Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändringar i kongl. förordningen angående stämpelaf''giften den 9 augusti 1894.

1898-02-14 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1898:2, Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändringar i kongl. förordningen angående stämpelaf''giften den 9 augusti 1894.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

1

tolf: ut
-

J ><i*.l;i1

N:o 2.

t fri

i • i ro

Ankom till Riksd. kansli den 16 februari 1898, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändringar i kongl.

förordningen angående stämpelaf''giften den 9 augusti 1894.

(l:a A.)

Till bevillningsutskottet hafva hänvisats tre motioner med förslag till

förändrade bestämmelser angående stämpelafgiften, nemligen motionerna

n:0 13 inom Första Kammaren, af herr P. M. Söderberg, om frihet från

stämpelafgift för bevis af veterinär, n:o 4 inom Andra Kammaren, af herr

. Persson i Tallberg, om frihet från stämpelafgift för lagfartsprotokoll i

visst fall, samt n:o 99 inom Andra Kammaren, af herr A. Petri, om

ändrade bestämmelser i fråga om stämpelafgift för vexel.

. i nämnda, _ af herr Söderberg väckta motion hemställes, att då enligt

motionärens åsigt bevis, som utfärdas af veterinär, borde, i likhet med

s°™1 sta(igadt i fråga om bevis af läkare, meddelas utan stämpelaigiit,

Riksdagen måtte besluta, att bevis af veterinär skall vara fritt

tran stämpel.

0 Enligt förordningen angående stämpelafgiften den 9 augusti 1894 är,

pa sätt motionären framhållit, bevis, utfärdadt af läkare, fritt från stämpel!

Något särskildt stadgande om stämpel a bevis, utfärdadt af veterinär, föreBih.

till Riksd. Vrot. 1898. 5 Sami. 1 Afd. 2 Höft. (N:o 2) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

kommer deremot icke, utan torde dylikt bevis fa hänföras till den i för

ordningen upptagna rubriken »bevis, annat», h vilket af de statsmyndigheter

som i förordningen hänföras till första afdelningen, skall beläggas

med stämpel till belopp af 50 öre; och då i statens tjenst anstälde veterinärer,

hvilka icke äro i förordningen särskild! nämnda, skola hänföras till

de i’första afdelningen uppräknade myndigheter, torde häraf följa, att

bevis, utfärdade af statens veterinärer, skola beläggas med stämpel åt 50

öre. Motionären har emellertid icke vare sig lemnat nagra uppgifter om

de fall, då dylika bevis erfordras, eller påvisat, att några olägenheter af

föreskriften om deras beläggande med stämpel förefinnas. Af de upplysningar,

utskottet inhemtat i frågan, synes framgå, att stämpelbeläggnmg

af bevis, utfärdade af veterinärer, hvilka ju till stor del icke äro statens

tjensteman, endast i ytterst ringa utsträckning förekommer och hufvudsakligast

vid export af kreatur. Då det emellertid synes utskottet icke

obilligt, att dervid eu afgift i form af stämpel uttages, samt denna afgift i

allt fall icke kan anses vara af någon större, betydelse, finner sig utskottet

sakna anledning att tillstyrka någon ändring af stämpelförordningen i

det af motionären antydda syfte, samt hemställer,

f:o) att herr Söderbergs ifrågavarande motion icke

måtte af Riksdagen bifallas.

Stämpelafgiften för lagfartsprotokoll, likasom för protokoll i allmänhet,

som utgifves till part, utgör i vanliga fall vid underdomstolar å landet.

2 kronor för första arket och 1 krona 50 öre för hvarje af de öfnga

arken samt vid underdomstolar i stad 1 krona för hvardera af första och

andra arket samt 1 krona 25 öre för hvarje af de öfriga arken.

Undantag härifrån beslöts af 1887 års Riksdag, som, enär lagtartskostnaden

icke sällan blifvit mycket betungande för de sterbhus, der den

hufvudsakligaste tillgången utgöres af en liten fastighet och delegarne äro

många, medgaf stämpelfrihet för protokoll angående lagfart a fång till

fast egendom genom giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet å egendomen

i dess helhet icke uppgår till 1,000 kronor. Stämpelfrihet för lagfartsprotokoll

utsträcktes sedermera af 1891 års Riksdag till att gälla alla sadana

fång till fast egendom genom giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet

å den egendom, hvarå lagfart sökes, icke uppgår till 1,000 kronor.

