

offentlig kontroll stäld anstalt, hvarom nedan i § 3 sägs.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

3

2. Vilja stads- och dermed i afseende på helsovård likstäldt samhälle

förena sig om gemensamt offentligt slagthus af här afsedd beskaffenhet,

må det kunna ske, i fall Kongl. Maj:ts befallningshafvande dertill

lemnar tillstånd; och galle då i fråga om hvart och ett af dessa samhällen

hvad beträffande samhälle med köttbesigtnings- och slagttvång förut är

stadgadt.

§3.

i *

Önskar enskild person, förening eller bolag få under offentlig kontroll

ställa vare sig en hufvudsakligen för uppslagning af kött till utförsel

ur riket afsedd inrättning (exportslagteri) i stad eller på landet eller annan

slagterianstalt, belägen utom stad eller dermed i afseende på helsovård

likstäldt samhälle, må, på derom af vederbörande gjord ansökning, Kongl.

Maj:ts befallningshafvande, om anstalten pröfvas vara ändamålsenligt ordnad,

kunna föreskrifva, att densamma skall stå under offentlig kontroll,

med vilkor, att genom sökandens försorg anställes erforderligt antal besigtningsman

och vidtagas de öfriga åtgärder, som kunna anses för kontrollen

nödiga. Förklaras, efter det annat sådant slagteri än exportslagteri

stälts under offentlig kontroll, helsovårdsstadgans föreskrifter rörande stad

skola i tillämpliga delar gälla inom det område, der slagteriet är beläget,

må nämnda omständighet ej utgöra hinder för slagteriets förblifvande

under offentlig kontroll.

§ 4.

1. Besigtningsman vid offentligt, inom område, der slagttvång är

gällande, beläget slagthus, vid exportslagteri, hvarom i § 3 sägs, eller vid

annat enligt samma paragraf under offentlig kontroll stäldt slagteri skall

vara legitimerad veterinär. Den, som jemlikt denna förordning anställes

såsom kommunal besigtningsman annorstädes än vid offentligt slagthus,

som nyss är nämndt, skall, om möjligt, vara legitimerad veterinär.

2. Besigtningsman vid exportslagteri förordnas af medicinalstyrelsen,

öfriga i mom. 1 af denna paragraf omnämnda besigtningsman varda förordnade

af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, de kommunala på vederbörande

helsovårds- eller kommunalnämnds förslag.

Besigtningsman kan af den embetsmyndighet, som förordnat honom,

när som helst entledigas från sin befattning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

§ 5.

Vid slagt af djur, som förut nämnts, vare sig i offentligt, inom område,

der slagttvång är gällande, beläget slagthus eller i sådant under

offentlig kontroll stäldt slagteri, som i § 3 sägs, skall vederbörande besigtningsman

anställa undersökning före nedslagtningen å djuret, med hänsyn

till dess helsotillstånd, samt efteråt å dess kött och inelfvor, med afseende

å deras duglighet till menniskoföda. Vid annan köttbesigtning

enligt denna förordning skall, der ej annorlunda stadgats, undersökning af

besigtningsman anställas, när fråga är om häst eller större nötkreatur än

kalf, å minst fjerdedels kropp, men eljest å minst half kropp.

Närmare föreskrifter om besigtningen utfärdas af medicinalstyrelsen.

§ 6.

1. Kött, som vid besigtning enligt denna förordning godkännes,

skall, innan det får till salu hållas eller utbjudas, förses med stämpel, utvisande,

der detsamma blifvit i offentligt, inom område, der slagttvång är

gällande, beläget slagthus eller i sådant under offentlig kontroll stäldt

slagteri, som i § 3 sägs, uppslagtadt och besigtigadt, att så skett, men

eljest att köttet undergått annan vederbörlig besigtning inom något samhälle

med köttbesigtningstvång.

2. Finnes vid besigtning kött vara till menniskoföda otjenligt, skall

detsamma förstöras, der det icke kan genom besigtningsmannens försorg

och under hans kontroll försäljas till tekniskt bruk, i hvilket fall köttets

egare är berättigad utfå hvad som genom försäljningen inflyter, efter afdrag

af nödiga kostnader.

3. Anträffas vid besigtning, anstäld jemlikt denna förordning af

kommunal besigtningsman, kött, som först efter särskild behandling kan

utan men för helsan användas till menniskoföda, skall köttet, sedan det

under besigtningsmannens kontroll undergått sådan behandling, antingen

föi’sedt med särskild stämpel, der så ske kan, eller med bevis om beskaffenheten,

ställas till egarens förfogande eller, om denne så fordrar och icke

kan anses hafva före besigtningen egt eller bort ega kännedom om köttets

underhaltiga beskaffenhet samt köttet ej är af djur, som nedslagtats i

sådant under offentlig kontroll stäldt slagteri, som i § 3 sägs, inlösas af

vederbörande samhälle till pris, som helsovårdsnämnden månatligen, med

ledning af köttprisen inom samhället under näst föregående kalendermånad,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

fastställer och offentligen kungör. Varder dylikt kött anträffadt vid undersökning

jemlikt denna förordning i slag ter i, som nyss är nämndt, må

köttet, sedan det under dervarande besigtningsmans kontroll så behandlats,

att det kan utan men för helsan användas till menniskoföda, af honom

förses med särskild stämpel eller med bevis om beskaffenheten.

4. Här omförmälda stämplar skola särskildt angifva, inom hvilket

samhälle besigtningen egt rum, och för öfrigt vara, hvart slag för sig, lika

för hela riket, nemligen eu för godkändt kött, uppslagtadt i offentligt,

inom område, der slagttvång är gällande, beläget slagthus eller i annan i §

3 omförmäld, under offentlig kontroll stäld inrättning än exportslagteri, en

för godkändt kött, uppslagtädt i exportslagteri, som nyss är nämndt, en för

annat godkändt kött och en för kött, behandladt på sätt i mom. 3 af

denna paragraf sägs. Medicinalstyrelsen utfärdar närmare föreskrifter om

stämplarnes beskaffenhet och köttets stämpling.

§ 7.

Derest vid köttbesigtning, som jemlikt denna förordning anställes af

kommunal besigtningsman, köttets egare icke åtnöjes med besigtningsmannens

beslut, må han ej mindre, om genast framställning derom hos

besigtningsmannen göres och i förskott erlägges hvad som kan erfordras

till bestridande af nödig kostnad för tillvaratagande af såsom bevisningsmedel

tjenligt prof å det besigtigade, erhålla sådant prof i lämpligt förvaringskärl,

tillslutet under egarens och besigtningsmannens sigill och

försedt med nödig beteckning, än äfven i beslutet söka ändring genom

besvär, hvilka jemte dels besigtningsmannens utan lösen lemnade intyg,

innefattande beslutet och skälen dertill, dels ock bevis om dagen, då klaganden

af beslutet erhöll del, böra, vid talans förlust, till Kongl. Maj:ts

befallningshafvande inlemnas inom tio dagar derefter, dagen, då delgifningen

skedde, likväl oräknad; gällande emellertid, utan hinder af besvär,

beslutet till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda vederbörligen förordnadt.

Varder i följd af besvären ändring gjord i besigtningsmannens

beslut, eger klaganden att för den förlust, han fått till följd af samma

beslut i hvad det befunnits origtigt vidkännas, erhålla godtgörelse af det

samhälle, hvars besigtningsman meddelat beslutet.

§ 8.

1. För köttbesigtning af kommunal besigtningsman enligt denna

förordning och för begagnande af offentligt, inom område, der slagttvång

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

är gällande, beläget slagthus eger vederbörande samhälle uppbära afgifter

enligt taxa, som, sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande, efter helsovårdsnämndens

och i andra städer än Stockholm jemväl efter magistratens

eller, der sådan ej finnes, den i dess ställe särskilt tillsatta stadsstyrelses

hörande, dertill uppgjort förslag, af Kongl. Maj:t fastställes för minst ett

år i sänder. I denna taxa må afgifterna ej sättas högre, än som kan

anses erforderligt till betäckande af samhällets kostnader för köttets besigtning

och stämpling samt, der fråga är om begagnande af offentligt

slagthus, som nyss är nämndt, till betäckande jemväl af kostnaden för

slagthusets förvaltning och underhåll jemte ränta å anläggningskapitalet.

2. Der, jemlikt ordningsstadgan för rikets städer eller derpå grundad

bestämmelse, särskild marknadsplats för kreaturshandeln blifvit inrättad i

sammanhang med offentligt slagthus af här afsedd beskaffenhet, må, i enahanda

ordning och efter liknande grunder som i fråga om slagthusets

begagnande, bestämmas afgifter till samhället för nyttjande af marknadsplatsen

och vid densamma uppförda stallar äfvensom för kreaturens utfodring,

skötsel och vågning.

§ 9.

Uppstår i samhälle, der slagttvång är gällande, särskild fara i helsoväg

till följd af någon utanför samhället bedrifven slagterirörelse eller

yrkesmessig beredning af köttvaror, eger, på framställning af samhällets

helsovårdsnämnd, Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreskrifva anordningar

och vidtaga åtgärder, som pröfvas tjenliga och leda till farans undanrödjande.

Dervid må Kongl. Maj:ts befallningshafvande ej mindre påbjuda

rörelsens ställande under särskild tillsyn samt uppdraga åt tillsyningsman

att anhålla och låta dels undersöka misstänkt kött eller köttvara,

dels ock oskadliggöra kött eller deraf beredt, till menniskoföda afsedt

ämne, som är dertill otjenligt, än äfven, då sådant finnes vara af nöden,

förelägga lämpliga viten och meddela tillfälligt förbud mot rörelsens drifvande

samt, om rättelse på nämnda sätt ej synes stå att vinna, förbjuda

den felande att vidare sjelf eller genom annan person inom visst område

bedrifva slagterirörelse eller yrkesmessig beredning af köttvaror.

§ 10.

Der i följd af slagttvångs införande byggnad eller annan inrättning

för bedrifvande af slagterirörelse, som, när denna förordning träder i kraft,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

7

lofligen idkas och hvars utöfvande icke medgifvits blott tills vidare eller

till dess annorlunda blefve föreskrifvet, ej längre kan för dermed afsedt

ändamål användas, vare egaren berättigad att af vederbörande samhälle

undfå ersättning för den värdeminskning, hans fastighet och öfriga ifrågavarande

inrättningar derigenom undergå. Enahanda rätt tillkomme den,

som, när slagttvång i ett samhälle införes, eger ett på det under nämnda

tvång lagda området befintligt, enligt § 3 under offentlig kontroll stäldt

slagteri, hvilket i följd af slagttvångets införande ej vidare kan för afsedt

ändamål begagnas.

§ 11.

1. Bryter någon mot förbud, hvarom i § 1 eller § 2 sägs, böte, der

ej straff enligt allmän lag eller särskild författning bör följa å förseelsen,

från och med två till och med etthundra kronor.

2. öfverträdes sådant förbud mot drifvande af slagterirörelse eller

yrkesmessig beredning af köttvaror, som i § 9 omförmäles, vare straffet

böter från och med tjugu till och med femhundra kronor.

§ 12.

Den, som under tid, då han är stäld under tilltal för förseelse mot

denna förordning eller enligt densamma gifna föreskrifter, fortsätter eller

förnyar samma förseelse, skall, när han dertill varder lagligen förvunnen,

fällas, för hvarje gång, åtal emot honom egt rum och han deraf undfått

del, till de böter eller viten, som för ifrågavarande förseelse äro bestämda.

§ 13.

1. Förseelse mot denna förordning eller de enligt densamma gifna

föreskrifter skall åtalas hos polisdomstol, der särskild sådan är inrättad,

men eljest hos poliskammare och, der sådan icke finnes, vid allmän domstol

; och gälle i fråga om klagan öfver domstols eller poliskammares beslut

i dessa mål hvad i allmänhet angående besvär i brottmål är stadgadt.

