Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1896 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1895.

1897-03-26 · 46 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 45 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1897:37, Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1896 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1895.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

1

•»''; /mini i!■■■■!

i.; • •* i o-; i ''>r;''-i''og''it:vi :

-•xoi m> Utmed Him v,t /•Lv.r/n: / *

U:o 37.

Ank. till Riksd. kansli den 26 mars 1897, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1896 församlade revisorers

berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets

jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse

och förvaltning under år 1895.

(I. A.) ;

Statsutskottet, till hvars behandling ofvannämnda revisionsberättelse

jemte de i anledning deraf från vederbörande embetsverk och myndigheter

till Kongl. Maj:t afgifna utlåtanden och förklaringar blifvit hänvisad,

får nu, efter tagen kännedom af dessa handlingar och inhemtande

af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga upplysningar, underställa

Riksdagens pröfning de af revisorerne gjorda framställningar, som

ansetts från utskottets sida påkalla yttrande; kommande utskottet att

härvid följa den ordning, som i revisionsberättelsen blifvit iakttagen.

Svea hofrätt.

§ I
(Rev.

ber. pag. 23; uti. pag. 456 och 457.)

Enligt hvad i revisionsberättelsen meddelas, hade revisorerne vid

granskning af Svea hofrätts expensmedelsräkning för ar 1895 funnit, att

de dervid såsom verifikationer fogade räkningar saknade attestering, i

Bill. till Rilisd. Prot. 1897. 4 Samt. 1 Afd. 25 Höft. (N:o 37.) 1

Ang. de till

Svea hofrätt»

expcnsmedelsräkning

hörande verifikationer.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

anledning- hvaraf revisorerne velat uttala önskvärdheten af att samtliga

till ifrågavarande räkenskap hörande räkningar för framtiden måtte, på

satt vid Göta hofrätt egde rum, varda af vederbörande tjensteman inom

hofrätten bestyrkta.

I häröfver afgifvet utlåtande af den 14 januari innevarande år

har Svea hofrätt åberopat ett af redogöraren för hofrättens expensmedel

i ärendet afgifvet, vid utlåtandet fogadt yttrande, hvartill hofrätten förklarat

sig för sm del icke hafva något att tillägga.

I redogörarens åberopade yttrande anföres, att då statskontorets

kungörelse den 30 december 1842, angående formulär för expensmedelsräknmgar,

hvilken Kongl. Maj:t den 14 derförutgångne november anbefalt

att följas vid samtliga rikets kollegier och embetsverk, som hade medel

till expenser att disponera, icke lemnade någon föreskrift om, att de vid

räkenskaperna fogade verifikationer skola vara af någon tjensteman särskilt

attesterade, och då redogöraren, som innehade hofrättens förordnande

ej mindre att emottaga och förvalta expensmedel, som till hofrätten

anordnades än ock att ombesörja upphandling af skrifmaterialier

och ved äfvensom andra inköp och arbeten, som för hofrättens räkning

erfordrades, genom sin underskrift å expensmedelsräkningen, deri hvarje

verifikation åberopades, erkänt giltigheten af samtliga dervid fogade

verifikationer, så syntes dessa genom berörda underskrift, om än icke

särskildt tecknad a hvarje verifikation, vara vederbörligen bestyrkta.

I sådana fall, då reqvisition blifvit gjord eller utgiften eljest förorsakad

genom annan tjensteman åtgärd, både denne genom påskrift å

räkningen vitsordat dess rigtighet; sålunda vore beträffande statstelegram

och telefonsamtal verifikationerna dertill särskildt attesterade af den

tjensteman, som .på hofrättens befallning ombesörjt telegrammet eller

hållit samtalet, likasom ock räkningar öfver kungörelsers införande i

ost- och Inrikes Tidningar vore attesterade af den eller de tjensteman,

som dermed haft bestyret.

Bokräkningarna vore försedda med godkännande af advokatfiskal,

som hade tillsyn öfver hofrättens bibliotek.

I andra fall, då redogöraren sjelf icke kunnat öfverse ett arbetes

utförande eller sjelf mottaga hvad som blifvit reqvireradt, hade räkningarna

blifvit attesterade åt hofrättens vaktmästare, hvilken närmast under

redogöraren hade vård och tillsyn om statens egendom inom hofrätten,

och under hvars ögon arbetet blifvit verkstäldt. Någon vidare attestering

af verifikationer till expensmedelsräkningen, än nu är nämndt, hade,

såvidt redogöraren kände eller kunnat spörja, icke heller förut egt rum

inom Svea hofrätt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

3

Att förhållandet vore annorlunda inom Göta hofrätt, berodde, efter

hvad redogöraren inhemta!, derpå, att det i nämnda hofrätt vore en

tjensteman (advokatfiskalen), som verkstälde reqvisitioner och upphandling

af de för hofrätten nödiga effekter, och en annan, som förvaltade

expensmedlen och med dem verkstälde nödiga utbetalningar. Att med

denna ordning en räkning ej kunde få betalas, utan att advokatfiskalen

godkänt densamma, vore uppenbart.

Med anledning af en utaf revisorerne i förevarande berättelse gjord

enahanda erinran som den ofvan omförmälda, beträffande de till hofrättens

öfver Skåne och Blekinge expensmedelsräkning hörande verifikationer,

har, efter inhemtande af yttrande från hofrättens advokatfiskal,

som meddelat, att hofrättens expensmedelsräkning alltifrån hofrättens

första tid förts af advokatfiskalen, som äfven utbetalt de i räkningen upptagna

belopp, samt att uppsigt öfver förekommande arbeten och reqvisitioner

af de i räkningen omförmälta föremål skedde genom advokatfiskalen,

hofrätten i utlåtande den 15 sistlidne januari förklarat sig

vilja träffa anordningar i syfte, att den af revisorerne önskvärd ansedda

attesteringen af ifrågavarande räkningar hädanefter måtte kunna

eg a rum.

Då sålunda uti ifrågavarande afseende enahanda tillvägagående

torde komma att för framtiden iakttagas såväl vid Göta hofrrätt som

vid hofrätten öfver Skåne och Blekinge, samt det synes utskottet lämpligt,

att likformighet härutinnan må förefinn as vid alla tre hofrätterna,

har utskottet funnit önskvärd!, att den af revisorerne antydda attesteringen

äfven af de till Svea hofrätts expensmedelsräkning hörande verifikationer

måtte åvägabringas. Då emellertid denna angelägenhet icke

är af den vigt, att utskottet ansett sig för det närvarande böra föreslå

Riksdagen vidtaga någon särskild åtgärd för berörda ändamåls vinnande,

har utskottet endast velat förhållandet för Riksdagen

omförmäla.

Arméförvaltningen.

§ 2-

(Rev. ber. pag. 77—79; uti. pag. 459.)

Riksdagens år 1893 församlade revisorer, som från vederbörande

Ang. en felaktighet

i bokföra

o en inom

arméförvaltningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

tjensteman i arméförvaltningen erhållit skriftliga uppgifter beträffande de

på embetsverkets särskilda departement belöpande andelar af de vid

1892 års slut oredovisade förskotten, hade, enligt hvad i förevarande

revisionsberättelse erinras, anmärkt, att summan af de sålunda uppgifna

beloppen med 38,094 kronor 15 öre understege den slutsiffra, hvarmed

ifrågavarande förskottsmedel uppförts i arméförvaltningens hufvudbok för

året; och hade revisorerne i sammanhang härmed uttalat den mening,

att för beredande af ordning och reda samt till underlättande af räkenskapernas

granskning sådan förändring för framtiden borde vidtagas i

arméförvaltningens räkenskaper, att för hvarje af embetsverkets departement

upprättades och räkenskaperna bilades sammandrag öfver de vid

räkenskapsårets slut förefintliga oredovisade förskott, hvilka sammandrag

borde innehålla uppgift å de myndigheter eller personer, hos hvilka förskotten

innestode, samt att förskottskontot i arméförvaltningens hufvudbok

angåfve fördelningen af nämnda förskott å de särskilda departementen

såväl i dess ingående som dess utgående balans. Uti häröfver

den 23 januari 1894 afgifvet utlåtande hade arméförvaltningen å civila

departementet erkänt befogenheten af berörda anmärkning och lämpligheten

af revisorernes med anledning deraf framstälda förslag samt förklarat,

att arméförvaltningen skulle söka utreda orsaken till den anmärkta

bristen på öfverensstämmelse och derefter låta de fordrade räkenskapsbilagorna

vidfogas hufvudboken. Den utredning rörande förskotten,

som härefter, enligt hvad i 1894 och 1895 årens revisionsberättelser

erinrats, inom arméförvaltningen varit under arbete, hade ännu icke

blifvit fullbordad. Jemte upplysning om detta förhållande hade chefen

för arméförvaltningens civila departement till revisorerne öfverlemnat ett

af vederbörande tjensteman afgifvet memorial, hvaraf inhemtats, att

ifrågavarande utredning fortskridit så långt, att anledning funnes antaga,

att alla nödiga förarbeten till denna vidlyftiga räkenskapsundersökning,

som omfattade icke allenast arméförvaltningens hufvudböcker för åren

1882—1892, utan äfven de fyra departementens särskilda anslags- och

liqvidböcker för samma år, skulle hinna blifva afslutade före 1896 års

utgång. Under förutsättning, att detta antagande komme att visa sig

rigtigt, syntes, enligt hvad slutligen i memorialet uttalats, grundadt skäl

finnas för den förhoppning, att det slutliga sammanförandet af dessa

förarbeten skulle medhinnas så tidigt, att rättelse i det af revisorerne

anmärkta förhållandet skulle kunna vidtagas i arméförvaltningens hufvudbok

för år 1896.

I sammanhang med den erinran, som af 1895 års revisorer gjordes

beträffande nu omförmälda felaktighet i bokföringen, hade revisorerne

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

5

framhållit behofvet af en specifik redovisning af de till de särskilda

redogörarne utanordnade förskottsmedlen. Uti ett. med anledning häraf

den 24 januari 1896 afgifvet utlåtande hade arméförvaltningen å intendentsdepartementet

anfört, hurusom dylik redovisning vore att finna dels

i de årsräkningar, som af vederbörande redovisningsskyldiga myndigheter

afgåfves, dels ock uti do å arméförvaltningens särskilda departement

förda liqvidböcker, men att fullständigast och på det mest öfverskådliga

sätt det af revisorerne åstundade målet skulle vinnas, om såsom

bilaga till hufvudboken fogades ett sammandrag öfver departementens

liqvidböcker, i hvilket sammandrag för hvarje myndighet sammanfördes

till en liqvid samma myndighets konton i de särskilda departementens

liqvidböcker. Såsom arméförvaltningen å intendentsdepartementet närmare

utvecklat, skulle genom en sådan åtgärd arméförvaltningens hufvudbok,

som nu upprättas anslagsvis, komma att kompletteras genom en bilaga,

hvaruti alla i hufvudboken såsom redovisade förskott afförda utgifter

skulle återfinnas fördelade på de olika myndigheterna och hvaruti myndigheternas

alla under året redovisade utgifter vore på ett ställe sammanförda.

Jemte erinran härom hafva revisorerne anfört, att så länge

arméförvaltningens hufvudbok vore uppstäld på sätt nu vore fallet, och

intill dess en mera genomgripande reform af denna bokföring blifvit införd,

syntes det vara i hög grad önskvärdt, om ett räkenskapssammandrag

med ofvan angifna innehåll blefve hufvudboken bifogadt; och då

upprättandet af en dylik bilaga icke borde påkalla något väsentligare

arbete, hafva revisorerne uttalat den förhoppning, att ifrågavarande, af

arméförvaltningen sjelf föreslagna åtgärd måtte inom närmaste tid komma

till utförande.

I det utlåtande, som arméförvaltningen å civila departementet afgifva

öfver revisorernes beträffande fjerde hufvudtitelns förvaltning framstälda

anmärkningar i hvad de rörde detta departement, har med anledning

af revisorernes nu omförmälda framställning anförts, att arméförvaltningen

antagit, att, innan det af revisorerne ifrågasatta räkenskapssammandraget

bifogades hufvudboken, borde vara afslutad den pågående

utredningen af olikheten mellan hufvudboken och departementens bokföring

i fråga om de oredovisade förskottens belopp. Sedan denna utredning

nu, såsom arméförvaltningen hoppades, snart skulle vara lyckligen

fullgjord, skulle förenämnda räkenskapssammandrag också blifva

hufvudboken bilagdt.

Beträffande de i revisorernes nu antörda framställning berörda förhållanden

har utskottet velat meddela, att, enligt hvad utskottet inhemtat,

s. 6 Kontrollera mot PDF

Ang. rcikenskapsväscndet

inom arméförvaltningen.

6 Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

utredningen af den utaf revisorerne anmärkta olikheten mellan arméförvaltningens

hufvudbok och de särskilda departementens bokföring i

fråga om de oredovisade förskottens belopp ännu ej ledt till åsyftadt

resultat. Denna utredning, som alltjemt pågår, anses icke kunna blifva

fullbordad så snart, att rättelse kan vidtagas i arméförvaltningens hufvudbok

för år 1896, men grundad anledning lärer förefinnas till antagandet,

att dessa arbeten komma att fullbordas före uppgörandet af

innevarande års hufvudbok.

Jemte uttalande af den mening, att den bristande öfverensstämmelsen

emellan arméförvaltningens hufvudbok och departementens redogörelser

uti ifrågavarande hänseende uteslutande är föranledd af felaktig

bokföring, samt att, derest ledningen och kontrollen inom arméförvalte§f

den samarbetande enhet, som varit önsklig, det anmärkta

förhållandet icke torde hafva kunnat uppstå, får utskottet, under beklagande

af att, sedan omförmälda felaktigheter i bokföringen uppstått, de

måste qvarstå i åratal, efter det de af revisorerne påvisats, utan att

rättelse kunnat vinnas, hemställa,

att Riksdagen må vid hvad i detta ärende förekommit

låta bero.

§ 3.

(Rev. ber. pag. 79, 80, 81—86; uti. pag. 460—467).

Jemte omförmälande, hurusom två särskilda propriebalanser, hvilka

uteslutande rörde medel, stälda under arméförvaltningen, blifvit med väsentligen

olika belopp upptagna i den vid arméförvaltningens hufvudbok

för år 1895 . fogade förteckning öfver fordringar på grund af propriebalanser

och i kammarrättens aktoratsräkning för samma år, samt hurusom

i sistnämnda räkning förekomme åtskilliga andra fordringar, hvilka

uppstått genom bristande redovisning af medel tillhörande fjerde hufvudtiteln,

utan att dessa propriebalanser upptagits i förenämnda vid arméförvaltningens

hufvudbok fogade förteckning, hafva revisorerne uttalat

önskvärdheten af att fullständig förteckning öfver utestående propriebalanser

måtte för framtiden varda bilagd arméförvaltningens hufvudbok.

