Sök i Ratio Lex

Särskilda Utskottets Memorial N:o 3

1897-04-30 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SärU 1897:3, Särskilda Utskottets Memorial N:o 3

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Memorial N:o 3.

1

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1897, kl. 6 e. m.

Memorial n:o 3, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut

rörande vissa delar af den i utskottets utlåtande n:o 1,

första punkten, föreslagna Lag för Sveriges riksbank.

I utlåtande n:o 1, första punkten, med anledning af dels Kongl.

Maj:ts proposition n:o 10 med förslag till Lag för Sveriges riksbank, dels

ock i ämnet väckta motioner, har utskottet hemstält, att Riksdagen, med

förklarande, att Kongl. Maj:ts förslag icke kan oförändradt antagas, ville,

under förutsättning att de enligt 1896 års Riksdags beslut hvilande förslagen

till ändringar i 50, 70, 72, 98, 109 och 111 §§ regeringsformen

samt 32, 65, 68, 71 och 73 §§ riksdagsordningen varda af Riksdagen slutligen

antagna, för sin del antaga en i nämnda hemställan formulerad Lag

för Sveriges riksbank.

Enligt till utskottet från kamrarne ankomna protokollsutdrag, hafva

kamrarne — efter att till en början hafva beslutit, att, för den händelse

utskottets förslag i vissa delar komme att af den ena eller andra kammaren

återförvisas, utskottet skulle lemnas öppen rätt att, vid ärendets förnyade

behandling, i afseende å de paragrafer, hvilka blifvit med eller utan

ändring godkända, föreslå sådana jemkningar, som af ifrågasatta ändringar

i återförvisade delar kunde föranledas — med afseende å 9 §, 13 § mom.

b), mom. d) och sista stycket, 16 §, sista stycket, 27 §, 38 §, andra stycket,

41 § och 42 § i den föreslagna lagen för Sveriges riksbank fattat skilj
Bih.

till Riksd. Prof. 181)7. 8 Sand. 1 Afd. 3 Höft. (N:o 3.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Särskilda Utskottets Memorial N:o 3.

aktiga beslut, hvarom nedan vidare förmäles, men i öfriga delar godkänt

utskottets förslag, hvarjemte kamrarne med godkännande af den i

utskottets hemställan intagna förutsättning förklarat utskottets hemställan

i öfrigt besvarad genom kamrarnes beslut vid föredragning af lagförslaget.

Kamrarnes beslut i de punkter, der skiljaktighet uppstått, hafva utfallit

sålunda:

9 § har af Första Kammaren godkänts enligt utskottets förslag, och

Andra Kammaren har antagit samma affattning med den ändring, att i

andra punkten ordet »minst» insatts efter ordet »skall».

13 § mom. b) har af Andra Kammaren godkänts med den lydelse

utskottet föreslagit, hvaremot Första Kammaren antagit motsvarande moment

af Kongl. Maj:ts förslag med den ändring, att i slutet tillagts orden:

»banken obetaget att, der låntagaren är kommun eller dermed jemförlig

samfällighet eller stiftelse, lemna lån på ofvan stadgade återbetalningsvilkor

utan annan säkerhet än låntagarens egen förbindelse».

Beträffande 13 § mom. d) har Andra Kammaren bifallit utskottets

förslag, men Första Kammaren antagit motsvarande moment i Kongl. Maj:ts

förslag.

Sista stycket af 13 § har af Andra Kammaren godkänts enligt utskottets

förslag, dock med den ändring, att afbetalningslånefonden höjts

till 15 millioner kronor. Första Kammaren åter har jemväl i denna punkt

antagit Kongl. Maj:ts förslag.

16 §, sista stycket, har af Andra Kammaren godkänts enligt utskottets

förslag, hvaremot Första Kammaren uteslutit detta stycke.

27 § har af Andra Kammaren bifallits enligt utskottets förslag.

Första Kammaren åter har till denna paragraf lågt ett nytt stycke, så

lydande:

»Ordföranden, som ej må utöfva annan befattning inom riksbankens

styrelse, åtnjuter af riksbankens medel ett årligt arfvode till belopp lika

med det en hvar af de öfriga fullmägtige i denna sin egenskap eger uppbära

enligt af Riksdagen faststäld aflöningsstat.»

Angående 38 § andra stycket har Andra Kammaren beslutit bifall

till utskottets förslag, men Första Kammaren antagit den af Kongl. Maj:t

föreslagna lydelse.

41 § har af Första Kammaren bifallits med den affattning utskottet

föreslagit. Andra Kammaren har deremot antagit den lydelse, som föreslagits

af herr Dahn i hans vid denna paragraf afgifna reservation, med

uteslutande af fjerde stycket, börjande med orden »Enskild bank» och slutande

med orden »som ofvan sägs.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Memorial N:o 3.

3

42 § har af Första Kammaren godkänts med den af utskottet föreslagna

lydelse, hvaremot Andra Kammaren beslutit, att denna paragraf

skulle ur lagen utgå.

