Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riJcsstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

1897-03-09 · 86 sidor, varav 84 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 84 av 86 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1897:8, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riJcsstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 9 mars 1897, kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riJcsstatens

sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

(2:a U. A.)

l:o. Såsom utskottet redan i punkterna 4:o och 5:o af sitt ut- Angående

låtande n:o 3, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra„^Aör”nrfe af

hufvudtitel, omförmäla har herr friherre R. M. Klinckowström i en inom recff.atifnaj

Första Kammaren väckt motion (n:o l) föreslagit, att alla i 1897 års °c anslag.3*

riksstat uppförda reservations- och förslagsanslag måtte i 1898 års riksstat

uppföras såsom bestämda anslag, sålunda upphörande att tilläggas

benämningen reservations- eller förslagsanslag.

Under hänvisning till det yttrande, utskottet i punkt 4:o af sitt

nämnda utlåtande afgifvit öfver det i berörda motion framstälda förslag,

får utskottet hemställa,

att herr friherre Klinckowströms ifrågavarande

motion i hvad den angår de under sjunde hufvudtiteln

uppförda reservations- och förslagsanslag må af Riksdagen

lemnas utan afseende.

Dill. till Riksd. Prof. 18.97. 4 Sami. 1 Afd. G Höft. {N:o 8.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ordinarie anslag.

Kammarrätten.

''till kammar- 2:°. I den till Riksdagen den 16 januari innevarande år aflåtna

rätten, proposition angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t

[1.] i punkten l:o under sjunde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att å

staten för kammarrätten uppföra lön och tjenstgöringspenningar för ytterligare

två kammarrättsråd med tillhopa 12,800 kronor och för ytterligare

en notarie med 3,000 kronor, med rätt för nämnda befattningars

innehafvare till ålderstillägg efter vissa år i likhet med öfriga tjensteman

i samma tjenstegrad, äfvensom höja det nu å kammarrättens stat

uppförda anslag till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar

och renskrifningskostnad, 28,400 kronor, med 2,900 kronor

till 31,300 kronor; hvarigenom anslaget till kammarrätten skulle höjas

med 18,700 kronor eller från 169,600 kronor till 188,300 kronor.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll öfver finansärenden

den 14 sistlidne januari har föredragande departementschefen

anmält, att kammarrätten i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 oktober

1896, med förmälan att, oaktadt det biträde af adjungerade ledamöter,

kammarrätten under de senare åren fått åtnjuta, antalet derstädes balanserade

mål år från år vuxit och för närvarande vore så betydande,

att deraf måste vållas afsevårda olägenheter för de rättsökande, fäst

Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å nämnda missförhållande och tillika föreslagit

åtgärder för detsammas afhjelpande.

Kammarrätten hade dervid till en början erinrat om följande förhållanden.

Enligt den för kammarrätten den 15 oktober 1831 utfärdade

instruktion skulle kammarrätten bestå af president, vice president och

sex kammarrättsråd, af hvilka embeten dock vice presidentsbefattningen

år 1836 indragits. Af löneregleringskomiténs ''den 6 november 1878

afgifna betänkande inhemtades, att, enligt af koraitén införskaffad utredning,

medeltalet af de till kammarrätten under tioårsperioden 1868—

1877 inkomna mål utgjort 2,498. Under de tre sista åren af perioden

hade målens antal belöpt sig, år 1875 till 2,150, år 1876 till 2,205 och

år 1877 till 2,266. Redan under nämnda tid hade kammarrättens ordinarie

arbetskrafter visat sig otillräckliga, hvarför åren 1871—1874 samt

1876 och 1877 biträde af adjungerade ledamöter måst anlitas. Bemälda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

3

komité hade ock funnit förstärkning af kammarrättens arbetskrafter

erforderlig, men ansett denna kunna vinnas derigenom, att, med bibehållande,

oförändradt af antalet ledamöter, vikariat anordnades under

ledamöternas semester, så att den till hvarje rotel hörande föredragning

kunde utan afbrott fortgå under hela året. Komiténs ordförande hade

emellertid i senare hänseendet varit af skiljaktig mening och föreslagit

inrättandet af två nya kammarrättsrådsembeten. Enahanda hemställan

hade jemväl gjorts af kammarrätten i dess öfver komiténs förslag den

29 november 1878 afgifna utlåtande.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, som åtföljt Kongl. Maj:ts

proposition till Riksdagen angående ny lönestat för kammarrätten af den

21 februari 1879, hade dåvarande chefen för finansdepartementet hänvisat

till ofvan omförmälda, af löneregleringskomitén införskaffade utredning

och framhållit, hurusom af denna framginge, att antalet till

kammarrätten inkommande mål under tiden närmast före år 1878 minskats.

Då vid sådant förhållande behofvet af ökadt antal ledamöter ej kunde

anses ådagalagdt samt en möjligen uppkommande tillfällig balans lämpligen

borde undanrödjas genom tillfälligt förstärkande af arbetskrafterna,

hade departementschefen ansett sig ej kunna tillstyrka bifall till kammarrättens

ofvannämnda framställning.

Enligt den för kammarrätten den 14 november 1879 faststälda

lönestat bestode kammarrätten såsom tillförene af, förutom president,

sex ledamöter.

Emellertid hade, efter hvad kammarrätten meddelat, antalet till

kammarrätten inkomna mål efter år 1877 varit stadt i fortgående tillväxt

och öfverstege nu betydligt det arbetsmaterial, med ledning hvaraf

verkets organisation år 1879 bestämdes. De inkomna målens antal, som

år 1878 uppgått till 2,251 och år 1885 till 3,536, hade under de tre

sistförflutna åren utgjort, år 1893 4,076, år 1894 4,540 och år 1895

4,474. För tioårsperioden 1886—1895 hade medeltalet af inkomna mål

belöpt sig till 3,899. Af de på kammarrättens pröfning beroende mål

toge besvärsmålen i ojemförligt öfvervägande grad ledamöternas tid i

anspråk. Antalet inkomna besvärsmål hade utgjort, år 1878 fattigvårdsmål

221 och andra mål 524 eller tillhopa 745, år 1885 fattigvårdsmål

364 och andra mål 812 eller tillhopa 1,176 samt år 1895 fattigvårdsmål

528 och andra mål 1,141 eller tillhopa 1,669 och hade följaktligen sistnämnda

år stigit till öfver dubbelt mot år 1878. Jemte det sålunda

arbetsmaterialet vuxit, hade, sedan kammarrätten från 1895 års början

gjorts till sista instans i fattigvårdsmål och då af sådan anledning skärpt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

kontroll vid fattigvårdsmålens behandling ansetts nödig, ledamöternas

arbete med dessa talrikt förekommande mål väsentligt ökats.

A andra sidan hade kammarrätten erinrat, hurusom un^er tiden

efter åro 1877 en betydande ökning af kammarrättens arbetsprodukt egt

rum. År 1878 hade afgjorts 2,273 mål, år 1885 3,313 mål och år

1895 4,066 mål. Antalet afgjorda besvärsmål hade utgjort, år 1878

fattigvårdsmål 238 och andra mål 572 eller tillhopa 810, år 1885

fattigvårdsmål 344 och andra mål 825 eller sammanlagdt 1,169 samt år

1895 fattigvårdsmål 310 och andra mål 1,157 eller tillhopa 1,467 och

hade således ökats till nära dubbelt. Detta arbetsresultat hade icke

kunnat uppnås utan kammarrättens förstärkning med adjungerade ledamöter.

Sedan under åren 1878—1890 kammarrätten i ganska vidsträckt

omfattning åtnjutit sådan förstärkning, hade oafbrutet från och med år

1891 två adjungerade ledamöter biträdt kammarrätten så väl höst- som

vårsessionen. Härjemte hade kammarrätten tillfälligtvis förstärkts med

ytterligare två adjungerade.

Oaktadt tillväxten af kammarrättens arbetsprodukt, hade emellertid,

på sätt de anförda siffrorna äfven gåfve vid handen, det allt jemt sig

ökande arbetsmaterialet ej kunnat undanarbetas, i den mån detsamma

tillströmmat, utan hade en betydande balans å oafgjorda mål uppkommit.

Balansen, som 1878 utgjort 737 mål och år 1885 723 mål, hade år 1895

stigit till 2,226 mål. Balansen å besvärsmål hade utgjort, år 1878 å

fattigvårdsmål 88 och å andra mål 106 eller sammanlagdt 194 mål, år

1885 å fattigvårdsmål 31, å andra mål 7 eller tillhopa 38 mål samt år

1895 å fattigvårdsmål 958 och å andra mål 150 eller sammanlagdt 1,108

mål och hade följaktligen år 1895 uppgått till nära sex gånger så mycket

som år 1878.

Orsaken dertill, att balansen å fattigvårdsmål nått en sådan höjd,

vore att söka i följande förhållande. Hufvudmassan af de till kammarrätten

inkommande besvärsmålen utgjordes af fattigvårdsmål samt mål,

afseende klagan öfver bevillningstaxeringarne. Utan att underskatta den

skada och olägenhet, som ofta kunde förorsakas genom fördröjdt afgörande

af fattigvårdsmålen, hade kammarrätten dock funnit sig föranlåten

att låta dessa, med afseende å tiden för föredragningen, i viss

mån stå tillbaka för beskattningsmålen. Det hade nemligen ansetts

företrädesvis angeläget, att i beskattningsmålen med minsta möjliga tidsutdrägt

beslut meddelades för att kunna tjena till ledning för taxeringsmyndigheterna,

då enahanda frågor, som i de afgjorda målen pröfvats,

å nyo förelåge till bedömande. Som beskattningsmålen ökats i antal och

jemväl blifvit af allt mera vidlyftig och invecklad beskaffenhet, hade,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

5

på samma gång de inkommande fattigvårdsinålens antal vuxit, antalet

afgjorda sådana mål aftagit. Balansen å fattigvårdsmål hade derför

hastigt stegrats och utgjorde den 29 oktober 1896, den dag, då kammarrättens

förevarande skrifvelse aflåta, 1,103 mål. Under antagande, att

föredragningssiffran å fattigvårdsmålen ej ytterligare nedginge, motsvarade

nämnda balans något mer än tre och ett hälft års föredragning,

hvilket innebure, att de mål, som inkomme, ej i allmänhet kunde

varda med slut afhulpna förr än efter ingången af år 1900.

Tillika hade kammarrätten fäst uppmärksamheten derå, att en af

Kongl. Maj:t förordnad komité föreslagit, att kammarrättens arbetskrafter

skulle ytterligare tagas i anspråk för pröfning af ansökningar

om ersättning af statsverket för medel, som tillgripits af embets- och

tjensteman, hvilken enligt 1 kap. utsökningslagen egde att med utsökningsmål

taga befattning. ^

Af hvad sålunda anförts ansåge kammarrätten framgå,-att kammarrätten

vore i behof af ökade arbetskrafter och att detta behof vore af

sådan omfattning, att för dess afhjelpande ej vore till fyllest, att kammarrätten,

på sätt redan flera år varit förhållandet, biträddes af två adjungerade

ledamöter.

Att för mötande af kammarrättens behof af ytterligare förstärkning,

hvilket behof visat sig vara af stadigvarande beskaffenhet, använda

än flera adjungerade ledamöter under sessionerna eller tillgripa den af

löneregleringskomitén förordade utvägen att anordna semestervikariat,

genom hvilka åtgärder kammarrätten skulle komma att till väsentlig del

bestå af adjungerade, ansåge kammarrätten ej böra ifrågasättas, särskilt

i betraktande deraf, att kammarrätten numera vore sista instans i fattigvårdsmål.

Att låta dessa för landets kommuner ingalunda ovigtiga

tvistemål i sista instans afgöras af en domstol, der, i händelse någon

ordinarie ledamot hade tjenstledighet, pluraliteten af de i målens afgörande

deltagande kunde komma att utgöras af tillfälliga och. jemförelsevis

mindre erfarna ledamöter, vore enligt kammarrättens åsigt ej

öfverensstämmande med häfdvunnen svensk rättsuppfattning och syntes

äfven stå mindre väl tillsammans med 16 § i kammarrättens instruktion,

genom hvilket stadgandes ändrade lydelse afsetts att åt kammarrättens

ordinarie ledamöter förbehålla ledningen af praxis i fattigvardsmål. I

följd häraf hade kammarrätten förklarat sig nödsakad att föreslå en

ökning af dess ordinarie arbetskrafter samt för ty hemstält, att två nya

kammarrättsrådsembeten måtte varda inrättade.

Kammarrätten hade vidare anfört, hurusom för tjenstgöring vid

protokollet och biträde vid expeditionen å kammarrättens kansli vore

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

anstälde sex tjensteman, deraf hälften ordinarie notarier och hälften

amanuenser, samt att hvarje ledamot hade åt sig indelad såsom biträde

en utaf bemälde tjensteman. Under förutsättning af bifall till nyssnämnda

hemställan, ansåge kammarrätten följaktligen personalen å kansliet behöfva

ökas med en notarie och en amanuens.

Ytterligare hade kammarrätten erinrat, att i dess stat funnes uppfördt

under titel »till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden,

flitpenningar och renskrifningskostnad» 28,400 kronor, samt att af de

förhandlingar, som föregått statens fastställande, framginge, att af berörda

summa beräknats för extra biträden 22,000 kronor, till flitpenningar

1,300 kronor, till vikariatsersättning 2,837 kronor 50 öre och för renskrifning

återstoden eller 2,262 kronor 50 öre.

Med förmälan, hurusom af det för extra biträden beräknade beloppet

de nyssomtalade tre kansliamanuenserna åtnjöte ett arfvode af hvardera

1,800 kronor, ansåge kammarrätten, att, för att bereda arfvode åt ytterligare

en kansliamanuens, nämnda belopp borde ökas med 1,800 kronor

till 23,800 kronor.

Slutligen hade kammarrätten erinrat, att renskrifningskostnaden

uppgått, år 1891 till 2,354 kronor 80 öre, år 1892 till 2,467 kronor 5

öre, år 1893 till 2,603 kronor 70 öre, år 1894 till 2,648 kronor 42 öre

och år 1895 till 2,725 kronor 73 öre, i följd hvaraf, och då det för renskrifningskostnaden

afsedda beloppet sålunda varit otillräckligt, för

nämnda kostnads täckande måst tagas i anspråk under ifrågavarande

titel för andra ändamål afsedda medel. Vid sådant förhållande och då

i händelse af en förstärkning af kammarrättens arbetskrafter utgifterna

för renskrifning skulle komma att ytterligare ökas samt såsom följd af

förstärkningen biträde af extra tjensteman och vaktbetjente jemväl skulle

ifrågakomma i större utsträckning, syntes kammarrätten för renskrifning

böra beräknas ett belopp af 2,962 kronor 50 öre och det belopp, som

beräknats för flitpenningar, böra ökas till 1,700 kronor.

Under åberopande af hvad sålunda anförts hade kammarrätten hemstält

om genomförande af ofvannämnda förändringar i dess organisation

och att för sådant ändamål å verkets stat måtte upptagas lön och tjenstgöringspenningar

för två kammarrättsråd med tillhopa 12,800 kronor

och för en notarie med 3,000 kronor med rätt till ålderstillägg för

nämnda befattningars innehafvare samt det till vikariatsersättning med

mera anslagna beloppet ökas till 31,300 kronor.

För egen del har departementschefen ansett den af kammarrätten

lemnade utredning i fråga om antalet till kammarrätten inkomna och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

7

derstädes afgjorda mål otvetydigt ådagalägga, att detta embetsverks

arbetsbörda under den tid, som förflutit efter den nu gällande statens

fastställande, i så väsentlig mån tillvuxit, att, derest icke särskilda åtgärder

vidtoges för beredande jemväl af ökade arbetskrafter, tidsutdrägten

med de kammarrätten tillhörande vigtiga målens afgörande måste komma

att för den rättsökande allmänheten medföra högst känbara olägenheter.

Målens antal, som redan vid tiden för den senaste löneregleringens

genomförande så väl af den för ändamålet tillsatta komité som

af kammarrätten ansetts påkalla en förstärkning af arbetskrafterna,

hvilken likväl då icke kommit till stånd, hade sedan dess i det allra

närmaste fördubblats. Då kammarrätten redan sedan flera år tillbaka

åtnjutit biträde af adjungerade ledamöter till större antal, än som i förhållande

till embetsverkets ordinarie ledamotspersonal kunnat anses rätt

lämpligt, och utvägen att anlita semestervikariat under mellansessionerna

allra minst numera, sedan kammarrätten blifvit sista instans i fattigvårdsmål,

borde ifrågakomma, syntes för beredandet af den erforderliga

ökningen i arbetskrafter ej finnas annan form än ökningen i antalet ordinarie

ledamöter. Denna utväg måste ock så mycket mer anses vara

af för handen varande förhållanden anvisad, som embetsverkets nuvarande

ordinarie ledamotspersonal uppenbarligen vore otillräcklig att uppbära

den arbetsqvantitet, som numera hvilade på verket, och ingen anledning

funnes att motse någon nedgång i tillströmningen af mål till

kammarrätten. Med afseende härpå och då den af kammarrätten begärda

tillökning i arbetskrafter vore den minsta, som för ändamålet kunde

ifrågasättas, har departementschefen tillstyrkt, att Kongl. Maj:t måtte hos

Riksdagen äska höjning af kammarrättens stat med de af nämnda embetsverk

derför föreslagna belopp.

Då, enligt den i statsrådsprotokollet meddelade utredningen, kammarrätten

oaktadt det biträde, som under längre tider lemnats af adjungerade

ledamöter, visat sig icke vara i stånd att med nuvarande arbetskrafter

undanarbeta det under de senare åren betydligt tillväxande antalet inkomna

ärenden, hvadan ock balansen å de oafgjorda målen numera nått

en sådan höjd, att de rättsökande, särskildt i fattigvårdsärenden, måste

i flera år vänta på afgörandct af för dem vigtiga frågor, finner utskottet

behofvet af en stadigvarande förstärkning i embetsverkets_ arbetskrafter

vara ådagalagdt. I anledning häraf och på grund af hvad i öfrigt blifvit

i ärendet anfördt, anser sig utskottet böra tillstyrka Kongl. Maj:ts förslå"

om inrättande af två nya kammarrättsrådsembeten. Genom denna

jemförelsevis stora tillökning i ledamöternas antal bör, enligt utskottets

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

öfvertygelse, ej allenast den nu förefintliga balansen kunna nedbringas,

utan äfven för framtiden förebyggas, att dylik balans till afsevärd storlek

uppkommer, hvilket ändamål måhända skulle ytterligare befordras genom

en lämplig förändring i kammarrättens arbetssätt.

Enligt hvad kammarrätten i sin skrifvelse till Kongl. Maj:t anfört,

skulle inrättandet af två nya kammarrättsrådsembeten medföra, att personalen

å kansliet behöfde ökas med en ordinarie notarie och en amanuens,

och kammarrättens i detta afseende gjorda hemställan har äfven i den

kongl. propositionen upptagits. Till stöd för detta förslag har kammarrätten

meddelat, att för tjenstgöring vid protokollet och biträde vid

expeditionen å kammarrättens kansli vore anstälde sex tjensteman, deraf

hälften ordinarie notarier och hälften amanuenser, samt att hvarje ledamot

hade åt sig indelad såsom biträde en utaf bemälde tjensteman. Då

häraf synes framgå, att notarier och amanuenser i deras egenskap af

biträden åt ledamöterna hafva väsentligen enahanda tjenstgöring, har

utskottet förestält sig, att hinder icke skulle möta mot ersättande af

den ifrågasatta nya notarietjensten med en amanuensbefattning. Den

för notarien föreslagna aflöningen 3,000 kronor bör sålunda enligt utskottets

mening icke i staten uppföras, hvaremot, och då utskottet funnit

behofvet af den begärda ökningen med 2,900 kronor i anslaget till

vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad

vara styrkt, detta anslag synes böra ytterligare ökas

med 1,800 kronor till arfvode åt en amanuens.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, att i staten för kammarrätten

uppföres aflöning för ytterligare två kammarrättsråd

med tillhopa 12,800 kronor, deraf för hvardera lön

4,400 kronor och tjenstgöringspenningar 2,000 kronor,

samt med rätt för dem till ålderstillägg efter fem år

i likhet med öfrige embetsman i samma grad, äfvensom

att det nu å kammarrättens stat uppförda anslag till

vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar

och renskrifningskostnad, 28,400 kronor, ökas

med 4,700 kronor till 33,100 kronor, samt att sålunda

anslaget till kammarrätten höjes med 17,500 kronor

eller från 169,600 kronor till 187,100 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

9

Postverket.

3:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, med gperkel.

kännande af de enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 14 r^ -i

januari 1897 tillstyrkta ändringar i postverkets stater, för år 1898 bestämma

postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 8,688,000 kronor,

att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater skulle

ökas med 378,000 kronor.

Derjemte har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva:

att tomterna n:is 1, 3 och 10 i qvarteret Riddaren inom Klara församling

i Stockholm finge enligt uppgjorda köpeaftal af postverket

förvärfvas;

att å dessa tomter tillsammans med tomten n:o 9 i samma qvarter,

sedan sistnämnda tomt för postverkets räkning exproprierats, finge för

en kostnad, ej öfverstigande 1,240,000 kronor, uppföras ett nytt posthus

enligt ritningar, som blefve med ledning af de uti förenämnda statsrådsprotokoll

omförmälda, af generalpoststyrelsen öfverlemnade planeskissritningar

med tillhörande beskrifning och kostnadsberäkningar uppgjorda

och af Kongl. Maj:t godkända;

att jemväl tomterna n:is 2 och 8 i ofvannämnda qvarter finge

enligt upprättade köpeaftal af postverket inköpas för att derefter för

dess räkning uthyras, intill dess de behöfde användas till utvidgning

af posthuset; samt

att, i den mån de till fonden för anskaffande af tomt till nytt posthus

i Stockholm redan anvisade medel icke lemnade tillgång till bestridande

af kostnaderna för ofvanberörda tomters förvärfvande, dertill

finge af postverkets öfverskottsmedel för år 1898 användas ett belopp

af högst 200,000 kronor.

Slutsummorna af de för år 1898 föreslagna staterna, jemförda med

de för innevarande år af Kongl. Maj:t faststälda, äro, enligt hvad åberopade

statsrådsprotokollet gifver vid handen, följande:

är 1897.

aflöningsstaten ............................................. kr. 3,197,100

öfvergångsstaten.............................. » 2,400

pensionsstaten ................................ » 79,475

omkostnadsstaten ........................... » 4,850,500

oförutsedda utgifter ................................. » 120,000

afkortningar och restitutioner in. ro. *__60,525

Bill. till Riksil. Prof. 1897.

tillsammans kr. 8,310,000

4 Samt. 1 Afil. ti Höft.

är 1898.

kr. 3,330,300

» 2,400

» 75,375

» 4,875,500

» 340,000

» 64,425

kr. 8,688,000

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Af den i statsrådsprotokollet (sid. 7—46) lemnade utredning inhemtas,

att de föreslagna ändringarna i de särskilda staterna afse;

Ökning.

Aflöningsstaten.

i aflöningsanslaget till biträdande tjensteman

vid postanstalterna för beredande

af aflöning till 75 nya postexpeditörsbefattningar,

36 af l:a och 39 af 2:a

lönegraden, med .......................................... kr. 127,200: —

i anslaget till vaktbetjente för beredande

af lön till 150 nya vaktbetjente äfvensom

åt en vaktbetjent, som komme att

ersätta en indragen vaktmästare, med » 75,500: —

i anslaget till ålderstillägg med.................. » 8,200:— fcr. 210,900: —

Pensionsstaten.

af Kong!. Maj:t beviljade nya pensioner

kr. 5,850: —

Omkostnadsstaten.

i anslaget till uppbörds- och frimärkes
provision

med ............................................. kr.

i dito till förhyrande af de för postverket

erforderliga lägenheter samt till bestridande

af utgifterna för posthusens underhåll

m. m. med .................................... »

i dito till rese- och traktamentsersättningar

för resor i embets- och tjenste
ärenden

i allmänhet med ........................ »

i dito till postföringskostnad vid befordran

sjöledes mellan Sverige och Tyskland

med ....... »

i dito till tillverkning af frimärken, franko
kuvert,

brefkort och kortbref med...... »

i dito till diverse utgifter med.................. »

5,000: —

10,000: —

5,000: —

70,000:—

5,000: —

5>000: ~ kr. 100,000: —

Transport 316,750: —

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 11

Transport 316,750: —

Oförutsedda utgifter.

höjning af anslaget med............................................................... kr. 220,000:

Afkortningar och restitutioner m. m.

höjning af anslaget med ............................................................... kr. 3,900: —

Summa ökning kr. 540,650: —

Minskning.

Aflöningsstaten.

genom uteslutande ur staten af en vaktmästarebefattning

med .............................. kr. 700:

i anslaget till aflönande af extra biträden

vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna

med........................................... * 62,000:

i anslaget till arfvoden åt extra vakt
betjente

med ................................................ s 15,000: kr. 77,700: —

Pensionsstaten.

besparing med ................................................................................. kr. 9,950:

Omkostnadsstaten.

i anslaget till expensutgifter med ........... kr. 15,000: —

i dito till postföringskostnad vid befordran

å landsväg m. m. med .................. » 20,000:

i dito för godtgörelse till främmande

postverk med................................................ * 40,000: kr. 75,000: —

Summa minskning kr. 162,650: —-

Om från summan af ökningen ......................................... kr. 540,650:

dragés summan af minskningen ................................................ * 162,650:

erhålles det belopp af ................................................................. kr. 378,000:

hvarmed enligt Kongl. Maj:ts förslag postverkets utgiftsstater skulle

komma att för år 1898 på det hela ökas.

Postmedlen, som i riksstat^ för innevarande år uppförts med

8,580,000 kronor, hafva för år 1898 beräknats till 9,025,000 kronor.

Då, på sätt ofvan angifvits, postverkets utgifter enligt staterna för år

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1898 af Kongl. Maj:t beräknats till 8,688,000 kronor, skulle alltså inkomsterna

komma att öfverstiga utgifterna med 337,000 kronor.

I fråga om de af Kongl. Maj:t föreslagna förändringar i aflöningsstaten

innehåller statsrådsprotokollet hufvudsakligen följande.

Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 23 november 1896 hade

generalpoststyrelsen, med erinran, att styrelsen vid afgifvande af sitt förslag

till postverkets stater för innevarande år framhållit, bland annat,

önskvärdheten deraf, att de vaktbetjente, som erfordrades till regelbunden

tjenstgöring, genast kunde erhålla anställning i ordinarie tjenst, i

stället för att, såsom på senare tider varit fallet, de i närmare åtta år

efter anställningen i postverket fått vänta på sin befordran till ordinarie

och vid erhållande af sådan befordran redan uppnått en ålder af i genomsnitt

öfver 33 år, vidare anfört, att Riksdagen vid behandling af

den kongl. propositionen angående statsverkets tillstånd och behof för

innevarande år, i hvad den angick postverket, behjertat dessa för postvaktbetjente

ogynsamma förhållanden och uttalat, att det syntes oegentligt,

att ett stort antal extra vaktbetjente, hvilka användes i regelbunden

tjenstgöring och förrättade ett lika ihållande och ansträngande arbete

som de ordinarie, icke blott åtnjöte mindre ersättning än dessa, utan

äfven saknade den tryggade ställning, som ordinarie befattning i statens

tjenst medförde, samt att Riksdagen fördenskull funnit angeläget, att

antalet ordinarie postvaktbetjentbefattningar blefve i någon mån ökadt.

På grund af Riksdagens i samband med detta uttalande fattade beslut

hade Kongl. Maj:t den 29 maj 1896 anbefalt generalpoststyrelsen att, i

sammanhang med afgifvande af förslag till postverkets stater för år

1898, inkomma med förslag till inrättande af nya ordinarie postvaktbetjentbefattningar

till det antal, som, med den inskränkning, nödig sparsamhet

borde föranleda, kunde befinnas lämpligt för beredande åt extra

vaktbetjente af en något tidigare befordran till ordinarie befattning.

Innan generalpoststyrelsen öfvergått till det förslag, som afsåge ett

fullgörande af detta uppdrag, hade styrelsen att yttra sig beträffande de

talrika extra tjenstemännens ställning hos postverket.

Med tacksamt erkännande af det Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut,

som möjliggjorde för generalpoststyrelsen att från och med innevarande

år något reglera de vid postkontoren tjenstgörande extra biträdenas

arfvoden, så att i regeln någon förhöjning deri inträdde efter

viss tids väl vitsordad tjenstgöring, intill dess arfvodet efter tolf års

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

13

extra biträdestid uppginge till 1,500 kronor för manligt och 1,350 kronor

för qvinligt biträde, kunde nemligen styrelsen icke undertrycka det uttalandet,

att utsigterna till ordinarie befattning för de extra biträdena

fortfarande stälde sig synnerligen ogynsamma och komme att ännu skarpare

framträda, om, såsom vore att hoppas, postanstalternas extra vaktbetjentpersonals

inträde i ordinarie anställning hädanefter komme att

väsentligen påskyndas, samt att den utsträckning, hvari handläggning af

postgöromål vore anförtrodd åt extra biträden, fortfarande vore större,

än som vore förenligt med vare sig allmänhetens eller postverkets intresse.

Då generalpoststyrelsen vid afgifvande af förslag till postverkets utgiftsstater

för år 1895 föreslagit, att postexpeditörernas antal skulle ökas

med 30, hade antalet af de utaf styrelsen antagna extra biträdena uppgått

till 475, hvarjemte 215 extra biträden varit å s. k. dispositionsanslag

af postmedel vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna tjenstgörande,

hvarutöfver vid postkontoren tjenstgjort ett ganska stort antal

—• omkring 200 — biträden, som både vore antagna och aflönade af

postförvaltarne sjelfva. Men oaktadt det begärda ökade antalet postexpeditörer

erhållits och dessa tillträdt sina befattningar med 1895 års

ingång, hade ändock under samma år antalet just af dessa utaf styrelsen

antagna extra biträden, hvilkas göromål närmast vore att likna med

postexpeditörers, stigit från 475 till 496. Ökningen i antalet postexpeditörer

med 30 hade således icke ens för ett år varit tillräcklig att förekomma

stegring i antalet sådana extra biträden, som användes i postexpeditörsgöromål.

Under år 1895 hade 9 extra biträden befordrats till postexpeditörer.

De hade vid befordringstillfället i genomsnitt en ålder af 34 år och en

tillryggalagd tjenstetid i postverket af omkring 13 år. Under nästlidet

år hade 10 extra biträden befordrats till postexpeditörer. Bakom dessa

stodc, väntande på befordran, 518 extra biträden, af hvilka flertalets

fulla arbetskraft och arbetstid redan nu af postverket toges i anspråk.

Att postverkets verksamhet till omfånget årligen ökades, vore allmänt

kändt. Så hade under år 1895 antalet vanliga försändelser stigit

från 151,009,934 till 161,148,904 samt antalet värdeförsändelser från

7,277,425 till 7,928,126, deribland postanvisningarna från 1,369,179 till

1,810,897. Värdet af afgångna assurerade försändelser, inlösta postförskott

samt inbetalda postanvisningsmedel hade under året ökats från

968,436,560 kronor till 1,003,925,018 kronor.

Gång efter annan hade också ur den rent postala verksamheten

uppstått nya rörelsegrenar, såsom den raskt sig utvecklande postspar
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

banksrörelsen, hvilken vid postanstalterna helt och hållet sköttes af postverkets

personal och, allt efter som rörelsen toge större omfång, också

fordrade ökade arbetskrafter, den internationella inkasseringsrörelsen, som

fortgått sedan 1893 års början och syntes vinna en ökad användning,

samt den förmedling, svenska postverket åtagit sig i fråga om utvexling

af postanvisningar mellan, å ena sidan, Finland och, å andra sidan, länder

och orter, med hvilka Sverige omedelbart eller medelbart utvexlade

postanvisningar.

Men en så hastig utveckling fordrade också hastig ökning i personal,

derest icke af brist på dugliga arbetskrafter postverket skulle stanna i

utvecklingen eller, hvad som dermed vore för ett postverk liktydigt, gå

tillbaka.

Generalpoststyrelsen vore för sin del öfvertygad om, att både allmänheten

och statsverket bäst betjenades dermed, att svenska postverket

fortfarande sökte i möjligaste mån följa de främsta utländska postverken

i deras sträfvan att förskaffa allmänheten alla de fördelar, som kunde

erbjudas inom områden för postal verksamhet, likasom styrelsen vore

förvissad att både hos Kongl. Maj:t och Riksdagen vinna det understöd,

som erfordrades för att kunna försvara svenska postverkets plats och

anseende.

Till hvad som härför erfordrades hörde såsom en bland de allra

vigtigaste förutsättningar, att postverket måtte ega utsigt att rekrytera

sin tjenstemannacorps med dugliga personer, som, efter att hafva beträdt

den postala banan, kunde med någon tillförsigt se framtiden till mötes

och vänta sig att på den banan genom arbete nå åtminstone en så pass

tryggad ställning, som en postexpeditör innehade, inom samma tid som

på åtskilliga andra banor och inom kortare tid, än nu vore fallet.

Att sådana siffror, som af generalpoststyrelsen anförts rörande de

lägsta tjenstemännens befordringsförhållanden, icke vore af beskaffenhet

att tillföra postverket dugliga personer, vore uppenbart, och att de följaktligen,

om ingen väsentlig ändring till det bättre i dessa befordringsförhållanden

snart skedde, innebure en fara för postverkets framtid,

kunde icke bestridas. Att dessa siffror icke kunnat hos de nuvarande

extra biträdena skapa önskvärd tillförsigt och känsla af trygghet, utan

i stället hos dem alstrat ett missmod, som måste förtynga arbetet i postverkets

tjenst, derom bure en af 514 extra ordinarie postexpeditörer till

generalpoststyrelsen ingifven framställning om inrättande af nya postexpeditörstjenster

uppenbara spår. Kunde detta missmod, såsom af

nämnda framställning vill synas, åtminstone tills vidare häfvas genom

att från och med år 1898 något öka postexpeditörernas antal, ansåge

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

15

generalpoststyrelsen frågan visserligen icke derigenom löst, men dock

så mycket vunnet, att den ökade utgiften i förhållande härtill icke finge

tillmätas någon större betydelse.

Antalet nya postexpeditörsbefattningar borde dock icke sättas lägre

än till 75, ty det skulle ändock efter dessa nya befattningars tillsättande

komina att finnas qvar bland de obefordrade nuvarande 518 extra biträdena

icke mindre än 64, som varit i postverkets tjenst alltsedan år

1885 och som endast i mån af afgång bland postexpeditörer skulle hafva

utsigt att erhålla ordinarie befattning. Under de senast förflutna fem

åren hade afgången bland postexpeditörer i medeltal uppgått till allenast

12 för år.

Det kunde antagas, att de extra biträden, som skulle till befordran

å de nya postexpeditörstjensterna ifrågakomma, då hade nått ett årligt

arfvode af i genomsnitt 1,350 kronor. Deras befordran till postexpeditörer

af 2:a lönegraden komme följaktligen att vålla en ökad utgift af

250 kronor för hvarje eller tillhopa 18,750 kronor. Finge samtidigt

36 postexpeditörer af 2:a lönegraden uppflyttas till l:a lönegraden för

att bibehålla den förut af Kongl. Maj:t och Riksdagen godkända proportionen

dessa lönegrader emellan, skulle detta medföra en årlig Utgift

af 7,200 kronor. Den ökade totalkostnaden blefve således 25,950 kronor,

hvartill dock; borde läggas 4,500 kronor semesterkostnad för de nya

postexpeditörerna. Härtill komme i framtiden efter resp. 5 och 10 år

belöpande ålderstillägg. Ökningen af postexpeditörernas antal komme

deremot att föranleda minskning i utgifterna från anslaget till extra

biträden vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna.

På grund af det sålunda anförda hade generalpoststyrelsen hemstält,

att å stat för år 1898 måtte uppföras ytterligare 75 postexpeditörer, 36

af l:a lönegraden och 39 af 2:a lönegraden, hvilket komme att med

127,200 kronor öka anslagen under aflöningsstaten.

Beträffande anslaget till vaktbetjente hade generalpoststyrelsen anmält,

att, med tillämpning af Kongl. Maj:ts och Riksdagens år 1884,

i sammanhang med reglering af postanstalternas vaktbetjening, fattade

beslut om indragning efter hand af de återstående vaktmästarebefattningarna

vid postanstalterna och deras ersättande med vaktbetjentbefattningar

enligt ny stat, antalet dylika vaktmästare nu borde minskas

från det i innevarande års aflöningsstat upptagna antalet 4 till 3 och

i stället antalet »andra vaktbetjente» vid postanstalterna ökas i motsvarande

mån eller från 787 till 788.

Då aflöningen för vaktmästare vore bestämd till 700 kronor, medan

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

lönen för vaktbetjent utgjorde 500 kronor, skulle genom denna förändring

anslagen under aflöningsstaten minskas med 200 kronor.

Med föranledande af den generalpoststyrelsen meddelade befallning

att afgifva förslag till inrättande af nya ordinarie postvaktbetjentbefattningar

hade styrelsen hemstält, att i staten måtte uppföras aflöning

för 150 nya vaktbetjente, oberäknadt den vaktbetjent, som, på sätt

ofvan är nämndt, skulle komma att ersätta en indragen vaktmästare, i

sammanhang hvarmed generalpoststyrelsen afgifvit infordradt utlåtande

öfver en af ombud för femte svenska postvaktbetjentmötet till Kongl.

Maj:t ingifven och till styrelsen remitterad framställning angående

reglering af postvaktbetjentes aflöningsförmåner och om inrättande af

nya ordinarie vaktbetjentbefattningar; och har generalpoststyrelsen härvid

anfört, bland annat, följande.

Vaktbetjenterna begärde i omförmälda framställning, »att hvarje

vaktbetjent, som användes i fullständig tjenst, måtte anställas som

ordinarie». Detta deras önskningsmål delades i hufvudsak af generalpoststyrelsen.

Redan vid flera tillfällen hade styrelsen framhållit önskvärdheten

deraf, och generalpoststyrelsens senaste uttalande härutinnan

syntes ock hafva bidragit till det Riksdagens beslut, som föranledt

Kongl. Maj:t att lemna styrelsen i uppdrag att nu föreslå inrättande af

nya ordinarie postvaktbetjentbefattningar.

Under de förflutna tiderna, då posttrafiken hade mindre omfång

och till följd deraf postverket icke behöfde någon synnerligen talrik

personal, hade det varit jemförelsevis lätt att uppehålla den i och för

sig rigtiga principen, att de betjente, som hade full tjenstgöring, borde

vara anstälda på ordinarie stat, ty det behöfde då icke blifva fråga

om några stora penningbelopp. Men i den mån en hastig utveckling

af postverket omedelbart påkallat ökade arbetskrafter, hade principen

blifvit svårai''e att uppehålla, både i hvad anginge tjenstemanna- och

betjelitklasserna, samt missförhållanden mellan antalet ordinarie och

extra uppkommit till skada för personalen och dermed äfven för verket

i dess helhet.

En för omkring ett år sedan uppgjord beräkning visade, att vaktbetjente

tjenstgjorde i postverket öfver åtta år och uppnådde en ålder

af i genomsnitt öfver trettiotre år, innan de vunne anställning såsom

ordinarie. I dessa förhållanden hade under det senast förflutna året ingen

förbättring inträdt och kunde ju icke heller för framtiden förväntas,

med mindre än att antalet ordinarie vaktbetjente väsentligen ökades.

Vid 1895 års slut utgjorde antalet vaktbetjente i postverket 1,481,

deraf allenast 761 voro ordinarie, men 364 extra och 356 reservbetjente.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

17

Af dessa hade, enligt beräkningar, i september samma år 1,034 vant

i full tjenstgöring, såsom om de varit ordinarie. I slutet al sistlidne

oktober månad hade antalet postvaktbetjente uppgått till 1,529, al hvilka

791 voro ordinarie, 357 extra samt 381 reservbetjente. Antalet af dem,

som voro i full tjenstgöring, utgjorde då 1,050 och hade således på

ett år ökats med 16.

Finge nu den principen fullt tillämpas, att hvarje vaktbetjent, som

gjorde fullständig tjenst, borde vara anstäld såsom ordinarie, skulle,

då de ordinaries antal för närvarande utgjorde 791, redan år 1896 erfordras

259 nya ordinarie vaktbetjentbefattningar, och med den ökade

användningen af vaktbetjente inom postverket skulle år 1898 antalet

vaktbetjentbeställningar å ordinarie stat ändock icke räcka till åt alla

dem, som då vore i fullständig tjenst. Så hade heller icke, så vidt

styrelsen funne, varit af Kong!. Maj:t och Riksdagen afsedt vid förslagets

infordrande, och styrelsen hade också enligt den lemnade anvisningen

vid förslagets uppgörande tagit all hänsyn till den inskränkning,

nödig sparsamhet borde föranleda, då styrelsen ökat antalet ordinarie

vaktbetjente med 150 till 941, deraf 3 »vaktmästare» och 938

»andra vaktbetjente».

Under de fem senaste åren hade afgången bland vaktbetjente å

stat på grund af afsked eller dödsfall utgjort i medeltal 24 årligen.

Och om det för den skull finge antagas, att från och med nästlidne

november månad till 1897 års slut ytterligare 28 extra hunne befordras

till ordinarie vaktbetjente, skulle, derest 150 nya ordinarie vaktbetjentbefattningar

finge med 1898 års ingång inrättas, derefter återstå 81

obefordrade af dem, som i slutet af sistlidne oktober månad voro i full

tjenstgöring.

Kostnaden för de nya befattningarna måste under titeln »vaktbetjente»

upptagas med hela lönen 500 kronor för hvarje eller tillhopa

75,000 kronor, men i sjelfva verket blefve den ökade kostnaden icke

så hög, enär de extra vaktbetjente, hvilka skulle ifrågakomma att befordras

till ordinarie, redan nu hade arfvode, som genom den vunna

befordran skulle komma att besparas, nemligen för hvar och en af dem,

som tjenstgjorde vid distriktsförvaltning eller fast postanstalt, 300 kronor,

samt för hvar och eu af dem, som vore anstälda vid jernvägspostcn,

180 kronor. Upphörandet af dessa arfvoden minskade kostnaden med

omkring 39,000 kronor, och kostnaden för de nya befattningarna skulle

således i verkligheten komma att inskränkas till omkring 36,000 kronor

jemte kostnaden framdeles efter fem år för ålderstillägg.

Jemväl i det nu beräknade verkliga kostnadsboloppet, 36,000 kro
Bih.

till Riksd. Prut. 1897. 4 Samt. 1 Afd. 6 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

nor, kunde någon minskning anses uppstå derigenom, att flertalet af de

extra vaktbetjenterna uppbure ett något högre dagtraktamente än det,

som skulle, med tillämpning af nuvarande grunder för traktamentets

bestämmande, komma dem till del, då de vunne ordinarie anställning.

Yaktbetjentes till generalpoststyrelsens yttrande remitterade framställning

innehölle jemväl ett förslag till omreglering af postvaktbetjentes

aflöningsvilkor. Efter närmare granskning af detta förslag

(sid. 17—23 i statsrådsprotokollet) hade emellertid styrelsen ansett sig

böra hemställa, att framställningen i denna del ej måtte för närvarande

till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Departementschefen, som vidare anmält, att, sedan generalpoststyrelsens

statsförslag till finansdepartementet inkommit, Sveriges postvaktbetjentförening

genom utsedda komiterade i en till Kongl. Maj:t

stäld. skrift anhållit, att Kongl. Maj:t nu måtte å nyo upptaga det inför

nästlidet års Riksdag framlagda förslaget om tilldelande åt postvaktbetjente

af ett andra ålderstillägg, yttrar härefter följande.

Då generalpoststyrelsen till fullgörande af uppdraget att inkomma

med förslag till ökning af antalet ordinarie postvaktbetjentbefattningar

gjort framställning om inrättande af 150 nya dylika befattningar, kunde

väl detta i förhållande till antalet ordinarie vaktbetjente, för närvarande

utgörande 791, synas innebära en rätt väsentlig förökning. Men det

borde härvid icke förbises, att förslaget blifvit framstäldt i syfte att i

någon män undanrödja ett redan sedan länge förefintligt missförhållande,

hvars afhjelpande äfven Riksdagen funnit angeläget, eller den ogynsamma

proportionen mellan antalet ordinarie och extra vaktbetjente med

sins emellan lika tjenstgöring. Detta missförhållande afhjelptes icke dermed,

att, på sätt hittills tid efter annan egt rum, ett antal nya vaktbetjentbefattningar

inrättades i män af posttrafikens successivt stegrade

tillväxt. Skulle något verksamt steg för ändamålet tagas, vore derför

nödigt, att ett afsevärdt större antal sådana befattningar på en gång

inrättades, och departementschefen kunde så mycket mindre anse, att

generalpoststyrelsen, då den föreslagit uppförande på ordinarie stat af

förenämnda antal extra vaktbetjente, af dem, som vid statsförslagets afgifvande

varit i full tjenstgöring, eller 259, underlåtit att taga den föreskrifva

hänsynen till sparsamhetens fordringar, som med den rastlöst

fortgående utvecklingen af den postala rörelsens alla grenar antalet

extra vaktbetjente säkerligen komme att åter snabbt tillväxa.

Likaså kunde departementschefen icke annat än instämma med

generalpoststyrelsen, då styrelsen uti uppdraget att till förbättrande af

befordringsutsigterna. inom vaktbetjentcorpsen föreslå inrättandet af nya

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

19

vaktbetjentbefattningar funnit sig ega en osökt anledning att äfven bringa

på tal behofvet af verksamma åtgärder i samma syfte hvad anginge de

talrika extra biträdena inom postverket. Toge man hänsyn till de af

generalpoststyrelsen i detta hänseende meddelade uppgifter, enligt hvilka,

vid ett antal af 281 ordinarie postexpeditörsbefattningar, de till större

delen i postverkets tjenst fullt sysselsatta extra biträdenas antal uppginge

till 518 och genomsnittsåldern för dessas befordran till ordinarie

tjenst vore 34 år, kunde det till och med ifrågasättas, huruvida icke de

extra biträdenas ställning vore ännu mera bekymmersam än de extra

vaktbetjentes. Vid sådant förhållande ansåge sig departementschefen

böra lifligt förorda äfven det af generalpoststyrelsen väckta förslaget

om inrättande af 75 nya postexpeditörsbefattningar.

Med en mångfald af nya rörelsegrenar, som uppvuxit på grundvalen

af äldre tiders enkla anordningar för postbefordringen, och den

för hvarje år stegrade intensiteten i utvexlingen af alla slags postförsändelser

hade postverket numera utvecklat sig till en administrationsgren

af helt annan omfattning och betydelse, än samma verk ännu för

ett par, tre årtionden sedan egde. Den lika naturliga som oundvikliga

följden häraf vore ökade administrationskostnader genom ett i bredd

med rörelsens stegring växande behof af ökade arbetskrafter; men denna

ökning i kostnaden för verkets administration vore ingalunda egnad att

ingifva oro, då den till fullo motvägdes af en med hvarje år fortgående

ökning i postverkets inkomster. Betänkligheter ur synpunkten af verkets

ekonomi behöfde derför icke träda hindrande i vägen för vidtagandet

af en af postverkets eget intresse ej mindre än af billighetshänsyn

förestafvad åtgärd till förbättrandet åt de i verkets tjenst sysselsatta

personers ställning.

Då departementschefen nu, med anslutning till den af sistlidet års

Riksdag lemnade anvisning i fråga om det under nuvarande förhållanden

lämpligaste sättet för förbättrande af postvaktbetjenternas ställning,

föresloge en betydande ökning i antalet dylika befattningar, ansåge sig

departementschefen så mycket mindre böra samtidigt ifrågasätta någon

förhöjning af vaktbetjentes aflöningsförmåner, som Riksdagens uttalande

i sammanhang med dess beslut om afslag å Kongl. Maj:ts framställning

om beviljande af ett andra ålderstillägg för vaktbetjente icke gåfve anledning

antaga, att Riksdagen skulle befinnas villig att redan nu medgifva

en aflöningsförhöjning.

Beträffande anslaget till aflönande afl extra biträden vid distriktsförv

ältning av tia och ''postanstalterna, livilket i staten för innevarande år vore

upptaget till 592,000 kronor, hade, enligt hvad vidare af statsrådsproto
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

kollet inhemtas, generalpoststyrelsen anfört, att, då, i händelse 75 nya

postexpeditörsbefattningar blefve inrättade, de extra biträden, som komnie

att till dessa postexpeditörsbefattningar befordras, kunde antagas hafva

ett årsarfvode af i genomsnitt 1,350 kronor hvar, dessa arfvodesbelopp,

tillhopa 101,250 kronor, följaktligen skulle upphöra att från anslaget

utgå, men att till återstoden, 490,750 kronor, deremot borde läggas dels

4,500 kronor, motsvarande de kostnader, som kunde beräknas uppstå för

beredande af semester åt de nya postexpeditörerna, dels 16,000 kronor,

som syntes erfordras till aflönande af de nya extra biträden, som under

år 1898 blefve behöfliga, dels ock 18,750 kronor för fortsatt reglering

af de äldre. extra biträdenas arfvoden enligt den af Kongl Maj:t och

Riksdagen gillade plan, eller således tillsammans 39,250 kronor.

Generalpoststyrelsen hade för den skull ansett detta anslag böra

upptagas till 530,000 kronor, hvilket innebure eu minskning af 62,000

kronor.

Vidkommande anslaget till ålderstillägg hade generalpoststyrelsen

anmält, att, med hänsyn, å ena sidan, till inträffade personalförändringar

till följd af dödsfall, afsked eller vunnen befordran och, å andra sidan,

till det ytterligare antal tjensteman och betjente, som blefve berättigadt

till ålderstillägg från 1898 års början, anslaget borde för nämnda år

höjas med 8,200 kronor eller från sitt nuvarande belopp, 326,800 kronor,

till 335,000 kronor.

Å anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente och till hushyresbidraq fölen

del betjente, hvilket i nu gällande stat är upptaget till 70,000 kronor,

hade, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat, utgifterna uppgått i

runda tal under år 1895 till 73,200 kronor och under perioden 1 september

1895 — 31 augusti 1896 till 73,700 kronor. Då, på sätt ofvan

nämnts, de begärda nya vaktbetjentbefattningarnas uppförande i staten

beräknats * medföra en besparing å detta anslag af 39,000 kronor, men

till återstoden borde läggas dels det belopp, som redan utöfver anslaget

tagits i anspråk, afrundadt till 4,000 kronor, dels ock till mötande af

utgifter för anställande af nya extra vaktbetjente ett belopp af 20,000

kionor, hade generalpoststyrelsen hemstält, att anslaget måtte minskas

med 15,000 kronor och således sättas till 55,000 kronor.

Mot generalpoststyrelsens beräkning af utgifterna under sistberörda

tre anslagsrubriker hade departementschefen icke funnit något att erinra.

A sid. 26 och 27 i statsrådsprotokollet redogöres för de förhållanden,

som påkallade förändringar i pensionsstaten, och får utskottet till

denna redogörelse hänvisa.

Vidkommande omkostnadsstaten anser sig utskottet böra här med
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

21

dela, hvad statsrådsprotokollet innehåller med afseende å anslagen till postföringskostnad

vid befordran sjöledes mellan Sverige och Tyskland samt

till godtgörelse till främmande postverk, men tillåter sig att beträffande

öfriga anslag under denna stat hänvisa till sid. 27—30 i samma protokoll.