Förutom de genom propriebalanser uppkomna fordringame har

arméförvaltningen, enligt hvad revisorerne inhemtat, åtskilliga utestående

fordringar, utgörande hufvudsakligen oguldna arrendebelopp för

indragna militieboställen; och synes det revisorerne lämpligt, att jern
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

7

väl öfver sistberörda fordringar, hvarom närmare kännedom icke kunnat

af räkenskaperna vinnas, förteckning'' upprättas för att åtfölja hufvudboken.

Med anledning af revisorernes anmärkning i detta hänseende har

arméförvaltningen å civila departementet i sitt förenämnda utlåtande,

jemte hänvisande till ett af dess bokslutskamrerares dervid fogade yttrande,

hvari lemnas redogörelse för två utaf de af revisorerne omför - mälda propriebalanserna samt för de antydda utestående fordringarne

för oguldna arrendemedel, förklarat, att arméförvaltningen antoge, att

skiljaktigheten mellan kammarrättens aktoratsräkning och arméförvaltningens

hufvudbok skulle genom rättelse å det håll, der sådan blefve

af nöden, blifva vid uppgörandet af detta års hufvudbok undanröjd.

Arméförvaltningen å intendentsdepartementet har i sitt till Kongl.

Maj:t afgifna utlåtande angående revisorernes anmärkningar rörande

fjerde hufvuatiteln i förevarande fråga för sin del anfört, att de af revisorerne

anmärkta skiljaktigheter mellan de i kammarrättens aktoratsräkning

och arméförvaltningens hufvudbok upptagna propriebalanser

syntes, åtminstone för så vidt de anginge intendentsdepartementets medel,

bero derpå, att uti kammarrättens aktoratsräkning äfven upptoges medel,

som icke inginge bland de i arméförvaltningens hufvudbok direkt

redovisade behållningarna, såsom beklädnadskassornas tillgångar m. m.,

samt anmält, att intendentsdepartementet, på grund af det af revisorerne

framstälda yrkande, komme att för framtiden låta för hvarje år

upprätta, för att dess bokslutshandlingar vidfogas, särskild förteckning

öfver sådana departementets utestående oredovisade förskottsmedel, som

på grund af redogörares eller förskottstagares iråkade balans icke kunnat

indrifvas.

Beträffande arméförvaltningen hafva revisorerne vidare framhållit,

hurusom detta embetsverk drefve eu ganska stor och omfattande affärsverksamhet.

Sålunda upphandlade dess intendentsdepartement beklädnadsmaterialier

och andra utredningsreqvisita, som från utredningsförrådet

i Stockholm samt central- och hufvudförrådet å Karlsborg utlemnades

till arméns samtliga truppförband mot godtgörelse af vederbörande beklädnadskassor.

Departementet drefve dessutom i Stockholm bageri- och

sadelmakeiirörelser. A Karlsborg hade departementet ett magasin, dit

proviantartiklar uppköptes för att tillhandahållas der förlagda truppförband

och skolor. Till upplysning om storleken af denna affärsverksamhet

hafva revisorerne meddelat, att under revisionsåret från arméförvaltningen

utbetalts:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

för inköp af beklädnadsmaterialier och reqvisita... kronor 1,588,472: 90.

„ bedrifvande af bagerirörelsen''.............................. „ 80,480:31.

,, „ „ sadelmakerirörelsen ..................... „ 56,344: 4 5.

„ „ „ magasinsrörelsen å Karlsborg... ,, 159,380:2 2.

De för dessa affärsgrenar lemnade redovisningar, hvilka vore spridda

i olika verifikationsband och af den i arméförvaltningens räkenskapsmetod

oinvigde näppeligen kunde uppsökas endast med ledning af det

vid hufvudboken fogade register öfver verifikationsbandens innehåll, utgjordes

af dels verifikationssammandrag, dels vederbörande redogörares

qvartalsräkningar. De kontanta utbetalningarna för bedrifvande af bagerioch

sadelmakerirörelserna hade icke af dessa redogörelser kunnat med

säkerhet utrönas, utan hade de härom ofvan meddelade upplysningarna

vunnits först efter förfrågan i arméförvaltningen. I hufvudboken vore

denna arméförvaltningens högst betydande affärsverksamhet icke redovisad.

Vederbörande konton för de särskilda anslag, som för nämnda

verksamhet anlitades, lemna icke ens en antydan, att ifrågavarande affärer

förefunnes, utan utgifter och inkomster för dessa ändamål vore

sammanslagna med öfriga, anslagen vidkommande poster. Vid detta

förhållande och då revisorerne icke varit i tillfälle att af de i verifikationsbanden

befintliga, spridda handlingar uppställa tillförlitliga öfversigter

öfver de nu omförmälda detaljerna af arméförvaltningens verksamhet,

hade revisorerne ej heller kunnat deröfver uttala något omdöme.

Revisorerne, som på grund af hvad sålunda anförts funne det

vara nödvändigt, att i arméförvaltningens hufvudbok å särskilda konton

lemnades öfversigtliga redogörelser för bedrifvande af dessa olika affärsgrenar,

hade för rättelses vinnande velat fästa Riksdagens uppmärksamhet

å nu anmärkta bristfälligheter i bokföringen.

Arméförvaltningen å intendentsdepartementet har med anledning

af revisorernes förenämnda yttrande anfört, att utgifterna för upphandlade

beklädnadsmaterialier och reqvisita, afsedda för utrednings förrådet

i Stockholm samt central- och hufvudförrådet å Karlsborg, finnas afförda

å anslaget för försvarsverket till lands i allmänhet, titel besparingar,

samt erinrat, att för ofvan uppräknade verksamhetsgrenar funnes, liksom

för arméförvaltningens öfriga affärstransaktioner genom underordnade

myndigheter, upplagda särskilda konton i arméförvaltningens liqvidbok,

och då ur dessa konton kunde hemtas alla de upplysningar, som

revisorerne syntes åstunda, syntes med införandet i sjelfva hufvudboken

af de utaf revisorerne angifna konton böra anstå, intill dess nytt formulär

för denna hufvudbok kunde hafva blifvit beslutadt och faststäldt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37. 9

•

Hvad arméförvaltningens räkenskaper vidkommer, hafva revisorer^

slutligen anfört, att, på sätt under senaste åren af Riksdagens

revisorer upprepade gånger framhållits, svårigheter mött för en genomgående

granskning af desamma. Sålunda förekomme, att a arméförvaltningens

hufvudboks särskilda konton upptoges beträffande inkomster

och utgifter endast deras slutsummor för året. Den mera specifika redovisningen

af fjerde hufvudtitelns anslag vore deremot att söka i de

sammandrag öfver inkomster och utgifter, som funnes spridda i verifikationsbanden.

Då emellertid äfven dessa sammandrag vore knapphändigt

affattade, nödgades man för att vinna upplysning om de ändamål, för

hvilka anslagsmedlen användts, i de flesta fall gå till granskning af de

särskilda verifikationerna, hvilka tillsammans bildade omkring 250 digra

band. Det syntes med afseende å sistnämnda förhållande vara önskvärd^

om i verifikationssammandragen närmare, än nu vore fallet,, angåfves

beskaffenheten af de poster, som deri vore upptagna. Då vidare

specifikationen af de i hufvudboken torda beloppen endast kunde inhemtas

genom dessa bland massan af verifikationer spridda sammandrag, skulle

det i hög grad underlätta revisionsarbetet, om för framtiden ett exemplar

af samtliga ifrågavarande sammandrag såsom bilagor till hufvudboken

förenades i ett särskilt band samt vid sammandragens slutsummor

och hufvudbokens motsvarande poster infördes ömsesidiga foliohänvisningar.

Förutom lämpligheten af denna anordning, hvarigenom en närmare

förbindelse mellan hufvudboken och de till grund för densamma

liggande primära redogörelserna skulle vinnas, hafva revisorerne framhållit

angelägenheten af att, på sätt af föregående ars revisorer föreslagits,

hvarje förvaltningsmyndighet eller redogörare erhölle sitt särskilda konto

i hufvudboken. Fn dvlik åtgärd, som väl läte sig genomföras äf\en

med bibehållande i öfrigt af hufvudbokens nuvarande uppställning efter

hufvudtitelns anslag, skulle, såsom af 1895 års revisorer påvisats, medföra

väsentliga fördelar, bland annat, genom en deraf möjliggjord, betydlig

inskränkning i användandet af förskottskontot. Genom , den föreslagna

kompletteringen af hufvudboken borde ock vissa oegentligheter, som nu

förekomme i bokföringen, kunna undvikas. I sadant afseende hafva revisorerne

påpekat, hurusom af ortsmyndigheterna bestridda utgifter, hvartill

medel icke blifvit af arméförvaltningen under räkenskapsåret förskotterade,

å vederbörligt anslagskonto i hufvudboken upptoges såsom »skulder, och

återstående utgifter att betalas under nästkommande år». Dessa utgifter

hade emellertid i sjelfva verket redan under räkenskapsåret blifvit icke

liih. till litlcsd. Urat. 1897. 4 Sand. 1 Afd. 2b Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 , Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

blott bestridda, utan äfven redovisade och verificerade, hvadan för arméförvaltningen

annan åtgärd icke bort återstå än att låta från hufvudkassan

öfversända erforderlig godtgörelse. I här angifna fall förelåge

uppenbarligen ingen resterande utgift; och den skuld, som uppkommit,

vore icke anslagets, utan arméförvaltningens skuld till vederbörande ortsmyndighet,

a hvars hittills saknade konto skulden rätteligen bort vara

att återfinna. Enligt den nu använda bokföringsmetoden upptoges å

anslagets konto såsom utgift under året endast det belopp, som motsvarades

af de utaf arméförvaltningen för anslagets ändamål öfversända

förskottsmedel, hvaremot det vid verifikationerna fogade utgiftssammandrag

slutade med en summa, som öfverskjöte hufvudbokens anslagsutgift

med det belopp, som å anslagets konto angåfves såsom skuld.

Så hade under revisionsåret exempelvis varit förhållandet med bokföringen

af reservationsanslaget till fältartilleriet å fastlandet. Såsom redovisade

förskott från detta anslag upptoges nemligen i verifikationssammandraget

1,096,970 kronor 77 öre, men i hufvudboken endast

1,075,004 kronor 58 öre, och skilnaden mellan dessa summor, 21,966

kronor 19 öre, hade i hufvudboken förts under rubrik »skulder och

återstående utgifter att utbetalas år 1896».

Äfven af annan anledning än den, som nu angifvits, hade under

revisionsaret inträffat, att beträffande ganska många anslag verifikationssammandragens

slutsummor icke till siffrorna sammanstämde med motsvarande

poster i hufvudboken. I detta hänseende hade revisorerne

anstält en, savidt tiden medgifvit, omfattande undersökning, hvilken dock

måst begränsas till utgiftssidan å hufvudbokens konton och deremot

svarande summor i verifikationsbandens sammandrag.

Beträffande resultaten af denna undersökning äro i revisionsberättelsen

intagna åtskilliga exempel, till hvilka utskottet tillåter sig hänvisa.

Af dessa exempel framginge emellertid, att såväl å debet- som å kreditsidan

skilnaden mellan slutsummorna i sammandragen och i hufvudboken

beträffande kontot »Försvarsverket till lands i allmänhet: Intendentsdepartementet»

utgjorde ej mindre än 247,180 kronor 99 öre, hvilken

skilnad hufvudsakligen vore beroende på de olika uppgifterna beträffande

omföringar till och från vederbörande anslag.

Med afseende å de talrikt förekommande skiljaktigheterna mellan

uppgifterna i verifikationssammandragen och i hufvudboken syntes man

efter revisorernes mening, vid det förhållande, att nämnda sammandrag

stödde sig på verifikationer och sålunda måste anses rigtiga, hafva anledning

antaga, att ifrågavarande poster i hufvudboken skulle vara origtiga,

Äfven om för de förefintliga skiljaktigheterna funnes en för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

11

klaringsgrund, hvilken revisorerne dock i de flesta fall icke kunnat utröna,

syntes denna bokföring visa sådan osäkerhet och innebära så störa

oegentligheter i formelt hänseende, att deraf tydligen frmuginge svårigheten,

ja, omöjligheten för revisorerne att på ett eftektivt sätt granska

arméförvaltningens räkenskaper.

En af revisorernes vigtigaste uppgifter vore, enligt hvad revisorerne

vidare anfört, granskningen af anslagens råtta användning; men

vid fullgörande af detta åliggande med afseende å anslagen under fjerde

hufvudtiteln bereddes revisorerne ett väsentligt hinder genom de talrika

omföringarna till och från dessa anslag. Särskildt då omföringarna,

såsom exempelvis vore fallet a det otvan omförmälda kontot »försvarsverket

till lands i allmänhet: Intendentsdepartementet», stege till höga

belopp, hade det visat sig, att arbetet för att vinna kännedom om vederbörande

anslags disposition förutsatte eu så omfattande utredning, att

derför kräfdes mera tid, än som för statsrevisonen vore tillmätt,

Af 1895 års revisorer hade anmärkts, att i flere fall saknats hänvisningar

till de omföringsorder, som legat till grund för i verifikationssammandragen

upptagna omföringsposter. Jemväl i de. nu till granskning

föreliggande räkenskaperna hade samma bristfällighet iakttagits;

och med anledning häraf hade revisorerne ofta icke varit i stånd att

återfinna ifrågavarande verifikationer. Revisorerne hafva derför påpekat

angelägenheten af, att i verifikationssammandragen för hvarje omföringspost

antecknades numret såväl å det band som ock å det blad, hvarest

vederbörande omföringsorder vore att finna. Härjemte haae ie\isoreine

med afseende å beskaffenheten åt dessa verifikationer anledning framhålla,

att, enligt revisorernes mening, omföringsorder i hvarje fall borde

tydligt angifva grunden för och befogenheten af den beslutade omföringen,

hvilken eljest kunde synas hafva skett godtyckligt.

Med anledning af det uttalande, som af 1895 års revisorer gjorts

om önskvärdheten af, att i arméförvaltningens räkenskaper, såvidt möjligt,

undvekes omföringar från ett anslag till annat, hade armé förvaltningen

å intendentsdepartementet i utlåtande den 24 januari 1896 angifvit sig

icke kunna utlofva någon större inskränkning i det af revisorerne klandrade

omföringssystemet, utan förklarat sin uppfattning vara, att eu

förändring i den af revisorerne angifna rigtningen för närvarande icke

lämpligen borde genomföras. Revisorerne, som icke kunnat finna de af

embetsverket till stöd härför anförda förhållanden innefatta giltiga skäl

för detta påstående, hafva nu gent deremot såsom sin åsigt uttalat, att

eu inskränkning i det vid arméförvaltningens räkenskaper nu använda

omföringssystemet lämpligen kunde och bestämdt borde åstadkommas,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

på det att revisorernes åliggande att granska anslagens användning

måtte möjliggöras och underlättas.