Enligt grundlagens föreskrift i 63 § mom. 2 riksdagsordningen har

det ålegat utskottet att de olika meningarne sammanjemka och med förslag

derom till kamrarne inkomma, och får utskottet med anledning häraf för

kamrarne framlägga nedan intagna förslag till sammanjemkning.

9 §•

Beträffande 9 § synes det af Andra Kammaren inskjutna ordet »minst»

endast afse att gifva tydligt uttryck åt den mening, som ligger i paragrafen,

sådan dess ursprungliga affattning lyder, hvarför utskottet antager,

att Första Kammaren icke skall finnas ovillig att i denna punkt biträda

Andra Kammarens beslut.

13 §.

Med afseende å 13 § har utskottet till en början ansett en sammanjemkning

af kamrarnes beslut angående momenten b) och d) kunna ske

sålunda, att förbuden mot godkännande af skuldebref med endast namnsäkerhet

såsom pant äfvensom mot beviljande af kassakreditiv och kredit

i löpande räkning emot borgenssäkerhet må bortfalla, men att deremot i

sjelfva lagen fastställes ett maximibelopp, intill hvilket kassakreditiv och

kredit i löpande räkning må kunna beviljas; och har utskottet ansett detta

belopp, oberäknadt det i 14 § omförmälda kreditiv, böra sättas till 15

millioner kronor. Vid bestämmande af denna summa har utskottet dels

haft ledning af hittills vunnen erfarenhet angående behofvets storlek och

omfattning, dels ock tagit hänsyn dertill, att icke en alltför stor del af

bankens tillgångar må användas i denna rörelsegren.

Hvad vidare angår afbetalningslånen, synas kamrarnes olika beslut

kunna på det sätt sammanjemkas, att, med bibehållande af utskottets förslag

i öfrigt, afbetalningslånefondens storlek bestämmes till 25 % af grundfonden,

hvarigenom densamma, då grundfonden enligt 2 § utgör 50 millioner

kronor, kommer att utgöra I2V2 millioner kronor eller i det närmaste

samma belopp, som den har enligt nu gällande bestämmelser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Särskilda Utskottets Memorial N:o 3.

16 §.

Beträffande 16 § sista stycket synes en sammanjemkning kunna ske

sålunda, att Första Kammaren bifaller hvad utskottet föreslagit angående

befogenhet för riksbanken att öppna upp- och afskrifningsräkning mot räntegodtgörelse,

men att deremot Andra Kammaren frånträder sitt beslut, att

räntegodtgörelse må kunna medgifvas för medel innestående å depositionsräkning.

27 och 38 §§.

Utskottet har ansett en sammanjemkning af kamrarnes olika beslut

angående dessa paragrafer kunna ske sålunda, att Andra Kammaren biträder

Första Kammarens beslut, hvarigenom till 27 § lagts en bestämmelse

angående arvode åt fullmägtiges ordförande, men att deremot med

afseende å 38 § Första Kammaren, med frånträdande af sitt förra beslut,

antager den affattning af paragrafen, som utskottet föreslagit och Andra

Kammaren godkänt.

41 §.

Då inom kamrarne rådt olika meningar, huruvida de enskilda bankerna

under åren 1899—1903 böra, såsom ersättning för frivilligt uppgifven

sedelutgifningsrätt, erhålla förmånen af kassakreditiv, sådan utskottet

föreslagit, eller en rediskonteringsrätt på vissa fördelaktiga vilkor, har

utskottet ansett de olika meningarne bäst kunna tillmötesgås sålunda, att

rätt till kassakreditiv på de af utskottet, föreslagna vilkor medgifves till

hälften af det belopp, hvartill bankernas utelöpande sedlar den 1 januari

1896 uppgingo, samt att för den återstående hälften medgifves en rediskonteringsrätt

på de vilkor, som föreslagits i herr Dahns reservation.

Hvad åter angår åren 1904—1908 har utskottet velat i den män

tillgodose såväl Första Kammarens som Andra Kammarens uppfattning,

att rediskonteringsbeloppet bestämmes till fyratio procent af förut omförmälda

sedelbelopp.

Då, efter hvad utskottet erfarit genom infordradt yttrande af herrar

fullmägtige i riksbanken, äfven om de enskilda bankernas rätt till kassakreditiv

begränsas på sätt ofvan föreslagits, det är för riksbanken erforderligt att

kunna använda ifrågavarande kreditivfordringar såsom supplementär sedelbetäckning

enligt 7 §, har utskottet ansett att 42 § bör i lagen qvarstå.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Memorial N:o 3.

5

I enlighet med hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet härmed

hemställa,

att kamrarne, hvar för sig med frånträdande af

sina i ofvan omförmälda punkter förut fattade beslut,

så vidt de befinnas stridande mot hvad här nedan är

föreslaget, ville antaga följande lydelse af nedanstående

paragrafer och moment i

Lag för Sveriges riksbank.

9 §•

Riksbanken drifver sin rörelse vid hufvudkontor i Stockholm samt

vid afdelningskontor inom riket; och skall minst ett sådant kontor finnas

inom hvarje län utom Stockholms.

13 §.