Herr Persson hemställer nu i sin ofvanberörda motion, att Riksdagen

måtte besluta sådan ändring i kongl. förordningen af den 9 augusti 1894

angående stämpelafgiften, att protokoll rörande lagfart a fång till tast

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

3

egendom skall vara från stämpel fritt, vare sig fånget skett genom giftorätt,

arf, köp, gåfva, testamente eller byte, der taxeringsvärdet eller köpesumman

å den egendom, hvarå lagfart sökes, icke uppgår till 1,000 kronor.

Detta förslag afser en ytterligare utsträckt stämpelfrihet för lagfartsprotokoll

än den, som nu finnes stadgad, så att, under förutsättning att

taxeringsvärdet eller köpesumman å den egendom, hvarå lagfart sökes,

icke uppgår till 1,000 kronor, nämnda förmån skulle tillgodokomma icke

blott den, som söker lagfart på grund af giftorätt eller arf, utan äfven

den, som genom köp, gåfva, testamente eller byte åtkommit fastighet.

Äfven vid sistlidet års riksdag väckte herr Persson motion med enahanda

hemställan samt anförde deruti, efter erinran om den af Riksdagen

redan medgifna stämpelfriheten för protokoll angående lagfart å fång till

fast egendom af mindre värde genom giftorätt eller arf, följande:

»Den grundsats, att å lagfartskostnaden för fastighet hänsyn bör tagas

till egendoms värde, har sålunda tillämpats beträffande fastighetsöfverlåtelse

genom arf och giftorätt. Och tillämpningen af denna grundsats

har helsats med mycken tillfredsställelse, särskildt i de delar af vårt land,

der egendomarne äro små och deras värden ringa.

Och när bestämmelsen om lättnader i lagfartskostnaden i ofvannämnda

fall visat sig vara i enlighet med billighet och rättvisa och har

kunnat ske utan olägenhet, så torde samma bestämmelse kunna och böra

tillämpas äfven vid lagfart å annan fastighetsöfverlåtelse, vare sig den sker

genom köp, gåfva, testamente eller byte.

Man kan visserligen häremot invända, att, beträffande lagfartskostnaden,

i hvad densamma är beroende af stämpelafgiften, tillbörligt afseende

är fästadt å fastighetens värde derigenom, att öfverlåtelsehandling skall, då

den för lagfart företes, förses med stämpel till visst belopp för hvarje 100

kronor af fastighetens värde, eller, der köpesumman öfverstiger taxeringsvärdet,

helägges afliandlingen med stämpel för hvarje 100 ki-onor af köpesumman.

En sådan invändning kan visserligen vara rigtig från en synpunkt,

men det torde dock icke kunna bestridas, att vid en större fastighetstransaktion

mera bärighet för kostnader torde företinnas för hvarje 100

kronor än vid mindre sådana. Och derjemte torde äfven hänsyn tagas

dertill, att de kostnader, som äro förenade med åvägabringandet af sjelfva

uppgörelsen, i många fall kunna blifva lika stora för en mindre egendom

som för en större sådan. Och särskildt nu, då lagen af den 27 juni 18‘.Ki

angående hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring skall tillämpas,

blifva kostnaderna mycket dryga. Och beträffande afsöndringar blifva kostnaderna

så mycket känbarare för fastighet af ringa värde, som afgiften för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

Konungens befallningshafvandes fastställelse derå är lika, vare sig egendomen

har större eller mindre värde.»

Motionen afstyrktes emellertid af utskottet, dervid utskottet yttrade:

