Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875, dels ock väckt motion, åsyftande ändring af samma lagrum.

1897-02-18 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1897:6, Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875, dels ock väckt motion, åsyftande ändring af samma lagrum.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 18 februari 1897, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen angående

lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875, dels

ock väckt motion, åsyftande ändring af samma lagrum.

Genom proposition, n:o 18, af den 9 nästlidne januari har Kongl.

Maj:t, under åberopande af propositionen bifogade, i statsrådet och högsta

domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse af 10 § i förordningen angående lagfart å fång till fast

egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 10 § i förordningen angående lagfart å fång

till fäst egendom den 16 juni 1875, sådant detta lagrum lyder enligt lagen

den 31 december 1891, skall erhålla följande ändrade lydelse:

Kan till följd af de i 6, 7, 8 och 9 §§ gifna föreskrifter sökt lagfart

ej beviljas, eller finnes sökandens rätt vara tvistig, eller möter, enligt

den i 18 § nämnda bok eller eljest, mot bifall till ansökningen annat hinder,

som icke är af beskaffenhet, att den jemlikt 5 § genast bör afslås, förklare

rätten ansökningen hvilande i afbidan på hindrets undanrödjande. Tvist,

som bör afdömas, innan ansökningen slutligen pröfvas, skall, om den ej

redan är vid domstol anhängig, af rätten förvisas till särskild! utförande i

laga ordning.

Bih. till Riksd. Rrot. 1897. 7 Sami. 5 Häjt. (N:is 6 och 7.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

''Lagutähöttéts inlåtande Nro 6.

År lagfartsansökning förklarad hyllande till följd af hinder, hvarom i

7 § förmäles, skall kungörelse derom af rätten utfärdas, om sökanden det

äskar. Varder ej, efter det genom sökandens försorg nämnda kungörelse tre

gånger, minst en månad mellan hvarje gång, blifvit såväl införd i allmänna

tidningarna, som ock, när fråga är om egendom å landet, uppläst i kyrkan

för den församling, der egendomen är belägen, äfvensom i angränsande församlingars

kyrkor, klander å fånget instämdt samt i rättens lagfartsprotokoll

antecknadt inom fem år efter sista kungörandet; och förekommer ej heller

eljest anledning att annan egen bättre rätt till egendomen; då må den omständighet

att förre egarens åtkomst ej styrkes icke vidare utgöra hinder

för lagfartens beviljande, der det visas, att sökanden eller han och hans

rättsinnehafvare oafbrutet under nämnda fem år varit i mantals- och skattskrifningslängd

upptagne såsom egare till fastigheten. Innan i ty fall ansökningen

bifallas må, skall kronans ombudsman i orten deröfver höras.

''I afseende å lagfartsansökning, hvarom kungörelse utfärdats, innan

denna lag trädt i kraft, skall gälla hvad hittills varit stadgadt.

''Rörande ''tillkomstén äf ifrågavarande proposition, hvilken af båda

kanirarne blifvit till lagutskottet hänvisad, må erinras om Riksdagens skrifvelse

till Konungen den 3 maj 1895, hvari anhölls, dels att Kongl. Maj:t

ville låta utreda, om och i hvilka fall inskränkning i den genom lag och

författningar stadgade legala annouSeiingen kunde ega rum, samt för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill den verkstäMa utredningen 1 kunde föranleda,

dels ock att Kongl. Maj:t ville i sammanhang med berörda utredning

taga i öfvervägande, i hvad mån en inskränkning i fråga om den i 10 § af

lagfartsförordningen stadgade bestämmelse 1 om kungörelses Uppläsande i kyrka

lämpligen kunde ega rum, samt, derest detta‘funnes vara förhållandet, till

Riksdagen framlägga förslag till ändrade ; lagbestämmelser i sådänt ’ syfte.