2. Förseelserna åtalas af allmän åklagare; egande helsovårds- eller

kommunalnämnd ock att för särskildt, fall förordna åklagare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

§ 14.

Emot beslut, som enligt denna förordning eller på grund af i densamma

gifna föreskrifter meddelats af Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

af helsovårds- eller kommunalnämnd eller af sådan tillsyningsman, som i

§ 9 sägs, eger den, som anser sin rätt deraf förnärmad eller obehörigen

inskränkt, att anföra besvär, öfver Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut

hos Kongl. Maj:t inom den tid, som för Överklagande af förvaltande

myndigheters och embetsverks beslut är stadgad, samt öfver helsovårdseller

kommunalnämnds eller tillsyningsmans beslut hos Kongl. Maj:ts

befallningshafvande inom den tid, som är bestämd för Överklagande af

kommunalstämmas beslut; gällande dock, utan hinder af besvär, beslutet

till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda vederbörligen förordnadt,

§ 15.

1. Böter och viten, som ådömas efter denna förordning och i enlighet

med densamma meddelade föreskrifter, tillfalla kommunens kassa.

2. Saknas tillgång till fulla gäldandet af dessa böter och viten,

skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1898.

Det af motionärerna framlagda förslag till förordning angående köttbesigtnings-

och slagttvång är, såsom de ock erinra, undantagande tidsbestämmelsen

om förordningens trädande i kraft, af alldeles enahanda lydelse

med det förslag i ämnet, hvaröfver Kongl. Maj:t genom proposition

n:o 28 till sistlidet års Riksdag lät inhemta Riksdagens yttrande. Såsom

man torde erinra sig, hemstälde lagutskottet, som jemväl då hade att i

frågan afgifva förberedande utlåtande, att förslaget ej måtte af Riksdagen

antagas, och denna hemställan bifölls af Andra Kammaren. Första Kammaren

åter beslöt med 58 röster emot 47, hvilka afgåfvos för bifall till

utskottets hemställan, att förklara sig ej hafva något att mot Kongl. Maj:ts

förslag erinra.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

9

Detta sistnämnda förhållande i förening med den omständigheten,

att äfven inom Andra Kammaren ett flertal röster höjdes för antagandet

af Kongl. Maj:ts berörda förslag, hafva, förklara motionärerna, föranledt

dem att redan vid denna riksdag återupptaga förslaget, så mycket mera

som sedan förra riksdagen flerestädes i landet vid sammanträden af hushållningssällskap

och inom andra landtmannakretsar diskussioner och yttranden

förekommit, som utvisade, att förslaget i fråga allt mera vunne

anhängare bland landtmännen, hvarjemte förslagets hygieniska betydelse

ytterligare framhäfts derigenom, att svenska läkaresällskapet enhälligt gjort

det uttalandet, att offentliga slagthus vore nödvändiga för tuberkulosens

bekämpande.

Rörande den närmare motiveringen af förslaget hafva motionärerna

hänvisat till den vid Kongl. Maj:ts ofvanberörda proposition fogade utredning.

Då utskottet nu går att i ämnet sig yttra, anser utskottet för klargörande

af frågans närmare innebörd nödigt att lemna en redogörelse för

dess, så att säga, historiska utveckling.

Redan under en lång följd af år har det mindre tillfredsställande

sätt, hvarpå kötthandeln, särskildt inom de större städerna, bedrifvits, utgjort

föremål för uppmärksamhet från myndigheters och andra intresserades

sida.

Sedan tvenne särskilda komitéer förebragt utredning rörande sättet,

huru ett bättre sakernas tillstånd lämpligast kunde åvägabringas, ingingo

stadsfullmägtige i Stockholm uti skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 8 november

1892 med en framställning i ämnet. Deruti framhölls, hurusom

de fordringar, som nutiden med hänsyn till snygghetens, helsovårdens och

ordningens kraf stälde på kötthandeln i de större städerna, icke i Stockholm

vore på långt när tillgodosedda så som vederborde. Likaså uttalades,

att det väsentligaste botemedlet bestode i inrättande af ett under

offentlig kontroll stäldt slagthus med tillhörande marknadstorg samt besigtning

af slagtadt kött, som infördes till staden.

Vid ett dylikt slagthus förrättades slagten, efter hvad en rik erfarenhet

från många städer utomlands gåfve vid handen, på sådant sätt,

att, jemte det en mönstergill renlighet kunde iakttagas, omkostnaderna nedbragtes

så långt som möjligt, och tillika alla delar af det slagtade djuret

blefve på det mest ekonomiska sätt tillvaratagna; och genom det i sainman
Bih.

till Riksd. Prat. 1807. 7 Sami. 24 Håft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

hårig med slagthuset anordnade marknadstorget, der all till staden införd

lefvande boskap besigtigades före slagten, möjliggjordes enligt samma erfarenhet

en verksam kontroll mot införsel af kreatur, hvilkas kött vore

farligt för helsan eller till föda otjenligt, samt hämmades i väsentlig mån

spridningen af smittosamma kreaturssjukdomar. Dylika anordningar vore

följaktligen till gagn icke blott för allmänheten, utan äfven för idkarne af

slagteriyrket, hvarjemte det kunde med stor sannolikhet antagas, att jemväl

landtbrukare i stadens närhet skulle finna med sin fördel förenligt att låta

förrätta sin kreatursslagt i ett dylikt slagthus.

Den åsyftade reformen kunde emellertid ej åvägabringas, utan att

kommunen toge den om hand. Det nödvändiga förbudet mot slagtning

annorstädes i staden än i ett under offentlig kontroll stäldt slagthus kunde

nemligen icke utverkas, om detta slagthus vore i enskild ego, och härtill

komme, att kommunen ensam vore i tillfälle att anskaffa en plats, som

uppfylde de många och olikaxåade fordringar, hvilka stäldes på en stor

slagthustomt med vidliggande, betydliga marknadsplats.

Äfven för inrättande genom kommunens försorg af ett dylikt slagthus

stälde sig emellertid hinder i vägen. Det offentliga slagthuset skulle

nemligen ej tillnärmelsevis fylla det dermed afsedda ändamål, derest ej

tillika stadgades förbud mot slagtning annoi*städes inom staden samt påbjödes

besigtning af allt det kött, som från landsbygden infördes.

För städernas förseende med sund och god köttföda skulle det utan

tvifvel vara fördelaktigast, om de sattes i tillfälle att i offentliga slagthus

låta såväl före som efter slagten besigtiga alla djur, hvilka skulle åt städernas

invånare afyttras. Men då det ej syntes böra ifrågasättas, att landsbygdens

invånare skulle betagas rätten att sjelfva på sina gårdar slagta

sina kreatur och försälja deras kött i städerna, måste man genom köttbesigtningstvånget

söka ersätta slagthustvångets otillräcklighet, ehuru

nämnda besigtning aldrig kunde erbjuda samma garantier som undersökningen

i ett offentligt slagthus. Bestämdes emellertid, att slagtdjuren icke

före besigtningen finge till skada för undersökningen allt för mycket styckas,

samt att vissa vigtiga inelfvor, såsom lungor och lefver, skulle åtfölja

köttet till besigtningsbyråerna, ansågo stadsfullmägtige äfven köttbesigtningen

kunna blifva tillfi*edsställande nog.

I fråga om de yrkesslagtare, som bedrefve all sin handel i Stockholm,

men slagtade uti slagterier eller skjul utanför staden, vore emellertid

köttbesigtningstvånget ej till fyllest, utan ansågo stadsfullmägtige, att

slagttvånget borde, om möjligt, till dem utsträckas. Det vore nemligen

hufvudsakligen dessas sätt att bedrifva sin handtering, som förorsakade de

hygieniska missförhållandena vid kötthandeln inom staden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

11

De kostnader, som blefvo förknippade med å ena sidan slagthusets

och kreatursmarknadens drift och å den andra köttbesigtningen vid derför

anordnade byråer, borde, enligt stadsfullmägtiges åsigt, täckas genom avgifter

af trafikanterna. Dessa utgifter borde dock sättas till lägsta möjliga.

belopp.

I öfverensstämmelse med hvad de sålunda anfört anhöllo stadsfullmägtige

om utfärdande af sådana stadganden, att, derest i stad offentligt

slagthus med tillhörande marknadsplats för kreaturshandel blifvit på stadens

bekostnad inrättadt och anordningar der vidtagits i enlighet med de

föreskrifter, Kongl. Maj:t särskilt meddelade, Kongl. Maj:ts befallningshafvande

skulle ega att, i den ordning § 24 af helsovårdsstadgan för riket

bestämde, förbjuda, att: l:o) i staden och på dess område nötkreatur, får,

svin eller hästar slagtades annorstädes än i slagthuset; 2:o) lefvande nötkreatur,

får eller svin åt allmänheten såldes eller till salu utbjödes på

annat ställe än å marknadsplatsen eller i slagthuset; samt 3:o) färskt,

rått kött af nötkreatur, får, svin eller häst åt allmänheten såldes eller

till salu utbjödes, så framt det icke vore försedt med stämpel, utvisande,

om säljaren såsom yrke drefve kötthandel i staden, att kreaturet blifvit

slagtadt i stadens slagthus eller annan offentlig slagtanstalt, som förut

vore nämnd, men i annat fall antingen att så skett eller ock att köttet,

der fråga vore om kalf, får eller svin, i minst half kropp, men eljest i

minst fjerdedels kropp blifvit af veterinär besigtigadt och godkändt, på

sätt helsovårdsnäinnden egde närmare föreskrifva; dock att förbud, hvarom

nu vore fråga, icke finge utfärdas, med mindre den kommunen tillkommande

betalning för slagten, djurens herbergerande, skötsel och utfodring

samt köttets vård, besigtning och stämpling med mera dylikt blifvit bestämd

att utgå enligt taxa, faststäld af Kongl. Maj:t eller Kongl. Maj:ts

befallningshafvande.

Framställningar i liknande syfte inkommo till Kongl. Maj:t äfven

från stadsfullmägtige i Helsingborg, Malmö och Göteborg. Några skiljaktigheter

äro dock att uppmärksamma. Helsingborgs stadsfullmägtige

föreslogo sålunda, att från de ifrågasatta bestämmelserna om slagta verkställande

endast i offentligt slagthus måtte medgifvas undantag beträffande

vissa slagterier, så kallade engelska svinslagterier, hvilkas produkter vore

afsedda för export, dock att äfven dessa slagterier skulle stå under viss

kontroll. Göteborgs stadsfullmägtige uttalade eu så till vida afvikande

mening, att köttbesigtning föreslogs att varda obligatorisk, oberoende af

om offentligt slagthus inrättades eller ej, samt att slagttvång skulle kunna

utsträckas äfven till stadens omgifningar inom vissa gränser. Sistnämnda

bestämmelse föreslogs jemväl af Helsingborgs stadsfullmägtige.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

Sedan vederbörande Kongl. Maj:ts befallningshafvande afgifvit utlåtanden

öfver sistberörda framställningar, infordrades öfver samtliga framställningar

medicinalstyrelsens yttrande.

Beträffande offentliga slagthus förklarade sig medicinalstyrelsen anse

nyttan deraf såväl i ordningens och snygghetens intresse som ock beträffande

slagtdj urens och köttvarornas behandling vara uppenbar och

allmänt erkänd, hvarför förslaget i denna del tillstyrktes i öfverensstämmelse

med stadsfullmägtiges i Stockholm ansökning. Att göra upprättandet

af offentligt slagthus med slagttvång beroende på förening af slagthuset

med kreatursmarknadsplats ansåg emellertid medicinalstyrelsen vara för de

mindre städerna obehöfligt, på samma gång styrelsen erkände lämpligheten

deraf för de större städerna.

