Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående Kongl. Maj ds proposition rörande lönereglering för personalen vid statens jernvägar och i anledning deraf inom Riksdagen väckta motioner.

1897-04-30 · 88 sidor, varav 84 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 84 av 88 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1897:57, Utlåtande, angående Kongl. Maj ds proposition rörande lönereglering för personalen vid statens jernvägar och i anledning deraf inom Riksdagen väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

1

un

Hd i t?

N:o 57.

Auk. till Kiksd. kansli den 30 april 1897, kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående Kongl. Maj ds proposition rörande lönereglering

för personalen vid statens jernvägar och i anledning

deraf inom Riksdagen väckta motioner.

(R. A.)

I proposition (n:o 27) af den 29 januari innevarande år har Kongl.

Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

att, med ändring af hvad rörande vilkoren för personalens vid

statens jernvägar anställning samt grunderna för dess aflöning nu finnes

af Kongl. Maj:t och Riksdagen gemensamt stadgadt, följande bestämmelser

må i nämnda hänseenden från och med ingången af år 1898

lända till efterrättelse:

I. Tjensteman och betjente vid statens jernvägar tillsättas genom

konstitutorial.

Tjensteman eller betjent må kunna utan ansökning förflyttas till

annan befattning vid statens jernvägar, dock utan minskning i det

honom enligt stat tillkommande arfvode.

Tjensteman eller betjent är förpligtigad att, då han fylt sextiofem år

eller, om han tillhör tågpersonalen, sextio år samt uppnått sådan tjensteålder,

att han enligt reglementet för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning

är på grund af antalet sammanräknade lefnads-och tjcnsteår

Bih. till Riksd. Prot. 1801. 4 Sami. 1 Afd. 41 Haft. (N:o 51). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

berättigad till pension från nämnda inrättning, från tjensten afgå, Kongl.

Maj:t eller, der Kongl. Maj:t ej tillsatt befattningen, jernvägsstyrelsen

dock obetaget att låta med afskedet anstå, derest och så länge han

pröfvas kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan

finnas villig qvarstå.

Tjensteman eller betjent, som på grund af antalet sammanräknade

lefnads- och tjensteår är berättigad till pension från statens jernvägstrafiks

pensionsinrättning, men ännu ej uppnått den i föregående stycke

omförmälda lefnadsålder, må kunna, derest så finnes för tjensten fördelaktigt,

af Kongl. Maj:t eller, der Kongl. Maj:t ej tillsatt befattningen,

af jernvägsstyrelsen entledigas.

Tjensteman eller betjent, som icke kan sin befattning behörigen

sköta vara sig till följd af kroppsskada eller sjuklighet, hvilken han i

tjensteutöfning vid statens jernvägar sig ådragit, eller ock, efter minst tio

tjensteår i ordinarie anställning vid samma jernvägar, till följd af antingen

sjuklighet, som han icke ådragit sig i tjensteutöfning, eller ålderdomssvaghet,

må jemväl kunna af Kongl. Maj:t eller, der Kongl. Maj:t ej

tillsatt befattningen, af jernvägsstyrelsen entledigas.

Öfriga bestämmelser för antagande, entledigande eller förflyttning

af personal vid statens jernvägar meddelas af Kongl. Maj:t.

II. Arfvode, som tillkommer vid statens jernvägar anstäld tjensteman

eller betjent, är antingen fast arfvode, sådant som uti stat, hvilken

af Riksdagen godkänts, finnes för vissa till antalet bestämda befattningar

anslaget, eller ock arfvode efter klass, sådant som med tilllämpning

af den i punkt VI här nedan angifna löneklassreglering för

hvarje år bestämmes af Kongl. Maj:t för af Kongl. Maj:t jemväl till

antalet faststälda befattningar.

III. Fast arfvode fördelas i lön och tjenstgöringspenningar, på

sätt i punkt IV finnes för hvarje befattning angifvet.

Af arfvode efter klass, som uppgår till eller öfverstiger 1,500 kronor,

anses tre fjerdedelar utgöra lön och en fjerdedel tjenstgöringspenningar

samt af lägre belopp fyra femtedelar lön och en femtedel tjenstgöringspenningar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

3

IV. Fasta arfvode!! utgå för år räknadt enligt följande stat:

Lön.

Tjenst-

görings-

Summa

pen-

ningar.

arfvode.

A) inom styrelsen.

Kr.

Kr.

Kr.

1 generaldirektör...........................

8,000

4,000

12,000

1 öfverdirektör..............................

4,400

2,000

6,400

3 öfverdirektörer............................

13,200

6,000

19,200

1 byrådirektör...............................

3,000

1,500

4,500

6 byrådirektörer............................

18,000

9,000

27,000

1 arkitekt....................................

3,000

1,500

4,500

1 telegrafdirektör...........................

3,000

1,500

4,500

1 kamererare.................................

2,600

1,400

4,000

1 hufvudkassör.............................

2,600

1,400

4,000

1 föreståndare för statistiska kontoret

2,600

1,400

4,000

1 d:o för milkontoret.........

2,600

1,400

4,000

Aflöningen kan höjas efter 5 år

1 förste kontrollör..........................

2,600

1,400

4,000

med 500 kronor och efter 10

år med ytterligare 500 kronor.

2 förste kontrollörer........................

5,200

2,800

8,000

1 byråingeniör...............................

2,600

1,400

4,000

8 byråingeniörer............................

7,800

4,200

12,000

1 registrator och aktuarie...............

1,800

1,200

3,000

1 revisor......................................

1,800

1,200

3,000

1 notarie..............’.....................

1,800

1,200

3,000

4 notarier ....................................

7,200

4,800

12,000

1 förrådsförvaltare.........................

1,800

1,200

3,000

1 kontrollör...................................

1,800

1,200

3,000

4 kontrollörer................................

7,200

4,800

12,000

(Åtnjuter förste vaktmästaren fri

J bostad, skall lönen minskas med

1 förste vaktmästare.......................

800

300

1,100

Anm. Ålderstillägen anses tillhöra

1 150 kronor.

lönon.

B) vid distrikten.

1 distriktschef...............................

4,125

1,375

5,500

(Efter fem år kan aHiiningon höjas

3 distriktschefor............................

12,375

4,125

16,500

[ mod 500 kronor.

Transport

121 900

62,300

184,200

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

Tjenst-

görings-

Summa

pen-

ningar.

arvode.

Kr.

Kr.

Kr.

Transport

121,900

62,300

184,200

1 bandirektör................................

8 bandirektörer..............................

3,375

10,125

1,125

3,375

4,500

13,500

Aflöningen kan höjas efter 5 år

1 maskindirektör...........................

3,375

1,125

4,500

år med ytterligaro^500 kronor.

8 maskindirektörer.........................

10,125

3,375

13,500

(Aflöningen kan höjas efter 5 år

1 trafikinspektör............................

2,250

750

3,000

| med 500 kronor, efter 10 år

11 trafikinspektörer.................... .....

24,750

8,250

33,000

\ med ytterligare 500 kronor och

efter 15 år med ytterligare 500

'' kronor.

1 distriktssekreterare .....................

2,250

750

3,000

3 distriktssekreterare......................

6,750

2,250

9,000

1 baningeniör..............................

2,250

750

3,000

Aflöningen kan höjas efter 5 år

21 baningoniörer.............................

47,250

15,750

63,000

med 500 kronor och efter 10

år med ytterligare 500 kronor.

1 maskiningeniör..........................

2,250

750

3,000

7 maskiningeniörer.........................

15,750

5,250

21,000

1 distriktskassör............................

2,025

675

2,700

3 distriktskassörer..........................

6,075

2,025

8,100

1 verkstadskamererare.....................

2,025

675

2,700

3 verkstadskamererare.....................

6,075

2,025

8,100

1 förrådsförvaltare..........................

2,025

675

2,700

3 förrådsförvaltare.........................

6,075

2,025

8,100

Aflöningen kan höjas efter 3 år

med 300 kronor, efter G år med

1 maskininspektor..........................

2,025

675

2,700

ytterligare 300 kronor och efter

3 maskininspektorer.......................

6,075

2,025

8,100

9 år med ytterligare 300 kronor.

1 verkmästare................................

2,025

675

2,700

8 verkmästare................................

16,200

5,400

21,600

1 telegrafinspektor........................

2,025

675

2,700

3 telegrafinspektorer.......................

1 stationsinspektor å l:sta klassens sta-

6,075

2,025

8,100

tion.........................................

2,625

875

3,500

4 stationsinspektorer å lista klassens

stationer..................................

10,500

3,500

14,000

Efter 5 år kan aflöningen höjas

mod 500 kronor.

1 stationsinspektor å2:a klassens station

16 stationsinspektorer å 2:a klassens

2,250

750

3,000

v! } s i» f *1 1 f M» * i /

station.....................................

36,000

12,000

48,000

Transport

362,500

142,500

505,000

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

5

! *} t r'' . *\''/{

•iV, V

Lön.

Tjenst-

görings-

Summa

pen-

ningar.

arfvode.

Kr.

Kr.

Kr.

Transport

362,500

142,500

505,000

1 stationsinspektor å 3:e klassens sta-

tion ........................................

1,800

600

2,400

Aflöningen kan höjas eftor 3 år

med 300 kronor och efter G år

29 stationsinspektoror å 3:e klassens

med ytterligare 300 kronor.

stationer........:..........................

52,200

17,400

69,600

< . 1 i . : • 1 • . »- ‘

1 byråassistont...........................

1,575

525

2,100

11 byråassistenter............................

17,325

5,775

23,100

1 underinspektör å l:a klassens station

1,575

525

2,100

Aflöningen kan höjas efter 3 år

1 expeditionsföreståndare ål:a klassens

1,575

525

2,100

med 300 kronor, eftor 6 år med

ytterligare 300 kronor och efter

station.....................................

9 år mod ytterligare 300 kronor.

20 underinspektörer eller expeditions-

föreståndare å l:a klassens sta- tioner .....................................

31,500

10,500

42,000

Summa

470,050

178,350

648,400

Anm. 1. Af ålderstilläggen anses tre fjerdedelar tillhöra lönen och en fjerdedel tjenstgöringspenningarno.

Anm. 2. 1 trafikinspektör, 1 baningeniör och 3 maskiningeniörer åtnjuta särskilda tilläggsarfvoden

efter 500 kronor för år. Stationsinspektor, som tillika är tågdirigent, kan

erhålla ett tilläggsarfvode efter högst 300 kronor för år.

Tilläggsarfvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del

uppbäras af befattningens innehafvare, då han icke tjensten förrättar.

V. Arfvoden efter klass utgå med följande årliga belopp:

för

l:a

klassen

med..................

................. kr.

3,000

—

»

2:a

»

» ..................

................. »

2,700

--

»

3:e

»

» ..................

.................. »

2,400

—

»

4:e

»

» ..................

................. »

2,100

—

»

5:e

»

» ..................

................. »

1,800

—

»

6:e

»

» .................

................ B

1,500

—

»

7:e

»

» ..................

................ »

1,200

—

))

8:e

»

» ................

................. »

1,080

—

))

9:e

D

))

960

»

10:e

»

» ..................

................. »

900

_

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

för ll:e klassen med ...............................

.... kr.

840

—

» 12:e »

b ................................

.... »

780

—

» 13:e »

)) ................................

.... »

720

—

» 14:e »

)) ...............................

. ))

660

_

» 15:e »

)) ................................

.... ))

600

» 16:e »

)) ...........................

))

540

» 17:e »

» ................................

.... »

480

—

» 18:e »

» .............................. .

.... »

420

—

l:o. Arfvoden efter klass åtnjutas

i betjente enligt följande reglering:

af nedannämnde tjenste-

Lägsta

Högsta

arfvode.

arfvode.

Å) inom styrelsen.

a) tjenstemån.

bokhållare......................................

Klass.

Kr.

Klass.

Kr.

3

2,400

1

3,000

ritare.............................................

4

2,100

2

2,700

manlig kontorsskrifvare....................

8

1,080

3

2,400

qvinlig eko ....................

10

900

6

1,500

b) betjente.

manligt kontorsbiträde.....................

15

600

7

1,200

rÅtnjuter vaktmästare fri bostad,

'' skall lönen minskas med 150

y kronor.

vaktmästare....................................

12

780

10

900

qvinligt kontorsbiträde.....................

16

540

11

840

kontorsvakt ....................................

17

480

15

600

B) vid distrikten.

a) tjensteman.

underingeniör och ritare..................

} 5

1,800

3

2,400

stationsinspektor å 4:de kl. station ....

bokhållare......................................

|

telegrafist.......................................

6

1,500

3

2,400

förste stationsskrifvare.....................

)

stationsinspektor å 5:e kl. station......

6

1,500

4

2,100

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

7

manlig kontorsskrifvare.....................

stationsskrifvare å l:a, 2:dra eller 3:dje

l 8

1,080

4

2,100

kl. station...................................

J

stationsskrifvare å annan station........

8

1,080

5

1,800

qvinlig kontorsskrifvare.....................

11

840

8

1,080

b) betjente.

lokomotivmästare.............................

vagnmästare.............................;......

} ’

1,200

3

2,400

lokomotivförare ...............................

9

960

5

1,800

öfverbanmästare ..............................

10

900

5

1,800

öfverkonduktör och konduktör............

11

840

6

1,500

stationsmästare å 6:te kl. station.......

trädgårdsmästare.............................

9

1

960

7

1,200

maskinist.......................................

materialvakt....................................

!n

840

7

1,200

vagnförman....................................

11

840

8

1,080

banmästare.....................................

12

780

8

1,080

eldare............................................

13

720

8

1,080

manligt kontorsbiträde.....................

15

600

8

1,080

stationsmästare å 7:de kl. station ......

12

780

9

960

packmästare....................................

stationskarlsförman..........................

13

720

9

960

Stationskarlsförman, hvilken tjenst- gör såsom vexel- eller magasins- forman vid större station, kan

erhålla ett tilläggsarfvode efter

S 60 ä 180 kronor för år.

portvakt vid l:a klassens station eller

. 14

660

9

960

vid verkstad................................

vaktmästare....................................

15

600

11

840

qvinligt kontorsbiträde 1....................

16

540

11

840

vagnsmörj are..................................

16

540

12

780

portvakt.........................................

lokomotivputsare..............................

vagnputsare....................................

pumpare.........................................

kolvakt..........................................

16

540

13

720

Stationskarl, hvilken tjenstgör så-

som signalkarl, voxolkarl eller

stationskarl ...................................

17

480

14

660

magasinskarl vid större station,

kan erhålla otttilliiggsarfvodoofter

högst 60 kronor för år.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

Lägata

Högsta

arfvode.

arfvode.

Klass.

Kr.

Klass.

Kr.

1 »

[Banvakt, hvilken tjonstgör såsom

| vakt vid rörlig bro, kan under

kontorsvakt ....................................

480

15

600

\ seglationstiden erhålla ett tilläggs- arfvode efter 60 å 120 kronor

1 för år.

notisbärare....................................

18

420

16

540

Anm. Om tilläggsarfvode enligt denna punkt gäller hvad i punkt IY för dor oinnämndt tilläggs
-

arfvode är stadgadt.

2:o. Då Kong]. Maj:t finner sådant lämpligt, må kontors skrifvare

aflönas efter beting på det sätt, att lian erhåller betalning i den mån

han verkställer arbete, hvarå styrelsen utsatt visst pris. Så aflönad

kontorsskrifvare skall för utförandet af sådana arbeten, hvilka icke

lämpligen kunna på nämnda sätt godtgöras, erhålla betalning för timme

enligt pris, som styrelsen fastställer.

VII. l:o. Såsom allmänna vilkor för erhållande af ålderstillägg enligt

punkt IV gäller: att tjensteman under mera än fyra femtedelar af den

tjenstetid, som erfordras för att vinna rätt till ålderstillägget, bestridt

sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjenst, dock att

härvid ej må honom till last räknas den tid, han kan hafva åtnjutit

semester eller tjenstledighet utan arfvodesafdrag; att hans tjenstgöring

under denna tid varit af beskaffenhet att kunna väl vitsordas; samt att

den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret

näst efter det, hvarunder den stadgade tjensteåldern blifvit. uppnådd.

2:o. Tjensteman, som från eu befattning, med hvilken förmånen

af ålderstillägg är förenad, förflyttas till annan dylik befattning med

samma eller lägre arfvode, eger i fråga om rätt till ålderstillägg tillgodoräkna

sig den tid, han innehaft den förra befattningen.

3:o. Förflyttas tjensteman från en befattning vid distrikten, med

hvilken förmånen af ålderstillägg är förenad, till annan dylik befattning

med högre arfvode, men har hans aflöning i den förra befattningen,

hyresbidrag jemlikt punkt X här nedan deri inräknadt, på grund af

intjenadt ålderstillägg redan uppgått till högre belopp än arfvodet jemte

hyresbidraget i den nya befattningen, eger han såsom personligt tillägg

till lönen uppbära skilnaden intill dess hans aflöning i den nya befatt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

9

ningen stigit till samma belopp. År med någondera befatlningen i

stället för hyresbidrag förenad förmånen af fri bostad, skall denna, allt

efter orten, beräknas till femton eller tjugu procent af arfvodet, på sätt

i punkt X sägs.

Dylikt personligt lönetillägg må i motsvarande bill jemväl utgå till

distriktstjensteman, som befordras till befattning inom styrelsen, äfvensom

till tjensteman inom styrelsen, som befordras till annan befattning

derstädes, dock att ersättning för hyresbidrag eller fri bostad ej må

beräknas.

4:o. Förflyttas tjensteman från befattning med arfvode efter klass

till befattning med fast arfvode, men har hans aflöning i den förra befattningen

redan uppgått till högre belopp än aflöningen i den nya

befattningen, eger han åtnjuta sådant personligt lönetillägg, hvarom i

mom. 3:o sägs; och gäller dervid i fråga om hyresbidrag och fri bostad

hvad i nämnda mom. stadgas.

VIII. l:o. Tjensteman inom styrelsen får med det undantag, hvarom

i mom. 6 sägs, uppbära tjenstgöringspenningar endast för den tid, han

verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester.

Hindras han af sjukdom att sin tjenst förrätta, eger han uppbära

hela lönen. Undfår han ledighet för svag helsas vårdande, enskilda

angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan han förpligtas att under

ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå så mycket af lönen,

som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt.

2:o. Tjensteman vid distrikten får med det undantag, hvarom i

mom. 6 sägs, uppbära tjenstgöringspenningar endast för den tid, han

verkligen tjenstgjort eller varit tjenstledig under förhållanden, som enligt

mom. 3 berättiga till fullt arfvodes åtnjutande.

3:o. Fullt arfvode må till distriktstjensteman, som åtnjuter tjenstledighet

för enskilda angelägenheter, utgå för en tid af högst trettio

dagar under loppet af ett och samma kalenderår; skolande likväl vid

bestämmandet af denna tid icke medräknas den tid, han efter styrelsens

medgifvande användt för att utom sin tjenstgöringsort på egen

bekostnad göra iakttagelser i sitt yrke, eller den tid, som åtgått för

fullgörande af de skyldigheter, hvilka ålegat honom såsom fullmägtig

eller revisor vid statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, eller de söndagar,

han reglementsenligt varit befriad från tjenstgöring för att bevista

gudstjenst.

Åtnjuter han ledighet för sjukdom eller svag helsas vårdande, må

fullt arfvode till honom utgå för en tid af högst sextio dagar under ett

och samma kalenderår.

Bih. till ltilcsd. Prot. 1807. 4 Samt. 1 Afd. 41 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

Om lian åtnjutit ledighet för så val enskilda angelägenheter som

för sjukdom eller svag helsas vårdande, må dock sammanlagda antalet

dagar, för hvilka han under nämnda förhållanden eger uppbära fullt

arfvode, icke öfverstiga sextio.

4:o. Undfår distriktstjensteman tjenstledighet för enskilda angelägenheter

utöfver den i mom. 3 omförmälda tid af trettio dagar, eller

för svag helsas vårdande utöfver den i samma mom. först omförmälda

tid af sextio dagar eller för särskilda uppdrag, kan han förpligtas att

utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som för

tj en stens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt. Har han för

sjukdom åtnjutit tjenstledighet under sextio dagar utöfver den tid af

sextio dagar, hvarom i mom. 3 först sägs, må han likaledes kunna förpligtas

att utom tjenstgöringspenningarne afstå så mycket af lönen,

som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvats skäligt.

5:o. Betjent, som erhåller tjenstledighet, vare i fråga om arfvodesafdrag

i allmänhet likstäld med distriktstjensteman, dock att under loppet

af ett och samma år fullt arfvode må utgå vid ledighet för enskilda

angelägenheter endast under högst femton och vid ledighet för sjukdom

eller svag helsas vårdande under högst fyratiofem dagar, samt att,

då ledighet åtnjutits för så väl enskilda angelägenheter som för sjukdom

eller svag helsas vårdande, sammanlagda antalet dagar, för hvilka betjent

eger uppbära dylikt arfvode, icke må öfverstiga fyratiofem.

6:o. År tjensteman eller betjent sjuk i följd af kroppsskada, ådragen

i tjensteutöfning, må arfvodet till honom utgå under högst sex

månader oafkortadt samt efter denna tid med belopp, som för tjensteman

af Kongl. Maj:t och för betjent af styrelsen bestämmes.

IX. Aflider tjensteman eller betjent i följd af olyckshändelse under

tjensteutöfning, må ett belopp, motsvarande en månads aflöning,

såsom begrafningshjelp tilldelas sterbhuset.

X. l:o. Förmånen af fri bostad uti jernvägens egna eller i närheten

af tjenstgöringsplatsen belägna, för ändamålet förhyrda lägenheter må,

der styrelsen finner sådant vara för jernvägstrafiken behöfiigt, tillkomma

följande tjensteman och betjente vid distrikten, nemligen:

distriktschef, ban- och maskindirektör, trafikinspektör, ban- och maskiningeniör,

byråassistent, maskininspektor, stationsinspektor, underinspektör,

expeditionsföreståndare för biljettexpedition, förste stationsskrifvare å

station af andra eller tredje klass, lokomotivmästare, stationsmästare,

maskinist, materialvakt, vagnförman, banmästare och vaktmästare

äfvensom betjente af lägre grad än vid banafdelningen: banmästare,

vid maskinafdelningen: eldare och vid trafikafdelningen: kontorsbiträde;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

11

dock alt förhyrning af bostäder icke må ega rum utan Kongl. Maj:ts

särskilda medgifvande.

Der lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må fri

bostad i jernvägens egna hus tillkomma jemväl nu ej nämnde tjenstemän

eller betjente vid distrikten.

2:o. Med fri bostad är förenad förmånen af fri vedbrand enligt

stat, som af styrelsen fastställes.

3:o. Tjenstemän och betjente vid distrikten, hvilka ej åtnjuta fri

bostad, eg a uppbära hyresbidrag, utgörande tjugo procent af arfvodet

(fast arfvode jemte ålderstillägg eller ock arfvode efter klass) för dem,

som äro stationerade i Stockholm, Göteborg, Malmö eller Östersund,

och femton procent för dem, som äro annorstädes stationerade. Hyresbidraget

anses tillhöra lönen.

XI. l:o. Felräkning spenning av tillkomma:

a) hufvudka.ssör med 1,000 kronor om året;

b) distriktskassör med 500 kronor om året;

c) tjensteman vid distrikten, som handhafver underkassörsgöromål

vid banafdelningen, med högst 300 kronor om året för hvarje bansektion;

d) trafik- och telegrafstationernas upphör dsp er sonal med högst 0,3

procent af redovisade trafik- och telegraminkomster jemte efterkrafsbelopp

till fördelning mellan nämnda personal på afsändnings- och mottagningsstationerna,

med iakttagande att beloppet ej må för någon

öfverstiga 1,000 kronor för år samt i öfrigt enligt de närmare grunder,

Kongl. Maj:t bestämmer.

2:o. Anmärkning sprovision tillkommer tjenstemännen vid revisionsoch

kontrollkontoren enligt de närmare grunder, Kongl. Maj:t bestämmer,

med högst femton procent å hvarje belopp, som på grund af anmärkning

gjord af sådan tjensteman, antingen, såsom ej behörigen uppburet,

till statens jernvägar inflyter eller, såsom för högt debiterad t,

till vederbörande återgäldas.

3:o. Milpenningar tillkomma tågpersonalen i förhållande till den

väglängd, en hvar under tjenstgöring å tåg tilirjrggalagt, samt enligt

de grunder, Kongl. Maj:t fastställer.

4:o. Premier må enligt särskilda af Kongl. Maj:t faststälda bestämmelser

kunna tilldelas betjente, till följd af hvilkas hushållning

med materialier afsevärda besparingar i utgifterna för trafiken åstadkommits.

5:o. Om extra inkomst enligt denna punkt gäller hvad i punkt

TV för der omnämndt tilläggsarfvode är stadgadt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

XII. Lokomotivmästare, lokomotivförare, eldare, öfverkondnktör,

konduktör, packmästare, kontorsbiträde, portvakt, kontorsvakt och notisbärare

äfvensom öfverbanmästare, banmästare, banvakt, vagnsmörjare,

stationskarlsförman och stationskarl erhålla uniformspersedlar in natura

eller ock beklädnadsersättning till visst årligt belopp, allt enligt reglemente,

som af styrelsen fastställes.

XIII. Kostnadsfri läkarevård jemte medikamenter lemnas enligt de

närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t meddelar, åt den vid distrikten

anstälda personalen äfvensom åt der anstälde betjentes hos dem boende

hustrur och oförsörjda barn.

XIV. Indrages eller förändras någon befattning, och förflyttas i följd

deraf innehafvaren till tjenstgöring å annan plats med ringare aflöningsförmåner,

eger styrelsen tilldela den förflyttade lämplig lönefyllnad,

intilldess han kan erhålla ny anställning med aflöningsvilkor

motsvarande dem, han förut innehade. Sådan lönefyllnad vare ansedd

lika med arfvode och fördelas i lön och tjenstgöringspenningar på sätt

i punkten III är för arfvode efter klass stadgadt.

Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

att KoDgl. Maj:t må utfärda nödiga bestämmelser med afseende å

öfvergången till ny stat för den del af den nuvarande ordinarie personalen

vid statens jernvägar, som erhållit förordnande å sina befattningar

före den 15 november 1895, hvilka bestämmelser må hvila på följande

allmänna grunder:

att den nya ordningen bör omedelbart tillämpas med afsende å

sådana aflöningsformer, som för personalen äro af jemförelsevis mindre

vigt och livilkas bibehållande enligt nuvarande grunder för allenast en

del af personalen skulle föranleda invecklade anordningar och oegentligheter;

men

att i fråga om sådana för personalen väsentliga aflöningsförmåner

som arfvode och inqvartering in natura eller ersättning derför de bestämmelser,

som nu gälla, böra fortfarande tillämpas, intill dess att

vederbörande antingen anmäler sig till öfvergång på ny stat — hvilken

anmälan må för att vinna afseende ega rum inom viss af Kongl. Maj:t

föreskrifven tid — eller erhåller befordran eller ock uppflyttas i löneklass,

dock att, om öfvergång till ny stat på grund af uppflyttning i

löneklass skulle medföra försämring i vederbörandes lönevilkor, skälig

godtgörelse härför må lemnas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

la

Slutligen har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

att generaldirektören och chefen för jernvägsstyrelsen må vara berättigad

att från och med månaden näst efter den, då han efter sextiofem

lefnadsår och minst tio tjensteår såsom chef för jernvägsstyrelsen

från embetet afgår, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 6,000 kronor, dock att detta belopp

skall minskas med hvad lian kan vara berättigad att i pension uppbära

från statens jernvägstrafiks pensionsinrättning.

Utom ofvan omförmälda Kongl. proposition har utskottet till förberedande

behandling fått emottaga följande i anledning af densamma

väckta motioner, nemligen:

inom Första Kammaren:

n:o 44 af herr K. 1. von Stapelmohr;

n:o 47 af herr II. P. P. Tamm;

inom Andra Kammaren:

n:o 148 af herr F. W. H. Pegeloiv;

n:is 152, 154 och 173 af herr <S. A. Hedin.

För innehållet af dessa motioner och de deri gjorda yrkanden har

utskottet ansett lämpligast att redogöra på vederbörliga ställen i den

följande framställningen.

Förarbetena till ifrågavarande proposition utgöras af:

l:o) Jernvägsstyrelsens skrifvelse den 26 november 1892, med

förslag till nytt aflöningsreglemente för personalen vid statens-jernvägar;

2:o) 1893 års jernvägskomités den 24 oktober 1895 afgifna betänkande

och förslag angående jernvägsadministrationen, hvilket förslag

omfattar nedan nämnda hufvudafdelningar:

undersökning af jernvägsadministrationens organisation och det

sätt, hvarpå dess verksamhet i väsentliga grenar utöfvas m. m.;

förslag till instruktion för jernvägsstyrelsen med underlydande

distriktsförvaltningar jemte motiv;

förslag till aflöningsreglemente för personalen vid statens jernvägar

jemte motiv och

sammanfattning af komitöns organisationsförslag jemte approximativ

beräkning af förslagets ekonomiska innebörd;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

3:o) Jernvägsstyrelsens underdåniga utlåtande den 30 januari 1896

öfver de allmänna grunderna för den föreslagna organisationen äfvensom

öfver förslaget till aflöningsreglemente samt

4:o) Jernvägsstyrelsens underdåniga yttrande den 25 november 1896

rörande den del af komiténs förslag, som afser vilkoren för tjenstemännens

anställning.

Häraf äro till Riksdagens ledamöter i tryck utdelade komiténs förslag

med åtföljande bilagor samt jernvägsstyrelsens utlåtande den 30

januari 1896, och fäster utskottet uppmärksamhet derpå, att bland

berörda bilagor intagits, såsom bilaga 1 en historik öfver svenska statsbaneförvaltningens

uppkomst och utveckling i organisativt hänseende

och såsom bilaga V jernvägsstyrelsens skrifvelse den 26 november 1892.

I sitt vid propositionen fogade anförande till statsrådsprotokollet

den 29 januari detta år har chefen för civildepartementet redogjort för

ofvan omförmälda förslag och yttranden i de delar, desamma afhandla

ämnen, som förekomma i propositionen.

Till undvikande af alltför stor vidlyftighet har utskottet ansett sig

i det följande ej böra så fullständigt, som i regel plägar ske, återgifva

innehållet af departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet, utan

har utskottet tillåtit sig att i större utsträckning än vanligt använda

hänvisningar. Endast genom ett sådant förfarande torde erforderlig

öfverskådlighet af Kongl. Maj:ts förevarande förslag stå att vinna.

:i •_ ti • •: i • 1 »i ... ■ i io >

I

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57

15

i

Förslagets innebörd oeli allmänna karakter.

Den kongl. propositionen innefattar först och främst, såsom dess

rubrik äfven utmärker, eu lönereglering för personalen vid statens jernvägar,

men med denna lönereglering äro förbundna vissa organisationsfrågor

af betydelse för jernvägarnes förvaltning.

Hvad då till en början angår sjelfva löneregleringen, hafva i propositionen

bibehållits de två hufvudslag af ordinarie arfvode, hvilka nu

förekomma vid jern vägsstaten, nemligen fast arfvode och arfvode efter

klass eller »föränderligt arfvode», såsom sistnämnda slag af arfvode för

närvarande kallas. För löneklass-systemets bibehållande har komitén

anfört angelägenheten för jernvägsförvaltniugen af att lättare kunna i

mån af rörelsens växande behof få antalet befattningar i vissa grader

ökade, än som för öfriga förvaltningar, der samtliga befattningar till

antalet fastsloges af Riksdagen, vore möjligt, hvarjemte det icke heller

kunde förnekas, att det i en del fall kunde för jern vägsförvaltningen

med dess egenartade förhållanden vara ändamålsenligt, att Kongl. Maj:t

egde friare händer i fråga om tilldelandet af begynnelselöner och löneförhöjningar,

än som läte sig göra med ett system af uteslutande fixa

arfvoden jemte efter bestämda år inträdande ålder stil! ägg. Af dessa

skäl hade komitén ansett sig böra föreslå bibehållandet af arfvoden efter

klass för alla sådana slag af befattningar, i afseende å hvilka antalet

befattningshafvare synts kunna blifva föremål för jemförelsevis tätare

vexlingar år från år.

I hvad som sålunda anförts till förmån för löneklass-systemet kan

utskottet instämma. Utskottet vill dock framhålla vigten deraf, att, på

sätt komitén förordat (kongl. prop. s. 58—60), jernvägsstyrelsen genom

formligt beslut i plenum fastslår de allmänna grunder, enligt hvilka

uppflyttning i löneklass bör ega rum, samt att dessa grunder varda för

personalen bekantgjorda.

Vid angifvandet af skilnaden mellan fast arfvode och arfvode efter

klass har Kongl. Maj:t icke inskränkt sig till att anföra den omständigheten,

att fast arfvode finnes uti stat, som af Riksdagen godkänts, för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

vissa befattningar anslaget, medan arfvode efter klass för hvarje år

bestämmes af Kongl. Maj:t med tillämpning af den utaf Riksdagen

beslutade löneklass-reglering, utan Kongl. Maj:t har ansett det böra

tillika uttryckas, att de fasta arfvodena till antalet bestämmas af Riksdagen,

under det att de rörliga arfvodenas antal för hvarje år fastställes

af Kongl. Maj:t.

För närvarande har Riksdagen ej meddelat några som helst bestämmelser

rörande antalet befattningar vid distrikten. Kongl. Maj:t

kan till följd deraf ensam, utan Riksdagens hörande, efter behof öka

såväl distriktens antal som antalet tjenster derstädes. Så är det äfven

i det hela taget beträffande styrelsen, ty endast 13 platser der inom äro

af Riksdagen faststälda till antalet. Jernvägsstyrelsen hade i sitt förslag

af år 1892 upptagit inalles 29 fästa platser, men i den kongl. propositionen

uppgå de till 212 °), utöfver hvilken siffra de fasta arfvodena

icke skulle kunna stiga utan Riksdagens medgifvande. Genom antagande

af Kongl. Maj:ts förslag skulle sålunda Riksdagen vinna ett afsevärdt

ökadt inflytande å lönestaten vid jernvägarne.

Vid bestämmandet af lönebeloppens storlek har komitén och Kongl.

Maj:t utgått från den grundsatsen, att jernvägspersonalen i detta afseende

borde i möjligaste mån likställas med andra stats tjensteman, och det

synes utskottet, att förslaget härutinnan i allmänhet träffat det rätta.

Klart är, att jernvägstjenstens säregna natur icke medgifvit eu fullkomlig

likställighet ens med de verk, som kunna närmast jemföras med

jernvägsförvaltningen, post- och telegrafverken.

I sin motion, n:o 148 inom Andra Kammaren, har herr Pegeloiv

anfört, att om man granskade de föreslagna aflöningarna för betjeningspersonalen,

skulle man finna, att några förbättringar upptagits dels för

vissa mindre talrika personalgrupper: öfverbanmästare, materialvakter,

banmästare, vagnsmörjare och stationkarlsförmän, dels för den talrika

banvaktspersonalen, hvilket senare förslag borde helsas med synnerlig

tillfredsställelse, då denna personal hade en ansvarsfull, för trafiksäkerheten

vigtig och under en stor del af året mycket ansträngande tjenstgöring.

Delvis hade dock, förmenar motionären, en ej obetydlig försämring

i löneförmånerna föreslagits, i hvilket afseende framhållits:

den för personalen ogynsamma fördelningen af lön och tjenstgöringspenningar,

framkallad af sträfvandet att åstadkomma likhet med

öfriga embetsverk; *)

*) Komitén hade föreslagit 208 fasta arfvoden. Ökningen i den kongl. propositionen beror derpå,

att inom styrelsen uppförts ytterligare två kontrollörer samt vid distrikten ännu en maskiningeniör och

en verkmästare.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

17

den för den del af tågpersonalen, som ej bor i Stockholm, Göteborg,

Malmö eller Östersund, föreslagna nedsättningen i inqvarteringsersättning

från 20 till 15 procent af arfvodet;

borttagandet af begrafningshjelpen, utom vid olycksfall i tjensten.

Af dessa »försämringar» skulle väl någon egentlig betydelse endast

kunna tillerkännas de två först omnämnda. Med dem förhåller det sig

emellertid så, att den klandrade fördelningen i lön och tjenstgöringspenningar,

såsom utskottet i det följande skall uppvisa, till följd af

stadgandena angående arfvodesafdrag vid tjenstledighet alldeles icke

innebär någon försämring af betjeningens förmåner, och att nedsättning

i en del af tågpersonalens nu utgående inqvarteringsersättning icke

kommer att inträffa, om utskottets förslag i detta stycke vinner Riksdagens

bifall, enär utskottet ämnar hemställa, att hyresbidraget skall

för hela distriktspersonalen bestämmas till 20 procent af arfvodet.

Mot löneregleringsförslaget har vidare af herr Hedin, i motion

n:o 152 inom Andra Kammaren rigtats den anmärkning, att hälften af

personalen skulle vara bortglömd. Motionären stöder denna uppgift

derpå, att enligt jern vägsstyrelsens berättelse för år 1895 den ordinarie

tjenstepersonalen vid årets början utgjorde 6,058 och vid dess slut

5,946 personer, medan antalet af den extra tjenstepersonalen i medeltal

för år 1895 utgjort 6,318 personer, och anser motionären dessa

tal gifva vid handen, att vid statsjernvägarne råder en oroväckande

disproportion mellan den ordinarie och den extra personalen. Med

anledning häraf får utskottet erinra, att i det angifna antalet extra

personal, 6,318 personer, ingå 1,745 arbetare vid verkstäderna och

förråden, samt att af återstoden ett säkerligen mycket betydande antal

utgöres af arbetare, som antagits för tillfällig hjelp vid de olika afdelningarna,

särskild!, banafdelningen, och Indika, iika litet som jernvägens

verkstads- och förrådsarbetare, torde böra eller lämpligen kunna upptagas

i eu lönestat. Fråndrages antalet sådana arbetare, nedgår siffran

för den extra personalen i så väsentlig grad, att det omordade missförhållandet

mellan ordinarie och extra ej kan med rätta sägas förefinnas.

Beträffande härefter organisationsfrågan, tillåter sig utskottet att

hänvisa till komiténs framställning (korigl. prop.s. 17—36), jernvägsstyrelsens

utlåtande deröfver (kongl. prop. s. 36—44) och departementschefens

yttrande (kongl. prop. s. 51—54), hvari han förordar komiténs förslag.

Detta förslag har af komitén sjelf sammanfattats på följande sätt:

Bih. till kikad. Prof.. 18D7. 4 Samt. 1 A/d. 41 lliift. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Statsutskottets Utlåtande N:o 57-

»Vid den anbefalda undersökningen af jern vägsadministrationens

organisation har komitén allra främst fäst sin uppmärksamhet vid den

relativt starka centralisation, som inom samma förvaltning är rådande;

och har komitén i detta hänseende ansett:

att för lättande af den arbetsbörda, som nu tryckte centralförvaltningen,

samt åstadkommande af en icke allenast verksammare, utan

äfven billigare linieförvaltning en decentralisation borde genomföras inom

jernvägsförvaltningen genom öfverflyttande till liniebefälets handläggning

af åtskilliga ärenden, som nu behandlades af centralförvaltningen,

och i sammanhang dermed inrättas särskilda <1 is triktsföre ältning a r för

linietjenstens handhafvande;

att antalet af dessa distriktsförvaltningar borde fastställas till fyra

och gränserna för de olika distrikten bestämmas i enlighet med af

komitén uppgjordt förslag;

att hvarje distriktsförvaltning borde bestå af en chef, benämnd

distriktschef, tillika föreståndare för administrativa och trafikafdelningarna,

samt två ledamöter, nemligen en bandirektör och föreståndare

för banafdelningen samt en maskin direktör och föreståndare för maskinafdelningen;
att

distriktsförvaltningen skulle sammanträda till gemensam öfverläggning

och beslut i alla ärenden, hvilka an ginge förvaltningen i allmänhet

eller eljest vore af den vigt eller beskaffenhet i öfrig!, att samarbete

mellan de olika afdelningarna borde i fråga om dem ega rum;

att vid dessa sammanträden en hvar afdelningsföreståndare skulle

föredraga de ärenden, som anginge hans afdelning, men beslutanderätten,

för beredande af nödig enhet och kraft åt förvaltningen, tillkomma

distriktschefen ensam, annan ledamot dock obetaget att reservera

sig mot distriktschefens beslut, hvarjemte reservation i ärende, som

skulle hos styrelsen anmälas, alltid och i annat ärende, så snart densamma

afgifvits af föredraganden, omedelbart borde till styrelsen insändas;

att ärenden, som icke vore gemensamma, borde handläggas och afgöras

af de särskilda afdelningsföreståndarne hvar för sig i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad för närvarande egde rum;

att emellertid distriktschefen, hvilken i allmänhet borde vara i besittning

af teknisk bildning, ehuru fordran härpå icke borde vara ovilkorlig,

skulle i sin egenskap af förvaltningens chef vara styrelsen i

första hand ansvarig för den allmänna ordningen och ekonomien inom

distriktet och för ty ega att utöfva inspektion öfver samtliga afdelningarna;

samt

att distrikten för den löpande trafiktjenstens handhafvande skulle

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

19

indelas i särskilda trafiksektioner under befäl af tjenstemän, benämnda

trafikinspektörer och utrustade med en jemförelsevis större grad af

sjelfständig myndighet; hvarjemte ban- och maskmingeniörerna äfvenledes

skulle beklädas med befogenhet att sjelfständigt afgöra en del

personalfrågor.»

Till vinnande af en klarare uppfattning af frågan har utskottet

trott det vara ändamålsenligt att här vidare återgifva följande paragrafer

ur komiténs instruktionsförslag:

»9. Ärendenas handläggning inom distriktsförvaltningarna.

§ 67.

I alla sådana ärenden, hvilka angå förvaltningen i allmänhet eller

eljest äro af den vigt eller beskaffenhet i öfrigt, att samarbete mellan

de olika afdelningarna bör i fråga om dem ega rum, sammanträder

distriktsförvaltningen till gemensam öfverläggning och beslut. En hvar

afdelningsföreståndare föredrager dervid de ärenden, som angå hans

afdelning, men beslutanderätten tillkommer distriktschefen ensam, annan

medlem af distriktsförvaltningen dock obetaget att till protokollet anteckna

sin skiljaktiga mening. Förekommer sådan skiljaktig mening i

ärende, som skall hos jernvägsstyrelsen anmälas, skall utdrag af protokollet

biläggas skrifvelsen i ämnet. Fattar distriktschefen i annat ärende

beslut mot föredragandes afvikande och till protokollet antecknade mening,

skall likaledes protokollsutdrag omedelbart till styrelsen insändas,

De ärenden, hvilka skola handläggas af samlad distriktsförvaltning,

angifvas närmare i § 69.

§ 68.

Vid förfall för distriktschefen inträder, der styrelse nej annorlunda

förordnar, den äldste af de öfrige medlemmarne i distriktsförvaltningen,

med bibehållande af föreståndareskapet för egen afdelning, såsom ensam

beslutande chef för förvaltningen samt föreståndare och föredragande

för administrativa afdelningen. Trafikinspektören vid den trafiksektion,

dit distriktets hufvudort hör, öfvertager deremot, likaledes under förutsättning

att styrelsen ej annorlunda förordnar, föreståndareskapet och

föredragningsskyldigheten för trafikafdelningen.

Under enahanda förutsättning öfvertager vid förfall för bandirektören

baningeniören vid den bausektion, dit distriktets hufvudort hör,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

samt vid förfall för maskindirektören den i distriktets hufvudort stationerade

maskiningeniören föreståndareskapet och föredragningsskyldigheten

för vederbörande afdelning.

§ 69.

Samlad distriktsförvaltning åligger:

att årligen inom af styrelsen föreskrifven tid afgifva förslag till

kostnads- och arfvodesstater för distriktet samt att, sedan dylika stater

för distriktet faststälts, tillse, att utgifterna begränsas inom de anvisade

beloppen, med skyldighet att, om en anslagspost å kostnadsstaten synes

komma att öfverskridas, bos styrelsen göra anmälan härom med den

framställning, hvartill omständigheterna kunna föranleda;

att likaledes årligen och inom af styrelsen föreskrifven tid afgifva

förslag till nya byggnader och anläggningar samt om- och tillbyggnader

inom distriktet äfvensom till anskaffning af rullande materiel för

distriktets behof;

att afgifva förslag rörande distriktets behof af sådana förrådsartiklar,

hvilka styrelsen förbehållit sig att sjelf upphandla, äfvensom i

enlighet med styrelsens bestämmelse verkställa upphandling af de vigtigare

bland de förrådsartiklar, som af linieförvaltningen skola anskaffas;

att afgifva förslag till tidtabellen för ordinarie bantåg inom distriktet;

att beträffande personalärenden utöfva den myndighet eller vidtaga

de åtgärder, hvarom i §§ 84—86, 88, 90—91 och 94 sägs;

att i enlighet med af styrelsen gifna bestämmelser utdela gatifikationer

samt medgifva ersättning för arbete å öfvertid åt underlydande

ordinarie personal;

att besluta om boställslägenheternas fördelning mellan den del af

distriktets personal, hvilken enligt aflöningsreglementets bestämmelser

och styrelsens med stöd af dessa bestämmelser utfärdade särskilda föreskrifter

eger åtnjuta förmånen af fri bostad;

att besluta i de fall, hvarom i § 11 mom. 3 och 4 af aflöningsreglementet

förmäles;

att utfärda bränslestat för distriktet;

att enligt vissa af styrelsen faststälda grunder till disposition af

enskilda uthyra jernvägen tillhöriga tomter och öfriga jordområden, dock

att tillstånd till uppförande å dylikt område af annan byggnad än sådan

af provisorisk beskaffenhet och utan eldstad ej må lemnas utan

styrelsens särskilda medgifvande;

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

21

att i enlighet med af styrelsen faststälda grunder handlägga och

afgöra frågor, som angå restaurationsväsendet vid distriktets stationer;

att låta periodvis verkställa försäljning å auktion af kasserade

effekter och skrotvaror i enlighet med styrelsens för sådan försäljning

meddelade bestämmelser;

att i allmänhet verkställa utredning i samt afgifva yttrande

öfver ärenden, som till förvaltningen remitteras, äfvensom i öfrigt

handlägga sådana ärenden, som styrelsen genom utfärdad arbetsordning

eller särskild föreskrift förklarar böra af samlad distriktsförvaltning afgöras.

Derest någon medlem af distriktsförvaltningen sådant påyrkar, må

jemväl ärende, som ofvan ej angifvits, göras till föremål för handläggning

af samlad distriktsförvaltning.

§ 70.

De till linieförvaltningen hörande ärenden, som påkalla afdelningsföreståndares

åtgörande, men icke enligt § 69 äro föremål för handläggning

af samlad distriktsförvaltning, afgöras af de särskilde afdelningsföreståndarne

hvar för sig; egande föreståndare, då ett synnerligen

skyndsamt afgörande erfordras, meddela ordres och fatta beslut jemväl

i afdelningen rörande ärende, som enligt § 69 bort vara föremål för

samfäld handläggning, dock med skyldighet att vid nästa sammanträde

åtgärden till förvaltningens protokoll anmäla.

§ 71.

Alla från styrelsen till linieförvaltningen utgående skrifvelse!’ och

andra expeditioner, hvilka innefatta beslut eller ordres, skola ställas

till distriktsförvaltningen vid vederbörande distrikt; åliggande det distriktschefen,

hvilken har att mottaga dessa expeditioner, att, då ärendet

är af den beskaffenhet, att det hör under samlad distriktsförvaltnings

handläggning, anmäla det hos förvaltningen, samt, då ärendet faller

under afdelningsföreståndares särskilda handläggning, öfverlemna expeditionen

för verkställighet till vederbörande afdelning.

§ 72.

Skrivelser och expeditioner, hvilka utfärdas på grund af beslut,

fattadt i samlad distriktsförvaltning, underskrifvas af distriktschefen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 57-

ensam, med iakttagande, att ofvanför namnet tecknas: »På distriktsförvaltningens

vägnar» samt kontrasigneras af distriktssekreteraren.

Skrivelser och expeditioner, hvilka afdelningsföreståndarne enligt

§70 utfärda, undertecknas af vederbörande föreståndare.

10. De särskilda tjenstemännens vid distriktsfförvaltning ärna åligganden.

§ 73.

Distriktschefen är såsom distrikts/förvaltning ens chef styrelsen i första

hand ansvarig för den allmänna ordningen och ekonomien inom distriktet;

åliggande i sådant hänseende distriktschefen särskildt att med uppmärksamhet

följa de ekonomiska förhållandena inom distriktet samt

dels sjelf vidtaga, dels ock hos styrelsen föreslå åtgärder, som lända

till befordrande af jernvägarnes ändamål, förökande af deras inkomster

och minskande af deras utgifter, äfvensom att tillse, att instruktioner

och reglementen efterlefvas samt att samverkan eger rum mellan de

olika afdelningarna, för hvilka ändamål han har att tid efter annan

företaga inspektionsresor inom distriktet; varande distriktschefen skyldig

att, om han vidtager åtgärd, som faller inom annan afdelningsföreståndares

område, vid distriktsförvaltningens nästa sammanträde anmäla

åtgärden till protokollet. I förhållande till främmande myndigheter

eger distriktschefen jemväl att företräda distriktet och dervid, hvad

distriktet vidkommer, bevaka statens jernvägars rätt och intresse.

Såsom föreståndare för administrativa a/delningen åligger distriktschefen

:

att öfvervaka och kontrollera distriktskassans skötsel i allmänhet

samt granska och till styrelsen insända distriktskassörens redogörelser

äfvensom att i öfrigt handlägga distriktet rörande ärenden af beskaffenhet

att enligt denna instruktion, utfärdad arbetsordning eller särskild

föreskrift tillhöra administrativa afdelningen.

Distriktschefen såsom föreståndare för trafikafdelning en åligger:

— — — — — — — — — — — — — — — —j)

Beträffande central/or v ältningen har komitén, i stort sedt, icke

funnit anledning frångå den nuvarande ordningen annat än i hvad

af decentralisationen betingas, men i stället sökt vidare utveckla och

mera i detalj bestämma denna ordning, i syfte bland annat att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57-

28

närmare öfverensstämmelse måtte vinnas med de normer, som blifvit

fastslagna för våra öfriga stora kommunikationsverks förvaltning, alltid

dock med aktgifvande på den undantagsställning, hvartill jernvägsförvaltningens

egenartade natur kunde synas med fog föranleda. Sålunda

har komitén vid den genomgripande omarbetning af den för jernvägsstyrelsen

nu gällande instruktion, som komitén företagit, sökt uppdraga

bestämda gränser mellan de ärenden, hvilkas afgörande skulle tillkomma

styrelsen, och dem, som borde underställas Kongl. Maj:t, äfvensom i

ganska väsentlig mån fullständigat de nu gällande bestämmelserna i

fråga om sättet för ärendenas handläggning inom styrelsen — detta

senare framför allt, såsom komitén anmärker, i syfte att inom styrelsen

åstadkomma det samarbete, som för ett verk af jern vägsförvaltningens

afsevärda ekonomiska betydelse måste vara af synnerlig vigt, samt att

dymedelst och genom bestämdare föreskrifter i allmänhet angående

formerna för ärendenas behandling tillgodose den uppfattning, som

legat till grund för Riksdagens i skrifvelse den 17 maj 1892 gjorda

framställning angående utfärdande af särskild arbetsordning för jernvägsstyredsen.

Vidare har komitén, bland annat, föreslagit närmare

bestämmelser rörande kompetensfordringarna för erhållande af anställning

i jernvägens tjenst äfvensom ifrågasatt föreskrift derom, att

tjenstemannabefattningarna i allmänhet skulle tillsättas först efter det

ledigheten i behörig ordning kungjorts och tillfälle till ingifvande af

ansökningar sålunda stått vederbörande öppet; gällande detta i öfrigt

så väl central- som distriktsförvaltningens personal. Genom denna

sista föreskrift skulle, såsom komitén anmärker, ett gammalt önskningsmål

hos personalen uppfyllas och på samma gång från statens

synpunkt erhållas ökad garanti för att tjensterna i hvarje särskilt fall

blefve på bästa sätt besatta.

De organisationsförändringar, hvilka sålunda blifvit ifrågasatta, torde

knappast kunna, såsom herr Pegelow i sin motion, n:o 148 inom Andra

Kammaren, yttrar, anses vara af synnerligen genomgripande beskaffenhet.

De gå visserligen i rigtning af en decentralisation, men de

lemna den nuvarande organisationen till sina hufvudgrunder orörd och

kunna, enligt utskottets tanke, rättast karakteriseras såsom ett försök

att genom öfverflyttande å liniebefälet af handläggandet och afgörandet

af en hel de! ärenden, som nu ingå till och afgöras hos styrelsen,

afhjelpa vissa brister inom jern vägsförvaltningen.