Såsom ett slutomdöme med anledning af granskningen utaf fjerde

hufvudtitelns räkenskaper hafva revisorerne uttalat den åsigt, att fullständig

brytning med hela det nuvarande bokföringssättet borde med

det snaraste astadkommas. Detsamma innebure nemligen icke den

reda och öfverskådlighet, som en väl ordnad bokföring borde

bereda; och revisorerne hade för sin del ansett det vara så mycket

angelägnare att framhålla detta, som fullgörandet af det på statsrevisionen

hvilande granskningsåliggande vore nära beroende af en snar

och välbehöflig reform i nämnda hänseende.

Om den rigtning, i hvilken en reform af räkenskapsföringen inom

armeförvaltningen borde ske, hade de senaste årens statsrevisorer i ett

och annat fall lemnat antydningar; och revisorerne hade nu velat å nyo

framföra önskningar i samma syfte. Såsom ett medel för åstadkommande

af förbättringar i bokföringen hade förordats, att medelsförvaltningen

måtte i sin helhet öfverflyttas till ett enda departement inom

arméförvaltningen. Men revisorerne ansåge icke detta medel tillfyllestgörande,

utan hyste den öfvertygelse, att enkelhet, reda och öfverskådlighet

i afseende å bokföringen samt effektiv kontroll beträffande redovisningen

kunde vinnas endast genom en omfattande reform af hela

den militära förvaltningen, i syfte att, så långt det läte sig verkställas,

decentralisera densamma, Härigenom skulle tillika det högst vigtiga

hufvudändamål med all militärförvältning ernås, att fred sförvaltningen

bringades i nära öfverensstämmelse med de förhållanden, som inträdde

vid och efter härens försättande på krigsfot.

I sitt förenämnda utlåtande har arméförvaltningen å civila departementet,

med anledning af den utaf revisorerne uttalade önskan, att för

framtiden ett exemplar af samtliga verifikationssammandragen såsom

bilagor till hufvudboken förenades i ett särskilt band samt vid sammandragens

slutsummor och hufvudbokens motsvarande poster infördes ömsesidiga

foliohänvisningar, förklarat, att arméförvaltningen skulle söka uppfylla

revisorernes önskan, så svårt detta tillägg i bokslutsarbetet vid

den härför tillmätta knappa tid och med den derför disponibla personal

än komme att kännas.

I afseende å de af revisorerne anförda, vid vissa anslag förekommande

skiljaktigheterna mellan verifikationssammandragens slutsummor

och motsvarande utgiftsposter i hufvudboken, har departementet, då det

måste medgifvas, att de vållade granskaren svårighet, förklarat sig vilja

söka att för sin del i möjligaste mån hindra förekomsten af dylika skilj
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

13

aktigheter, ehuru svårigheter derför mötte, enligt hvad departementet i

anfördt exempel påvisat.

Hvad deremot i öfrigt anginge de år efter år anmärkta omföringarna

mellan olika anslag, hvilka onekligen ofta måste vålla granskningen

betydande svårigheter, kunde de, på den grund att vissa slag

af utgifter måste från flera anslag gemensamt bestridas, eller af annan

anledning, icke helt och hållet undvikas, liksom genom deras användande

tvifvels utan mången gång kunde sparas mångdubbelt arbete.

Arméförvaltningen delade emellertid den åsigt, att de borde för underlättande

af revisorernes granskningsarbete i möjligaste män undvikas,

och skulle efter bästa förmåga söka att minska deras antal. . I

hvarje fall vore det uppenbart, att de af revisorerne fordrade hänvisningarna

borde göras så fullständiga som möjligt; liksom departementet

för sin del sträfvat och fortfarande ville sträfva att i de åt detsamma

utfärdade omföringsorder — hvilka hädanefter skulle biläggas äfven omföringarna

inom departementets egna anslag — gifva tillfyllestgörande

uppgift om grunden för omföringen. För den bristfällighet i ena som

andra hänseendet, hvilken ändock måste här och der förekomma, borde,

i betraktande af räkenskapsåtgärdernas högst betydande antal och bokföringens

af revisorerne sjelfva vitsordade stora omfång, något öfverseende

kunna få med hopp om framgång utbedjas.

Hvad slutligen anginge hela bokföringssystemets öfverklagade

bristfällighet, kunde kanske någon förbättring deraf vara att förvänta

genom den förändring i arméns förvaltning, hvarom förslag vore under

utarbetning inom landtförsvarsdepartementet.

Med afseende å revisorernes förevarande framställning i fråga om

inskränkning i det vid arméförvaltningens räkenskaper använda omföringssystemet

har arméförvaltningen å intendentsdepartementet, med åberopande

af en af tjenstförrättande bokhållaren å departementet afgifven,

vid den tryckta revisionsberättelsen fogad förklaring, till hvilken utskottet

tillåter sig hänvisa, anfört, att, sedan de för anskaffning af de till arméns

beklädnad och utrustning förut å anslagen till försvarsverket till lands

i allmänhet, till beklädnad och utredning m. m. för indelta infanteriet,

Vermlands fältjägarecorps ocli Jemtlands hästjägarecorps äfvensom till

anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt

häst- och sadelmunderingspersedlar vid det berustade kavalleriet anvisade

medel numera blifvit sammanförda under ett enda anslag, arméns munderingsutrustning,

antalet omföringnr i intendentsdepartementets räkenskaper

komme att i högst väsentlig mån inskränkas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

Såsom ofvan meddelats, har, i fråga om den af revisorerne anmärkta

skiljaktigheten emellan kammarrättens aktoratsräkning och arméförvaltningens

hufvudbok, förvaltningen å civila departementet förklarat,

att vederbörlig rättelse skall vid uppgörande af innevarande års hufvudbok

vidtagas, och hvad beträffar revisorernes framställning om uppläggande

af särskilda konton i arméförvaltningens hufvudbok för dess

olika affärsgrenar, har förvaltningen å intendentsdepartementet i ofvannämnda

utlåtande anfört, att sådant borde iakttagas vid uppgörande af

nytt formulär till hufvudboken.

Vidkommande revisorernes uttalanden om arméförvaltningens räkenskaper

i allmänhet, får utskottet meddela, att, sedan särskilda komiterade

inom landtförsvarsdepartementet efter erhållet uppdrag afgifvit yttrande

angående omorganisation af arméförvaltningen, statsrådet och

chefen för nämnda departement, med ledning af komiterades yttrande,

uppgjort förslag till omfattande förändringar i arméförvaltningens organisation,

särskildt i syfte att ej allenast, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de grunder, som af Riksdagens revisorer angifvits, förenkla räkenskaps-

och redovisningsväsendet, utan äfven, jemväl i likhet med hvad

revisorerne antydt, i väsentlig mån decentralisera den militära förvaltningen;

och kommer detta förslag, enligt hvad utskottet inhemta^ att

öfverlemnas till vederbörande myndigheter med förständigande, att utlåtande

deröfver må afgifvas före den 1 nästkommande juli. På grund

häraf torde kunna antagas, att ärendet hinner blifva så snart beredt,

att framställning om ifrågavarande embetsverks förändrade organisation

kan af Kong!. Maj:t till nästa Riksdag aflåtas.

Uti förevarande ämne är likaledes att bemärka, att formulär till

ny hufvudbok och dermed sammanhängande räkenskaper är under utarbetande

inom arméförvaltningen. Detta formulär, som är i det närmaste

fullbordadt, har blifvit för utskottet förevisadt; och för så vidt framgått

af den granskning, utskottet varit i tillfälle att egna detsamma, synas

vid dess affattande de af revisorerne mot redovisningssättet inom arméförvaltningen

framstälda anmärkningar hafva blifvit vederbörligen beaktade

och i öfrigt all omsorg egnats till åstadkommande af reda och

öfverskådlighet inom dessa räkenskaper.

Då .sålunda rättelser i de af revisorerne anmärkta fall delvis komma

att omedelbart vidtagas och då af hvad ofvan meddelats torde framgå, att

det af revisorerne med förevarande framställningar i öfrigt åsyftade mål

kommer att inom den närmaste framtiden vinnas, hemställer utskottet,

att hvad revisorerne i förevarande afseende an
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

15

fört icke må för närvarande till någon Riksdagens

vidare åtgärd föranleda.

§4- ;:/ ±'';!;

(Rev. ber. pag. 87—89; uti. pag. 466—471).

9

Revisorerne, hvilka tagit i betraktande de från Ottenby remontdepot

aflemnade remonter, som under hösten 1896 tilldelats lifgardet

till häst, l:a och 2:a svea artilleriregementen, de i Helsingborg och

Malmö förlagda sqvadroner af kronprinsens husarregemente samt de

batterier af Vendes artilleriregemente, som äro stationerade i Kristianstad,

hafva uttalat det omdöme, att en del af dessa hästar voro vid lågt

hull och i många fall icke kunde anses vara i tillfredsställande skick.

Emellertid hade ifrågavarande remonter under en stor del af eftersommaren

jemte gräsbetet erhållit hafre och annat torrfoder. Enligt från

arméförvaltningen lemnad uppgift hade nemligen under tredje qvartalet

år 1896 vid remontdepoten utfodrats 5,095 tilläggsrationer och 7,696

vinterrationer, och dessa rationer hade tilldelats endast de omkring 200

remonter, hvilka, inköpta under år 1895, i slutet af sistlidne september

månad från depoten afgått till regementena. Då, oaktadt omlörmälda

betydliga förstärkning i utfodringen, en icke ringa del af de hästar,

revisorerne varit i tillfälle att se, befunnits vara vid lågt hull, syntes

man hafva anledning antaga, att de vid Ottenby ännu qvarvarande remonterna

af 1896 års inköp, hvilka under sommaren varit hänvisade

uteslutande till gräsbete, erhållit en alldeles otillräcklig föda. Orsaken

till dessa förhållanden vore att söka deruti, att äfven under sistlidne

sommar ej alla de till Ottenby kungsladugård hörande beten blifvit för

statens remonter använda.

Såsom i 1895 års revisionsberättelse meddelats, hade, enligt hvad

revisorerne vidare anfört, chefen för Ottenby remontdepot den 25 oktober

1895 tillstält arrendatorn af kungsladugården ett förständigande att till

remontdepotens uteslutande förfogande under betestiden ställa vissa närmare

angifna betesmarker, med åläggande att ej å någon af dessa

marker utan af depotchefen för hvarje gång lemnadt. skriftligt medgifvande

kreatur finge utsläppas på bete eller höskörd verkställas; och

hade arrendatorn afgifvit skriftlig förbindelse, att lian skulle ställa sig

detta i enlighet med gällande kontrakt gifna förständigande till efterrättelse.

Till upplysning om begagnandet under innevarande års sommar

af betesmarkerna vid Ottenby hade revisorerne haft att tillgå dels eu

ing. OtUnby

remontdepot,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

af chefen för remonteringsstyrelsen lemnad uppgift å de betesmarker,

som af kronoarrendatorn under nämnda tid upplåtits till depotchefens

förfogande, dels ock ett af sistnämnde tjensteman bestyrkt utdrag af

dagbeskeden vid depoten. Såvidt af dagbeskeden kunnat inhemtas, hade

af de för remontdepoten upplåtna betesmarker följande, nemligen Skogvaktareängen

om 8 hektar, Kalfhagen om 7 hektar och Norra marken

om 60 hektar, icke under sommaren anyändts till bete åt remonterna.

Först den 29 augusti hade remonter släppts på bete i Ottenbylund, å

hvilken mark, innehållande 225 hektar, arrendatorn derförinnan med

depotchefens tillstånd tagit höskörd. Den norra schäferiängen om 180

hektar —- en, enligt hvad depotchefen uti en af 1895 års revisorer meddelad

skrifvelse upplyst, särdeles präktig betesmark med god gräsväxt

— hade till depotens förfogande upplåtits först i slutet af juli, sedan

arrendatorn utan medgifvande af depotchefen derå verkstält slåtter.

Enligt uppgift hade tillträdet till denna äng under förra delen af nästlidet

års sommar varit genom arrendatorns egenmägtiga och mot kontrakt

stridande åtgärd med lås afstängdt.

Såsom häraf framginge, hade under betestiden nästlidet år betydande

delar af de till Ottenby kungsladugård hörande marker icke

blifvit. för remontdepoten använda, och då med anledning häraf betet

blifvit för remonterna alldeles otillräckligt, hade man sökt förbättra

konditionen åtminstone hos de hästar, som vid betestidens slut skulle

afgå från depoten, genom att, såsom ofvan nämnts, till dem utfodra

tilläggs- och vinterrationer i stor mängd. För berörda tilläggsrationer,

som bestått af, förutom gräsbete, vissa qvantiteter hafre, hö och halm,

hade, enligt hvad arméförvaltningen å intendentsdepartementet meddelat,

ersättning till kronoarrendatorn beviljats och utgått endast enligt den

beräkningsgrund, som i allmänhet vore stadgad i fråga om ersättning

för gräsbete. Åtgärden att medelst tilläggsrationer förstärka utfodringen

hade revisorerne visserligen funnit vara fullt berättigad, då förstärkning

nödvändiggjorts genom arrendatorns uraktlåtenhet att ställa sig till efterrättelse

de föreskrifter, som på grund af det mellan honom och intendentsdepartementet

afslutade kontrakt meddelats. Dock syntes det kunna

ifrågasättas, huruvida icke vederbörande bort vidtaga behöriga åtgärder

för att förhindra, att en del betesmarker i strid mot kontraktet under

månader undandroges remontdepotens förfogande. Med afseende härå

och då jemväl de för depoten tillgängliga betesmarker icke syntes hafva

blifvit använda i den utsträckning, förhållandena medgifvit, hade det

förefallit revisorerne, som om statens rätt och fördel i förevarande fall

icke blifvit vederbörligen tillgodosedd.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

17

För besvarande af revisorernes förenämnda framställning har arméförvaltningen

å intendentsdepartementet i sin ofvan omförmälda skrifvelse

åberopat ett vid skrifvelsen fogadt, från chefen för remonteringsstyrelsen

till departementet inkommet utlåtande, deri bemälde chef förklarat sig,

i olikhet med revisorerne anse, att någon anmärkning mot remonternas

skick vid aflemningen icke med fog kunnat göras; men då uppfattningen,

huruvida en remont vore i tillfredsställande skick eller ej, vore mycket

olika, hade han hänvisat till de vid förklaringen fogade intyg, som

lemnats från de regementen, hvilkas remonter revisorerne varit i tillfälle

att se, varande i dessa intyg samstämmigt uttaladt det omdöme, att de

under år 1896 från Ottenby depot emottagna remonter voro i fullgodt

skick, med anledning af revisorernes yttrande att, då oaktadt den betydliga

förstärkning i utfodringen, som tillgodokommit de remonter, som

afgått till regementena, dessa varit vid lågt hull, det vore anledning

antaga, att de vid Ottenby qvarstående remonterna af 1896 års inköp,

Indika under sommaren varit hänvisade uteslutande till gräsbete, erhållit

en alldeles otillräcklig föda, samt att orsaken till dessa förhållanden

vore, att ej alla till Ottenby kungsladugård hörande beten för statens

remonter användts, bär chefen för remonteringsstyrelsen vidare anfört,

att han ej kunde finna några verkliga skäl för antagandet att de vid

Ottenby qvarvarande remonterna erhållit en alldeles otillräcklig föda, ty

att betesmarkerna varit otillräckliga för 400 hästar, uteslöte ej möjligheten

att de kunde räcka till för 200 stycken. Anledningen, hvarför

de till regementena afgående remonterna så tidigt utfodrats först med

tilläggsration och sedan den sista månaden med vinterration, hade just

varit att reservera åt de qvarvarande remonterna tillräckligt bete, hviiket

de också erhållit, och genom den gynsamma väderlek, som på sen
sommaren

förbättrat betena, hade dessa räckt ända till den lista november,

och endast under oktober månad hade tilläggsration behöft användas.