»De skäl, som ligga till grund för stadgandet om befrielse för eu afliden

fastighetsegares efterlemnade make eller arfvingar att erlägga stämpel

för protokoll rörande lagfart å fastigheten, kunna emellertid icke anses i

samma mån föreligga i fråga om personer, som genom annat fång än

giftorätt och arf åtkommit fastighet af sådant ringare värde. Med ifrågavarande

skattelindring har tydligen afsetts det särdeles på landsbygden

synnerligen ofta förekommande förhållandet, att en afliden persons enda

nämnvärda qvarlåtenskap utgöres af en obetydlig fastighetslott, hvaraf han

och hans familj haft sitt uppehälle. Vid sådant fall har det synts billigt,

att så mycket som möjligt minska kostnaden för sterbhusdelegarne vid

fullgörande af deras skyldighet att söka lagfart å fastigheten; och härtill

har så mycket större anledning förefunnits, som, innan nu gällande förordning

angående lagfart å fång till fast egendom trädde i kraft, någon

skyldighet att söka lagfart å fastighet, åtkommen genom giftorätt eller art,

alls icke förefanns. Hvad deremot angår annat slag af åtkomst till fast

egendom, så kunna väl tänkas fall, der en skattelindring af denna art

skulle kunna anses lika berättigad som i fråga om giftorätt och arf, men

i regel torde förhållandena ställa sig helt annorlunda. Ej sällan förekommer,

att förmögna personer inköpa mindre fastigheter för anläggningar

af olika slag, för beredande af bostad eller dylikt, för hvilka fall

någon anledning naturligen icke förefinnes att minska kostnaderna för

lagfart, och endast sällan torde det hända, att någon, som köper eller tillbyter

sig en fastighet, är så fattig, att den jemförelsevis ringa kostnaden

för stämpel till lagfartsprotokollet kan anses för honom betungande. An

mindre anledning synes förefinnas att göra något mildrande undantag

för dem, som genom gåfva eller testamente blifva egare af fastighet.»

Utskottets hemställan bifölls derefter af Första Kammaren, hvaremot

Andra Kammaren biföll motionen, och blef vid den i anledning häraf

företagna gemensamma omröstningen motionen afslagen med 191 röster

mot 162.

Mot utskottets anförda afstyrkande skäl erinrar nu motionären, att

sådana fall, der förmögna personer inköpa fastigheter för anläggningar

och tomtplatser till lägre värde än 1,000 kronor, vore så få, att de borde

räknas till undantagen och sålunda ej få lägga hinder i vägen för en

reform, som vore afsedd att bereda lättnader åt de mindre bemedlade.

Vidare hänvisar motionären till den vid behandlingen af utskottets betänkande

i frågan sistlidet år i Andra Kammaren förda diskussionen samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

5

yttrar slutligen, att, då den majoritet, som då af gjorde frågan, kunde sägas

vara ringa, utskottets afstyrkande ganska mildt och Andra Kammaren

afgjordt varit för motionen, motionären vågade förnya sitt förslag.

Enligt hvad inom utskottet blifvit upplyst, är i vissa trakter af Dalarne

jorden till stor del styckad i mycket små lotter af högst obetydligt värde,

hvilka, tillhörande olika egare, ligga blandade om hvarandra. Vid fång

till sådana små jordstycken kan ofta stämpeln till lagfartsprotokollet,

hvilken i vanliga fall är utan nämnvärd betydelse, anses vid jemförelse

med köpeskillingen betungande. Genom ett borttagande af stämpeln i

sådana fall skulle möjligen kunna underlättas ett i omförmälda trakter

uppkommet sträfvande att genom inköp af nämnda små jordlotter söka

samla dem, som gränsa till hvarandra, i samma egares hand och sålunda

åstadkomma en förbättring i det missförhållande, som i antydda afseende

nu är rådande. Äfven för landet i dess helhet skulle en lindring i

stämpelafgiften i nu ifrågavarande hänseende kunna medföra en fördel, i

det att en sådan åtgärd måhända skulle, om ock i ringa mån, kunna bidraga

till att bereda möjlighet för mindre bemedlade att förskaffa sig egna

hem. Utskottet anser derför en ändring af stämpelförordningen i den af

motionären föreslagna rigtningen kunna vara gagnelig, om den än eger sin

hufvudsakligaste betydelse allenast för en liten del af landet; och torde

den minskning i statsinkomsterna, som derigenom skulle vållas, icke vara

af den betydelse, att något afseende dervid bör fästas. Dock finner

sig utskottet icke kunna förorda stämpelfrihet i hela den utsträckning, som

motionären föreslagit, utan anser ett värde af 400 kronor eller det belopp,

intill hvilket enligt nu gällande stämpelförordning frihet från stämpel

eger rum för bröstarfvinges arfslott, lämpligen kunna stadgas såsom gräns

mellan de fång, för hvilka den föreslagna skattelindringen skall gälla

eller icke.