Mot donna förvaltning, sådan den för närvarande är ordnad, har i

främsta rummet framstälts den anmärkningen, att den sönderdelning i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 57-

fyra afdelningar (administrativa, ban-, maskin- och trafikafdelningen),

som eger rum inom styrelsen, trängt sig ned genom hela verket och

åstadkommit, att detta nästan kan sägas bestå af fyra olika förvaltningar,

till det helas skada handlande alltför oberoende af hvarandra.

Att inom jernvägsadministrationen råder brist på samarbete, torde icke

kunna förnekas, lika litet som att detta är fallet såväl inom styrelsen

som ute å distrikten, hvad de senare angår särskildt i ekonomiskt hänseende.

Komitén har betonat — och utskottet biträder dess mening

härutinnan — att orsaken till det bristande samarbetet hos styrelsen

är att söka deri, att med statsjernvägarnes tillväxt styrelsens medlemmar

under årens lopp blifvit mer och mer öfverhopade med löpande

ärenden, hvilka framför andra ovilkorligen kräfva afgörande. Hvad som

fordras är alltså, att styrelsen befrias från en del af sin arbetsbörda,

och det är också detta, man velat vinna genom att åt de föreslagna

distriktsförvaltningarna uppdraga många ärenden, som nu onödigtvis

belasta centralförvaltningen. Samarbetet å distrikten åter har man sökt

främja genom att åt distriktsförvaltningarna gifva en sådan organisation,

att en verkligt sammanhållande kraft ej skulle saknas der inom.

Genom distriktschefsembetet skulle i förvaltningen af hvarje distrikt

införas den enhet, utan hvilken jernvägarne icke torde kunna, så som

sig bör, fylla sin uppgift och samtidigt lemna det i ekonomiskt afseende

bästa möjliga resultat.

De föreslagna bestämmelserna om samlad distriktsförvaltnings åligganden

och distriktschefens speciella skyldigheter synas utskottet i allmänhet

lyckligt funna. På samma gång de åt distriktschefen gifva eu

för ändamålet med hans befattning tillräcklig myndighet, lemna de dock

åt de öfriga respektive afdelningsföreståndarne den nödiga friheten i

dem tillhörande fackfrågor. Att distriktschefsbefattningen innehafves af

distriktets trafikdirektör, anser utskottet rigtigt. Någon tvekan kan väl

icke heller gerna råda derom, då trafikdirektören har hand om den

gren af förvaltningen, som har till uppgift att utföra sjelfva transportarbetet,

d. v. s. trafiken, och som till följd deraf måste vara hufvudafdelningen.

Anordningens lämplighet torde för öfrigt vara vitsordad

af erfarenheten från de enskilda jernvägarne.

Genom lättandet af styrelsens arbetsbörda skulle vidare åt styrelsen

beredas tid att egna större uppmärksamhet åt de stora och

vigtiga frågor, som alltid framställa sig för en betydande kommunikationsförvaltning

och som under nuvarande förhållanden alltför länge få

vänta på sin lösning till men för näringslifvets utveckling och förkofran.

Först om styrelsen befrias från en mängd löpande ärenden

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

25

och rena detaljfrågor, kan man hos densamma förvänta en stegrad förmåga

af initiativ.

Organisationsförändringarna afse slutligen att införa en mera effektiv

inspektion öfver linieförvaltningen. Komitén har i detta hänseende ansett

distriktschefen böra åläggas att tid efter annan företaga inspektionsresor

inom sitt distrikt, hvilkas liufvudsakliga uppgift skulle vara att

skaffa honom tillfälle att efterse, huruvida icke besparingar skulle kunna

ske genom ökadt samarbete de olika afdelningarnes personal emellan,

en så att säga ekonomisk inspektion. Samtidigt härmed skulle en kraftigare

fackinspektion än hittills kunna komma till stånd genom styrelsens

ledamöter, hvilka vid sina inspektionsresor tillika borde tillse, att

likformighet och samarbete egde rum mellan distriktsförvaltningarna.

Efter att sålunda i största korthet hafva redogjort för liufvuddragen

af de ifrågasatta organisationsförändringarna, får utskottet — som

i fråga om inrättandet af en särskild taxebyrå inom styrelsen och trafiksektioner

å luden (trafikinspektörer), anställandet af juridiskt bildade

distriktssekreterare och kassaväsendets ombildning hänvisar till den kongl.

propositionen — såsom sin åsigt uttala, att det mål, hvartill nämnda

förändringar syfta, är så eftersträfvansvärdt, att ett försök med dem torde

böra göräs, helst de synas i sig innebära goda förutsättningar för uppnående

af önskadt resultat. Hen- Pegelow har visserligen i sin motion

sökt göra troligt, att den förändrade organisationen skulle försvåra och

fördyra jernvägsadministrationen samt utbilda densamma i byråkratisk

anda. Hvad herr PegeloAv anfört till stöd för detta påstående har dock

icke varit af beskaffenhet att förmå öfvertyga utskottet om rigtigheten

af hans uppfattning, så mycket hellre, som utskottet i motionen funnit

åtskilliga misstag med afseende å förslagets verkliga innehåll. Så är

t. ex. förhållandet, då herr Pegelow yttrar, att inrättandet af distriktsförvaltningar

ej skulle medföra någon fördel för den trafikerande allmänheten,

utan tvärtom, enär distriktsförvaltning, för att behandla

framställningar i tariff- och restitution sfrågor, måste sammanträda till

öfverläggning, hvarigenom skulle uppkomma större tidsutdrägt, än nu

vore fallet. Enligt förslaget skola emellertid dylika frågor ej tillhöra

distriktsförvaltning, utan behandlas af distriktschefen ensam i hans

egenskap af trafikdirektör.

Af hvad utskottet sålunda anfört torde framgå, att utskottet för

sin del ej velat ansluta sig till det af herrar Pegelow, i motionen

n:o 148, och Hedin, i motionen n:o 152, på olika grunder framstälda

yrkandet om utslag å förevarande proposition.

bih. till Riksd. Prut. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 41 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

Utskottet öfvergår härefter till att punktvis behandla Kongl. Majits

proposition och gör dervid början med den föreslagna

Arten af personalens anställning.

Kongl. prop. punkt I.

Ordinarie tjenst vid statens jernvägar innehafves enligt gällande

stadganden endast på förordnande tills vidare, med tre månaders uppsägning,

då förordnandet meddelas af jernvägsstyrelsen. Komitén ansåg

status quo i detta afseende böra bibehållas. Den medgaf visserligen,

att för åtskilliga befattningar, i synnerhet inom styrelsen, likställighet i

förevarande fall med andra embetsverk skulle kunna ega rum utan olägenhet

för jernvägstjensten; men då för det stora flertalet befattningar

och särskildt för alla dem, som tillhörde den egentliga linietjensten,

detta icke skulle kunna ifrågakomma af hänsyn rill trafikens säkerhet,

ansåg komitén lämpligast, att den nuvarande ordningen bibehölles för

jernvägspersonalen i dess helhet, helst likställighet inom verket i detta

vigtiga afseende syntes önskvärd, bland annat af den anledning, att

åtskilliga svårigheter vid förflyttningar och dylikt derigenom undvekes.

Inom komitén reserverade sig två ledamöter mot denna uppfattning

och anförde i hufvudsak följande (jfr. kongl. prop. s. 45—49): att numera,

då staten drifvit jernvägstrafik i 40 år och en ofta lång extra ordinarie

tjenstgöring föreginge anställandet i ordinarie beställning, väl ingen

blefve antagen till en plats, der särskilda personliga egenskaper erfordrades,

utan att man förut varit i tillfälle att försäkra sig om hans

lämplighet i tjensten; att, om senare inträffande omständigheter

gjorde en förflyttning önskvärd, eu sådan kunde verkställas, äfven

om tjensteman nen i fråga anstälts under former, som mera öfverensstämde

med dem, under hvilka tjenstemäu vid likartade verk

(post-, telegraf-, tullverken) antoges; att disciplinen inom jernvägsförvaltningen

syntes kunna uppehållas, äfven om icke all personal vore

anstäld på tre månaders uppsägning; samt att det nuvarande anställningssättet

kunde medföra menliga följder för verket i dess helhet och

innebure bestämda olägenheter för personalen.

Reservanternas mening biträddes af jernvägsstyrelsen, som i utlåtande

den 25 november 1896 (kongl. prop. s. 49—51) — under förutsättning,

framför allt, af bibehållande i allt väsentligt af jernvägsförvaltningeus

bestraffningsrätt samt förflyttningsrätt — tillstyrkte personalens

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

27

anställande medelst konstitutorial. På departementsschefens hemställan

(kong], prop. s. 54—55) tiar Kongl. Maj:t nu i punkt, 1 af propositionen

föreslagit, att tjensteman och betjente vid statens jernvägar skola tillsättas

genom konstitutorial.

Med afseende å denna bestämmelse har herr Hedin i sin motion,

n:o 152, anfört följande:

»Hvad detta (konstitutorial) innebär, kan ingen med åberopande af

eu lagtext konstatera. Visserligen har strafflagen sagt (10 kap., 1 och

5 §§) hvad i strafflagen förstås med embetsman och med tjensteman,

men denna distinktion innebär icke en allmängiltig konstitutionel regel,

och hvarken strafflagen eller någon annan lag har meddelat en sådan

regel för åtskilnad mellan tjenstemän och betjente. Och lika litet är

i lag sagdt, hvad ett »konstitutorial» är till åtskilnad från en fullmagt.

Man torde i allmänhet hålla före, att hufvudskilnaden är den, att tjenstemän

med konstitutorial (i likhet med förtroendeembetsmän) kunna

utan ransakning och dom från sin befattning skiljas. Men detta är

blott eu teori, och en praxis: ett lagbud, som säger så, existerar deremot

ej, och skulle ej heller, utan öfverträdelse af grundlagen, kunna

utfärdas, så länge regeringsformens 36 § har den lydelse, som förblifvit

orubbad sedan år 1809. Ej heller gifves det någon lagbestämmelse om

hvad konstitutorialet skall tillförsäkra den, för hvilken det utfärdats.

Bestämmelsen reducerar sig således i allt väsentligt till en fras, i hvilken

många af dem, som den skulle gälla — enligt hvad jag haft talrika

tillfällen att öfvertyga mig om -— inlägga något väsentligen annat

och mer, än hvad erfarenheten skall komma att visa dem, att den i

tillämpningen befinnes innebära. Det kan i min tanke ej anstå Riksdagen

att »medgifva» någonting, om hvars betydelse den sjelf vore

minst sagdt oviss, och som sedermera skulle kunna i detalj tillämpas

på mycket olika sätt beträffande ej blott hela klasser, utan ock inom

dem olika individer af den stora personal, hvars rättsförhållande till staten

genom denna den mest obestämda bland bestämmelser skulle regleras.

Om Riksdagen ej skulle finna angeläget att till Kongl. Maj:t återförvisa

hela det förevarande ärendet till ny och mera omsorgsfull utredning,

håller jag således före, att det är högst angeläget, att hela innebörden

af det föreslagna stadgandet, att »tjenstemän och betjente vid

statens jernvägar tillsättas genom konstitutorial», varder i Riksdagens

beslut definierad. Såsom det nu lyder, utgör det i förening med slutorden

i punkt 1, att »öfriga bestämmelser för antagande, entledigande

och förflyttning af personal vid statens jernvägar meddelas af Kongl.

Maj:t», eu den mest vidsträckta fullmagt å administrativt förgodt
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

finnande. Första raden i punkt I betyder intet, de två sista raderna betyda

allt — hvad man behagar.»

De farhågor, motionären sålunda uttalat, kan utskottet ej dela.

Visserligen är det, på sätt motionären anmärkt, icke bestämdt i lag,

hvad ett »konstitutorial» är till skilnad från en »fullmagt», men den

praxis, som i detta hänseende utbildat sig inom statsförvaltningens område,

torde vara så fast, att den icke lemnar rum för tvifvel om meningen

med ett konstitutorial.

Å sid. 44 i den kongl. propositionen omförmäles, att i eu af åtskilliga

stationstjenstemän till Kongl. Maj:t ingifven petition yrkats, att

tjenstemännen vid statsbanorna måtte, i likhet med hvad som vore fallet

vid andra statens verk, »konstitueras till sina befattningar, så att

de ej kunde från desamma skiljas utan laga dom och ransakning».

Detta antagande om kraften af ett konstitutorial är origtigt. Endast

den, som innehar fullmagt å tjenst och icke är förtroendeembetsman,

åtnjuter den embets- och tjenstemän i § 36 regeringsformen tillagda

rätt. Konstitutorial och förordnande hafva aldrig, äfven när de icke

innehållit något derom, ansetts tillförsäkra embets- eller tjensteman berörda

rätt. Sistnämnda båda former af utnämningshandling hafva tvärtom

af Konung och Riksdag just valts för tjenster af beskaffenhet, att deras

innehafvare bort kunna entledigas utan ransakning och dom, d. v. s.

utan att innehafvaren efter åtal vid domstol blifvit förvunnen att hafva

begått sådant brott, som enligt lag medför afsättning. Så långt hafva

konstitutorial och förordnande samma verkan. Men då den, som är

tillsatt på förordnande, kan skiljas från sin tjenst till följd af förhållanden,

i hvilkas uppkomst tjenstemännen sjelf icke eger någon skuld,

kan deremot den, hvilken erhållit konstitutorial, icke mot sin vilja entledigas

utan eget förvållande, han skall hafva gjort sig skyldig till fel

i tjensten. Till skilnad dock från den, som innehar fullmagt, kan han

afsättas utan ransakning och dom, i administrativ väg.

Utskottet, som på grund af jernvägstjenstens natur anser nödvändigt,

att de vid statens jernvägar anstälde tjenstemän och betjente

kunna utan ransakning och dom skiljas från sina befattningar genom

beslut af Kongl. Maj:t eller, der Kongl. Maj:t ej tillsatt befattningen,

af jernvägsstyrelsen, har emellertid funnit personalen böra förses med

konstitutorial. Obestridligt synes nemligen vara, att, äfven om nuvarande

uppsägningsrätt ej blifvit missbrukad, konstitutorialet likväl skulle

skänka personalen en mycket större trygghet i dess ställning än ett

förordnande tills vidare med tre månaders uppsägning utan möjlighet

att i besvärsväg vinna upphäfvande af skedd uppsägning. Att tvunget

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:0 57.

29

afsked ej kan meddelas annat än efter ett behörigen konstateradt

tjenstefel från vederbörande tjenstemans eller betjente sida, måste

innebära en betydlig fördel för personalen; men härtill kommer —

hvad som knappast torde behöfva erinras — att af skedandet skall ,ega

rum under iakttagande af betryggande former, i hvilket afseende utskottet

vill särskildt framhålla, att den, mot hvilken anmälan om begånget

tjenstefel skett, lemnas tillfälle att deröfver sig yttra, samt att

beslutet om afskedandet föres till protokoll med angifvande af skälen

derför. Meddelas afskedet af jernvägsstyrelsen, kan dess beslut naturligtvis

i vanlig ordning öfverkiagas hos Kongl. Maj:t.

Med denna redogörelse för innebörden af begreppet konstitutorial

öfverensstämma stadgandena i mom. 2—5 i punkt I af den kongl. propositionen.

I samma stund, som här i mom. 1 uppstäldes principen om

jernvägstjensternas tillsättande medelst konstitutorial, måste nemligen

tillika stadgas förbehåll om personalens skyldighet att underkasta sig

förflyttning till annan befattning vid jernvägen (mom. 2) samt vilkor

angående tid för och särskilda orsaker till tvungen afgång från tjenst

(mom. 3, 4 och 5).

Mot lydelsen af mom. 5 har herr Hedin, i sin motion n:o 152 inom

Andra Kammaren, anmärkt, att momentet blifvit på ett så egendomligt sätt

redigeradt, att det kommit att innehålla den ej afsedda orimligheten,

att den, som af sjuklighet, hvilken han icke ådragit sig i tjensteutöfning,

eller af ålderdomssvaghet icke kan behörigen sköta sin befattning, ej

skulle kunna entledigas förr än efter tio års tjenst.

För eu rätt uppfattning af förevarande fråga torde kännedom om

innehållet af § 6 i reglementet för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning

den 3 november 1882 erfordras. Omförmälda paragraf tyder

sålunda:

»Berättigad till pension är delegare:

a) som till följd af kroppsskada eller sjuklighet, hvilken han i

tjensteutöfning vid statens järnvägstrafik sig ådragit, icke vidare kan

sin befattning behörigen sköta och fördenskull af styrelsen afskedas;

b) som efter minst 10 tjensteår i ordinarie anställning vid statens

järnvägstrafik afskedas, emedan han antingen till följd af sjuklighet,

som han icke ådragit sig under tjensteutöfning, eller till följd af ålderdomssvaghet

icke, kan sin befattning behörigen sköta;

c) som efter minst 30 års tjenst i anställning vid statens jernvägstrafik

uppnått sådan ålder, att hans lefnadsår och tjensteår sammanräknade

uppgå till talet 05.»

Af eu jemförelse mellan bestämmelserna i punkt I af den kongl.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

propositionen och föreskrifterna i ofvan intagna paragraf af reglementet

för pensionsinrättningen torde framgå, att Kongl. Maj:ts förslag går ut

på att ingen, som icke derom anhållit eller begått verkligt tjenstefel,

skall kunna skiljas från tjenst vid statens jernvägar utan att vara berättigad

till pension från statens jernvägstrafiks pensionsinrättning enligt

dess reglemente. Till följd häraf ligger det ej, såsom motionären förmenat,

någon orimlighet deri, att den, som af sjuklighet, hvilken han

icke ådragit sig i tjensteutöfning, eller af ålderdomssvaghet icke kan

behörigen sköta sin befattning, ej får entledigas förr än efter tio tjenstår

i ordinarie anställning. Förr är nemligen sådan tjensteinnehafvare ej

pensionsberättigad. Skulle han efter t. ex. fem års ordinarie anställning

angripas af sjukdom, som gör honom oförmögen till arbete i

jernvägens tjenst, kan han ej afskedas, utan är berättigad till tjenstledighet

på grund af sjukdom och uppbär aflöning enligt bestämmelserna

i punkt Vill; men efter fem års förlopp, således efter tio års ordinarie

tjenst, kan han afskedas. Han är då berättigad till pension.

I sammanhang härmed har utskottet velat betona, att, om också

Kongl. Maj: t i och för sig eger beslutanderätt med afseende å reglementet

för pensionsinrättningen, Kongl. Maj:t likväl icke lärer kunna

— för så vidt statsbidragen till nämnda inrättning skola utgå — utan

Riksdagens samtycke i reglementet vidtaga ändringar af beskaffenhet att

kunna inverka på delegarnes afgifter, pensionernas belopp eller åldersvilkoren

för deras tillträdande (jfr. 1872 års Riksdags skrifvelse n:o 59

och 1882 års Riksdags skrifvelse n:o 65).

Lika med herr Hedin (sid. 8 i motionen n:o 152) anser utskottet

det vara satt utom tvifvel, att Riksdagen ej genom sina beslut om lemnande

af statsbidrag till omnämnda pensionsinrättning iklädt sig någon

ansvarspligt med hänsyn till utgåendet af delegarnes pensioner enligt

gällande reglemente. Men i motsats till bemälde motionär kan utskottet

ej inse, att Riksdagen, genom att bifalla ifrågavarande punkt af Kongl.

Maj:ts förslag, skulle ådraga sig juridisk »med an svårighet» för pensionsinrättningens

förmåga att fullgöra sina förbindelser. Och hvad sakens

moraliska sida beträffar, finner utskottet, att Riksdagen — i all synnerhet

sedan förslag om personalens förseende med konstitutorial blifvit. frarnstäldt

— skulle påtaga sig ett vida större ansvar genom att låta personalen

fortfarande antagas på förordnande med uppsägningsrätt än

genom att bifalla de föreslagna bestämmelserna om tvunget afsked,

som äro nödvändiga konseqvenser af jernvägstjensternas tillsättande

medelst konstitutorial och mot hvilkas innehåll i och för sig anmärkning

ej förekommit och icke heller torde kunna göras.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57-

31

Vidkommande slutligen herr Hedins erinran mot mom. 6, hvari

skulle stadgas, att »öfriga bestämmelser för antagande, entledigande

eller förflyttning af personal vid statens jernvägar meddelas af Kongl.

Maj:t», innebär ett dylikt medgifvande, enligt utskottets åsigt, ingen

som helst fara för personalen, sedan Riksdagen i föregående moment

fastslagit hufvud vil koren för förflyttning och tvunget afsked. Af komiténs

förslag till instruktion för jernvägsstyrelsen med underlydande

distriktsförvaltningar framgår också, att de föreskrifter, som här afses,

äro detaljbestämmelser, till stor del af formel natur.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

I) att Riksdagen må godkänna följande bestämmelser

:

l:o. Tjenstemän och betjente vid statens jernvägar tillsättas

genom konstitutorial.

2:o. Tjensteman eller betjent må kunna utan ansökning förflyttas

till annan befattning vid statens jernvägar, dock utan

minskning i det honom enligt stat tillkommande arfvode.

3:o. Tjensteman eller betjent är förpligtad att, då han fylt

sextiofem år eller, om han tillhör tågpersonalen, sextio år samt

uppnått sådan tjensteålder, att han enligt reglementet för statens

jernvägstrafiks pensionsinrättning är på grund af antalet sammanräknade

lefnads- och tjensteår berättigad till pension från nämnda

inrättning, från tjensten afgå, Kongl. Maj:t eller, der Kongl. Maj:t

ej tillsatt befattningen, jernvägsstyrelsen dock obetaget att låta

med afskedet anstå, derest och så länge han pröfvas kunna på ett

tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig

qvarstå.

4:o. Tjensteman eller betjent, som på grund af antalet sammanräknade

lefnads- och tjensteår är berättigad till pension från

statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, men ännu ej uppnått

den i föregående stycke omförmälda lefnadsålder, må kunna, derest

så finnes för tjensten fördelaktigt, af Kongl. Magt eller, der Kong].

Maj:t ej tillsatt befattningen, af jernvägsstyrelsen entledigas.

5:o. Tjensteman eller betjent, som icke kan sin befattning

behörigen sköta vare sig till följd af kroppsskada eller sjuklighet,

hvilken han i tjensteutöfning vid statens jernvägar sig ådragifc,

eller ock, efter minst tio tjensteår i ordinarie anställning vid

samma jernvägar, till följd af antingen sjuklighet, som han icke

ådragit sig i tjensteutöfning, eller ålderdomssvaghet, må jemväl

kunna af Kongl. Maj:t eller, der Kongl. Maj:t ej tillsatt befattningen,

af jernvägsstyrelsen entledigas.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

6:o. Öfriga bestämmelser för antagande, entledigande

eller förflyttning af personal vid statens jernvägar meddelas

af Kongl. Maj:t.

■ ''.ii i ■a- -.‘-In ; t i i 11 • . .en: /ji-J , : 1 ! • ! . ; ■ ■

Löneregleringen.

a) Allmänna bestämmelser om fast arfvode

och arfvode efter klass.

Kongl. prop. punkt II—III.

/

Om de vid jernvägsstaten sedan längre tid använda och i det föreliggande

förslaget bibehållna aflöningsformerna »fast arfvode» och »arfvode

efter klass» har utskottet redan yttrat sig.

Enligt propositionen skola båda slagen af arfvode fördelas i lön

och tjenstgöringspenningar, en indelning, som, då enligt reglementet

för statens jern vägstrafiks pensionsinrättning pension utgår med vissa

procent å aflöningen (ordinarie arfvode och inqvartering, den senare, der

den förekommer, beräknad till 20 procent af arfvodet), icke eger något inflytande

på pensionsbeloppet, utan har betydelse allenast för bestämmandet

af arfvodesafdrag vid tjenstledighet. De fasta arfvodenas fördelning

i lön och tjenstgöringspenningar angifves för hvarje särskild

befattning i den under punkt IV upptagna fasta arfvodesstat. Rörande

arfvodena efter klass föreslår Kongl. Maj:t, på samma sätt som komitén,

att af dylikt arfvode, hvilket uppgår till eller öfverstiger 1,500 kronor,

*/v skola anses utgöra lön och V, tjenstgöringspenningar samt af lägre

belopp Vs lön och V5 tjenstgöringspenningar. Denna bestämmelse innefattar

en olikhet med nuvarande förhållanden. Gällande aflöningsreglemente

fastställer nemligen tjenstgöringspenningarne för arfvodesbelopp,

som uppgår till eller öfverstiger 1,200 kronor, till Vs och för

lägre till Va.

Med afseende å sistnämnda delningsgrund, hvilken infördes vid

statsbaneförvaltningens första organisation samt godkändes af 1868

års Riksdag och som jernvägsstyrelsen i dess förslag af år 1892 ville

bibehålla, har komitén (kongl. prop. s. 60—61) anmärkt, att den är för

personalen vida förmånligare än de delningsgrunder, som vid de stora

löneregleringarna på 1870- och 1880-talen faststälts för de civila verken

i allmänhet och särskilt för de med jernvägsstaten närmast jemförliga,

eller post- och telegrafstaterna.1 Då emellertid den åskådning, som fått

göra sig gällande vid nämnda löneregleringar, "syntes ega full tillämp
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

33

lighet jemväl på jern vägs staten, fann komitén, oaktadt förändringen

innebure en försämring i jernvägspersonalens förmåner, sig icke kunna

tillstyrka bibehållandet af nuvarande delningsgrund, utan föreslog den

i propositionen intagna, hvarigenom i detta hänseende största möjliga

likställighet med motsvarande embetsverk skulle uppnås.

Herr Pegelow har nu i sin motion, n:o 148, hemstält, att gällande

delningsgrund måtte bibehållas. Till stöd för detta yrkande har motionären

anfört, att ökningen i förhållandet mellan tjenstgöringspenningarne

och lönen komme att för den af sjukdom ofta hemsökta betjeningspersonalen

verka betungande. Ökningen motvägdes nemligen

ingalunda fullt af den föreslagna, från den nu gällande afvikande bestämmelsen,

att betjeningen först efter 30 dagars sjukdom under året

skulle underkastas afdrag af tjenstgöringspenningarne, ty sjukdomsfall,

som räckte längre tid än 30 dagar, förekomme ofta. Emot denna uppfattning

anser sig utskottet böra inlägga en gensaga.