Med undantag af den 8 har innehållande skogvaktareängen, hvilken

läge aflägset och hade dålig tillgång på vatten, hade alla till Ottenby

kungsladugård hörande beten användts. Hvarföre Kalfhagen och Norra

Marken ej upptagits i de till revisorernes förfogande lemnade dagbeskeden,

syntes bero på att dessa marker varit förenade med andra marker

och användts samtidigt.

Ottenbylund vore af den beskaffenhet, att den ej kunde användas

till bete förr än i slutet af augusti månad, till följd af den mängd insekter

der funnes, men lemnade under september månad förutom bete ett

Bih. till Hiksd. Prot. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 25 Iläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

särdeles godt skydd mot väder och vind. Kronoarrendatorn hade visserligen

undanhållit bete från norra Schäferiängen och olofligen tagit höskörd

från densamma, äfvensom ej skördat Ottenbylund på den af depotchefen

bestämda tiden, och hade sålunda onekligen ej fullgjort de förbindelser,

han åtagit sig; för denna åtgärd hade kronoarrendatorn dock

lemnat 5,095 tilläggsrationer och 7,696 vinterrationer endast mot den

ersättning, som skulle tillkommit honom för motsvarande rationer enbart

gräsbete; och då värdet på tilläggs- och vinterrationerna, med afdrag

af ersättningen för gräsbetet, fullt motsvarade värdet på det undanhållna

betet, och de för utdelning till regementena afsedda remonterna,

efter nära två månaders godt gräsbete, erhållit, delvis i förening med

gräsbete, en af hafre, hö och halm bestående kraftig utfodring, hvilken

afgjordt vore fördelaktigare än enbart gräsbete, syntes, enligt chefens

förmenande, statens rätt och fördel i förevarande fall ej i något afseende

hafva blifvit förbisedd.

Med anledning af revisorerues ifrågavarande framställning och med

hänsyn jemväl till nästlidne års Riksdags statsutskotts uttalande i detta

ämne har utskottet till en början velat meddela, att Kongl. Maj:t genom

kungörelse den 9 juli 1896 angående remonteringen vid värfvade armén

förordnat, bland annat, att denna remontering samt förvaltningen af

statens remontdepoter skall, under inspektören för kavalleriet, ombesörjas

af en remonteringsstyrelse, bestående af chef och två ledamöter, att chef

och ledamöter i styrelsen äfvensom suppleant för hvar och en af dem

skall förordnas af Kongl. Maj:t på förslag af inspektören för kavalleriet,

att om till chef, ledamot eller suppleant föreslås officer eller veterinär,

som icke tillhör kavalleriet, vederbörande inspektör eller vapen chef skall

genom inspektören för kavalleriet lemnas tillfälle att afgifva yttrande

öfver förslaget samt att den ena platsen såsom ledamot i styrelsen eller

suppleant för honom må kunna besättas genom förordnande af särskilda

personer för särskilda områden af riket; varande närmare bestämmelser

meddelade i fråga om remonteringsstyrelsens ordnande af och tillsyn

öfver remontdepoterna.

Genom att ledningen af och tillsynen öfver remontdepoternas förvaltning

sålunda blifvit öfverflyttade från arméförvaltningens intendentsdepartement

till remonteringsstyrelsen, hvilken antagligen förfogar öfver

de fackinsigter, som erfordras för en dylik verksamhet, torde kunna

emotses, att för framtiden vid tillsynen öfver remonternas utfodring och

vård å depot sådan omsigt och sakkunskap må göra sig gällande, att

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37. 19

de hästar, som tillställas den värfvade arméns olika truppförband, må

varda af beskaffenhet att vinna mera allmänt godkännande. Under

sådana omständigheter och då de al 1895 och 1896 årens revisorer

anmärkta förhållandena vid Ottenby remontdepot kunna antagas föranleda

revisorerne att fortfarande med särskild uppmärksamhet följa

remontdepoternas förvaltning, anser sig utskottet böra hemställa,

att revisorernes förevarande framställning icke må

till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Marinförvaltningen.

§ 5.

(Rev. ber. pag. 112; uti. pag. 476, 480, 484—486, 491 495).

Revisorerne, som besökt flottans station i Karlskrona, hade, enligt

hvad i berättelsen vidare meddelas, vid besöket inhemtat, att af den

årsklass af flottans värfvade stam, som antagits år 1896, ej mindre än

tio procent redan vid tiden för revisorernes besök blifvit, efter genomgångna

bestraffningar enligt gällande författningar, ur rullorna utstrukna;

och då det funnes skäl antaga, att de värfvade sjömännen i många fall

beginge fel i afsigt att, på grund af ådragna straff och deras påföljd af

af skedande, vinna befrielse från den antagna värfningen, syntes revisorerne

i detta afseende allvarliga olägenheter förefinnas, hvilka innebure

både demoralisation bland manskapet och förspilda statsutgifter för utbildning

af sjömän, de der icke komme att tjena å flottan.

Marinförvaltningen, som den 19 januari innevarande år afgifvit utlåtande

angående revisorernes anmärkningar vid granskningen af flottans

räkenskaper, har, med afseende å hvad revisorerne i nu omförmälda hänseende

anfört, hänvisat till den utredning i ämnet, hvilken meddelats i

ett af stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona insändt ytt
-

Ang. manskapet

vid

flottans värfvade

stam.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

rande från kommendanten derstädes samt i ett af stationsbefälhafvaren

vid flottans härvarande station afgifvet yttrande.

I sitt förenämnda yttrande har kommendanten å Karlskrona station

anfört, att af de förhör, som enligt § 20 i disciplinstadgan för krigsmagten

af honom verkstälts angående de af ifrågavarande manskap begångna

förseelser, hvilka föranledt utstrykningen, hade det synts framgå,

som om orsaken till de disciplinära förseelsernas upprepande låge mindre

i försöket att på detta sätt vinna befrielse från den antagna värfningen,

än i svagheten hos de disciplinära straffbestämmelserna. Dessa

straff syntes nemligen på flertalet ej åstadkomma den verkan, som med

dem vore afsedd, nemligen skräck för förseelsernas upprepande.

Detta visade sig äfven deraf att, samtidigt med att det blef för

manskapet bekant, att ur rullorna utstruket manskap ej skulle under sin

återstående kapitulationstid hållas till allmänt arbete, förseelsernas antal

ökades genast till nära dubbelt emot hvad det förut varit under samma tid.

Vid förhören hade ej heller något framkommit, som gifvit anledning

misstänka, att afsigten med förseelsernas upprepande varit att blifva

fri tjensten. Tvärtom hade det flere gånger inträffat, att, när någon

befarat att blifva utstruken, han begärt att få qvarstå, hvilket i de flesta

fall då äfven skett, men oftast hade vid dylikt fall ej lång tid förflutit,

innan han åter anmälts för förseelse.

Så länge manskapet skulle bestå af värfvadt manskap, syntes det

kommendanten, att med nuvarande straffbestämmelser ingen förändring

till det bättre i det öfverklagade förhållandet kunde vara att emotse, då

det visat sig, att något annat folk i allmänhet än landets s. k.

lösa befolkning ej tager värfning, och det vore allt för väl bekant, huru

större delen af denna befolknings ungdom med begäret för rusdrycker

för närvarande vore helt och hållet i brist på den moral och det ordningsoch

lydnadssinne, som erfordrades för ett ordentligt lefnadssätt.

Under sådana förhållanden kunde kommendanten ej inse annat än

att för tjenstens bästa det vore det rättaste att ur rullorna utstryka den,

hos hvilken ingen van funnes för att han, under förblifvande vid truppen,

skulle kunna återföras till sin tjenstepligt j och att i tjensten bibehålla

den, som genom ständigt upprepade förseelser ringaktade den militära

myndigheten, måste på hans kamrater inverka mera demoraliserande

än hans skiljande från tjensten.

Ett sådant tillvägagående kunde ej heller vara någon misshushållning

med statsutgifterna, da karlen med sitt uppförande ej vore för tjensten

duglig. Han lämpade sig nemligen ej för vidare utbildning, då

han med sitt dåliga föredöme ej kunde användas såsom instruktör eller

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlärande N:o 37.

21

förman vid stammanskapet ock ännu mindre för de värnpligtige. Genom

hans afskedande ginge karlen derjemte förlustig den lön, som staten

annars haft att utbetala till honom under 3 år och 6 månader efter

tjenstgöringen för hans utbildning.

De för karlen utbetalta medlen borde ej heller vara helt och hållet

förspilda, enär karlen i händelse af mobilisering återkomme som värnpligtig.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona har vid insändande till marinförvaltningen

af förenämnda yttrande jemte hänvisande till detsamma

för sin del tillagt, att han icke ansåge ådagalagdt, att den af kommendanten

omförmälda ökning af disciplinförseelsernas antal vore en följd

deraf, att afsändande till arméns disciplinkompani numera upphört.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station härstädes har i förevarande

ämne anfört, att vid verkstäld jemförelse mellan det manskap, som för

härvarande station antagits för värfvade stammen, enligt 1887 års or;

ganisation af sjömanscorpsen, och det dylika manskap, som antagits för

tjenstgöring för sin utbildning under viss del af tjenstetiden enligt 1894

års organisation, och hvaraf den första årsklassen med förlidet års utgång

fullgjort sitt första tjensteår vid stationen, det befunnits, att den

verkstälda antagningen enligt den senare organisationen med hänsyn till

manskapets uppförande utfallit vida sämre än antagningen enligt den

förra organisationen, särskildt i fråga om det värfvade manskapets första

tjenstgöringsår.

För år 1896 hade nemligen för härvarande station antagits sammanlagdt

85 man. Från denna summa borde likväl frånräknas dels en

man, som vid inställelsen blifvit kasserad vid verkstäld kroppsundersökning,

dels en dito, som icke instält sig vid stationen, dels äfven en man,

som på grund af falska betyg blifvit antagen, och hvilkens kontrakt

blifvit af Stockholms rådhusrätt förklaradt ogiltigt.

Sålunda återstode af 1896 års kontingent 82 man, som inträdt i

tjenstgöring vid stationen.

Då man toge i betraktande, att bland dessa nyantagna blifvit

under det gångna året verkstälda ej mindre än 73 bestraffningar, deråt

4 utgörande straffarbete och 4 fängelse, samt att 8 af de nyantagna,

d. v. s. 9,7 procent, blifvit, med stöd af § 27 i disciplinstadgan, ur

rullorna utstrukna, så framginge häraf, att förhållandet vid härvarande

station icke stälde sig gynsammare än det af statsrevisorerne anmärkta

vid flottans station i Karlskrona.

Anledningen härtill borde hufvudsakligen sökas dels i den stora

inskränkning till såväl tid som rum, som vore faststäld för rekryteringen,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

dels ock i den omständigheten, att värtvade arméns disciplinkompani i

följd af den under år 1895 vidtagna förändringen af ofvannämnda § i

disciplinstadgan blifvit indraget. Ty den moraliska inverkan, som blotta

tillvaron af detta disciplinkompani käft på det värfvade manskapet, både

varit uppenbar. Detta antagligen på den grund, att det för en livar

antagen varit fullt tydligt, att han till hvad pris som helst måste uttjena

den enligt antagningskontraktet öfverenskomna kapitulationstiden, vid stationen

eller å disciplinkompaniet. Nu deremot läge det i hvarje antagen

sjömans eget skön att bestämma, om och när han ville blifva befriad

från det antagningskontrakt, som han underskrifva, och på grund af

hvilket kronan, å sin sida oåterkalleligen förbundit sig uppfylla alla

kontraherade vilkor under anställningstiden.

Komme så härtill, att den nyantagne vid kontraktets underskrifvande

erhölle haltva legan, utgörande 25 kronor, samt ytterligare vid

afgång ur tjensten, den måtte nu vara af honom sjelf framtvingad eller

kontraktsenlig, den andra hälften af legan, utgörande likaledes 25 kronor,

som enligt gällande föreskrifter icke kunde honom fråntagas, äfven

om han vid sin afgång häftade i skuld för beklädnad, försåvidt icke

denna skuld uppkommit genom förskingring eller vanvård, äfvensom 10

kronor vid sin inställelse å antagningsplatsen vid tjenstgöringstidens

början, så syntes dessa förmåner vara tillräckligt lockande för dåliga

> kaiakterer att söka anställning, till och med i afsigt att så snart som

möjligt derefter befria sig derifrån genom att framtvinga tillämpningen

å sig ai ofvannämnda § i disciplinstadgan, sådan densamma lydde enligt

kongl. kungörelsen den 22 november 1895.

På grund af den sålunda vunna erfarenheten af de brister, som

särskildt under nuvarande förhållanden vidlådde det stadgade rekryteringssättet,

hade stationsbefälhafvaren ansett sig manad att i den förlåt

år till Kongl. Maj:t afgifna tjensterapporten fästa uppmärksamhet

vid det anmärkta förhållandet samt att framställa förslag till sådana förändringar

härutinnan, som ansetts bättre leda till målet; varande i berörda

rapport, deraf transsumt bifogats stationsbefälhafvarens anförda

yttrande och finnes den tryckta revisionsberättelsen bilagdt, hemstäldt

dels att bestämmelserna för rekrytering af flottans sjömanscorps måtte

varda i vissa afseenden ändrade, dels ock att innehållande af dagaflöning

måtte kunna såsom tillrättavisning tillämpas äfven vid flottan, liksom

jemlikt § 24 d) disciplinstadgan vid armén vore medgifvet; dock att

sadant innehållande af dagaflöningsmedel ej måtte hafva någon inverkan

på uträkningen af manskapets beklädnadspenningar.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

23

De förhållanden, revisorerne omförmält beträffande förseelser och

deraf föranledda bestraffningar inom manskapet vid flottans värfvade

stam och hvilka genom hvad i förenämnda yttranden meddelats vunnit

bekräftelse, har utskottet visserligen funnit vara af synnerligen allvarlig

beskaffenhet. Då emellertid genom härvarande stationsbefälhafvares

ofvan berörda rapport blifvit Kongl. Maj:t understäldt förslag beträffande

åtgärder till förenämnda missförhållandens afhjelpande, och detta

ämne alltså torde vara föremål för Kongl. Maj:ts särskilda uppmärksamhet,

har utskottet ansett sig endast böra hvad i förevarande afseende

förekommit för Riksdagen

omförmäla.