Angående behofvet och. berättigandet af det föreslagna köttbesigtningstvånget

anförde medicinalstyrelsen, hurusom åsigterna härutinnan vore

väsentligen skiljaktiga. A ena sidan framhölles, att utan sådana bestämmelser,

som af Stockholms stadsfullmägtige i nämnda hänseende föreslagits,

ändamålet med slagthusets inrättande skulle förfelas, de lojala slagtarne

gå under och de illa beryktade yrkesslagtarne, som drefve sin slagterirörelse

utanför de stora städerna, fortfarande komma att förse dess invånare

med skadliga eller underhaltiga köttvaror, då den stora allmänheten ännu

icke kunde antagas inse fördelen af att endast använda kontrolleradt kött,

äfven om priset derför skulle ökas med endast 1 å IV2 öre per kilogram.

Vidare erinrades, att vissa smittosamma husdjurssjukdomar, hvilka gjorde

köttets handterande eller förtärande farligt, påkallade besigtning af till

salu utbjudet kött. Bland dessa sjukdomar framhölles företrädesvis mjeltbrand,

tuberkulos och de så kallade blodförgiftningssjukdomarna, särskild!

lifmodersinflammation hos kor och nafvelinflammation hos kalfvar m. m.

Ä andra sidan hade man fäst uppmärksamheten vid faran, att köttpriset

skulle komma att oskäligt, eller åtminstone i betydligt högre grad

än den uppgifna, fördyras, och till följd deraf den mindre bemedlade befolkningen

komma att sakna behöflig köttföda i ännu högre mån, än hvad

nu vore fallet, hvarjemte påpekats, att besigtning af uppslagtadt kött ofta

lemnade ett osäkert resultat och ej sällan kunde föranleda ett godtyckligt

bedömande, samt icke lemnade säker garanti, att ej köttet kunde härröra

från sjukt djur, äfvensom att svårighet kunde uppstå att erhålla tillräckligt

antal behöriga besigtningsman samt att bestämma vilkoren för dessas

kompetens. Vidare hade man äfven framhållit, att farhågorna för förtärandet

af kött utaf sjuka djur, särskildt tuberkulösa, betydligt öfverdrifvits,

och att köttet borde kunna göras oskadligt genom behörig kokning eller

upphettning vid tillagningen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

13

Att ändamålet med de offentliga slagthusen ej komme att vinnas,

med mindre än att besigtningstvång tillika stadgades, funne medicinalstyrelsen

under närvarande förhållanden högst sannolikt. Den föreslagna undantagslagstifningen

beträffande de så kallade yrkesslagtarne i de stora

städernas omgifningar syntes ej heller kunna undvaras, då största faran för

skadliga och underhaltiga köttvarors försäljande hotade just från dessas

sida. Faran för smittosamma husdjurssjukdomars öfverförande till menniskor

genom förtärande af kött torde icke kunna förnekas, om den också

mycket öfverdrifvits. Den kunde antagligen i många fall förekommas

genom en förståndig tillredning af köttet. Det mest afsevärda skälet mot

köttbesigtningstvång syntes ligga i faran för köttets fördyrande. Till förekommande

af en betungande förböjning af priset för slagtning och köttbesigtning

med deraf följande svårighet för mindre bemedlade att erhålla

köttvaror för billigt pris, skulle derför vara önskligt, att från början och

samtidigt med införandet af köttbesigtningstvång för besigtningen bestämdes

en viss maximiafgift af t. ex. IV2 öre för kilogram kött jemte en viss

minimiafgift af t. ex. 15 öre för hvarje besigtigad köttvara, oberoende af

dess vigt, hvilka pris sedermera ej finge öfverskridas eller höjas.

Beträffande sättet för den föreslagna besigtningens verkställande och

kompetensen för besigtningsförrättarne borde tydligen slagtdjurens besigtning

såväl före som efter nedslagtandet utföras af legitimerad veterinär.

Äfven besigtningen af allt öfrigt kött borde lämpligast verkställas af legitimerade

veterinärer, derest sådana, som vunnit erfarenhet och vana i bedömandet

af uppslagtadt kött, vore att i tillräckligt antal tillgå. Detta

torde likväl kanske möta svårighet, och det kunde ju äfven sättas i fråga,

huruvida för kompetens att bedöma slagtadt kött, hvilket göromål antagligen

blefve dessa besigtningsmäns hufvudsakliga, om ej uteslutande, sysselsättning,

med skäl borde fordras maturitetsexamen och derefter genomgången

fullständig veterinärkurs. I fall dylik besigtning skulle komma att

framdeles uppdragas åt andra än veterinärer, borde dock en viss kompetens

fordras af sådana personer, såsom t. ex. intyg från vederbörande lärare

vid veterinärinstitutet, att personen i fråga inhemtat nödig kunskap

och färdighet i bedömandet af köttvarors beskaffenhet.

För afgörande! utan dröjsmål af tvistiga fall borde dessutom finnas

att tillgå en besigtningsnämnd, bestående af t. ex. 3 för år af stadsfullmägtige,

magistrat och helsovårdsnämnd utsedde besigtningsman med lika

antal suppleanter, och med skyldighet för denna nämnd att på kallelse af

besigtningsveterinären (besigtningsförrättaren) ofördröjlig! besigtiga varan

och senast 12 timmar efter den första besigtningen meddela beslut, huruvida

densamma godkändes eller kasserades.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

Under uttalande af den åsigt, att en förbättrad kontroll af till salu

hållna köttvaror, särskildt med hänsyn till dem, som tillhandahölles inom

de större städerna, vore önskvärd, men svårligen kunde åstadkommas utan

att offentliga slagthus här, liksom mångenstädes i utlandet med god påföljd

skett, upprättades och derjemte slagttvång och köttbesigtningstvång

för de respektive städernas områden infördes, hvarvid dock stor varsamhet

vid lagstiftningen syntes vara af nöden, på det köttvaror icke måtte alltför

mycket fördyras och deras åtkomst för mindre bemedlade försvåras, ansåg

sig medicinalstyrelsen på grund af det anförda böra i hufvudsak tillstyrka

äfven de bestämmelser angående köttbesigtningstvång, som af Stockholms

stadsfullmägtige förordats.

Härutinnan var emellertid medicinalstyrelsens chef skiljaktig och anförde

bland annat: att erfarenheten i vårt land icke visat, att något egentligt

behof af köttbesigtningstvång förefunnes; att de vådor, som uppgifvits

följa med förtärandet af kött efter sjuka djur äfvensom af skämdt kött,

syntes öfverdrifna; att goda skäl talade derför, att mot den fara, som i

nämnda hänseende kunde förefinnas, i allmänhet borde kunna vinnas nöjaktig

trygghet genom köttets tillagning medelst grundlig kokning eller

stekning; att den obligatoriska besigtningen af uppslagtadt kött vore af

tvifvelaktigt värde och att endast slagtdjurets undersökning före och köttets

efter slagten lemnade säker garanti mot fara; att, om man ansåge besigtning

af uppslagtadt kött, som hölles till salu genom å landet bosatt

försäljare, vara betryggande, enahanda besigtning borde vara till fyllest,

äfven då säljaren såsom yrke drefve kötthandel i stad, och denna klass af

försäljare således ej behöfva underkastas strängare kontroll än andra säljare;

att besigtningstvånget lätteligen kunde medföra köttets fördyrande,

i synnerhet om besigtningsmännnen stälde öfverdrifna fordringar på köttets

beskaffenhet; att, i händelse så kalladt sekunda kött skulle underkastas

alltför sträng kontroll, följden skulle blifva den, att de mindre bemedlade

måste upphöra att köpa kött; samt att kontrollen, med hänsyn till de olika

åsigter, som alltid komme att finnas, huruvida en viss köttvara skulle anses

helsovådlig eller icke, kunde befaras blifva mycket ojemn ej endast

inom olika städer, utan äfven inom samma stad.

Beträffande det af Helsingborgs stadsfullmägtige ifrågasatta undantaget

i fråga om slagttvång för de s. k. engelska svinslagterierna i Skåne,

afstyrka medicinalstyrelsen bifall till detsamma.

Äfven andra myndigheter än de nu nämnda hafva i föreliggande

ämne afgifvit utlåtanden till Kongl. Maj:t. Öfverståthållareembetet och

samtliga Kongl. Maj:ts befallningshafvande — undantagande Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Elfsborgs och Jemtlands län — hafva förordat författnings
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

bestämmelser i det allmänna syfte, som i stadsfullmägtiges förberörda

framställningar afses. Smärre skiljaktigheter hafva emellertid äfven i dessa

utlåtanden gjort sig gällande. Somliga utlåtanden hafva sålunda afstyrkt

inrättande af den i medicinalstyrelsens utlåtande föreslagna nämnd, hvilken,

då köttbesigtningsman och köttegare hyste olika mening om köttvaras

skadlighet, skulle dem emellan skilja; andra hafva lemnat den ifrågasatta

bestämmelsen härom utan anmärkning; stadgandet om kreatursmarknadsplats

i förening med slagthus har af de flesta Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ansetts obehöfliga eller afstyrkts; några Kongl. Majt:s befallningshafvande

hafva förordat, att äfven andra samhällen än städer skulle få rätt

att utverka det ena eller andra eller båda slagen af ifrågavarande förbud;

i några utlåtanden har föreslagits den obligatoriska köttbesigtningens verkställande

utan afgift; i ett utlåtande har föreslagits upprättande jemväl af

enskilda slagterier under offentlig kontroll. Derjemte har i åtskilliga

yttranden föreslagits, att städer skulle kunna, utan att uppföra offentliga

slagthus, vinna rätt att införa obligatorisk köttbesigtning; att bestämmelser

måtte gifvas, huru förfaras skulle med så kalladt »sekunda» eller »mindervärdigt»

kött, så att det kunde utan men för helsan användas; samt att

äfven k o r ffab i'' i k åt i o n e n måtte ställas under offentlig kontroll.

Sedan medicinalstyrelsen, efter det samtliga ofvannämnda yttranden

inkommit, jemlikt nådig föreskrift, utarbetat fullständigt förslag till förordning

angående offentliga slagthus och köttbesigtningstvång dervid

styrelsen med hänsyn till det temligen allmänna motstånd, bestämmelsen

om besigtningsnämnd mött, ansett sig ej böra upptaga densamma — afgåfvo

äfven kommerskollegium och landtbruksstyrelsen yttranden i ämnet.

Enligt kominerskollegii åsigt vore behofvet af effektivt skydd mot de

faror, som uppstode genom förtärande af skadadt kött eller af kött efter

djur, behäftade med vissa sjukdomar — hvilket skydd åsyftades med de

åtgärder, som af stadsfullmägtige föreslagits — satt utom allt tvifvel.

Men då vid det förhållande, att, äfven om slagttvång i städerna föreskrefves,

man näppeligen kunde förbjuda införsel till stad af kött efter djur, slagtare

på landsbygden, det åsyftade skyddet icke kunde ernås, utan att allt

till menniskoföda afsedt kött, som inom stad till salu hölles, noggrant

besigtigades af sakkunnig person, syntes i främsta rummet bestämmelser

böra gifvas, som afsåge införandet af obligatorisk besigtning af och kontroll

å allt färskt, rått, till menniskoföda afsedt kött af husdjur, som till

salu hölles eller utbjödes i stad, antingen detsamma uppslagtats i offentligt

slagthus eller annorstädes.