För närvarande gäller, enligt föreskrifter, som jernvägsstyrelsen

meddelat, att betjente väl kunna med bibehållande af fullt arfvode erhålla

tjenstledighet till skötande af egna angelägenheter under femton

dagar årligen, men att deremot vid sjukdomsförfall tjenstgöringspenningarne

redan första dagen indragas. Komitén ansåg visserligen, att

någon jemkning i detta sistnämnda förhållande kunde ifragasättas; den

ville dock för sin del ej gå längre än till ett stadgande af följande

lydelse: »Betjent, som erhåller tjenstledighet, vare i allmänhet underkastad

afdrag af arfvodet under de förhållanden och i den ordning,

styrelsen föreskrifver», hvilken bestämmelse i sak var lika med motsvarande

föreskrift i jernvägsstyrelsens förslag af år 1892. Kongl.

Maj:t har emellertid, med afvikelse i detta stycke från komiténs hemställan,

omfattat den mening, som uttalats af fyra reservanter inom

komitén, samt i punkt VIII af propositionen föreslagit, att under loppet

af ett och samma år fullt arfvode finge till betjent vid statens jernvägar

utgå vid ledighet för enskilda angelägenheter under högst 15

och vid ledighet för sjukdom eller svag helsas vårdande under högst

45 dagar, dock att, då ledighet åtnjutits för så väl enskilda angelägenheter

som för sjukdom eller svag helsas vårdande, sammanlagda antalet

dagar, för Indika betjent egde uppbära fullt arfvode, ej finge öfverstiga

45. Härigenom hafva betjente blifvit i det närmaste likstälde

med distriktstjenstemän (desse kunna med fullt arfvode erhålla tjenstledighet

för enskilda angelägenheter under 30 dagar), hvarförutom de

vunnit den oomtvistliga fördelen att tå arvfodesatdraget bestämdt i sjeltva

Dill. till lakej. Prat. 1897. 4 Samt. / A/J. 41 Uäft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

aflöningsreglementet. Den hufvudsakliga förmånen består likväl deri,

att dessa föreskrifter icke blott neutralisera den försämring, som ändringen

af förhållandet mellan lön och tjenstgöringspenningar i och för

sig skulle medföra, utan till och med bereda jernvägsbetjeningen en

i det hela gynsammare ställning än den, samma personal nu intager.

Konkreta exempel ådagalägga detta klart.

Af ett arfvode å 720 kronor utgöra enligt gällande bestämmelser

5/b lön och V* tjenstgöringspenningar, således af månadsbeloppet, 60

kronor, 50 kronor lön och 10 kronor tjenstgöringspenningar. Enligt

det kongl. förslaget skulle */& utgöra lön och ''/ä tjenstgöringspenningar,

följaktligen för en månad 48 kronor lön och 12 kronor tjenstgöringspenningar.

Blifver innehafvaren af ett dylikt arfvode hindrad att tjenstgöra

på grund af sjukdom och har han begagnat sig af 15 dagars tjenstledighet

för enskilda angelägenheter, skall han afstå:

nu: enligt k. prop.

för

1

månad: ...........................

................................ 10

— 0

_

2

månader:..........................

.............................. 20

— 12

—

»

3

JO ...............

30

_ 24

JO

4

» ..........................

................................. 40

— 36

—

))

5

JO ...........................

.............................. 50

— 48

—

D

6

»

60

_ 60

JO

7

D

70

— 72

D

8

JO .....................

................................. 80

— 84

O. S. V.

Tages åter ett arfvode, som öfverstiger gränsen, t. ex. 1,800 kronor,

ställer sig förhållandet på följande sätt. Månadsbeloppet är 150

kronor, hvaraf nu 4/ä, eller 120 kronor, lön och V5, eller 30 kronor,

tjenstgöringspenningar, medan enligt förslaget %, eller 112 kronor 50

öre, skulle utgöra lön och ’/«, eller 37 kronor 50 öre, tjenstgöringspenningar.

Tabellen ter sig här sålunda:

för 1 månad: .........

» 2 månader:.........

»3 » ........

»4 » .........

»5 » .........

» 6 » .........

»7 » .........

»8 » ........

nu: enligt k. prop.

.. 30

— 0

—

.. 60

— 37

50

90

— 75

—

. 120

— 112

50

.. 150

— 150

—

. 180

— 187

50

210

29Ö

.. 240

— 262

50

o. s. y.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

35

Det visar sig alltså, att om jernvägsbetjent blifver sjuk, han enligt

det kongl. förslaget, oaktadt den ändrade fördelningen af lön och

tjenstgöringspenningar, skulle åtnjuta större fördelar än nu under sjukdom,

som varade under 6 månader, om arfvodet ej uppgår till gränsen,

och under 5 månader, om arfvodet uppnår gränsen eller går derutöfver.

°) Lägges härtill den i ofvanstående beräkningar ej medtagna

förmånen, att ledighet för enskilda angelägenheter och för sjukdom får

sammanslås till 45 dagar med fullt arfvode, torde ännu tydligare framgå,

att den kongl. propositionen i förevarande hänseende ingalunda innebär

någon försämring af betjeningens löneförmåner, utan fasthellre åstadkommer

en förbättring deri. Man torde nemligen kunna bortse från

sjukdomsfall, som räcka mer än 5 å 6 månader. Dels torde sådana

vara jemförelsevis sällsynta, dels kan det ej anses principielt origtigt

att för så långvarigt förfall andra regler gälla än för kortare sådant.

Då sålunda den försämring i löneförmåner för betjeningen, hvarom

herr Pegelow talar i samband med ifrågavarande bestämmelse, endast

inträder i komiténs förslag, men icke åtföljer den kongl. propositionen,

som innehåller helt andra föreskrifter om arfvodesafdrag vid tjenstledighet,

hemställer utskottet,

II) att Riksdagen må godkänna följande bestämmelse

:

Arfvode, som tillkommer vid statens jemvägar anstäld tjensteman

eller betjent, är antingen fast arfvode, sådant som uti stat,

hvilken af Riksdagen godkänts, finnes för vissa till antalet bestämda

befattningar anslaget, eller ock arfvode efter klass, sådant

som med tillämpning af den i punkt VI här nedan angifna löneklassreglering

för hvarje år bestämmes af Kongl. Maj:t för af

Kongl. Maj: t jemväl till antalet faststälda befattningar.

III) att Riksdagen likaledes må godkänna en så

lydande bestämmelse:

Fast arfvode fördelas i lön och tjenstgöringspenningar, på

sätt i punkt IV finnes för hvarje befattning angifvet. *)

*) En alldeles särskild ställning intages af nuvarande gränssiffra, arfvodet 1,200 kronor, för hvilket

s&väl nu Rom enligt det kongl. förslaget fördelningen är 4/s och l/b. Här vinner betjent under sjukdom,

hur länge den än varar öfver en månad, 20 kronor,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 57-

Af arfvode efter klass, som uppgår till eller öfverstiger

1,500 kronor, anses tre fjerdedelar utgöra lön och en fjerdedel

tjenstgöringspenningar, samt af lägre belopp fyra femtedelar

lön och en femtedel tjenstgöringspenningar.

b) Fasta arfvoden.

Kongl. prop. punkt IV.

Rörande dessa arfvoden hänvisar utskottet till komiténs förslag

(kongl. prop. sid. 61—77), jernvägsstyrelsens utlåtande (kongl. prop.

sid. 108—109) och departementschefens yttrande (kongl. prop. sid. 122

och 124—125).

I fråga om generaldirektörens aflöning, som föreslagits till 12,000

kronor, deraf 8,000 kronor lön och 4,000 kronor tjenstgöringspenningar,

har herr Hedin i sin motion n:o 154 yrkat, att Riksdagen ej måtte

bevilja den för generaldirektören äskade löneförhöjning, emedan ingen

hittillsvarande erfarenhet rättfärdigade förhöjningen och enär, om en

gång platsen skulle blifva besatt af en person, hvilkens förtjenstfulla

chefsverksamhet påkallade en ökning af lönen, Riksdagen utan tvifvel

skulle finnas benägen att bevilja ett personligt lönetillägg.

Då generaldirektören för närvarande uppbär ett årligt arfvode af

10,000 kronor samt dessutom åtnjuter förmånen af fri bostad med vedbrand

i statens hus, kommer, vid det förhållande att bostadsförmånen

skulle indragas, någon förhöjning i hans nuvarande aflöningsförmåner

ingalunda att ske. Förhållandet torde snarare blifva motsatt. Nu har

visserligen herr Hedin i sin nyssnämnda motion anfört, att det i punkt

X intagna stadgandet om jernvägsstyrelsens rätt att bevilja förmånen

af fri bostad för tjenstemän och betjente vid distrikten icke skulle

innebära, att Kong!. Maj:t dermed afhändt sig sin sjelftagna rätt att

åt generaldirektören, öfverdirektörer in. fl. upplåta boställsvåningar,

men utskottet, som fäster uppmärksamheten på 1877 års Riksdags vid

afdelningen g) här nedan omförmälda skrifvelse (n:o 29), är i detta

hänseende af annan mening än motionären. På grund af berörda skrifvelse

blef åt Kongl. Maj:t formelt inrymd rätt att förordna, det nämnde

tjenstemän skulle erhålla fri bostad. Bifalles punkt X i förevarande

proposition, eger deremot hvarken Kongl. Maj:t eller jern vägsstyrelsen

någon som helst magt att bereda fri bostad åt annan jernvägspersonal

än den, som är anstäld vid distrikten.®) Oafsedt departements
-

*) Styrelsens vaktmästare kunna erhålla bostad, men lönen skall i sådant fall minskas med 150 kronor.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57-

37

chefens tydliga uttalande i den kongl. propositionen, är affattningen af

punkt X mom. ko i detta stycke fullt klar och bestämd.

Komitén har, beträffande generaldirektörens aflöning, förklarat, att

den icke ansåge tillrådligt att med bostadsförmånens borttagande bibehålla

arfvodet vid det nu i stat faststälda beloppet. Tungt vägande

skäl funnes nemligen enligt komiténs förmenande för att statsbaneförvaltningens

chef måtte erhålla en något högre aflöning. Statsbaneförvaltningen

vore statens utan jemförelse största industriella affär och det

sätt hvarpå högsta ledningen af denna affär utöfvades, blefve, helst

sedan stambanebyggnaden fullbordats och nödvändigheten att genom

ändamålsenliga anordningar uppdrifva affärens afkastningsförmåga trädt

i förgrunden, af allt större betydelse ej blott för statens finanser utan

för landets hela ekonomiska lif. Under sådana omständigheter måste

det vara af synnerlig vigt, att löneförmånerna för den ansträngande

och ytterst ansvarsfulla befattningen ej sattes så låga, att möjlighet

uteslötes att i förekommande fall besätta platsen i stället för från stålsten

stemännens led med någon framstående industriidkare eller inom

näringslifvet eljest erfaren person. Men de löneförmåner, hvilka stode

till buds för de framskjutne männen på detta område, vore, såsom

bekant, vida högre än hvad staten lemnade cheferna för de centrala

embetsverken, i det att storindustrien med rätta ansåge, att de ökade

omkostnaderna i följd af något högre aflöning flerfaldiga gånger uppvägdes

af den fördel, som tillskyndades affären genom att i spetsen

för denna stäldes den mest lämpliga person, som kunde erhållas. Med

afseende å hvad nu blifvit anfördt och då statsbaneförvaltningens chef

alltså såsom ledare af en stor industri i flera afseenden intoge en helt

annan ställning än cheferna för de centrala embetsverken, hade komitén

ansett det vara med klok hushållning förenligt, att förstnämnde chef

erhölle en något högre aflöning än hvad i allmänhet bestodes dessa

senare; och hade komitén i sådant hänseende förestält sig, att arfvodet

lämpligen borde bestämmas till 12,000 kronor, deraf 8,000 kronor lön

och 4,000 kronor tjenstgöringspenningar

Utskottet har för sin del funnit denna komiténs framställning

grundad.

För öfverdirektör är i gällande stat uppfördt ett årligt arfvode af

6,000 kronor jemte två ålderstillägg å 500 kronor hvardera, att inträda

efter resp. 5 och 10 år. Jemlikt kongl. brefvet den 23 december 1880

tillkommer öfverdirektör dessutom förmånen af fri bostad jemte vedbrand,

dock att öfverdirektören för byråafdelningen, som förut benämts

byråchef och först genom kongl. bref den 23 december 1881 erhållit

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

sin nuvarande titel, icke åtnjuter dylik förmån. Enligt den kongl.

propositionen skall öfverdirektörs aflöning utgöra 4,400 kronor i lön

och 2,000 kronor i tjenstgöringspenningar, tillsammans 6,400 kronor

med två ålderstillägg å 500 kronor hvardera. Liksom för generaldirektören

skulle äfven för öfverdirektörerna förmånen af fri bostad upphöra.

Rörande öfverdirektörernas aflöning stå två motioner mot hvarandra.

Herr Pegelow föreslår, att arfvode! bestämmes till 6,000 kronor, deraf

2,000 kronor anses utgöra tjenstgöringspenningar, med två ålderstillägg,

å 500 kronor, samt att förmånen af fri bostad bibehålies. Herr Hedin

åter föreslår i motionen n:o 154, att Riksdagen ej beviljar den af Kongl.

Maj:t ifrågasatta löneförhöjningen för öfverdirektörerna, hvilkas arbete

och ansvar ju skulle minskas genom den s. k. decentraliseringen.

Den af sistnämnde motionär förutsatta minskningen i öfverdirektörernas

göromål kommer enligt utskottets åsigt icke att inträda. Väl

skulle genom de ifrågasatta organisationsförändringarna öfverdirektörerna

befrias från åtskilliga löpande ärenden och detaljfrågor, men de stora

frågor inom jernvägsförvaltningen, åt hvilka nu, af brist på tid, icke

kan egnas tillräcklig uppmärksamhet från styrelsens sida, komma i

stället att träda fram med så mycket starkare anspråk på lösning och

af dess ledamöter kräfva ett betydligt arbete. Den afsedda effektivare

fackinspektionen genom ledamöterna i styrelsen skall också för dem

medföra ökade göromål i denna gren af deras verksamhet.

Om den påstådda löneförhöjningen för öfverdirektörerna kan utskottet

beträffande de bland dem, som åtnjuta fri bostad, hänvisa till

hvad i detta hänseende redan anförts med afseende å generaldirektörens

aflöning och vill endast tillägga, att här faktiskt skulle ske en högst

afsevärd nedsättning i aflöningsförmånerna.

Komitén har i fråga om öfverdirektörernas aflöning anfört följande.

Enär öfverdirektörsbefattning vore mest jemförlig med byråchefstjenst

vid de centrala verken, syntes ligga närmast till hands att för befattningen

uppföra den aflöning, som vore byråchef tilldelad, eller 6,400

kronor jemte ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 år. Komitén hade

emellertid icke ansett sig kunna förorda en så stor nedsättning i öfverdirektörernas

nuvarande löneförmåner, som en dylik åtgärd skulle innebära.

Om ledamot i jernvägsstyrelsen gälde nemligen delvis hvad förut

vore framhållet beträffande styrelsens chef, eller att vid aflöningens

bestämmande hänsyn måste tagas till jernvägsförvaltniugens industriella

karakter. Aflöningen borde alltså icke sättas allt för lågt i förhållande

till hvad motsvarande befattningar å det industriella — och här särskild!

det jernvägsindustriella — området betingade, på det att fram
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

39

stående förmågor inom facket icke måtte drifvas öfver till den privata

industrien. Och vidare måste i följd af jernvägstjenstens egenartade

natur en ledamot af jernvägsstyrelsen anses hafva större ansvar och

mera magtpåliggande arbete än ledamöterna i de öfriga styrelseverken

öfver hufvud taget — något som i viss mån torde vara erkändt redan

genom den benämning, hvilken tilldelats jernvägsstyrelsens ledamöter,

och jemväl framginge af den nödvändighet, som visat sig vara för

handen att bemyndiga dessa att i större utsträckning än andra styrelseledamöter

träffa afgöranden å styrelsens vägnar. Vid öfvervägande af

alla dessa omständigheter hade komitén kommit till den uppfattning,

att i stället för det enda ålderstillägg å 600 kronor efter 5 år, som

vore byråchef tilldeladt, öfverdirektör borde med samma begynnelselön

som byråchef, eller 6,400 kronor, kunna erhålla två ålderstillägg å 500

kronor efter resp. 5 och 10 år.

Departementschefen har i detta ämne andragit:

»I fråga om arfvodet för öfverdirektörerna, har styrelsen anmärkt,

att komitén väl erkänt, det vid bestämmandet af aflöningen för bemälde

tjenstemän hänsyn borde tagas ej mindre till hvad motsvarande befattningar

å det industriella — särskild! det jernvägsindustriella — området

betingade än äfven dertill, att i följd af jernvägstjenstens egenartade

natur en ledamot af jernvägsstyrelsen måste anses hafva större

ansvar och mera magtpåliggande arbete än ledamöterna i de öfriga

styrelseverken öfver hufvud taget, men att komitén, sådant oaktadt,

ansett en arfvodesförhöjning af allenast 400 kronor vara tillräckligt

vederlag för förlusten af fri bostad jemte vedbrand; och har styrelsen

uttalat den mening, att den försämring i öfverdirektörernas ställning,

som sålunda skulle inträda, måste verka hindrande för de vigtiga befattningarnas

besättande på tillfredsställande sätt och sålunda ingalunda

vara med klok hushållning förenlig. Då jag af förut anförda skäl

icke kan tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att för öfverdirektörerna bibehålla

förmånen af fri bostad, hade det visserligen varit önskligt, om

fullt vederlag härför kunnat beredas dem genom höjning af det kontanta

arfvodet, men vid jemförelse med de löneförmåner, som bestås cheferna

för de mindre, förvaltande verken — såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

landtbruksstyrelsen och landtmäteristyrelsen — har jag icke

ansett mig kunna förorda högre aflöning än hvad komitén föreslagit.»

På grund af hvad komitén och departementschefen sålunda anfört,

har utskottet i denna del anslutit sig till den kongl. propositionen.

För sju byrådirektörer har Kongl. Maj:t föreslagit en aflöning till

hvarje al 3,000 kronor i lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o .57.

samt två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor. Herr Hedin har i sin

motion, n:o 154, föreslagit, att dessa löneanslag ej måtte beviljas, af det

skäl att, om de nuvarande öfverdirektörsassistentbefattningarna af åtminstone

ett mycket stort antal med förhållandena inom jernvägsstyrelsen

förtrogna personer betraktades såsom alldeles obehöfliga, det naturligtvis

vore så mycket mindre rimligt att öka dessa, under nytt namn

förklädda, sysslors antal och aflöning, på samma gång som man genom

den tillämnde »decentralisationen» skulle minska centralförvaltningens

göromål.

De föreslagna sju byrådirektörerna, hvilkas tjänster redan finnas

ehuru med andra namn, äro placerade: en å administrativa byrån, en

å banbyrån, en å maskinbyrån (den nuvarande maskininspektören), en

å förrådsbyrån, en å trafikbyrån, en å den nya taxebyrån och en å

kontrollkontoret. Med undantag af den sistnämnde, som är föreståndare

för sitt kontor, och i viss mån äfven direktörerna å ban- och maskinbyråerna,

hvilka tillika hafva uppdrag af teknisk natur, motsvara byrådirektörerna

sekreterarne inom andra förvaltande verk, med skyldighet

dessutom att träda i öfverdirektörs ställe, då han af inspektionsresa

eller annan anledning är hindrad att förrätta sin tjenst inom styrelsen.

Till följd häraf och då den för dem uppförda aflöning öfvensstämmer

med löneförmånerna för andra gradens tjenst vid de öfriga verken, har

utskottet icke kunnat biträda yrkandet om afslag å de uppförda lönerna

för sju byrådirektörer.

I den föreslagna arfvodestaten har uppförts en telegrafdirektör med

3,000 kronor i lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar samt två

ålderstillägg å 500 kronor hvartdera. Herr Hedin har i motionen n:o

154 föreslagit, att Riksdagen i stället måtte för en telegrafingeniör bevilja

samma aflöningsförmåner som för byråingeniör, d. v. s. 2,600

kronor i lön och 1,400 kronor i tjenstgöringspenningar samt två ålderstillägg,

hvartdera å 500 kronor, hvilket enligt motionärens åsigt syntes

vara fullt tillräckligt för en tjensteman, som — oafsedt betydelselösa

inspektionsresor — blott hade att bestyra en reparationsverkstad, under

det alla arbeten å linierna besörjdes af banafdelningen.

Om telegrafdirektörstjensten anför komitén följande. Telegrafdirektören,

hvilken måste vara en i sitt fack framstående ingeniör, hade

enligt gällande instruktion att tillse uppsättningen och underhållet af statens

jernvägars samtliga telegraflinier och apparater samt att utöfva uppsigt

öfver de för detta ändamål inrättade reparationsverkstäder. Numera

hade han emellertid — och skulle enligt komiténs förslag fortfarande

få — enahanda åligganden jemväl i fråga om statsbanornas öfriga

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

41

elektriska anordningar. I hvilken grad telegrafdirektörens arbete i

sjelfva verket ökats sedan början af 1870-talet framginge bland annat

deraf, att statens jernvägar nu både mera än 2V2 gång så långa telegrafledningar

och mera än 2V» gång så många telegrafstationer och

telegrafapparater som då; att en mängd elektriska anordningar för betryggande

af trafikens säkerhet numera blifvit efter utlandets föredöme

införda vid statsbanorna; samt att, medan i början af 1870-talet telefonen

ej var uppfunnen och elektricitetens praktiska användning för

belysning ej känd, jernvägen nu använde en mängd telefoner samt på

många ställen infört elektrisk belysning. Om man derjemte betänkte,

att elektriciteten med all säkerhet komme att i flera olika hänseenden

erhålla en allt större betydelse för jern vägsdriften, syntes någon tvekan

icke böra råda derom, att aflöningen för styrelsens telegrafdirektör,

hvilken vid sidan af sin omfattande praktiska verksamhet hade att

genom studier följa utvecklingen på detta område, icke borde för knappt

tillmätas.

Med anledning af hvad komitén sålunda yttrat, har utskottet ej

ansett sig böra föreslå någon nedsättning i telegrafdirektörens aflöning,

som upptagits till samma belopp som aflöningen för öfveringeniören i

telegrafstyrelsen, med hvilken tjensteman han torde vara närmast jemförlig.

Hvad öfriga tjenster inom styrelsen angår, har utskottet ej funnit

anledning att om dem särskildt uttala sig. Utskottet har endast velat

omförmäla, att de två kontrollörsplatser, Indika i den kongl. propositionen

tillkommit utöfver de tre i komiténs förslag uppförda, som motsvarade

nuvarande antalet s. k. resekontrollörer, betingats, den ena

omedelbart af Vestkustbanans införlifvande med statsbanenätet, den

andra af nödvändigheten af att anställa ett personligt biträde till föreståndaren

för kontrollkontoret, hvarinom göromålen befinna sig i ständig

ökning.

I fråga härefter om antalet tjenster vid distrikten och de med dem

förenade löneförmåner, har utskottet till en början fäst sin uppmärksamhet

vid distriktscheferna. Enligt förslaget skulle dessa erhålla 4,125

kronor i lön och 1,375 kronor i tjenstgöringspenningar samt ett ålderstillägg

å 500 kronor efter fem år. lian- och maskindirektörerna skulle

deremot uppbära 3,375 kronor i lön och 1,125 kronor i tjenstgöringspenningar

samt två ålderstillägg, hvarje å 500 kronor. Samtlige skulle

åtnjuta förmånen af fri bostad enligt punkt X. Med hänsyn emellertid

dertill, att de organisationsförändringar, som af Kongl. Maj:t ifrågasatts

och af utskottet blifvit i princip tillstyrkta, enligt utskottets mening

Bih. till Riked. Prot. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 41 lliift. 0

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 57-

böra betraktas såsom ett försök med tillämpandet af en något utsträckt

decentralisation inom förvaltningen, bär utskottet ej ansett lämpligt,

att redan nu fastslås särskild aflöning för distriktsclieferna. Utskottet

vill för sin del förorda, att distriktscheferna (trafikdirektörerna) tills

vidare i arfvodesstaten likställas med de öfriga afdelningsföreståndarne

vid distrikten, men tilldelas ett tilläggsarfvode af 500 kronor för uppdraget

att vara distriktschef.

Af samma grund anser utskottet, att trafikinspektörerna, för hvilka

föreslagits 2,250 kronor i lön och 750 kronor i tjenstgöringspenningar

samt tre ålderstillägg, hvarje å 500 kronor, icke böra erhålla det tredje

åld ers tillägget, utan liksom distrikscheferna tilldelas ett tilläggsarfvode af

500 kronor.

Om den föreslagna trafikinspektörsbefattningen har komitén andragit,

att med trafikafdelningens mångfald af ärenden, som kräfde ett snabbt

afgörande, onekligen erfordrades särskilda anordningar för att möjliggöra

en jemn och regelbunden förvaltning af de distrikten tilldelade

linierna, i all synnerhet som här tillstötte den omständigheten, att afdelningsföreståndaren

tillika vore distriktschef. En lösning af dessa

svårigheter hade komitén trott sig finna deri, att distrikten för den

löpande trafik!]enstens handhafvande indelades i särskilda trafiksektioner

under befäl af tjenstemän, benämnda trafikinspektörer och utrustade

med en jemförelsevis större grad af sjelfständig myndighet.

Sålunda skulle trafikinspektören icke allenast handhafva ledningen af

tågens gång och ombesörja deras utrustande med vagnar och trafikpersonal

samt verkställa vagnfördelningen inom sektionen, utan äfven

ega att till utbetalning godkänna räkningar på distriktskassan för sektionens

behof, hvarförutom honom skulle tillkomma enahanda befogenhet

att sjelfständigt afgöra eu del personalfrågor, som ifrågasatts,

för ban- och maskiningeniörerna. Trafikinspektörens ställning blefve

alltså närmast att jemföra med den, som nu intoges af trafikdirektörsassistenten

i Söderhamn, hvilken sedan den 1 februari 1893 hade ett

delegeradt befäl under trafikdirektören vid femte trafikdistriktet, i hvad

anginge linierna Bollnäs—Ange, Kilafors—Stugsund och Ljusdal—

Hudiksvall. Antalet trafikinspektörer hade komitén i öfrigt trott lämpligen

kunna fastställas till 11 för det dåvarande statsbanenätet, hvartill

skulle för f. d. Vestkustbanan komma ytterligare 1, motsvarande den

trafikdirektör, som komitén uti inköpsbetänkandet beräknat erfordras för

denna bana efter dess öfvergång i statens hand. Med ett antal af

tolf sektioner syntes den löpande trafiktjensten inom distrikten kunna på

ett nöjaktigt sätt besörjas, under det att å andra sidan distriktsche
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57. 43

ferna bereddes tid och tillfälle att bereda och handlägga de vigtigare

trafikfrågorna.