§ 6.

(Rev. ber. pag. 117 och 118; uti. pag. 479 och 481.)

I afseende å marinförvaltningens räkenskaper meddela revisorerne

vidare, att, enligt särskilda vid marinförvaltningens koncepthufvudbok

för året fogade förteckningar, flottans station i Karlskrona vid 1895 års

slut hade utestående fordringar till ett sammanlagdt belopp af 61,977

kronor 59 öre. Fördelade å de särskilda år, under hvilka dessa fordringar

uppkommit, utgjorde desamma följande belopp:

år 1849

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

V

1862 .................

1867 och 1868

1869 ...................

1870 ...................

1871 ................

1872 ..................

1873 .................

1874 ..................

1875 ..................

1876 ..................

1879 ..................

1880 ..................

1882 ..................

1883 ..................

.................. 425: —

................... 4: 4 1.

................... 1,848: 8 3.

................... 2,771:61.

................... 2,337:41.

.................. 2,300: —

.................. 2,331: 05.

................... 2,656:10.

................... 2,332: 43.

................... 2,305:13.

................... 2,416: 07.

.................. 93: 24.

................... 75: 30.

.................. 136: 84.

................... 683: 22.

Transport 22,716: 64.

Ang. ilottans

stations i

Karlskrona

utestående fordringar.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

år 1884 ............

Transport 22,716: 64.

.................................................................................... 413: 58.

„ 1885 ............

.................................................................................... 165: 85.

„ 1886 .........

................................................................................. 213:41.

„ 1887 ...........

.................................................................................. 142: 25.

„ 1888 ...........

................................................................................. 20,032: —

„ 1889 ............

.................................................................................. 379:12.

„ 1890 ............

.................................................................................. 245: 22.

„ 1891 ............

................................................................................. 873:61.

„ 1892 .............

................................................................................ 1,693:86.

„ 1893 .............

..................................................................................... 8,903: 96.

„ 1894.............

1,645: 12.

„ 1895 ............

................................................................................... 4,532: 97.

Summa 61,977: 59.

Med afseende å det stora antalet dylika fordringar och då åtskilliga

deruti ingående poster vore jemförelsevis betydande, hafva revisorerne

som icke af tillgängliga handlingar vunnit kännedom, huruvida åtgärder

vidtagits för fordringarnes indrifning, å förhållandet fäst uppmärksamhet.

I ofvan omförmälda, med anledning af revisorernes anmärkningar

vid granskning af flottans räkenskaper för år 1895 afgifna utlåtande

har marinförvaltningen i afseende å revisorernes nu anförda framställning

åberopat ett vid utlåtandet fogadt yttrande i ämnet af stationsbefälhafvaren

vid flottans station i Karlskrona, deraf inhemtades att vid

stationen vidtoges reglementsenliga åtgärder för utestående fordringars

indrifning, äfvensom'' för dylika fordringars afskrifning i den ordning,

kongl. förordningen den 11 december 1830 föreskrefve. Derutöfver hade

sedan, uppå af marinförvaltningen hos Kongl. Maj:t gjord framställning

om aflåtande af proposition till Riksdagen om afskrifning af en del stationens

då utestående fordringar, Kongl. Maj:t genom bref den 4 maj

1888, jemte förklarande att frågan om afskrifning af dessa fordringar

borde behandlas enligt nyssnämnda kongl. förordning, funnit framställningen

icke föranleda vidare åtgärd, det icke tillkommit marinförvaltningen

att vidtaga åtgärd för vinnande af sådan afskrifning.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona har * i ofvanberörda utlåtande

anfört, att uti § 208 af det för flottan gällande reglemente, l:a delen,

upptoges bland advokatfiskalens åligganden att efter remiss från stationsbefälhafvaren

eller varfschefen indrifva kronans fordringar; och med

tillämpning af berörda stadgande vidtoges af nämnde tjensteman åtgär
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Å7:o 37.

25

der, för hvilka särskilda redogörelser hvarje halfår afgåfves till bemälda

myndigheter.

Till följd af dylika under årens lopp vidtagna indrifningsåtgärder

med afseende å ifrågakomna fordringar hade tid efter annan belopp influtit,

hvilka dock, med hänsyn till det med en noggrann utredning

härom förbundna omfattande arbete, för närvarande icke kunde till siffran

särskildt uppgifvas; hvarvid stationsbefälhafvaren likväl ansåge sig böra

tillika upplysa, att under år 1896 till följd af fortsatta dylika åtgärder

ett belopp af 2,340 kronor 85 öre inbetalts i stationens kassa.

För öfrigt hade stationsbefälhafvaren angående stationens utestående

fordringar, af hvilka otvifvelaktigt en stor del icke komme att inflyta

oaktadt åtgärder i sådant syfte och alltså icke vidare bordo i räkenskapen

balanseras, anfört, att stationsbefälhafvaren senast i skrifvelse

den 30 april 1890 hos marinförvaltningen gjort framställning i fråga

om afskrifning af en del utaf berörda fordringar; men hade marinförvaltningen

enligt skrifvelse den 6 juni 1890 på grund af hvad genom

kongl. bref den 4 maj 1888 blifvit förklarad!, icke ansett åtgärd i det

angifna syftet böra vidtagas.

Enligt hvad utskottet inhemta!, utgöras de af revisorerne omförmälda,

i Karlskrona stations räkenskaper för år 1895 utbalanserade fordringarna

af icke mindre än 365 särskilda poster; och otvifvelaktigt är,

att ej obetydlig besparing i arbete vid bokföringen skulle kunna vinnas,

derest en del af dessa fordringar finge afskrifvas, liksom med visshet kan

antagas, att i många fall någon valuta för dessa fordringar, i synnerhet

hvad de äldre beträffar, icke kan komma statsverket till godo. De af

såväl marinförvaltningen som stationsbefälhafvaren gjorda framställningar

om ifrågavarande fordringars afskrifning hafva emellertid, såsom af

hvad ofvan meddelats framgår, blifvit afböjda med anledning af gällande

föreskrifter om sättet för sådan afskrifning, hvilka finnas intagna i kongl.

förordningen den 11 december 1830. Då sålunda i berörda författning

förefinnes hinder för vidtagande af lämpliga åtgärder i omförmälda

syfte, har utskottet förestält sig, att detta hinder bör undanrödjas genom

ändamålsenlig förändring i författningen. Utskottet har derför ansett

Riksdagen böra hos Kongl. Maj:t göra framställning i ämnet; och får

utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

huruvida icke sådan ändring i gällande bestämmelser

Bill. till Rihsä. Prof, 1837. 4 Sami 1 Afd. 25 llaft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutshottets Utlåtande N:o 37.

Ang. redovisningen

af

anslaget till

mej er ielev ers

undervisning.

.ingående afskrifning af kronans utestående fordringar

må vidtagas, att vidsträcktare möjlighet till dylik afskrifning,

än nu förefinnes, må beredas.

Landtbruksstyrelsen.

§ 7.

(Rev. ber. pag. 170 och 171; uti. pag. 502—505.)

Enligt hvad revisorerne erinra, aflät Kongl. Maj:t till 18G2—1863

årens Riksdag proposition om beviljande af ett årligt ordinarie anslag

af 3,000 rdr att användas till stipendier åt sådana personer, som, efter

vederbörande hushållningssällskaps förslag, kunde åt landtbruksakademiens

förvaltningskomité varda utsända till enskilda mejerier för att

efter derstädes genomgången fullständig lärokurs sedermera inom olika

delar af riket gagna mejerihandteringen.

Sedan denna framställning enligt skrifvelse den 11 november 1863

blifvit af Rikets Ständer bifallen, anbefalde Kongl. Maj:t den 13 i samma

månad förenämnda komité att gå i författning om de åtgärder, som

för ernående af det med anslaget afsedda ändamål kunde finnas lämpliga

att vidtaga.

På grund af berörda befallning upprättade förvaltningskomitén

med egare af enskilda välskötta mejerier kontrakt om mottagande för undervisning

vid mejerierna af ett visst antal elever mot bestämd ersättningför

hvarje elev.

I anledning af proposition till 1869 års Riksdag medgaf vidare

Riksdagen, att ett af Rikets Ständer enligt skrifvelse den 6 februari

1858 beviljadt anslag af 6,000 rdr till inrättande af två mejeriskolor i

särskilda delar af riket finge, der så funnes ändamålsenligt, användas

till mejerielevers undervisande vid enskilda mejerier; och hade i enlighet

med berörda medgifvande, efter det den lägre mejeriskolan vid Ultima

landtbruksinstitut från och med den 1 november 1883 upphört, de

till samma skola anvisade 3,000 kronor blifvit använda till mejerielevers

undervisande vid enskilda mejerier eller s. k. mejeristationerna i mellersta

och södra Sverige. Härjemte hade för ett hvart af åren 1890—1895

för enahanda ändamål anvisats 2,000 kronor.

Vidkommande berörda anslag till stipendier åt elever vid nyssnämnda

stationer hade, enligt hvad revisorerne meddelat, väl af styrel
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37. 27

sens räkenskaper framgått, att anslaget blifvit i sin helhet af vederbörande

mejeriegare uppburet, men icke till huru stor del detsamma

blifvit för sitt egentliga ändamål använda

Enligt det för de med statsmedel understödda mejeristationer åt

landtbruk sstyrelsen den 11 april 1890 utfärdade reglemente skall elev

afgiftsfritt erhålla, jemte undervisning, kost och bostad med egen bädd,

beklädningspenningar med 50 kronor årligen, att af mejeriinnehafvaren

utbetalas den 1 april och den 1 oktober, hvarje gång med 25 kronor.

De på grund af berörda föreskrift utbetalda belopp vore emellertid ej

verificerade, hvilket synts revisorerne lämpligen kunna ske genom biläggande

till räkenskapen af vederbörande elevers qvitten.

Det hade vidare ådragit sig revisorernes uppmärksamhet, att, ehuru

enligt hvad en räkenskapen bilagd förteckning öfver elever vid statens

mejeristationer gåfve vid handen, några elever af en eller annan anledning

under år 1895 afgått före kursens afsilande, vederbörande

mejeriegare, det oaktadt, uppburit å dem belöpande andelar af ofvanomförmälda

anslag utan afkortning. Hvad anginge den andel af anslagen,

som afsetts till beklädningspenningar, hafva revisorerne särskild!

framhållit, att 12 § i ofvannämnda reglemente bestämde, att elev, som

blifvit från stationen eller undervisningen skild, icke egde rätt att utbekomma

beklädningspenningar, som icke redan till betalning förfallit.

Huru i hvarje särskild! fall härmed förfarits, kunde emellertid icke med

ledning af förteckningen inhemta^.

I häröfver afgifvet utlåtande af den 18 sistlidne januari har landtbruksstyrelsen

anfört, att de medel, som blifvit anvisade eller numera

användes till mejerielevers undervisande vid enskilda mejerier, disponerades

för närvarande sålunda, att landtbruksstyrelsen med innehafvare

al’ lämpliga mejerier upprättade skriftliga aftal, hvarigenom innehafvaren

af mejeriet förbunde sig att, på sätt det af styrelsen den 11 april 1890

utfärdade reglemente för de med statsmedel understödda mejeristationor

närmare föreskrefve, emottaga, underhålla och bereda undervisning åt visst

antal elever emot bestämd afgift, som utginge af ofvanberörda medel, samt

att i öfrigt ställa sig till noggrann efterrättelse föreskrifterna i nämndareglemente

äfvensom de bestämmelser i öfrigt, Indika landtbruksstyrelsen kunde

med hänsyn till verksamheten vid stationerna finna nödigt meddela. De förpligtelser,

mejeriinnehafvaren sålunda iklädde sig, vore al ganska magtpåliggande

natur med hänsyn till såväl undervisningen, hvilken delvis måste

meddelas eleverna af en utaf mejeriinnehafvaren derför allönad, vid mejeriet

anstäld person, hvilken, för att anses behörig att meddela dylik undervisning,

borde hafva styrkt sig ega skicklighet att tillverka första klas
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

sens mejeriprodukter, som ock tillsynen öfver mejeristationen i andra

afseenden, såsom öfvervakandet af ordning och sedlighet, redogörelses

afgifvande, skriftvexling m. m. Det vore alldeles tydligt, att mejeriinnehafvaren

för alla dessa åtagna skyldigheter ej kunde anses godtgjord

endast genom den jemförelsevis obetydliga afgift, som staten till

honom erlade för hvarje elev och som under år 1895 utgått med 200

kronor, helst mejeriinnehafvaren vore skyldig att, på sätt Riksdagens

revisorer framhållit, förutom undervisning, kost och bostad, i beklädningspenningar

utbetala till elev 50 kronor för år räknadt, utan måste

mejeriinnehafvaren finna sin godtgörelse derför bestå hufvudsakligast i

det arbete i mejeriet, som mejeriinnehafvaren kunde af eleven påräkna.

Enligt, förberörda reglemente antoges eleverna för båda undervisningsåren

af styrelserna för mejeristationer, der första årets elever mottoges,

hvilka styrelser utgjordes af hushållningssällskapens förvaltningsutskott

eller den eller de personer, åt hvilken eller livilka förvaltningsutskottet

inom orten lemnat detta uppdrag, och de elever, hvilka genomgått

första årets undervisning, blefve genom landtbruksstyrelsens

försorg fördelade på de mejeristationer, der andra årets elever mottoges.

Om elev genom mindre godt uppförande gjorde sig oförtjent att få vid

stationen vistas, kunde eleven på föreståndarens ansökan men endast

på grund af styrelsens för mejeristationen beslut derifrån skiljas. Visade

sig elev, som genomginge första arets undervisning1, olämplig för mejerihandtenngen,

borde föreståndaren anmäla sadant för styrelsen för mejeristationen,

hvilken det ålåge att härom lemna underrättelse till landtbruksstyrelsen,

på hvars pröfning det berodde, om eleven skulle tillåtas

genomgå andra årets undervisning. Då elev doge eller af annan orsak,

än nyss vore nämnd, lemnade stationen, skulle sådant anmälas för landtbruksstyrelsen,

som beslutade, om ny elev skall i den afgångnes ställe

antagas. Af det sålunda sagda framginge, att mejeriinnehafvaren vore

utestängd från möjligheten att godtyckligt vare sig undandraga sig att

mottaga elev eller skilja sådan från mejeristationen.