1 enlighet med hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

2:o) att Riksdagen ville i så måtto bifalla herr Perssons

motion, att Riksdagen besluter, att 3 § af förordningen

angående stämpelafgiften skall i nedan angifna

del erhålla följande förändrade lydelse:

•> Protokoll angående lagfart å fång till fast egendom

genom giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet

å den egendom, hvarå lagfart sökes,

icke uppgår till 1,000 kronor, eller ä annat

fång, der taxeringsvärdet eller köpesumman för

egendomen icke uppgår till 400 kronor,........... fritt».

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

Enligt nu gällande förordning angående stämpelafgiften skall vexel,

som utfärdas inom riket att å inrikes ort betalas, vid utställandet förses

med stämpel af 20 öre för belopp, öfverstigande 100 men ej 300 kronor,

30 öre för belopp, öfverstigande 300 men icke 500 kronor, 50 öre för belopp,

öfverstigande 500 men icke 1,000 kronor, samt derutöfver 50 öre för

hvarje påbörjadt tusental kronor, hvarå vexeln lyder. Härifrån göres

dock undantag för postremissvexel och vexel, som är stäld att vid uppvisandet

betalas af medel, som hos bank eller bankir föras i räkning för

utställaren, för hvilka slag af vexlar frihet från stämpel eger rum.

Vexel, stäld att å utrikes ort betalas eller utfärdad å utrikes ort,

skall, innan den här i riket öfverlåtes eller till godkännande eller betalning

företes, förses med stämpel af 50 öre för belopp, ej öfverstigande

1,000 kronor, och derutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt tusental kronor,

hvarå den lyder; dock att frihet från stämpel eger rum för vexel, som är

dragen af bank eller bankir inom riket å bank eller bankir å utrikes ort

samt är betalbar endast i utlandet vid uppvisandet, äfvensom för vexel,

som är dragen från utlandet på utlandet och endast är betalbar i utlandet.

Utöfver sålunda stadgad stämpelafgift skall godkänd eller protesterad

vexel, då den för vinnande af betalning hos offentlig myndighet företes,

förses med särskild stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det

kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes.

I den här ofvan omtalade, af herr Petri väckta motionen har förslag

framstälts derom, att Riksdagen behagade besluta sådan förändring i förordningen

angående stämpelafgiften af den 9 augusti 1894, att vexel, ''utstäld

af svensk undersåte, endast förses med stämpel, då den för vinnande

af betalning uppvisas inför offentlig myndighet.

Till grund för detta förslag anför motionären:

»Vid 1894 års riksdag aflat Kongl. Maj:t proposition om ny stämpelförordning

och i medföljande statsrådsprotokoll motiverades den föreslagna

stämpelbeläggningen å vexlar på följande sätt:

»Grundtanken i stämpelbeskattningen å handlingar, som förmedla

omsättningen af det rörliga kapitalet, är den, att detta kapital, som tillför

sin egare större skatteförmåga än den, som medföljer inkomst af arbete,

och derjemte till följd af sin natur lätt kan undandraga sig den allmänna

inkomstbeskattningen, skall träffas af en komplementär beskattning, då det

öfvergår från en hand till en annan och sålunda liksom visar sig. Att det

i det stora hela blifver det rörliga kapitalet inom landet, som kommer att

bära sagda beskattning, är otvifvelaktigt, ehuru dess verkan i hvarje särskilt

fall icke alltid låter sig på förhand beräknas.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 7

Meningen var alltså, att kapitalet skulle liufvudsakligast drabbas af

den nya skatteformen, men denna uppfattning ansågs redan då af såväl

bevillningsutskottet som majoriteten i Andra Kammaren vara tvifvelaktig.

Utskottet afstyrkte all stämpelbeläggning af vexlar, och Andra Kammaren

godkände utskottets utlåtande, hvaremot Första Kammaren antog nu gällande

förordning i detta hänseende. Vid gemensam omröstning i Riksdagen

segrade Första Kammarens beslut dock endast med 178 röster (97

i Första och 81 i Andra) mot 166 (39 i Första och 127 i Andra Kammaren).