Antalet bärlingeniörer är i staten upptaget till 22, hvilken siffra

innebär en indragning i förhållande till 1895 års arfvodesstat af ej mindre

än 7 baningeniörsbefattningar. Det har nemligen ansetts, att vederbörande

bansektioner kunde utsträckas så, att medeltalet på hvarje sektion

belöpande banlängd blefve icke obetydligt större än nu; och har

komitén uttalat den mening, att sektionernas medellängd vid statsbanorna

borde bestämmas till 150 kilometer söder om Upsala och 200

kilometer norr derom, hvarvid dock vore att märka, att sträckornas

längd i verkligheten måste komma att förete variationer på grund af

nödvändigheten dels att gifva sektionerna invid hufvudstationerna en

mindre utsträckning och dels att inpassa sektionerna inom gränserna

för de särskilda distrikten.

I komiténs förslag hade uppförts 7 maslcining eniör er, nemligen en

vid hvarje distrikts liufvudstation och en vid en hvar af verkstäderna

i Kristinehamn, Bollnäs och Boden. Detta antal har, på jernvägsst.yrelsens

hemställan, i den kongl. propositionen ökats till 8, i det att

maskindirektören i det distrikt, som enligt komiténs förslag skulle sträcka

sig från Hallsberg till Ange och omfatta verkstäderna vid Liljeholmen,

Stockholms norra station, Tomteboda och Bollnäs, ansågs till sitt biträde

behöfva ännu en maskiningeniör, stationerad i Stockholm.

Af de 4 verkstadskamrerarne är en anstäld vid hvar och en af

centralverkstäderna i de fyra distrikten.

Komitén hade föreslagit uppförandet i stat af 7 verkmästare. Till

följd af Vestkustbanans förvärfvande har i den kongl. propositionen

måst upptagas ytterligare en.

Enligt anm. 2 under statförslaget för distrikten skulle 1 trafikinspektör,

1 baningeniör och 3 maskiningeniörer åtnjuta särskilda tilläggsarfvoden

efter 500 kronor för år. De tjenstemän, om livilka sålunda

är fråga, äro anstälde: trafikinspektören och baningeuiören vid

Luleå—Grellivara-banan samt maskiningeniörerna vid eu hvar af verkstäderna

i Kristinehamn, Bollnäs och Boden, och innehafva alla fem

ett delegeradt befäl. På grund häraf har utskottet ej funnit anledning

till anmärkning mot de föreslagna tilläggsarfvodena.

Hvad arfvodesstaten i öfrigt innehåller angående tjenster och aflöningar

vid distrikten har ej framkallat någon erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer,

IV) att Riksdagen må för sin dol godkänna följande

arfvodesstat:

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

Fasta arfvoden utgå för år räknadt enligt följande stat:

Lön.

Tjenst-

görings-

Summa

pen-

ningar.

arfvode.

Kr.

Kr.

Kr.

(/

A) inom styrelsen.

•

1 generaldirektör.........................

8,000

4,000

12,000

1 öfverdirektör .............................

4,400

2,000

6,400

,

3 öfverdirektörer...........................

13,200

6,000

19,200

1 byrådirektör..............................

3,000

1,500

4,500

6 byrådirektörer............................

18,000

9,000

27,000

1 arkitekt.....................................

3,000

1,500

4,500

1 telegrafdirektör.........................

3,000

1,500

4,500

1 kamererare................................

2,600

1,400

4,000

1 hufvudkassör............................

. 2,600

1,400

4,000

1 föreståndare för statistiska kontoret

2,600

1,400

4,000

1 d:o för milkontoret.........

1 förste kontrollör.........................

2,600

1,400

4,000

Aflöningen kan höjas efter 5 år

2,600

1,400

4,000

med 500 kronor och efter 10 år

2 förste kontrollörer......................

5,200

2,800

8,000

med ytterligare 500 kronor.

1 byråingeniör..............................

2,600

1,400

4,000

3 byråingeniörer...........................

7,800

4,200

12,000

1 registrator och aktuarie..............

1,800

1,200

3,000

1 revisor .....................................

1,800

1,200

3,000

1 notarie......................................

1,800

1,200

3,000

4 notarier.....................................

7,200

4,800

12,000

1 förrådsförvaltare........................

1,800

1,200

3,000

1 kontrollör..................................

1,800

1,200

3,000

4 kontrollörer.............................

7,200

4,800

12,000

4

(Åtnjuter förste vaktmästaren fri

* bostad, skall lönen minskas mod

1 förste vaktmästare.....................

800

300

1,100

1 150 kronor.

Anm. Ålderstilläggen anses tillhöra

lönen.

Transport

105,400

56,800

162,200

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

45

Lön.

Tjenst-

görings-

Summa

pen-

ningar.

arfvode.

•

Kr.

Kr.

Kr.

Transport

105,400

56,800

162,200

B) rid distrikten.

1 distriktschef (se anm. 2)............

3,375

1,125

4,500

i; • i ... i U\

3 distriktschefer ( » ).............

10,125

3,375

13,500

3,375

10,125

3,375

1,125

3,375

1,125

3,375

750

4,500

13,500

4,500

10,125

2,250

13,500

3,000

AflöniDgen kan höjas efter 5 år

med 500 kronor och efter 10 år

It trafikinspektörer ( » )..........

24,750

8,250

33,000

med ytterligare 500 kronor.

1 distriktssekreterare.....................

2,250

750

3,000

3 distriktssekreterare.....................

6,750

2,250

9,000

1 baningeniör...............................

2,250

750

3,000

21 baningeniörer............................

47,250

15,750

63,000

1 maskiningeniör..........................

2,250

750

3,000

7 maskiningeniörer.......................

15,750

5,250

21,000

1 distriktskassör...........................

2,025

675

2,700

6,075

2,025

675

8,100

2,700

1 verkstadskamererare...................

2,025

3 verkstadskamererare....................

6,075

2,025

8,100

1 förrådsförvaltare........................

2,025

675

2,025

2,700

Aflöningen kan höjas eftor 3 år

3 förrådsförvaltare........................

6,075

8,100

med 300 kronor, efter 6 år med

1 maskininspektor........................

2,025

675

2,700

ytterligare 300 kronor och efter

9 år mod yttorligaro 300 kronor.

3 maskininspektorer......................

6,075

2,025

8,100

1 verkmästare..............................

2,025

675

2,700

8 verkmästare..............................

16,200

5,400

21,600

1 telegrafinspektor .......................

2,025

675

2,700

3 telegrafinspektorer.....................

1 stationsinspektor å l:a klassens

6,075

2,025

8,100

station...................................

2,625

875

3,500

Efter 5 år kan aflöningen höjas

4 stationsinspektorer å T.a klassens

'' med 500 kronor.

stationer ...............................''.

10,500

3,500

14,000

Transport

321,250

1128,750

450,000

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

Tjenst-

görings-

Summa

pen-

arfvode.

ningar.

*

Kr.

Kr.

Kr.

Transport

321,250

128,750

450,000

1 stationsinspektor å 2:a klassens

station..................................

2,250

750

3,000

Efter 5 Sr kan aflöningen höjas

16 stationsinspektorer å 2:a klassens

med 500 kronor.

station...............................

36,000

12,000

48,000

1 stationsinspektor å 3:e klassens

station.............................

1,800

600

2,400

I Aflöningen kan höjas efter 3 år

29 stationsinspektorer å 3:e klassens

> mod 300 kronor och efter 6 år

mod ytterligare 300 kronor.

stationer.............................

52,200

17,400

69,600

1 byråassistent.................. !............

1,575

525

2,100

11 byråassistenter...........................

17,325

5,775

23,100

1 underinspektör å T.a klassens sta-

tion.......................................

1,575

525

2,100

Aflöningen kan höjas efter 3 år !

1 expeditionsföreståndare å l:a Idas-

med 300 kronor, efter 6 år med

ytterligare 300 kronor och offer

sens station...........................

1,575

525

2,100

9 år med ytterligare 300 kronor.

20 underinspektörer eller expeditions-

■ ■

föreståndare å l:a klassens sta.

tioner..............................,.....

31,500

10,500

42,000

Summa

467,050

177,350

644,400

Anm. 1. Af ålderstilläggen anses tre fjerdedelar tillhöra lönen och en fjerdedel tjenstgöringspenningarne.

Anm. 2. Distriktschefer och trafikinspektörer äfvensom 1 baningeniör och 3 maskiningeniörer

åtnjuta särskilda tilläggsarfvoden efter 500 kronor för år. En trafikinspektör uppbär dessutom

ytterligare ett sådant årligt arfvode å 500 kronor. Stationsinspektor, som tillika är tågdirigent,

kan erhålla ett tilläggsarfvode efter högst 300 kronor för år.

Tilläggsarfvode anses såsom extra inkomst och må för ty icke ens till någon del uppbäras

af befattningens innehafvare, då han icke tjensten förrättar.

i

| ''K'' ’• ... • . , ; ,(li, .1 |

c) Arfvoden efter klass.

Kongl. prop. punkt V—VI.

Punkt V, som upptager beloppen af de aderton föreslagna klassarfvodena,

har ej gifvit anledning till något utskottets uttalande.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

47

Beträffande punkt VI hänvisar utskottet till komiténs framställning

(kongl. prop. sidd. 77—88), styrelsens utlåtande (kongl. prop. sidd.

110—11 i) och departementschefens yttrande (kongl. prop. sidd. 122—

124 och 125).

Herr Hedin har i sin motion n:o 154 föreslagit, att Riksdagen åt

nedan nämnda klasser af betjente vid statens jernvägar måtte bevilja

den lägsta och den högsta aflöning, som utvisades af kol. 5 och 6 i

följande tablå:

1.

2.

3.

4.

5.

C.

Befattningarnes namn enligt Kongl. Maj:ts

proposition.

Nuvarande

aflöning enligt

aflöningsregl.

eller särskild

föreskrift.

I Kongl. Maj:ts

proposition före- slagen aflöning.

I motionen

föreslagen

aflöning.

lägsta

högsta

lägsta

högsta

lägsta

högsta

Vid styrelsen.

b t

Manligt kontorsbiträde...........................

‘) G00

1,080

G00

1,200

720

1,200

Vaktmästare ........................................

540

900

780

900

—

Vid distrikten.

Lokomotiv mäs tare.................................

Vagnmästare.........................................

2) 1,800

720

3,000

3,000

j 1,200

2,400

—

Lokomotivförare.....................................

Öfverbanmästare...................................

9G0

>) 720

1,800

1,500

1,500

960

900

1,800

1,800

1,500

, 1,080

1,200

900

1,800

2,100

1,500

Öfverkonduktör och konduktör...............

720

840

Stationsmästare å 6 kl. station................

3) 720

1,500

960

1,200

900

1,500

Trildgårdsm ästare...................................

'') -

■ ‘ • -in

■) —

Maskinist..............................................

A i *r ^

840

1,200

Materialvakt..........................................

000

900

1

Vagnförman.........................................

G00

1,080

900

840

1,080

900

1,200

1,500

Banmästare...........................................

G00

780

1,080

900

Ridare..................................................

4) 720

1,080

720

1,080

780

1,080

Manligt kontorsbiträde...........................

'') G00

1,080

coo

1,080

720

1,200

Stationsmästare å 7 kl. station................

3) 720

1,500

780

9G0

900

1,500

‘) Ej upptagna i nu gällande aflöningsreglemente.

*) Nuvarande titel: lokomotivförareförman.

8) Hittills äro mästarestationerna ej indelade i klasser.

4) I nu gällande afltfniugsreglernente finnes äfven eldarelärling upptagen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlutande N-.o 57.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

Befattningarnes namn enligt Kongl. Maj:ts

proposition.

.

Nuvarande

aflöning enligt

aflöningsregl.

eller särskild

föreskrift.

I Kongl. Maj:ts

proposition före- slagen aflöning.

I motionen

föreslagen

aflöning.

lägsta

högsta

lägsta

högsta

lägsta

högsta

Packmästare..........................................

COO

900

720

900

_

.,, ,;., •

Stationskarlsförman...............................

240

900

660

960

840

1,200

Portvakt vid I klass station eller verkstad

COO

9G0

GGO

960

—

Qvinligt kontorsbiträde..........................

'') -

—

540

840

—

—

Vagnsmörjare........................................

-) 240

GGO

540

780

600

900

Portvakt..............................................

240

900

Lokomotivputsare................................

240

720

Vagnputsare..........................................

■240

720

540

720

1

Pumpare...............................................

240

720

> 600

840

Kolvakt.................................................

240

720

]

Stationskarl...........................................

3) 240

C60

480

660

600

900

Banvakt............................................

4) 240

540

480

600

600

780

Kontorsvakt.........................................

240

G00

480

600

—

—

Korsbärare..........................................

5) 240

540

420

540

—

—

Anm. I ofvan8tående jemförelsetablå och regleringsförslag hafva ej upptagita qvinligt

kontorsbiträde vid styrelsen och kontorsvakt vid styrelsen, emedan dessa befattningar hittills ej

finnas, och man således saknat grund för bedömande af lämpliga afiöningsbelopp.

Härjemte har herr Hedin i motion n:o 173 inom Andra Kammaren

anfört följande:

»Uti motionen n:o 154 har jag ej föreslagit någon ändring i det

aflöningsbelopp, som i Kongl. Maj:ts proposition finnes uppfördt för

qvinligt kontorsbiträde. Då likväl någon rättelse i proportionen mellan

aflöningsbeloppet för qvinligt kontorsbiträde enligt kongl. propositionen

och för manligt kontorsbiträde enligt mitt förslag torde vara af nöden,

så och på det att ej någon tvekan om statsutskottets befogenhet att

vidtaga sådan ändring må uppstå, får jag härmed anhålla, att utskottet

täcktes eventuelt föreslå den höjning i aflöningen för qvinligt kontorsbiträde,

som finnes påkallad af dess blifvande förslag rörande aflöningen

för manligt kontorsbiträde.» *)

*) Ej upptagna i nu gällande aflöningsregleraente.

2) I nu gällande aflöningsreglemente finnas äfven bromsare upptagna.

3) I nu gällande aflöningsreglemente finnas äfven signalkarl, spårvexlare, kusk och förrådsdräng

upptagna.

4) I nu gällande aflöningsreglemente finnas äfven bro- och grindvakt upptagna, samt eger styrelsen

att tillägga högst 20 kronor i månaden under seglationstiden för vakt vid rörliga broar samt att för

bevakning af grindar anställa personer med lägre arfvoden.

6) I nu gällande aflöningsreglemente finnas äfven telegrafbud upptagna.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

49

Vidare har herr von Stapelmohr i motion n:o 44 inom Första Kammaren

föreslagit,

att Riksdagen, vid godkännande af Kongl. Maj:ts proposition angående

lönereglering för personalen vid statens jernvägar, ville tillika

besluta att banvakt eller stationskarl, som med godt vitsord tjenstgjort

femton år i Norrland, kan, om hans tjenstgöringsort är att anse såsom

särdeles dyr ort, utöfver det för befattningen faststälda högsta arfvodesbeloppet

erhålla ett tilläggsarfvode af sextio kronor för år, hvilket

arfvode dock vid förflyttning till mindre dyr ort indrages.

Slutligen yrkar herr Pegeloiv i sin motion n:o 148 inom Andra

Kammaren, att högsta arfvodet för stationskarl måtte bestämmas till

780 kronor.

Hvad dessa yrkanden angår, vill utskottet till eu början påpeka,

att de flesta af dem ega sin grund i framställningar från personalens

sida, tillkomna under intrycket af komiténs förslag. Såsom utskottet

redan förut antydt, har den kongl. propositionen emellertid vidtagit

ändringar i nämnda förslag i fråga om arfvodesafdrag vid sjukdom,

men äfven rörande förmånen af fri bostad, fri vedbrand och fria medikamenter,

hvartill, om utskottets förslag under afdelning g) blifver af

Riksdagen bifallet, kommer höjning af hyresbidraget för en stor del af

personalen, allt ändringar, som medföra gynsammare aflöningsförmåner

än de af komitén föreslagna. Med anledning häraf och då den framlagda

löneregleringen är frukten af ett vidlyftigt arbete såväl inom en

för ändamålet särskild tillsatt komité som inom jernvägsstyrelsen, har

utskottet, hvilket vid pröfning af det kongl. försiaget, funnit detsamma

konseqvent uppgjordt samt lönebeloppen, i förening med personalens

öfriga ganska betydliga förmåner, fullt tillräckliga, ej haft anledning

att göra några förändringar i den af Kongl. Maj:t föreslagna löneklassregleringen.

I fråga särskildt om herr von Stapelmohrs motion kan utskottet

inskränka sig till att åberopa hvad komitén i detta afseende anfört.

Jernvägsstyrelsen hade i sitt förslag af år 1892 tillstyrkt en maximiaflöning

för banvakt i Norrland af 660 kronor. Komitén yttrar härom

följande:

»Vidkommande slutligen maximiaflöningen, hvilken för banvakt i

allmänhet skulle utgöra 600 kronor, men för banvakt i Norrland kunna

uppgå till 660 kronor, så har komitén först och främst icke kunnat

ansluta sig till förslaget om ett särskildt dyrortstillägg för den norrländska

betj eningen. Förslaget har föranledts deraf, att ofvan omförmälda,

af Riksdagen anvisade anslagsbelopp, med stöd af inom Riksdagen

gjorda uttalanden, användts till förbättring af de i Norrland

stationerade äldre banvakternas vilkor. Steget mellan ett dylikt tillfälligt

understöd och ett fastslående i aflöningsreglementet af ett särliih.

till It Hind. Pro t. ISO 7. 4 Sami. I A/d. 41 Ilä/t. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

skildt dyrortstillägg för vissa grupper af betjeningen är emellertid stort.

Vinner principen fotfäste, kan den framkalla anspråk på liknande förmån

ej blott från öfriga grupper af jernvägspersonalen, utan äfven från

personalen inom andra statsförvaltningens grenar; och. den synes i

sjelfva verket så mycket mindre böra komma till tillämpning för jernvägspersonalen,

som denna i sina hushållsbiljetter eger en möjlighet

att åtminstone i någon mån förskaffa sig billigare födoämnen, hvilken

ej förefinnes för personalen inom andra verk. Komitén, som alltså

icke kan tillstyrka det ifrågastälda dyrortstillägget, har deremot biträdt

styrelsens förslag om maximiarfvodets belopp. Då förmånen af fri vedbrand

enligt komiténs förslag skulle upphöra, blir visserligen den löneförbättring,

som genom den nya löneklassen skulle beredas banvakterna,

mindre afsevärd, om ens någon; men i fråga om banvakternas

lönevilkor, sådana de af komitén föreslagits, gäller detsamma, som

nyss sades om stationskarlarnes, eller att de måste anses skäliga, särskild!

i jemförelse med hvad som bestås vederlikar inom den privata

jernvägsindustrien eller näringslifvet i öfrig!, b

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

och

V) att Riksdagen må godkänna följande bestämmelse

:

Arfvoden efter klass utgå med följande årliga belopp:

för l:a klassen

med ...................................

kr.

3,000

—

b 2:a

b

B ...................................

B

2,700

—

» 3:e

b

B ....................................

B

2,400

—

» 4:e

»

B ....................................

B

2,100

—

» 5:e

»

B ..................................

B

1,800

—

b 6:e

b

B ...................................

B

1,500

—

» 7:e

J>

B ....................................

B

1,200

—

» 8:e

»

B ...................................

B

1,080

—

b 9:e

»

B .................................

B

960

—

b 10:e

»

B ..................................

B

900

—

b ll:e

B

B .................................

B

840

—

b 12:e

B

B ...................................

B

780

—

b 13:e

B

B ..................................

B

720

—

b 14:e

B

B ...................................

B

660

—

» 15:e

B

B ...................................

B

600

—

b 16:e

B

B ..................................

B

540

—

b 17:e

B

B ....................................

B

480

—

b 18:e

»

B ...................................

»

420

—

Yl)

att Riksdagen likaledes

må

godkänna nedan

nämnda bestämmelser:

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o ö7.

51

l:o. Arfvoden efter klass åtnjutas af nedannämnde

tjensteman och betjente enligt följande reglering:

Lägsta

Högsta

arfvode.

arfvode.

A) inom styrelsen.

Klass.

Kr.

Klass.

Kr.

a) tjenstemän.

bokhållare....................................

3

2,400

i

3,000

ritare .........................................

4

2,100

2

2,700

manlig kontorsskrifyare.................

8

1,080

3

2,400

qvinlig (ko .................

10

1

900

6

1,500

b) betjente.

manligt kontorsbiträde..................

15

600

7

1,200

(Åtnjuter vaktmästare fri bostad,

< skall lönen minskas med 150

y kronor.

vaktmästare.................................

12

780

10

900

qvinligt kontorsbiträde..................

16

540

11

840

kontorsvakt .................................

17

480

15

600

B) vid distrikten.

a) tjenstemän.

underingeniör och ritare ...............

\ 5

1,800

3

2,400

stationsinspektor å 4:de kl. station

1

bokhållare....................................

telegrafist....................................

} 6

1,500

3

2,400

förste stationsskrifvare..................

1

stationsinspektor å 5:e kl. station...

6

1,500

4

2,100

manlig kontorsskrifvare ................

1

stationsskrifvare å l:a, 2:dra eller

8

1,080

4

2,100

3:dje kl. station ........................

1

stationsskrifvare å annan station ...

8

1,080

5

1,800

qvinlig kontorsskrifvare ................

11

840

8

1,080

b) betjente.

lokomotivmästare..........................

! ’

9

1,200

3

2,400

vagnmästare.................................

lokomotivförare............................

960

5

1,800

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

Lägsta

Högsta

arfvode.

arfvode.

Klass.

Kr.

Klass.

Kr.

öfverbanmästare................

10

900

5

1,800

öfverkonduktör och konduktör ......

11

840

6

1,500

stationsmästare å 6:te kl. station ...

9

960

7

1,200

trädgårdsmästare...........................

)

maskinist ............ .......................

11

840

7

1,200

materialvakt................

J

vagnförman .............................

11

840

8

1,080

banmästare..................................

12

780

8

1,080

eldare................................

13

720

8

1,080

manligt kontorsbiträde..................

15

600

8

1,080

stationsmästare å 7:de kl. station...

12

780

9

960

packmästare................................

13

720

9

960

( Stationskarlsförman, hvilken tjenst-

gör såsom vexel- eller magasins-

stationskarlsförman... ...............

''j

\ forman vid större station, kan

erhålla ett tilläggsarfvode efter

'' 60 ä 180 kronor för år.

1 14

660

9

960

portvakt vid l:a klassen station eller

vid verkstad.............................

J

vaktmästare................................

15

600

11

840

qvinligt kontorsbiträde..................

16

540

11

840

vagnsmörj are............ .................

16

540

12

780

portvakt.......................................

lokomotivputsare.................... . .. .

•

vagnputsare.................................

16

540

13

720

pumpare......................................

kolvakt .....................................

<Stationskarl, hvilken tjenstgör så-

som signalkarl, voxelkarl eller

stationskarl..................................

17

480

14

660

\ magasinskarl vid större station,

kan erhålla ett tilläggsarfvode efter

'' högst 60 kronor för år.

/ Banvakt, hvilken tjenstgör såsom

banvakt......................................

vakt vid rörlig hro, kan under

kontorsvakt ...............................

) 17

480

15

600

/ seglationstiden erhålla ett tilläggs- arfvode efter 60 å 120 kronor

\ för år.

notisbärare...................................

18

420

16

540

•

Anm. Om tilläggsarfvode enligt denna punkt gäller hvad i punkt IV för der omnämndt

tilläggsarfvode är stadgadt.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

53

2:o. Då Kongl. Maj:t finner sådant lämpligt, må kontorsskrifvare

aflönas efter beting på det sätt, att han erhåller betalning

i den mån han verkställer arbete, hvarå styrelsen

utsatt visst pris. Så aflönad kontorsskrifvare skall för utförandet

af sådana arbeten, hvilka icke lämpligen kunna på

nämnda sätt godtgöras, erhålla betalning för timme enligt pris,

som styrelsen fastställer.

d) Ålderstillägg.

Kongl. prop. punkt VII.

Mot de i detta ämne föreslagna stadganden har utskottet icke något

att erinra. Som utskottet emellertid kommer att föreslå, att hyresbidraget

skall för hela distriktspersonalen utgöra 20 procent af arfvodet,

oafsedt den ort, hvarest personalen är stationerad, erfordrar sista punkten

i första stycket af mom. 3:o en omredigering. Denna punkt lyder

sålunda: »År med någondera befattningen i stället för hyresbidrag

förenad förmånen af fri bostad, skall denna, allt efter orten, beräknas

till femton eller tjugo procent af arfvodet, på sätt i punkt X sägs.»

Med hänsyn till utskottets förslag i fråga om inqvarteringsprocentens

storlek föreslår utskottet, att punkten affattas påföljande sätt: »År med

någondera befattningen i stället för hyresbidrag förenad förmånen af

fri bostad, skall dennas värde beräknas på samma sätt som hyresbidraget,

enligt punkUX.»

Utskottet hemställer fördenskull,

VII) att Riksdagen må för sin del godkänna nedan

nämnda bestämmelser:

Ro. Såsom allmänna vilkor för erhållande af ålderstillägg

enligt punkt IV gäller: att tjensteman under mera än fyra

femtedelar af den tjenstetid, som erfordras för att vinna rätt

till ålderstillägget, bestridt sin egen eller på grund af förordnande

annan statens tjenst, dock att härvid ej må honom till

last räknas den tid, han kan hafva åtnjutit semester eller

tjenstledighet utan arfvodesafdrag; att hans tjenstgöring under

denna tid varit af beskaffenhet att kunna väl vitsordas; samt

att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 57-

kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjensteåldern

blifvit uppnådd.

il:o. Tjensteman, som från en befattning, med hvilken

förmånen af ålderstillägg är förenad, förflyttas till annan dylik

befattning med samma eller lägre arfvode, eger i fråga om

rätt till ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han innehaft

den förra befattningen.

3:o. Förflyttas tjensteman från en befattning vid distrikten,

med hvilken förmånen af ålderstillägg är förenad, till annan

dylik befattning med högre arfvode, men har hans aflöning i

den förra befattningen, hyresbidrag jemlikt punkt X här nedan

deri inräknadt, på grund af intjenadt ålderstillägg redan uppgått

till högre belopp än arfvodet jemte hyresbidraget i den

nya befattningen, eger han såsom personligt tillägg till lönen

uppbära skilnaden, intill dess hans aflöning i den nya befattningen

stigit till samma belopp. År med någondera befattningen

i stället för hyresbidrag förenad förmånen af fri bostad,

skall dennas värde beräknas på samma sätt som hyresbidraget

enligt punkt X.