Som landtbruksstyrelsen med den rätt, styrelsen i reglementet

förbehållit sig, noga öfvervakade ej mindre undervisningen än äfven

övriga anstalter vid stationerna, och då, på sätt landtbruksstyrelsen

ofvan anfört, mejeriinnehafvarens förnämsta ersättning bestode i det arbete,

han kunde af elev vid stationen påräkna, måste det vidare i hvarje

fall betraktas såsom en förlust för mejeriinnehafvaren, om han derigenom,

att elev af en eller annan anledning under pågående läroår afginge,

komme att få en elevplats obesatt. De kostnader, mejeriinnehafvaren

maste vidkännas för undervisningen, vore nemligen lika stora, väte sig

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

29

han hade en eller flere elever och, då dessas antal vore afpassadt

efter mejeriets storlek och omfattningen af der förekommande arbeten,

vore det angeläget för mejeriinnehafvaren att anställa annat, biträde vid

mejeriet i den påräknade elevens ställe, hvilket nnderstundom knnde

vara förenadt. med stora svårigheter och i alla händelser med större

kostnader, än om det skedde vid laga flyttningstid för tjenare, då enligt

reglementet eleverna lemnade sina anställningar vid mejeristationen.

På grund häraf ansåge landtbruksstyrelsen, att det icke vore med

billigheten öfverensstämmande, om den förlust, som mejeriinnehafvaren

på ofvan angifna sätt i allt fall måste vidkännas, ökades derigenom, att

han, för den tid elevplats utan något som helst hans förvållande vore

obesatt, ginge miste om motsvarande del af elevafgift, hvarför landtbruksstyrelsen

ej heller ifrågasatt något sådant, utan hade mejeriinnehafvaren

under samma tid fått oafkortad uppbära densamma med inbegripande

af beklädningspenningar. Hittills hade det för öfrigt ej ofta

förekommit, att någon elevplats stått obesatt, ett förhållande som under

år 1895 inträffat vid endast två mejeristationer och under kortare tider.

Hvad beklädningspenningarne anginge, så hade landtbruksstyrelsen

af mejeriinnehafvare icke påfordrat några bevis eller qvitton, att sådana

verkligen blifvit till eleverna utbetalda, lika litet som sådant skett beträffande

kost och bostad. Skälet härtill hade naturligtvis varit, att

elev, som enligt reglementet genom mejeriinnehafvarens försorg, så snart

hon antagits erhållit ett exemplar af berörda reglemente och deraf underrättats

om sina rättigheter, ej kunde antagas underlåta att hos mejeristationens

styrelse, inspektionsförrättaren eller landtbruksstyrelsen anmäla,

om hon blifvit i någon af sina rättigheter såsom elev kränkt.

För öfrigt kunde beklädningspenningar i likhet med kost och bostad

utgå in natura i form af kläder eller klädedrägt, beträffande hvilken

sistnämnda ej ovanligt vore, att den utgöres af en slags uniform. Något

skäl syntes derför ej förefinnas att beträffande beklädningspenningarne

mera än i fråga om kost och bostad fordra några särskilda verifikationer,

hvarigenom endast skulle skapas en onödig och i många fall

olämplig kontroll.

De mejerier, med hvilkas innehafvare landtbruksstyrelsen ingått

förenämnda kontrakt, kunde räknas såsom bland de inom de särskilda

orterna förnämsta, och det hade städse varit landtbruksstyrelsens önskan

att kunna gent emot bemälde innehafvare förfara på ett sätt, att derigenom

icke gåfves någon som helst berättigad anledning till missnöje

från mejeriinnehafvarnes sida, hvaraf följden lätteligen kunde blifva,

att landtbruksstyrelsen såge sig ur stånd att på bästa möjliga sätt till
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

Ang. gratifikationers

utanordnande

till

befattningsinnehafvare

inom jemvägsjörvaltningtn.

godose det för landtbruket vigtiga undervisningsintresse, som med

mejeristationerna afsåges att befrämja. Kontrollen beträffande dessa

vore enligt landtbruksstyrelsens uppfattning för närvarande så stor, att

hvarje ökning derutinnan, liksom hvarje minskning i rättigheter eller

tillökning i skyldigheter för innehafvarne af de mejerier, dit stationerna

vore förlagda, vore att betrakta endast som ett försvagande af institutionen

och kunde lätteligen medföra ganska menliga följder för mejeriundervisningen.

I enlighet med hvad landtbruksstyrelsen i detta ärende anfört,

och med stöd af bestämmelserna i ofvannämnda reglemente för mejeristationerna

samt i öfrigt med hänsyn till hvad billigheten fordrar, har

utskottet funnit, att den afgift, mejeriinnehafvare jemlikt reglementet

eger åtnjuta för hvarje elev, bör af honom få oafkortad uppbäras,

äfven då elev före kursens afslutande afgår. Deremot har utskottet

med anledning af revisorernas ifrågavarande framställning velat uttala

den mening, att verifikationer angående de, enligt § 11 i reglementet,

till mejerielever utbetalda beklädningspenningarne utan afsevärdt besvär

för mejeriföreståndaren borde kunna åstadkommas vare sig meddelst

intyg af mejeristationens styrelse om verkstäld utbetalning af medlen

eller i dess ställe utlemnade beklädnadspersedlar eller med af eleverna

å uppburna penningar eller emottagna persedlar utfärdade qvitton i

original eller bestyrkt afskrift. Utskottet har dock icke ansett denna

fråga vara af den betydelse, att utskottet velat tillråda Riksdagen vidtaga

någon särskild åtgärd i sistberörda syfte, utan har utskottet endast

velat hvad i ärendet förekommit för Riksdagen

omförmäla.

Jernvägsstyrelsen.

§ 8.

(Rev. ber. pag. 184; uti. pag. 506.)

_ Revisorerne hafva omförmält, hurusom vid särskilda tillfällen under

revisionsåret enligt jernvägsstyrelsens beslut utgått gratifikationer till

åtskilliga bland dess embete- och tjenstemän samt betjente, och såsom

exempel derpå anfört, bland annat, att till flera tjenstemän utanordnats

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

31

gratifikationer såsom särskild godtgörelse för bestyr vid utfärdande af

kombinerade biljetter; och då dessa utbetalningar saknade stöd såväl i

det af Kongl. Maj:t den 23 oktober 1874 faststälda aflöningsreglemente

för embete- och tjenstemän samt betjente vid statens jernvägstrafik som

äfven i gällande instruktion för styrelsen den 5 november 1875, hvars

38 § innehölle, att en hvar, som af styrelsen blifvit till ordinarie befattning

antagen, skulle tjenstgöra, när och hvarhelst. han dertill beordrades,

hade revisorerne ansett sig böra hvad sålunda förekommit anmärka.

I jernvägsstyrelsens med anledning af de utaf revisorerne gjorda

framställningar rörande jernvägsförvaltningen för år 1895 afgifna utlåtande

har styrelsen i förevarande ämne anfört, att förvaltningen afjernvägstrafiken

på grund af sjelfva dess beskaffenhet allt från början icke

ansetts böra genom alltför omfattande på förhand gifna föreskrifter och

begränsningar bindas i sin verksamhet och utveckling. I enlighet med

denna uppfattning, som jemväl af Riksdagen biträdts, har styrelsen

plägat för sådant arbete, som af viss personal utfördes utöfver den reglementsenligt

bestämda eller eljest skälig ansedda arbetstiden, lemna särskild

godtgörelse äfvensom, då till banbevakningen eller tågpersonalen

hörande betjente i följd af inträffadt snöhinder eller annan dylik orsak

tillfälligtvis varit synnerligen ansträngda, tilldela dem smärre gratifikationer.

Men då den förstnämnda ersättningen helt och hållet hade

samma karakter som den aflöning, hvilken utginge till extra personal,

och den sistnämnda ersättningen vore rent tillfällig, hade styrelsen icke

ansett sig behöfva i reglementförslaget särskildt omnämna dessa aflöningsformer;

och i den för styrelsen gällande instruktion, med den allmänna

affattning bestämmelserna rörande styrelsens myndighet der erhållit,

hade stadgande om rätt för styrelsen att utbetala dylika gratifikationer

svårligen kunnat förekomma.

De gratifikationer eller extra arfvoden, som af jernvägsstyrelsen

plägat utdelas, hafva afse!t att utgöra antingen ersättning för arbete å

öfvertid eller ökning i personalens aflöning vid tillkomsten af till arten

nya göromål. Hvad förstnämnda slag af gratifikationer beträffar, torde

de vara af förhållandena inom eu sådan verksamhet som jernvägsförvaltningeus

med nödvändighet påkallade. I senaste jernvägskomités

betänkande af den 24 oktober 1895 anföres i detta ämne, att komitén,

som ansåge möjlighet böra förefinnas för jernvägsstyrelsen att aflöna

visst arbete under formen af öfvertidsersättning samt att i sådana fall,

som de i styrelsens här ofvan anförda skrifvelse omnämnda, utdela

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Inlåtande N:o 37.

gratifikationer, icke trott att bestämmelser härom borde inflyta i aflöningsreglementet,

men deremot funnit sig böra i instruktionsförslaget

intaga ett stadgande, som visade att dylika förmåner kunde vid jernvägsstaten

förekomma; och återfunnes ett sådant stadgande i § é9 af

berörda förslag.

Vidkommande åter utdelande af extra arfvoden till befattningsinnehafvare

för till arten nya göromål, eller 6ådana gratifikationer, som

de af revisorerne i förevarande anmärkningspunkt omförmälda, har

statsrådet och chefen för civildepartementet till det vid Kongl. Maj:ts

proposition (n:o 27) angående lönereglering för personalen vid statens

jernvägar fogade statsrådsprotokoll af den 29 januari innevarande år

anfört, att vid bedömande af frågan om lönereglering för jernvägsstaten

borde förutom öfriga synpunkter äfven den angående berörda gratifikationer

framhållas. Att denna löneregleringsfråga, trots den storartade

utvecklingen statsbaneförvaltningen under de senare årtioudena

erhållit, icke förr trängt sig fram till lösning, ansåge departementschefen

hafva berott — förutom på befintligheten af de särskilda förmånerna,

hvilka för talrika grupper bland personalen representerat rätt

afsevärda löneinkomster — delvis äfven på den omständigheten, att

styrelsen för eu del befattningshafvare, särskildt der utvecklingen medfört

jemväl till arten nya göromål, upphjelpt aflöningen genom tilldelandet

åt extra arfvoden. Enligt hvad styrelsen i fråga om olika befattningar

anmält, vore styrelsens mening, att dessa extra arfvoden i

sammanhang med löneregleringen skulle upphöra; och komitén hade

för dess del — såsom det syntes departementschefen med allt fog —

på det bestämdaste uttalat sig mot detta system och hemstält, att föreskrift

måtte meddelas derom, att ingen tjensteman i styrelsen, hvars

minimiaflöning vore 3,000 kronor och hvilken följaktligen innehade

samma ställning som eu första gradens tjensteman inom de centrala

embetsverken, finge af jernvägsmedlen åtnjuta något annat arfvode än

dét, som funnes för hans ordinarie tjenst faststäldt eller han i egenskap

af vikarie vore berättigad att uppbära, och dels derom, att inom

jernvägsförvaltningen i dess helhet ersättning genom extra arfvode icke

finge utgå för arbete, som verkstälts under den ordinarie arbetstiden,

för så vidt icke sådant funnes i aflöningsreglementet eller instruktionen

förutsatt, och vore det departementschefens afsigt att föreslå Kongl.

Maj:t att utfärda föreskrift i den af komitén angifna rigtningen.

Då alltså, vare sig det nu framlagda förslaget om lönereglering

för jernvägspersonalen vinner Riksdagens bifall eller ej, utfärdandet af

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

föreskrift om ifrågavarande af revisorerne anmärkta extra arfvodens

upphörande är att emotse, får utskottet hemställa,

att revisorernes förevarande framställning icke

må till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Stuteriöfverstyrelsen och stuterierna.

§ 9-

(Rev. ber. pag. 203; uti. pag. 512 och 513.)

Då enligt särskilda, den 29 januari, den 21 juni och den 2 september

1895 afgifna reseräkningar, chefen för Flyinge hingstdepot

debiterat och jemväl uppburit ersättning för skjuts mellan depoten och

staden Lund med sammanlagdt 33 kronor 60 öre, deri inberäknats

godtgörelse för åkdonslega, men det syntes antagligt, att i förevarande

fall *depotens hästar och åkdon kunnat användas, hvarigenom ofvan

omförmälda utgifter kunnat statsverket besparas, hafva revisorerne å

förhållandet fäst uppmärksamheten.

1 ett med anledning af hvad revisorerne i förenämnda afseende

anmärkt afgifvet utlåtande af den 19 januari innevarande år, har stuteriöfverstyrelsen

åberopat ett från chefen för Flyinge hingstdepot infordradt,

utlåtandet bilagdt yttrande, deri anföres, att. enär .gällande

resereglemente tillerkände tjensteman för extra förrättningar i statens

ärenden resekostnadsersättning för verkstälda resor, på sätt. hvarom i

reglementet bestämdes, och ingen inskränkning i denna rättighet föreskrifves

vid fall, då sådana resor verkstälts med egna hästar, eller

ridande, eller med legd skjuts, och då föregående stuterichefer vid

Flyinge alltid utan anmärkning uppburit ersättning för härifrån företagna

tjensteresor, så hade chefen ansett som sin rättighet och handlat

på god tro, då han äfvenledes uppburit omförmälda reseersättningar.

Enligt hvad utskottet inhemtat, har förenämnde, af chefen för

Flyinge hingstdepot uppburna reseersättning föranledt anmärkning inom

kammarrättens revisionsafdelning, som yrkat, att, enär, jemlikt 21 § i

Kongl. Maj:ts instruktion för chefen för ifrågavarande hingstdepot den

11 april 1838, depotchefeu vid resor i inrättningens angelägenheter

Bill. till Riksd. Prof. 1837. i Sami. 1 Afd. 25 liåft. 5

Ang. af chef en

för Flyinge

hingstdepot

uppburen reseersättning.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Ang. biläggande

vid läroverkens

räkenskaper

af kataloger

öfver

lärjungarne.

34 Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

egde tillgodoräkna sig skjutskostnadsersättning enligt gällande resereglemente

endast i den händelse att förrättningsstället vore så aflägset,

att depotens hästar icke kunde begagnas, men detta i förevarande fall,

då afståndet emellan omförmälda platser utgjorde allenast 14 kilometer,

icke varit förhållandet och i följd deraf någon skjutsersättning

icke skolat utgå, det i sådant afseende uppburna beloppet måtte med

33 kronor 60 öre ersättas; varande denna anmärkning utstäld till

depotchefens förklaring.

Då sålunda hvad revisorerne i förevarande hänseende anmärkt,

är föremål för domstols pröfning i vederbörlig ordning, har utskottet

endast velat förhållandet för Riksdagen

omförmäla.

Konsistorierna och läroverken.

§ io.