Man hade visserligen anfört, att genom besigtning endast af uppslagtadt

kött ej alltid kunde afgöras, huruvida köttet vore till mennisko
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

föda fullt Renligt, utan att sådant blott kunde med säkerhet utrönas genom

besigtning först å det lefvande slagtdjuret och sedan å dess kött. Detta

förhållande, hvars rigtighet icke blifvit förnekad, torde emellertid icke böra

utgöra anledning dertill, att köttbesigtningstvång icke skulle få införas

annat än i förening med slagttvång. Ty om ock inrättande af offentliga

slagthus, der besigtning verkstäldes å slagtdjuret före och å dess kött efter

slagten, samt der köttet blefve på lämpligt sätt eljest behandladt, kunde i

högre grad främja det åsyftade målet än besigtning endast af uppslagtadt

kött. måste dock, då genom en besigtning af sistnämnda slag i allt fall

vissa, mycket beaktansvärda faror kunde undvikas, en kontroll å allt sådant

kött, som vore afsedt att användas till människoföda, och hvilken

kontroll verkstäldes, innan köttet till salu utbjödes, kunna vai''da af väsentlig

nytta och alltid medföra en, om än ej absolut, dock vida större säkerhet

mot helsovådliga inflytelser, än som under nuvarande förhållanden förekomme.

Slutligen skulle äfven, derest den obligatoriska köttbesigtningen

gjordes oberoende af slagttvånget-, den fördel kunna ernås, att äfven sådana

kommuner, som ej mägtade eller till en början icke ville göra så pass

dyrbara anläggningar som offentliga slagthus, dock kunde vinna möjlighet

att få obligatorisk köttbesigt.ning införd och derigenom ernå den ökade

trygghet i sanitärt hänseende, en sådan besigtning alltid måste medföra.

Äfven andra kommuner än städer borde, enligt kommerskollegii

mening, vinna rätt att få obligatorisk köttbesigtning införd, och särskild!

torde sådant tillfälle böra leinnas köpingar, hamnar, fiskelägen och andra

ställen med större, sammanträngd befolkning.

Vidkommande frågan om intagande i den nya författningen af bestämmelser

dels om en med slagthuset förenad marknads- eller saluplats

för kreatur, dels om förbud mot handel med kreatur å annat ställe inom

stads område än å denna plats eller i det offentliga slagthuset, ansåge

kommerskollegium det visserligen kunna antagas, att, derest marknadsplats

för kreatur anordnades i sammanhang med slagthus och försåges med lämpliga

stallar och andra inrättningar till underlättande af kreaturens förvaring

och vård, ej mindre slagthusets användning skulle varda större än

äfven andra väsentliga fördelar vinnas, såsom till exempel en ökad möjlighet

för dem, som ville inköpa djur för andra ändamål än slagt, att

erhålla friska och goda djur, enär tillfälle att få djuren undersökta alltid

skulle vid marknadsplatsen finnas; men det torde å andra sidan icke kunna

förbjudas enskilde att i sina ladugårdar eller inom sina egendomar eller

vid offentliga auktioner äfven inom stad sälja eller köpa kreatur, hvadan

och då, jemlikt § 1 i ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868,

stadens myndigheter kunde bestämma ej mindre hvilka torg, hamnar och

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30. 17

dylika ställen i staden skulle vara till allmänna försäljningsplatser upplåtna

än äfven särskilda af nämnda platser för försäljning af vissa slags varor,

kollegium lika med medicinalstyrelsen och andre, som yttrat sig i ärendet, ansåge

de ifrågasatta bestämmelserna om särskild marknadsplats för kreaturshandeln

i förening med slagthuset icke böra inflyta i den nya författningen.

Kommerskollegium anförde vidare:

Af Stockholms stadsfullmägtige med flere hade föreslagits, att allt

kött, som såldes eller till salu utbjödes af person, hvilken såsom yrke drefve

kötthandel inom stad, der offentligt slagthus vore till begagnande upplåtet,

skulle vara slagtadt i detta slagthus eller i annan sådan slagtanstalt. Detta

förslag, som jemväl af medicinalstyrelsen biträdts, hade emellertid af flera

andra ansetts vara af beskaffenhet att icke kunna förordas. Och hade i

sådant afseende anförts bland annat, att en dylik bestämmelse skulle medföra

dels en alltför stor minskning i möjligheten för landtbefolkningen att

vinna afsättning för sina uppslagtade köttvaror, hvilka de nu mycket ofta

sålde till kötthandlande i städerna, dels ock en betydande inskränkning

äfven i de senares näringsfrihet; att, om bestämmelsen vunne kraft, nästan

monopol å kötthandeln skulle uppstå till förmån för slagtarne i städer, der

offentligt slagthus funnes; samt att detta stadgande sålunda skulle i vida

högre grad än sjelfva slagttvånget komma att fördyra köttvarorna. Man

hade derför i stället föreslagit, att, såsom i Tyskland vore fallet, äfven här

borde stadgas, att de personer, hvilka inom stad såsom yrke bedrefve

slagterihandtering eller handel med färskt kött, icke finge inom kommunen

till salu hålla kött efter djur, som de hade slagtat eller låtit slagta icke i

det offentliga slagthuset utan på annat slagtställe, beläget inom en omkrets

från staden, som skulle kunna bestämmas genom kommunalbeslut,

hvilket emellertid skulle af Kongl. Maj:t fastställas. Såsom skäl för såväl

den ena som den andra af nu berörda restriktiva bestämmelser hade anförts,

hufvudsakligen, att det just vore det hänsynslösa tillvägagående, som de

personer, hvilka utanför städernas områden bedrefve slagterirörelse, läte

komma sig till last vid utöfvandet af sitt yrke och särskildt vid försäljningen

i städerna af sina köttvaror, som borde stäfjas, samt att, derest så

icke skedde, ändamålet med de offentliga slagthusens inrättande blefve

förfeladt. I syfte att förekomma sistberörda missförhållanden hade framställs

förslag derom, att det skulle ej mindre i stads- än äfven i landtkommuner

inrättas slagterier, som stode under offentlig kontroll, »kontrollslagterier»,

samt att, då enskilde ville verkställa slagt hemma hos sig, sådan

skulle ega rum under kontroll af godkänd besigtningsman.

Kommerskollegium ansåge för sin del, att, om än en bestämmelse

derom att de, hvilka såsom yrke drefve kötthandel i stad, der offentligt

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 7 Sand. 24 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

slagthus funnes, icke skulle få till salu hålla annat än sådant kött, som

blifvit uppslagtadt i det offentliga slagthuset, visserligen skulle kunna i hög

grad befrämja ändamålet med slagthuset, en sådan bestämmelse dock skulle

vara af beskaffenhet att medföra en alltför stor inskränkning i de enskildes

näringsfrihet och äfven medföra andra olägenheter af det slag, som här

omförmälts. Vidkommande åter förslaget att eu stads myndigheter skulle

kunna besluta, att de, hvilka inom staden såsom yrke bedrefve kötthandel,

icke skulle få sälja kött, som de uppslagtat eller låtit uppslagta på ställe,

beläget inom viss omkrets utanför stadens eget område, torde ett dylikt

stadgande, hvilket skulle inverka ej blott på de yrkesslagtares rätt, som

bodde inom sist antydda omkrets, utan äfven på andras, som utan att vara

yrkesslagtare eller kötthandlande ville inom samma omkrets slagta och

derefter sälja köttet till kötthandlare i staden, icke höra meddelas, enär det

väl ej borde kunna ifrågakomma, att beslut, fattade inom en kommun, skulle

kunna inverka på andra kommuners medlemmars rätt att drifva sin näring

inom sin kommun. Deremot torde kunna ifrågasättas, att Kongl. Maj:t

skulle, efter pröfning i hvarje fall och der särskilda olägenheter i sanitärt

hänseende uppstode inom stad till följd af hänsynslöst tillvägagående vid

utanför staden inom andra kommuner bedrifven slagterirörelse, på framställning

af stadens myndigheter föreskrifva sådana åtgärder, att de öfverklagade

missbruken förekommes. Hvad åter de föreslagna »kontrollslagterierna»

beträffade, syntes visserligen medgifvande att under särskild

kontroll utöfva slagteri kunna i särskilda fall erhållas, såsom till exempel

i fråga om de så kallade engelska svinslagterierna i Skåne, som i Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes i Malmöhus län utlåtanden funnes omförmälda,

men att i allmänhet inrätta »kontrollslagterier» torde möta synnerligen

stora praktiska svårigheter, likasom en föreskrift att ingen finge å sin gård

anställa slagt utan i närvaro af besigtningsman näppeligen skulle kunna

ifrågasättas och än mindre komma att efterlefvas.

I fråga om den af medicinalstyrelsen först föreslagna bestämmelsen

om besigtningsnämnd uttalade kommerskollegium, att detta förslag näppeligen

torde kunna i praktiken utföras, alldenstund dylik nämnd antagligen

icke skulle kunna med vederbörlig skyndsamhet sammankomma, särdeles

som svårigheter torde möta att finna personer, som ville underkasta sig

att när som helst på kallelse genast lemna hvad de eljest hade för händer

för att granska kött, om hvars användbarhet tvifvel rådde. Ej heller åt

helsovårdsnämnden kunde, af liknande skäl, uppdragas att i fall af olika

uppfattning om kötts användbarhet skilja emellan besigtningsmannen och

köttegaren. Deremot ansågs hvad i medicinalstyrelsens författningsförslag

ifrågasatts derom, att egare till kött, som vid besigtning underkänts, skulle

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

19

hafva rätt att utfå bevis af besigtningsmannen om orsaken till underkännandet,

böra gillas. Det torde emellertid böra tagas i öfvervägande, huruvida

ej dylikt bevis borde utan lösen utlemnas, enär egaren redan genom köttets

anhållan gjorde förlust.

Landtbruksstyrelsen uttalade, att behörig hänsyn till den inom landet,

särskildt i städerna, allmänt rådande meningen i förevarande afseende påkallade

åtgärders vidtagande i syfte att förekomma, det till menniskoföda

otjenliga köttvaror utbjödes å marknaden, men hölle på samma gång före,

att de inskränkningar i näringsfriheten, som sålunda vidtoges, borde strängt

begränsas till hvad af det klart insedda ändamålet med samma bestämmelser

oundgängligen kräfdes. Särskildt torde böra på det noggrannaste

tillses, att icke landtbrukets eller landsbygdens intressen på något sätt

kränktes derigenom, vare sig att landsbygdens invånare tvingades att för

afsättning af sina till slagt afsedda kreatur föra dessa till städernas slagthus

för nedslagtning, eller att den å landsbygden verkstälda slagtningen,

om sådan tillätes, icke komme att i allmänna föreställningssättet erbjuda

samma garanti för varans verkligt goda beskaffenhet som den i städernas

slagthus verkstälda slagtningen, utan att tvärtom landsbygd och stad blefve

i förevarande afseende fullt likstälda. Det kunde visserligen icke antagas,

att på landsbygden några offentliga slagthus skulle komma att uppföras;

men å andra sidan syntes ej heller omsorgen om de sanitära förhållandena

å landsbygden påkalla uppförandet af några dylika, under det att slagtningen

å landsbygden verkligen kunde, derest den skedde under vederbörliga

garantier, verkställas på ett i alla afseenden ur slagtningens egen synpunkt

fullt tillfredsställande sätt. I enlighet med denna åsigt, skulle,

derest slagtning å landsbygden så tillgått att djur af sådant slag, som

ifrågasatts skola underkastas kontroll i förevarande afseende, blifvit af

offentlig tillsyningsman inom viss bestämd tid såväl före som efter slagtningen

besigtigadt, kött af sådant djur förses med enahanda stämpel, som

allt efter djurets befunna tillstånd användes i offentligt slagthus. Derest

hvad landtbruksstyrelsen sålunda framhållit iakttoges i en blifvande förordning

rörande besigtnings- och slagttvång, ansåge landtbruksstyrelsen

sig kunna i öfrigt biträda hvad af kommerskollegium blifvit i ärendet

anfördt.

Med föranledande af hvad i ärendet förekommit lät statsrådet och

chefen för ecklesiastikdepartementet härefter inom departementet upprätta

det förslag till förordning angående köttbesigtnings- och slagttvång, som

nu af motionärerna förordats till antagande, dervid det af kommerskollegium

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

till sina hufvuddrag angifna förslag med den af landtbruksstyrelsen förordade

modifikation lades till grund för utarbetandet.

