Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag ''till lag om ändrad lydelse äf dl § konkurslagen den 18 september 1862.

1897-02-18 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1897:7, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag ''till lag om ändrad lydelse äf dl § konkurslagen den 18 september 1862.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Xagutskottets ''Utlåtande ''Nto 7.

''7

«:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 18 februari 1897, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag ''till

lag om ändrad lydelse äf dl § konkurslagen den 18 september

1862.

Genom proposition, n:o 19, af den 9 nästlidne januari har Kongl. Maj:t,

under åberopande af propositionen bifogade, i statsrådet och högsta domstolen

förda, protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse af 41 § konkurslagen'' den 18 september 1862.

Härigenom förordnas, ''att 41 ''§ konkurslagen, sådan detta lagrum

lyder enligt förordningen • den 6 augusti 1881, skall • erhålla följande ändrade

lydelse:

Då''gode män utses, förordne ock rätten eller domaren en årlig och förståndig

man att i konkurssäken vara rättens ombudsman. Härtill må ej utses

rättens ordförande, ej heller, i stad, annan ledamot af rätten; dock att,

der1 konkursärenden till särskild rättens utdelning höra, ledamot af''annan afdelning

må till ombudsman förordnas. Ombudsmannen åligger att öfver gode

männens och sysslomännens1 förvaltning hafva tillsyn: att vid de borgenärernas

sammanträden utom rätten, der han är tillstädes, föra ordet: att hos rätten

eller domaren anmäla de frågor, hvilka af konkurssaken uppstå och rättens

pröfning påkalla: och att i ifrigt vidtaga de åtgärder och beslut, hvilka

enligt denna lag på rättens onåbödsman ankomma.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Har den, som till ombudsman förordnas, ej förut aflagt domareed,

gånge sådan ed inför rätten eller domaren, innan han nämnda befattning

tillträder.

Denna proposition har blifvit af båda kamrarne till lagutskottet hänvisad.

Föreliggande lagförslag åsyftar, såsom af en jemförelse med nuvarande

lydelsen af konkurslagens 41 § skönjes, inskränkning af den rätten eller

domaren medgifna frihet att till rättens ombudsman i konkurs utse antingen

en ledamot af rätten — med undantag af rättens ordförande — eller en

person utom''rätten.

Frågan om en dylik inskränkning har redan förut och helt nyligen

utgjort föremål för Riksdagens pröfning. Vid 1895 års riksdag bragtes

nemligen förslag å bane i syfte, att rätten eller domaren ej skulle ega att

inom rättens egen krets göra sitt val af rättens ombudsman, och Riksdagen

antog för sin del lag om ändrad lydelse af konkurslagens 41 § i nyss angifvet

syfte.

Detta Riksdagens beslut vann emellertid icke Kongl. Maj:ts nådiga

stadfästelse. Skälen härför, hvilka finnas angifna uti det protokoll öfver

justitiedepartementsärenden för den 15 november 1895, som åtföljde Kongl.

Maj:ts till 1896 års Riksdag aflåtna skrifvelse med tillkännagifvande om

sanktionsvägran, voro tveggehanda. Dels ansågs den af Riksdagen beslutade lagändringen

— hvilken påbjöd, att rättens ombudsman skulle utom rätten utses —

sträcka sina verkningar längre, än skäligt vore — härutinnan påpekades särskildt

det olämpliga uti att från ombudsmansbefattning ovilkorligen utesluta nämndemännen

— dels befans den föreslagna lydelsen ej med tillräcklig tydlighet

utmärka, hvad dermed åsyftades. Med afseende å stadsdomstolar vore det

sålunda tveksamt, huruvida meningen skulle vara att utesluta allenast konkursdomstolens

ledamöter eller äfven andra der anstälda embets- eller tjensteman.

En ytterligare anledning till ovisshet skulle förefinnas i de talrika

fall, då konkurs vore anhängig vid en på två eller flera afdelningar arbetande

rådstufvurätt. Det torde nemligen lätteligen kunna blifva föremål för

olika meningar, om i uttrycket »utom rätten» sistanförda ord betecknade

hela domstolen eller allenast den afdelning, dit konkursärenden hörde.

Ehuru sålunda Riksdagens förberörda beslut ej kunde vinna Kongl.

Maj:ts godkännande, ansågs emellertid ett lagstadgande i den af Riksdagen

afsedda rigtning lämpligt, och vederbörande departementschef lät följaktligen

utarbeta nytt förslag i ämnet. De sakliga skiljaktigheter, som utmärkte detta

förslag gent emot det af 1895 års Riksdag antagna, voro dels, att förhål
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

9

landena vid konkursdomstolarne å landet lemnades orubbade, dels ock att

förbudet att, i stad, till rättens ombudsman utse ledamot af rätten, för de

städer, der konkursärenden hörde till särskild rättens afdelning, modifierades

sålunda, att detsamma afsåg allenast ledamot af den afdelningen.

Vid förslagets granskning inför högsta domstolen framstäldes emellertid

emot sistnämnda modifikation anmärkning af trenne justitieråd.

En ledamot yttrade i detta afseende: »Det enligt lagförslaget gjorda

undantag i afseende å rådstufvurätter i större städer synes mig vara särdeles

olämpligt. Något behof af ett dylikt undantagsstadgande föreligger icke, ty

just i de större städerna finnas för rättens ombudsmannabefattning fullt

lämpliga personer till stort antal utom rådstufvurätten. De beaktansvärda

skäl, som under ärendets behandling hos Riksdagen blifvit anförda till stöd

för den mening, att rådstufvurätt icke må ega att förordna någon af sina

egna ledamöter till rättens ombudsman i konkurs, gälla i allt väsentligt äfven

de på två eller flera afdelningar arbetande rådstufvurätterna. Den tillsyn,

rätten bör egna dess ombudsman, och hvilken tillsyn, jemlikt 42 § konkurslagen,

kan sträckas ända derhän, att ombudsmannen må från befattningen

entledigas, blir mycket lätt illusorisk, eller kan åtminstone få skenet häraf

och menligt inverka på domstolens anseende, om det tillätes ledamöter på

konkursafdelningen att förordna sina kolleger på rådstufvurättens andra afdelningar

till rättens ombudsmän i konkurser. Jag hemställer fördenskull, att

orden »eller, der konkursärenden till särskild rättens afdelning höra, af den

afdelning» må ur förslaget uteslutas.»

