Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående skärpta straffbestämmelser för oloflig bränvinsforsäljning.

1898-05-06 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevLU 1898:1, Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående skärpta straffbestämmelser för oloflig bränvinsforsäljning.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammanfatta Bevillning& och Lagutskottet* Betänkande N:o 1.

I

N:o 1.

Ank. till ltiksd. kansli den 6 maj 1898, kl. 11 f. m.

* *■- * . -um )>,*/;. •/?. . ‘. ‘ i . ; j v **■> i r, • nr»

Sammansätta bevillnings- och lagutskottets betänkande, i anledning

af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t

angående skärpta straffbestämmelser för oloflig bränvinsforsäljning.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

och derifrån till sammansatta bevillnings- och lagutskottet öfverlemnad

motion, n:o 159, anföra herrar L. Dahlstedt och G. A. E.

Kronlund, med hvilka femton andre ledamöter af samma kammare instämt,

följande:

»Uti en vid sistlidet års riksdag inom Andra Kammaren väckt

motion hemstälde undertecknad, Kronlund, om skrifvelse till Kongl. Maj:t

med anhållan om utarbetande af förslag till, bland annat, den ändring i

kongl. förordningen den 24 maj 1895 angående försäljning af bränvin

m. in., att strängare straff än nu gällande bestämmelse i fråga om återfall

i förseelser mot förordningen, med urbota straff om möjligt redan

vid andra resan dylik förseelse, måtte meddelas.

Sammansatta bevillnings- och lagutskottet, som till förberedande

behandling förehade motionen, uttalade sig enstämmigt för motionens

syfte, men ansåg sig- icke kunna tillstyrka bifall till densamma i oförändradt

skick. Utskottet höll nemligen före, att en straffskärpning

vore af behofvet påkallad endast beträffande den affärsmessigt, i vin
Bth.

till ltiksd. Prat. JMJH. 5 samt 2 A/d. 1 Raft. (N:o l.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

ningssyfte bedrifna olofliga bränvinshandel eller det yrkesmessiga lönkrögeriet,

under det att nu gällande straffbestämmelser syntes utskottet

tillräckliga såsom korrektiv mot annan oloflig försäljning af spritdrycker.

Utskottets i öfverensstämmelse med denna uppfattning afgifna

utlåtande blef af Andra Kammaren bifallet, men af Första Kammaren

afslaget, hufvudsakligen, som det vill synas, af anledning, att denna

fråga ansetts falla inom Kongl. Maj:ts ekonomiska lagstiftningsområde *

och Riksdagen derför ej egde att hos Kongl. Maj:t begära framläggande

af förslag i angifna hänseende samt samma fråga dessutom genom en

ifrån Konungens befallningshafvande i Jemtlands län till Kongl. Maj:t

aflåten skrifvelse redan blifvit Kongl. Maj:t understäld och vore på

dess pröfning beroende.

Emellertid har ju inom bränvinslagstiftningens område Riksdagen

under senare tider alltid fått deltaga med Kongl. Magt i lagstiftningsarbetet,

hvarför utskottets skrifvelseförslag rörande en ändring på detta

område ingalunda synes strida mot konstitutionella regler.

Den omständigheten vidare, att Konungens befallningshafvande i

Jemtlands län fäst Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på befintligheten af

ett samhällsondt utaf förevarande art, torde desto mindre utgöra skäl

för Riksdagen att skjuta frågan om dess bekämpande å sido, som en af

Riksdagen i ämnet aflåten skrifvelse ju endast kan vara egnad att gifva

ytterligare eftertryck åt nämndé Konungens befallningshafvandes framställning

och sålunda bidraga till frågans skyndsamma lösning. Och

skyndsamhet är härvidlag, om någonsin, af nöden.

En hvar, som sett förhållandena på nära håll, måste erkänna, att,

åtminstone hvad vissa delar af riket beträffar, här en samhällsfara hotar

af sådan utsträckning, att effektiva åtgärder till skydd för medborgares

moraliska, fysiska och ekonomiska välstånd synas oförtöfvadt böra

vidtagas.

De i nu gällande bränvinsförsäljningsförordning gifna straffbestämmelser

hafva, hvad Norrland och delvis Kopparbergs län beträffar —

enligt hvad vederbörande Konungens befallningshafvande uti sina till

Kongl. Maj:t afgifna uttalanden framhållit — visat sig fullkomligt otillfredsställande.

I dessa glest bebyggda trakter, dit för öfrigt lösa arbetare i talrik

mängd invandra för att söka tillfällig arbetsförtjenst, är det först

och främst, trots all nit och pligttrohet från kronobetjeningens sida,

omöjligt att ens uppspåra och beifra flertalet af der begångna förseelser

mot bränvinsförsäljningsförordningen, och äfven om vidare veder
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 3

börande lyckas binda en lönkrögare vid en sådan förseelse, stå för honom

talrika utvägar öppna att till en obestämd framtid framskjuta tidpunkten

för straffets utmätande.