Enligt generalpoststyrelsens, af departementschefen förordade förslag

skulle anslaget till postföring skostnad vid befordran sjöledes mellan

Sverige och Tyskland höjas med 70,000 kronor eller från 30,000 kronor

till 100,000 kronor, men'' deremot anslaget till godtgörelse till främmande

postverk minskas med 40,000 kronor eller från 50,000 kronor till 10,000

kronor. Utgifterna å förstnämnda anslag hade utgjort år 1894 26,800

kronor, år 1895 26,500 kronor samt under tiden 1 september 1895—31

augusti 1896 26,500 kronor. Enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat,

hade dessa utgifter föranledts af träffade aftal med ångbåtsaktiebolaget

»Sten Sture» och med rederiet för ångfartyget »Oscar» om postbefordran

samt af den förstnämnda bolag på grund af kongl. brefvet den 13 april

1886 medgifna ersättning för lastpenningar samt fyr- och båkafgifter i

svensk hamn. Nämnda aftal gälde emellertid icke år 1898, ty från och

med den 1 maj 1897 skulle, på grund af en i öfverensstämmelse med

Kongl. Maj:ts den 13 juni 1896 dertill lemnade bemyndigande mellan

svenska postförvaltningen och tyska rikspostamtet träffad öfverenskommelse

angående anordnande och underhållande af regelbunden postångfartygsförbindelse

mellan Trelleborg och Sassnitz och med tillämpning

af uppgjorda aftal dels med svenska rederiaktiebolaget Sverige-Kontinenten,

dels ock med ångfartygsrederiet I. F. Braeunlich i Stettin, svenska postverket

såsom subvention för uppehållande af ifrågavarande sjöpostförbindelse

vidkännas en årlig utgift af dels 50,000 kronor, dels 50,000

tyska riksmark äfvensom, derest det svenska bolaget icke befrias från

hamnafgifter samt fyr- och båkafgifter och lotspenningar, då lots ej påkallats,

eller för dylika afgifter till stat, kommun eller hamnar i de båda

länderna för de enligt kontraktet verkstälda resorna, ersätta bolaget för

dessa utgifter. Med anledning af dessa bestämmelser hade generalpoststyrelsen

ansett anslaget icke kunna sättas lägre än till 100,000

kronor.

Generalpoststyrelsen hade emellertid beräknat, att svenska postverket

skulle erhålla en väsentlig godtgörelse för denna utgift genom

minskad transitersättning till danska postverket. Besparingen härutinnan

hade antagits komma att uppgå till omkring 40,000 kronor för år; och

vore det af denna anledning, som generalpoststyrelsen ansett sig kunna

föreslå, att anslaget till godtgörelse till främmande postverk med nämnda

belopp nedsattes.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Enligt hvad departementschefen erinrat, är det å postverkets stat

uppförda anslag till oförutsedda utgifter för innevarande år upptaget till

120.000 kronor.

Då den på innevarande år belöpande andel af kostnaden för tillocka

ombyggnad af posthuset i Göteborg, hvilken kostnad ansetts böra

utgå af detta anslag, upptagits till 80,000 kronor, under det att allenast

50.000 kronor ansetts böra för år 1898 anvisas till berörda byggnadsarbete,

. skulle — yttrar departementschefen vidare — anslaget af denna

anledning kunnat minskas med 30,000 kronor.

Enligt hvad generalpostyrelsen meddelat, förefunnes emellertid eu

särskild anledning till, att anslaget i dess helhet icke borde nedsättas,

utan väsentligen förhöjas.

Sedan nästlidet års Riksdag i hufvudsak bifallit Kongl. Maj:ts

framställning, att vissa delar af postverkets öfverskottsmedel för åren

1895, 1896 och 1897 finge för postverkets räkning reserveras och afsättas

till en fond för anskaffande af tomt till ett nytt posthus i Stockholm,

hade Kongl. Maj:t den 22 maj 1896 bemyndigat generalpoststyrelsen

att, om den funne sådant lämpligt, under förbehåll af Kongl.

Maj:ts och Riksdagens godkännande, träffa aftal om inköp af tomt till

nytt posthus i Stockholm.

I sammanhang med afgifvande af statsförslaget hade generalpoststyrelsen

anmält, att de underhandlingar, styrelsen med anledning häraf

fort, . ledt till köpeaftal, hvilka inom den närmaste tiden och så snart

definitivt besked från en fastighetsegare rörande förvärfvet af hans för

frågans lösning behöfliga tomt erhållits, komme att underställas Kongl.

Maj:ts pröfning. Derest de fastigheter, om hvilka generalpoststyrelsen

förhandlat, finge för postverkets räkning förvärfvas, förefunnes efter

styrelsens förmenande ingen anledning att uppskjuta byggnadsarbetets

påbörjande, utan vore det tvärtom högeligen angeläget, att nybyggnadsarbetet

finge snarast möjligt påbörjas, på det att de trånga lokalerna i

posthuset vid Rödbodtorget måtte ju förr dess hellre kunna utbytas mot

rymligare.

Af denna anledning hade generalpoststyrelsen i statsförslaget under

auslagstiteln oförutsedda utgifter inberäknat första årets byggnadskostnad

för nytt posthus i Stockholm med 250,000 kronor och för den skull upptagit

anslaget i dess helhet till 340,000 kronor.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 22 sistlidne december hade generalpoststyrelsen

derefter afgifvit det sålunda i utsigt stälda förslaget om

förvärfvande af tomtplats för det nya posthuset, dervid styrelsen till eu

början åberopat, hvad styrelsen redan i sin skrifvelse den 29 november

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

23

1895, vid afgifvande af förslag till postverkets stater för år 1897, anfört

beträffande olägenheter, som för postverket härflöte af det trånga utrymmet

i de nuvarande lokalerna inom centralposthuset i hufvudstaden,

hvilka olägenheter ansetts icke kunna fullständigt undanrödja, med

mindre än att det nuvarande posthuset vid Rödbodtorget frånträddes och

i stället å rymlig tomt uppfördes ett helt och hållet nytt, tidsenligt posthus.

Generalpoststyrelsen hade vidare anfört, hurusom centralpostkontorets

lokaler inom posthuset numera samtliga vore alldeles för trånga.

Der saknades utrymme för tillräckliga diskar till allmänhetens expedierande

och plats för sådana anordningar, hvarigenom arbetet underlättades;

der saknades kassahvalf för de afdelningar, som deraf vore i

behof. Tidningsexpeditionen vore till största delen hopträngd i den

låga entresolvåningen, hvarest en talrik personal vore under vissa tider

på dagen ifrigt sysselsatt med den brådskande expeditionen af tidningar

till landsorten, under temperatur och luftförhållanden, som lemnade

mycket öfrigt att önska. Paketexpeditionen vore redan förlagd inom annat

hus i förhyrd lokal, och äfven om ytterligare en eller annan afdelning

brötes ut och förlädes i en annexbyggnad, kunde en fullt tillfredsställande

utvidgning af de qvarvarande afdelningarna icke ske utan flyttning

af trappuppgångar och andra åtgärder, som droge allt för dryga

kostnader i förhållande till det resultat, de medförde.

Finge deremot hela centralpostkontoret förläggas i en enda tidsenlig

byggnad, blefve arbetet härigenom uppenbarligen underlättadt och

kunde mera än nu påskyndas. De allmänheten betjenande postfunktionärerna

kunde då bättre komplettera hvarandra. En mängd transporter

och budskickningar mellan skilda byggnader undvekes, och utrymmet

kunde bättre tillvaratagas, i det att dels antalet lokaler för allmänheten

kunde inskränkas till några få, men rymliga, dels förstugor, trappor och

förrådsrum kunde blifva färre.

Endast med hänsyn till den betydliga kostnaden, som förvärfvande

af en tillräckligt rymlig och välbelägen tomt samt uppförande derå af

ett fullständigt och tidsenligt posthus förorsakade, hade generalpoststyrelsen

förut såsom alternativ för sakens lösning ifrågastält, att det

nuvarande posthuset skulle bibehållas och ett annex till detsamma å

näi-belägen tomt uppföras; men då den af Kongl. Maj:t till sistlidet års

Riksdag aflåtna proposition om förvärfvande åt postverket af den för ett

dylikt annexposthus allra lämpligaste tomt icke vunnit Riksdagens bifall,

samt å de centralposthuset i öfrigt omgifvande tomter dels påginge

vidlyftiga nybyggnadsarbeten, dels redan funnes uppförda byggnader,

hvilkas inlösen skulle vålla dryga kostnader, utan att byggnaderna än
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

dock kunde med fördel för postverket användas, finge, enligt generalpoststyrelsens

mening, frågan om anskaffande af ett annex till det nuvarande

centralposthuset anses fallen, hvadan endast återstode den andra

utvägen för frågans lösning, nemligen den att anskaffa en lämplig tomt

och derå uppföra ett nytt, fullständigt centralposthus.

En sådan tomt borde vara centralt belägen och på samma gång

icke aflägsen från jernvägens centralstation. Det centrala läget betingades

naturligtvis deraf, att den korresponderande allmänhet, som af

postkontoret betjenades, borde utan större tidsutdrägt kunna besöka

kontoret, och närbelägenheten till jernvägens centralstation vore af

vigt derför, att ju närmare postkontoret läge jernvägsstationen, desto

förr kunde det hinna till utdelning ordna den med jernväg ankomna

posten och desto längre inlemningstid kunde medgifvas allmänheten

för den post, som skulle med jernväg fortskaffas. Härtill komme också,

att transportkostnaderna kunde nedbringas, i den mån transporterna

blefve kortare.

Centralpostkontorets samtliga afdelningar, deri inberäknade postdirektörens

expedition och den inom akademiens för de fria konsterna

hus mot 7,500 kronor för år förhyrda paketexpeditionslokalen, innefattade

för närvarande, enligt gjorda beräkningar, en golfyta af sammanlagdt

1,767,45 qvadratmeter eller 20,050 qvadratfot — deraf 1,442,ic

qvadratmeter eller 16,360 qvadratfot inom centralposthuset—underdel,

att, för tillgodoseende af behofvet för någon längre framtid, ansetts erfordras

en golfyta af omkring 3,702 qvadratmeter eller 42,000 qvadratfot,

deraf, under antagande, att, jemte öfriga afdelningar, hela tidningsexpeditionen

skulle inrymmas i bottenvåningen, 3,438 qvadratmeter eller

39,000 qvadratfot borde vara belägna i bottenvåning. Tomten borde för

den skull icke innefatta mindre areal än omkring 4,408 qvadratmeter

eller 50,000 qvadratfot.

Då för kostnadens skull någon tomt icke gerna kunde ifrågasättas,

som redan vore försedd med dyrbara åbyggnader, och då, såsom Riksdagen

påpekat, tomten tillika borde lemna tillfälle till framtida utvidgning

af postverkets lokaler, vore, hvad ock chefen för finansdepartementet

i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 24 april nästlidet

år vid anmälan af frågan om förvärfvande för postverkets räkning af

tomten n:o 1 i qvarteret Sjöhästen erinrat, valet mellan för ändamålet

lämpliga tomter synnerligen begränsad!. De tomter, som kunnat ifrågakomma,

hade den ena efter den andra visat sig vid uppmätning vara

för små eller vid fråga om förvärfvande allt för dyrbara till följd af

åbyggnadernas beskaffenhet. Den enda tomt, som i fråga om stor
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande 1V;o 6''.

lek och mindre dyrbara ^byggnader fylde de uppställa vilkoren, vore

den, som bildades af tomtnomren 1, 3, 9 och 10 i qvarteret Riddaren

inom Klara församling. Den begränsades, såsom å en skrifvelsen

bilagd tomtkarta angåfves, af Vasagatan, Mäster-Samuelsgatan,

Bryggaregatan, Klara norra kyrkogata samt två andra tomtnummer i

samma qvarter.

Det kunde visserligen befaras, att ett posthus, uppfördt å denna

plats, skulle af en del bland de större korrespondenter, som för sin post

anlitade det nuvarande centralposthuset, till eu början befinnas i fråga

om centralt läge lemna åtskilligt öfrigt att önska, men mera centralt

belägen tomt vid Vasagatan eller vid andra gator i närheten af jernvägens

centralstation kunde, enligt generalpoststyrelsens förmenande,

icke erhållas till skäligt pris och af erforderliga dimensioner.

Blefve posthus å denna tomt uppfördt, kunde det måhända befinnas

nödvändigt att tillmötesgå önskningar, som, oaktadt det nuvarande centralposthusets

fördelaktiga läge, redan gång efter annan försports, om

inrättande af ett filialkontor i närheten af Gustaf Adolfs torg, men den

omständigheten ensam syntes icke böra afhålla från den nu omförmälda

tomtens förvärfvande till posthusbyggnad eller böra föranleda, att kostnadsfrågan

lemnades alldeles å sido vid fråga om tomtköp, så att, oberoende

af befintliga åbyggnaders dyrbarhet, en mera central tomt inköptes.

Allmänheten satte stort värde på en snabb utlemning af ankommen

post och en till det längsta utsträckt tid för inlemning af afgående post,

men möjligheten att tillmötesgå dessa önskningar försvårades naturligtvis

i samma mån som afstandet ökades mellan postkontoret och jernvägscentralstationen.

Hänsynen härtill föranledde, enligt generalpoststyrelsens

åsigt, att posttomten icke kunde lig"ga utom det område, som

begränsades af Klaraviken i vester, Kungsgatan i norr, Drottninggatan

eller åtminstone Beridarebansgatan, Brunkebergstorg, Malmtorgsgatan

och Gustaf Adolfs torg i öster samt Strömgatan, Rödbodtorget och Jakobsgatan

i söder. Hänsyn till allmänhetens skäliga anspråk på posthusets

centrala läge åter förorsakade, att inom nu nämnda område måste

bortses från de tomter, som läge vester om statens jernvägsspar,

och att man vid valet åt tomt borde undvika områdets nordliga gräns.

Komme så härtill, att mindre tomtyta än cirka 4,408 qvadratmeter eller

50,000 qvadratfot icke kunde anses acceptabel, att inom qvarteret dessutom

borde finnas utrymme för framtida utvidgning af posthuset, samt

att ett posthus syntes böra åtminstone med någon af sina sidor nå mera

trafikerad gata, der hufvudingången för allmänheten kunde beredas,

Bdi. till lliksil. 1’rot. 1897. 4 Sami. 1 Afd. ti Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

kunde med skäl påstås, att förvärfvet af hvilken helst annan tillräckligt

stor tomt än den nu ifrågasatta inom det angifna begränsade området

skulle medföra mycket stora kostnader för inlösen af åbyggnaderna.

Pa grund häraf och med den rätt, Kong], Maj:t dertill lemnat, hade

generalpoststyrelsen sökt att med egarne till tomtnumren 1, 3, 9 och

10 i qvarteret Riddaren inom Klara församling träffa köpeaftal under

förbehåll af Kongl. Maj:ts och Riksdagens godkännande.

Det hade dervid visat sig, att berörda förbehåll något höjt inköpsprisen

_ utöfver hvad som syntes hafva kunnat betingas, om aftalen fått

definitivt afslutas, i det att säljarne åberopat, att de genom ett dylikt

vilkorligt aftal blefve bundna och just under en för försäljning af tomter

med godt läge gynsam tid betagna möjligheten att begagna sig

af utsigterna å fastighetsmarknaden, under det att staten åter hade fria

händer, att antaga eller förkasta aftalen, men då likväl de betingade

köpeskillingarne för tomtnumren 1, 3 och 10, enligt generalposstyrelsens

förmenande, måste anses skäliga, hade styrelsen med egarne till

dessa tre tomtnummer uppgjort köpeaftal, som öfverlemnades till pröfning.

För att i möjligaste mån förkorta säljarnes väntetid på besked,

huruvida aftalen godkändes eller icke, för att lemna dem nödig tid till

uppsägning af fastigheterna graverande inteckningar och rörande fastighetslägenheterna

träffade hyresaftal, samt för att så ordna öfvertagandet

af fastigheterna, att nybyggnaden af posthus måtte kunna begynna med

ingången af år 1898, hade i aftalen måst inrymmas den bestämmelsen, att

köpeaftalen. skulle anses förfallna, derest Kong]. Maj:t och Riksdagen

ej lemnat sitt godkännande af desamma inom utgången af mars månad

år 1897.

Beträffande den för posthus jemväl erforderliga tomten n:o 9 i

samma qvarter, hvilken tomt innefattade en areal af 1,850,1 qvadratmeter

eller 20,987 qvadratfot och egdes af Stockholms ridhusförening,

som derå hade uppförda ett ridhus med stallar samt längs den 18,58

meter eller 62,6 fot langa fasaden åt Mäster-Samuelsgatan ett boningshus,

hade underhandlingar pågått med ridhusföreningens direktör. Härvid

hade från ridhusföreningens sida fordrats en köpeskilling af 400,000

kronor, under det att från postverkets sida erbjudits till en början 260,000

kronor och. sedermera, för att söka komma till uppgörelse utan anlitande

af expropriation, 275,000 kronor, hvarefter ridhusföreningens verkställande

direktör förklarat, att ridhusföreningen icke reflekterade å något

anbud understigande 300,000 kronor, hvilket pris åter generalpoststyrelsen

funne alldeles för högt, när i betraktande toges, att fastighetens

taxeringsvärde utgjorde 120,000 kronor, att byggnaderna vore brand
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

27

försäkrade till 89,000 kronor och enligt sakkunnig byggmästares utsago

värda högst 82,000 kronor, att hela fastigheten icke hade annan fasad

åt gata än den nyss angifna af 18,58 meter, samt att, oaktadt alla lägenheterna

vore uthyrda, hyresafkastningen, så vidt af senaste mantalsuppgift

kunnat inhemtas, icke uppginge till högre belopp än 8,410 kronor.

Generalpoststyrelsen hemstälde derför, under förutsättning, att ofvan

berörda köpeaftal blefve godkända, att sistnämnda tomt måtte fa af

postverket förvärfvas i den ordning, kongl. förordningen den 14 april

1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof bestämde.

Tiden, då tomten skulle afstås, borde helst sättas till 1898. års ingång,

men kunde utan större olägenhet för posthusbygget framskjutas till den

1 april 1898.

Vid bifall härtill och med beräkning, att tomten n:o 9 betingade

eu löseskilling af högst 275,000 kronor, skulle till tomt för nytt posthus

i Stockholm erhållas inom nyssnämnda qvarter en areal af tillhopa

5,569,6 qvadratmeter eller 63,181,6 qvadratfot till ett pris af 987,000

kronor, med fasader åt Vasagatan 79,95 meter eller 269,3 fot, åt MästerSamuelsgatan

66,13 meter eller 226,67 fot, åt Bryggaregatan 89,86 meter

eller 302,7 fot samt åt Klara norra kyrkogata 14,25 meter^ eller 48 fot.

För att kunna bebygga detta område med hus i fyra våningar, erfordrades

emellertid, att en del af området utlades till Mäster-Samuelsgatan

och Bryggaregatan, dertill beräknats åtgå 275,36 qvadratmeter eller 3,123,88

qvadratfot, hvarefter således skulle till disposition återstå 5,294,24 qvadratmeter

eller 60,057,72 qvadratfot.

Då emellertid tomten n:o 1 med sin östra del sköte fram längs tomten

n:o 2 till Klara norra kyrkogata och den del, som norr om tomten n:o 2

skulle återstå af tomten n:o 1, sedan erforderlig utläggning till Bryggaregatan

egt rum, blefve mindre lämplig att nu bebyggas, utan hellre borde

sparas för att framdeles bebyggas i sammanhang med bebyggande af tomten

n:o 2, hade det ansetts lämpligast att tills vidare lemna 322 qvadratmeter

eller 3,652,57 qvadratfot af tomtens n:o 1 östligaste del i ungefär orubbadt

skick. Den sålunda undantagna delen af tomten n:o 1 skulle tills vidare

användas för vaktmästare- och maskinistbostäder i der redan befintlig

byggnad samt till vagnshus och vaktstall för postkontorets åkdon och

skjutsentreprenörens hästar.

Sedan förposthuset och gårdar tagits i anspråk 4,972,24 qvadratmeter

eller 56,405,15 qvadratfot, skulle af qvarteret för framtida utvidgning af

posthuset återstå dels af tomten n:o 1 322 qvadratmeter eller 3,652,57

qvadratfot, dels ock tomten n:o 2 om 522 qvadratmeter eller 5,921,57

qvadratfot och tomten n:o 8 om 1,160,6 qvadratmeter eller 13,165,85

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

qvadrat.fot, åtgörande tillhopa 2,004,6 qvadratmeter eller 22,739,99 qvadratfot,

och på det att icke de sistnämnda båda tomterna skulle göras till

föremål för spekulation samt priset härigenom eller genom nybyggnader

uppdrifvas, hade generalpoststyrelsen ansett försigtigheten bjuda att samtidigt

med de öfriga tomterna i qvarteret söka förvärfva jemväl dessa

båda tomter, om hvilka för den skull jemväl upprättats köpeaftal, hvilka

öfverlemnats till Kongl. Maj:ts pröfning. Sammanlagda köpeskillingen för

dessa båda tomter med åbyggnader utgjorde enligt aftalen 512,000 kronor,

hvilket pris betingats med hänsyn till den årliga afkastning, de båda

tomterna lemnade i hyror in. m., och som för närvarande uppginge för

tomten n:o 2 till 7,302 kronor och för tomten n:o 8 till 23.995 kronor.

Då emellertid sistnämnda båda tomter icke skulle omedelbart för det

nya posthuset tagas i anspråk, utan vore afsedda att användas för att

möta i framtiden uppstående behof af utvidgning, hade generalpoststyrelsen

anskaffat anbud å fastigheternas förhyrande för en tid af fem år, räknadt

från den 1 oktober 1897, enligt hvilka anbud de, som anbuden lemnat,

erbjudit för de båda fastigheterna en årlig hyra af tillhopa 25,600 kronor

samt åtagit sig, bland annat, att under hyrestiden hålla fastigheterna i

snyggt och godt skick samt ansvara för fastigheterna åliggande onera och

besvär, renhållning och sotning äfvensom att vid hyrestidens utgång återlemna

fastigheterna och derå uppförda byggnader i minst lika godt skick,

som de mottagits. Den omständighet, att anbudsgifvarne frikallat sig från

erläggande under hyrestiden af de krono- och kommunalutskylder äfvensom

afgifter till presterskap och skolväsen, som kunde varda för fastigheterna

debiterade, skulle icke komma att vålla någon utgift för postverket,

då statens egendomar vore fria från dylika utskylder och afgifter. Genom

dessa anbud finge anses ådagalagdt, att, om köpeaftalen godkändes, postverket

kunde i ränta å köpeskillingen för de båda fastigheterna beräkna

5 procent under de närmaste fem åren efter fastigheternas tillträde; och

så vidt generalpoststyrelsen kunde se, förefunnes ingen anledning till antagande,

att efter de fem årens förlopp, då postkontoret afsåges att redan

vara indyttadt i det nya posthuset, icke lika fördelaktiga hyresaftal skulle

kunna af postverket träffas, intill dess den tid framdeles inträdde, då

fastigheterna behöfde rifvas för att lemna plats till utvidgning af posthuset.

För inköp af hela qvarteret skulle således enligt ofvan gjorda beräkningar

erfordras 1,499,000 kronor. Till liqviderande af denna summa

egde postverket för närvarande en, jeinlikt kongl. bref den 19 juni 1896,

under statskontorets vård och förvaltning stäld fond af 638,288 kronor 8

öre, hvilket belopp genom tillagda räntor beräknades komma att den 1

oktober 1897 uppgå till 662,865 kronor. Men dessutom finge, enligt Riks
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

29

dagens beslut och kongl. brefvet den 29 maj 1896, till nämnda fond

läggas ej mindre den behållning, som för år 1896 kunde å postverkets

rörelse uppstå utöfver det redan för statsregleringen beräknade öfverskottet

för samma år, än äfven hälften af blifvande öfverskottsmedel för ar 1897,

dock att till fonden icke finge afsättas större del af öfverskottet för sistnämnda

år än det belopp, hvarmed detsamma öfverstege 220,000 kronor.

Huru stort det belopp blefve, som med tillämpning af dessa bestämmelser

kunde komma att af behållningen för år 1896 tillfalla fonden, vore för

närvarande omöjligt att tillförlitligt beräkna, men generalpoststyrelsen

hyste den på sannolikheter grundade förhoppning, att fonden, ökad med

denna del af behållningen för sistnämnda år, skulle komma att den 1

oktober 1897 uppgå till en million kronor. Derutöfver skulle i sadant fall

för tomtförvärfvet erfordras 499,000 kronor, hvilket belopp styrelsen ansåge

kunna af postverkets kassaförlag förskjutas för att sedermera ersättas

dels på våren 1898 med det öfverskott, som då finge för ändamålet disponeras

af öfverskottsmedlen för 1897, dels ock på våren 1899 med högst

200,000 kronor af öfverskottsmedlen för år 1898. I förslaget till postverkets

stater för år 1898 har generalpoststyrelsen nemligen hemstält, att

af öfverskottsmedlen för samma år högst 200,000 kronor matte fa användas

till betäckande af det förskott, som från postverkets kassaförlag kunde

hafva lemnats till anskaffande af tomt till nytt posthus i Stockholm, i den

män det lemnade förskottet icke vid upprättande af postverkets bokslut

för år 1898 blifvit ersatt.

Generalpoststyrelsen hade vidare anfört, hurusom, pa det att postverket

vid uppgörande af planer för byggandet af det nya posthuset skulle

kunna begagna sig af den erfarenhet, som beträffande posthusets lämpliga

anordnande vunnits inom länder, der byggnadsverksamheten för postverken

under senare tider varit lifligare än här i landet och der till följd

häraf den ena förbättringen efter den andra i posthusens planläggning

kunnat komma till utförande och blifva pröfvad, intendenten i ölverintendentsembetet

F. G. A. Dahl, enligt medgifvande af Kongl. Maj:t, fått sistlidne

sommar företaga en resa i Tyskland och Belgien lör att studera indelning

och inredning af de nyare posthus, från hvilka i dessa hänseenden

något kunnat vara att inhemta vid uppgörande af planer och program lör

det nya posthuset i Stockholm. För att underlätta dessa studier och göra

dem mera fruktbringande hade styrelsen så ordnat, att en i de svenska

postanstalternas arbetssätt och den praktiska posttjensten i allmänhet förfaren

posttjensteman, hvilken å det resestipendium, hvaröfver styrelsen egde

förfoga, utsändts att i Tyskland studera vissa postala frågor, under resan

tillhandagått intendenten Dahl med erforderliga upplysningar.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Med begagnande af det rika material, som intendenten Dahl från

despa resor medfört, hade han, på uppdrag af styrelsen, utarbetat planeskissritningar

för det nya posthuset jemte kostnadsberäkningar för husets

uppförande. Sedan dessa eskissritningar hos styrelsen förevisats och, i hvad

de anginge lokaler för postsparbanken, jemväl varit förelagda postsparbanksstyrelsen

till granskning, samt efter det ritningar enligt lemnade anvisningar

i vissa delar omarbetats, vore de, enligt generalpoststyrelsens förmenande,

numera sådana, att de kunde och borde läggas till grund för utarbetande

af hufvudritningar till det nya posthusets uppförande å den föreslagna

tomten. Med uppgörande af hufvudritningar hade styrelsen ansett

böra anstå, till dess beslut fattats om inköp af den för huset erforderliga

tomtplats; och då nu frågan gälde att i hufvudstaden uppföra ett tidsenligt

posthus å plats, der jemväl husets yttre borde kunna göra sig gällande,

hade det synts styrelsen kunna med skäl ifrågasättas, huruvida icke pristäflan

borde anordnas för erhållande af hufvudritningar till ett posthus,

som äfven till det yttre kunde i gedigenhet och prydlighet för en längre

framtid försvara sin plats såsom offentlig byggnad i hufvudstaden, utan

att dock härvid skulle ifrågakomma att sira byggnaden med prydnader,

som fördyrade det framtida underhållet. I kostnadsberäkningen, som slutade

på ett belopp af 1,240,000 kronor, hade för den skull afsetts, att

gatufasaderna skulle beklädas med delvis huggen sten och delvis fasadtegel,

hvaremot gårdsfasaderna skulle utföras i fogstruket tegel eller rappas.