Förslaget, sådant det föreligger, medgifver sålunda införande af obligatorisk

köttbesigtning såväl i städer som i kommuner å landet äfvensom

i sådana å landet befintliga samhällen, såsom köpingar, hamnplatser och

fiskelägen, å hvilka helsovårdsstadgans föreskrifter rörande stad förklarats

skola i tillämpliga delar gälla. Slagttvång åter medgifves endast i städer

och dermed i afseende å helsovård väsentligen likstälda samhällen samt

måste vara förenadt med obligatorisk köttbesigtning. Införandet af så det

ena som andra tvånget är emellertid beroende på samhällena sjelfva och

kan ej ske mot deras uttalade önskan.

Från förbudet att inom område, der slagttvång är gällande, slagta

kreatur annorstädes än i det offentliga slagthuset äro undantag medgifna

för det fall, att djur måste nedslagtas i följd af hastigt inträffad sjukdom

eller olyckshändelse; hvarjemte Kongl. Maj:ts befallningshafvande bemyndigats

medgifva, att, utan hinder af slagttvång, nedslagtning af kreatur,

hvilkas kött är afsedt hufvudsakligen för export, må under vissa vilkor

verkställas inom annan för ändamålet särskildt inrättad anstalt än det

offentliga slagthuset. Äfven å landsbygden kunna dylika export-slagterier

få inrättas och jemväl andra för kreatursslagt afsedda anstalter ställas

under offentlig kontroll.

Rörande detalj bestämmelserna tillåter sig utskottet att till förslaget

hänvisa.

Förslaget i fråga har, såsom af detsamma framgår, tvenne sidor, eu

af hygienisk och sanitär art och den andra hufvudsakligen ekonomisk.

Den senare, afseende att genom inrättande af exportslagterier och dermed

förenad köttbesigtning befordra köttexporten från vårt land, anser utskottet

åtminstone för närvarande vara af större betydelse än den förra.

Exporten af lefvande kreatur från vårt land, på senare tider flerestädes

hindrad och kringskuren, hotas nemligen ytterligare af inskränkningar

i samma rigtning, och anledning torde ej saknas befara, att densamma

inom kort kan varda alldeles omöjliggjord. Vår modernäring, som

under sin fortgående utveckling allt mera grundats på en ökad boskapsskötsel,

skulle derigenom tillfogas ett ytterst känbart. slag, om man ej

sattes i tillfälle att i stället för lefvande kreatur exportera slagtadt kött.

Ett oeftergifligt vilkor härför torde emellertid vara inrättandet af exportslagthus

i förening med köttbesigtning. Endast i sådana inrättningar kan

man nemligen få köttet slagtadt, besigtigadt, förvaradt och emballeradt på

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

sådant sätt, att det på verldsmarknaden kan betinga ett tillfredsställande

px-is. Utskottet anser sålixnda af största vigt, att dylika slagthus blifva så

fort ske kan inrättade. Det torde likväl kunna förutsättas, att ett slagthus

af sådan art, med den storlek och utrustning det måste hafva och

med den ojemna tillförsel, som der kan beräknas, icke kan underhållas

och förränta anläggningskostnaden endast med de afgifter, som skäligen

kunna påläggas det för export afsedda köttet och köttet efter de kreatur,

som för förbrukning inom landet kunna utan lagstadgadt tvång varda der

slagtade. I den mån erforderliga bidrag härför ej kunna erhållas af de

kommuner, der slagthus inrättas eller af enskilda för företaget intresserade

personer, hushållningssällskap eller andra korporationer, lärer dock, enligt

utskottets åsigt, frågans stora vigt för landets jordbruk väl kunna försvara,

att statsmedel för ändamålet användas.

Deremot kan utskottet icke tillstyrka, att erforderliga medel för

slagthusens anläggning och underhåll beredas genom införande af sådant

slagt- och köttbesigtningstvång, som motionärerna ifrågasatt. Bestämmelserna

härom skulle hårdt träffa äfven sådana, som af exporten ej hade

något intresse, och den fördel i sanitärt och hygieniskt hänseende, som ett

dylikt tvång skulle medföra, anser utskottet ej vara af den betydelse, att

utskottet på sådan grund kan förorda detsammas införande. Den ifrågastälda

köttbesigtningen hafva de myndigheter, som yttrat sig i ämnet, ansett

skäligen otillfredsställande, och att införa slagttvång utan förening med

köttbesigtningstvång lärer, enligt hvad framgår af den ofvan lemnade ut,- redningen, ej kunna förordas. I rent hygieniskt och sanitärt hänseende,

särskildt beträffande motarbetande af tuberkxdosens spridning, torde för

öfrigt andra åtgärder än de nu föreslagna förtjena långt större afseende.

Så är t. ex. förhållandet med undersökning af till försäljning utbjuden

mjölk. Utskottet vill emellertid ej bestrida, att de ifrågasatta bestämmelseirna

skulle i afsedt syfte medföra åtskilliga fördelar, men anser likväl

deraf följande olägenheter vara så betydande, att utskottet ej kan tillstyrka

dylika stadganden. Ett beslut af en kommun om införande af köttbesigtningstvång

skulle nemligen medföra stora svårigheter för den oragifvande

landtbefolkningen, som hade att försälja sina produkter i berörda

kommun och hvilken befolkning ej ens skulle hafva tillfälle att i frågan

sig yttra. Vid stor tillförsel af kött torde cj sällan väntan på besigtning

kunna medföra svårighet att få köttet såldt och kanske äfven föranleda

försämring af varan, liksom mer än sannolikt torde vara, att afgifterna

för besigtningen skulle i sin mån verka till minskning af den behållning,

som säljaren kunde för köttet beräknat. Härtill kommer den af alla i

ämnet hörda myndigheter medgifna svårigheten att på ett fullt tillfreds
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

ställande sätt bedöma beskaffenheten af slagtadt kött. Tillämpningen måste

sålunda blifva ojemn och osäker, helst besigtningsmannen ej ens alltid

skulle vara legitimerad veterinär. Köttförsäljaren blefve faktiskt helt och

hållet beroende åt besigtningsmannens kanske allt för öfverdrifna nit för

att ej säga godtycke, och stadgandena om rätt att klaga öfver besigtningsmannens

åtgärd äro och kanske måste vara sådana, att de endast i ytterst

sällsynta fall lära kunna tillämpas och äfven då torde visa sig vara temligen

illusoriska.

För vinnande af de fördelar i hygieniskt och sanitärt hänseende, som

motionärerna åsyftat, lärer för öfrigt, enligt utskottets mening, tvångsbestämmelser

ej ovilkorligen behöfva tillgripas. Vilja vederbörande kommuner

upprätta slagthus och köttbesigtningsbyråer, lärer nemligen ej

osannolikt vara, att på frivillighetens väg mycket skall kunna vinnas i

berörda syfte. Det egna intresset att få väl slagtadt och undersökt kött

torde i så fall åtminstone så småningom verka derhän, att dylika inrättningar

allt mera komma att begagnas och att desamma, om också tillskott

till en början erfordras, efter någon tid skola kunna bära med dem förenade

utgifter.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört anser sig utskottet icke

i vidare mån kunna tillstyrka bifall till hvad motionärerna föreslagit, än

att utskottet hemställer,

det Riksdagen, med anledning af motionerna i fråga,

i underdånig skrifvelse anhåller, att Kongl. Maj:t täcktes

vidtaga erforderliga åtgärder för att, så fort lämpligen

ske kan, slagthus med der anordnad köttbesigtning under

erforderlig kontroll måtte anordnas i de städer, der sådan

anordning för befordrande och underlättande af export

af kött anses vara af behofvet påkallad.

Stockholm den 15 mars 1897.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

23

Reservationer:

af herr Rudebech, som anfört:

»Enligt min uppfattning har den föreliggande frågan sin största betydelse

såsom en allvarlig helsovårdsangelägenhet och bör i första rummet

beaktas ur den synpunkten, men icke hufvudsakligen eller endast ur den

ekonomiska, hvilken i allt fall bäst främjas ju mer man tillgodoser den

hygieniska. I följd häraf har jag icke kunnat dela flertalets inom utskottet

mening att föreslå en åtgärd, hvarigenom endast vid export af kött till

utlandet trygghet vinnes för varans godhet och användbarhet. Mig synes

det icke mindre angeläget, att man verkar äfven derför, att den vara, som

utbjudes inom landet, motsvarar den vigtigaste och naturligaste fordran

man ställer på födoämnen. Den utredning, som föregått Kongl. Maj:ts till

förra årets Riksdag aflåtna förslag till lag i ämnet, hvilket förslag motionärerna

upptagit, ådagalägger tydligt vigten af de sanitära grunderna för

behofvet af lagen, och ytterligare bestyrkanden häraf hafva sedermera tillkommit,

hvadan ett bestridande af dessa sanitära grunders befintlighet och

värde enligt min mening icke kan försvaras.

På dessa skäl och då de framhållna farhågorna för olägenheter och

svårigheter genom lagens antagande synas mig dels bero på missuppfattning,

dels vara öfverdrifna och dels hafva underordnad betydelse i jemförelse

med frågans vigt, har jag ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till

motionerna»;

af herrar G. Andersson och Henricsson, hvilka ansett, att motionärernas

förslag bort af utskottet tillstyrkas med undantag af § 1 mom.

2, hvarur orden »så ock för kommun å landet» böra utgå, till följd hvaraf

nämnda § sålunda skulle erhålla följande förändrade lydelse:

»§ 1.

1. — — — — — — — — — — — — — —

2. Hvad i nästföregående moment stadgas om stad gäller äfven för

annat i afseende på helsovård med stad likstäldt samhälle, endast med den

olikhet, som föran ledes af den annorlunda beskaffade sammansättningen af

myndigheter, hvilka der hafva befattning med allmänna helsovården. De

åligganden, som enligt denna förordning och på grund deraf meddelade

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

föreskrifter i stad tillkomma magistrat, helsovårdsnämnd och stadsfullinägtige

eller allmän rådstuga, skola inom samhälle, der helsovårdsstadgans

föreskrifter rörande stad i tillämpliga delar gälla, fullgöras af dem, som

förklarats skola inom samhället i allmänhet träda i dessa myndigheters

ställe, samt eljest å landet bestridas, magistratens af kronofogden i orten,

helsovårdsnämndens af kommunalnämnden och stadsfullmägtiges eller allmänna

rådstugans af kommunalstämman;

af herr Ohlsson, hvilken anfört:

»Då jag funnit den af Kongl. Maj:t. vid sistlidet års riksdag väckta

samt nu af ledamöter i Riksdagens båda kamrar återupptagna frågan om

författningsbestämmelser rörande köttbesigtningstvång och slagttvång m. m.

uppenbarligen vara icke blott en för det svenska landtbruket i ekonomiskt

afseende vigtig exportfråga, utan äfven en, särskildt för städerna och

vissa andra samhällen i vårt land, synnerligen magtpåliggande hygienisk

angelägenhet, har jag icke kunnat biträda utskottets i ärendet gjorda

hemställan.

Vid öfvervägande och bedömande af frågan från de båda nu berörda

hufvudsynpunkterna och med fästadt afseende ej mindre derå, att

fullständig och uttömmande utredning i ärendet föreligger, än äfven derå,

att afsevärda olägenheter kunna ej minst för landtbruk sintresset förorsakas,

derest denna angelägenhet än vidare uppskjutes eller ensidigt behandlas,

har jag för min del ansett, att utskottet bort tillstyrka Riksdagen att

med anledning af de nu framlagda motionerna för sin del antaga ett,

visserligen dock i väsentliga delar modifieradt, förslag till förordning i

ämnet.

