Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrade föreskrifter rörande val af gode män och sysslomän i konkurs samt bestämmande af arfvode åt konkursförvaltning en.

1897-02-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1897:8, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrade föreskrifter rörande val af gode män och sysslomän i konkurs samt bestämmande af arfvode åt konkursförvaltning en.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Rikad. kansli den 18 februari 1897, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrade föreskrifter

rörande val af gode män och sysslomän i konkurs samt

bestämmande af arfvode åt konkursförvaltning en.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till behandling af lagutskottet

hänvisad motion, n:o 26, anför herr N. Nilsson i Skärhus:

»Uti 67 § af gällande konkurslag stadgas, att arfvode till gode

män och sysslomän skall bestämmas af borgenärerna, och sålunda kan

det synas, som vore allan rättfärdighet i detta hänseende uppfyld, då

samma personer, som skola betala arfvodet, äfven hafva rätt att bestämma

detsamma; men det oaktadt höres ofta klagan deröfver, att vid

konkurser större delen af massans tillgångar uppslukas af konkurskostnaderna,

enkannerligen af arfvoden till gode män, sysslomän och rättens

ombudsman, så att litet eller intet i många fall återstår till borgenärernas

förnöjande.

Orsaken till denna klagan torde vara den, att i många, för att icke

säga de flesta, fall, beslutet om arfvodens storlek afgöres af några få

personer, som kunna hafva nytta af att dessa arfvoden blifva så höga

som möjligt och som sålunda göra allt för att vid denna frågas afgörande

representera stora fordringar och på grund deraf disponera öfver

ett stort röstetal.

Förhållandet torde oftast vara så, att, redan vid valet af gode män

och i synnerhet vid valet af sysslomän, personer, som sjelfva hafva

Bill. till Biksd. Prot. 1897. 7 Sarnl. 6 Höft. (Näs 8, 9.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

ganska obetydliga fordringar, för att kunna förtjena på förvaltningen

af korkursboet, göra stora ansträngningar att förskaffa sig fullmakter

från på andra orter boende fordringsegare och sålunda sjelfva kunna

välja sig till sysslomän och sedermera på grund af dessa fullmakter så

godt som enväldigt bestämma öfver sina arfvoden.

Ett sådant tillvägagångssätt synes mig i högsta grad förkastelsevärdt,

och likväl torde det vara allmänt bekant, att detta sätt att gå till

väga icke sällan förekommer.

Om det här ofvan påpekade sätt att gå till väga vid val af funktionärer

i och vid röstningar inom konkursbo kunde bortskaffas, derigenom

att om möjligt sådana bestämmelser uti konkurslagen infördes, såsom:

dels att vid val af gode män och sysslomän uti konkurser ingen på

grund af fullmakt finge utöfva rösträtt för mera än en fordringsegare

och dels, och framför allt, att gode män och sysslomän, vid bestämmandet

af arfvoden för dessa befattningar samt vid bestämmandet af

arfvodet till rättens ombudsman, icke må på något vilkor utöfva rösträtt

på grund af fullmakt, är jag öfvertygad, att de öfverklagade missbruken

skulle i väsentlig mån blifva stäfjade.

Då jag emellertid icke tilltror mig att kunna framlägga ett formuleradt

lagförslag för att uppnå det åsyftade ändamålet, anhåller jag vördsamt,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.

Maj:t behagade till nästa Riksdag inkomma med förslag till sådana

ändringar af konkurslagen, att uti motionen omförmälda missbruk måtte

i möjligaste mån förekommas.x»

Uti motionens syfte hafva trenne ledamöter af Andra Kammaren

instämt.

Syftet med föreliggande framställning är, enligt utskottets mening,

i konkurs väl förtjent af beaktande. Det torde nemligen ej kunna förnekas,

att arfvodena åt gode män och sysslomän ofta af borgenärerna

bestämmas till belopp, som vida öfverstiga rimliga värdet af det arbete

och besvär som med förvaltningen af konkursboet äro förenade. Visserligen

innehåller konkurslagens 67 § häremot korrektiv så till vida som

pröfningen af gode mans och sysslomansarfvodets storlek kan, der gäldenären

eller borgenär så anser nödigt, hänskjutas till rätten, men dels

torde rätten oftast sakna möjlighet att så noggrant och i detalj be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