Generalpoststyrelsen hade hemstält, att Kongl. Maj:t måtte besluta, att styrelsen

skulle inkomma med förslag till anordnande af pristäflan rörande

hufvudritningar till det nya posthuset.

Byggnadsarbetet vore beräknadt att pågå fyra år, hvarunder skulle

för byggnadskostnaden erfordras:

första byggnadsåret .............................................................kronor 250,000: —

andra » ................................................................ » 350,000: —

tredje » ................................................................ » 340,000: —

och fjerde * .......................... ..................................... » 300,000: —.

Enligt ofvan berörda eskissritningar, hvilka jemte tillhörande beskrifning

och kostnadsberäkningar bifogats generalpoststyrelsens skrifvelse,

skulle byggnaden, i hvilken jemväl postsparbanken skulle inrymmas, uppföras

i fyra våningar, deraf bottenvåningen uteslutande förbehölles centralpostkontorets

afdelningar. Våningen 1 trappa upp skulle inrymma

postdirektörens expedition och kassa samt en del af tidningsexpeditionen

äfvensom generalpoststyrelsens kameralbyrå med till nämnda byrå hörande

hufvudpostkassa, blankettförråd, frimärkesförråd och frimärkestryckeri, hvarjemte

raklamationskontoret ock skulle dit förläggas, på det att allmänheten

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

31

måtte få beqvämt tillträde till nämnda kontor. Våningen 2 trappor upp

skulle upptagas af generalpostdirektörens embetsrum, styrelsens sessionsrum,

styrelsens öfriga byråer och arkiv samt ungefär hälften af de lokaler, postsparbanken

ansåges erfordra, och våningen 3 trappor upp skulle lemna

det för postsparbanken ytterligare erforderliga utrymme, en vind till arkivet,

äfvensom tjenstelokaler för postinspektionerna i mellersta och östra postdistrikten,

hvarförutom inom våningen åtskilliga lägenheter skulle finnas

lediga till framtida disposition.

Generalpoststyrelsen, som låtit uppgöra jemförande beräkningar öfver

de nuvarande och blifvande lokalernas storlek, hvilka beräkningar å sid.

39 och 40 i statsrådsprotokollet meddelats, har vidare anfört, att, när framdeles

postkontorets lokaler behöfde utvidgas, sådant skulle kunna ske beträffande

ankommande afdelningen och brefbärareexpeditionen genom att

för dessa afdelningars räkning i bottenvåningen öfverbygga den sydvestra

gården, hvilken innefattade en areal af 205,65 qvadratmeter eller 2,333

qvadratfot, och i fråga om afgående afdelningen genom att likaledes i

bottenvåningen öfverbygga återstoden af den nordvestra gården eller en

areal af 98,82 qvadratmeter (1,121 qvadratfot).

För utvidgning åter af paketexpeditionens och tidningsexpeditionens

lokaler, när i en framtid så erfordrades, skulle blifva nödigt att taga tomterna

n:is 2 och 8 i anspråk, dervid afsedt vore, att den nu å eskissritningarna

angifna öppna inkörsvägen från Bryggaregatan skulle tillika

med återstoden af tomten n:o 1 bebyggas till fortsättning af paketexpeditionen

och ny inkörsport anordnas ungefär i gränslinien mellan tomterna

n:is 1 och 2.

Af det anförda ansåge generalpoststyrelsen framgå, att genom det

nya posthuset skulle erhållas tidsenliga och rymliga postlokaler, hvilka vid

framtida behof kunde ytterligare utvidgas; och om än en eller annan af

dessa lokaler skulle med nuvarande rörelse befinnas rymligare, än som

för närvarande erfordrades, blefve dock efter all sannolikhet det förhållandet

mycket snart öfvergående, i hvilket afseende generalpoststyrelsen tilläte

sig åberopa den erfarenhet, som härutinnan vunnits i andra länder, der

det till och med understundom inträffat, att, ehuru vid uppgörande af planer

till posthus tilltagits rymliga lokaler, rörelsen redan under byggnadsåren

så stigit, att, då inflyttningen skolat ske, icke ens alla afdelningar,

som beräknade varit, kunnat i det nya huset inrymmas, utan särskilda

byggnader måst för vissa poströrelsens grenar uppföras eller anordnas.

Från och med tiden för inflyttningen i det nya posthuset, hvilken

styrelsen tänkt sig skola kunna ega rum hösten år 1901, skulle följande

hyresbelopp besparas, nemligen:

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets inlåtande N:o S.

hyra lör den nuvarande centralpaketexpeditionslokalen kronor 7,500:

» för vagnbod åt postkontoret ocli persedelförvaringsrum

åt postinspektionen i mellersta distriktet omkring » 1,000;

(nu utginge för ändamålet 1,100 kronor)

» för postinspektionens i mellersta postdistriktet lägenhet

............................................................................... » 500:

» för postinspektionens i östra postdistriktet lägenhet » 1,200:

eller tillhopa kronor 10,200

Då postsparbanken, enligt hvad senare årens erfarenhot visat och af

ett generalpoststyrelsens förevarande skrifvelse bifogadt utdrag af postsparbanksstyrelsens

protokoll ytterligare framginge, vore för trångbodd

inom posthuset vid Lilla Nygatan och der icke kunde beredas erforderligt

ökadt utrymme, samt för den skull banken, derest icke plats för densamma

erhölles i nya posthuset, kunde antagas blifva nödsakad att annorstädes

förhyra lämplig lokal, hvilken antagits icke kunna erhållas till lägre hyra

än 10,000 kronor, skulle, derest postsparbanken, såsom beräknadt varit, inrymdes

i det nya posthuset, i kalkylen öfver statsverket besparade hyresbelopp

kunna intagas, att en besparing i hyresbelopp af 10,000 kronor

årligen bereddes statsverket genom postsparbankens inrymmande i det

nya posthuset, hvadan sålunda de statsverket besparade årliga hyresbeloppen

skulle uppgå till 20,200 kronor.

För tiden 1 oktober 1901—30 september 1903 minskades dock denna

besparing med 300 kronor för hvartdera året, enär postverket, som hyrt

lokal för paketexpeditionen från den 1 oktober 1893, genom kontrakt förbundit

sig att, vid frånträde af berörda, från akademien för de fria konsterna

förhyrda lokal, såsom ersättning för inredningsarbeten erlägga 300

kronor för hvarje år, som hyrestiden understege 10 år, för så vidt uppsägning

skedde från generalpoststyrelsens sida.

Så snart centralpostkontoret och generalpoststyrelsen inflyttat i det

nya posthuset, skulle det nuvarande posthuset vid Rödbod torget kunna af

postverket undvaras, i anledning hvaraf generalpoststyrelsen låtit sakkunniga

personer värdera nämnda centralposthus, som dervid, enligt bifogadt

värderingsinstrument, befunnits hafva ett försäljningsvärde af omkring

650,000 kronor, hvilka ock vid beräkning af de verkliga kostnaderna för

det nya huset syntes böra föras postverket till godo, vare sig huset befunnes

lämpligast böra försäljas eller användas till annat statens behof.

För egen del har departementschefen härefter yttrat:

Då Riksdagen i skrifvelse den 13 maj 1896 anmälde, att Kongl. Maj:ts

den 24 nästförutgå-ngne april aflåtna proposition om förvärfvande af tom
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

33

ten n:o 1 i qvarteret Sjöhästen för uppförande derå af ett annex till centralposthuset

icke blifvit af Riksdagen bifallen, anförde Riksdagen, bland

annat, att det icke synts Riksdagen omöjligt, att frågan om anskaffande

af rymligare lokaler för Stockholms centralpostkontor kunde lösas på ett

bättre sätt än det i propositionen angifna. Lämpligast syntes, att för statsverkets

räkning förvärfvades en tomt inom hufvudstaden, som, med hänsyn

till läge och tillfälle till framtida utvidgning af postverkets lokaler, kunde

erbjuda de fördelar, som måste betingas för medgifvandet till så stora

kostnader för ändamålet, som ifrågasatts; och Riksdagen förestälde sig, att

Kongl. Maj:t skulle, efter närmare utredning och förnyade underhandlingar,

kunna genom uppgörande af förberedande aftal om inköp af lämplig tomt

sätta sig i tillfälle att till Riksdagens afgörande framlägga förslag, som

skulle innebära en tillfredsställande och framsynt lösning af frågan om

beredande af ett tidsenligt posthus i hufvudstaden.

Sedan detta Riksdagens uttalande genom kongl. bref den 22 maj 1896

delgifvits generalpoststyrelsen, och styrelsen i sammanhang dermed erhållit

befallning att till Kongl. Maj:t inkomma med utredning och förslag i fråga

om lämpligaste sättet att anskaffa tomt till nytt posthus i Stockholm, hade

nu, såsom af det''förut anförda framginge, generalpoststyrelsen fullgjort

detta uppdrag sålunda, att styrelsen hemstält, att till plats för nytt posthus

i Stockholm samt till den utvidgning af byggnaden, som i framtiden

med visshet kunde antagas blifva erforderlig, måtte förvärfvas samtliga

egendomar i det qvarter, som begränsades af Vasagatan, Mäster Samuelsgatan,

Bryggaregatan och Klara norra kyrkogata.

Lika med generalpoststyrelsen funne departementschefen det sålunda

framstälda förslaget innebära den under för handen varande förhållanden

möjligast lyckliga lösning af den magtpåliggande frågan om anskaffande

af tomt till nytt posthus i Stockholm. Hänförande sig till den af generalpoststyrelsen

för förslaget anförda motivering, hvilken departementschefen

till alla delar biträdt, har departementschefen, som icke funnit anledning

till erinran vid de af generalpoststyrelsen under förbehåll af Kongl.

Maj:ts och Riksdagens godkännande uppgjorda köpeaftalen angående tomterna

n:is 1, 2, 3, 8 och 10 i nämnda qvarter, hemstält, att Kongl. Maj:t måtte finna

sagda köpeaftal vara af beskaffenhet att böra underställas Riksdagens pröfning.

För tomten n:o 9 i omförmälda qvarter hade deremot begärts ett så

högt pris, att något köpeaftal angående densamma icke kunnat komma till

stånd. Denna tomt måste derför, derest posthuset skulle kunna uppföras

å den af generalpoststyrelsen föreslagna platsen, för postverkets räkning

exproprieras; och ansåge departementschefen, att Kongl. Maj:t i sådant fall

Bill. till lliksd. J’rot 18,97. 4 Sami. 1 Afil. 6 Bä/i. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

komme att framdeles förordna, att postverket egde till sig lösa denna tomt i

den ordning, kong! förordningen angående jords eller lägenhets afstående

för allmänt behof den 14 april 1866 stadgade.

Generalpoststyrelsens hemställan, att till bestridande af kostnaderna

för tomternas förvärfvande måtte, utöfver dertill anvisade medel, af postverkets

öfverskottsmedel för år 1898 få användas ett belopp af högst

200,000 kronor, syntes departementschefen böra vinna godkännande.

Såsom förut nämnts, hade generalpoststyrelsen i sitt statsanslag under

anslagstiteln oförutsedda utgifter med 250,000 kronor inräknat första

årets byggnadskostnad för nytt posthus i Stockholm. Med afseende på

angelägenheten, att det nya posthuset måtte så fort som möjligt varda

uppfördt, ansåge sig departementschefen böra biträda detta generalpoststyrelsens

förslag. Då ifrågavarande förslagsanslag, som för innevarande ar

vore upptaget till 120,000 kronor, af förut anförd anledning, eller minskadt

kostnadsbehof för till- och ombyggnad af posthuset i Göteborg, kunde

minskas med 30,000 kronor till 90,000 kronor, komme, med tillägg af

nyssnämnda 250,000 kronor, anslagets slutsumma för år 1898 att uppgå

till 340,000 kronor.

I händelse byggnadsföretaget komme till stånd, anhölle departementschefen

att få framdeles underställa Kongl. Maj:ts pröfning generalpostsstyrelsens

förslag angående anordnande af pristäflan rörande hufvudritningar

till det nya posthuset.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 75) har herr

T. Zetterstrand anfört, att förslaget att i nya posthuset i Stockholm, hvartill

anslag under förevarande titel begärts, inrangera tjenstelokaler för

postinspektionerna i mellersta och östra postdistrikten, syntes motionären

stå i uppenbar strid med hvad som afsetts med statsmagternas tidigare

beslut rörande decentralisation inom postverkets administration; och har

motionären på grund häraf och med hänvisning till den inom Andra Kammaren

den 11 mars 1896 i ärendet förda diskussion hemstält, att vid

eventuel bifall till Kongl. Maj:ts proposition rörande uppförande af nytt

posthus i Stockholm måtte fästas såsom vilkor, att i detsamma icke blefve

anordnade lokaler för ofvanomförmälda distriktsförvaltningar.

Slutligen har herr friherre R. M. Klinckowström uti den i Första

Kammaren väckta motionen n:o 5 yrkat, att Riksdagen måtte afslå Kongl.

Maj:ts förslag om inköp af en tomt till ny posthusbyggnad och anslag till

samma byggnads uppförande.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Stål sutskott es Utlåtande N:o 8.

35

Till stöd för sitt yrkande har sistnämnde motionär hufvudsakligen

anfört, att den föreslagna belägenheten för det nya posthuset vore för

allmänheten obeqväm, i hvilket afseende särskild! framhållits, att de flesta

större tidningar i hufvudstaden hade sina lokaler i närheten af det nuvarande

posthuset vid Röda bodarna.

I anledning af Kongl. Maj:ts till nästlidet års Riksdag gjorda framställning

om viss förbättring i ordinarie postvaktbetjentes aflöningsförmåner

anförde Riksdagen i skrifvelse den 11 maj 1896, bland annat, hurusom,

enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat, de personer, som under

senaste tiden antagits till ordinarie postvaktbetjente, derutinnan tjenstgjort

i postverket omkring 7,6 år samt uppnatt en ålder af i medeltal 31,1 ar.

Denna jemförelsevis sena befordran till ordinarie befattning maste, yttrade

Riksdagen vidare, gifvetvis utöfva ett ogynsamt inflytande på postvaktbetjentes

ekonomiska ställning, och äfven om de med ordinarie vaktbetjentbefattning

förenade aflöningsförmaner i och för sig kunde anses tillfredsställande,

måste de dock befinnas väl knappa, da de ernåddes först efter

en flerårig tjenstgöring mot lägre ersättning. Med hänsyn härtill och da

det jemväl syntes oegentlig!, att ett stort antal extra vaktbetjente, liv fika

användes i regelbunden tjenstgöring och förrättade ett lika ihållande och

ansträngande arbete som de ordinarie, ej blott atnjöte mindre ersättning

än dessa, utan äfven saknade den tryggade ställning, som ordinarie befattning

i statens tjenst medförde, hade Riksdagen funnit angeläget, att antalet

ordinarie postvaktbetjentbefattningar blefve i någon mån ökadt. På

grund häraf beslöt Riksdagen att, med afslag å Kongl. Maj:ts framställning

om ett andra ålderstillägg för postvaktbetjente, anhålla, att Kongl. Maj:t

måtte för 1897 års Riksdag framlägga förslag till inrättande af nya ordinarie

postvaktbetjentbefattningar till det antal, som, med den inskränkning

nödig sparsamhet borde föranleda, kunde befinnas lämpligt för beredande

åt extra ordinarie vaktbetjente af något tidigare befordran till ordinarie

befattning. _ o .

Med anledning åt denna Riksdagens anhållan, bar Kongl. Maj:t, i enlighet

med generalpoststyrelsens hemställan, nu föreslagit Riksdagen att,

förutom den postvaktbetjentbefattning, som med tillämpning af Riksdagens

år 1884 fattade beslut borde sättas i stället för en ^ indragen vaktmästaretjenst,

150 nya ordinarie vaktbetjentbefattningar måtte inrättas. Generalpoststyrelsen,

som i sammanhang med frågan om förbättrande af befordrings
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

utsigterna för de extra postvaktbetjente funnit sig böra framhålla bebofvet

åt att åtgärder i samma syfte vidtoges till förmån för postverkets talrika

extra ordinarie tjensteman, har i sådant afseende hos Kongl. Maj:t hemstält

om inrättande af 75 nya ordinarie postexpeditörsbefattningar; och

jemväl detta förslag har af Kongl. Maj:t upptagits och för Riksdagen

framlagts.

Beträffande postvaktbetjente har generalpoststyrelsen upplyst, att i

slutet af sistlidne oktober månad deras antal uppgick till 1,529, af hvilka

791 voro ordinarie, 357 extra och 381 reservbetjente, samt att af de extra

vaktbetjente 259 voro i full sysselsättning. Hvad angår postverkets extra

ordinarie tjensteman, inbemtas af statsrådsprotokollet, att, vid ett antal af

*■''81 ordinarie postexpeditörsbefattningar, funnos 518 extra biträden, hvilka

användes i postexpeditörsgöromål och till större delen voro fullt upptagna

af postverkets tjenst. . Under närvarande förhållanden kunde dessa biträden

icke påräkna att blifva befordrade till ordinarie tjenst förr än vid i

medeltal 34 års ålder och efter en tjenstetid i postverket af omkring

13 ar.

Dessa förhållanden samt hvad i öfrigt blifvit till statsrådsprotokollet

i förevarande . fråga upplyst har . synts utskottet ådagalägga behofvet af

en jemförelsevis betydande tillökning i antalet ordinarie befattningar såväl

för vaktbetjente som för postexpeditörer. Utskottet, som med anledning

häraf icke haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts förslag om uppförande

å stat af 75 nya postexpeditörstjenster, har deremot icke funnit förhållandena

påkalla, att ett sa stort antal som 150 nya ordinarie vaktbetjentbefattningar

inrättas, helst enligt ofvan meddelade uppgifter befordringsutsigterna

för extra vaktbetjente för närvarande ingalunda kunna säo-as

vara sämre än för de extra tjenstemännen. Med afseende härå och "''då

1896 års Riksdag framhållit, att vid inrättandet af nya ordinarie postvaktbetjentbefattningar

nödig sparsamhet borde iakttagas, har utskottet ansett

en nöjaktig förbättring i de extra vaktbetjentes ställning kunna vinnas

genom uppförande å stat af ytterligare 75 vaktbetjente, oberäknadt den

vakt betjent, .som,, enligt hvad ofvan nämnts, bör ersätta en indragen vaktmästare.

Vid bifall till hvad utskottet sålunda förordat, skulle det af

Kongl. Maj.t föreslagna aflöningsanslaget till vaktbetjente nedsättas med

37,500 kronor, hvaremot å andra sidan de af Kongl. Maj:t beräknade

utgifterna från anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente och till hushyresbidrag

för en del betjente derigenom skulle komma att ökas med

omkring 19,500 kronor. I anledning häraf bör den af Kongl. Maj:t föreslagna

aflönmgsstaten genom ofvannämnda minskning med 37,500 kronor och

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

37

ökning med 19,500 kronor i ett för allt ininskas med 18,000 kronor, eller

från 3,330,300 kronor till 3,312,000 kronor.

Beträffande den af Kongl. Maj:t föreslagna förhöjningen i anslaget till

postföringskostnad vid befordran sjöledes mellan Sverige och Tyskland

inhemtas af statsrådsprotokollet, att ökade utgifter från detta anslag påkallas

med anledning af de överenskommelser, som på grund af Kongl.

Maj:ts beslut träffats i fråga om anordnande och underhållande af regelbunden

postångfartygsförbindelse mellan Trelleborg och Sassnitz. Med

afseende härå får utskottet erinra, att Kongl. Maj:t i proposition till 1892

års Riksdag ej mindre äskade Riksdagens yttrande öfver ett Riksdagen

meddeladt förslag att, för uppehållande genom enskildt bolags försorg af

regulier ångfartygsförbindelse hela året om mellan Trelleborg och Sassnitz,

af postmedlen årligen bestrida hälften af det belopp, som kunde erfordras

till subvention åt bolaget, under förutsättning att den andra hälften anvisades

från tysk sida, (in äfven föreslog Riksdagen att bevilja särskilda

belopp att anvisas dels för anordnande af fullständig natt-tjenst å vissa

statsbanedelar, dels ock såsom lån till Malmö—Trelleborgs jern v ägs aktiebolag,

under förutsättning att bolaget åtoge sig att under vilkor, som af

Kongl. Maj:t bestämdes, ombesörja den genomgående befordringen af post

och resande mellan Malmö och Trelleborg äfvensom verkställa viss ombyggnad

af bolagets jernväg. Vid behandling af denna Kongl. Maj:ts

framställning och i ämnet väckta motioner stannade kamrarne i olika

beslut, hvilka icke kunde sammanjemkas, hvadan frågan då förföll. Sedan

numera, i enlighet med Kongl. Maj:ts den 13 juni 1896 fattade beslut,

definitiva åtgärder vidtagits för anordnande af postförbindelse mellan Trelleborg

och Sassnitz, bar Kongl. Maj:t vidkommande detta ärende icke till

Riksdagen gjort annan framställning, än att till bestridande af postverkets

utgifter för uppehållande af nämnda förbindelse ifrågavarande anslag måtte

ökas från 30,000 kronor till 100,000 kronor eller med 70,000 kronor. Mot

denna förböjning i anslaget, som till en del motsvaras af en genom minskad

transitersättning till danska postverket beräknad nedsättning med

40,000 kronor i anslaget till godtgörelse till främmande postverk, har utskottet

icke något att invända.

Hvad slutligen angår Kongl. Maj:ts förslag om förvärfvande åt postverket

af vissa tomter i qvarteret Riddaren i Stockholm samt uppförande

derstädes af nytt posthus, anser utskottet, att härigenom postverkets behof

af utvidgade och tidsenliga lokaler kan på ett ändamålsenligt sätt tillgodoses.

Då förutom det område, som redan nu måste tagas i anspråk för

uppförande af det nya posthuset, ytterligare två tomter i samma qvarter

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statmtskottets Utlåtande N:o 8.

skulle enligt det kongl. förslaget förvärfvas, beredes härigenom, på sätt

1896 års Riksdag ansett önskligt, utrymme för den utvidgning af byggnaden,

som i en framtid kan befinnas erforderlig. De ifrågasatta tomternas

belägenhet synes utskottet vara synnerligen fördelaktig och fullt motsvara

de fordringar, som derå böra ställas.

Med afseende å det förhållande att, enligt hvad af statsrådsprotokollet

inhemtas, det nya posthuset är afsedt att inrymma jemväl tjenstelokaler

för postinspektionerna i mellersta och östra distrikten, har, såsom ofvan

meddelats, herr Zetterstrand i sin motion n:o 75 yrkat, att, då inom postverkets

förvaltning decentralisationsprincipen borde göras gällande, Kongl.

Maj:ts förslag om uppförande af nytt posthus endast under det vilkor

måtte bifallas, att nu omförmälda tjenstelokaler icke blefve derstädes anordnade.

Då det, enligt utskottets mening, kan med skäl ifrågasättas, huruvida

icke ifrågavarande distriktsinspektioner, i stället för att, såsom nu är

fallet, hafva sina tjenstelokaler i Stockholm, borde placeras å inom vederbörande

distrikt centralt belägna orter, anser utskottet denna fråga böra

tagas under förnyad ompröfning. Emellertid kan utskottet icke finna

lämpligt tillstyrka, att vilkor i det af motionären angifna syfte fästes vid

ett bifall till Kongl. Maj:ts förevarande framställning.

Utskottet, som ansett Kongl. Maj:ts förslag i fråga om beredande af

medel för förvärfvande af omförmälda tomter böra af Riksdagen godkännas

och som ej haft något att erinra beträffande den beräknade kostnaden

för uppförande ai det nya posthuset, har jemväl funnit skäl tillstyrka, att till

bestridande af den del utaf nämnda kostnad, som å första byggnadsåret

belöper, eller 250,000 kronor, det å postverkets stat uppförda anslaget till

oförutsedda utgifter må bestämmas till det förhöjda belopp, som af Kongl.