Jag hyser nemligen den uppfattning, att vissa författningsförslagets

bestämmelser kunna med hänsyn till omfång och räckvidd betydligt inskränkas,

utan att det dubbla hufvudsyftet med förordningens tillkomst

derigenom förfelas eller åsidosattes.

Efter förutskickande af dessa erinringar och med förmälan, att de

motionsvis nu föreslagna bestämmelserna i allo sammanfalla med motsvarande

bestämmelser i kongl. propositionen n:o 28 till sistlidet års Riksdag

med undantag allenast för tidsbestämmelsen angående förordningens trädande

i kraft, hvilken tidpunkt af motionärerna framflyttats till den 1

januari 1898, går jag nu att i korthet redogöra för de af mig ifrågasatta

ändringsförslagen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

25

§ I
I

denna § afhandlas frågan om köttbesigtningstvång, hvilket är afsedt

att kunna införas dels i stad, dels i samhälle, som i afseende å

helsovården likstälts med stad, dels ock i kommun å landet.

Då emellertid, såvidt utredt eller eljest kändt är, någon allmännare

uttalad önskan från landtbefolkningens sida om rätt till införande af köttbesigtningstvång

för landskommunerna hittills icke försports, torde några

föreskrifter i sådant afseende icke för närvarande böra ifrågasättas, helst

dylika föreskrifter — om de eljest komma att å landsbygden tillämpas —

antagligen skulle af den stora allmänheten betraktas som obehöriga ingrepp

i den nu rådande friheten att der utbjuda och sälja kött utan den omgång

och det besvär, som i hvarje fall måste blifva förbundna med köttbesigtningstvång

synnerligast å landet.

Vid sådant förhållande, och då någon särdeles stor våda för hygienen

härigenom icke torde förorsakas, synes det lämpligast att låta tillsvidare —

och intill dess åsigterna om och tron på behofvet och nyttan af köttbesigtning

hunnit bland landtbefolkningen vinna större utbredning och

mera mognad — anstå med föreskrifter om rätt att införa köttbesigtningstvång

för den egentliga landsbygden.

Vidkommande deremot frågan om åstadkommande af förbättrad köttkontroll

i städer och dermed i afseende å helsovård likstälda samhällen,

torde åsigterna om vigten af denna angelägenhet vara bland de närmast

intresserade så samstämmiga och bestämda samt de hygieniska skälen så

talande och oemotsägliga, att frågan i denna del näppeligen kan med fog

afvisas eller undanskjutas.

Köttbesigtning i stads- och vissa andra samhällen är föröfrigt ingen

nyhet i vår lagstiftning. Både den köpande och säljande allmänheten har

redan vant sig vid och blifvit förtrogen med, att en viss kontroll der utöfvas

i afseende å kötthandeln.

Köttkontrollen torde emellertid hvarken ur hygienisk eller praktisk

lämplighets synpunkt numera kunna anses på ett i allmänhet tillfredsställande

sätt reglerad genom bestämmelserna i 1874 års helsovårdsstadga

och särskilda derpå grundade föreskrifter.

De uti den ifrågasatta nya förordningen intagna bestämmelserna äro

onekligen egnade att ur nyssberörda synpunkter åstadkomma en icke

oväsentlig förbättring i de nu faktiskt rådande förhållandena.

Särskild! torde, hvad hufvudsakligen den praktiska sidan af saken

samt köttproducenternas rättsliga ställning vidkommer, böra i dessa af
Bih.

till Iliksd. /‘rot. 1807. 7 Sand. 24 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

seenden framhållas och noga bemärkas, att uttryckliga föreskrifter äro i

författningsförslaget meddelade derom,

att samhälle, som vill införa köttbesigtningstvång, skall vara pligtigt

anställa nödigt antal besigtningsmän;

att åtgärder skola af samhället vidtagas så, att köttbesigtning må

kunna ega rum utan större vare sig tidsutdrägt eller annan olägenhet;

att förslag i afseende å köttbesigtningens lämpliga ordnande skall af

Kongl. Maj:ts befallningshafvande pröfvas och fastställas, innan detsamma

får tillämpas;

att vid köttbesigtning undersökning skall, der ej annorlunda stadgats,

af besigtningsman verkställas, när fråga är om häst eller större nötkreatur

än kalf, å minst fjerdedels kropp, men eljest å minst half kropp;

att närmare detaljerade föreskrifter om tillvägagångssättet vid köttbesigtning

och köttets stämpling skola utfärdas af medicinalstyrelsen;

att besigtningsman, som kasserar kött, är skyldig att utan lösen

meddela köttets egare skriftligt beslut, innefattande besked om kassationsoi''saken;
att.

köttegaren, som kan föra klagan öfver dylikt beslut, är berättigad

till godtgörelse af vederbörande samhälle för den förlust, honom

tillskyndas genom origtigt förfarande af besigtningsman;

att besigtningsman, som i denna sin egenskap är underkastad

tjenstemannaansvar jeinlikt 25 kap. strafflagen, förordnas och entledigas af

vissa statens myndigheter;

att kött, som vid besigtning finnes vara till menniskoföda otjenligt,

skall, der sådant kan ske, genom besigtningsmans försorg och under hans

kontroll försäljas till tekniskt bruk, i hvilket fall köttets egare är berättigad

utfå hvad som genom försäljningen inflyter efter afdrag af nödiga

kostnader; samt

att kött, som vid besigtning ansetts kunna genom särskild behandling

utan men för helsan användas till menniskoföda, skall, sedan det

vederbörligen behandlats, ställas till egarens förfogande eller ock under

viss förutsättning och till visst pris inlösas af vederbörande samhälle, om

köttegaren finner det för sig förmånligare att sådant påfordra.

Härförutom torde, för tillgodoseende af den stora allmänhetens och

särskild! köttproducenternas intressen, enligt min mening och af härnedan

under §.§ 4, 7 och 8 närmare angifna skäl, böra, i olikhet med hvad förslaget

till förordning derom innehåller, meddelas ytterligare bestämda föreskrifter

i syfte,

att de städer och dermed i afseende å helsovård likstälda samhällen,

vilja införa köttbesigtningstvång, skola sjelfva bekosta de med kött
-

som

s. 27 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

27

besigtningen förenade utgifter, hvadan således några särskilda äfgifter härför

icke skola af allmänheten erläggas;

att besigtningsman ovilkorligen skall vara legitimerad veterinär; samt

att klagan öfver sådant besigtningsmans beslut, som omförmäles i §

7, må få anföras hos medicinalstyrelsen i stället för hos Kongl. Maj:ts

befallningshafvande.

Derest köttbesigtningen ordnas och regelbindes enligt förslagets bestämmelser

med de ändringar deri, som nu blifvit af mig angifna, synas

några betänkligheter icke böra möta att i så måtto utvidga och reformera

den redan förefintliga, och i rätt stor omfattning begagnade, rätten i afseende

å utöfvandet af köttkontroll, att köttbesigtning stvång må kunna införas

i de städer och dermed i afseende å helsovård likstälda samhällen•,

som sådant besluta.

; Alla vederbörande torde enligt min åsigt på ett eller annat sätt

komma i åtnjutande af vissa fördelar genom en sålunda väsentligen förbättrad

lagstiftning, utan att kostnaderna, å ena sidan, och besväret, å

den andra; behöfva blifva synnerligen afsevärda.

Jag hemställer således, att § 1 må erhålla följande förändrade lydelse:

(Paragrafens lydelse enligt motionerna.)

1. Köttbesigtningstvång, innefattande

förbud att inom visst område

till salu hålla eller utbjuda till

menniskoföda afsedt, färskt, rått kött

af nötkreatur, får, get, svin eller

häst, derest köttet icke blifvit, efter

undersökning af besigtningsman, försedt.

med stämpel eller bevis af något

sådant slag, hvarom nedan i § 6

sägs, må för stad, som sådant åstundar,

kunna bestämmas i den ordning,

som angifves i § 24 af helsovårdsstadgan

för riket, under vilkor

att genom stadens försorg anställes

nödigt antal besigtningsmän och vidtagas

de öfriga åtgärder, som erfordras

för att köttbesigtning inom

ifrågavarande område må kunna utan

(Paragrafens lydelse enligt reservationen.)

§ 1.

1. Köttbesigtningstvång, innefattande

förbud att inom visst område

till salu hålla eller utbjuda

till menniskoföda afsedt, färskt, rått

kött af nötkreatur, får, get, svin eller

häst, derest köttet icke blifvit, efter

undersökning af besigtningsman, försedt

med stämpel eller bevis af något

sådant slag, hvarom nedan i §

6 sägs, må för stad, som sådant

åstundan kunna bestämmas i den

ordning, som angifves i § 24 af helsovårdsstadgan

för riket, under vilkor

att genom stadens försorg anställes

nödigt antal besigtningsmän och vidtagas

de öfriga åtgärder, som erfordras

för att köttbesigtning inom

ifrågavarande område må kunna utan

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

{Paragrafens lydelse enligt motionerna.)

större vare sig tidsutdrägt eller annan

olägenhet ega rum; börande i

nyssberörda afseende uppgjordt förslag

underställas Kong!. Maj:ts befallningshafvandes

pröfning, innan

stadgande i ämnet utfärdas.

Enahanda förfarande iakttages i

fråga om ändring eller upphäfvande

af sådant stadgande.

2. Hvad i nästföregående moment

stadgas om stad gäller äfven

för annat i afseende på helsovård

med stad likstäldt samhälle, så ock

för kommun å landet, endast med

den olikhet, som föranledes af den

annorlunda beskaffade sammansättningen

af myndigheter, hvilka der

hafva befattning med allmänna helsovården.

De åligganden, som enligt

denna förordning och på grund deraf

meddelade föreskrifter i stad tillkomma

magistrat, helsovårdsnämnd

och stadsfullmägtige eller allmän

rådstuga, skola inom samhälle, der

helsovårdsstadgans föreskrifter rörande

stad i tillämpliga delar gälla,

fullgöras af dem, som förklarats skola

inom samhället i allmänhet träda i

dessa myndigheters ställe, samt eljest

å landet bestridas, magistratens af

kronofogden i orten, helsovårdsnämndens

af kommunalnämnden och stadsfullmägtiges

eller allmänna rådstugans

af kommunalstämman.

Paragrafens lydelse enligt reservationen.)

större vare sig tidsutdrägt eller annan

olägenhet ega rum; börande i

nyssberörda afseende uppgjordt förslag

underställas Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

pröfning, innan

stadgande i ämnet utfärdas.

Enahanda förfarande iakttages i

fråga om ändring eller upphäfvande

af sådant stadgande.

2. Hvad i nästföregående moment

stadgas om stad gäller äfven

för annat i afseende på helsovård

med stad likstäldt samhälle, endast

med den olikhet, som föranledes af

den annorlunda beskaffade sammansättningen

af myndigheter, hvilka

der hafva befattning med allmänna

helsovården. De åligganden, som

enligt denna förordning och på grund

deraf meddelade föreskrifter i stad

tillkomna magistrat, helsovårdsnämnd

och stadsfullmägtige eller allmän

rådstuga, skola inom samhälle, der

helsovårdsstadgans föreskrifter rörande

stad i tillämpliga delar gälla,

fullgöras af dem, som förklarats

skola inom samhället i allmänhet

träda i dessa myndigheters ställe.

§ 2.

I denna § afhandlas frågan om slagttvång, hvilket är afsedt

att tillämpas endast i förening med köttbesigtningstvång. Enligt förslaget

s. 29 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

29

skall slagttvång jemte kött.besigtningstvång kunna införas i såväl stad som

ock dermed i afseende å helsovård likstäldt samhälle under vilkor och förutsättning

bland annat, att för stadens eller samhällets räkning offentligt

slagthus hlifvit i föreskrifven ordning inrättadt och godkändt.

Stad och dylikt samhälle kunna äfven i särskildt fall förenas om

gemensamt offentligt slagthus med rätt att inom sina respektiva områden

införa slagttvång.