Vid anmälan i statsrådet dén 29 maj sistlidet dr af Riksdagens berörda

skrifvelse förklarade sig departementschefen på anförda skäl visserligen icke

kunna förorda den ifrågasatta särskilda utredningen angående möjligheten af

inskränkning i den legala annonseringen,1 hvaremot det i 10 § af lagfartsförordningen

''föreskrifna ''Uppläsande ;i kyrka åt kungörelse derom, att lagfartsanSökning

förklarats hyllande, syntes honom'' lämpligen kunna i någon

mån inskränkas. JustitiekaUslersembétet hade i sådant hänseende föreslagit,

att ifrågavarande kungörelse skulle uppläsas — i stället för, såsom enligt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets T]Hatande. 2V.-q, 6. 3

nu. gällande bestämmelse, i tingslagets kyrkor — i kyrkan för den församling,

der

Eu dylik föreskrift, hvilken i afseende pa de kyrkor, der kungörelse skulle

uppläsas, öfyerensstämde med den,, sona, förekomme i 1;9 § af förordningen

om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund, syntes departementschefen

vara för ändamålet tillräcklig. Med kungörande i kyrka torde umuligen

åsyftas hufvudsakligen att i det närmaste grannskapet sprida kännedom om

lagfartsansökningen, medan den jemväl föreskrifna annonseringen i allmänna

tidningarne skulle bereda aflägsnare boende tillfälle att i händelse af befogenhet

ingripa för att hindra lagfartens beviljande. I sistnämnda annonsering

torde till följd af de ifrågavarande angelägenheternas störa vigt någon

inskränkning icke vara tillrådlig.

I öfverensstämmelse med de af departementschefen sålunda uttalade

åsigter hade inom justitiedepartementet utarbetats förslag till ändrad lydelse

af omförmälda paragraf, och beslöts, på hans hemställan, a tf högsta domstolens

yttrande skulle deröfver infordras. Vid förslagets granskning i högsta

domstolen lemnades detsamma i hufvudsak utan, anmärkning, o,ch endast i,

fråga om öfvergångsstadgandet hemstälde högsta domstolens flesta ledamöter

om en något förändrad affattning.

Sedan sistberörda stadgande med anledning'' häraf gifvits en ändrad

lydelse, beslöts i statsråd den, 9 pästfidne januari aflåtande af nu föreliggande

proposition.

Det vill häraf framgå, att nu föreliggande förslag tillkommit i syfte

att inskränka den i lagfartsförordningens fO § stadgade skyldighet att

föranstalta om kungörelses uppläsande i tingslagets kyrkor, och man kunde

förty hafva anledning antaga, att kungörelseskyldigheten, med tillämpning

af förslagets bestämmelse, blefve för alla fall mindre betungande, än enligt

gällande lagstiftning är förhållandet. Vid närmare granskning befinnes

emellertid detta icke vara händelsen. Väl är det sant, att antalet kyrkor,

i hvilka kungörelse skulle uppläsas, komme att minskas för alla de fall, då

»tingslagets kyrkor» till antalet, öfverstege de till församlingen »angränsande

församlingars kyrkor» — något, som allmänneligen torde ega rum i södra

och mellersta Sverige — men å ändra sidan skulle för större delen af det

nordliga Sverige och äfven på åtskilliga ställen i andra delar af landet

förslagets upphöjande till lag försvåra fullgörande af den i paragrafen om
förmälda

kungörelseskyldighet. Flerestädes äro nemligen förhållanden sådana,

aft »tingslagets kyrkor» ärp ett ringa fåtal i jemförelse med »angränsande

föfsämlingärs kyrkors» antal.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

Då det likväl icke torde böra ifrågakomma, att berörda paragraf ändras

så, att den der omförmälda kungörelseskyldigheten blifver, för ett ej ringa

antal fall, mera betungande än enligt paragrafens nuvarande lydelse, kan

utskottet icke tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts föreliggande proposition i oförändradt

skick.

Syftet med förslaget vinnes emellertid till fullo genom någon förändring

af det i propositionen framlagda förslag. Föreskrifves nemligen, att

kungörelsens uppläsande skall ske, i stället för »i angränsande församlingars

kyrkor», allenast i de angränsande församlingars kyrkor, som äro inom tingslaget

belägna, kan i intet fall kungörelseskyldigheten blifva mera betungande,

än nu är händelsen. För de flesta fall ästadkommes en ej oväsentlig inskränkning

i nämnda skyldighet, och endast i den händelse, att tingslaget består

af allenast en eller ett fåtal hvarandra angränsande församlingar, blifver

kungörelseskyldigheten efter förändringen af samma omfång som enligt paragrafens

nuvarande lydelse:

Några olägenheter synas ej heller vara att befara af en inskränkning

sådan som den ifrågasatta; och får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen, under förklarande, att Kongl. Majrts

ifrågavarande proposition icke kan i oförändradt skick bifallas,

ville för sin del antaga följande

Lag

om ändrad lydelse af 10 § i förordningen angående lagfart

å fång till fast egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 10 § i förordningen angående

lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875, sådant

detta lagrum lyder enligt lagen den 31 december 1891,

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Kan till följd af de i 6, 7, 8 och 9 §§ gifna föreskrifter

sökt lagfart ej beviljas, eller finnes sökandens rätt

vara tvistig, eller möter, enligt den i 18 § nämnda bok

eller eljest, mot bifall till ansökningen annat hinder, som

icke är af beskaffenhet, att den jemlikt 5 § genast bör

afslås, förklare rätten ansökningen hvilande i afbidan på

hindrets undanrödjande. Tvist.,* som bör afdömas, innan

ansökningen slutligen pröfvas, skall, om den ej redan är

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

vid domstol anhängig, af rätten förvisas till särskild! utförande

i laga ordning.

Är lagfartsansökning förklarad hvilande till följd af

hinder, hvarom i 7 § förmäles, skall kungörelse derom af

rätten utfärdas, om sökanden det äskar. Varder ej, efter

det genom sökandens försorg nämnda kungörelse tre gånger,

minst en månad mellan hvarje gång, blifvit såväl införd

i allmänna tidningarna, som ock, när fråga är om

egendom å landet, uppläst i kyrkan för den församling,

der egendomen är belägen, äfvensom, när tingslaget består

af mera än en församling, jemväl i kyrkorna för angränsande

inom tingslaget belägna församlingar, klander å fånget

instämdt samt i rättens lagfartsprotokoll antecknadt

inom fem år efter sista kungörandet; och förekommer ej

heller eljest anledning att annan eger bättre rätt till egendomen;

då må den omständighet att förre egarens åtkomst

ej styrkes icke vidare utgöra hinder för lagfartens beviljande,

der det visas, att sökanden eller han och hans

rättsinnehafvare oafbrutet under nämnda fem år varit i

mantals- och skattskrifningslängd upptagne såsom egare

till fastigheten. Innan i ty fall ansökningen bifallas må,

skall kronans ombudsman i orten deröfver höras.

I afseende å lagfartsansökning, hvarom kungörelse utfärdats,

innan denna lag trädt i kraft, skall gälla hvad

hittills varit stadgadt.

I sammanhang med ofvanberörda proposition har utskottet till behandling

förehaft en inom Andra Kammaren af herr N. Åkesson väckt motion,

n:o 16, hvilken blifvit till utskottet hänvisad. Uti nämnda motion föreslås,

att Riksdagen för sin del ville besluta, att 4 kap. 10 § 2 mom. jordabalken

mätte erhålla följande förändrade lydelse:

År lagfartsansökning förklarad hvilande — — — — ^

— — när fråga är om egendom å landet, likaledes införd

i länskungörelserna, klander å fånget — — — —

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande K:o 6.

Såsom stöd för sitt förslag har motionären erinrat om de dryga utgifter,

som förorsakades af bestyret med anskaffande af bevis från presterskapet

om kungörelses uppläsande i alla tingslagets, kyrkor, då det likväl

enligt hans åsigt vore tillräckligt, om kungörelsen infördes i länskungörelser.

Föreliggande motion åsyftar uppenbarligen ändring i 10 § af förordningen

angående lagfart å fång till fast- egendom den 16 juni 1875 och ej,

såsom uppgifvits, 10 §. af 4 kap. jordabalken,. Förutnämnda paragraf

innehåller nemligen det stadgande, hvars ändrade lydelse af motionären

ifrågasatts.

Utom det formella hinder, som alltså förefinnes mot bifall till motionärens

förslag, vill utskottet påpeka, att, om den af utskottet här ofvan föreslagna

ändringen af 10 § i lagfartsförordningen antages, besväret med att ombestyra

kungörelsens uppläsande i ett fatal kyrkor och anskaffande af bevis

derom torde blifva så ringa, att någon lättnad deri genom en lagändring ej

torde vara erforderlig.

Med stöd af det anförda hemställer utskottet alltså,

att herr Åkessons motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 februari 1897.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1897:66 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ls proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 10 § i kongl. förordningen angående lagfart å fång s. 9 i texten