Hafva nu åsigterna, att kapitalet skulle hufvudsakligen drabbas af

denna beskattning, besannat sig? Nej, enligt min och mångas åsigt, för

visso icke. Då förordningen ej innehåller något om att kapitalet, som

lemnar penningar, skall betala stämpeln, hvilket måhända var en af förutsätta!

ngarne, så drabbar stämpelafgiften hufvudsakligen de mindre bemedlade,

som i saknad af eget kapital nödgas diskontera vexlar, och blifva

de derigenom endast ytterligare betungade. Orättvisan af stämpelbeläggning

å vexlar faller så mycket mer i ögonen, när sådana handlingar, hvilka

verkligen representera kapitalet, såsom kuponger till obligationer och

aktier, ännu äro stämpelfria.

Förordningen, sådan den nu är, kan dessutom af dem, som den afsåg

att träffa, kringgås på åtskilliga sätt, hvarigenom statsverket går miste

om den påräknade inkomsten. Utländske köpmän t. ex., som förut sålde

varor mot accepterad vexel, taga nu i stället reverser, hvilka, vid uppvisande

för inkassering, ej behöfva stämpelbeläggas.»

Innan 1894 års stämpelförordning blef gällande, förefanns icke någon

skyldighet att med stämpel förse inrikes vexel i annat fall, än då den för

vinnande af betalning hos offentlig myndighet företeddes, i hvilket fall

den skulle vara försedd med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor

af det kapitalbelopp, för hvilket betalning söktes. Men der vexel

stäldes att å utrikes ort betalas eller var utfärdad å utrikes ort, skulle,

oberoende af den stämpel, som i allmänhet var stadgad, vexeln, då den

utstäldes, eller, om den utfärdades utom riket, innan (ten här i riket

öfverlätes eller till godkännande eller betalning företeddes, beläggas med

stämpel af 50 öre, när den lydde å mindre belopp än 1,000 kronor, men

eljest af 1 krona; dock att frihet från denna stämpelbeläggning egde rum

för vexel å mindre belopp än 100 kronor.

Storleken af den inkomst, som nu utgående stämpelafgift för inrikes

vexlar tillför statsverket och som således skulle genom upphäfvande af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

denna skatt gå förlorad, kan icke med bestämdhet uppgifvas, men torde

enligt beräkning, som inom utskottet verkstälts, sannolikt uppgå till mer

än en half million kronor om året.

Genom införandet af stadgandena om vexlars förseende med stämpel

afsågs, såsom motionären erinrat, att beskatta det rörliga kapitalet, då det

öfvergår från en hand till en annan. Hvad beträffar inrikes vexlar, kan

väl nämnda syftemål icke anses i allmänhet hafva vunnits, i det att stämpelafgiften

för sådana vexlar i de flesta fall måste betalas af den, som enligt

lagstiftarens mening icke borde drabbas af densamma. Så vidt utrönas

kunnat, har emellertid något nämnvärdt hinder i vexelrörelsen icke genom

stämpelafgiften uppkommit, och några starkare klagomål häröfver hafva

icke heller försports. På grund häraf och då ännu icke mer än omkring

tre år förflutit, sedan denna stämpelafgift började tillämpas, finner utskottet

icke tillräcklig anledning föreligga att för närvarande vidtaga någon förändring

i nu gällande stadganden angående stämpelafgift för vexel samt

hemställer fördenskull,

3:o) att herr Petris ifrågavarande motion icke måtte

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 februari 1898.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

9

Reservationer

vid punkten 3:o)

af herr Fredholm, som anfört:

»Då vid 1894 års riksdag ny förordning angående stämpelafgiften

antogs att träda i kraft med året 1895, afstyrkte bevillningsutskottet

Kongl. Maj:ts förslag att införa stämpel å inrikes vexlar, och blef denna

utskottets hemställan af Andra Kammaren utan votering godkänd. Men

enär Första Kammaren derom fattade ett annat beslut, blef stämpel vexlar

åsatt genom gemensam omröstning, vid hvilken 127 af Andra Kammarens

ledamöter röstade emot införandet af denna stämpelafgift och 81 för.