(Rev. ber. pag. 297; uti. pag. 522—539.)

Under erinran att 1894 års statsrevisorer, hvilka vid granskning

af de allmänna läroverkens räkenskaper funnit, att vid några läroverk

kataloger öfver lärjungarne icke blifvit räkenskaperna hilagda, med

anledning deraf och då det till främjande af öfverskådligheten af läroverkens

verksamhet vore af vigt att ega tillgång till förteckning öfver

eleverna, uttalat önskvärdheten af, att en allmän föreskrift måtte meddelas

om, att kataloger öfver lärjungarne skulle bifogas läroverkens

räkenskaper, samt att domkapitlen i riket, hörda öfver denna revisorernes

framställning, i allmänhet förklarat, att de icke hade något att erinra

emot att en sådan allmän föreskrift, som af revisorerne ifrågasatts, meddelades,

men att, för så vidt revisorerne inhemtat, någon föreskrift i detta

ämne icke blifvit utfärdad, hafva revisorerne med afseende härå och

då vid granskning af de allmänna läroverkens räkenskaper för år 1895

äfven iakttagits, att vid några läroverk kataloger icke varit räkenskaperna

bilagda, ansett sig höra ånyo fästa uppmärksamheten å önskvärdheten

af, att en allmän föreskrift meddelades till åstadkommande

af enighet och ordning i detta hänseende, dervid revisorerne tillika

uttalat den mening, att ett formulär för dessa kataloger lämpligen

borde fastställas, angifvande de uppgifter, som borde deruti inflyta,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

såsom lärarnes och lärjungarnes namn och bostäder, lärarnes undervisningstimmar,

läroverkens stipendiefonder m. m.

I häröfver afgifna utlåtanden, hvilka finnas fogade vid den tryckta

revisionsberättelsen, hafva domkapitlen i riket, i likhet med hvad de

med anledning af 1894 års revisorers framställning i samma ämne anfört,

i allmänhet förklarat sig icke hafva något att erinra mot revisorernes

förslag angående utfärdandet af en allmän föreskrift om biläggande af

kataloger vid de allmänna läroverkens räkenskaper och fastställande

af formulär för dessa kataloger, dervid dock i många fall uttalats den

mening, att i dessa kataloger icke borde, såsom revisorerne ifrågasatt,

införas uppgifter å lärarnes undervisningstimmar och läroverkens

stipendiefonder, enär uppgifter derom meddelas i de årsredogörelser,

som iemlikt 43 § i läroverksstadgan den 1 november 1878 vid hvarje

läsårs slut utgifvas enligt särskildt faststäld plan, och katalogernes

belastande med dylika uppgifter således skulle onödigtvis föranleda

ökade kostnader. .

Att en allmän föreskrift om att kataloger öfver lärjungarne vid

de allmänna läroverken skola biläggas läroverkens räkenskaper utfärdas,

har utskottet, med afseende å hvad revisorerne anfört, funnit af omständigheterna

påkalladt; och då det torde vara med god ordning

öfverensstämmande, att likformighet i dessa kataloger åstadkommes,

har utskottet ansett angeläget, att för sådant ändamåls vinnande bestämmelser

meddelas om hvilka uppgifter höra. i katalogerna införas,

samt den ordning och det sätt i öfrigt, hvari dessa till lättnad för

kontrollerande myndighet skola i katalogerna förekomma; och med

afseende härå synes det utskottet önskligt, att _ formulär för dessa

kataloger varda, i enlighet med hvad revisorerne ifrågasatt, till allmän

efterrättelse faststälda, dervid till Kongl. Maj:t torde böra öfverlemnas

att närmare bestämma, hvilka uppgifter böra i katalogerna inflyta.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, dels att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

huruvida icke formulär för de allmänna läroverkens

kataloger böra till vederbörandes efterrättelse

fastställas, utvisande de uppgifter, som böra i katalogerna

intagas, samt sättet och ordningen för uppgifternas

meddelande, dels ock att Kongl. Maj:t behagade

utfärda föreskrift om sådana katalogers fogande

vid de allmänna läroverkens räkenskaper.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

Vetenskapsakademien.

§ 11.

(Rev. ber. pag. 361; uti. pag. 550.)

rtngtiokaierna Revisorerne, som genom delegerade aflagt besök vid riksmusei

för riksmusei etnografiska samling-ar, hvilka äro fördelade i två särskilda lokaler,

e>samiingar. ^en eiia ^e^en (samlingen n:o 1) förvarad och uppstäld uti åbyggnaderna

i qvarteret Grönlandet Södra och den andra delen, den s. k. Vanadissamlingen

(samlingen n:o 2), inrymd i en förhyrd lägenhet fyra trappor

upp i huset n:e 30 vid Kungsgatan här i staden, hafva meddelat, att

dessa synnerligen värdefulla samlingars förvarande, såsom nu skedde,

synts revisorerne utan tvifvel vara förenadt med eldfara; och i sådant

afseende hafva revisorerne särskildt erinrat, att i samma hus, der

vanadissamlingen vore uppstäld, finnes en mycket använd teater. Då

härtill komme, att dessa samlingars förvarande på omförmälda ställen

gjorde^ dem mindre lätt tillgängliga för allmänheten, hvilket synts

framgå deraf, att, enligt hvad af räkenskaperna inhemtades, under månaderna

januari—september 1895 endast 121 betalande personer besökt

samlingen n:o 1 och endast 26 samlingen n:o 2, hafva revisorerne uttalat

önskvärdheten af, att lämpligare och för eldfara mindre utsatta

lokaler måtte dem beredas.

Med anledning af revisorernes förenämnda framställning, har

vetenskapsakademien i skrifvelse den 13 januari innevarande år anfört,

att akademien till fullo instämde uti revisorernes uppfattning, att de

nuvarande lokalerna vore olämpliga, och detta icke blott i de af revisorerne

anmärkta afseenden, utan äfven i andra; att emellertid vetenskapsakademien,

då de naturhistoriska samlingarne äfvenledes förvarades i

alldeles otillräckliga och äfven olämpliga lokaler, vore ur stånd att för

närvarande sjelf bereda bättre förvaringsrum för de etnografiska samlingarne;

att vetenskapsakademien i tvenne skrivelser för Kongl. Maj:t

framhållit önskvärdheten af, att de etnografiska samlingarne skildes

från vetenskapsakademien och stäldes under egen förvaltning; samt att

vetenskapsakademien, för den händelse samlingarne ansåges ännu någon

tid böra qvarstå under akademiens vård, hoppades att, derest akademien,

såsom hon flere gånger och senast sistlidne höst begärt, genom statsanslag

för en ny museibyggnad, kunde i denna bereda de etnografiska

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37. 37

samlingarne ett, om än för framtiden svårligen tillräckligt, dock bättre

förvaringsrum än det nuvarande.

Utskottet delar revisorernes af vetenskapsakademien biträdda mening

om olämpligheten af de till förevarande af riksmusei etnografiska samlingar

för närvarande upplåtna lokaler. Emellertid har utskottet inhemtat,

att utsigter förefinnas att genom enskild offervillighet skulle

kunna åstadkommas en nybyggnad för ifrågavarande samlingars inrymmande.

Till upprättande af ett etnografiskt museum i hufvudstaden

har nemligen stiftelsen Lars Iiiertas minnes styrelse afsatt ett belopp

af 25,000 kronor och för samma ändamål lära likaledes 25,000 kronor

vara af professorn Gustaf Retzius och fru Anna Retzius, född Hierta,

afsätta och utlofvade, hvarjemte torde kunna antagas, att från andra

håll ytterligare bidrag för ändamålet skola inflyta. Och då byggnadsföretaget

är beräknadt skola kosta 74,000 å 75,000 kronor, oberäknadt

värdet af erforderlig tomt, samt sådan tomt måhända torde kunna beredas

å kronans mark i den trakt-, der nordiska museet är förlagdt,

torde förhoppning förefinnas om att denna fråga må vinna en snar och

gynsam lösning.

Hvad sålunda förekommit har utskottet velat för Riksdagen

omförmäla.

Institutet för blinda.

§ 12.

(Rev. ber. pag. 3.79 och 380; uti. pag. 553 och 554.)

Jemte erinran, att, enligt hvad 1895 års revisorer meddelat, efter

det enkefru Erika Carolina Nyberg, född Söderberg, som till direktionen

öfver institutet för blinda donerat en fond å 90,000 kronor, med föreskrift

att gifvarinnans namn ej under hennes lifstid finge blifva kändt

utom direktionen, aflidit, direktionen den 30 januari 189o beslutit, att

fondens från och med samma dag förda räkenskaper skulle tillika med

institutets öfriga räkenskaper öfverlemnas till granskning af kammarrätten,

hafva revisorerne omförmält, att af fondens räkenskaper, som

Ang. ofullständig

redovisning

af

enkefru E. C.

Nybergs donationsfond.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

sålunda varit för revisorerne tillgängliga, framgått, att den förenämnda

den 30 januari 1895 ingående balansen utgjort...... kronor 103,898: 8 3

samt att intressemedlen under året belöpt sig till „ 3,351: 0 3.

hvaremot utgifterna utgjort hyra

Summa kronor 107,249: 86;

för lokal till försäljning af blindas

arbeten .......................................................

........................... kronor

1,500

—

arfvode till kamreraren för fondens förvaltning-

400

—

understöd åt korgmakaren F.

Fromell i Sala ,,

50

—

för utskrifne elevers utrustning

...........................

1,150

—

skrifmaskiner...................................

............................ yy

231

—

hvadan utgående balans utgjort

tillsammans kronor

........................... yy

3,331

103,918

86.

Summa kronor

107,249

86.

I sammanhang härmed hafva revisorerne meddelat, att, på sätt

jemväl af 1895 års revisorer anmärkts, någon redovisning öfver de

för elevernas utrustning från fonden för tiden från fondens öfverlemnande,

eller år 1886, till år 1894 utbetalda medel icke kunnat

bekommas, hvadan rigtigheten af ofvannämnda, den 30 januari 1895

ingående balansen icke heller kunnat bedömas.

I häröfver afgifvet utlåtande af den 23 januari 1897 har direktionen

öfver institutet för blinda till en början återkallat i minnet,

hurusom direktionen med anledning af 1895 års revisorers anmärkningar

i samma ämne anfört, att direktionen år 1893, så snart direktionen

med sin dåvarande sammansättning hunnit taga kännedom om förhållandena

vid institutet, meddelat föreskrifter rörande redovisningen

af de med ifrågavarande fonds medel anskaffade arbetsmaterialier, och

att det vore med tillämpning af dessa föreskrifter, som redovisning

lemnats angående de från nämnda fond år 1894 för ofvanberörda

ändamål utgifna medel, dels ock att, ehuru fullständig redovisning i

detta afseende för den föregående tiden ej numera kunde framskaffas,

direktionen hade allt skäl antaga, att de medel, som från fonden anvisats

till utskrifna elevers utrustning, samvetsgrant användts för

ändamålet, hvarom direktionen haft särskildt tillfälle att förvissa sig i

anledning af en och annan f. d. elevs på senare tiden förda klagomål

i ämnet.

Vidare har direktionen andragit, att, sedan direktionen|senast

yttrade sig i förevarande ämne, direktionen icke kommit i tillfälle att

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

meddela annan upplysning i frågan än den redan lemnade, samt att

direktionen, som vid sådant förhållande tilläte sig åberopa hvad direktionen,

på sätt ofvan nämnts, uti sitt förut afgifna utlåtande härom anfört,

nu icke hade annat att i ämnet erinra, än att vid föredragning i

Riksdagen af den punkt i statsutskottets i anledning af revisorernes

ofvan först nämnda berättelse afgifna utlåtande, hvilken handlade om

nu ifrågavarande anmälan och i hvilken punkt utskottet, då, enligt

hvad institutets direktion upplyst, fullständiga redovisningshandlingar

för fondens förvaltning under åren 1887—1893 icke kunde framskaffas,

förklarat sig anse någon ytterligare åtgärd i ärendet icke vara att

vidtaga, Första Kammaren utan diskussion bifallit utskottets hemställan,

att i denna fråga Riksdagen måtte låta bero vid hvad i ärendet förekommit,

men att Andra Kammaren, med afslag å utskottets hemställan,

bifallit ett under öfverläggningen i kammaren framstäldt förslag, att

Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla att Kongl. Maj:t

täcktes föranstalta derom, att fullständig redovisning för den ifrågavarande

donationen måtte vederbörligen afgifvas, samt att vid sådant

förhållande revisorernes anmälan icke föranledt till någon Riksdagens

åtgärd.

I sammanhang med revisorernes ifrågavarande framställning har

utskottet till behandling förehaft en inom Andra Kammaren af herr

E. A. Zotterman väckt motion (n:o 157), deri föreslagits, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes

föranstalta derom, att direktorn vid institutet för blinda å Tomteboda,

fil. doktorn Petrus Kerfstedt, måtte åläggas att framlägga fullständig

och godkänbar redovisning för den af enkefru Erika Carolina Nyberg,

född Söderberg, enligt gåfvobref den 28 april 1886 till direktionen

öfver institutet för blinda lemnade donationen, i hvad afsåge de medel,

som kongl. direktionen öfver institutet under åren 1887—1893 låtit till

direktorn, mot qvitto af honom, utanordna för utgångselevernas utrustning

med verktyg och arbetsmaterialier m. m., hvilka belopp, enligt

statsrevisorernas anmärkning år 1895, sammanlagdt utgjorde. 7,710

kronor 77 öre, eller ock, att, för händelse direktorn bruste uti sådan

redovisning, honom måtte åläggas att till fonden återbetala kapitalet

med ränta.

Beträffande de skäl, som till stöd för omförmälda förslag blifvit

åberopade, tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionen.

Utskottet, som erhållit del af Nybergska fondens räkenskaper för

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

åren 1887—1893, har inhemta!, att fondens ränteinkomster under

denna tid uppgått till 27,152 kronor 3 öre samt att härutaf utbetalts

till inköp af verktyg och arbetsmateriel samt skrifmaskiner åt afgående

elever m. m. det af motionären i enlighet med den af 1895 års revisorer

meddelade uppgift angifna belopp af 7,710 kronor 77 öre.