Riksbanken eger att drifva utlåningsrörelse medelst:

b) utlåning mot förbindelse till återbetalning antingen å bestämd tid

af högst sex månader eller ock efter högst tre månaders uppsägning samt

mot pant af obligationer, aktier eller andra värdepapper; dock att kommun

och annan dermed jemförlig samfällighet äfvensom stiftelse må, på ofvan

stadgade återbetalningsvilkor, kunna erhålla lån utan annan säkerhet än

dess egen förbindelse.

d) beviljande på högst tolf månader af kassakreditiv och kredit i

löpande räkning mot pant af obligationer, aktier eller i fast egendom intecknade

skuldebref eller ock mot säkerhet af borgen såsom för egen skuld;

dock att i denna rörelsegren riksbankens tillgångar må användas till ett

sammanlagdt belopp af högst femton millioner kronor, deruti ej inberäknadt

det i 14 § omförmälda kassakreditiv.

Derjemte må riksbanken utlemna län mot förbindelse till återbetalning

på vissa beslämda tider (afbetalningslån) samt mot säkerhet som i

moment d) sägs. Dessa lån må dock ej stiga till högre sammanräknadt

belopp än tjugufem procent af riksbankens grundfond.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Särskilda Utskottets Memorial N:o 3.

16 §.

Dessutom må fullmägtige kunna åt firmor, som hafva vexeldiskontering

i riksbanken och ej sjelfva drifva bankrörelse, öppna upp- och afskrifningsräkning

mot räntegodtgörelse.

27 §.

Riksbanken förvaltas, enligt 72 § regeringsformen och 71 § riksdagsordningen,

af sju fullmägtige.

Ordföranden, som ej må utöfva annan befattning inom riksbankens

styrelse, åtnjuter af riksbankens medel ett årligt arfvode till belopp lika

med det en hvar af de öfriga fullmägtige i denna sin egenskap eger uppbära

enligt af Riksdagen faststäld aflöningsstat.

38 §.

De föreskrifter, som utöfver denna lag erfordras angående riksbankens

förvaltning, meddelas af Riksdagen i särskildt reglemente.

Detta reglemente skall upprättas i så noggrann öfverensstämmelse

med hvad i denna lag är stadgadt, att i det samma icke får intagas någon

bestämmelse, som är mot lagen stridande.

41 §.

Jemlikt lagen med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgifningsrätt,

så ock angående forum för riksbanken, ega enskilda banker att

intill utgången af år 1903 utgifva egna sedlar; och är riksbanken pligtig

att åt dessa banker inrymma de förmåner, som här nedan omförmälas.

Från början af år 1899 till utgången af år 1903 eger enskild bank,

som, efter minst tre månader förut hos chefen för finansdepartementet

derom gjord anmälan, afstått, från sin rätt att utgifva egna sedlar samt

icke indragit något af sina den 1 januari 1896 befintliga afdelningskontor,

att hos riksbanken, dels mot säkerhet, som af dess fullmägtige godkännes,

begagna kassakreditiv till hälften af det belopp, hvartill dess utelöpande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Memorial N:o 3.

7

sedlar vid sistnämnda tidpunkt uppgingo, utan erläggande af kreditivafgift

och mot ränta, två procent lägre än gällande tre månaders vexeldiskonto,

dock ej under två för hundra om året, dels likaledes till hälften af nyssberörda

belopp i riksbanken rediskontera vexlar, som af fullmägtige godkännas,

mot diskonto, icke öfverstigande två tredjedelar af det eljest i

riksbanken gällande.

• Då sådan anmälan, som ofvan är nämnd, inkommit till chefen för

finansdepartementet, skola fullmägtige i riksbanken ofördröjligen derom

underrättas.

Från början af år 1904 till utgången af år 1908 eger enskild bank,

som icke indragit något af ofvan berörda afdelningskontor, att, intill fyrtio

procent af det belopp, hvartill dess utelöpande sedlar den 1 januari 1896

uppgingo, åtnjuta rediskonteringsförmån på de vilkor, som ofvan äro omförmälda.

Har enskild bank, när, enligt hvad nu är sagdt, kreditiv- eller rediskonteringsrätt

eljest skulle för densamma inträda, indragit eller indrager

den derefter något af sina den 1 januari 1896 befintliga afdelningskontor,

beror det af Konungen att, med fästadt afseende å det eller de indragna

kontorens omfång och betydelse för den allmänna rörelsen, bestämma, huruvida

den sålunda skedda indragningen må föranleda, att kreditiv- eller rediskonteringsbeloppet

nedsättes eller att banken uteslutes från all rätt till

kreditiv eller rediskontering.

Den rätt till kassakreditiv och till rediskontering, hvarom här ofvan

förmäles, bibehålies äfven der enskild bank blifvit ombildad till bankaktiebolag.

42 §.

Under tiden från början af år 1899 till utgången af år 1903 må

bland de tillgångar, som enligt 7 § skola motsvara riksbankens sedelutgifning

utöfver det enligt 6 § medgifna belopp, inberäknas jemväl sådan

krediti vfordran hos enskild bank, hvarom i 41 § förmäles.

Stockholm den 30 april 1897.

På särskilda utskottets vägnar:

F. A. BOSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1897:85 Riksdagens Skrifvelse N:o 85 s. 1 i texten