döma det med gode mans- och sysslomansskapet förenade arbete, att

deraf kan hemtas anledning att mot borgenärernas vid sammanträde

fattade beslut nedsätta det gode männen och sysslomännen tillerkända

arfvodesbelopp, dels torde en borgenär, som anser arfvodet för högt

tilltaget, ofta föredraga att låta saken hafva sin gång framför att utsätta

sig för det personliga obehag, som af klander mot borgenärsbeslutet i

de flesta fall honom beredes, särskild! om arfvodets storlek ej synnerligen

inverkar på beloppet af den honom i konkursen tillkommande

utdelning. För gäldenären sjelf är det i de flesta fall alldeles likgiltigt

— der han ej sjelf är god man eller syssloman och sålunda har intresse

af högt arfvode — till hvilket belopp arfvodet fastställes, då merendels

den besparing, som kan för konkursboet uppkomma genom minskning

af arfvodet, icke för honom medför annan och närmare fördel än en

relativt obetydlig minskning af den skuld, som efter konkursen fortfarande

kommer att hvila å honom.

Erfarenheten vittnar ock, att borgenärers beslut i fråga om arfvode

åt gode män och sysslomän ganska sällan öfverklagas, i alla händelser

långt mindre ofta, än arfvodena åt dessa konkursboets handhafvare

bestämmas till oskäligt höga belopp.

Vid sådant förhållande är utskottet ense med motionären i fråga

om önskvärdheten af lagstiftningsåtgärder, egnade att råda bot för de

angifna missförhållandena; frågan är allenast, hvilka åtgärder som härutinnan

kunna anses för ändamålet lämpliga.

Motionären har i detta afseende antydt tvenne, hvarandra supplerande

sätt för frågans lösning.

Det ena skulle vara att inskränka den nu medgifna obegränsade

rätten att på grund af fullmakt deltaga i val af gode män och sysslomän;

det andra vore att förbjuda gode män och sysslomän att vid bestämmande

af arfvode för dessa befattningar utöfva rösträtt på grund

af fullmakt.

Förstnämnda utväg kan utskottet emellertid icke förorda. Hvarje

dylik inskränkning, äfven om densamma ej går så långt som den af

motionären förordade — att förbjuda deltagande i gode mans- och

sysslomansval för flera än en fullmakt — skulle nemligen förorsaka

väsentliga olägenheter för utländska och aflägset boende borgenärer.

Dessa skulle derigenom beredas stora svårigheter att finna lämpligt

och behörigt ombud för bevakande af deras intressen i konkursen, särskild!

vid konkurser å landet eller i mindre samhällen.

Att åter förbjuda gode män och sysslomän att sjelfva på grund

af fullmakt utöfva rösträtt vid bestämmande af ifrågavarande arfvoden

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

synes utskottet både välbetänkt och med rättvisa förenligt. En sådan

lagbestämmelse torde komma att i hög grad befordra det af motionären

åsyftade målets vinnande, och ännu mera skulle detta underlättas, om

gode männen och sysslomännen icke ens för egen del finge i arfvodets

bestämmande deltaga, då de eljest genom sin blotta närvaro skulle

komma att öfva tryck på öfriga i sammanträdet deltagande borgenärer

och borgenärsombud.

Motionärens framställning innehåller förslag äfven derom, att gode

männen och sysslomännen icke heller vid upprättande af förslag till

arfvode åt rättens ombudsman skulle ega att på grund af fullmakt utöfva

rösträtt, men då det ej torde vara att befara, att vid detta arfvodes

bestämmande gode männen och sysslomännen skola hafva anledning

att konkursboet till förfång föreslå högre belopp, än rättens ombudsman

skäligen bör tillkomma, har utskottet funnit motionärens framställning

härutinnan ej förtjena afseende.

Med stöd af det ofvan anförda hemställer utskottet alltså,

att Riksdagen, med föranledande af herr Nilssons

ifrågavarande motion, ville i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande af

förslag till sådan lagändring, att inskränkning vunnes

i den rätt, som enligt nu gällande lagstiftning tillkommer

gode män och sysslomän att å egna och

andras vägnar utöfva rösträtt vid bestämmande af

arfvode för dessa befattningar.

Stockholm den 18 februari 1897.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herr Hasselrot, samt angående vissa delar af motiveringen af herrar

Nilsson och E. Svensson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1897:37 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändrade föreskrifter rörande bestämmande af arfvode åt konkursförvaltning. s. 4 i texten