Enligt hvad utskottet inhemta!, är frågan, huruvida institutets

direktion är skyldig att redovisa för ifrågavarande fonds förvaltning

för närvarande dragen under domstols pröfning. Sedan kammarrättens

revisionsafdelning vid granskning af institutets räkenskaper för år

1895 gjort anmärkning mot en jemlik! direktionens beslut den 30

januari samma år gjord utbetalning af ett arfvode till institutets räkenskapsförare,

hafva nemligen i häröfver infordrad förklaring af den 28

november 1896 de i berörda beslut deltagande direktionsledamöterna,

med undantag af förre landshöfdingen O. R. Themptander, som dåmera

ej var ledamot i direktionen, andragit, att af donationsbrefvets

bestämmelse derom, att ifrågavarande fond skulle, utan att sammanblandas

med institutets öfriga räkenskaper, stå under direktionens

omedelbara och uteslutande vård och förvaltning äfvensom att gifvarinnans

namn ej finge under hennes lifstid blifva kändt utom direktionen

uppenbarligen framginge, att intill enkefru Nybergs död någon

rättighet att granska direktionens åtgärder beträffande fondens förvaltning

icke tillkomma någon offentlig myndighet, samt att genom enkefru

Nybergs frånfälle, enligt direktionsledamöternas åsigt, några förändrade

förhållanden uti berörda afseende icke inträdt, enär enligt

donationsurkunden fonden fortfarande skulle stå under direktionens

uteslutande vård och förvaltning samt nämnda urkund i öfrigt ej innehölle

något stadgande, som föranledde dertill, att efter gifvarinnans

frånfälle direktionens myndighet i afseende å fonden skulle blifva mindre

än tillförene, i följd hvaraf jemväl efter enkefru Nybergs död hvarken

kammarrätten eller någon annan myndighet egde befogenhet att med

fonden eller sättet för dess förvaltning taga någon som helst befattning

och således ej heller att inlåta sig i granskning, huruvida direktionen

för sina beslut angående användandet af fondens afkastning haft fog

eller ej.

1 härvid fogadt yttrande har förre landshöfdingen Themptander

meddelat, att han instämde i omförmälda förklaring med tillägg att han

vid besök hos gifvarinnan i lifstiden hört henne uttryckligen förklara

sin önskan, att ingen skullé få blanda sig i direktionens förvaltning af

denna fond och särskildt att några revisorer ej finge att göra med

räkenskapen deröfver, hvarvid herr Themptanter derjemte förklarat, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37. 4

han anfört detta för att visa att ordet »uteslutande» enligt gifvarinnans

mening afsett — hvad det väl enligt hvarje rimlig tolkning bort afse

_ att förvaltningen af denna fond skulle handhafvas af direktionen

utan att någon egde klandra dess åtgöranden, hvarför med fullt fog

kunde bestridas att kammarrättens revisorer egde befogenhet att gorå

anmärkningar vid förvaltningen af denna fond, hvars räkenskaper

offentliggjordes allenast för att visa, huru fonden vårdades och ^invändes.

Försåvidt utskottet inhemtat, har kammarrätten ännu icke åt kunnat

utslag i detta mål. ......

Då utgången af berörda anmärkningsmål utan tvifvel maste inverka

på bedömandet, huruvida redovisning må kunna fordras för de

medel, som från Nybergska fonden utbetalts för ofvan angifna ändamål

under åren 1887—1893, anser utskottet det i herr Zottermans förevarande

motion väckta förslag för det närvarande icke böra gifva anledning

till något uttalande från Riksdagens sida. Af enahanda orsak och

vid det förhållande, att 1895 års statsrevisorers i samma ämne gjorda

framställning ej föranledde någon Riksdagens åtgärd, finner sig utskottet

ej heller höra med anledning af revisorernes nu ifrågavarande yttrande

hos Riksdagen göra hemställan om åtgärders vidtagande.

Utskottet, som till närmare upplysning i ärendet bifogar en afskrift

af enkefru Nybergs ofvan omförmälda donationsbref (Bil. A), föreslår

alltså:

a) att Riksdagen må vid den med anledning af

revisorernes förenämnda framställning afgifna förklaring

låta bero; samt

b) att det i herr Zottermans ofvanberörda motion

framstälda förslag för närvarande icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Domkyrkorna.

§ 13-

(Rev. ber. pag. 398; uti. pag. 558 och 559.)

Med omförmäiaude, hurusom jemlikt kongl. brefvet den 30 mars

1895 domkyrkorådet i Lund erhållit Kongl. Majtts tillstånd att för fullbordande

af återstående restaureringsarbeten i Lunds domkyrka äfvensom

för gäldande af domkyrkans sväfvande skuld och konvertering af

Bih. till Riksd. Prot. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 25 Häft. 6

Ang. provision

för ett af

Lunds domkyrka

upptaget

län.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 87.

äldre amorteringslån upptaga ett lån af 300,000 kronor att återbetalas

inom 40 år från lånets upptagande, men derå amortering icke skulle

ske förr än efter år 1909, samt att domkyrkorådet bekommit detta lån

af folkskolelärarnes pensionsinrättning mot tre och tre fjerdedels procent

ränta och skyldighet att under åren 1910 till och med 1934 genom

årlig amortering af 12,000 kronor återbetala lånet enligt af domkyrkoradet

härför utfärdad förbindelse af den 4 juni 1895, hafva revisorerne

meddelat att, enligt hvad domkyrkans räkenskaper utvisade, till

en kommissionär i Stockholm för negociering af detta lån utbetalts eu

provision af 750 kronor, men då denna lånetransaktion emellan två allmänna

inrättningar syntes hafva kunnat åvägabringas utan mellanhand,

helst domkyrkan hade hos sig anstäld en med 3,000 kronor aflönad

kamrerare, hafva revisorerna å förhållandet fäst uppmärksamheten.

Domkyrkorådet i Lund har i en den 11 januari innevarande år

till domkapitlet i Lund häröfver afgifven och af domkapitlet till Kongl.

Maj:t öfverlemnad förklaring anfört, att sedan ifrågasatt blifvit, att domkyrkorådet

skulle hos Kongl. Maj:t anhålla om tillstånd att för fullbordandet

af återstående restaureringsarbeten i domkyrkan äfvensom

för gäldande af domkyrkans sväfvande skuld och konvertering af äldre

lån upptaga ett lån å 300,000 kronor, domkyrkorådet beslutit att genom

sin kamrerare hos domkyrkans äldre långifvare göra hemställan,

huruvida de icke ville nedsätta den med 4£ procent utgående räntan å

deras respektive fordringar hos domkyrkan, samt om och på hvilka

vilkor domkyrkorådet skulle kunna hos dem erhålla det tilltänkta

nya lånet.

Dessa framställningar hade besvarats sålunda, att sparbanken i

Lund förklarat sig villig att nedsätta räntan å dess fordran till 4 procent

och erbjudit sig att lemna det nya lånet å 300,000 kronor emot

procent ränta; att härvarande universitets drätselnämnd beviljat nedsättning

af räntan å dess fordran till 4^ procent; samt att den tredje

långifvaren, presterskapets enke- och pupillkassa i Stockholm, förklarat

sig icke vilja medgifva någon räntenedsättning.

Efter det genom tidningsnotiser till allmänhetens kännedom kommit,

att Kongl. Maj:t medgifvit domkyrkorådet att för ofvan sagda ändamål

upptaga det nya lånet mot den billigaste ränta, som kunde betingas

— hvilken ränta af domkyrkorådet i dess hos Kongl. Maj:t i

ärendet gjorda framställning antagits skola blifva 4^ procent — hade

domkyrkorådet den 27 april 1895 af en person vid namn G. V. Siljeström

i Stockholm erhållit erbjudande att genom hans bemedling erhålla

lånet i fråga mot eu ränta af högst 3,8 5 procent, mot det att Sil
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

43

jeström för sitt besvär bekomme en provision af i procent af lånesumman

eller 750 kronor.

Då, enligt hvad kyrkorådet haft sig bekant, staden Lund, som

ungefär samtidigt genom tidningsannonser infordrat anbud å ett större

amorteringslån för stadens räkning, erhållit lägsta anbudet härå från

sparbanken i Lund samt denna bankinrättning vid af domkyrkokamreraren

J. Palm gjord förfrågan förklarat sig icke vilja lemna det för

domkyrkans räkning erforderliga lånet till lägre räntefot än 4p procent,

och enär Siljeström ungefär samtidigt förklarat sig kunna anskaffa lånet

i fråga mot ytterligare nedsatt ränta, eller 3,7 5 procent, samt detta

anbud sålunda med ej mindre än \ procent understigit det lägsta anbud,

domkyrkorådet sjelft kunnat erhålla, domkyrkorådet ansett sig

böra antaga det af Siljeström sålunda gjorda erbjudandet, såsom varande

för domkyrkan ytterst fördelaktigt.

På grund af hvad domkyrkorådet sålunda anfört, och enär den

af domkyrkorådet för lånets förmedling utgifna provisionen måste anses

såsom helt obetydlig i jemförelse med de för domkyrkan synnerligen

billiga vilkor, mot hvilka lånet genom Siljeströms bemedling erhållits,

ansåge domkyrkorådet den mot utbetalning af provisionen gjorda anmärkningen

ej böra förtjena afseende.

Utskottet, som delar revisorernes uppfattning, att ifrågavarande

lånetransaktion bort af vederbörande myndighet utan mellanhand och

följaktligen utan särskild provisions utbetalande åvägabringas, finner

sig dock icke böra föreslå någon åtgärds vidtagande med anledning af

hvad i förevarande afseende förekommit; hvadan utskottet får, under

uttalande af den förväntan, att dylika provisioners utbetalande af allmänna

penningeförvaltande myndigheter i regeln skola för framtiden

undvikas, hemställa,

att Riksdagen må vid hvad i detta ärende förekommit

låta bero.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

§ 14

(Rev. ber. pag. 451; uti. pag. 497, 587—598.)

Ang. myndig
hiätZh*taatt

. Un(^er åberopande af kongl. kungörelsen den 23 maj 1884, enligt

insända års- hvilken det åligger såväl de centrala förvaltande verken som äfven de

bermttmer a^manria inrättningar, hvilka åtnjuta statsanslag och hvilkas räkenskaper

öfverlemnas till granskning af Riksdagens revisorer, att årligen,

senast före juli månads utgång till kongl. finansdepartementet insända

berättelser om den dein tillhörande förvaltning eller om utöfvad verksamhet

den tid, för hvilken afslutade räkenskaper böra vid den närmast

förestående revisionen företes, samt vid dessa berättelser foga

räkenskapssammandrag, affattade i samma form, som i berättelsen angående

nästföregående statsrevision begagnats, hafva revisorerne anmärkt,

att denna föreskrift, hvad anginge revisionsåret, icke iakttagits

af vissa uppräknade myndigheter, från hvilka hvarken berättelser eller

räkenskapssammandrag aflemnats.

De med anledning af revisorernes förenämnda framställning ingifna

förklaringar hafva i allmänhet varit af beskaffenhet, att på grund

af dem antagas kan, att det af revisorerne med framställningen afsedda

syfte kommer att för framtiden vinnas. I ett fall förekommer dock en

afvikelse härifrån, nemligen i den från styrelsen för Ultuna landtbruksinstitut

i ärendet afgifna förklaring af den 31 december 1896. Styrelsen

anför nemligen i denna förklaring, att då i de af Kongl. Maj:t den 14

oktober 1892 för Ultuna landtbruksinstitut utfärdade stadgar i § 62

mom. t. uttryckligen angåfves de myndigheter, till hvilka styrelsen

skulle insända årsredogörelse och räkenskapssammandrag, men finansdepartementet

ej nämndes bland dessa myndigheter, hade styrelsen ej

ansett sig hafva anledning att insända sagda handlingar till finansdepartementet,

och det desto mindre, som denna åtgärd under alla de

år, som sedan nämnda stadgar utfärdats förflutit, utan anmärkning

blifvit underlåten.

Enligt den af styrelsen åberopade föreskrift i gällande stadgar

för landtbruksinstitutet åligger det styrelsen att årligen före mars

månads utgång till civildepartementet och landtbruksstyrelsen insända

enligt faststäldt formulär affattad årsberättelse jemte räkenskapssammandrag.

Men gifvetvis kan styrelsens åliggande i detta fall ej

förtaga skyldigheten för styrelsen att, i likhet med öfriga penning
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

45

förvaltande verk och myndigheter, på sätt i ofvanberörda kungörelse

af den 23 mai 1884 påbjudes, afgifva de berättelser och rakenskapssammandrag,

som skola tillhandahållas Riksdagens revisorer. _

Då emellertid styrelsens förklaring måste gifva anledning till

antagandet att, utan ytterligare erinran, några åtgärder i berörda Bylte

icke komma att af styrelsen vidtagas, anser utskottet att, till a vagabringande

af författningsenligt förfarande uti ifrågavarande afseende,

Riksdagen bör påkalla Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å detta ärende;

hvadan utskottet finner sig föranlåtet att hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj.t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder,

hvarigenom sådana berättelser och räkenskapssammandrag,

som i kongl. kungörelsen den 23 maj 1884

omförmälas, för framtiden varda från Ultuna lan tbruksinstitut

i vederbörlig ordning till finansdepartementet

insända.

§ 15-

Hvad för öfrigt blifvit af revisorerne anmäldt och erinradt har

utskottet funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen hora tagas i

öfvervägande vid behandling af de utgiftsanslag, revisorernes framställning

berör, dels hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara genom

vederbörandes utlåtanden nöjaktigt förklarad!, dels ej vara af den vig;,

att, oaktadt förklaringen icke varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens

åtgärd bort af förhållandena påkallas, dels slutligen icke hafva

varit af beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något yttrande.

Stockholm den 26 mars 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservation

vid § 10 (angående biläggande vid läroverkens räkenskaper af kataloger

öfver lärjungarne)

af herr A. G. L. Billing.

Det skulle här antecknas, att herrar H. P. P. Tamm och I. Kerfstedt

icke deltagit i förestående ärendens behandling inom utskottet.

Bih. till Riksd. Prot. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 25 Iläft. 7

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande JS/.-o 37.

Afskrift.

Till kongl. direktionen öfver blindinstitutet.

Till fonden för blindas sjelfverksamhet öfverlemnas 90,000 kronor

på följande vilkor:

Fonden, som skall benämnas Erika Carolina Nybergs, född Söderberg,

donationsfond, skall stå under kongl. direktionens öfver blindinstitutet

omedelbara och uteslutande vård och förvaltning och utan

inblandning eller sammanblandning med institutets öfriga räkenskaper.

Gifvarinnans namn får ej under hennes lifstid blifva kändt utom

direktionen.

Årliga räntan skall på förslag af institutets direktor i första

rummet användas till de från blindinstitutet utskrida elevernas förseende

med verktyg och arbetsmateriel samt hvad för dem kan finnas behöfligt

för att de måtte sättas i tillfälle att göra den undervisning, de inom

anstalten erhållit, fruktbärande.

Fondens afkastning skall ock användas till understödjande af i

landets skilda delar arbetande blindas sjelfverksamhet dels genom att

tillhandahålla dem behöfliga verktyg och arbetsmateriel, dels ock på

det sätt, kongl. direktionen på förslag af direktor eger bestämma.

Stockholm den 28 april 1886.

Erika Nyberg.

Lika lydande med en i kongl. direktionens öfver institutet för

blinda protokoll den 1 maj 1886 intagen skrifvelse, betyga

C. A:son Leijonhufvud. Vilhelm Tamm.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1897:97 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1896 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande s. 1 i texten