Maj:t föreslagits.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet, som vid Kongl. Maj:ts

i öfrigt gjorda framställningar beträffande postverket icke haft något att

erinra, hemställa:

l:o) att Kongl. Maj:ts förslag om inrättande af 75 nya

postexpeditörstjenster, 36 af lista lönegraden och

39 af 2:dra lönegraden, må af Riksdagen bifallas;

2:o) att Kongl. Maj:ts förslag om inrättande af 151 nya

ordinarie postvaktbetjentbefattningar må på det sätt

bifallas, att å postverkets aflöningsstat uppföras

löner åt 76 nya vaktbetjente;

3:o) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag

och med afslag å ej mindre det af herr friherre

Klinckowström i ämnet gjorda yrkande än äfven

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

39

herr Zetterstrands ofvannämnda motion, må medgifva:
a)

att tomterna n:is 1, 3 och 10 i qvarteret Riddaren

inom Klara församling i Stockholm ma enligt uppgjorda,

i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den

14 januari 1897 närmare angifna köpeaftal af postverket

förvärfvas;

b) att å dessa tomter tillsammans med tomten n:o 9

i samma qvarter, sedan sistnämnda tomt för postverkets

räkning exproprierats, må för en kostnad,

ej öfverstigande 1,240,000 kronor, uppföras ett nytt

posthus enligt ritningar, som varda med ledning af

de uti förenämnda statsrådsprotokoll omförmälda,

af generalpoststyrelsen öfverlemnade planeskissritningar

med tillhörande beskrifning och kostnadsberäkningar

uppgjorda och af Kong! Maj:t godkända;
c)

att jemväl tomterna n:is 2 och 8 i ofvannämnda

qvarter må enligt upprättade köpeaftal, som i samma

statsrådsprotokoll omförmälas, af postverket inköpas

för att derefter för dess räkning uthyras, intill dess

de behöfva användas till utvidgning af posthuset;

och

d) att, i den mån de till fonden för anskaffande af

tomt till nytt posthus i Stockholm redan anvisade

medel icke lemna tillgång till bestridande af kostnaderna

för ofvanberörda tomters förvärfvande, dertill

må af postverkets öfverskottsmedel för år 1898

användas ett belopp af högst 200,000 kronor;

4:o) att hvad Kongl. Maj:t i öfrigt föreslagit, föranledande

till ändringar i postverkets stater, må af

Riksdagen bifallas; samt

5:o) att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet i mom.

l:o, 2:o, 3:o a) och b) samt 4:o hemstält och med

beräknande af postverkets stater för år 1898 till

följande belopp, nemligen:

aflöningsstaten................... kr. 3,312,300:

öfvergångsstaten............................... * 2,400:

pensionsstaten ................. 8__75,375:

Transport 3,390,075: —

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Transport kr. 3,390,075: —

omkostnadsstaten .............................. » 4,875’.500: —

oförutsedda utgifter ....................... » 340,000: —

afkortningarochrestitutionerm.m. » 64,425: —

tillsammans kronor 8,670,000: —

ma bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,

till 8,670,000 kronor att utgå direkt af postmedlen.

Telegrafverket.

ÄÄef • ,4:0) fK°ngL MaJ:t har föreslagit, att Riksdagen, med godkännande ej

ro -i mindre åt de enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 14 januari

f'' d 1897 tillstyrkta ändringarna i telegrafverkets stater än äfven af de förändrade

bestämmelser i afseende a ålderstillägg för telegrafassistenterna,

hvilka °i sammanhang dermed blifvit föreslagna, måtte, under Kongl. Maj:t

förbehållen rätt att i ^verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna

finnas af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag, att utgå direkt af

telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1898 anvisa enahanda belopp,

1,410,000 kronor, hvartill inkomsterna af telegrafmedel blifvit beräknade,

samt ^tillika medgifva, att det öfverskott, som kunde å dessa inkomster

uppstå, finge af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets och telefonväsendets

tidsenliga utveckling och förbättring.

Såsom af aberopade statsrådsprotokollet framgår, skulle telegrafverkets

utgiftsstater för år 1898 enligt Kongl. Maj:ts förslag komma att utvisa

följande summor:

aflöningsstaten..............................................

öfvergångsaflöningsstaten ...........................

pensions- och understödsstaten ................

omkostnadsstaten........................................... *

* För innevarande år hafva samma

aflöningsstaten.................................................

öfvergångsaflöningsstaten...........................

pensions- och understödsstaten .............r,„

omkostnadsstaten...........................

............................. kr. 961,500: —

............................. » 4.400: —

.............................. » 112,570: —

............................. > 262,800: —

tillsammans kr. 1,341,270: —

staters summor bestämts sålunda:

............................ kr. 955,500: —

-........................... » 4,600: —

.............................. » 112,570: —

.............................. » 262,800: —

tillsammans kr. 1,335,470: —

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

41

Kongl. Maj:ts förslag innebär sålunda en höjning i aflöningsstaten

med 6,000 kronor och en minskning i öfvergångsaflöningsstaten med 200

kronor, eller i det hela en höjning i staterna med 5,800 kronor^

Beträffande den ifrågasatta höjningen i aflöningsstaten innehaller statsrådsprotokollet

hufvudsakligen följande.

Telegrafstyrelsen, som i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 13 november

1896 afgifvit förslag till stat för telegrafverket under år 1898, hade dervid

förklarat sig anse, att det under rubriken särskilda anslag förslagsvis

upptagna beloppet för ålderstillägg åt dertill berättigade af styrelsens

personal, 6,600 kronor, borde på grund af nu kända förhållanden rörande

tjenstemännens rätt till ålderstillägg höjas till 7,600.

Vidare hade telegrafstyrelsen erinrat, hurusom de bland personalen

vid stationerna upptagna assistenterna egde att under de i kongl. brefvet

den 1 september 1882 stadgade vilkor åtnjuta tre ålderstillägg, hvardera

å 200 kronor, utgående det första efter 5, det andra efter 10 och det

tredje efter 15 års väl vitsordad tjenstgöring. Styrelsen hade i sitt den 28

november 1893 afgifna förslag till utgiftsstater för ar 1895° beträffande

ålderstillägg åt assistenterna hemstält, att dessa ålderstillägg matte, likasom

för kommissarierna af den lägsta lönegraden, utgå med 300 kronor efter

5 år och med ytterligare 300 kronor efter 10 ar eller alltså tillhopa med

samma belopp, 600 kronor, efter en med 5 år förkortad tjenstetid inom

graden, men att statsförslaget i sin helhet icke vunnit Riksdagens bifall.

Då ifrågavarande framställning likväl icke stode i något direkt samband

med det förenämnda förslaget till definitiv stat för telegraf- och telofonväsepdet,

hade telegrafstyrelsen nu ansett sig böra förnya detsamma, dervid

styrelsen framhållit, hurusom denna förändring i tiden för alderstilläggets

utgående syntes styrelsen rättvis och billig, da ålderstillägg till embetsed!

tjensteman inom öfriga så väl centrala som lokala förvaltningar plägade

utgå efter resp. 5 och 10 års tjenstgöring och dertill komrne, att postexpeditör

med samma normala aflöning som telegrafassistent, eller 1,600

kronor, erhölle sina båda ålderstillägg, hvartdera med 400 kronor, efter

förenämnda tjenstgöringstider.

Den ökade årliga kostnad, som härigenom skulle uppstå, kunde,_ enligt

livad telegrafstyrelsen anmält, beräknas till omkring 4,000 kronor, i följd

hvaraf telegrafstyrelsen hemstält, att det under rubriken särskilda anslag

förslagsvis upptagna beloppet för ålderstillägg åt dertill berättigade af stationspersonalen,

75,000 kronor, måtte höjas till i rundt tal 80,000 kronor.

Den af telegrafstyrelsen föreslagna förändringen i det sätt, hvarpå

ålderstillägg utginge till assistenterna i telegrafverket, har departementschefen

så mycket mindre tvekat att understödja, som denna förändring,

Bill. till liihsil. Prof. 1897. 4 Samt. 1 Af<l. G Höft. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

enligt hvilken assistenterna fem år tidigare än för närvarande skulle komma

i åtnjutande af hela det dem tillerkända belopp i ålderstillägg, redan en

gång tillförene, nemligen år 1894, vunnit Kong! Maj:ts godkännande, ehuru

förändringen, såsom utgörande en del af det för nämnda års Riksdag framlagda

förslag till definitiv stat för telegraf- och telefonväsendet, kommit

att förfalla, då detta statsförslag i sin helhet icke vunnit Riksdagens godkännande.

Den häraf föranledda höjningen i anslaget till ålderstillägg åt

stationspersonalen hade sålunda, lika litet som den af telelegrafstyrelsen

jemväl föreslagna förhöjningen i anslaget till ålderstillägg åt styrelsens

personal, gifvit anledning till någon erinran från departementschefens sida.

Uti den i Första Kammaren väckta motionen n:o 5 har herr friherre

R. M. Klinckowström — efter erinran att i 1897 års riksstat såsom reservationsanslag

till telegrafverket uppförts 1,410,000 kronor att af telegrafmedlen

direkt utgå — vidare yttrat följande:

»Efterser man i de senare 10 årens kapitalkonton till rikshufvudböckerna

de reservationer, som årligen insparats å detta anslag, så befinnas

dessa hafva varit:

1895 .............................

.......... 234,131

kronor

1894 ..............................

.......... 217,429

»

1893 ..............................

.......... 288,174

»

1892 .............................

.......... 358,869

»

1891 .............................

......... 300,493

»

1890 .............................

.......... 266,381

»

1889 .............................

.......... 260,429

»

1888 ............................

.......... 238,183

»

1887 .............................

.......... 67,445

»

1886 ..............................

......... 84,512

»

1885 ............................

......... 133,034

»

Summa 2,449,080 kronor

eller i medeltal årligen 244,908 kronor. Häraf synes mig onödigt att i

1898 års riksstat uppföra detta anslag till högre belopp än till 1,165,100

kronor, som jag härmed får yrka, det Riksdagen måtte besluta. Jag finner

derjemte Riksdagens medgifvande att låta detta anslag utgå direkt af

telegrafmedlen vara otjenligt och minska Riksdagens dispositionsrätt öfver

statens utgifter, hvarför jag får yrka, att detta medgifvande måtte af Riksdagen

i 1898 års riksstat uteslutas.»

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

43

Såsom framgår af motionens ofvan meddelade innehall, är den deruti

föreslagna nedsättningen i anslaget till telegrafverket endast pa det sätt

motiverad, att motionären summerat i hop de elfva belopp, som vid årssluten

1885—1895 bokförts såsom reservation å anslaget, derefter delat

summan med 10 samt slutligen med den sålunda uppkomna qvoten, hvilken

af motionären ansetts utvisa hvad som under nämnda period i medeltal

årligen insparats å anslaget till telegrafverket, minskat det nuvarande anslagsbeloppet.

Det felaktiga i dessa beräkningar torde ligga i öppen dag;

och anser sig utskottet till bemötande af motionärens förslag i denna del

endast böra påpeka, att under de sista åren anslagets bokförda reservation

på det hela minskats, hvilket tydligen gifver vid handen, att derunder

ingen besparing å anslaget uppstått, utan detsamma till fullo tagits i

anspråk.

Hvad angår motionärens yrkande att anslaget till telegrafverket icke

vidare skulle, såsom hittills skett, utgå direkt af telegrafmedlen, har utskottet

icke funnit giltiga skäl för denna förändring föreligga, hvadan

motionen ej heller i denna del synes förtjena afseende.

På grund häraf, och då utskottet vid Kong! Maj:ts under förevarande

anslagstitel gjorda framställningar icke haft något att erinra, far utskottet

hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Mapts förslag

och med afslag å herr friherre Klinckowströms i omförmälda

motion gjorda yrkanden i ämnet, må, under godkännande

af de enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden

den 14 januari 1897 föreslagna förändrade bestämmelser

i afseende å ålderstillägg för telegrafassistenterna

samt med beräknande af telegrafverkets stater

för år 1898 till följande belopp, nemligen:

aflöningsstaten..................................... kr. _ 961,500

öfvergångsaflöningsstaten................. » 4,400

pensions- och understödsstaten ...... » 112,570

omkostnadsstaten ................................ 8 262,800

tillsammans kronor 1,341,270: —

under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets ut giftsstater

göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet

påkallade, såsom reservationsanslag, att utgå direkt af

telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1898 anvisa

enahanda belopp, 1,410,000 kronor, hvartill inkomsterna

af telegrafmedel blifvit beräknade, samt tillika medgifva,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att det öfverskott, som kan å dessa inkomster uppstå,

må af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets och

telefonväsendets tidsenliga utveckling och förbättring.

Tullverket.

åuuUvelZ. j 5:°) KongL MaJ:t har beträffande tullverket föreslagit Riksdagen att,

\å 1 me(* godkännande af de enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden

L den 14 januari 1897 föreslagna förändringar i tullverkets stater, för år

1898 bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma

svarande belopp af 2,658,000 kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt

af tullmedlen.

B omnämnda statsrådsprotokoll framgår, att tullverkets stater för

år 1898 enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle komma att sluta å följande

belopp:

aflöningsstaten .............................................................................. kr. 1,931,300: —

öfvergångsaflöningsstaten ..................................................

ålderstilläggsstaten ........................................................

indragningsstaten ...............................................

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente

pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes

efterlemnade enkor och barn (deraf 10,000 kronor

bestämdt anslag) ...........................................

omkostnadsstaten..................................

11,050

220,000

13,630

227,000

41,800

213,220

Summa kr. 2,658,000

kör innevarande ar halva samma staters belopp bestämts sålunda:

aflöningsstaten........................................................................... kr. 1,898,600

öfvergångsaflöningsstaten ............................................

ålderstilläggsstaten ........................................

indragningsstaten.........................................

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente

pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes

efterlemnade enkor och barn (deraf 10,000 kronor

bestämdt anslag) ..............................................

omkostnadsstaten.....................

12,250

220,000

15,190

227,000

41,800

213,160

Summa kr. 2,628,000

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

45

•Slutsumman af de för år 1898 föreslagna staterna öfverstiger således

slutsumman af de för innevarande år faststälda med 30,0U0 kronor, beroende

på dels förhöjning i aflöningsstaten med 32,700 kronor och i omkostnadsstaten

med 60 kronor samt dels minskning i öfvergångsaflöningsstaten

med 1,200 kronor och i indragningsstaten med 1,560 kronor. Utskottet,

som med afseende å de föreslagna förändringarna i sistnämnda

tre stater tillåter sig att hänvisa till statsrådsprotokollet, vill beträffande

den ifrågasatta höjningen i aflöningsstaten från samma protokoll meddela

följande.

Generaltullstyrelsen, som i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 10 november

1896 afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1898, hade dervid till en

början anfört, hurusom de genomgripande förändringar i vårt lands tullagstiftning,

som åren 1888 och 1892 genomförts, måste, såsom lätteligen kunnat

förutses, framkalla behof af en ansenligt ökad tullpersonal såväl vid lokalförvaltningen

som vid gränsbevakningen. Också hade generaltullstyrelsen

redan i sin skrifvelse till Kongl. Maj:t den 10 november 1888 angående

regleringen af tullverkets stater för år 1890 häidedt uppmärksamheten dera,

att de då inträdda nya förhållandena inom området för berörda lagstiftning

måste komma att inom en icke aflägsen framtid påfordra en betydlig

ökning af nämnda personal. Erfarenheten under de sedermera förflutna

åren hade till fullo bekräftat rigtigheten af denna förutsägelse och häda

på samma gång gifvit styrelsen erforderlig grund för ett, så vidt möjligt

vore, tillförlitligt bedömande af de skedda förändringarnas inverkan å göromålens

mängd och gång äfven under den närmaste framtiden. Detta gälde

dock icke obetingadt mera än med afseende å lokalförvaltningen, ty hvad

gränsbevakningen beträffade, berodde saken till väsentlig del derpå, huru

den för närvarande sväfvande frågan rörande handelsförhållandena med

Norge komme att ordnas. Till dess denna fråga vunnit sin definitiva lösning,

borde derför, enligt styrelsens åsigt, de provisoriska anordningar,

som för närvarande egde rum med afseende å gränsbevakningen, fortfara.

De förändringar i aflöningsstaten, generaltullstyrelsen nu ginge att föreslå,

hänförde sig derför uteslutande till lokalförvaltningen och hade till

allra största delen sin grund i den förändrade tullagstiftningen. Att styrelsen

nu ansåge sig böra med hänsyn till denna framlägga förslag om lokalförvaltningens

förstärkning medelst uppförande af nya tjenster på ordinarie

stat, berodde derpå, att styrelsen dels, såsom förut antydts, funnit den vunna

erfarenheten beträffande verkningarna åt berörda förändrade lagstiftning tillräcklig

för bedömande af behofvet i nyssberörda hänseende för den närmaste

framtiden, dels ock ansett betänkligt, att det af förut angifna orsak

föranledda behofvet af förstärkta arbetskrafter inom verket längre än nödigt

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

vore tillgodosåges genom användande af extra biträden i den omfattning,

som nu egde rum. Enligt generaltullstyrelsen förmenande kunde det svårligen

bestridas, att användningen af extra tjensteman inom tullverket under

de senare åren nödvändiggjorts i en utsträckning, som ur verkets egen ej

mindre än ur personalens synpunkt måste anses mindre tillfredsställande. För

tullverket sjelft kunde det nemligen icke bereda erforderlig trygghet, att sjelfständiga

göromål af den mest grannlaga och magtpåliggande art icke sällan

måste, i brist på tillräcklig ordinarie tjenstemannapersonal, anförtros åt

extra biträden, och föga billigt syntes det generaltullstyrelsen, att de tjensteman,

hvilkas tid och krafter tullverket på detta sätt tillgodogiorde sig, vanligen

så fullständigt, att tillfälle för dem saknades att å annat håll bereda

sig afsevärd inkomst, nödgades under en lång följd af år icke allenast umbära

tryggheten af ordinarie anställning, utan jemväl såge sig hänvisade

för sitt uppehälle till en aflöning, som, endast i de större städerna uppgående

till så högt belopp som tre kronor om dagen, äfven om den kunde

synas under de första åren utgöra skälig godtgörelse för arbetet, dock i

längden finge anses mindre nöjaktig.

Att den mångåriga tjenstgöring såsom extra ordinarie, hvilken för närvarande

inom tullverket erfordrades för vinnande af ordinarie anställning

i tjenstemannagrad, gjorde sig ganska känbar! gällande för de obefordrade

tjenstemännen sjelfva, derom hade generaltullstyrelsen under sistlidet år fått

en särskild påminnelse uti en af icke mindre än 226 dylika tjensteman

afgifven petition, deri begäran framstälts om styrelsens medverkan till inrättande

af nya fenster å tullverkets stat. Petitionärerna, af hvilka dock

28 tjenstgjorde såsom så kallade biträdande kammarskrifvare mot årligt

arfvode af 1,400 kronor, hade, till ådagaläggande af de numera mindre

gynsamma utsigterna för vinnande af ordinarie anställning såsom tjensteman

inom verket, biand annat framhållit, hurusom under de två sista årtiondena

tiden för befordran till ordinarie tjenstemannagrad alltjemt framflyttats

både hvad tjenste- och lefnadsår beträffade. I sådant afseende hade

i petitionen anförts, att, då på 1870-talet ordinarie tjenstemannagrad i regeln

nåddes efter 10 till 11 års tjenstgöring, medeltalet af de vid sådan

befordran uppnådda tjenstår sedermera stigit så, att det år 1895 uppgått

till 15 år 3 månader, samt att under perioden 1874—95 medelåldern för

dem, som befordrats till kammarskrifvare eller med dem i löneförmåner

likstälde öfveruppsyningsman, ökats från 29,5 till 37,5 lefnadsår.

I anledning häraf hade generaltullstyrelsen anfört, att, huru behjertansvärda

än ifrågavarande af petitionärerna åberopade förhållanden

kunde vara, styrelsen dock skulle hafva tvekat att endast af omsorg om

den styrelsen underlydande personal hemställa om ökning af antalet

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

47

ordinarie tjenster å tullverkets stat. Såsom förut framhållits, hade

emellertid styrelsen funnit en sådan åtgärd vara i tullverkets eget välförstådda

intresse påkallad; och styrelsen hölle före, att den redan vunna

erfarenheten lemnade tillräcklig ledning för afgörande af fragan, i hvilken

utsträckning den ordinarie personalen för närvarande skäligen borde

ökas. Äfven förutsatt, att med tiden importen af vigtigare varuslag,

som inom landet framstäldes, skulle kunna antagas komma att nedgå så

betydligt, att minskningen i trafiken icke komme att till fullo motvägas

af den utveckling, som utrikes handeln i öfrigt vore underkastad —

något som emellertid enligt generaltullstyrelsens förmenande vore föga

sannolikt — ansåge dock styrelsen en sådan framtida möjlighet endast

påkalla den hänsyn, som tagits dertill, då styrelsen, såsom här nedan

framginge, å ena sidan funnit sig icke böra för närvarande ifrågasätta

fullt så många nya tjenster, som motsvarade det nuvarande behofvet,

och å andra sidan föreslagit, att samtliga de ifrågasatta nya tjenstemannabefattningarna

uppfördes såsom tjenster af lägsta eller kammarskrifvaregraden.

Generaltullstyrelsens förslag i nu förevarande afseende komme

derför, enligt styrelsens åsigt, att medföra den minsta möjliga, af de

förändrade förhållandena, i hvad dessa berörde lokalförvaltningens göromål,

påkallade förhöjning i aflöningsstaten; och styrelsen vågade ingalunda

göra sig förvissad, att icke under den närmaste framtiden fortfarande

något större förhöjning än vanligt i denna stat kunde komma

att erfordras för tillgodoseende af lokalförvaltningens behof af arbetskrafter.

De platser, der extra tulltjensteman under de senare åren måst för

trafikens vederbörliga betjenande och göromålens uppehållande i öfrigt

användas i så stor utsträckning, att det ingifvit mera allvarliga betänkligheter,

vore, enligt hvad generaltullstyrelsen meddelat, städerna Stockholm,

Göteborg, Malmö och Helsingborg. Visserligen hade i samtliga

dessa städer för icke länge sedan de ordinarie tjenstemännens antal i

någon mån ökats, i det att å 1891 års stat tillkommit för tullkammaren

i Stockholm två kammarskrifvaretjenster, för packhusinspektionen derstädes

två kontrollörstjenster och för packhusinspektionen i Göteborg

två kammarskrifvaretjenster samt å 1894 års stat till förstärkning af

förutvarande ordinarie personal uppförts för hvardera af de två största

tullförvaltningsafdelningarna i Göteborg, tullkammaren och packhusinspektionen,

två kammarskrifvare samt för tullkammaren i Malmö två och för

tullkammaren i Helsingborg eu tjensteman af samma grad. Denna förstärkning

af personalen hade emellertid icke kunnat i afsevärd man fylla

det behof af ökade arbetskrafter, som framkallats af förändringarne i

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

tullagstiftningen i förening med den alltjemt växande trafiken, utan

endast tillgodosett redan förut existerande behof eller sådana, som framkallats

genom nya kommunikationsanstalter eller genom inrättande af

nya förtullningslokaler eller andra anordningar för beredande af skyndsammare

expedition och ökadt utrymme vid tullbéhandlingen af inkommande

varor.

Under år 1895 hade måst i daglig tjenstgöring användas i medeltal

följande antal extra ordinarie tjensteman vid nedan nämnda tullförvaltningar

eller tullförvaltningsafdelningar, nemligen:

i Stockholm:

å tullkammaren under månaderna april—december 10 och under

månaderna januari—mars 2;

vid packhusinspektionen under månaderna april—december 18 och

under månaderna januari—mars 3;

å nederlagskontoret hela året 2;

i Göteborg:

å tullkammaren 4 och vid packhusinspektionen 9;

i Malmö 9 och

i Helsingborg 4.

Enligt hvad generaltullstyrelsen tillika upplyst, hade behofvet af

extra biträden under sistlidet år visat sig i allmänhet lika stort som

under år 1895, på vissa platser dock något, om än icke mycket, större.

Hvad Stockholm anginge, vexlade, såsom af nyss anförda sifferuppgifter

framginge, behofvet af förstärkning i den ordinarie tjenstepersonalen

högst väsentligt under olika tider på året, naturligtvis beroende på

huruvida sjöfarten vore öppen eller icke. Men äfven å öfriga orter, der

sjöfarten i regeln vore öppen hela året om, visade sig behofvet af extra

biträden under en eller annan månad något mindre än eljest. Med afseende

å detta förhållande hade generaltullstyrelsen funnit sig böra till

utgångspunkt vid beräkningen af de enligt styrelsens åsigt oundgängliga

nya tjensterna välja antalet af de extra biträden, som å de särskilda

platserna varit i ständig tjenstgöring använda vid de tider på året, då

trafiken varit minst liflig. För att emellertid icke kunna anses hafva i

någon mån eftersatt nödig försigtighet vid denna beräkning, hade styrelsen

ansett sig höra i viss mån nedsätta de sålunda funna siffrorna med

hänsyn till möjligheten, att importen af vissa varuslag kunde komma att

framdeles i väsentlig grad nedgå och till följd deraf mindre personal än

nu erfordras för göromålens ombesörjande. Generaltullstyrelsen hade

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

49

sålunda funnit, att den minsta förstärkning af tjenstemannapersonalen i

de ifrågavarande fyra städerna, som med afseende å för handen varande

behof kunde ifrågasättas och som på samma gång kunde antagas i hvarje

fall vara äfven för framtiden erforderlig, borde omfatta inrättandet af

följande nya tjenstebefattningar, nemligen:

i Stockholm:

ä tullkammaren: en kammarskrifvare utöfver der nu anstälde;

vid packhusinspektionen: ytterligare tre kammarskrifvare;

å nederlag skontor et: ytterligare en kammarskrifvare;

i Göteborg:

å tullkammaren: ytterligare två kammarskrifvare;

vid packhusinspektionen: ytterligare tre kammarskrifvare;

i Malmö: ytterligare tre kammarskrifvare; samt

i Helsingborg: ytterligare två kammarskrifvare.

Hvad Stockholm beträffade, utgjorde den sålunda beräknade ökningen

i ordinarie arbetskrafter, enligt hvad generaltullstyrelsen meddelat,

betydligt mindre, än hvad vederbörande tullförvaltningsafdelningar framhållit

såsom önskvärdt. Äfven från tullförvaltningarna på åtskilliga

andra platser hade till generaltullstyrelsen inkommit framställningar om

ökade arbetskrafter, hvilka framställningar styrelsen emellertid funnit

tills vidare icke böra föranleda annan åtgärd, än att, der behofvet kunnat

antagas vara af mera varaktig beskaffenhet, styrelsen sökt tillgodose

detsamma genom anslag af de medel, hvilka af styrelsen disponerades

till vikariatsersättning, extra biträden m. m.