Beträffande olämpligheten af att belägga inrikes vexlar med stämpel

hyser jag fortfarande samma mening som vid 1894 års riksdag, och har

jag derför icke kunnat biträda den hemställan, som af utskottet med anledning

af herr Petris motion blifvit gjord. Såsom skäl för denna min

från utskottets majoritet afvikande mening anhåller jag att få anföra:

Genom införandet af nu gällande stadganden i afseende å vexlars

förseende med stämpel afsågs att beskatta det rörliga kapitalet, när det

öfvergår från en hand till en annan, och detta i syfte att skatten skulle

drabba förmögenheten. Detta syftemål kan emellertid icke obetingadt anses

hafva vunnits, enär rörelsekapitalet icke alltid utgör ett tillförlitligt kännetecken

på egandet af motsvarande förmögenhet. Ofta förekommer, att

mindre bemedlade personer för erhållande af försträckning i penningar

låta i bankinrättning diskontera vexlar, i hvilket fall städse låntagaren

nödgas betala stämpelbeloppet. I de flesta fall blir följden deraf den, att

skatten måste betalas af den, som enligt lagstiftarens mening icke borde

drabbas af densamma. Men en långt vigtigare synpunkt är dock den

inverkan, som genom nu ifrågavarande skatteform utöfvas å landets näringslif.

Genom bruket af vexlar såsom betalningsmedel, hvilket bruk i vårt

land först på senare tider kommit till allmännare användning, åstadkommes

en högst väsentlig förmån och lättnad för handel och industri, i det

att köpmannen eller producenten genom erhållandet af accepterad vexel

såsom betalning för levererade varor dels blifver i tillfälle att kunna vid

Bill. till Itilcsd. Prut. 18118. 0 Sami. 1 Afcl. 2 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande JS2o 2.

behof anskaffa penningar på grund af sin fordran, dels ock erhåller ett

verksamt medel för indrifning af densamma. Genom vexlare beläggande

med stämpel kan väl icke deras användande förhindras, och erfarenheten

har också visat, att så icke skett, men denna åtgärd är dock otvifvelaktigt

egnad att i någon mån motverka bruket af ett synnerligen godt och för

industriens och näringarnas obehindrade utveckling snart sagdt oumbärligt

kreditmedel. Härjemte torde ock höra tagas i betraktande, att da stämpelbeloppet

måste beräknas å vexelns hela belopp, hvilket motsvarar köpmannens

eller producentens fordran för levererade varor, skatten i många

fall kan vara ganska stor i förhållande till den vinst, som tillkommer

köpmannen eller producenten.

Många och goda skäl synas mig sålunda tala för att denna skatt ellei

stämpelafgiften å inrikes vexlar icke längre bibehålies, såsom varande en

olämplig skatteform, betungande för näringslifvet och i många fall alls

icke drabbande den, som man afsett att beskatta, eller den förmögne,

hvarför denna stämpelafgift enligt mitt förmenande bör afskaffa. Men

då samma skäl icke kunna göras gällande, hvad utrikes vexlar beträffar,

torde den nu gällande stämpelafgift, som är dem åsatt, böra bibehållas,

hvarför jag tillåter mig hemställa,

att Riksdagen måtte i anledning af herr Petris

motion besluta, det rubriken »Vexel» under § 8. i förordningen

angående stämpelafgiften den 9 augusti 1894

skall erhålla följande förändrade lydelse:

» Vexel, godkänd eller protesterad; lika med skuldebref.

Der vexel ställes att å utrikes ort betalas eller

är utfärdad å utrikes ort, skall, oberoende af den

stämpel, som i allmänhet är stadgad, vexeln, då

den utställes eller, om den utfärdas utom riket,

innan den här i riket öfverlåtes eller till godkännande

eller betalning företes, förses med stämpel

af 50 öre för belopp, ej öfverstigande 1,000 kronor,

och derutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt tusental

kronor, hvarå den lyder; dock att frihet från stämpel

eger rum för vexel, som är dragen af bank eller

# bankir inom riket å bank eller bankir a utländsk

ort samt är betalbar endast i utlandet vid uppvisandet,

äfvensom för vexel, som är dragen från

utlandet på utlandet och endast är betalbar i utlandet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

År vexel utfärdad i flere exemplar och har

ett af dem blifvit med nyssnämnda särskilda stämpel

försedt, vare de öfriga från sådan stämpel fria.»»

af herr Meyer

samt, mot utskottets motivering, af herrar Gavelin, Weinberg, friherre

Kling spor, Philipson, Jansson, Göransson och Dahlstedt.

Härjemte har herr Bergendahl begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i den slutliga behandlingen af detta ärende.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:29 Skrifvelse till Konungen angående stämpelafgiften. s. 12 i texten