Dylikt personligt lönetillägg må i motsvarande fall jemväl

utgå till distriktstjensteman, som befordras till befattning inom

styrelsen, äfvensom till tjensteman inom styrelsen, som befordras

till annan befattning derstädes, dock att ersättning för

hyresbidrag eller fri bostad ej må beräknas.

4:o. Förflyttas tjensteman från befattning med arfvode

efter klass till befattning med fast arfvode, men har hans

aflöning i den förra befattningen redan uppgått till högre belopp

än aflöningen i den nya befattningen, eger han åtnjuta

sådant personligt lönetillägg, hvarom i mom. 3:o sägs; och

gäller dervid i fråga om hyresbidrag och fri bostad hvad i

nämnda mom. stadgas.

e) Arfvodesafdrag vid tjenstledighet.

Kongl. prop. punkt VIII.

Utskottet har redan under a) här ofvan yttrat sig angående en del

af de i denna punkt föreslagna bestämmelser och inskränker sig derför

nu till att hänvisa till samma yttrande och till redogörelsen i den kongl.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutslcottets Utlåtande N:o 57.

55

propositionen för komiténs framställning (s. 88—89) och departementschefens

uttalande (s. 114—115).

Utskottet, som icke har något att erinra mot de föreslagna stadgande^,

hemställer,

VIII) att Riksdagen må godkänna följande bestämmelser:
l:o.

Tjensteman inom styrelsen får med det undantag,

hvarom i mom. 6 sägs, uppbära tjenstgöringspenningar endast

för den tid, han verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester.

Hindras han af sjukdom att sin tjenst förrätta, eger han

uppbära hela lönen. Undfår han ledighet för svag helsas

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan

han förpligtas att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar

afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande

erfordras eller eljest pröfvas skäligt.

2:o. Tjensteman vid distrikten får med det undantag,

hvarom i mom. 6 sägs, uppbära tjenstgöringspenningar endast

för den tid, han verkligen tjenstgjort eller varit tjenstledig

under förhållanden, som enligt mom. 3 berättiga till fullt arfvodes

åtnjutande.

3:o. Fullt arfvode må till distriktstjensteman, som åtnjuter

tjenstledighet för enskilda angelägenheter, utgå för en tid af

högst trettio dagar under loppet af ett och samma kalenderår;

skolande likväl vid bestämmandet af denna tid icke medräknas

den tid, han efter styrelsens medgifvande användt för att utom

sin tjenstgöringsort på egen bekostnad göra iakttagelser i sitt

yrke, eller den tid, som åtgått för fullgörande af de skyldigheter,

hvilka ålegat honom såsom fullmägtig eller revisor vid

statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, eller de söndagar, han

reglementsenligt varit befriad från tjenstgöring för att bevista

gudstjenst.

Åtnjuter han ledighet för sjukdom eller svag helsas vårdande,

må fullt arfvode till honom utgå för en tid af högst

sextio dagar under ett och samma kalenderår.

Om han åtnjutit ledighet för så väl enskilda angelägenheter

som för sjukdom eller svag helsas vårdande, må dock

sammanlagda antalet dagar, för hvilka han under nämnda

förhållanden eger uppbära fullt arfvode, icke öfverstiga sextio.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

4:o. Undfår distriktstjensteman tjenstledighet för enskilda

angelägenheter utöfver den i mom. 3 omförmälda tid af trettio

dagar, eller för svag helsas vårdande utöfver den i samma

mom. först omförmälda tid af sextio dagar eller för särskilda

uppdrag, kan han förpligtas att utöfver sina tjenstgöringspenningar

afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande

erfordras eller eljest pröfvas skäligt. Har han för sjukdom

åtnjutit tjenstledighet under sextio dagar utöfver den tid

af sextio dagar, hvarom i mom. 3 först sägs, må han likaledes

kunna förpligtas att utom tjenstgöringspenningarne afstå

så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras

eller eljest pröfvas skäligt.

5:o. Betjent, som erhåller tjenstledighet, vare i fråga om

arfvodesafdrag i allmänhet likstäld med distriktstjensteman, dock

att under loppet af ett och samma år fullt arfvode må utgå vid

ledighet för enskilda angelägenheter endast under högst femton

och vid ledighet för sjukdom eller svag lielsas vårdande under

högst fyi-atiofem dagar, samt att, då ledighet åtnjutits för såväl

enskilda angelägenheter som för sjukdom eller svag helsas

vårdande, sammanlagda antalet dagar, för hvilka betjent eger

uppbära dylikt arfvode, icke må öfverstiga fyratiofem.

6:o. År tjensteman eller betjent sjuk i följd af kroppsskada,

ådragen i tjensteutöfning, må arfvodet till honom utgå

under högst sex månader oafkortadt samt efter denna tid med

belopp, som för tjensteman af Kongl. Maj:t och för betjent

af styrelsen bestämmes.

f) Begrafningshjelp.

Kongl. prop. punkt IX.

Enligt § 10 i gällande aflöningsreglemente eger jern vägsstyrelsen

att såsom begrafningshjelp tilldela sterbhuset efter afliden tjensteman,

betjent eller arbetare ett belopp, motsvarande en månads aflöning,

sådan denna genom arfvodesstat eller aftal är vederbörligen bestämd.

I denna förmån har Kongl. Magt, i öfverensstämmelse med komitén,

föreslagit den inskränkning, att sådan hjelp endast skulle tilldelas sterbhus

efter tjensteman eller betjent, som aflidit till följd af olyckshändelse

under tjensteutöfning. Herr Pegelow har emellertid i sin motion hemstält,

att begrafningshjelp måtte utgå till afliden tjenstemans eller be
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

57

tjents sterbhus, oberoende af dödsorsaken. Men då, på sätt komitén

anmärkt, ifrågavarande förmån nästan öfverallt annorstädes inom statsförvaltningen

afskaffats, har utskottet icke funnit anledning att i detta

afseende tillstyrka någon ändring i förslaget.

Utskottet hemställer alltså,

IX) att Riksdagen må godkänna följande bestämmelse

:

Aflider tjensteman eller betjent i följd af olyckshändelse

under tjensteulöfning, må ett belopp, motsvarande en månads

aflöning, såsom begrafningshjelp tilldelas sterbhuset.

g) Inqvartering.

Kongl. prop. punkt X.

Sedan Riksdagens år 1876 församlade revisorer fästat uppmärksamheten

på önskvärdheten af att bestämdare föreskrifter lemnades angående

jernvägspersonalens förseende med inqvarteringsersättningar

eller bostäder, anhöll 1877 års Riksdag, att Kongl. Maj:t måtte taga i

öfvervägande, om och till hvilken utsträckning tjenstebefattningar vid

statens jernvägstrafik borde vara med fördelen af fri bostad, vare sig

i statens egna eller förhyrda lokaler, förenade, samt derefter såväl i

berörda hänseende som i de med denna fråga sammanhängande öfriga

omständigheter meddela de föreskrifter, Kongl. Maj:t kunde finna vara

för ändamålet tjenliga. Genom bref den 23 december 1880 meddelade

Kongl. Maj:t i anledning häraf, med upphäfvande af § 11 i gällande

aflöningsreglemente, särskilda bestämmelser uti ifrågavarande afseende.

De vigtigaste af dessa bestämmelser voro följande.

Fri bostad, vare sig uti styrelsen för statens jernvägstrafik tillhörig

eller uti någon i närheten af Stockholms centralstation belägen,

för ändamålet förhyrd lägenhet skulle tillkomma styrelsens chef samt

öfverdirektörerna.

Enahanda förmån af fri bostad uti jernvägens egna eller i närheten

deraf belägna, för ändamålet förhyrda lägenheter skulle ock, der

styrelsen funne sådant vara för jernvägstrafiken nödvändigt eller fördelaktigt,

tillkomma vaktmästare i styrelsen samt följande tjenstemän

och betjente vid distrikten, nemligen: afdelningsföreståndare och hans

Bih. till Itihd. Prot. IS Hl. 4 Samt. / Afä. 41 lläft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

assistent; baningeniör; maskiningeniör; stationsinspektor; telegrafinspektör;

verkmästare; stationsskrifvare; öfverbanmästare; lokomotivförareförman;

vagnmästare; stationsmästare; vaktmästare; banmästare;

lokomotivförare; vagnförman; öfverkonduktör; konduktör; packmästare

samt betjente af lägre grad än de nämnda.

Med fri bostad skulle vara förenad förmånen af fri vedbrand.

Embete- och tjenstemän samt betjente vid distrikten, hvilka ej åtnjöte

fri bostad, skulle ega uppbära inqvarteringsersättning, utgörande

20 % af årliga arfvodet, tjenstgöringspenningar deri inbegripna, för dem,

som vore stationerade i Stockholm, Göteborg och Malmö, och 15 %

för dem, som vore annorstädes stationerade; dock att lokomotivförare,

eldare, smörjare, konduktörer och packmästare egde bekomma 20 %,

oberoende af de orter, der de vore tidtals kommenderade och hade

sin bostad.

1 fråga om inqvarteringsförmånen hade komitén föreslagit högst

betydliga inskränkningar (kongl. prop. sidd. 90—95), i det att den förordade

följande hufvudsakliga bestämmelser: •

Dito. Förmånen af fri bostad uti jernvägens egna eller i närheten

af tjenstgöringsplatsen belägna, för ändamålet förhyrda lägenheter må,

der styrelsen finner sådant vara för jernvägstrafiken behöflig^, tillkomma

följande tjenstemän och betjente vid distrikten, nemligen:

distriktchef, trafikinspektör, byråassistent, stationsinspektor, underinspektör,

stationsmästare, banmästare, banvakt, portvakt vid lista

klassens station eller verkstad och maskinist, som sköter värmeledning

eller central belysning, äfvensom, der tjenstens kraf eller lokala förhållanden

sådant oundgängligen fordra, nu ej nämnd tjensteman eller

betjent, utöfvande den egentliga stationstjensten.

5:o. Tjenstemän och betjente vid distrikten, hvilka ej åtnjuta fri

bostad, ega uppbära hyresbidrag, utgörande tjugo procent af arfvodet

(fast arfvode jemte ålderstillägg eller ock arfvode efter klass) för dem,

som äro stationerade i Stockholm, Göteborg, Malmö eller Östersund,

och femton procent för dem, som äro annorstädes stationerade. Hyresbidraget

anses tillhöra lönen.

6:o. Styrelsen vare berättigad att i jernvägens egna hus, om tillgång

dertill finnes, upplåta hyresfri bostad åt andra tjenstemän och

betjente vid distrikten än de i mom. l:o omförmälda, men ej må lägenheter

för ändamålet förhyras. Den, som sålunda fått sig hyresfri bostad

upplåten, uppbär under tiden ej hyresbidrag.»

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

59

Fri vedbrand skulle enligt komiténs förslag icke vidare åtfölja förmånen

af fri bostad.

I sitt utlåtande den 30 januari 1896 öfver komiténs förslag motsatte

sig jernvägsstyrelsen en så väsentlig inskränkning uti ifrågavarande

förmån som den, komitén förordat, och fastliöll vid sitt eget förslag af

år 1892 (jfr kongl. prop. sidd. 104 — 108), med iakttagande i vederbörliga

fall af förändrade benämningar på tjensteinnehafvare. Styrelsen

hade deri hemstält: att fri bostad skulle tillkomma dels generaldirektören

samt öfverdirektör i styrelsen, dels ock, der styrelsen funne sådant vara

för jernvägstrafiken nödvändigt eller fördelaktigt, följande tjenstemän

vid distrikten, nemligen: bandirektör, baningeniör, maskindirektör, maskiningeniör

af lista och 2:dra graden, verkmästare, trafikdirektör, andre

trafikdirektör, byråsekreterare, som tillika vore tågdirigent, stationsinspektor,

underinspektör, expeditionsföreståndare, förste stationsskrifvare

äfvensom vaktmästare hos styrelsen samt, enligt de närmare bestämmelser,

styrelsen utfärdade, betjente vid distrikten; att med fri bostad

skulle vara förenad förmånen af fri vedbrand enligt stat, som af styrelsen

uppgjordes; samt att tjenstemän och betjente vid distrikten,

hvilka ej åtnjöte fri bostad, skulle ega att uppbära inqvarteringsersättning

med 20 procent af årliga arfvodet, tjenstgöringspenningar

deri inbegripna.

Departementschefen har i förevarande ämne yttrat, bland annat (kongl.

prop. sidd. 115—122), att styrelsen syntes hafva anfört omständigheter,

som kunde väcka tveksamhet, huruvida fullgiltig anledning verkligen

förefunnes att gå så långt i inskränkning af denna förmån, som komitén

föreslagit. Styrelsens anmärkning, att den liniepersonalen tillkommande

förmånen af fri inqvartering in natura alltifrån början ingått såsom en

så vigtig faktor vid bestämmandet af denna personals — eller åtminstone

stora gruppers deraf — totalaflöning, att dess allmänna indragning

och ersättande med allenast hyresbidrag skulle, om ej afsevärda

höjningar i de kontanta arfvodena samtidigt vidtoges, medföra en opåkallad

minskning i löneförmånerna, syntes icke kunna frånkännas eu

viss betydelse; och ännu mera vigt syntes böra tillmätas hvad styrelsen,

under åberopande af erfarenheten just vid jern vägsstaten, anfört

om naturainqvarteringens lämplighet såsom aflöningsform för lägre betjening

af det slag, hvarom här vore fråga. Det vore denna, så att

säga, sociala sida af frågan, som komitén kanske icke nog uppmärksammat,

men hvilken obestridligen förtjenade beaktande. Den allmänna

sträfvan hos stora arbetsgivare att tillhandahålla sin arbetspersonal bostadslägenheter,

hvarom styrelsen erinrat — denna sträfvan i rigtning

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

att åt arbetarne bereda egna hem — torde hafva sin grand i den

erfarenhet, man gjort, att vidtagandet af en dylik åtgärd ej endast

innebure beredandet af en afsevärd ekonomisk förmån åt arbetarne, utan

äfven bidroge till att höja deras sedliga nivå och ingifva hos dem

känslan af mera samhörighet med den institution, för hvars räkning de

använde sina arbetskrafter. Och det kunde ju då ifrågasättas, om icke

äfven för jernvägsförvaltningen, som vore en mycket stor arbetsgifvare,

denna synpunkt vore så pass vigtig, att hänsynen till den ekonomiska

vinsten af en väsentligare begränsning i nu utgående inqvarteringsförmån

derför borde vika. Man torde icke heller vid frågans bedömande

kunna underlåta att taga hänsyn till den omständigheten, att staten

redan för en lång följd af år anskaffat bostäder åt personalen, dels

direkt genom byggande för egen räkning och dels indirekt genom jernvägens

enke- och pupillkassa såsom mellanhand. Vid dylikt förhållande

torde en genomgripande förändring, sådan den komitén principielt föreslagit,

icke — i allt. fall icke på länge — kunna med verklig ekonomisk

fördel för statsbanorna genomföras i någon mera afsevärd utsträckning.

Äfven detta förhållande kunde väcka tvekan, huruvida skäl

förefunnes att i princip besluta en förändring, som i verkligheten icke

skulle kunna konseqvent föras igenom, utan hufvudsakligen resultera

deri, att befattningshafvare, som vore placerade å platser, der jernvägen

nu af annan än enke- och pupillkassan förhyrde bostadslägenheter,

skulle komma i sämre ekonomisk ställning än deras vederlikar å sådana

platser, der jernvägen egde eller af nämnda kassa förhyrde lägenheterna.

Och slutligen ville departementschefen icke förneka, att de

lokala förhållandena kunde vara sådana, att jemväl andra befattningshafvare

än de af komitén angifna grupperna kunde för tjenstens behöriga

skötande vara i verkligt behof af att genom jernvägsförvaltningens

försorg erhålla bostäder, belägna i jernvägens omedelbara närhet. —

Om således komiténs regleringsförslag i denna del icke torde böra

i hela sin utsträckning genomföras, följde dock deraf ingalunda, att de

nuvarande bestämmelserna borde bibehållas oförändrade eller med den

af jern vägsstyrelsen ifrågasatta formuleringen. Den inskränkning, som

torde vara erforderlig uti ifrågavarande förmån, syntes deremot kunna

åstadkommas genom en partiel revision af de utaf Kongl. Magt genom

brefvet den 23 december 1880 meddelade föreskrifterna, hufvudsakligen

sålunda, att från möjligheten att erhålla fri inqvartering in natura enligt

den allmänna regeln uteslötes sådana grupper af personal, som erfarenheten

visat näppeligen vara deraf i behof, och att i sammanhang

dermed stadgades, att förhyrning af bostadslägenheter åt personalen icke

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57. 61

finge af jern vägsförvaltningen verkställas utan Kongl. Maj:ts särskilda

medgifvande.

I enlighet med departementschefens hemställan blef bestämmelsen

om natur ainqv arter ing en i den kongl. propositionen affattad så, att förmånen

af fri bostad uti jernvägens egna eller i närheten af tjenstgöringsplatsen

belägna, för ändamålet förhyrda lägenheter skulle, der styrelsen

funne sådant vara för jern vägstrafiken behöfligt, tillkomma följande

tjenstemän och betjente vid distrikten, nemligen: distrikschef,

ban- och maskindirektör, trafikinspektör, ban- och maskiningeniör, byråassistent,

maskininspektor, stationsinspektor, underinspektör, expeditionsföreståndare

för biljettexpedition, förste stationsskrifvare å station af

andra eller tredje klass, lokomotivmästare, stationsmästare, maskinist,

materialvakt, vagnförman, banmästare och vaktmästare äfvensom betjente

af lägre grad än vid banafdelningen: banmästare, vid maskinafdelningen:

eldare och vid trafikafdelningen: kontorsbiträde; att förhyrning af

bostäder dock icke finge ega rum utan Kongl. Maj:ts särskilda medgifvande;

samt att, der lokala förhållanden gjorde sådant nödigt eller lämpligt,

fri bostad i jernvägens egna hus skulle tillkomma jemväl nu ej

nämnde tjenstemän eller betjente vid distrikten.

Herr Pegelow har nu föreslagit den ändring i dessa föreskrifter,

att fri bostad skulle tillkomma äfven öfverdirektör (motion n:o 148 i

Andra Kammaren). Då emellertid såväl komitén som Kongl. Maj:t

(kongl. prop. sidd. 93 o. 117) efter noggrann pröfning af de å frågan

inverkande förhållanden ansett tillräckliga skäl numera ej föreligga för

bostadsförmånens bibehållande för styrelsens ledamöter, samt utskottet

icke haft något att häremot erinra, finner utskottet sig böra afstyrka

bifall till motionärens omförmälda förslag.

Mot uttryckssättet uti ifrågavarande punkt af den kongl. propositionen

har herr Hedin anmärkt (motionen n:o 154 i Andra Kammaren),

att då det deri heter, att fri bostad beviljas åt, bland andra, »betjente

af lägre grad än vid banafdelningen: banmästare, vid maskinafdelningen:

eldare, vid trafikafdelningen: kontorsbiträde», denna föreskrift torde

vara föga begriplig för dem, som ej kände den rangrulla för jernvägstrafikens

betjente, som här syntes vara förutsatt, alldenstund ej

några andra medelst offentliga handlingar kända påbud funnes, som stadgade

om ordningsföljden af högre och lägre grader inom statsjernvägarnes

betjentcorps. Skulle ej heller någon speciel sådan rang- eller

gradordning finnas, då vore föreskriftens tillämpning uppenbarligen

öfverlemnad åt jernvägsstyrelsens helt och hållet obundna godtycke.

Enligt utskottets mening kan dock någon otydlighet i anmärkta

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

hänseende icke med fog läggas punkten till last. Den lägre grad,

hvarom derstädes talas, afser påtagligen ej något slags rang, utan den

grad, som angifves af ordningsföljden i aflöningsstaten (jemför kongl.

prop. sid 118—119), och utskottet anser på grund häraf bestämmelsen

icke lemna rum för någon godtycklig tillämpning.

Beträffande härefter den fria vedbranden hade komitén anfört, att

nästan öfverallt annorstädes inom statsförvaltningen, der fri bostad in

natura förekomme såsom löneförmån, den fria vedbranden numera vore

indragen. Att under sådana förhållanden låta löneförmånen qvarstå

för jernvägsförvaltningen ansåge komitén icke böra ifrågakomma, helst

komitén förestälde sig, att vederbörande, derest förmånen borttoges,

skulle låta sig angeläget vara att genom tillhandahållande för billigt

pris af kasserade syllar och medgifvande af lättnader i transporterna

och vid anskaffandet in. m. bereda den utefter jernvägslininierna boende

personal, för hvilken svårighet att erhålla bränsle kunde anses förefinnas,

tillfälle att utan för dryga kostnader förskaffa sig sådant. Detta

förslag blef inom komitén antaget med 6 röster mot 5. På de i

minoritetens reservation anförda skäl (kongl. prop. sid. 121—122) har

emellertid i det kongl. förslaget intagits bestämmelse derom, att fri

vedbrand tillkommer en hvar, som erhåller fri bostad, hvilket stadgande

utskottet tillstyrker.

Hvad slutligen angår frågan om den inqvarteringsprocent (hyresbidrag),

som skulle tillkomma de tjenstemän och betjente vid distrikten,

hvilka icke åtnjöte fri bostad, har departementschefen anfört, att det

syntes först och främst vara af komitén tydligt ådagalagdt, att ingen

som helst anledning längre förefunnes att tillerkänna den relativt väl

aflönade tågpersonalen högre dylik procent än den öfriga personalen.

Icke heller syntes skäl vara för handen att, på sätt styrelsen ifrågasatt,

för personalen i dess helhet höja procenten, utan anslöte sig departementschefen

till det af komitén framstälda förslaget, att den högre

procenten måtte utgå, förutom såsom nu till den i Stockholm, Göteborg

och Malmö stationerade personalen, jemväl till personalen i den norra

distriktsförvaltningens hufvudort, Östersund.

I sin oftanämnda motion har herr Pegelow föreslagit, att i moment

3:o af förevarande punkt måtte stadgas, att lokomotivförare, eldare och

vagnsmörjare samt konduktörer och packmästare (alltså tågpersonalen),

hvilka ej åtnjöte fri bostad, skulle ega att uppbära hyresbidrag, utgörande

20 procent af arfvodet, oberoende af den ort, der de vore

bosatta.

Härjemte har herr H. P. P. Tamm (i motion n:o 47 inom Första

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

fi3

Kammaren) hemstält, att Riksdagen ville för sin del besluta, att det i

nyssnämnda moment föreslagna stadgande skulle erhålla följande förändrade

lydelse: »Tjenstemän och betjente vid distrikten, hvilka ej åtnjuta

fri bostad, ega uppbära hyresbidrag, utgörande tjugo procent af

arfvodet (fast arfvode jemte ålderstillägg eller ock arfvode efter klass).

Hyresbidraget anses tillhöra lönen.»

Då förmånen af fri bostad med vedbrand torde vara af större värde

än erhållande af hyresbidraget, samt, på sätt styrelsen i sitt förslag

af år 1892 framhållit, dels hyrorna för bostadslägenheter inom några

stationssamhällen och mindre städer äro lika höga som inom de städer,

der distriktens hufvudstationer äro belägna, dels den föreslagna förhöjningen

till 20 procent för all liniepersonal hufvudsakligen skulle komma

den lägre aflönade personalen till godo, har utskottet ansett förhöjningen

innebära eu utjemning i aflöningsförmånerna, helst det står i

Kongl. Maj:ts magt att å orter, der bostäder äro synnerligen dyra, tilldela

personalen arfvode efter högre klass än den för vederbörande

tjensteman eller betjent angifna lägsta arfvodesklass. Utskottet har

derför för sin del biträdt herr Tamms förslag.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

X) att Riksdagen må för sin del godkänna följande

bestämmelser:

l:o. Förmånen af fri bostad uti jernvägens egna eller i

närheten af tjenstgöringsplatsen belägna, för ändamålet förhyrda

lägenheter må, der styrelsen finner sådant vara för jernvägstrafiken

behöfligt, tillkomma följande tjenstemän och

betjente vid distrikten, nemligen: distriktschef, ban- och maskindirektör,

trafikinspektör, ban- och maskiningeniör, byråassistent,

maskininspektor, stationsinspektor, underinspektör, expeditionsföreståndare

för biljettexpedition, förste stationsskrifvare å

station af andra eller tredje klass, lokomotivmästare, stationsmästare,

maskinist, materialvakt, vagnförman, banmästare och

vaktmästare äfvensom betjente af lägre grad än: vid banafdelningen

banmästare, vid maskinafdeiningen eldare och vid trafikafdelningen

kontorsbiträde; dock att förhyrning af bostäder

icke må ega rum utan Kongl. Maj:t.s särskilda medgifvande.

Der lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt,

må fri bostad i jernvägens egna hus tillkomma jemväl nu ej

nämnde tjenstemän eller betjente vid distrikten.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

2:o. Med fri bostad är förenad förmånen af fri vedbrand

enligt stat, som af styrelsen fastställes.

3:o. Tjenstemän och betjente vid distrikten, hvilka ej

åtnjuta fri bostad, ega uppbära hyresbidrag, utgörande tjugo

procent af arfvodet (fast arfvode jemte ålderstillägg eller ock

arfvode efter klass). Hyresbidraget anses tillhöra lönen.

h) Felräknings- och milpenningar, anmärkningsprovision

samt premier.

Kongl. prop. punkt XI.

Gällande aflöningsreglemente föreskrifver, att felräkning sparning ar tillkomma

styrelsens hufvudkassör med 750 kronor om året, styrelsens uppbördskassör

med 25 öre för hvarje fullt tusental kronor af den uppbörd, som

under hvarje år blifvit från stationerna inremitterad till uppbördskassan,

samt distriktskassör med 40 öre för hvarje fullt tusental kronor, som utgått

till bestridande af kontanta liqvider för samtliga afdelningarnas vid

distriktet räkning, allt i den ordning, styrelsen på grund af godkända

kassaräkningar närmare bestämmer. Reglementet stadgar vidare, att

trafik- och telegrafstationernas uppbördspersonal eger att uppbära provision

med 3 jo procent af redovisade trafik- eller telegraminkomster till

fördelning mellan nämnda personal af afsändnings- och mottagningsstationerna,

enligt grunder, som styrelsen eger att bestämma. Såsom

komitén anmärkt, är emellertid denna provision till sin art i sjelfva

verket felräkningspenningar, med hvilken benämning den numera äfven

officielt betecknas.