Vidkommande tullbetjeningen hade generaltullstyrelsen funnit sig

för tillfället icke böra ifrågasätta någon annan förstärkning deraf än inrättandet

af två nya vaktmästaretjenster vid packhusinspektionen i Stockholm

och en ny sådan tjenst vid tullbevakningen i Halmstad. Den senare

erfordrades dels på grund af den under sista tiden synnerligen

starka tillväxten i trafiken på Halmstad — såsom bevis på hvilken tillväxt

generaltullstyrelsen ansåge sig endast behöfva anföra, att uppbörden

af tullmedel stigit från 260,934 kronor år 1894 till 405,573 kronor år

1895 — dels ock med anledning af åtgärder, som nyligen inom staden

vidtagits för beredande af nya lossnings- och upplagsplatser. Beträffande

de i Stockholms packhus anstälde betjente, hvilkas antal icke sedan år

1879 ökats med mera än innehafvaren af eu å 1891 års stat nytillkommen

tjenst, vore den ifrågasatta förstärkningen hufvudsakligen betingad

Bill. till Riksil. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

af de under årens lopp till trafikens fromma vidtagna anordningar, till

följd af hvilka tullbehandling af inkommande gods numera verkstäldes

icke blott i tullpackhuset vid Skeppsbron, utan äfven i flera andra på

olika ställen i staden belägna packhuslokaler. Under år 1895 hade i

medeltal fem extra ordinarie vaktmästare varit inkallade till daglig

tjenstgöring vid inspektionen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med erinran att

kammarskrifvarne i Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingborg tillhörde

andra lönegraden samt vaktmästarne i Stockholm fjerde och^vaktmästarne

i Halmstad tredje lönegraden, hade generaltullstyrelsen hemstält,

att å tullverkets aflöningsstat måtte, utöfver der redan upptagne

tjensteman och betjente vid lokalförvaltningen, uppföras:

dels femton kammarskrifvare i andra lönegraden eller med lön 1,500

kronor, tjenstgöringspenningar 500 kronor och rätt till två ålderstillägg

å sammanlagdt 1,000 kronor;

dels två vaktmästare i fjerde lönegraden eller med lön 800 kronor,

tjenstgöringspenningar 400 kronor och rätt till två ålderstillä°g å tillhopa

300 kronor;

dels ock en vaktmästare i tredje lönegraden eller med lön 700 kronor,

tjenstgöringspenningar 300 kronor samt rätt till två ålderstillägg å tillhopa

300 kronor;

hvarigenom den ordinarie aflöningsstaten, som omfattade lön och

tjenstgöringspenningar, skulle komma att ökas med sammanlagdt 33,400

kronor.

Generaltullstyrelsen hade vidare anfört, att, ehuru, derest hvad

generaltullstyrelsen sålunda hemstält vunne bifall, en afsevärd minskning

i utgifterna för extra biträden vid de större tullplatserna kunde antagas

komma att från och med år 1898 inträda, generaltullstyrelsen likväl

icke ansåge tillrådligt, att för närvarande och så länge den förstärkta

gränsbevakningen ännu icke uppförts å ordinarie stat, någon nedsättning

egde ruin i det å aflöningsstaten uppförda, senast af sistlidet års Riks^

dag förhöjda anslaget till vikariatsersättning, extra biträden in. m. vid

lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen.

Deremot hade generaltullstyrelsen i ett annat afseende föreslagit

en förändring, ledande till eu mindre nedsättning i aflöningsstatens slutsumma.

Sedan tullinspektorstjensten i Burgsvik genom förre innehafvarens

den 9 juli sistlidet år inträffade frånfälle blifvit ledig, hade

nemligen fråga uppstått om indragning af samma tjenst samt dess ersättande

med en uppsyningsmansbefattning; och då omfånget och beskaffenheten

af de göromål, som numera vore förenade med ifråga
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

51

varande tjenst, synts generaltullstyrelsen medgifva en sådan förändring,

hade generaltullstyrelsen, som emellertid förordnat, att tjensten skulle

leinnas otillsatt och uppehållas på förordnande, funnit sig böra, för

genomförande af sagda förändring, hemställa, att antalet inspektörer

måtte minskas med en, från 8 till 7, men i staten i stället uppföras

ytterligare en uppsyningsman med lön 900 kronor, tjenstgöringspenningar

300 kronor och rätt till två ålderstillägg å tillhopa 300 kronor samt

antalet uppsyningsman med nämnda aflöning sålunda ökas från 39

till 40.

Vid bifall till hvad generaltullstyrelsen i fråga om aflöningsstaten

föreslagit skulle denna stats slutsumma komma att ökas med skilnaden

mellan det belopp, hvartill lön och tjenstgöringspenningar för de af

generaltullstyrelsen föreslagna nya femton karnmarskrifvaretjensterna och

tre vaktmästaretjensterna skulle uppgå, eller.............. kronor 33,400:

och det belopp, hvarmed aflöningen

för en inspektor .............................. kronor 1,900: —

öfverstiger aflöningen åt en uppsyningsman

med lön 900 kronor

och tienstgöringspenningar 300

kronor........ ........ .............. .............. » 1,200: - > 700: -

eller med kronor 32,700: —

För egen del har departementschefen yttrat:

Gifvet vore, att, på sätt generaltullstyrelsen under aflöningsstaten

framhållit, de år 1888 och sedermera genomförda förändringarna i tulllagstiftningen

samt rörelsens alltjemt stegrade tillväxt måste framkalla

behof af ökade arbetskrafter för tullverket, och att det icke i längden

kunde för verket vara betryggande att nödgas i så vidsträckt omfattning,

som för närvarande skedde, åt extra biträden anförtro göromål af magtpåliggande

och ansvarsfull beskaffenhet. Da med afseende a de af

generaltullstyrelsen anförda förhållanden den nu föreslagna förstärkningen

af den ordinarie tjensteinannapersonalen vid tullförvaltningen i Stockholm,

Göteborg, Malmö och Helsingborg icke kunde anses vara större,

än det för handen varande behofvet oundgängligen kräfde, samt detta

behof måste antagas vara af stadigvarande beskaffenhet, tvekade departementschefen

icke att tillstyrka generaltullstyrelsen^ framställning i berörda

hänseende. Hvad generaltullstyrelsen i ifrigt under aflöningsstaten

hemstält, gåfve icke anledning till någon erinran från departementschefens

sida.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Då den i statsrådsprotokollet meddelade utredningen enligt utskottets

mening gifver vid handen, att de föreslagna nya ordinarie befattningarna

icke utan skada för tullverket kunna undvaras, får utskottet, som ej

heller vid Kongl. Maj:ts framställning i öfrigt haft något att erinra,

hemställa,

att Riksdagen, med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 14 januari 1897

föreslagna förändringar i tullverkets stater, må för år

1898 bestämma anslaget för tullverket till ett mot

staternas slutsumma svarande belopp af 2,658,000

kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen.

Skogsväsendet.

AtmZ>ls- .^:0^ * afseen<^e a anslagstiteln »skogsväsendet» har Kongl. Maj:t före''väsendet.

slagit Riksdagen att höja reservationsanslaget till kronoskogarnes för[5ochl5.

1valtning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet med 30,000 kronor

från 559,092 kronor till 589,092 kronor,

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla denna uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten ................................................ kr. 447,208: —

» statens skogsläroverk.............................. » 47,700: —■ Jjr# 494^908:

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets lärare
personal.

......................................................................................... » 84,400: —

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisningen.............. kr. 4,800: —

» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet » 589,092: —

593,892: —

summa kr. 1,173,200: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet skulle

ökas med 30,000 kronor.

I sin inom Första Kammaren väckta motion, n;o 5, har herr friherre

R. M. Klinckowström med afseende å anslaget till skogsväsendet yrkat,

att detta anslags slutsumma måtte upptagas till endast 1,016,161 kronor;

varande detta yrkande grundadt på beräkningar af alldeles samma slag

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

53

som de, hvilka, enligt hvad utskottet ofvan vid behandlingen af anslaget

till telegrafverket meddelat, föranleat motionären att föreslå nedsättning

jemväl i sistnämnda anslag.

Beträffande den af Kongl. Maj:t gjorda framställning om höjning af

reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet inliemtas af statsrådsprotokollet, att, i öfverensstämmelse

med Riksdagens på Kongl. Maj:ts framställning fattade beslut,

genom kongl. bref den 29 maj 1896 förordnats, att hvad som, utöfver

de med kronojägarebefattning förenade tjenstgöringspenningar,

erfordrades för beredande åt den, som förordnades att uppehålla sådan

befattning under tid, då befattningens innehafvare åtnjöte ledighet

för sjukdom, af full kronojägareaflöning, hyresersättnsng, der sådan förekomme,

jemväl deri inbegripen, skulle utgå af reservationsanslaget till

kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 september 1896 hade, enligt hvad

vidare meddelas, domänstyrelsen anmält, att det vore antagligt, att sagda

anslag, ehuru för närvarande derför tillräckligt i följd af uppkomna

reservationer, likväl ej blefve det äfven för år 1898 utan motsvarande

höjning. Vidare föranledde tillkomsten af betydande nya kronoparker

en ökning i utgifter för skogsodling och andra dylika åtgärder, för extra

bevakning och för kronoparkerna åliggande utskylder, hvartill komme,

att, i den mån kronans virke i lappmarkerna och i nordliga Dalarne

vunne större efterfrågan och afverkningarna alltså kunde höjas, ytterligare

kraf på förvaltningsanslag uppstode. Slutligen syntes sankmarkers

utdikning å kronoparker i de norra orterna, efter det försöksarbeten en

tid pågått, numera böra bedrifvas i större omfattning än förut. Af nu

nämnda anledningar ansåge domänstyrelsen en förhöjning af 30,000

kronor erforderlig.

För egen del har departementschefen förklarat sig icke hafva något

att erinra mot den af domänstyrelsen sålunda föreslagna förhöjningen i

reservationsanslaget, hvilken föranleddes af Riksdagens beslut om anvisande

å detta anslag af vissa vikariatsersättningar för tillförordnade

kronojägare äfvensom af stegrade förvaltningskostnader för statsskogarne.

Denna stegring vore beroende på skogshushållningens alltjemt fortgående

utveckling, hvilken betecknades, bland annat, deraf, att de till statskontoret

inlevererade skogsmedlen, som för år 1893 utgjorde 2,903,915

kronor 40 öre, år 1894 uppgingo till 3,487,317 kronor 84 öre, år 1895

till 4,209,306 kronor 22 öre och år 1896 till 4,295,738 kronor 30 öre.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

I sammanhang med omförmälda förslag har utskottet ansett sig böra

till behandling upptaga ej mindre Kong!. Maj:ts jemväl i statsverkspropositionen

gjorda framställning om anslag på extra stat till bestridande af

kostnaden för afdikning å kronans skogar i de norra länen, än äfven

inom kamrarne väckta motioner om beredande af medel för samma

ändamål.

I punkten 15 under förevarande hufvudtitel har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att för bestridande af kostnaden för afdikningar å

kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens län på extra stat för

år 1898 anvisa ett anslag af 50,000 kronor.

I fråga härom har departementschefen till statsrådsprotokollet (sid.

83) erinrat, hurusom domänstyrelsen, i sin den den 29 september 1896

gjorda framställning om förhöjning i beloppet af reservationsanslaget till

skogsväsendet, såsom ett bland skälen härför framhållit önskvärdheten

deraf, att utdikning af sankmarker å kronoparker i de norra orterna

numera, efter det försöksarbeten dermed en tid pågått, komme att bedrifvas

i större omfattning än förut. Styrelsen hade dermed afsett att möjliggöra,

att för detta ändamål skulle kunna i Norrbottens och Vesterbottens

län, der dylika marker upptoge eu betydlig del af kronoparkernas ytvidd,

användas ett belopp af omkring 15,000 kronor årligen. De arbeten,

som för dessa anslagsbelopp skulle utföras, afsåge i första hand att bereda

aflopp åt vattnet å sådana sankmarker inom kronoparkerna, der detta

aflopp genom mossarnes tillväxt blifvit igengrundadt eller helt och

hållet stängdt, hvarigenom angränsande skogsmark, om denna utgjordes

af hed eller lägre åsar, efter hand försumpades.

Då med föranledande deraf, att inkomsterna från de norrländska

statsskogarne numera betydligt ökats, medel syntes böra beredas till dikningsarbetenas

utförande i något större omfattning, i syfte ej allenast

att bereda skydd för den nuvarande skogsmarken, utan äfven att vinna

lämplig myrmark för skogsproduktion, hade emellertid, enligt hvad

departementschefen vidare anmält, domänstyrelsen i skrifvelse den 17

november 1896 hos Kongl. Maj:t hemstält om beredande för år 1898 af

ett extra anslag å 50,000 kronor till afdikning för skogsändamål af

vattensjuk mark å kronoparker i Norrbottens och Vesterbottens län,

län, hvarjemte domänstyrelsen begärt, att af detta anslag någon del

måtte få komma till användning redan under innevarande år.

Likasom för odlingen i allmänhet inom rikets båda nordligaste län,

så utgjorde ock — yttrar departementschefen — särskildt för hushållningen

å kronans skogar i dessa trakter frågan om tillgodogörandet af

de myrtrakter, som upptoge en stor del af länens areal, en angelägenhet

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

55

af stor betydelse. Afdikningen af sankmarker i syfte att försvara, förbättra

eller öka den produktiva skogsmarken vore likväl förenad med

betydande kostnader. Då emellertid af de sifferuppgifter, departementschefen

meddelat vid behandling af frågan om det ordinarie anslaget till

skogsväsendet, framginge, att under de senare åren en betydande stegring

inträdt i afkastningen af kronans skogar, syntes tiden vara inne att i

något större skala än hittills fortgå med arbeten för sådana afdikningar.

Det kapital, som i dessa företag nedlades, kunde, om ock enligt sakens

natur först efter en längre tids förlopp, med säkerhet beräknas komma

att lemna statsverket en tillfyllestgörande och uthållande ränteafkastning.

Departementschefen, som på grund häraf hemstålt, att Kongl. Maj:t

måtte för ifrågavarande ändamål af Riksdagen äska ett extra anslag

å 50,000 kronor, har slutligen förklarat sig anse, att, derest detta anslag

af Riksdagen beviljades, Kongl. Maj:t icke skulle sakna utväg att, på

sätt domänstyrelsen begärt, redan under innevarande år bereda tillgång

till ett belopp, motsvarande en del af anslaget.

Uti två lika lydande motioner, nemligen motionen n:o 24 i Första

Kammaren, väckt af herr F. O. Bremberg, och motionen n:o 91 i Andra

Kammaren, väckt af herr L. Dahlstedt, har föreslagits, att Riksdagen ville

besluta, att för år 1898 och derefter för hvarje år måtte afsättas 10

procent af den årliga skogsafkastningen från kronans skogar inom hvardera

af Norrbottens och Vesterbottens län i ändamål att deraf bilda en

fond, som af Kongl. Maj:t användes för bestridande af kostnaden för

afdikningar å ifrågavarande skogar i sagda län.

Till stöd för detta förslag hafva motionärerna anfört följande.

Då Kongl. Maj:t i sin statsverksproposition till innevarande Riksdag

i enlighet med domänstyrelsens förslag hemstält om beredande för 1898

af ett extra anslag af 50,000 kronor för afdikning till skogsändamål af

vattensjuk mark å kronoparker i Norr- och Vesterbottens län, hade med

denna hemställan angifvits den rigtning, som nämnda styrelse ansett

bäst befordra skötseln af kronans skogar i öfre Norrland.

Virkestillgången och inkomsterna från kronoskogarne skulle genom

dylika åtgärder väsentligt ökas och i sinom tid mångdubblas, och nämnda

skogar i Norrland, på detta sätt förökade, blifva för staten eu rik inkomstkälla,

som utan nämnvärda uppoffringar i förhållande till den blifvande

skogsafkastningen komme att lemna väsentliga bidrag till statsbudgeten.

Då emellertid torrläggningen af sankmarker i syfte att försvara,

förbättra eller öka den produktiva, äfvensom att till produktiv förvandla

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

den nuvarande improduktiva marken vore förenad med betydande kostnader,

ansåge motionärerna det af Kong!. Maj:t äskade anslaget allt för

ringa för att nå det stora mål, frågan gälde. Detta framstode ännu

tydligare, om man besinnade, hvilka oerhördt stora vidder, som inom

Norrland behöfde torrläggas för att blifva skogbärande mark.

Med anledning deraf, att inkomsterna från de norrländska kronoskogarne

årligen betydligt ökades, syntes det motionärerna vara statsmagternas

pligt att, i mån af och i förhållande till dessa ökade inkomster,

anslå medel för tillgodogörande af de myrtrakter, som upptoge stor del

af de båda nordligaste länens areal.

Det syntes äfven motionärerna lämpligt, att dessa medel utginge

med viss procent af den årliga skogsafkastningen för hvardera länet.

Härigenom skulle de norrländska kronoskogarne så småningom med en

jemförelsevis ringa del af sin afkastning erhålla sina sankmarker torrlagda

och på samma gång ställa i utsigt en för hvarje år betydligt ökad

skogsafkastning. De medel, som i dessa företag nedlades, komme säkerligen

att lemna en sådan ränteafkastning, att staten på intet annat företag

kunde erhålla större vinst.

Den nu väckta frågan om bedrifvande i vidsträcktare omfattning af

afdikning å kronans skogsmarker i Vesterbottens och Norrbottens län

synes utskottet vara af stor betydelse, och har utskottet grundad anledning

antaga, att planmessigt och under verksam kontroll företagna

arbeten i detta syfte skola i en framtid genom en ökad skogsafkastning

bereda statsverket godtgörelse för derå nedlagda kostnader. Beträffande

de af herrar Bremberg och Dahlstedt väckta förslag, att från och med

nästkommande år 10 procent af den årliga skogsafkastningen från kronoparkerna

i Vesterbottens och Norrbottens län skulle afsättas till en för

ifrågavarande ändamål afsedd fond, får utskottet meddela, att enligt

lemnade uppgifter de från dessa län till statsverket influtna skogsmedlen

utgjort år 1894 1,987,591 kronor, år 1895 2,456,944 kronor och år 1896

2,409,714 kronor eller i medeltal årligen 2,284,746 kronor; och då denna

skogsafkastning icke torde komma att under den närmaste framtiden i

nämnvärd mån nedgå, skulle således, vid bifall till motionärernas förslag,

omkring 200,000 kronor årligen afsättas för omförmälda afdikningsföretag.

Utskottet, som icke kunnat finna giltig anledning att för bestridande af

de statsutgifter, som nu äro i fråga, bilda en särskild fond med vexlande

inkomster, har ej heller ansett tillrådligt, att så betydande belopp, som

af motionärerna ifrågasatts, nu varda för ändamålet anvisade, helst det

torde vara tvifvelaktigt, huruvida en rätt användning för närvarande

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

57

kan beredas för större anslag än som af Kongl. Maj:t, i enlighet med

domänstyrelsens hemställan, nu för ändamålet äskats. Såsom af ofvan

meddelade statsrådsprotokoll inhemtas, har domänstyrelsen afsett, att till

bestridande af kostnaden för afdikning å kronoparkerna i Norrbottens

och Vesterbottens län skulle användas, förutom det derför å extra stat

begärda anslaget af 50,000 kronor, ytterligare 15,000 kronor af den föreslagna

förhöjningen med 30,000 kronor i ordinarie reservationsanslaget

till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.

På grund af den lemnade utredningen böra, enligt utskottets

mening, båda dessa för afdikningar afsedda belopp af Riksdagen beviljas,

men då skäl till deras fördelning på särskilda anslag icke synes förefinnas,

har utskottet funnit lämpligt tillstyrka, att för ifrågavarande afdikningsarbeten

ett anslag å 65,000 kronor varder å extra stat anvisadt.

Behofvet af den förhöjning i förenämnda reservationsanslag med

15,000 kronor, som af Kongl. Maj:t äskats med anledning af ökade utgifter

från detta anslag dels till följd af nästlidet års Riksdags beslut

om anvisande derå af vissa vikariatsersättningar för tillförordnade kronojägare,

dels ock på grund af ökade kostnader för skogsodling, extra bevakning

m. m., har utskottet, som anser friherre Klinckowströms yrkande

om nedsättning i det ordinarie anslaget till skogsväsendet icke förtjena

afseende, funnit vara ådagalagdt.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med afslag å såväl herr friherre

Klinckowströms omförmälda yrkande som de af herrar

Bremberg och Dahlstedt i ämnet väckta motioner, må

på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts förevarande förslag,

att Riksdagen

a) höjer reservationsanslaget till kronoskogarnes

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet

med 15,000 kronor från 559,092 kronor till

574,092 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhåller denna

uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten ............ kr. 447,208: —

» statens skogsläro
verk

..................... » 47,700: — kr. 494,908:_^

Transport kr. 494,908: —

8

Bult Hiksd. Prat. 1887. 4 Somt. 1 Afd. 6 Höft

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Transport kr. 494,908: —

förslagsanslag:

ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarepersonal..... » 84,400: —

reservationsanslag:

enskilda skogsundervisningen

kr. 4,800: —

kronoskogarnes

förvaltning och

befrämjande af

skogsväsendet i

allmänhet ......... » 574,092: — » 578,892: —

Summa kr. 1,158,200: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet

i dess helhet skulle ökas med 15,000 kronor; samt

b) för bestridande af kostnaden för afdikningar å

kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens län

på extra stat för år 1898 anvisar ett anslag af 65,000

kronor.

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter.

Ang. anslag 7;0. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att öka förslagsanslaget

vidkensMdT^T kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter å högst 13,000

banker och kronor till högst 15,000 kronor, deraf 7,000 kronor att användas till

anstalter, arfvoden åt dem, hvilka förordnades att inom finansdepartementet biträda

(g ] med berörda kontroll och med handläggning af ärenden rörande enskilda

banker och kreditanstalter, och 8,000 kronor att användas till arfvoden

åt ombud vid sådana inrättningar.

Till statsrådsprotokollet i förevarande ärende har departementschefen

erinrat, hurusom i riksstaten vore för kontrollen vid enskilda

banker och kreditanstalter uppfördt ett förslagsanslag af högst 13,000

kronor, deraf enligt beslut af 1895 års Riksdag 7,000 kronor afsedda

att användas till arfvoden åt dem, hvilka förordnades att inom finansdepartementet

biträda med berörda kontroll och med handläggning af

ärenden rörande enskilda banker och kreditanstalter, och 6,000 kronor

att användas till arfvoden åt ombud vid sådana inrättningar. Anslaget

hade vid sistnämnda riksdag höjts från 12,000 kronor till sitt nu^rande

till

till

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande 1V:o 8.

59

belopp af 13,000 kronor eller således med 1,000 kronor, hvilken höjning

afsåge den andel af anslaget, som användes till arfvoden åt allmänna

ombud vid banker.

Då Kongl. Maj:t vid meddelande af oktroj för enskilda sedelutgifvande

banker ålagt hvarje sådan bank att godtgöra kostnaden för

det ombud, Kongl. Maj:ts befallningshafvande egde hos banken anställa,

utginge, enligt hvad departementschefen meddelat, af förevarande anslag

endast arfvoden åt ombuden hos öfriga enskilda bankinrättningar eller

aktiebankerna. Dessa arfvoden hade utgått med respektive 200, 300

eller 400 kronor, allt efter hvarje särskild banks storlek.

Departementschefen anför vidare att, ehuruväl, såsom nyss blifvit

nämndt, den andel af anslaget, som vore afsedd att användas till arfvoden

åt allmänna ombud vid banker, så nyligen som år 1895 höjts till

ett belopp, som då ansetts komma att för någon tid vara tillräckligt, hade

redan nu en höjning i anslaget ånyo visat sig af behofvet pakallad. Da

enligt kongl. brefvet den 24 januari 1896 arfvoden till ombuden vid

aktiebankerna för samma år bestämdes, hade antalet sadana banker och

bankkontor, vid hvilka särskild! ombud varit anstäldt, uppgått till 21.

Motsvarande antal hade vid anslagets fördelning för år 1897 jemlik! kongl.

brefvet den 18 sistlidne december utgjort 28. Då af de aktiebanker, som

vid det förra tillfället funnos, en derefter upphört, hade sedan januari

månad nästlidet år allmänna ombud blifvit anstälda vid icke mindre än 8

nyupprättade banker, oberäknadt en, som under året både tillkommit och

upphört. Af de sålunda nytillkomna bankerna vore tre af den betydenhet,

att arfvodet till ombudet ansetts, med tillämpning af hittills antagna grunder,

icke kunna sättas lägre än till 300 kronor för en hvar.

Denna snabba tillväxt af antalet aktiebanker hade vållat, att anslaget

till arfvoden åt ombuden vid dem visat sig otillräckligt. Redan da arfvode

den 27 sistlidne november skulle för de två sista månaderna af år 1896

bestämmas för en nyupprättad aktiebank, hade saknats tillgång å anslaget,

hvarför statskontoret måst anbefallas att af under händer varande medel

för ändamålet förskjuta 25 kronor. Sådant förskott hade i större omfattning

måst beredas för innevarande år, då enligt ofvanberörda kongl. bref

af den 18 sistlidne december statskontoret anbefalts att med 1,100 kronor

förskjuta det belopp, hvartill anslaget till bankombud icke lemnade tillgång.

De belopp, som på grund af berörda föreskrifter förskötes af statskontoret,

ansåge departementschefen framdeles böra anmälas till ersättande hos Riksdagen.

En förhöjning i den andel af anslaget, som vore afsedd för den lokala

bankkontrollen, vore sålunda erforderlig, och borde densamma icke lämpligen

bestämmas till lägre belopp än 2,000 kronor.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Stufsutskofets Utlåtande N:o 8.

Ang. öfriga

ordinarie

anslag.

Utskottet, som icke haft något att emot Kongl. Maj:ts förevarande

framställning erinra, hemställer alltså,

att Riksdagen må öka förslagsanslaget för kontrollen

vid enskilda banker och kreditanstalter å högst 13,000

kronor med 2,000 kronor eller till högst 15,000 kronor,

deraf 7,000 kronor att användas till arfvoden åt dem,

hvilka förordnas att inom finansdepartementet biträda

med berörda kontroll och med handläggning af ärenden

rörande enskilda banker och kreditanstalter, och 8,000

kronor att användas till arfvoden åt ombud vid sådana

inrättningar.

Öfriga ordinarie anslag.

8:o) I fråga om öfriga ordinarie anslag under sjunde hufvudtiteln är

icke någon förändring af Kongl. Maj:t ifrågasatt.

Utskottet får hos Riksdagen hemställa,

att samtliga, här ofvan icke särskild! omförmälda,

i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag å sjunde

hufvudtiteln må i riksstaten för år 1898 uppföras till

oförändrade belopp.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

61

Extra anslag.

Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga till sjunde hufvudtiteln,

gjorda framställningar, hvilka icke redan här ofvan blifvit

af utskottet till behandling upptagna, får utskottet afgifva följande yttranden

och förslag.

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

9:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem
ställer

utskottet, för en bys
att

Riksdagen må, till beredande af arfvode för en “"“£B‘or“e.

byråassistent å finansdepartementets bankbyrå, på extra

stat för år 1898 anvisa ett belopp af 4,000 kronor. byrå.