På de flesta håll inom nämnda landsdelar torde underdomstolarne

å landet sammanträda till lagtima ting allenast två gånger om året,

och der så är förhållandet, lärer det nog höra till regeln snarare än

till undantagen, att en lönkrögare blir fäld till straff först 2 till 2Va år

efter målets _ anhängiggörande, under hvilken tid han ostördt kan draga

fördel af sin olagliga handtering, hvarjemte han dessutom alltid har

möjlighet att ytterligare förlänga denna galgenfrist genom att draga

målet under öfverdomstolarnes pröfning. Tager man ytterligare i betraktande,

att, enligt allmänna straffrättsprinciper, skärpning af straffet

på grund af återfall endast kan inträda under förutsättning, att den för

brott tilltalade till fullo undergått bestraffning för föregående resor af

likartade brott, inses lätt, att ändamålet i detta särskilda fall med straffförhöjning

på denna grund — med urbota straff först vid fjerde resan

förseelse — i regel endast alltför sent kan ernås.

Långt mera beklaglig än dessa här ofvan påpekade olägenheter

torde dock vara den, beträffande yrkesmessigt uppträdande, af lönkrögare

vunna erfarenheten, att det under alla förhållanden ganska lindriga

bötesstraffet för oloflig bränvinshandel, hvilket ju i verkligheten, snart

sagdt, blir det uteslutande använda — äfven med åtföljande konfiskation

och åläggandet att gälda försäljningsafgift — för lönkrögarne helt och

hållet förlorat sin afskräckande karakter, enär de merendels på sitt

synnerligen gifvande yrke ganska snart lyckas bereda sig sådana förtjenster,

att bestraffningen med böter jemte konfiskationen icke är i

stånd att förtaga dem förmågan och lusten att fortsätta sin handtering.

Följden häraf har också blifvit, att Norrland och särskilt lappmarken,

der förhållandena för lönkrögeriet äro synnerligen gynsamma, formligen

öfversvämmas af lönkrögare. Uti flertalet socknar derstädes torde vanligen

finnas en mängd stationära lönkrögare. Inom Gellivare socken

t. ex. finnas i närheten af malmbrytningsområdet omkring 70 stycken

bosatta på kronans område.

Under nuvarande förhållanden synes oss den säkraste och genaste

utvägen till stödjande af nu påpekade missförhållande vara den att genom

höjning af bötesstraffen för ifrågavarande förseelser i förening

med en . obegränsad eller åtminstone vidsträcktare beslagsrätt än den

nu medgifna låta den felande på ett ekonomiskt känbart sätt få umgälla

följderna af sin förseelse, hvilket, såsom förut framhållits, nu icke är

fallet, samt framför allt införandet af bestämmelser om frihetsstraffets,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

om också alternativt med bötesstraffen, tillämpning på ett tidigare

stadium, än nu är fallet, eller att detta straff vid försvårande omständigheter,

såsom t. ex. vid yrkesmessigt lönkrögeri, må kunna ifrågakomma

om möjligt redan vid andra resan förseelse. Frihetsstraffet med

ty åtföljande sociala vanära utöfvar alltid, åtminstone på personer, som

icke oåterkalleligen beträdt brottets bana, en helsosam skräck, och,

hvad som i detta fall ej är utan betydelse, den, som drabbas deraf,

blir åtminstone under tiden för straffets verkställande urståndsatt att

fortsätta sin samhällsvådliga verksamhet.

Sammansatta bevillnings- och lagutskottet har emellertid uti sitt,

rörande förutnämnda motion, afgifna betänkande starkt betonat, »att i

förordningen uttrycklig skilnad göres mellan yrkesmessig och icke yrkesmessig

oloflig bränvinsförsäljning, samt att de för det ena och det

andra slaget af förbrytelser tillämpliga straffbestämmelser upptagas hvar

för sig».

Då denna åsigt, som med hänsyn till ett enventuelt stadgandes

tydlighet och lättillämplighet torde hafva många starkt vägande skäl

för sig, dessutom af utskottet enhälligt omfattats, synes frågans lösning

bäst främjas genom accepterande af den ståndpunkt, utskottet sålunda

intagit.»

På grund af hvad sålunda anförts och »under erinran om, att Riksdagen

genom sitt förlidet är fattade beslut, angående upphäfvande af

förordningarna om förbud mot införsel och försäljning af bränvin i

lappmarkerna, på nykterhetslagstiftningens område visat sig angelägen

om att undanrödja anledningarna till förakt för lagarne, härledt af deras

brist på effektivitet», föreslå motionärerna,_

»att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kongl. Maj: t taga i öfvervägande, om i _ kong!, förordningen

angående försäljning af bränvin m. in. den 24 maj 1895 ändringar må

kunna vidtagas i syfte att genom skärpta straffbestämmelser — särskild!

en vidsträcktare användning af urbota straff — jemte eu utsträckt

beslagsrätt på ett mera verksamt sätt än hittills förhindra sådan

oloflig bränvinshandel, som, framkallad af vinstbegär, på ett mer eller

mindre yrkesmessigt sätt i form af lönkrögeri utöfvas, samt till Riksdagen

inkomma med det förslag, som Kongl. Maj:t i sådant syfte kan

finna anledning låta utarbeta.»