Häruti instämde en annan högsta domstolens ledamot.

En tredje ledamot angaf sin ståndpunkt sålunda: »Förslaget uppställer

såsom regel, att ledamot af stadsdomstol ej må förordnas till rättens ombudsman,

men medgifver derifrån det undantag, att i stad, der konkursärenden

höra till särskild afdelning af rätten, ledamot af annan afdelning af rätten

får utses till sagda befattning. I betraktande af hvad inom Riksdagen blifvit

anfördt till stöd för den ifrågavarande lagförändringen synes lämpligheten af

omförmälda undantag vara i hög grad tvifvelaktig. Det har icke heller

veterligen blifvit ens uppgifvet, att stadgandet derom skulle vara af något

verkligt behof påkalladt, och då dessutom, derest detsamma blefve gällande,

förbudet för ledamot af konkursafdelningen att bekläda ombudsmannabefattningen

lätt skulle kunna, genom en omflyttning af ledamöterna på rättens

särskilda afdelningar, kringgås, anser jag mig böra tillstyrka, att orden »eller

der konkursärenden» till och med »af den afdelning» må ur lagtexten uteslutas.

»

Bih. till Likså. Prof. 1897. 7 Sami. 5 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Oaktadt hvad sålunda mot ifrågavarande undantagsstadgande anmärktes,

fann emellertid departementschefen ej skäl att ur förslaget utesluta detsamma.

Vid anmälan i statsrådet den 9 sistlidne januari af högsta domstolens förberörda

yttrande förklarade sig departementschefen redan af den anledning

förhindrad att förorda ett dylikt uteslutande, att lagen derigenom skulle

komma att sakna önskvärd tydlighet. Att för öfrigt de anledningar till

olägenheter och missförhållanden, som anförts till stöd för ett förbud mot

domstolsledamots förordnande till rättens ombudsman under den domstol, som

han tillhörde, icke kunde anses vara för handen i fråga om ledamöter å

andra domstolsafdelningar än den, som handlade konkursärenden, ansåge

departementschefen uppenbart.

Jemlikt departementschefens hemställan afläts alltså proposition till

Riksdagen om antagande af nu föreliggande lagförslag.

Utskottet kan för sin del ej tillstyrka förslagets antagande i oförändradt

skick. Yäl må medgifvas, att den af 1895 års Riksdag beslutade lagändring

kunde för vissa fall anses gå för långt, och att sålunda det nu föreliggande

förslaget på goda grunder lemnat oberörd domarens på landet frihet att

inom nämnden utse rättens ombudsman, men deremot innebär det för vissa

städer gifna undantagsstadgandet, enligt utskottets tanke, en utan tillräckliga

skäl tillskapad fördel för rådstufvurätternas i dessa städer ledamöter. Utskottet

kan i detta hänseende nöja sig att åberopa hvad högsta domstolens ledamöter

mot undantagsstadgandet anfört; dock må en ytterligare omständighet,

som är egnad att belysa olämpligheten af detsamma, här framhållas.

Under nuvarande förhållanden utses i städer rättens ombudsman

sannolikt oftast bland rådstufvurättens egna ledamöter. Genom den ifrågasatta

lagändringen skulle domstolsledamöterna i de flesta städer betagas

behörigheten att erhålla ett sådant uppdrag, men en del ledamöter i några

städers domstolar fortfarande vara behöriga till dylikt ombudsmannaskap.

Härigenom gynnas den ena rättens ledamöter framför den andras, men detta

är icke öfverensstämmande med full rättvisa, och en sådan anmärkning mot

lagstiftningen anser utskottet böra undvikas.

Med stöd af det anförda hemställer alltså utskottet,

att Riksdagen, under förklarande, att Kongl. Majrts

ifrågavarande proposition icke kan i oförändradt skick

bifallas, måtte för sin del antaga följande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

11

Lag

om ändrad lydelse af 41 § konkur slag en

den 18 september 1862.

Härigenom förordnas, att 41 § konkurslagen, sådant

detta lagrum lyder enligt förordningen den 6 augusti

1881, skall erhålla följande ändrade lydelse:

Då gode män utses, förordne ock rätten eller domaren

en ärlig och förståndig man att i konkurssaken vara

rättens ombudsman. Härtill må ej utses rättens ordförande,

ej heller, i stad, annan ledamot af rätten. Ombudsmannen

åligger att öfver gode männens och sysslomännens förvaltning

hafva tillsyn: att vid de borgenärernas sammanträden

utom rätten, der han är tillstädes, föra ordet: att hos

rätten eller domaren anmäla de frågor, hvilka af konkurssaken

uppstå och rättens pröfning påkalla: och att i öfrigt

vidtaga de åtgärder och beslut, hvilka enligt denna lag

på rättens ombudsman ankomma.

Har den, som till ombudsman förordnas, ej förut aflagt

domareed; gånge sådan ed inför rätten eller domaren,

innan han nämnda befattning tillträder.

Stockholm den 18 februari 189 7.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation af herr Hasselrot.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1897:38 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 41 § konkurslagen den 18 september 1862. s. 7 i texten