Kammarkollegium.

10:o) Uti en i Andra Kammaren väckt motion (n:o 96) har herr J. feloni

Johansson i Noraskog föreslagit, att till ordnande och registrerande före- och registreträdesvis

af ännu oordnade delar af kammararkivets handlingar, Riksdagen™»*

måtte anslå ett belopp af 15,000 kronor och deraf på extra stat för år 1898 mararkivet.

anvisa 5,000 kronor, att ställas till disposition af kammarkollegium, mot

den redovisning och kontroll, som Riksdagen eller Kongl. Maj:t kunde

finna lämpligt att föreskrifva.

Till stöd för detta förslag har motionären framhållit, bland annat,

att, saknaden af ett något så när fullständigt register öfver kammararkivets

rika samlingar gjorde sig oupphörligt gällande icke blott för

forskare i allmänhet utan ännu mera för de embete- och tjenstemän,

hvilka det tillkomme att utreda, bedöma och afgöra kamerala eller dermed

likstälda, i regeln ganska invecklade rättsförhållanden.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Enligt hvad motionären vidare meddelat, hade kammarkollegium

hos Kongl Maj:t gjort framställning i fråga om ordnande och registrerande

af kammararkivets handlingar samt dervid anfört följande:

»Sedan jemlikt föreskriften i nådiga brefvet den 9 september 1892

ökadt utrymme beredts kammararkivet, så att de talrika handlingar,

hvilka förut måst uppstaplas å golfvet eller i fönsternischer, kunnat uppsättas

å hyllor, har det blifvit möjligt att företaga ordnandet och registrerandet

af nämnda arkivs samtliga handlingar.

Efter gjord beräkning finnas i kammararkivet för närvarande öfver

2,000 större och mindre bundtar med helt och hållet oordnade handlingar,

de flesta som det vill synas af värde särskild! för den historiska

forskningen. Men äfven arkivets öfriga handlingar måste med hänsyn

bland annat till de förändringar, hvilka under tidernas lopp genom bortflyttningar

eller af andra anledningar egt rum i de olika arkivserierna,

till större delen ordnas om i många fall efter helt nya grunder eller åtminstone

ånyo underkastas registrering, då af de register, hvilka nu förefinnas,

flertalet såsom tillkomna före början af detta sekel ej numera

kunna sägas vara tillfyllestgörande.

I kammararkivet är för närvarande, jemte arkivarien, anstäld endast

en amanuens, med ett arfvode af 1,200 kronor. Dessa båda tjenstemän

hafva i regel full sysselsättning med de undersökningar m. in., hvilka

de äro skyldiga att verkställa ej endast på grund af kollega remisser

utan äfven på begäran af enskilda personer, hvadan endast undantagsvis

tid för dem blifver öfrig för ordnings- och registreringsarbeten å äldre

handlingar, särskild! sådana, som ej nödvändigt påkallas för den dagliga

tjenstgöringen. Det skulle derför, om arbetskrafterna i kammararkivet

ej blefve förstärkta, med säkerhet dröja flera tiotal af år, innan detsamma

blefve så ordnadt, att det kunde sägas vara i dess helhet tillgängligt

för forskningen.

För kammararkivet skulle det visserligen i flera afseenden vara fördelaktigt,

om medel kunde beredas för ett systematiskt ordnings- och

registreringsarbete, afsedt att fullbordas inom en kortare tidsperiod.

Men då för sådant ändamål skulle erfordrats ett ej obetydligt anslag,

har kollegium för närvarande ansett sig allenast böra i underdånighet

hemställa, det Eders Kongl. Maj:t, på det att åtminstone arbetet med

de ofvannämnda bundtarnas ordnande må kunna snarast möjligt sättas

i verket, täcktes för en tid af ett år af tillgängliga medel till en biträdande

arkivarie i kammararkivet anvisa ett belopp, motsvarande tjenstgöringspenningarna

för arkivarien, eller 1,500 kronor.»

Med afseende å denna framställning har motionären anfört, att ord
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

63

nandet och registrerandet af kammararkivets rikhaltiga samlingar skulle,

om det företoges på det af kammarkollegium föreslagna sättet, kräfva

åratal, för att icke säga årtionden, innan arbetet hunne blifva färdigt

eller åtminstone i hufvudsak afslutadt. Deremot ansåge sig motionäien

kunna påstå, att ett dylikt ordnande och registrerande mycket väl borde

kunna ske på jemförelsevis kort tid, om nemligen tillräckliga medel och

arbetskrafter för ändamålet vore att tillgå. Det vore motionärens öfvertygelse,

som delades äfven af andra, att derest detta arbete lemnades

till en derför lämplig och skicklig person, med rätt att antaga ett eller

flera biträden, med en aflöning för hvartdera, som icke bolde öfveistiga

hvad kammarkollegium i sådant afseende föreslagit, ifrågavarande arbete

skulle kunna utföras och, om icke fullständigt, åtminstone i hufvuds.akliga

delar fullbordas under loppet af 3 år, för en kostnad af omkring

5,000 kronor om året och således i sin helhet ej öfverstiga 15,000 kronor.

Det registrerings- eller kompletteringsarbete, hvilket derefter möjligen

kunde återstå, borde sedermera utan synnerlig tidsutdrägt kunna utföras

af arkivets egna tjenstemän.

Ehuruväl utskottet, i likhet med motionären, funnit önskvärdt, att

de i kammararkivet förvarade handlingarna, hvilka synas, vala af stol

betydelse, varda inom den närmaste tiden ordnade.och registrerade, har

utskottet, som håller före, att, innan medel för dylikt ändamål beviljas,

vederbörande embetsverk bör sättas i tillfälle att lemna fullständig

utredning angående de för ändamålet erforderliga arbetskrafter och

kostnader, icke ansett sig böra tillstyrka bifall till motionärens förevarande

framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Johanssons ifrågavarande motion icke må

vinna Riksdagens bifall.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

1 l:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att de af statskontoret^.^

förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra sjunde hufvudtiteln och statskontoret

höra till ersättning hos Riksdagen anmälas, enligt uppgifter från stats- uor*«Jörkontoret,

är o: [8.]

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

till godtgörande af kostnader för uppmätning och

kartläggning af åtskilliga kronans domäner ... kronor 22,907: 35

» ersättning till vissa boställshafvare och kronoarrendatorer

för saknad afkomst af exproprierad

jord........................................................................ » 441: 20

» godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i Hjelmarens och Qvis
marens

sänkning......................................................... » 6,855: —

» godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i andra vattenaflednings
företag.

............................................................................ * 70,829: 59

» ersättning åt afträdande arrendatorn af förra kompanichefsbostället

9/i6 mantal Kyrkbyn n:o 9

eller Haga i Arbrå socken för öfverbyggnad

och förskjuten kostnad för laga skifte och utbrytning

af lertag ...................................................... » 3,253: 90

» ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen » 151,108: 95

» godtgörande af förskjuten husröteersättning åt

tillträdande arrendatorn af indragna länsmansbostället

5/s mantal Jolmesta n:o 2 i Dingtuna

socken af Vestmanlands län.................................... » 773: 42

» gäldande af vägskatt för det kronan tillhöriga

regala laxfisket inom Hietaniemi med flere

socknar i Norrbottens län................................... » 105: 91

» gäldande af kostnad för vård af Sala hyttas vattensystem

i Vestmanlands län ................................... » 303: 38

» godtgörande af skifteskostnader, belöpande å indragna

rustmätarebostället Fyrås n:o 6 i Hammerdals

socken af Jemtlands län och indragna

corpschefsbostället Böleå n:o 6 i Umeå socken

af Vesterbottens län.................................................. » 9,720: 69

» godtgörelse af vederbörande skiftesdelegare i

Mödängsbo fäbodelag tillkommande ståndskogs
liqvid

från Säfverstads kronopark....................... » 4,513: 20

» gäldande af kostnader dels för uppgörande af

förslag till köpeskilling för de särskilda tomterna

å ett invid Långträsks jernvägsstation

beläget område af Piteå kronopark, ansedd att

för bebyggande åt enskilde med eganderätt

Transport kronor 270,812: 59

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

65

Transport kronor 270,812: 59

upplåtas, och dels för utstakning af tomter

å samma område .................................................;....... » 503: 80

till ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvil
kas

räntor icke blifvit af statsverket inlösta... » 11,528:44

» byggnadsersättningar enligt kongl. brefvet den

29 maj 1891 åt sex skogstorpare inom Norrbottens

län................................. » 3,000: —

» kostnader för komitén för behandling af vissa

frågor angående bevillningslagstiftningen......... » 7,496: 95

» kostnader för komitén för utredning af frågorna

om frilagers inrättande samt om frihamnsanläggningar

i Sverige............................................. » 20,655: 55

eller tillhopa kronor 313,997: 33.

Till gäldande af nämnda förskott har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen

att å extra stat för år 1898 anvisa ett motsvarande belopp, som

för undvikande af öretal i riksstaten borde utföras med 313,998 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Anordnande af en telegrafförbindelse mellan Gotland och Dalarö

öfver Gotska Sandön och Hnfvudskär.

12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anordnande af Ang. anslag

en telegrafförbindelse mellan Gotland och Dalarö öfver Gotska Sandön^”"0/^."*

och Hufvudskär å extra stat för år 1898 anvisa ett anslag af 176,000 förbindelse

, mellan Gotland

kronor. # e och Dalarö.

Beträffande detta ärende har departementschefen till statsrådsproto- [-gj

kollet anmält, att Kongl. Majffs befallningshafvande i Gotlands län i

skrifvelse den 11 april 1896 hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes förordna

om sådan förbättring af telegrafförbindelsen mellan Gotland och fastlandet,

att en ny telegrafkabel anbringades från Gotland öfver Gotska

Sandön till lämplig plats i Stockholms skärgård.

Vid sin framställning hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande fogat

eu af handels- och sjöfartsnämnden i Visby till Kongl. Maj:ts befallnings
Bih.

till Biksd. Prat. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hafvande ingifven skrift, deri nämnden anfört, bland annat, att den nuvarande

telegrafförbindelsen, hvilken utgjordes af en från Kalmar utgående

landledning till Refsudden norr om Kalmar, af kabelledning

mellan Refsudden och Stora Rör å Öland, vidare af landledning öfver

Öland till Bölinge vid Bödaviken samt af kabelledning från sistnämnda

plats till fiskeläget Kronvall å Gotland och slutligen af landledning från

Kronvall till Visby, numera icke kunde anses tillfredsställande; att den

senast nedlagda telegrafkabeln, som användts sedan år 1871 och på

grund af sin ålder antagligen icke så länge skulle kunna göra tjenst,

upprepade gånger, i synnerhet vid ändpunkterna, varit skadad, så att

afbrott vid telegraferingen uppstått, och att afbrott ännu oftare inträffat

å landledningen öfver Öland, hvilka afbrott merendels uppkommit just

under de tider af året, då postförbindelsen med fastlandet varit afbruten,

och af samma orsaker, nemligen is och stormar; att de skador, som

hittills uppstått, visserligen kunnat jemförelsevis snart afhjelpas, så att

uppehållet i telegrafförbindelsen inskränkts till blott några dagar, men

att faran för en större skada med deraf följande längre tids afbrott i

telegrafförbindelsen numera måste anses ganska stor; att, om ett dylikt

afbrott inträffade under en sträng vinter, då jemväl postförbindelsen

vore instäld, en oberäknelig skada skulle tillfogas Visby stads och Gotlands

affärsförhållanden, oafsedt olägenheten för öns invånare att blifva

afstängda från all personlig förbindelse med den öfriga verlden; att

nödvändigheten af en ny telegrafkabel sålunda redan ur synpunkten af

den nuvarande kabelns ålder och ovissheten om huru länge dess tjenstbarhet

kunde fortfara måste anses oafvislig, hvartill komme den omständigheten,

att den nuvarande kabelns läge ej vore i fråga om Gotlands

telegramutvexling synnerligen lämpligt, alldenstund Gotland i

främsta rummet hade och fortfarande måste söka sig förbindelse med

hufvudstaden, och telegramvexlingen dit öfver Öland till följd af våglängden

och de många mellanliggande stationerna ofta blefve uppehållen;

att den nya kabelledningen borde, enligt handels- och sjöfartsnämndens

mening, utgå från norra Gotland eller Fårö till närmaste

punkt på fastlandet, hvarigenom utan afsevärdt ökad kostnad äfven ett

annat länge kändt behof skulle kunna afhjelpas, nemligen förbindelsen

med Gotska Sandön, å hvilken ö, tillhörande lotsverket, funnes två fyrstationer

med deras ej obetydliga personal, hvilken för närvarande saknade

hvarje regelbunden förbindelse med den öfriga verlden; att den

nu ifrågasatta telegrafledningen borde utgå från Visby med vanlig landledning

till Fårösund, derifrån genom kabel föras till Fårö, öfver hvilken

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

67

ö landledning skulle anläggas till någon punkt på dess norra strand,

samt kabel derifrån nedläggas i rät linie till Sandön; att, då tillsyn och

underhåll af en öfver Sandön dragen landledning, hvilken skulle få en

längd af omkring 7 kilometer, måhända komme att medföra svårigheter,

så att tillfälliga skador ej kunde med tillbörlig skyndsamhet afhjelpas,

förmånligast syntes blifva, att kabeln utsträcktes direkt till öns nordvestra

udde, i hvars närhet den ena fj7rplatsen vore belägen, med hvilken

förbindelse skulle anordnas; att kabeln mellan Sandön och Farön liksom

ledningen derifrån till Fårösund borde anordnas med två ledningstrådai,

af hvilka den ena uteslutande skulle användas för meddelanden antingen

medelst telefon eller telegraf från Sandön och den andra sålunda vara

tillgänglig för korrespondensen mellan Gotland och fastlandet; att kabeln

från Sandön borde entrådig fortsättas till fastlandet förbi Hufvudskål''

och öfver Ornön till Dalarö, hvarigenom jemväl skulle befordras

ett annat önskningsmål, nemligen telefonförbindelse med Hufvudskärs

fyrplats, dit kabeln kunde utan nämnvärdt ökad längd dragas; samt

att, om två ledningstrådar anordnades mellan Hufvudskål'' och Dalarö,

på sätt för luden Sandön— Gotland, föreslagits, denna förbindelse skulle

vinnas för en jemförelsevis obetydligt ökad kostnad.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade i sin skrifvelse vitsordat

de af handels- och sjöfartsnämnden anförda skäl för nödvändigheten af

att snart erhålla en ny telegrafkabel i stället för den nu befintliga och

att få den nya kabeln förlagd å annat ställe än den nuvarande, hvars

läge, i synnerhet genom ledningen öfver Oland, ofta visat sig hafva

föranledt rubbningar och afbrott; och hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

anfört, att den nu föreslagna sträckningen för en sådan kabel

syntes medföra äfven andra fördelar, ej mindre i afseende å rikets försvar

än äfven för lots- och fyrväsendet samt sjöfarten i allmänhet derigenom,

att Gotska Sandön erhölle telegrafförbindelse.

I det utlåtande, som telegrafstyrelsen, enligt hvad af statsrådsprotokollet

vidare inliemtas, den 13 november 1896 till Kongl. Maj:t afgifva

öfver ifrågavarande framställning, hade styrelsen anfört följande.

Att afbrott i en telegrafförbindelse af sådan längd som den nuvarande

mellan Gotland och fastlandet understundom kunde uppstå, vore

uppenbart. Också hade det nästan hvarje år, synnerligen under liöstoch

vintermånaderna, inträffat, att å den långa landledningen å Oland

fel förorsakats af stormar, för hvilka denna del af linien till Gotland

vore lätt utsatt; och hade dervid telegraf korrespondensen till och från

Gotland antingen varit helt och hållet afbruten eller endast med största

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

svårighet kunnat, förmedlas. Dessa fel hade emellertid hastigt blifvit

afhjelpta. Men jemväl å kabelledningen mellan Öland och Gotland

hade, ehuru med flera års mellantid, afbrott förekommit; äfven vid dessa

tillfällen hade i allmänhet telegrafförbindelsen kunnat temligen snart

återställas, enär afbrottet nästan alltid uppstått i närheten af kabelns

landfäste vid Bödaviken å Öland. Ett undantag härutinnan hade dock

helt nyligen egt rum, i det att under tiden 2—22 september 1896 ett

svårare kabelfel förefunnits längre ut i sjön omkring 8 kilometer från

nyssnämnda kabelfäste. Orsaken till felets långvarighet berodde derpå,

att svåra stormar under de flesta af ofvannämnda dagar omöjliggjorde

detsammas afhjelpande.

Det läge i öppen dag, att, då kabeln så länge användts, fel å densamma

framdeles kunde oftare än hittills uppkomma, och blefve det

beroende icke blott af ett uppkommet kabelfels art och läge, utan jemväl,

och detta i högst väsentlig grad, af den för tillfället rådande väderleken,

huruvida felet kunde blifva mer eller mindre hastigt afhjelpt.

Under tiden för felets fortvara förblefve telegrafkorresponflens mellan

Gotland och fastlandet afbruten; och ehuru denna telegraf korrespondens

visserligen icke vore större, än att den kunde under normala förhållanden

befordras på en ledning, inverkade dock ett afbrott uti telegrafförbindelsen

med fastlandet alltid menligt för Gotlands affärsförhållanden,

helst om samtidigt icke heller postförbindelsen kunde upprätthållas.

Det vore vid dessa tillfällen behofvet af ytterligare en telegrafförbindelse

gjorde sig hufvudsakligen gällande, men den ifrågasatta nya förbindelsen

skulle jemväl, såsom ofvan anförts, blifva af vigt med hänsyn till

rikets försvar äfvensom för lots- och fyrväsendet medföra väsentliga

fördelar;, och kunde telegrafstyrelsen derför icke annat än på det liflig3^

tillstyrka framställningen om anordnande af en ny telegrafförbindelse

mellan Gotland och fastlandet.

Beträffande den nya telegrafledningens läge hade telegrafstyrelsen

hemstält, att, då Gotland hade sin väsentligaste affärsförbindelse med

Stockholm och i ändamål att möjlighet måtte beredas Gotska Sandön

och Hufvudskär till förbindelse med Gotland och fastlandet, den ifrågasatta

telegrafförbindelsen måtte anordnas medelst landledning från Visby

telegrafstation, till Fårösund, derifrån med kabelledning till Fårön, vidare

med landledning å sistnämnda ö till norra stranden af densamma, derifrån

med kabelledning öfver Gotska Sandön och Hufvudskär till Ornön

i Stockholms skärgård med landledning å Ornön samt slutligen med

kabelledning mellan sistnämnda ö och Dalarö, hvarest ledningen borde

intagas å dervarande telegrafstation.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

69

Med användande derjemte af den redan befintliga telegrafledningen

mellan Dalarö och Stockholm skulle sålunda en beqväm telegrafförbindelse

mellan Visby och hufvudstaden varda åvägabragt, å hvilken ledning

jemväl Gotska Sandön och Hufvudskär kunde intagas, något som

äfven ur teknisk synpunkt, med hänsyn till undersökning och begränsning

af uppkommande fel å kabeln mellan Fårön och Ornön, vore af

stor betydelse.

Vidkommande handels- och sjöfartsnämndens förslag att mellan

Fårön och Gotska Sandön samt mellan Hufvudskär och Dalarö använda

kabel innehållande två ledningar hade telegrafstyrelsen, oafsedt den

kostnad en kabel med två ledningstrådar skulle medföra — hvilken

kostnad endast för sträckningen Fårön—Gotska Sandön skulle uppgå till

öfver 34,500 kronor mera, än om eu enkeltrådig kabel mellan dessa

platser användes — äfven af andra skäl icke kunnat biträda nämnda

förslag. Under det att telegrafering påginge mellan Gotland och fastlandet

å den härför afsedda ledningen, kunde nemligen den andra ledningen,

på grund af induktion mellan de båda ledningarna, icke. användas

för telefonering; och att för den med all sannolikhet ringa

korrespondens, som vore att förvänta från och till Gotska Sandön och

Hufvudskär, anordna särskilda dyrbara telegrafledningar kunde telegrafstyrelsen

icke tillstyrka. En enkeltrådig ledning så väl mellan Gotska

Sandön och Fårön som mellan Hufvudskär och Dalarö syntes derför

vara tillräcklig, å hvilken ledning de båda afsedda stationerna kunde få

på vissa bestämda tider på dagen inkomma och utvexla sina meddelanden.

Kostnaden för utförandet af ifrågavarande telegrafledning, anordnad

i öfverensstämmelse med telegrafstyrelsens förslag, hade enligt beräkning,

som nämnda styrelse låtit anställa, upptagits till följande belopp:

för anskaffning af erforderliga så väl djupvattens- som strandkablar

132,600 kronor, för landledningarna 21,000 kronor, för behöfliga telegrafapparater

och stationernas inredning 2,400 kronor samt för frakt och

nedläggning af kablarne, erforderliga kabelhus och sjömärken 20,000

kronor eller tillhopa 176,000 kronor.

För egen del har departementschefen med afseende å hvad sålunda

blifvit anfördt ansett behofvet af en ny telegrafkabel mellan Gotland

och fastlandet vara fullt ådagalagdt och på grund deraf hemstält om

proposition till Riksdagen af ofvannämnda innehåll.

Uti den i Första Kammaren väckta motionen n:o 5 har herr friherre

Ii. M. Klinckowström, på den grund att en telegrafförbindelse redan

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. anslag

till anläggning

af telefonledning

ar.

[10].

funnes mellan Gotland och fastlandet, yrkat, att det af Kongl. Maj:t för

ifrågavarande ändamål äskade anslag icke måtte af Riksdagen beviljas.

På grund af hvad till statsrådsprotokollet anförts och då dessutom,

enligt hvad utskottet inhemtat, den föreslagna nya telegrafförbindelsen

med afseende å rikets försvar måste anses vara af stor betydelse,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning och med afslag å herr friherre

Klinckowströms i ämnet gjorda yrkande, må för anordnande

af en telegrafförbindelse mellan Gotland och

Dalarö öfver Gotska Sandön och Hufvudskär å extra

stat för år 1898 anvisa ett anslag af 176,000 kronor.

Anläggningar af telefonledningar.

13:o) Kongl. Maj::t har föreslagit Riksdagen att för anläggning af

telefonledningar från Svinesund till Malmö, från Stockholm till Göteborg,

från Stockholm till Malmö, från Hernösand till Piteå och från

Haparanda till Pajala bevilja ett extra anslag af 1,091,000 kronor, att

utgå under tre år, samt deraf för år 1898 anvisa 395,000 kronor.

I ofvan omförmälda, inom Första Kammaren väckta motion n:o 5

har herr friherre E. M. Klinckowström yrkat, att det för ofvan nämnda

ändamål af Kongl. Maj:t äskade anslag af 1,091,000 kronor måtte af Riksdagen

afslås.

Öfver ifrågavarande förslag kommer utskottet att i sammanhang

med utlåtande öfver Kongl. Maj:ts i propositionen n:o 5 gjorda framställning

om beredande af lånemedel till utveckling af statens telefonväsende

framdeles afgifva yttrande; hvilket utskottet får för Riksdagen

anmäla.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

71

Tillbyggnad af det åt telegrafverket upplåtna bus vid Skeppsbron i

Stockholm.

14:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till bestridande af

kostnaden för tillbyggnad af det åt telegrafverket upplåtna hus vid nåd af det åt

Skeppsbron i Stockholm å extra stat för år 1898 bevilja ett anslag af^W^

113,730 kronor. vid Skeppsbron

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i detta ärende med- ■'' Stockholm.

delat, att telegrafstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 17 novem- [11].

ber 1896 gjort framställning om tillbyggnad af berörda, staten tillhöriga,

och under öfverintendentsembetets vård stälda hus.

Styrelsen hade dervid, jemte meddelande att styrelsen i enlighet

med Kongl. Maj:ts den 29 maj 1891 lemnade bemyndigande för inrymmande

af de till styrelsens administrativa byrå hörande revisionsoch

statistiska afdelningar förhyrt lokal i det intill telegrafhuset belägna,

numera telegrafverkets pensionsinrättning tillhöriga huset n:o 8 vid

Slottsbacken, vidare anfört, att, om också nämnda afdelningar utan afsevärda

olägenheter kunde jemväl för framtiden vara förlagda inom

annat hus än öfriga styrelsens och centralstationernas tjenstelokaler,

detta deremot ej vore fallet med en del andra expeditioner, framför allt

sådana, som omedelbart hade befattning med telegraf- eller telefonkorrespondensen

eller som dermed stode i direkt förbindelse, hvilka expeditioner

derför vid behof af ökadt utrymme borde utvidgas på sådant

sätt, att de nya lokalerna komme i omedelbart samband med de förutvarande.

Behofvet af ökadt utrymme inom telegraf huset för lokaler af

dessa senare slag hade under de senaste åren varit synnerligen känbart.

Sålunda hade, med anledning såväl deraf att nya ledningar indragils

å telegrafstationen som ock deraf att apparater för snabbtelegrafering

derstädes uppsatts, utrymmet i stationens expeditionslokaler

allt mera inskränkts, hvarförutom de för telegrafpersonalen afsedda lokalerna

vore alldeles för knappa. Styrelsens lokaler hade på grunda af

ökade göromål med deraf föranledt ökadt antal tjenstemän blifvit otillräckliga

och behöfde utvidgas för att motsvara behofvet. Äfven telefonstationen,

hvilken enligt medgifvande i kongl. bref af den 5 juni

1891 inredts i telegrafhusets öfverstå våning, kräfde en mycket snar

utvidgning. Denna station gjordes redan från början så stor i ymmande

4,000 abonnenter — som förhallandena medgafvoj och funnes

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

icke . någon möjlighet att utvidga densamma utan genomgripande förändringar

å byggnaden. Antalet telefonabonnenter i bufvudstaden både

emellertid under de senaste åren vuxit så betydligt, att af stationens

för abonnentledningar afsedda 20 vexelbord, hvart och ett i stånd att

rymma 200 ledningar, icke mindre än 17 redan vore upptagna. Då de

återstående 3 vexelborden med all säkerhet blefve fylda redan under

loppet af innevarande år samt plats för flera vexelbord icke under nuvarande

förhållanden kunde beredas, vore det nödvändigt, att under den

allra närmaste tiden åtgärder vidtoges i ändamål att bereda ökadt utrymme

för telefoncentralstationen i fråga.