Emot stadgandet i denna paragraf synes först och främst kunna

göras den berättigade anmärkningen, att dess tillämpningsområde gjorts

vidsträcktare än förhandenvarande förhållanden skäligen påkalla.

Icke ens de mest energiske ifrarne för inrättandet af offentliga slagthus

och införandet i sammanhang dermed af slagttvång hafva antagit eller

sökt göra troligt, att dylika offentliga slagthus skola komma att under

närmaste tiden anläggas annorstädes än i de större städerna. Det torde

också kunna antagas för teinligen visst, att endast de storstäder, der de

hygieniska förhållandena sådant oundgängligen kräfva, skola finnas benägna

att åtaga sig förutom kostnaderna för köttbesigtning jemväl de särskilda

dryga utgifter, som varda förbundna med inrättandet af i allo tidsenliga

offentliga slagthus samt införandet af slagttvång och dermed följande skyldighet

att enligt § 10 utgifva ersättning till vederbörande egare af slagteriinrättningar

för den förlust, som dem i visst afseende genom slagttvång

tillskyndas.

I det öfvervägande stora flertalet städer och i alla samhällen torde

vederbörandes önskningar i omhandlade fråga för närvarande icke sträcka

sig längre än till erhållande af rätt att införa köttbesigtningstvång, hvarigenom

en förbättrad och välordnad köttkontroll kan i rätt väsentlig

mån ernås.

Redan af dessa anledningar lärer det följaktligen vara obehöflig! att

nu lagstadga om rätt till införande af slagttvång i så vidsträckt omfattning,

som förslaget i detta fall åsyftar.

Härtill kommer vidare, att lagstiftningen i förevarande afseende är

ny och opröfvad i vårt land, att meningarne om behofvet och nyttan af

slik lagstiftning ännu äro här delvis stridiga, samt att ovisshet och farhåga

för slagttvångets verkningar råda inom breda lager bland befolkningen.

Det vill derför synas, att man i detta fall, som så ofta eljest, skäligen

kan och bör slå in på de partiella reformernas väg. Enligt min

mening böra lämpligen nu meddelas bestämmelser om rätt till införande

af slagttvång allenast i de största städerna, der de hygieniska förhållandena

äro af den beskaffenhet, att ett allsidigt ordnande af slagtvåsendet

och kötthandeln är af behofvet alldeles särskildt påkalladt.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

Jag hyser således för min del den uppfattning, att Riksdagen handlar

med nödig varsamhet på samma gång den tillgodoser de mest omfattande

hygieniska intressena, om det lagstadgas, att slagttvång får införas

allenast i de städer, der invånareantalet utgör minst 50,000.

Med denna folkinängdsbegränsning skulle för närvarande slagttvång

i förening med offentliga slagthus kunna komma till stånd i Stockholm,

Göteborg och Malmö. Då i dessa städer liffiga sympatier för slagtväsendets

ändamålsenliga ordnande gjort sig gällande, samt vissa förberedande

åtgärder i och för uppförande af slagthus redan blifvit vidtagna under afvaktan

på lagbestämmelser i det syfte, hvarom nu är fråga, torde med

fullt fog kunna antagas, att, derest införandet af slagttvång lagligen medgifves,

offentliga slagthus verkligen skola blifva inom närmaste tiden i

nämnda städer inrättade.

Utom de hygieniska förmåner, som härigenom komma att beredas

nyssnämnda städer, hvilka, enligt hvad förut blifvit antydt, framför andra

torde behöfva vidtaga anstalter för slagtväsendets tidsenliga ordnande,

vinnes emellertid alldeles samtidigt och utan några ekonomiska uppoffringar

från landtbefolkningens sida den äfven af lagutskottets majoritet ur landtbruksintressets

synpunkt högt skattade fördelen, att slagthus och köttbesigtning

komma att anordnas just å de hufvudorter, derifrån lönande export

af kött säkrast och lättast kan åvägabringas.

Denna omständighet synes mig vara förtjent af synnerlig uppmärksamhet.

Ty det ligger i sakens natur, att, om man än antager, att så kallade

exportslagterier skola blifva inrättade af enskilde kapitalister eller för ändamålet

bildade bolag, dylika inrättningar komma att skötas i hufvudsakligt

syfte att bereda största möjliga vinst på det i slikt affärsföretag nedlagda

kapital.

Detta kommer gifvetvis att i sin mån och i första hand menligt återverka

på den köttproducerande allmänhetens ekonomiska intresse i så måtto,

att kostnaden för slagt och dermed förenad köttbesigtning varder högre,

än om exportslagtväsendet, sa vidt möjligt, sammanlänkas och sidoordnas

med storstädernas kommunala reglerande af slagterihandteringen och kötthandeln.

Rätt förstadda synas mig således i detta afseende landtbrukets och

storstädernas särskilda intressen i allo sammanfalla.

Lagutskottets tillvägagående att, med underkännande af och bortseende

från den hygieniska betydelse förevarande fråga ovedersägligen egen

för en stor del af befolkningen i vårt land, söka göra och vända densamma

till en uteslutande landtbruksekonomisk angelägenhet af den säregna be
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

31

skaffenhet, att staten skall eventuel bekosta och föranstalta om inrättandet

åt s. k. exportslagterier, synes mig alldeles icke vara förenligt med en

sund och omdömesfull uppfattning af frågans verkliga och allsidiga betydelse

och innebörd.

För min del kan jag icke annat än på det bestämdaste motsätta mig

ett dylikt tillvägagångssätt i afseende å frågans lösning.

Hvad den ekonomiska sidan af saken för öfrig!, vidkommer är jag, i

olikhet med hvad förslaget till förordning derom innehåller, af den mening,

att offentligt slagthus med dertill hörande anläggningar bör helt och

hållet bekostas åt vederbörande stadskommun, samt att för slagthusets begagnande

och i sammanhang dermed skeende besigtning af slagtdjur och

kött icke må få å den allmänna rörelsen läggas andra afgifter än sådana,

som skäligen betingas af slagthusets nödiga förvaltning och underhåll.

Vill man, på det praktiska sätt och i den lämpliga ordning jag nu

antydt, möjliggöra och främja ’ inrättandet af i allo tidsenliga offentliga

slagthus, lämpade att samtidigt tillgodose vigtiga såväl hygieniska som

landtbruks-ekonomiska intressen, lärer det emellertid af många och lätt insedda

skäl befinnas oundgängligen nödigt, att slagttvång införes i sådan

stad, der dylik storartad och dyrbar anstalt anlägges.

-Tåg hemställer således, att § 2 må erhålla följande förändrade

lydelse:

(Paragrafens lydelse enligt motionerna.)

§ 2.

1. Har för stads- eller dermed

i afseende på helsovärd likstäldt samhälles

räkning offentligt slagthus enligt

plan, som lvongl. Maj:ts befallningshafvande,

efter helsovårdsnämndens

hörande, gillat, blifvit, uppbörd!

och efter af Kongl. Majts befallningshafvande

föranstaltad afsyning godkänd!,

må, om samhället så önskar,

i den uti § 1 oinförmälda ordning

kunna jemte köttbesigtningstvång för

samhället stadgas slagttvång, innefattande

förbud att, sedan slagthuset

upplåtits till allmänt begagnande,

annorstädes inom visst område än i

(Paragrafens lydelse enligt reservationen.)

§ 2.

Har för stad med minst 50,000

invånare offentligt slagthus enligt

plan, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

efter helsovårdsnämndens

hörande, gillat, blifvit uppfördt

och efter af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande föranstaltad afsyning

godkändt, må, om dylik stad

så önskar, i den uti § 1 oinförmälda

ordning kunna jemte köttbesigtningstvång

för staden stadgas slagttvång,

innefattande förbud att, sedan slagthuset

upplåtits till allmänt begagnande,

annorstädes inom visst område

än i berörda hus slagta djur,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

(Paragrafens lydelse enligt motionerna.)

berörda hus slagta djur, som förut

nämnts. Sådant förbud utgör dock

ej hinder för att dylikt djur nedslagtas

utom det offentliga slagthuset,

der nedslagtandet nödvändiggöres

af hastigt inträffad sjukdom

eller olyckshändelse; skolande dock

i sådant fall köttet, om det ä,r afsedt

att begagnas till menniskoföda,

genast efter djurets nedslagtning

ostyckadt jemte alla dertill hörande

inelfvor utom tarmar föras till det

offentliga slagthuset för att besigtigas.

Utan hinder af sådant förbud

må äfven Kongl. Maj:ts befallningshafvande

kunna medgifva, att nedslagtning

af kreatur, hvilkas kött är

afsedt hufvudsakligen för utförsel inriket,

verkställes inom sådan för ändamålet

särskilt inrättad och under

offentlig kontroll stäld anstalt, hvarom

nedan i § 3 sägs.

2. Vilja stads- och dermed i

afseende på helsovård. likstäldt samhälle

förena sig om gemensamt offentligt

slagthus af här af sedd beskaffenhet,

må det kunna ske, i fall Kongl.

Maj:ts befallningshafvande dertill

lemnar tillstånd; och gälle dä i fråga

om hvart och ett af dessa samhällen

hvad beträffande samhälle med köttbesigtnings-

och slagttväng förut är

stadgadt.

(Paragrafens lydelse enligt reservationen.)

som förut nämnts. Sådant förbud

utgör dock ej hinder för att dylikt

djur nedslagtas utom det offentliga

slagthuset, der nedslagtandet nödvändiggöres

af hastigt inträffad sjukdom

eller olyckshändelse; skolande

dock i sådant fall köttet, om det är

afsedt att begagnas till menniskoföda,

genast efter djurets nedslagtning

ostyckadt jemte alla dertill hörande

inelfvor utom tarmar föras till

det offentliga slagthuset för att besigtigas.

Utan hinder af sådant förbud

må äfven Kongl. Maj:ts befallningshafvande

kunna medgifva, att

nedslagtning af kreatur, hvilkas kött

är afsedt hufvudsakligen för utförsel

ur riket, verkställes inom sådan för

ändamålet särskildt inrättad och under

offentlig kontroll stäld anstalt,

hvarom nedan i § 3 sägs.

§ 4.

På sätt jag under § 1 redan antydt, bör enligt min mening besigtningsman

ovilkorligen vara legitimerad veterinär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

38

Enligt förslaget skall äfven annan person än dylik veterinär kunna

förordnas till kommunal besigtningsman för det fall, att köttbesigtningen

icke sammanhänger med slagttvång. Då emellertid besigtning allenast å

uppslagtadt kött ostridigt torde ställa jemförelsevis större kraf på besigtningsmannens

fackkunskap och skicklighet än sådan köttbesigtning, som vid

slagthus skall ske omedelbart efter det slagtdj urets helsotillstånd blifvit

särskildt undersökt, torde, med fästadt afseende å såväl den köttkonsumerande

allmänhetens befogade intresse af en ur hygienisk synpunkt möjligast

tillförlitlig undersökning som äfven den köttproducerande allmänhetens

lika befogade anspråk på undersökningsförrättarens sakkunnighet och

omdömesförmåga, af hvilka egenskaper denna sistnämnda allmänhet ställes

i ett visst ekonomiskt beroende, fullgiltiga skäl tala för, att besigtningsman

äfven i förenämnda fall skall vara legitimerad veterinär. Med den

begränsning i rätten till införande af köttbesigtnings- och slagttvång, som

blifvit af mig ifrågasatt, torde någon svårighet för öfrigt icke uppstå att

för ändamålet erhålla erforderligt antal veterinärer.

Derest, på sätt jag föreställer mig, de tilltänkta stora offentliga slagthusen

i de tre städer, der slagttvång skulle få införas, i verkligheten skola

komma att användas för tillgodoseende af icke blott den lokala köttkonsumtionen

utan jemväl köttexporten, torde der anstälda besigtningsmän

lämpligen böra förordnas af medicinalstyrelsen.