I dessa stadganden föreslår nu Kongl. Maj:t, i enlighet med komiténs

förslag, genomgripande ändringar. Komitén har (kongl. prop. sid. 95—96),

med anförande af exempel, uppvisat, hvad som för öfrigt ligger i sakens

natur, eller att felräkningspenningarnes bestämmande till viss procent

af uppburna eller utgifna belopp icke är lämpligt i följd af den tendens

att stiga i större proportion än hvad motsvarade det ökade arbetet,

som inkomsten i fråga derigenom erhåller. Den kongl. propositionen

har derför fixerat ifrågavarande förmån till visst belopp såväl för

distriktskassörer (500 kronor) och underkassörer vid banafdelningen

(högst 300 kronor för hvarje bansektion) som för hufvudkassören

(1,000 kronor) samt i fråga om trafik- och telegrafstationernas uppbördspersonal

upptagit en bestämmelse derom, att beloppet ej får för

någon öfverstiga 1,000 kronor för år.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

65

Herr Hedin har i sin motion n:o 154 andragit, att, enligt hvad

han erfarit, sistnämnda bestämmelse vore föremål för olika uppfattningar,

enär uttrycket Dej må för någon öfverstiga» möjligen kunde uttydas

såsom »för någon tjensteman''», hvadan det torde böra rättas till »ej

må för någon expedition öfverstiga». Denna anmärkning synes bero på

en missuppfattning. Förhållandet är nemligen, att uttrycket »ej må för

någon öfverstiga» just åsyftar »någon tjensteman». Enligt utskottets

åsigt framgår detta otvetydigt af sjelfva föreskriften, och är uttryckligen

utsagdt af komitén (jfr. kongl. prop. sid. 96), som framhållit, att endast

några få tjensteman, förnämligast föreståndarne för de stora expeditionerna

vid hufvudstationerna, skulle kunna nå gränsen 1,000 kronor, i

det att felräkningspenningarne för det stora flertalet uppginge till högst

obetydliga belopp. Skulle beloppet inskränkas till högst 1,000 kronor

per expedition, komme det att för de stora expeditionerna blifva alldeles

för ringa med hänsyn till den ansenliga uppbörd, som dit ingår,

och antalet af den personal, bland hvilken beloppet skall fördelas.

Förmånen af anmärkning sprovision har i förslaget utsträckts jemväl

till tjenstemännen vid revisionskontoret, hvarjemte provisionen föreslagits

till 15 procent, eller samma siffra, som allmänt gäller inom statsförvaltningen.

Milpenningar tillkomma, enligt gällande aflöningsreglemente, tågpersonalen

i förhållande till det antal mil, hvarje till nämnda personal

hörande betjent under tjenstgöring å tåg tillryggalagt, samt efter de

grunder, styrelsen fastställer. Till följd af denna bestämmelse har

styrelsen tid efter annan utfärdat cirkulär rörande sättet för milpenningars

beräknande för de olika tjenstekategorier, som äro i åtnjutande

deraf, nemligen lokomotivförare, eldare, vagnsmörjare, konduktörer och

packmästare. Komitén har i sitt betänkande (sid. 79) fäst uppmärksamheten

på att dessa milpenningar, särskild! för maskinpersonalen och i

all synnerhet lokomotivförarne, uppgå till jemförelsevis betydande belopp.

Under år 1892 hade sålunda medelbeloppet milpenningar utgjort:

för lokomotivförare 609 kronor, för eldare 421 kronor, och för vagnsmörjare

307 kronor. Samtidigt hade maximibeloppet för nämnda betjentklasser

stigit till resp. 1,010 kronor, 678 kronor och 526 kronor.

En revision af sjelfva de grunder, enligt hvilka milpenningarne nu utginge,

syntes komitén önsklig, och ansåg komitén, att derest för lokomotivförarne

skulle bibehållas ett maximiarfvode af 1,800 kronor, sådana

föreskrifter borde meddelas rörande dem tillkommande milpenningar,

att dessa icke komme att för någon uppgå till högre belopp än exempelBih.

till Iliksd. Blot. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 41 Haft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

vis 500 kronor årligen, äfvensom att de fördelades rättvisare med afseende

å olika slag af tåg.

Lika med komitén vill utskottet uttala sig för eu revision af de

grunder, hvarefter milpenningarne utgå; och anser utskottet för sin del

dessa grunder böra bestämmas så, att milpenningarnes ofvan angifna

medelbelopp för år 1892 komma att för omnämnda resp. betjente utgöra

de högsta belopp, hvartill deras inkomst af ifrågavarande slag må

uppgå.

Premier förekomma numera endast i ringa utsträckning, i det att

blott vagnsmörjare erhålla dylika för besparad olja och talg. Åt stadgandet

derom har dock ansetts böra gifvas don generella affattning,

det erhållit, med hänsyn till möjligheten att denna atlöningsform framdeles

skulle finnas böra erhålla vidsträcktare tillämpning.

Slutligen fäster utskottet uppmärksamhet derpå, att enligt den

kongl. propositionen de närmare bestämmelserna med afseende å såväl

felräkningspenningar och anmärkningsprovision som milpenningar och

premier skulle utfärdas af Kongl. Maj:t i stället för, såsom nu är fallet,

af jernvägsstyrelsen.

Utskottet hemställer,

■: a;*o.;

XI) att Riksdagen må godkänna nedan nämnda

bestämmelser:

l:o. Felräkningspenningar tillkomma:

a) hufvudkassör med 1,000 kronor om året;

b) distrikt skassör med 500 kronor om året;

e) tjensteman vid distrikten, som liandhafver underkassörsgöromål

vid banafdelningen, med högst 300 kronor om året för

hvarje bansektion;

d) trafik- och telegrafstationernas upphör dsp er sonal med högst

0,3 procent af redovisade trafik- och telegraminkomster jemte

. efterkrafsbelopp till fördelning mellan nämnda personal på

afsändnings- och mottagningsstationerna, med iakttagande att

beloppet ej må för någon öfverstiga 1,000 kronor för år samt

i öfrigt enligt de närmare grunder, Kongl. Maj:t bestämmer.

2:o. Anmärkningsprovision tillkommer tjenstemännen vid

revisions- och kontrollkontoren enligt de närmare grunder, Kongl.

Maj:t bestämmer, med högst femton: procent å hvarje belopp,

som på grund af anmärkning, gjord af sådan tjensteman, antingen,

såsom ej behörigen uppburet, till statens jernvägar in
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

67

flyter eller, såsom för högt debiteradt, till vederbörande återgäldas.

3:o. Milpenningar tillkomma tågpersonalen i förhållande

till den väglängd, en hvar under tjenstgöring å tåg tillryggalagt,

samt enligt de grunder, Kongl. Maj: t fastställer.

4:o. Premier må enligt särskilda af Kongl. Maj:t faststälda

bestämmelser kunna tilldelas betjente, till1 följd af hvilkas

hushållning med materialier afsevärda besparingar i utgifterna

för trafiken åstadkommits.

5:o. Om extra inkomst enligt denna punkt gäller hvad

i punkt IV för der omnämndt tilläggsarfvode är stadgadt.

i) Beklädnad.

Kongl. prop. punkt XII.

De i den kongl. propositionen upptagne betjente, hvilka^ skulle

erhålla uniformspersedlar in natura eller bekläd nadsersättning, äro desamma

som de, hvilka nu åtnjuta sådan förmån, med iakttagande dock,

att telegrambud för närvarande erhålla beklädnad, men blifvit i det

kongl. förslaget uteslutne, enär de icke vidare skulle anställas i ordinarie

befattning.

I fråga om beklädnadsförmånens reglering hafva komiten, med

hvilkens förslag den kongl. propositionen öfverensstämmer, och jernvägsstyrelsen

skilda meningar så till vida, att styrelsen anser beklädnad

in natura böra tilldelas äfven vagnmästare, vagnförmän och stationsmästare.

Komitén har emellertid rörande de två första grupperna anfört,

att de icke komme i den beröring med allmänheten, att särskild

uniform för dem erfordrades; och hvad stationspiästarne beträffade, hade

dessa betjente, särskildt i betraktande af de löneförmåner, som. enligt

regeln af dem uppbures från postverket, ej synts komitén vara i behof

af den löneförbättring, förmånens medgifvande skulle innebära. Ett

sådant medgifvande skulle år 1892 hafva kostat staten 16,000 kronor.

Komiten, liksom jeruvägsstyrelsen, hade föreslagit vissa grupper

af betjente till erhållande af uniformspersedlar in natura, andra till

erhållande af beklädnadsersättning. Departementschefen har likväl ansett

det höra stå styrelsen Öppet att, allt efter som det kunde finnas

för staten fördelaktigast, tillhandahålla uniformspersedlarna in natura

eller mot ersättning i penningar åt personalen öfverlemna att anskaffa

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

persedlarna; och har den kong], propositionen affattats i enlighet med

denna åsigt.

Då beklädnadsförmånen utgör en ingalunda ovigtig del af personalens

aflöning, har utskottet, till ledning vid uppskattandet af de

verkliga aflöningsbeloppen, låtit nu gällande beklädnadsreglemente åtfölja

detta utlåtande såsom bilaga.

Utskottet hemställer,

•

XII) att Riksdagen må godkänna följande bestämmelse

:

Lokomotivmästare, lokomotivförare, eldare, öfverkonduktör,

konduktör, packmästare, kontorsbiträde, portvakt, kontorsvakt

och notisbärare äfvensom öfverbanmästare, banmästare, banvakt,

vagnsmörjare, stationskarlsförman och stationskarl erhålla

uniformspersedlar in natura eller ock beklädnadsersättning till

visst årligt belopp, allt enligt reglemente, som af styrelsen

fastställes.

j) Läkarevård m. m.

Kong], prop. punkt XIII.

För tjenstemän och betjente gälla för närvarande följande bestämmelser

angående kostnadsfri sjukvård, nemligen att sådan lemnas genom

de vid jernvägarne på statens bekostnad anstälde läkare eller vid särskilda

sjukdomsfall genom annan af läkaren anvisad person åt de vid

distrikten anstälde:

ordinarie tjenstemän och betjente jemte de senares hos dem boende

familjemedlemmar samt ’

extra ordinarie tjenstemän och betjente, som åtnjuta aflöning, äfvensom

familjemedlemmar, boende hos aflönade extra ordinarie betjente,

hvilka tillika få begagna bostad i statens jernvägar tillhöriga eller för

deras räkning förhyrda byggnader.

Härförutom är stadgadt, att af vederbörande läkare föreskrifna

medikament äfvensom tillfälliga bad, hvilka läkaren anser nödvändiga

till _ botande af sjuklighet, bekostas af trafikmedlen för alla dem, som

åtnjuta kostnadsfri läkarevård.

Då erfarenheten ådagalagt, att ofvanberörda bestämmelser gifvit

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

69

anledning till missbruk, delvis föranledt af missförstånd, hade redan

jernvägsstyrelsen i sitt år 1892 afgifna förslag till nytt aflöningsreglemente

tillstyrkt åtskilliga förändringar i liniepersonalens rätt till kostnadsfri

läkarevård samt fria medikament och bad, hvilka förändringar

hufvudsakligen gingo i den rigtning, att nämnda förmån skulle något

inskränkas (jfr kongl. prop. sid. 99). Komitén gick dock ännu längre

än styrelsen och ansåg, att kostnadsfri läkarevård endast borde lemnas

genom de vid jernvägen anstälde läkare, således ej genom särskilda

specialister, fältskärer, barnmorskor och dylikt, samt att fria medikament

och tillfälliga bad icke borde tillkomma andra än tjenstemän, hvilka i

tjenstgöring vid jernvägen ådragit sig sjukdom eller lidit kroppsskada,

och betjente, som åtnjöte kostnadsfri läkarevård, alltså i inga fall familjemedlemmar.

Häremot anförde jernvägsstyrelsen (kongl. prop. sid. 112)

dels, i fråga om inskränkningen i rätten att anlita annan än ordinarie

jernvägsläkare, att en sådan inskränkning numera, då allt flera läkare

utbildade sig till specialister, lätt skulle kunna få till följd, att just de

svåraste sjukdomsfallen bland personalen ej erhölle den behandling,

som vore den lämpligaste för deras botande, dels ock, beträffande fria

medikament åt betjeningens familjemedlemmar, att borttagandet af denna

häfdvunna förmån s}7ntes så mycket mindre höra förekomma, som den

fria läkarevården för en personal i den ekonomiska ställning, hvari

största delen af statsbanepersonalen befunne sig, egde föga värde, om

den icke åtföljdes af rätt till kostnadsfri medicin. Såväl styrelsen som

komitén ansåg, att den fria läkarevården ej borde utsträckas till andra

familjemedlemmar än hustrur och barn.

Departementschefen, som (kongl. prop. sid. 114) förklarat sig finna

komiténs förslag angående den kostnadsfria sjukvården i allmänhet kunna

godkännas, har dock ansett någon modifikation af detsamma böra ske,

särskildt i syfte att undantagsvis bereda möjlighet till specialisters

anlitande.

Det kongl. förslaget uppställer nu följande grundsatser rörande den

fria sjukvården: till kostnadsfri läkarevård höra fria medikamenter; denna

förmån lemnas enligt do närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t meddelar;

fri sjukvård tillkommer, såsom hittills, blott den vid distrikten anstälda

personalen (— liniepersonalcn); inga andra af personalens familjemedlemmar

åtnjuta denna förmån än de vid distrikten anstälde betjmtes hos

dem boende hustrur och oförsörjda barn.

Med instämmande i hvad sålunda blifvit föreslaget, hemställer

utskottet,

s. 70 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

70

XIII) att Riksdagen må godkänna följande bestämmelse

:

Kostnadsfri läkarevård jemte medikamenter lemnas enligt

de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t meddelar, åt den vid

distrikten anställda personalen äfvenspm åt der anstälde betjentes

hos dem boende hustrur och oförsörjda barn.

k) Lönefyllnad vid förflyttning i visst fall.

Kongl. prop. punkt XIV.

Den föreskrift, som lemnas i denna punkt, är till innehållet lika

med § 18 i gällande reglemente.

Utskottet hemställer,

, ►. , r . '' " * •; . 5 ! jj. s : • ■

XIV) att Riksdagen må godkänna följande bestämmelse:
Indrages

eller förändras någon befattning, och förflyttas

i följd deraf innehafvare]) till tjenstgöring å annan plats med

ringare aflöningstormåner, eger styrelsen tilldela den förflyttade

lämplig lönef3’llnad, intill dess han kan erhålla ny anställning

med aflöningsvilkor motsvarande dem, han förut innehade.

Sådan lönefyllnad vare ansedd lika med arfvode och fördelas

i lön och tjenstgöringspenningar, på sätt i punkten III är för

arfvode efter klass stadgadt.

I sin motion n:o 154 har herr Hedin föreslagit, att Riksdagen

måtte såsom lönercgleringsvilkor stadga förbud mot förening af tjenst

vid statsjernvägarne med befattning vid enskild jernväg.

Med afseende härå får utskottet fästa uppmärksamheten på, att i

fråga om möjligheten att med tjenst vid statens jernvägar förena annan

tjenst finnes i gällande instruktion (§ 38) stadgadt, att den, som af

styrelsen blifvit antagen till ordinarie befattning, icke får åtaga sig

annat uppdrag, så framt ej styrelsen anser det kunna utföras utan hinder

för hans tjenstgöring vid statens jernvägstrafik, samt att komitén i sitt

instruktionsförslag upptagit ett motsvarande stadgande (§ 54), så lydande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

7 l

»Ed livar, som bli fvi t till ordinarie befattning antagen, skall tjenstgöra

när och hvarhelst lian dertill beordras och får icke utan styrelsens

tillstånd åtaga sig annat uppdrag. Sådant tillstånd må ej af styrelsen

lemnas, så framt ej styrelsen anser uppdraget kunna utföras utan hinder

för tjonsteutöfningen vid statens jernvägar.»

Af departementschefens yttrande (kongl. prop. sid. 55) framgår, att

afsigten är, att i den nya instruktion, som kommer att utfärdas, låta

detta stadgande inflyta, hvilket utskottet finner vara i sin ordning och

derför böra ske.

I anledning häraf och då förhållandena kunna från statsjernv äga nies

synpunkt någon gång göra det nödvändigt, eller lämpligt, att jernvägsman

i statens tjenst emottager uppdrag för enskild jernvägs räkning,

samt ofvanberörda bestämmelse lemnar säkerhet för att aftal om dylikt

uppdrag ej träffas enskilt, med vederbörande jernvägsman, utan blifver

föremål för behandling af styrelsen, hemställer utskottet,

:'' 11 i : " ■ ■ '' -. ! .i ;''. i.l ii ‘i ''

XV) att herr Hedins ifrågavarande förslag icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

'' '' : . m<- :b • : . .I.-D .;j '' i : '' ''!'' aob . cd, , 4,„:

Tiden., för löneregleringens trädande i kraft.

Utskottet hemställer vidare,

, • V '' i ■ ! . t .'', )'' l'' ■ i 1 i

XVI) att Riksdagen må besluta, att, med ändring

af hvad rörande vil koren för personalens vid statens

jernvägar anställning samt grunderna för dess aflöning

nu finnes af Kongl. Maj:t. och Riksdagen gemensamt

stadgadt, ofvan under punkterna I XIV angifna be^

stämmelser skola i der nämnda hänseenden lända till

efterrättelse från och med ingången af år 1898.

Qfvergångsbestämmelser.

Komitön har (kongl. prop. sid. 100—104) såsom sin mening uttalat,

att det tvångsmedel, staten cgde öfver jernvägspersonalen i stadgandet

om uppsägningsrälten, vid den ifrågastälda omorganisationen och löneregleringen

icke borde i vidare män göras gällande, än för så vidt

kunde erfordras för att utan väsentligt ekonomiskt men för perso
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 57-

nalen i sill helhet genomföra sådana beslutade förändringar i aflöningsförhållandena,

hvilkas tillämpning, om de skulle gälla endast för en

del och icke för samtliga innehafvare af de befattningar, desamma

afsåge, vore förenad med afsevärda svårigheter.

Till följd häraf ansåg komitén först och främst, att den ifrågasatta

inskränkningen i åtskilliga tjenstebefattningars antal icke borde åstadkommas

genom uppsägning af öfvertalig personal, utan successivt verkställas,

i den mån personalen kunde förflyttas till andra befattningar

eller ock afginge. Vidare borde den nya ordningen omedelbart tilllämpas

å sådana aflöningsförmåner, som för personalen vore af jemförelsevis

mindre vigt och hvilkas bibehållande allenast för den nuvarande

personalen skulle föranleda invecklade anordningar och oegentligheter.

Så syntes exempelvis böra blifva förhållandet med bestämmelserna

angående fördelningen af lön och tjenstgöringspenningar,

angående aflöningsförhållandena vid tjenstledighet och angående den

kostnadsfria läkarevården m. m. Eu förmån sådan som begrafningshjelp,

med afseende å hvilken svårighet att bestämma, huruvida den i

ett visst fall borde utgå eller icke, ej vore för handen, syntes deremot

böra tillkomma den del af den redan antagna personalen, som aflede,

under det att den qvarstode i tjenst, oafsedt om dödsfallet förorsakats

af olyckshändelse under tjenstgöring eller ej. Men slutligen följde äfven

af den uppstälda förutsättningen, att i fråga om sådana för personalen

väsentliga aflöningsförmåner som arfvode och inqvartering in natura

eller ersättning derför de bestämmelser, som nu gälde, borde med afseende

å den nuvarande personalen fortfarande tillämpas, intill dess

att vederbörande antingen anmälde sig till öfvergång på ny stat —

hvilken anmälan torde för att vinna afseende böra ega rum inom viss af

Kongl. Maj:t föreskrifven tid — eller erhölle befordran eller ock uppflyttades

i löneklass.

Chefen för civildepartementet har (kongl. prop. sid. 126 —127) erinrat,

att, med de i den kongl. propositionen företagna förändringar i

fråga om inqvarteringsförmånens reglering, öfvergången till den nya

staten betydligt underlättades, men tillika påpekat, att för denna öfvergång

erfordras i alla händelser — för att den med den nya uppdelniug

af befattningar samt den förändring af klassarfvoden till fasta arfvoden,

som i så stor utsträckning skulle ega rum, skulle kunna försiggå på

ett i allo rättvist sätt — en del detaljbestämmelser, hvilka svårligen

kunde redan nu fullständigt preciseras, utan hvilkas beskaffenhet i väsentlig

mån måste blifva beroende på personalförhållandena inom den

talrika jemvägscorpsen vid tidpunkten för öfvergångens verkställande.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

73

I den kongl. propositionen har med anledning häraf föreslagits, att

Kongl. Maj:t skulle ega att utfärda nödiga bestämmelser med afseende

å öfvergången till ny stat för den del af den nuvarande ordinarie personalen,

som erhållit förordnande å sina befattningar före utfärdandet

af kongl. brefvet. den 15 november 1895°), hvilka bestämmelser skulle

hvila på följande allmänna grunder:

att den nya ordningen borde omedelbart tillämpas med afseende å

sådana aflöningsformer, som för personalen vore af jemförelsevis mindre

vigt och hvilkas bibehållande enligt nuvarande grunder för allenast eu

del af personalen skulle föranleda invecklade anordningar och oegentligbeter;

men

att i fråga om sådana för personalen väsentliga aflöningsförmåner

som arfvode och inqvartering in natura eller ersättning derför de bestämmelser,

som nu gälde, borde fortfarande tillämpas, intill dess att

vederbörande antingen anmälde sig till öfvergång på ny stat — hvilken

anmälan för att vinna afseende skulle ega rum inom viss af Kongl.

Maja, föreskrifven tid — eller erhölle befordran eller ock uppflyttades

i löneklass, dock att, om öfvergång till ny stat på grund af uppflyttning

i löneklass skulle medföra försämring i vederbörandes lönevilkor, skälig

godtgörelse härför skulle lemnas.

Herr Hedin har i sin motion n:o 154 i förevarande ämne anfört

följande:

»Beträffande det å sid. 12 (i kongl. prop.) förekommande förslaget,

att Riksdagen må medgifva Kongl. Maj:t rätt att afgöra, hvilka »aflöningsformer»,

såsom varande »för personalen af jemförelsevis mindre

vigt», må omedelbart tillämpas, det vill säga tjenstemän och betjente påtvingas,

och hvilka anses skola vara för personalen vigtiga — något som

löntagaren väl torde få anses ensam vara rätte mannen att bedöma —

så är detta eu ny princip, för hvilkens tillämpning Riksdagen synes *)

*) Härigenom hade Kongl. Maj:t föreskrifvit, bland annat, att det skulle åligga jernvägsstyrelsen

att, intill dess Kongl. Maj:t efter komitéförslagets slutliga pröfning vidare bestämde, dels vid uppkommande

ledigheter å sådana befattningar, hvilka komitén föreslagit till indragning eller förändring, icke

återbesätta befattningarna med ordinarie innehafvare, utan endast meddela förordnande att tills vidare

upprätthålla de med befattningarna förenade göromål, dels vid ledigheter å befattningar, i fråga om hvilka

komitén ansett inskränkning i antalet möjlig, återbesätta befattningarna endast i den mån, som kunde

blifva erforderlig för bibehållande af det antal ordinarie beställningar af hvarje slag, komitén beräknat,

hvadan göromålen för det Överskjutande antalet beställningar alltså skulle i den omfattning, sådant

under för handen varande förhållanden kunde finnas nödigt, uppehållas endast genom förordnande tills

vidare, dels ock i de förordnanden å ordinarie befattningar, styrelsen kunde komma att utfärda under

tiden till dess komitéförslaget blifvit slutligen pröfvadt, intaga uttrycklig erinran om vederbörandes förpligtelse

att underkasta sig de nya aflöningsbestämmelser, som vid den ifrågastälda löneregleringen för

jernvägsstaten kunde komma att fastställas.

Bih. till RiJc8(l. Vrot. 1807. 4 Sami. 1 Afd. 41 lliift.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

mig sakna all anledning att, genom bifall till detta oväntade förslag,

ikläda sig ansvar.»

Då i Kongl. Maj:ts förslag arfvode och inqvartering in natura eller

ersättning derför uttryckligen betecknas såsom sådana väsentliga löneförmåner,

hvilka icke skola omedelbart tillämpas;

då utaf aflöningsformer af mindre vigt för personalen endast sådana

skola omedelbart tillämpas, hvilkas bibehållande för blott en del af

personalen skulle föranleda invecklade anordningar och oegentligheter;

samt då gällande aflöningsreglemente innehåller en af 1868 års

Riksdag godkänd bestämmelse, att, om någon befattning indrages eller

förändras och styrelsen till följd deraf anser lämpligt att förflytta innehafvaren

till tjenstgöring å annan plats med mindre aflöningstörmåner,

styrelsen eger tilldela den förflyttade lämplig lönefyllnad, intill dess

lian kan erhålla ny anställning med aflöningsvilkor motsvarande dem,

han förut innehar,

finner utskottet någon betänklighet icke böra möta mot godkännande

af de utaf Kongl. Maj:t föreslagna öfvergångsbestämmelserna och hemställer

för den skull,

XVII) att Riksdagen må, med bifall till Kongl.

Maj:ts förslag, medgifva,

att Kongl. Maj:t. må utfärda nödiga bestämmelser med

afseende å öfvergången till ny stat för den del af den nuvarande

ordinarie personalen vid statens jernvägar, som erhållit

förordnande å sina befattningar före den 15 november 1895,

hvilka bestämmelser skola hvila på följande allmänna grunder:

att den nya ordningen bör omedelbart tillämpas med

afseende å sådana aflöningsformer, som för personalen äro af

jemförelsevis mindre vigt och hvilkas bibehållande enligt nuvarande

grunder för allenast en del af personalen skulle föranleda

invecklade anordningar och oegentligheter; men

att i fråga om sådana för personalen väsentliga aflöningsförmåner

som arfvode och inqvartering in natura eller ersättning

derför de bestämmelser, som nu gälla, böra fortfarande

tillämpas, intill dess att vederbörande antingen anmäler, sig

till öfvergång på ny stat — hvilken anmälan bör för att vinna

afseende ega rum inom viss, af Kongl. Maj:t föreskrifven tid —

eller erhåller befordran eller ock uppflyttas i löneklass, dock

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

75

att, om öfvergång till ny stat på grund af uppflyttning i löneklass

skulle medföra försämring i vederbörandes lönevilkor,

skälig godtgörelse härför må lemnas.