På sätt motionärerna erinrat, förehade sistlidet års Riksdag till behandling

en af herr Kronlund då väckt motion i hufvudsakligen samma

syfte som den nu föreliggande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

5

Det sammansatta bevillnings- och lagutskottet, som afgaf utlåtande

i frågan, hemstälde, att Riksdagen, i anledning af nämnda motion,

måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t

taga i öfvervägande, om i kongl. förordningen angående försäljning

af bränvin m. m. den 24 maj 1895 ändringar kunde vidtagas i syfte

att genom skärpta straffbestämmelser på ett mera verksamt sätt än

dittills förhindra sådan oloflig bränvinshandel, som, framkallad af vinstbegär,

på ett mer eller mindre yrkesmessigt sätt i form af lönkrögeri

utöfvades, samt till Riksdagen inkomma med det ändringsförslag, som

Kongl. Maj:t i sådant syfte kunde finna anledning låta utarbeta.

På grund af kamrarnes skiljaktiga beslut föranledde emellertid

denna utskottets hemställan icke till någon Riksdagens åtgärd.

I likhet med sammansatta utskottet vid sistlidet års riksdag hyser

utskottet den uppfattningen, att åtgärder böra vidtagas i syfte att medelst

skärpta straffbestämmelser och utsträckt beslagsrätt söka stäfja

lönkrögeriet, och utskottet delar äfvenledes i allt väsentligt de åsigter,

som af 1897 års utskott uttalades i fråga om sättet för frågans lösning.

Sålunda anser utskottet, att, enär straffskärpningen är afsedd att träffa

endast den yrkesmessiga,* af vinstbegär föranledda olofliga bränvinsförsäljningen,

under det att för sådan oloflig försäljning, som icke särskilt

är framkallad af vinstbegär, utan i många fall föranledd af okunnighet

om förordningens föreskrifter, erfarenheten icke ådagalagt behofvet

af förhöjda straff, lagändringen bör så affattas, att deraf med

full tydlighet framgår dess ändamål att träffa endast lönkrögeriet. Det

synes derför utskottet vara nödigt, att i förordningen uttrycklig skilnad

göres mellan ena och andra slaget af sålunda förekommande oloflig

bränvinsförsäljning, på det lagförändring skall kunna vidtagas utan att

medföra verkningar, som dermed icke afsetts.

Utskottet delar vidare den åsigten, att det visserligen icke kan

tagas för gifvet, att det åsyftade ändamålet säkrast främjas genom

tillitandet af urbota bestraffning i vidsträcktare mån, än hvad i sådant

afseende redan nu finnes stadgadt. Utskottet håller tvärtom före, att

i fråga om lönkrögeri, hvilken förseelse måste anses härleda sig uteslutande

ur begäret efter penningvinst, höga böter i förening med

utsträckt användande af beslagsrätten är den lämpligaste straffarten.

Utöfver de sålunda af 1897 års sammansatta utskott gifna anvisningar

anser sig emellertid utskottet böra särskildt framhålla, att den

inskränkning i beslagsrätten, som betingas af nu gällande stadgande,

att vid oloflig bränvinsförsäljning beslag må läggas endast å det i förBih.

till Iliksd. Prat. 181)8. fj Band. 2 Af cl. I Haft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

säljningsrummet. befintliga bränvin till och med 150 liter tillika med

kärl, som för dess afhemtning tjenliga äro, i ganska många fall gör

det omöjligt för vederbörande åklagare att kraftigt ingripa till stafvande

af lönkrögeriet, då lönkrögaren i allmänhet iakttager den försigtigheten,

att han för att undgå beslag icke förvarar bränvin et i det rum, der det

utlemnas, utan oftast undangömmer detsamma i uthus, hölador och

skogssnår eller på andra liknande ställen. Beslagsrätten torde derför

böra i nu antydda afseende utsträckas, så att den må kunna på ett

verksammare sätt göras gällande.

Under uttalande, att det af motionärerna påvisade missförhållandet

lämpligen torde kunna undanrödjas i den af utskottet ofvan angifna

rigtning, håller utskottet före, att frågans hänskjutande till Kongl. Maj:t

bäst skall befordra dess tillfredsställande lösning, och hemställer alltså,

att Riksdagen med anledning af ifrågavarande

motion måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida

och på hvad sätt i kongl. förordningen angående

försäljning af bränvin m. m. den 24 maj 1895

ändringar må kunna vidtagas i syfte att genom skärpta

straffbestämmelser och utsträckt beslagsrätt på ett

mera verksamt sätt än hittills förhindra sådan oloflig

bränvin shandel, som är att betrakta såsom lönkrögeri,

samt till Riksdagen inkomma med det förslag, som

Kongl. Maj:t i sådant syfte kan finna anledning låta

utarbeta.

Stockholm den 6 maj 1898.

På sammansatta bevillnings- och lagutskottets vägnar:

FRITHIOF OHLSSON.

Reservation

af herr von Stapelmohr mot vissa delar af utskottets motivering.

Stockholm, K. L. Beckmana Boktryckeri, 1898.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:103 Skrifvelse till Konungen, angående skärpta straffbestämmelser för oloflig bränvinsförsåljning. s. 9 i texten