En sådan utvidgning af lokalerna i telegrafhuset hade styrelsen

ansett, kunna på lämpligaste sätt ske genom tillbyggnad af huset på

den till detsamma hörande tomten. Genom en dylik åtgärd vunnes

nemligen ökadt utrymme för så väl telegrafstationen med dertill hörande

expeditioner som styrelsens olika afdelningar och telefonstationen. Styrelsen

hade för den skull låtit genom professorn i arkitektur vid tekniska

högskolan I. G. Clason utarbeta ett förslag i ämnet, innefattande

ritningar och kostnadsberäkningar.

Enligt sagda förslag bereddes i tillbyggnadens nedersta våning, förutom

förrådsmagasin och förrådskontor för mellersta nedre liniedistriktets

räkning, ett enligt styrelsens mening synnerligen välbehöfligt ytterligare

rum för de nu till ett antal af öfver 60 uppgående telegrambärarne äfvensom

stall för desses velocipeder.

Uti entresolvåningen i tillbyggnaden erhölles ett arkivrum för telegrafstationen

samt ett större förrådsrum. 1 denna våning vore äfven ett rum

och kök för vaktmästaren å telegrafstationen afsedda att inrymmas.

Våningen en trappa upp ökades genom tillbyggnaden enligt förslaget

med tillsammans fyra rum, af hvilka två vore afsedda för expeditioner tillhörande

telegrafstationen, ett för styrelsens administrativa byrå samt ett

för telegrafstationens till ett femtiotal uppgående qvinliga telegrafister,

hvilka för närvarande disponerade allenast ett enda rum till förvaring af

ytterplagg, till toilett och till förtäring af medförd mat. Genom tillbyggnadens

utförande kunde utrymme i gamla byggnaden beredas äfven för

erforderliga toilettrum in. m. för telegrafstationens så väl manliga som

qvinliga personal.

Rummen i våningen två trappor upp vore alla afsedda att användas

för styrelsens räkning. I den tillbyggda delen erhölles sålunda ett rum

för trafikbyrån samt två rum för liniebyrån, hvarförutom styrelsens administrativa

byrå i denna våning finge ett nytt rum till sin disposition.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

73

I tillbyggnaden tre trappor npp vore en större telefonsal föreslagen

att anordnas för att inrymma de för centraltelefonstationen erforderliga

nya vexelborden. För att undvika de stora olägenheter, som följde deraf,

att undersökningen af telefonlinierna för närvarande måste ske i sjelfva

telefonsalen, hade enligt förslaget beredts plats för ett särskildt undersökningsrum.

Det nuvarande för expeditionen af interturbana samtal använda

rummet blefve betydligt utvidgadt, äfvenså det rum, som nu begagnades

för omkoppling af telefonledningarne.

Slutligen afsåge förslaget inredningen å vinden i gamla byggnaden af

kapprum och toilettrum m. m. för telefonisterna.

Enligt kostnadsberäkningarna hade för sjelfva byggnadsarbetet upptagits

en summa af 92,000 kronor, för elektriska ljusledningar inomhus

med 200 glödlampor, men utan armatur och yttre ledningar 3,000 kronor

samt för anordnande af värmeledning med bibehållande tills vidare af de

nuvarande ångpannorna ett belopp af 12,730 kronor, eller sammanlagdt

107,730 kronor.

Detta belopp hade telegrafstyrelsen förklarat icke kunna af telegrafverkets

medel, vare sig förskottsmedel eller upplånta medel, disponeras,

helst ett minst lika stort belopp åtginge för den del af inredningen af

den nya telefonstationen, som genast måste fullbordas. Deremot kunde af

telegrafverkets tillgängliga medel förskjutas det belopp, som behöfde utbetalas

redan under innevarande år.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hade telegrafstyrelsen hemstält,

att Kongl. Maj:t täcktes genom proposition till Riksdagen äska erforderliga

medel för berörda tillbyggnad.

I det utlåtande, som öfverintendentsembetet den 24 november 1896

till Kongl. Maj:t afgifvit öfver ifrågavarande framställning, hade embetet,

beträffande kostnadsberäkningarna anmärkt dels, i afseende å kostnaden

för byggnadsarbetet, att i förslaget häröfver en post af allenast 3,280 kronor

50 öre vore upptagen för oförutsedda utgifter, men att detta belopp

syntes embetet, då fråga vore om att tillbygga ett äldre hus och verkställa

grundpålning intill och i närheten af höga byggnader, der kostsamma sättningar

lätteligen kunde ifrågakomma, vara allt för knappt tilltaget och

böra ökas med en summa af 5,000 kronor, dels ock, vidkommande värmeledningsförslaget,

att deri väl förutsattes inrättande af en ny värmekammare

i källaren, men att något kostnadsbelopp härför icke funnes angifvet,

ehuru en dylik anordning kunde antagas betinga en utgift af

ungefär 1,000 kronor; och skulle förty enligt embetets beräkningar totalkostnaden

för de af telegrafstyrelsen ifrågastälda arbetena icke komma att

understiga 113,730 kronor.

Bih. till Rilcsd. Prot. 18.97. 4 Samt. 1 Afd. 0 Käft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. anslag

till yttre restaurering

af

Örebro slott.

[12.]

Då behofvet af den föreslagna tillbyggnaden till det åt telegrafverket

upplåtna huset vid Skeppsbron syntes hafva blifvit på ett fullt tillfyllestgörande

sätt ådagalagdt och ej heller anledning till erinran vid detaljerna

af förslaget förefunnes, hade departementschefen ansett sig böra förorda

detsamma.

Utskottet, som inhemtat, att, förutom den utvidgning af telegrafverkets

lokaler i omförmälda hus, som lämpligen synes kunna vinnas genom den

nu föreslagna tillbyggnaden, tillfälle finnes att genom ytterligare byggnadsföretag

å samma hus bereda så stort utrymme, att telegrafverkets behof

i detta afseende kan antagas varda för de närmaste tjugo åren tillgodosedt,

har med hänsyn härtill funnit sig böra tillstyrka bifall till

Kongl. Maj:ts förevarande framställning. Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må, till bestridande af kostnaden för

tillbyggnad af det åt telegrafverket upplåtna hus vid

Skeppsbron i Stockholm, å extra stat för år 1898 bevilja

ett anslag af 113,730 kronor.

Yttre restaurering af Örebro slott.

15:o) Sedan nästlidet års Riksdag med anledning af en utaf Kongl.

Maj:t gjord framställning för yttre restaurering af Örebro slott enligt uppgjorda

ritningar beviljat ett extra anslag af 44,000 kronor, att utgå under

tio år, under vilkor dels att enahanda belopp blefve för berörda ändamål

på enskild väg anskaffadt, dels ock att någon utbetalning icke finge ega

rum, förr än styrkt blifvit, att fullt tillräckliga medel funnes att tillgå för

arbetets fullständiga fullbordande, samt af detta anslag för innevarande år

anvisat en tiondedel eller 4,400 kronor, dock att för året högre belopp af

statsmedel icke finge utgå, än som motsvarades af från enskilde under

samma år influtna medel, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att af

det beviljade anslaget för yttre restaurering af Örebro slott på extra stat

för år 1898 under de vid anslagets beviljande stadgade vilkor anvisa ytterligare

en tiondedel med 4,400 kronor, dock att för året högre belopp af

statsmedel icke finge utgå, än som motsvarades af från enskilde under

samma år influtna medel.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

75

Under hänvisning till hvad i ärendet blifvit till statsrådsprotokollet

(sid. 81 och 82) anfördt, får utskottet, som inhemta t, att för ifrågavarande

restaurering nu tecknats enskilda bidrag till belopp af 45,827 kronor att

betalas dels på en gång och dels under loppet af fem ar samt att af

nämnda summa redan kontant influtit 17,112 kronor, hemställa,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

16:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år^j”^

1898 anvisa till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domän- förvaltningen

göromålen hos länsstyrelserna 43,200 kronor samt till resekostnader vid for2''^.

domänförvaltningen, förslagsvis, 40,372 kronor. domäner.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, hurusom för [43^ 14.]

bestridande af hit hörande utgifter vore i nu gällande riksstat såsom extra

anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor, dels ock till resekostnader

vid domänförvaltningen, förslagsvis, 40,292 kronor.

Vidare har departementschefen meddelat, att Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse

med af domänstyrelsen afgifvet förslag till fördelning af 1897

års anslag till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af

domängöromålen hos länsstyrelserna, den 13 sistlidne november å nämnda

anslag "för det dermed afsedda ändamål anvisat medel till sammanlagdt

belopp af 43,200 kronor, till följd hvaraf å anslaget uppstått en besparing

till belopp af 1,800 kronor. Då, enligt hvad domänstyrelsen i skrifvelse

till Kongl. Maj:t den 31 oktober 1896 anfört, anslag till berörda, af

styrelsen föreslagna och af Kongl. Maj:t anvisade belopp af 43,200 kronor,

synts styrelsen utan förändring böra utgå äfven för år 1898 och anledning

saknades att föreslå annan förändring i förslagsanslaget till resekostnader

vid domänförvaltningen, än att, för erhållande af jemn slutsumma

å anslagen under denna hufvudtitel, nyssnämnda förslagsanslag

borde ökas med 80 kronor, hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t

måtte föreslå ifrågavarande anslags upptagande till ofvannämnda belopp.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att Riksdagen må på extra stat för år 1898 anvisa

a) till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200

kronor; samt

b) till resekostnader vid domänförvaltningen såsom

förslagsanslag 40,372 kronor.

Reglering af flottleder i Norrbottens län.

ft9r''lélri« •17:.°'') Pä grund.af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag och med

fl/>''Lrfer?i^lä''nv^sn*ng till hvad i ärendet blifvit till statsrådsprotokollet anfördt, hem
Norrbottens

Ställer Utskottet,

r“"''i att Riksdagen må

^ ’■* a,) för bestridande af kostnaderna för reglering af

flottleder i Norrbottens län anvisa ett extra anslag för

år 1898 å 50,000 kronor, samt

b) medgifva att de afgifter, som läggas å flottningen,

fortfarande må för enahanda ändamål disponeras.

Skogsodlingens befrämjande.

uuZogsodZ. . Vidare. får utskottet, med anledning af Kongl. Maj:ts derom

gens befvärn- gjorda framställning och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet

jande. (sid. 84—86) i ämnet anförts, hemställa,

[17.]

att Riksdagen ma för skogsodlingens befrämjande, i

likhet med hvad för år 1897 egt rum, jemväl för år

1898 bevilja ett extra anslag af 50,000 kronor, att ställas

till Kongl. Maj:ts förfogande för att i mån af tillgång

tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som understödja

enskilda skogsodlare genom tillhandahållande af

skogsfrö och plantor till billigt pris eller beredande af

kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock med

vilkor, att statsbidrag icke må till något län utgå med

högre belopp, än hvad landsting och hushållningssällskap

tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet

anslagit, ej heller till högre belopp än 4,000 kronor

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

77

för hvarje landstingsområde, äfvensom att efter årets

utgång redogörelse öfver anvisade statsbidrags användning

af vederbörande afgifves till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länet.

Stockholm den 9 mars 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservationer:

vid punkten 2:o (angående anslaget till kammarrätten):

af herrar vice talmannen A. P. Danielson, H. Andersson, S. G. von

Frusen, I. Månsson, C. Persson, P. Pehrson, K. A. Kihlberg, P. G. Näslund,

O. Larsson, J. A. Sjö, P. Ersson och D. Persson, hvilka ansett,

att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Då, enligt den i statsrådsprotokollet meddelade utredningen,

kammarrätten, oaktadt det biträde, som under längre tider lemnats af

adjungerade ledamöter, visat sig icke vara i stånd att med nuvarande

arbetskrafter undanarbeta det under de senare åren betydligt tillväxande

antalet inkomna ärenden, hvadan ock balausen å de oafgjorda målen

numera nått en sådan höjd, att de rättsökande, särskildt i fattigvårdsärenden,

måste i flera år vänta på afgörandet af för dem vigtiga frågor,

finner utskottet behofvet af en förstärkning i embetsverkets arbetskrafter

vara ådagalagdt. Men med hänsyn dertill att förslag till ny

bevillningsförordning föreligger och ovisst är, huruvida icke ändrade

lagstadganden angående bevillningen komma att verka derhän, att antalet

till kammarrätten ingående besvär i beskattningsmål skulle komma

att nedgå, och då ej utredt blifvit, huruvida icke genom lämplig förändring

i kammarrättens arbetsordning en större arbetsprodukt kunde

inom embetsverket åstadkommas, har utskottet ansett klokheten bjuda,

att de två kammarrättsråd, för hvilkas tillsättande Kongl. Maj:t äskat

medel å ordinarie stat, endast antagas tills vidare och intill dess sig

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

visat, i hvad mån behofvet af arbetskrafternas förstärkande inom embetsverket

äfven för framtiden gör sig gällande; och vid sådant förhållande

har utskottet ansett den för två nya kammarrättsråd föreslagna aflöning

tills vidare böra uppföras å extra stat.

Enligt hvad kammarrätten i sin skrifvelse till Kongl. Maj:t anfört,

skulle inrättandet af två nya kammarrättsrådsembeten medföra, att personalen

å kansliet behöfde ökas med eu ordinarie notarie och en amanuens,

och kammarrättens i detta afseende gjorda hemställan har äfven i den

kongl. propositionen upptagits. Till stöd för detta förslag har kammarrätten

meddelat, att för tjenstgöring vid protokollet och biträde vid

expeditionen å kammarrättens kansli vore anstälde sex tjenstemän, deraf

hälften ordinarie notarier och hälften amanuenser, samt att hvarje ledamot

hade åt sig indelad såsom biträde en utaf bemälde tjenstemän. Då

häraf synes framgå, att notarier och amanuenser i deras egenskap af

biträden åt ledamöterna hafva väsentligen enahanda tjenstgöring, har

utskottet förestält sig, att hinder icke skulle möta mot ersättande af

notarietjensten med en amanuensbefattning, hvarigenom aflöningen till

en notarietjenst skulle komma att besparas, och då utskottet funnit behofvet

af förutom å ordinarie stat derför anslagna medel ytterligare

2,900 kronor till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar

och renskrifningskostnad vara styrkt, har utskottet ansett härtill

böra läggas 1,800 kronor till arfvode åt en amanuens; börande

denna tillökning, tillsammans 4,700 kronor, i de för extra biträden, flitpenningar

och renskrifningskostnad afsedda medel på grund af hvad

utskottet ofvan nämnt uppföras å extra stat.

Med afseende å hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, att på extra stat för år 1898

uppföras dels till arfvoden åt två adjungerade kammarrättsråd

ett belopp af 12,800 kronor, dels till arfvoden

åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad

4,700 kronor eller tillsammans 17,500

kronor;

kommande vid bifall härtill det ordinarie anslaget

till kammarrätten att uppföras med oförändradt belopp

eller 169,600 kronor» ;

vid punkten 3:o (angående anslag till postverket):

af herrar Chr. Lundeberg, friherre F. W. von Otter, H. P. P. Tamm,

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

79

A. G. L. Sining, JSf. Fosser, G. D. R. Tornerhjelm, grefve Ph. Klingspor,

F. E. Pettersson och S. G. von Frusen, hvilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hafva följande lydelse:

»I anledning af — — — — — — — — — till ordinarie befattning

(lika med utskottets utlåtande).

Med anledning af denna Riksdagens anhållan har Kongl. Maj:t, i

enlighet med generalpoststyrelsens hemställan, nu föreslagit Riksdagen

att förutom den postvaktbetjentbefattning, som med tillämpning af Riksdagens

år 1884 fattade beslut borde sättas i stället för eu indragen

vaktmästaretjenst, 150 nya ordinarie vaktbetjentbefattningar måtte inrättas.

Af statsrådsprotokollet i ärendet framgår, att i slutet af sistlidne

oktober månad antalet vaktbetjente vid postverket utgjorde 1,529,

af hvilka 791 voro ordinarie, 357 extra och 381 reservbetjente, samt att

af de extra vaktbetjente ej mindre än 259 voro i full tjenstgöring. Med

afseende å detta förhållande, och då postverkets fortgående utveckling

framkallar ett ständigt ökadt behof af ifrågavarande tjenstebefattningar,

anser utskottet den nu föreslagna tillökningen i antalet ordinarie vaktbetjente

vara erforderlig, på det att det af 1896 års Riksdag, uttalade

syfte om beredande åt extra ordinarie vaktbetjente af en tidigare^ befordran

till ordinarie tjenst skall kunna i afsevärd män och för någon

längre framtid vinnas.

Förhållanden af enahanda beskaffenhet som de, hvilka föranledt

1896 års Riksdag att förorda inrättandet af nya ordinarie postvaktbetjentbefattningar,

synas äfven tala för vidtagande af åtgärder till förbättrande

af befordringsutsigterna för postverkets talrika extra ordinarie

tjensteman. Enligt hvad generalpoststyrelsen upplyst, voro nemligen

mot slutet af nästlidet år vid postverket anstälde 518 extra biträden,^ af

hvilka flertalets fulla arbetskraft och arbetstid af verket togos i anspråk.

Då under nuvarande befordringsförhållanden dessa biträden icke kunde

påräkna att ernå ordinarie tjenst förr än vid i medeltal 34 års ålder och

efter en tjenstetid i postverket af omkring 13 år, har utskottet funnit

Kongl. Maj:ts framställning om inrättande af 75 nya postexpeditörsbefattningar

vara fullt befogad och böra vinna Riksdagens bifall.

Beträffande den af Kongl. Maj:t —----—

hemställa:

l:o) (lika med utskottet);

2:o) att Riksdagen likaledes må bifalla Kongl. Maj:ts

förslag om inrättande af 151 nya ordinarie postvaktb

etj en t befatt n i n gar;

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

3:o) (lika med utskottet);

4:o) (lika med utskottet); samt

5:o) att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet i

mom. l:o, 2:o, 3:o a) och b) samt 4:o hemstält och med

beräknande af postverkets stater för år 1898 till följande

belopp, nemligen:

aflöningsstaten.................................... kronor 3,330,300

öfvergångsstaten............................... > 2,400

pensionsstaten .................................... » 75,375

omkostnadsstaten.............................. » 4,875,500

oförutsedda utgifter ....................... » 340,000

afkortningar och restitution erm. m. » 64,425

tillsammans kronor 8,688,000

må bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,

till 8,688,000 kronor att utgå direkt af postmedlen.»;

vid punkten 6:o (angående anslag till skogsväsendet):

af herr K. Bohnstedt;

vid punkten 12:o (angående anslag till en telegrafförbindelse mellan

Gotland och Dalarö):

af herrar vice talmannen A. P. Danielson, S. G. von Frusen, 1.

Månsson, C. Persson, P. Pehrsson, K. A. Kihlberg, P. G. Näslund, O. Larsson,

J. A. Sjö, P. Ersson, D. Persson och P. Norberg, hvilka ansett, att

utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Då, enligt hvad jemväl i statsrådsprotokollet meddelas, telegrafkorrespondensen

mellan Gotland och fastlandet icke är större, än att

den nu varande kabeln under vanliga förhållanden är för densamma

fullt tillräcklig, samt de afbrott, som å denna ledning förekommit, i allmänhet

visat sig kunna efter kort tids förlopp afhjelpas, har utskottet

icke funnit skäl tillstyrka beviljandet af det jemförelsevis betydande

belopp, som anläggandet af den föreslagna nya telegrafförbindelsen ansetts

påkalla.

Utskottet hemställer alltså,

att, i enlighet med herr friherre Klinckowströms

ofvan omförmälda yrkande, Kongl. Maj:ts förevarande

framställning icke må af Riksdagen bifallas.»

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

81

Det skulle här antecknas, att herr 0. Erickson icke deltagit i förestående

hufvudtitels behandling inom utskottet samt att herr H. P. P.

Tamm icke öfvervarit handläggningen af punkten 12:o af utlåtandet.

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 6 Halt.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1897

års riksstat anslår:

- ■------—--

Anvisning

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning, på

förslag.

Summa.

«

Friheter och

kyrkotionde.

Finans-

Kronor

Ö.

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

17.000

64.000

122,100

102.800

174.000

140.000

20,300

10,500

169,600

17.000

64.000

122,100

102,800

174.000

140.000

20,300

10,500

169,600

—

Departementschefen.........................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli ......

Kammarkollegium.............................

Statskontoret....................................

Stämpelomkostnader, förslagsanslag.......

Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering,

Mynt- och kontrollverken...........................

Omkostnader för kontrollverket, förslagsanslag.........

Kammarrätten. Nuvarande belopp ....................

Ökas dels för aflöning för ytterligare två kammar- slaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra

kostnad med 4,700 kronor eller tillsammans.........

35,500

8,310,000

—

z

35,500

8,310,000

=

Ofverintendentsembetet....................

Postverket, förslagsvis beräknadt att utgå direkt af

Ökas med.................................

1.410.000

2.628.000

—

—

1.410.000

2.628.000

—

Telegrafverket, reservationsanslag, att af telegrafmedlen

Tullverket, förslagsanslag, att af tullmedlen direkt

Ökas med.......................................

2,100,000

94,000

1,143,200

—

—

2,100,000

94,000

1,143,200

—

Ersättning till städerna för mistad tolag, förslagsanslag

Domänstyrelsen .............................

Skogsväsendet:

Bestämdt anslag:

För skogsstaten.......................................

» statens skogsläroverk .......................

16,541,000

16,541,000

V- \ V ,~Vl. 5 -VA

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

83

Litt. A.

riksstatens Sjunde hufvudtitel.

departementet.

förslagsanslag

169^600:

rättsråd med 12,800 kronor och dels å anbiträden,

flitpenningar och renskrifnings.

................................................................ 17,500:

postmedlen. Nuvarande belopp ............ 8,310,000:

................................................................. 360,000:

direkt utgå .................................:..............................

utgå. Nuvarande belopp ........................ 2,628,000:

... ........................................................... 30,000:

447,208: —

47,700: — 494,908:

Tr:pt 494,908:

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning, på

förslag.

Friheter och

kyrkotionde.

Summa.

Kronor

,

Kronor

ö.

Kronor ö.

17,000

_

17,000!—

64,000

—

64,000 —

122,100

—

—

122,100 —

— 102,800

—

—

102,800 —

174,000

—

—

174,000 —

140,000

—

—

140,000 —

> 20,300

—

—

20,300 —

10,500

—

10,500 —!

187,100

* • '' * 1

187,100 —

35,500

—

—

35,500 —

8,670,000

_

_

8,670,000 —

1,410,000

—

—

1,410,000 —

2,658,000

—

_

_

2,658,000 —

! 2,100,000

—

—

2,100,000 —

94,000

94,000 —

i

!

15,805,300

—

15,805,300 —

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Tr:pt

1897 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig!

anvisning, på

förslag.

Friheter och

kyrkotionde.

Kronor ö.

16,541,000 j—

Kronor

S n m m a.

Kronor

16,541,000

Förslagsanslag:

Till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstituReservationsanslag:
Till

enskilda skogsundervisningen...........................

» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

Nuvarande belopp...............................................

Ökas med ............................................................

12,000 —

30.000

200,000

21,550;—

15.000 |—

450,000 —

13.000 —

12,000 —

30.000 —

200,0001

21,590

15.000

450,000

13.000

Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag...

Lyshållning m. 11. utgifter för kronans publika hus i

Byggnader och reparationer, reservationsanslag .........

Städers friheter, förslagsanslag ....................................

Observations- och uppbördsproeenter m. m., förslags
Kontroll

å tillverkningeafgifter, förslagsanslag............

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,

Ökas med..................................................................

75.000

45.000

20.000

400,000

36,810

32.000

60.000

Summa; 17,951,360

40

75.000

45.000

20.000

400,000

36,810

32.000

60.000

17,951,400

Restitutioner, förslagsanslag..........................................

Ålderstillägg, förslagsanslag..........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .........

Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser,

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag

Extra utgifter, reservationsanslag.................................

Kongl. operan..................................................................

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

85

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning, på

förslag.

Friheter och

kyrkotionde.

Sömma.

Kronor ; ö.

Tr:pt 494,908: —j 15,805,8001—

tets lärarepersonal....................................... 84,400: — j

.............................................. 4,800: —

af skogsväsendet i allmänhet.

........................... 559,092: —

.......................... 15,000: — 574,092: —

Stockholm, förslagsanslag

anslag

förslagsanslag, högst. Nuvarande belopp... 13,000: —

...................................................................... 2,000: —!

förslagsanslag.

578,892: — j 1,158,200

12,000

30.000

200,000

21,550

15.000

450.000

15.000

75.000

45.000

20.000

400.000

36,810

32.000

60.000

Summa

18,375,860

Kronor

Kronor

15,805,300

40 —

40

1,158,200

12,000

30.000

200,000

21,590

15.000

450.000

15.000

75.000

45.000

20.000

400.000

36,810

32.000

60.000

18,375,860!

Dill. till

12

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

BU. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Sjunde hufvudtitel.

Finansdepartementet.

Finansdepartementets afdelning af Eongl. Maj:ts kansli:

Kronor

ö.

i

Till arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå ......

4,000

—j

Statskontoret:

1 Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.....................................

313,998

—

Telegrafverket:

| Till anordnande af en telegrafförbindelse mellan Gotland och Dalarö

öfver Gotska Sandön och Hufvudskär .............................................

176,000

''

Öfverintendentsembetet:

1 Till tillbyggnad af det åt telegrafverket upplåtna bus vid Skeppsbron

i Stockholm.................................................................... 113,730: —

» yttre restaurering af Örebro slott................................. 4,400: —

118,130

Domänstyrelsen:

i Till aflöning åt domänintendentm* och för uppehållande af domängöro-

målen hos länsstyrelserna............................................ 43,200: —

» resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag 40,372: —

83,572

Diverse anslag:

Till afdikningar å kronans skogar i Norrbottens län......... 65,000: —

■» reglering af flottleder i Norrbottens och Vesterbot-

tens län..''...................................................................... 50,000: —

» skogsodlingens befrämjande .......................................... 50,000: —

165,000

,

Summa

860,700

Anm. Öfver af Kongl. Maj:t föreslaget extra anslag under sjunde hufvndtiteln till anläggningar af telefonledningar

kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri, 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1897:24 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för tillbyggnad af det åt telegrafverket upplåtn a1 i texten
  2. Rskr. 1897:14 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående postverket. s. 18 i texten