Generaldirektörens pensionsriitt.

I sammanhang med afgifvandet af förslag till aflöning för generaldirektören

och chefen för jernvägsstyrelsen hade komitén bragt på tal

en fråga, som enligt dess mening kräfde en tillfredsställande lösning,

nemligen frågan om ett bättre ordnande af chefens pensionering. För

närvarande gälla för denna pensionering enahanda grunder som för all

öfrig jernvägspersonals pensionering, så att chefen måste för erhållande

af full pension hafva efter minst 30 års tjenst i ordinarie anställning vid

statens jernvägstrafik uppnått sådan ålder, att hans lefnadsår och tjensteår

sammanräknade uppgå till talet 95. Om nu — yttrade komitén —

den person, som förordnades till chef, icke förut tillhört jernvägsstaten,

så vore det högst sannolikt, att han vid sitt afskedstagande

icke hunnit uppfylla de för pensions erhållande sålunda föreskrifna

vilkor, utan att han måste, derest Riksdagen icke trädde emellan, afgå

utan pension eller — om han tjenat i öfver 10 år — med en högst

otillräcklig sådan, och detta äfven om han förut varit anstäld i annan

statskonst. En dylik anordning måste uppenbarligen försvåra möjligheten

att få den vigtiga posten på bästa sätt besatt och vore dessutom

i sig orättvis, ty under sin tjenstetid nödgades chefen, förutom

betydande retroaktivafgifter, erlägga högst afsevärda årliga pensionsafgifter,

hvilka, om chefen exempelvis vid utnämningen varit 50 år

gammal, för pensionsinrättningen samt enke- och pupillkassan sammanlagdt

uppginge till icke mindre än 1,068 kronor om året.

Med afseende å hvad nu blifvit anmärkt och med stöd af exempel

från Danmark, der statsbanechefen pensionerades efter andra grunder

än den öfriga personalen, hade komitén ansett sig böra föreslå, att

generaldirektören och chefen för jernvägsstyrelsen icke behöfde ingå

såsom delegare i statens jern vägstrafiks pensionsinrättning samt i dess

enke- och pupillkassa, utan skulle vara berättigad till erhållande af

pension å allmänna indragningsstaten i enlighet med de grunder, som

för cheferna för öfriga centrala embetsverk vore eller kunde blifva

bestämda.

På de af komitén sålunda anförda skäl har chefen för civildepartementet

ansett de nuvarande bestämmelserna i förevarande hänseende

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

synnerligen otillfredsställande ur synpunkten att få den så ytterst vigtiga

chefsplatsen på bästa möjliga sätt besatt. Skulle emellertid detta ändamål

fullt vinnas — så att, på sätt komitén antydt, möjlighet att besätta

platsen jemväl med framstående industriidkare eller inom näringslifvet

eljest erfarna personer måtte i större grad förefinnas — torde man, enligt

departementschefens åsigt, nödgas gå längre än hvad komitén tilltrott

sig och stipulera jemväl andra pensionsvilkor, än dem, som gälde för cheferna

för de öfriga centrala embetsverken, i det att fordran på långvarig

statstjenst för pensionens erhållande måst eftergifvas. I detta afseende

borde pensionsvilkoren för landshöfding kunna — vederbörligen modifierade

— läggas till grund för bestämmelsen i fråga. Landshöfding

vore jemlikt kongl. brefvet den 30 maj 1884 berättigad att från och

med månaden näst efter den, då han efter sextiofem lefnadsår och

minst trettiofem tjensteår, deraf minst tio såsom landshöfding, från

embetet afginge, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära eu årlig pension af 6,000 kronor. Enahanda vilkor

syntes nu lämpligen kunna fastställas för jernvägsstyrelsens chef med

undantag af att fordran på tjensteålder inskränktes till allenast tio år

såsom statsbanechef. På sätt komitén förordat, torde vidare bestämmelse

böra af Kongl. Maj:t meddelas derom, att chefen för jernvägsstyrelsen

icke behöfde vara delegare i statsbanornas pensionskassor.

Möjligheten till ett sådant delegareskap syntes dock böra stå honom

öppen, för den händelse han vid sin utnämning redan tillhörde jernvägsstaten

eller ock på grund af särskilda förhållanden funne med sin

fördel förenligt att ingå i kassorna eller endera af dem. Och då chefen

således vid sitt afskedstagande kunde vara berättigad till erhållande af

pension från statens jernväg^trafiks pensionsinrättning, syntes tillika

höra i bestämmelsen om hans pensionsrätt intagas förbehåll derom, att

det från allmänna indragningsstaten till honom utgående pensionsbeloppet

skulle minskas med hvad han kunde vara berättigad i pension

åtnjuta från nyssnämnda pensionsinrättning.

I öfverensstämmelse med detta uttalande af departementschefen

har Kongl. Maj:t nu föreslagit,

att generaldirektören och chefen för jernvägsstyrelsen må vara

berättigad att från och med månaden näst efter den, då han efter

sextiofem lefnadsår och minst tio tjensteår såsom chef för jernvägsstyrelsen

från embetet afgår, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension af 6,000 kronor, dock att

detta belopp skall minskas med hvad han kan vara berättigad att i

pension uppbära från statens jernvägstrafiks pensionsinrättning.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

77

Herr Hedin hemställer i motionen n:o 154,

att Riksdagen måtte afstå Kongl. Maj:ts förslag om särskild pensionsrätt

för jern vägsstyrelsens chef, enär det, i stället för fastställande

af en sådan rätt, enligt hvad det vill synas, på grund endast af ett

tillfälligt personligt motiv — Riksdagen hade, som bekant, år 1894 afslagit

den af Kongl. Maj:t begärda pensionen för nuvarande generaldirektören

— torde vara vida lämpligare att, der skälig pension ej

kan från jern vägsstatens pensionsinrättning tillkomma afgående generaldirektör,

Riksdagen blifver i tillfälle att i hvarje särskildt fall pröfva

framställning från Kongl. Maj:t om fyllnadspension från allmänna indragningsstaten.

Lika med komitén och departementschefen anser utskottet det

vara uppenbart, att särskilda föreskrifter om generaldirektörens pensionering

ovilkorligen erfordras, derest utsigt skall finnas att till chef

för jernvägsförvaltningen förvärfva en med derför nödiga egenskaper

i framstående grad utrustad privatman. Och då för vinnandet af detta

ändamål det tillika torde vara erforderligt, att generaldirektörens pensionsrätt

blifvit på förhand ordnad, samt den både naturligaste och

lämpligaste tidpunkten härför måste vara den, då hans aflöning skall

bestämmas, kan utskottet ej dela motionärens uppfattning derom, att

förevarande pensionsfråga skulle hafva framkommit till följd endast af

ett tillfälligt personligt motiv. Enligt utskottets mening äro allmängiltiga

grunder för handen för frågans upptagande nu i sammanhang

med löneregleringen.

Mot det af Kongl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppet eller vilkoren

för dess tillträdande har utskottet icke något att erinra, men utskottet

anser för sin del, att, äfven om generaldirektören är delegare i statens

jernvägstrafiks pensionsinrättning, hans pension icke bör få öfverstiga

det föreslagna beloppet, 6,000 kronor. Enligt gällande föreskrifter

skulle hans pension, om aflöningen bestämmes till 12,000 kronor, kunna

komma att uppgå till 9,600 kronor, motsvarande 80 procent utaf aflöningen.

Utskottet föreställer sig, att pensionsfrågan lämpligen skulle

kunna ordnas på följande sätt.

För den händelse att till generaldirektör skulle utnämnas person,

som förut ej tillhör jernvägsstaten och följaktligen icke redan är delegare

i pensionsinrättningen, bör delegareskap i nämnda inrättning icke

i tråg åkomma för honom. Ett inträde i pensionsinrättningen skulle

nemligen ej kunna ega ruin utan erläggande af betydliga retroaktivafgifter.

Men då eu inbetalning af dylika utgifter utan tvifvel skulle

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

försvåra möjligheten att till chef för jernvägsstyrelsen erhålla en person,

hvilken ej är anstäld vid statens jernvägar, torde generaldirektören

böra tillförsäkras pension från allmänna indragningsstaten, på sätt Kongl.

Maj:t föreslagit.

Skulle åter till generaldirektör befordras en tjensteman vid statens

jernvägar, alltså en person, hvilken redan är delegare i pensionsinrättningen,

synes denne böra fortfara att tillhöra samma inrättning. Hans

afgifter skulle dock ej beräknas å aflöningen såsom generaldirektör,

utan å den aflöning, han uppbar vid befordringstillfället. Har en sådan

generaldirektör vid sitt afskedstagande ur jernvägens tjenst uppfylt de

uppstäda vilkoren för undfående af pensionen å 6,000 kronor från allmänna

indragningsstaten, skulle han eg a uppbära denna pension, med

afdrag af hvad han är berättigad att erhålla från statens jern vägstrafiks

pensionsinrättning enligt dess reglemente.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

XVIII) att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.

Maj:ts ifrågavarande förslag, att generaldirektören och

chefen för jernvägsstyrelsen skall vara berättigad

att från och med månaden näst efter den, då han

efter sextiofem lefnadsår och minst tio tjensteår såsom

chef för jernvägsstyrelsen från embetet afgår, under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 6,000 kronor, dock att,

äfven om han är delegare i statens jern vägstrafiks

pensionsinrättning, hans pension icke må sammanlagdt

öfverstiga nämnda summa samt under vilkor att det

från allmänna indragningsstaten utgående beloppet

skall minskas med hvad han kan vara berättigad att

i pension uppbära från berörda pensionsinrättning.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57-

79

Slutligen hemställer utskottet,

XIX) att herrar von Stapelmohrs, Tamms, Pegelows

och Hedins ofvan omförmälda motioner må anses

besvarade genom utskottets föregående hemställanden.

Stockholm den 30 april 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservation:

af herrar C. Persson, P. Pehrson och J. A. Sjö, som ansett, att generaldirektörens

aflöning bort föreslås till 10,000 kronor, deraf 7,000 kronor

lön och 3,000 kronor tjenstgöringspenningar.

Herr G. I). R. Tornerhjelm har anhållit att få antecknadt, att han

icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

Bilaga.

Be klädnads-Reglemente

för

Betjente vid Statens jernvägar.

På grund af gällande aflöningsreglementes § 16, rörande dels

uniformspersedlar in natura, dels beklädnadsersättning till vissa betjente

vid statsbanorna, fastställer styrelsen härmed nedanstående bestämmelser

att lända till efterrättelse beträffande berörda förmåners tillgodonjutande.

A. Beklädnad in natura.

§ 1.

Beklädnad in natura

stående persedlar, nemligen:

1. Kontorsbiträden:

Uniformsmössa af mörkblått kläde med nationalkokard, bevingadt hjul

af hvit metall, svart läderskärm samt en silfvergalon 5 mm. bred.

Kavaj af mörkblått kläde med yllefoder och fickor på sidorna, två rader

uniformsknappar af hvit metall med bevingadt hjul, 4 å 5 i hvarje

rad samt å ärmuppslagen en galon af samma bredd, som den å

mössan och bildande en vinkel uppåt;

Byxor af mörkblått kläde med hvita passpoaler;

Väst af mörkblått kläde med en rad uniformsknappar 7 å 8 st.;

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

81

Sommarrock i kavaj form af oblekt hamptyg med 2 rader uniformsknappar,

4 å 5 i hvarje rad;

Sommarbyxor af blekt eller oblekt bomulls-, linne- eller hamptyg;

Sommarväst af dylikt tyg med en rad uniformskuappar 7 å 8 st.;

Kappa af mörkblått kommiskläde med två rader uniformsknappar, 6 å

7 i hvarje rad, fällkrage, sleifer med knappar baktill, ärmar, fickor

och mörkt enfärgadt yllefoder; samt

Regnrock, om trafikdirektören anser sådan behöflig.

2. Öfverkonduktörer och konduktörer:

Uniformsmössa af mörkblått kläde med nationalkokard och svart läderskärm

samt för öfverkonduktör 2 tio millimeter breda silfvergaloner

och för konduktör en dylik galon; hvarjemte ofvanför kokarden

anbringas öfverkonduktörens eller konduktörens nummer i siffror

af hvit metall under en kunglig krona af samma ämne. För vintern

erhålles en dylik mössa försedd med pelsbräm;

Syrtut af mörkblått kläde med fällkrage och 2 rader uniformsknappar

af hvit metall, med lokomotiv, 7 å 8 i hvarje rad; slagen fodrade

med kläde; öfrigt foder af svart tyg; rundskurna uppslag, spetsiga

fickklaffar med tre knappar, af hvilka den öfverstå sitter i lifvet

på rocken; hvita passpoaler å krage, ficklock och uppslag;

Byxor af mörkblått kläde med hvita passpoaler;

Sommarrock, -byxor och -väst, lika med den här ofvan för kontorsbiträden

faststälda;

Kappa af mörkblått kommiskläde, lika med den för kontorsbiträden;

Regnrock af gummi eller annat vattentätt tyg;

Pels i paletåform af blått kläde med två rader uniformsknappar, 5 å 6

i hvarje rad, fodrad med svart fårskinn samt försedd med krage

af dylikt skinn;

Damasker, räckande ofvanför knäet, af blått eller grått kläde med mörkt

yllefoder och svarta knappar; samt

Ytterstöfiar, invändigt fordrade med skinn, eller ock renskinnssockor, då

trafikdirektören anser det ena eller andra behöfligt.

3. Packmästare:

Uniformsmössa, lika med den för konduktörer faststälda;

Kavaj af mörkblått kläde med yllefoder och fickor på sidorna, två rader

uniformsknappar af hvit metall med lokomotiv, 4 å 5 i hvarje rad;

Bih. till 1 liksd. Prat. 181)7. 4 Sami. 1 A/d. 41 llaft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

Byxor af blått kläde med hvita passpoaler;

Väst af blått kläde med en råd uniformsknappar, 7 å 8 stycken;

Sommarrock, -byxor, -näst-,]

lika med hvad för öfverkonduktörer och

konduktörer finnes bestämdt.

Kappa,

Pels, oinniiui.

Damasker, Ytterstöfiar,

,7 it I

4. Portvakter:

a) vid personstation: ib>> -cnöi.Hiimobi

Uniformsmössa af mörklått kläde med svart läderskärm, kunglig krona

af hvit metall i öfre kanten samt en 30 millimeter bred silfvergalon

med derå i svart broderade två korslagda nycklar;

Syrtut,\ af mörkblått kläde, lika med dem för öfverkonduktörer och

Byxor,] konduktörer;

Portoaktsgehäng af mörkblått kläde med silfvergaloner, bokstäfver af hvit

metall samt ett bevingadt hjul af samma ämne, anbragdt der gehängets

ändar sammanfästas.

b) öfriga portvakter:

Uniformsmössa,

Kavaj af kläde,

Byxor, » »

Väst » »

Sommarrock, -byxor och-väst,

Kappa,

Pe£nr°C^} 0m ^elningsföreståndaren anser sådan behöflig.

lika med dem för packmästare.

5. Kontorsvakter, notisbärare och telegraf bud, ordinarie och extra:

Uniformsmössa,

Kavaj af kläde,

Byxor t> »

Väst » »

Sommarrock, -byxor, -väst,

Kappa,

Regnrock,

lika med dem för packmästare, utom att

betjente af denna klass erhålla en silfversnodd

af 3 millimeters bredd kring mössan

samt hvita passpoaler kring kavajens krage

och uppslag.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

83

6. Lokomotivförareförmän, lokoinotivförare, eldarc och eldarelHrlingar:

n''

Uniformsmössa af blått kläde med svart läderskärin, kokard af blå

emalj och silfver jemte gradbeteckning, bestående för lokomotivförareförmän

af fyra, för lokomotivförare af tre och för eldare af

två smala silfvergaloner samt för eldarelärling af en dylik galon.

För vintern erhålles derjemte:

Pelsmössa med gradbeteckning enligt förestående;

Pels af blått kläde med foder af svart fårskinn, svart pelskrage samt

två rader uniformsknappar af ljus messing med lokomotiv.

Efter maskindirektörens bepröfvande må vid strängare kyla

äfven extra lokomotivförare och eldare ega att från förrådet för

tillfälligt begagnande under tjenstgöring å lokomotiv utbekomma

disponibla pelsar.

§ 2-

Då ny beklädnadspersedel utlemnas, skall den å lämpligt ställe

vara försedd med en stämpel, utvisande att persedeln tillhör statens

jernvägar.

§ 3.

Underhållet af beklädnadspersedlar, utom vändning af kappor och

pelsar, då sådan anses fördelaktig, skall ombesörjas och bekostas af

innehafvaren, eller, om underhållet af denne försummas, genom vederbörande

förmans försorg på innehafvare^ bekostnad.

§ 4.

Hvar och en af den personal, som erhåller beklädnad in natura,

med undantag af notisbärare och telegrafbud, bör, sedan han ett års tid

innehaft sin befattning, vara försedd med två omgångar uniformsmössa,

syrtut eller kavaj samt klädesbyxor, (nemligen en paradmundering och

en släpmundering) samt vidare två omgångar sommarrock, -byxor och

-väst, men endast en omgång af öfriga persedlar.

t § 5.

Bestämd slitningstid fastställes icke, utan åligger det vederbörande

afdelningsföreståndare att, med afseende på persedlarnes beskaffenhet

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

och under iakttagande att personalen hålles väl beklädd, vid de här

nedan omförmälda beklädnadsmönstringarne bestämma om persedelns

kasserande eller icke.

Till ledning för bedömandet hur ungefär lång tid en del persedlar

böra kunna användas meddelas nedanstående bestämmelser:

öfvevkonduktörer och konduktörer:

Uniformsmössa................................................ 1 år till parad, 1 år till släp

» med pelsbräm .......................................................... 4 å 5 år

Syrtut........................................ 1 å 1 Vi år till parad, 1 å 1 V2 år till släp

Byxor af kläde.........................d....^....................................................... 1 år

Sommarrock, byxor och väst........................................................... 2 å 3 »

Kappa ...................................................................................................... 3 å 5 »

Pels......................................... 3 å 4 »

Damasker .......................................................................... 4 & 5 »

Kontorsbiträden och packmästare:

Kavaj................................................................... 1 år till parad, 1 år till släp

Byxor af kläde................................................... 1 » » » 1 » » »

Väst .................................................................... 1 » » » 1 » » »

Ofriga persedlar samma tid som för öfverkonduktör och konduktör.

Portvakt vid personstation:

Uniformsmössa.......................... samma tid som för öfverkond. och kond.

Syrtut .......................................... d:o » » d:o

Byxor af kläde......................... d:o » » d:o

öfriga portvakter, kontor svakter, notisbärare och telegraf bud:

Kavaj.............................. samma tid som för kontorsbitr. och packmästare

Byxor af kläde........... d:o » » d:o

Väst .............................. d:o » » d:o

öfriga persedlar......... d:o » » öfverkond. och kond.

Lokomotivjörar eförmän, lokomotivförare, eldar e och eldar elärling ar:

*

Uniformsmössa................................................ 1 år till parad, 1 år till släp

» med pelsbräm ..........................................''...''.I.......1.:1.!! 2 å 3 år

Pels............................................................................................kU;l........ 3 å 4‘år

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

85

§ 6.

Då betjente, som haft beklädnad in natura, lemnar tjensten, är han

skyldig att återlemna sina uniformspersedlar i så godt skick, som med

afseende på den tid de varit begagnade skäligen kan förväntas.

§ 1-

I början af hvarje år verkställer afdelningsföreståndare beklädnadsmönstring

med de betjente inom afdelningen, som åtnjuta beklädnad in

natura, dervid desse ega förevisa samtliga sina från jernvägen bekomna,

under bruk varande uniformspersedlar. Afdelningsföreståndare kasserar

då de persedlar han anser förslitna, samt bestämmer hvilka paradmunderingspersedlar

dädanefter skola användas såsom släpmundering.

Då persedel med uniformsknappar kasserats, frånsprättas knapparne

och insändas till förrådet. Sådana persedlar må derefter, likasom äfven

öfriga kasserade persedlar, efter godtfinnande af innehafvaren begagnas,

med undantag dock af pels, som återställes till förrådet.

§ 8.

I i

Förutom den i nästföregående § anbefalda beklädnadsmönstring

eger afdelningsföreståndare, om han så finner nödigt, äfven å andra

tider anställa sådan mönstring, kassera förslitna plagg samt låta anskaffa

nya.

§ 9. -ni.Mmnu

Vederbörande afdelningsbefäl åligger dessutom tillse, att den till

beklädnad in natura berättigade personal alltid håller sina uniformspersedlar

i vårdadt skick, äfvensom att afvikelser ej ske från faststälda

modeller.

i" § 10.

Å hvarje afdelningsföreståndares expedition föres en beklädnadsbok,

i hvilken hvarje betjente, som åtnjuter beklädnad in natura, har

sitt särskilda konto.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

§ 11.

Vid station, der, efter afdelningsföreståndares bepröfvande, sådant

är oundgängligen behöfligt, må finnas att tillgå nödigt antal från förrådet

såsom inventarier till stationen utlemnade regnrockar af skinn

eller oljedränkt tyg, pelsar, äfvensom förkläden af buldan.

B. Beklädnadsersättning.

,, t ..,. i .. i i 1 i , , |• ''11 • f j v , , j '' j

§ 12-

Beklädnadsersättning utgår till följande betjente med vidstående

belopp, nämligen:

till öfverbanmästare och banmästare..................... med 10 kr. i månaden

» banvakter................................................................|

» stationskarl sförmän o stationskarlar...............> » 8 » »

» vagnsmörjare ........................................................j

§ 13-

De uniformspersedlar, med hvilka de i nästföregående § upptagne

betjente eg a att, på grund af åtnjutande beklädnadsersättning, vara

försedde, äro som följer:

1. Öfverbanmästare:

Uniformsmössa af mörkblått kläde med nationalkokard, bevingadt hjul

af hvit metall samt 2:ne tio millimeter breda silfvergaloner;

Syrtut af mörkblått kläde, lika den för öfverkonduktörer och konduktörer

faststälda, men med bevingaddt hjul å knapparne samt utan

passpoaler, äfvensom å ärmuppslagen en galon af samma bredd

som den å mössan, bildande vinkel uppåt; eller ock

Kavaj af mörkblått kläde, lika med den för packmästare faststälda, men

med bevingadt hjul å knapparne samt galon;

Byxor af mörkblått kläde;

Pels, eller för vinterbruk lämplig kappa eller annat varmare öfverplagg,

med knappar af nyssnämnda modell.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

87

<’i,!m!. <i< ''.t i!‘i

Banuiästarc:

* i«>J >i f f i >n» > a i‘j

I*m> U:

’.u\A il*«)

Uniformsmössa af mörkblått kläde med svart läderskärm och nationalkokard

samt 1 tio millimeter bred silfvergalon;

Syrtut af mörkblått kläde, lika déh för öfverkonduktörer och konduktörer,

men utan passpoaler; eller ock

Kavaj af mörklått kläde, lika den för packmästare;

Byxor af mörkblått kläde; samt

Pels, eller för vinterbruk lämplig kappa eller annat varmare öfverplagg,

med uniformsknappar af hvit metall med lokomotiv.

" Miiniiiirn >iutb;g *nniuio>UHu» no! \- i> no| : ■ an

3. Banvakter;

Hit

Uniformsmössa af samma modell som för hallmästare, utan kokard och

silfvergalon, men med en omedelbart öfver skärmen anbragt sköld

af hvit metall med vaktens nummer samt försedd med en kunglig

krona;

Kavaj af mörkblått kläde, lika ined den för packmästare; samt

Byxor af mörkblått kläde.

4. Stationskarlsförinän och stationskarlar:

>• :• .: I'' . • . t • •. i ) : ,•_>»:!> llib töl h > 7T,)i> f-i-t in | llli liv . ;fiy I ■■:: f • ■

Uniformsmössa af mörkblått kläde med svart läderskärm samt för stationskarlsförmän

en 10 millimeter bred silfvergalon. Å mössbandet

öfver skärmen anbringas karlens nummer af hvit metall samt i

mössans öfverkant en kunglig krona, äfvenledes af hvit metall;

Kavaj och ) af kläde, lika med dem för packmästare, men utan pass
Byxor

\ poaler å byxorna.

5. Vagnsmörjarc:

Uniformsmössa, lika med den för konduktörer, men utan kokard och galon;

Kavaj och } af kläde, lika med dem för packmästare, men utan passByxor

) poaler å byxorna.

På vederbörande afdelningsföreståndares reqvisition erhålla vagnsmörjare

för tillfälligt begagnande vintertiden pels och damasker.

§ 14-

Samtliga förenämnde, till beklädnadsersättning berättigade betjente

må, för begagnande i tjenstgöring, anlägga på egen bekostnad afskaf
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

fade sommarkläder af det för öfverkonduktörer och konduktörer faststälda

slag, eller ock blusar jemte byxor och väst af blårandigt linneeller

bomullstyg.

§ 15.

På vederbörande afdelningsföreståndares reqvisition må från distriktens

förråd blått kläde till inköpspris tillhandahållas dem af ifrågavarande

personal, som sådant önska, samt liqvideras genom månadtligt

afdrag å beklädnadspenningarne. Likaså må från förrådet mot inköpspris

af betjeningspersonalen utbekommas galoner, nummersköldar, siffror

och kronor till mössorna, äfvensom uniformsknappar.

§ 16.

Vederbörande afdelningsföreståndare bör, genom tid efter annan

företagna mönstringar, förvissa sig om att den till beklädnadsersättning

berättigade personal är försedd med de föreskrifna uniformspersedlarne

i fullgodt skick; börande hvar och en, som under ett års eller längre

tid innehaft sin befattning, vara försedd med tvenne omgångar uniformspersedlar,

en till parad och en för den dagliga tjenstgöringen.

.1-, ■ i ,. u* i'';,/- b ml -Liiiyi •! f i. •'': i i ■: 1 '' » • > .''A- •

§ 17-

Finner afdelningsföreståndare vid förberörda mönstringar eller deremellan

betjentes uniform i sådant skick, att den ej kan anses fullgod,

må genom vederbörande förmans försorg ny uniform anskaffas och beklädnadsersättningen

innehållas, intill dess den nya uniformen blifvit

betald.

Stockholm den 26 juni 1889.

RUDOLF CRONSTEDT.

G. hofman.

!

.

i fri . •! * 11 j 11»i i!

. j

I

i

Stockholm, K, L. Beckmans Boktr., 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1897:114 Skrifvelse till Konungen, angående lönereglering för personalen vid statens jernvägar. s. 1 i texten