Jag hemställer således, att § 4 må erhålla följande förändrade

lydelse:

(.Paragrafens lydelse enligt motionerna.)

§ 4.

1. Besigtningsman vid offentligt,

inom område, der slagttvång är gällande,

beläget slagthus, vid exportslagteri,

hvarom i § 3 sägs, eller vid

annat enligt samma paragraf under

offentlig kontroll stäldt slagteri skall

vara legitimerad veterinär. Den,

som jemlikt denna förordning anställes

såsom kommunal besigtningsman

annorstädes än vid offentligt

slagthus, som nyss är nämndt, skall,

om möjligt, vara legitimerad veterinär.

Bill. till Riksd. Vrot. 1807. 7 Sami.

(Paragrafens lydelse enligt reservationen.)

§ 4.

1. Besigtningsman skall vara legitimerad

veterinär.

2. Besigtningsman vid offentligt,

inom område, der slagttvång är

gällande, beläget slagthus eller vid

exportslagteri, hvarom i § 3 sägs,

förordnas af medicinalstyrelsen.

Öfriga besigtningsmän varda förordnade

af Kongl. Maf.ts befallningshafvande,

de kommunala på vederbörande

helsovårdsnämnds förslag.

Besigtningsman kan af den embetsmyndighet,

som förordnat honom,

24 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

(.Paragrafens lydelse enligt motionerna.)

2. Besigtningsman vid exportslagteri

förordnas af medicinalstyrelsen.

öfriga i mom. 1 af denna

paragraf omnämnda besigtning smän

varda förordnade af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande, de kommunala

på vederbörande helsovårds- eller

kommunalnämnds förslag.

Besigtningsman kan af den embetsmyndighet,

som förordnat honom,

när som helst entledigas från sin

befattning.

. • ><!

§ 7.

Såsom förut blifvit af mig antydt, bör till tryggande af allmänhetens

rätt sådant besigtningsmans beslut, hvarom i denna § är fråga, öfverklagas

hos medicinalstyrelsen och icke hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

hvilken sistnämnda myndighet måste anses vara i saknad af den särskilda

sakkunskap, som erfordras för profvande af besigtningsmans här ifrågavarande

beslut.

Jag hemställer således,

att de i § 7 förekommande orden »Kongl. Maj:ts

befallningshafvande» utbytas mot ordet »medicinalstyrelsen».

(Paragrafens lydelse enligt reservationen.)

när som helst entledigas från sin befattning.

§ 8.

Enligt hvad ofvan under §§ 1 och 2 blifvit erinradt, hyser jag den

åsigten, att kostnaden för köttbesigtning bör helt och hållet bestridas af

vederbörande stad eller samhälle, samt att afgifter för begagnande af offentligt

slagthus skola få påläggas endast till täckande af de med slagthusets

förvaltning och underhåll förenade omkostnader.

Det synes mig nemligen icke vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,

att den stad eller det samhälle, som af hygieniska skäl

anser sig behöfva och vilja införa köttbesigtningstvång, tillätes att för be
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

35

stridande af dermed sammanhängande utgifter å allmänna rörelsen lägga

skatt eller tunga, som åtminstone i första hand kommer att drabba den

kringliggande landsbygdens köttproducenter.

Deremot synes det skäligt och befogadt, att de med inrättande och

skötande af offentligt slagthus förbundna dryga utgifterna fördelas dels å

vederbörande stad, som genom rätten till slagttvångs införande vinner, förutom

annan fördel, en väsentligen förbättrad hygien, dels ock å den allmänhet

och de näringsidkare, som genom slagthusets begagnande beredas

vissa ekonomiska förmåner.

Jag hemställer således, att § 8 må erhålla följande förändrade

lydelse:

(Paragrafens lydelse enligt motionerna.)

(Paragrafens lydelse enligt reservationen.

)

§ 8.

1. För köttbesigtning af kommunal

besigtningsman enligt denna

förordning och för begagnande af offentligt,

inom område, der slagttvång

är gällande, beläget slagthus eger vederbörande

samhälle uppbära afgifter

enligt taxa, som, sedan Kongl. Maj:ts

befallningshafvande, efter helsovårdsnämndens

och i andra städer än

Stockholm jemväl efter magistratens

eller, der sådan ej finnes, den i dess

ställe särskildt tillsatta stadsstyrelses

hörande, dertill uppgjort förslag, af

Kongl. Maj:t fastställes för minst ett

år i sänder. I denna taxa må afgifterna

ej sättas högre, än som kan

anses erforderligt till betäckande af

samhällets kostnader för köttets besigtning

och stämpling samt, der

fråga är om begagnande af offentligt

slagthus, som nyss ät närnndt,

till betäckande jemväl af kostnaden

för slagthusets förvaltning och underhåll

jemte ränta å anläggningskapitalet.

§ 8.

1. För köttbesigtning, som verkställes

på grund af förbud, hvarom

i § 1 sägs, erlägges icke någon afgift.

För begagnande af offentligt,

inom område, der slagttvång är gällande,

beläget slagthus eger vederbörande

stad uppbära afgifter enligt

taxa, som, sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

efter helsovårdsnämndens

och i andra städer än

Stockholm jemväl efter magistratens

hörande, dertill uppgjort förslag, af

Kongl. Maj:t fastställes för minst ett

år i sänder. I denna taxa må afgifterna

ej sättas högre, än som kan

anses erforderligt till betäckande af

stadens kostnader för slagthusets förvaltning

och underhåll.

2. Der jemlikt ordningsstadgan

för rikets städer eller derpå grundad

bestämmelse särskild marknadsplats

för kreaturshandeln blifvit inrättad

i sammanhang med offentligt slagthus

af här ansedd beskaffenhet, må,

i enahanda ordning och efter lik
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

(Paragrafens lydelse enligt motionerna.)

2. Der jemlikt ordningsstadgan

för rikets städer eller derpå grundad

bestämmelse särskild marknadsplats

för kreaturshandeln blifvit inrättad i

sammanhang med offentligt slagthus

af här afsedd beskaffenhet, må, i

enahanda ordning och efter liknande

grunder som i fråga om slagthusets

begagnande, bestämmas afgifter till

samhället för nyttjande af marknadsplatsen

och vid densamma uppförda

stallar äfvensom för kreaturens utfodring,

skötsel och vågning.

(Paragrafens lydelse enligt reservationen.)

nande grunder som i fråga om slagthusets

begagnande, bestämmas afgifter

till staden för nyttjande af

marknadsplatsen och vid densamma

uppförda stallar äfvensom för kreaturens

utfodring, skötsel och vågning.

§ 9.

Genom den af mig vid § 2 ifrågasatta inskränkningen i rätten till

införande af slagttvång till allenast de tre största städerna i riket komma

lydelsen och tillämpningen af § 9 att jemväl i motsvarande mån ändras

och inskränkas.

För öfrigt synes med fog kunna ifrågasättas, att det å andra raden

i denna § förekommande uttrycket »utanför samhället», såsom varande

alltför obestämdt och vidsträckt, utbytes mot orden »i angränsande kommun

eller samhälle». Att längre utsträcka helsovårdsnämndens i stad,

der slagttvång varder gällande, samt vederbörande Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

befogenhet att ingripa i här afsedda fall torde näppeligen

kunna anses i detta sammanhang tillrådligt eller eljest lämpligt.

Visa sig ytterligare och mera vidtgående föreskrifter behöfliga för stäfjande

af slik helsofarlig rörelse, torde desamma tydligtvis böra inflyta

i gällande helsovårdsstadga för riket och sålunda blifva till mera allmänt

gagn.

Till tryggande af enskild rätt torde vidare böra i nu förevarande §

intagas bestämdt stadgande derom, att, innan Kongl. Maj:ts befallningshafvande

föreskrifver anordningar eller vidtager åtgärder gent emot drifvande

af viss här omförmäld rörelse, idkaren af densamma samt kommunalnämnden

eller motsvarande helsovårdsinyndighet i kommun eller samhälle,

der rörelsen drifves, skola lemnas tillfälle att i ärendet sig yttra.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30. 37

Jag hemställer således, att § 9 må erhålla följande förändrade lydelse:

(Paragrafens lydelse enligt motionerna.)

§ 9.

Uppstår i samhälle, der slagttvång

är gällande, särskild fara i

helsoväg till följd af någon utanför

samhället bedrifven slagterirörelse

eller yrkesmessig beredning af köttvaror,

eger på framställning af samhällets

helsovårdsnämnd Kongl. Maj:ts

befallningshafvande föreskrifva anordningar

och vidtaga åtgärder, som

pröfvas tjenliga och leda till farans

undanrödjande. Dervid må Kongl.

Maj:ts befallningshafvande ej mindre

påbjuda rörelsens ställande under

särskild tillsyn samt uppdraga åt

tillsyningsman att anhålla och låta

dels undersöka misstänkt kött eller

köttvara, dels ock oskadliggöra kött

eller deraf beredt, till menni skoföda

afsedt ämne, som är dertill otjenligt,

än äfven, då sådant finnes vara af

nöden, förelägga lämpliga viten och

meddela tillfälligt förbud mot rörelsens

drifvande samt, om rättelse

på nämnda sätt ej synes stå att vinna,

förbjuda den felande att vidare sjelf

eller genom annan person inom visst

område bedrifva slagterirörelse eller

yrkesmessig beredning af köttvaror.

(Paragrafens lydelse enligt reservationen.)

§ 9.

Uppstår i stad, der slagttvång är

gällande, särskild fara i helsoväg till

följd af någon i angränsande kommun

eller samhälle bedrifven slagterirörelse

eller yrkesmessig beredning

af köttvaror, eger på framställning

af stadens helsovårdsnämnd Kongl.

Maj:ts befallningshafvande, sedan rörelsens

läkare och kommunalnämnden

eller motsvarande helsovårdsmyndighet

i kommun eller samhälle, der

rörelsen drifves, blifvit hörda, föreskrifva

anordningar och vidtaga åtgärder,

som pröfvas tjenliga och leda

till farans undanrödjande. Dervid

må Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ej mindre påbjuda rörelsens ställande

under särskild tillsyn samt uppdraga

åt tillsyningsman att anhålla och låta

dels undersöka misstänkt kött eller

köttvara, dels ock oskadliggöra kött

eller deraf beredt, till menniskoföda

afsedt ämne, som är dertill otjenligt,

än äfven, då sådant finnes vara af

nöden, förelägga lämpliga vit en och

meddela tillfälligt förbud mot rörelsens

drifvande samt, om rättelse på

nämnda sätt ej synes stå att vinna,

förbjuda den felande att vidare sjelf

eller genom annan person inom visst

område bedrifva slagterirörelse eller

yrkesmessig beredning af köttvaror.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

§ 13.

För den händelse § 1 ändras i enlighet med mitt förslag, hemställer

jag:

att de i andra stycket af § 13 förekommande

orden »helsovårds- eller kommunalnämnd» utbytas mot

ordet »helsovårdsnäinnd».

§ 14.

Under ofvanberörda, vid § 13 omförmälda, förutsättning hemställer

jag:

att de i § 14 dels å tredje, dels ock å sjunde

och åttonde raderna förekommande orden »helsovårdseller

kommunalnämnd» i båda fallen utbytas mot ordet

»helsovårdsnämnd».

Beträffande slutligen öfriga bestämmelser i förordningen, densammas

rubrik, samt tiden för dess trädande i kraft har jag icke funnit skäl till

särskild erinran, och hemställer jag således,

att den af motionärerna föreslagna förordningen i

dessa delar antages.

af herr Berlin.

Herrar C. F. Pettersson, F. Andersson och Retlelius hafva begärt få

antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm 1897. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1897:89 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner med förslag till förordning angående köttbesigtningsoch slagttvång m. m. s. 6 i texten