Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändringar i gällande legostadga.

1898-03-01 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1898:33, Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändringar i gällande legostadga.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

N:o 33.

Ank. till Pdksd. kansli den 1 mars 1898 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändringar i

gällande legostadga.

Uti en inom Första Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad

motion n;o 7 anför herr von Möller, sedan han erinrat, att alltsedan

tillkomsten af legostadgan den 23 november 1833 upprepade gånger

för Riksdagen framlagts förslag, afseende mer eller mindre omfattande

ändringar i densamma, samt att vid 1883 års riksdag, då fråga om

revision af legostadgan i dess helhet förevar, lagutskottet i sitt afstyrkande

utlåtande angående motionen derom yttrat, att en dylik revision

i alla händelser icke torde kunna länge uppskjutas, men att, ehuru

sedan dess femton år förflutit, nämnda stadga dock ännu qvarstode i oförändradt

skick med sina brister och sin i många afseenden föråldrade

uppfattning, om också med i andra hänseenden stora förtjenster och

praktiska bestämmelser:

»För den, som således i likhet med mig hyser den uppfattningen,

att det för såväl husbönder som tjenare är ojemförligt fördelaktigare, att

deras inbördes rättsförhållanden regleras genom en allmän legostadga än

genom skriftliga arbetsaftal, gällande för hvarje särskildt fall, måste det

derför synas önskvärdt, att de den nu gällande legostadgan vidlådande

bristerna snarast möjligt genom införande af mera tidsenliga bestämmelser

i de fall, der sådant kan anses erforderligt, blifva undanröjda, så att ej

stadgan i dess helhet slutligen som fullständigt antiqverad upphäfves

för att ersättas med fria aftal och arbetskontrakt. På landsbygden åt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

minstone skulle ett dylikt sätt att ordna tjenstehjonsförhållandena vålla

stora svårigheter dels till följd af de arbetssökandes naturliga motvilja

mot att underskrifva kontrakt, hvars bestämmelser de icke vare sig till

innehåll eller påföljder i allmänhet vore i stånd att uppfatta, dels äfven

på grund af många arbetsgifvares såväl bristande skrifkunnighet som

särskildt oförmåga att upprätta något så när dugliga kontrakt. Följden

häraf blefve derför utan tvifvel otaliga tvister, rättegångar, missnöje

och ledsamheter.

Härvidlag framstår det gifvetvis för mig, att i en fråga af så omfattande

beskaffenhet, helst en omarbetning af legostadgan torde medföra

förändringar i åtskilliga andra dermed sammanhängande lagbestämmelser,

icke den enskilde motionären kan framställa ett fullständigt

och detaljeradt förslag utan bör väl detta hänskjutas till Kongl Maj:t,

som bäst torde kunna verkställa den erforderliga utredningen, hvadan

jag i detta hänseende endast tillåter mig framhålla några synpunkter,

som vid en blifvande omarbetning af legostadgan möjligen kunna förtjena

afseende, och påpeka en del missförhållanden, hvilka synas mig

kräfva ändring.

I flertalet af de under föregående riksdagar i förevarande ämne

väckta motioner har förordats införandet af de, exempelvis i Danmark

och Tyskland, brukliga betygsböckerna i stället för de hos oss föreskrifna

orlofssedlarne. Den fördel, som en husbonde genom införandet

af dylika böcker skulle uppnå, nemligen en fullständig uppgift på den

tjenstesökandes föregående anställningar, synes mig emellertid ej uppväga

de stora olägenheter, som förlusten af en dylik betygsbok för

tjenaren skulle kunna medföra, oafsedt det betungande i skyldigheten

att för en kanske ofta aflägset boende länsman vid hvarje tjenstebyte

uppvisa boken. Legostadgan innehåller dessutom i § 24, sista punkten,

ett stadgande, som, om detsamma efterlefdes, borde kunna vara uti

ifrågavarande hänseende fullt tillräckligt, nemligen åliggandet för husbonde

att å frånsidan af nästföregående orlofssedel göra anteckning

derom, att han utfärdat betyg för den senare tjenstetiden.

Med afseende åter på orlofssedelns innehåll anser jag, att § 21 i

legostadgan borde ändras derhän, att husbonde, i likhet med stadgandet

i danska Tyendeloven af år 1854, blott egde skyldighet att afgifva intyg

om tjenstebefattningens beskaffenhet, om tjenstetiden och om ledighet

från tjensten, med rätt för honom, om han så önskade, att tillfoga

något vitsord om tjenarens fräjd och duglighet. Genom en lag af 29

mars 18(17 förbjöds i Danmark införande i Skudsmaalsbogen af några

andra uppgifter än om tjenstetiden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

De nu enligt § 21 legostadgan gällande bestämmelserna om orlofssedelns

innehåll hafva nemligen gjort densamma i det närmaste värdelös

för såväl husbönder som tjenare. För den samvetsgranne husbonden är

det motbjudande att utfärda en orlofssedel, som ej är fullt sanningsenlig,

men å andra sidan, så länge vittnesjäfvet för tjenare qvarstår i lagen, är

det i de flesta fall för husbonden omöjligt att undgå obehag från en

tjenare, som förmenar sig hafva erhållit orättvist tjenstebetyg. Följden

häraf har blifvit det allt för vanliga förbigåendet af de i momenten 3

och 4 af § 21 föreskrifna uppgifterna, hvithet i förening med de omskrifningar,

försåtliga antydningar och öfverdrifna uppgifter, som gemenligen

i våra tjenstebetyg förekomma, naturligtvis förringa den

betydelse, ett verkligt godt betyg borde ega för en duglig och trogen

tjenare.

En fråga, hvilkens lösning torde möta långt större svårigheter, är

den om förändring af flyttningstiden på landet, detta beroende på den

stora olikheten i vårt lands klimatiska och dermed sammanhängande

arbetsförhållanden. Också hafva härom väckta motioner icke lyckats

vinna Riksdagens bifall. Den ändring torde likväl kunna i förevarande

hänseende med fog påyrkas, att en tjenare — äfven utom Stockholm

— som tillträder sin plats å annan än nu lagstadgad tid, exempelvis

om våren, jemväl skulle vara bunden af legostadgans föreskrifter..

Äfven sista punkten af § 6 har varit föremål för åtskilliga ändringsförslag.

Visserligen kan det för en husbonde i många fall vara

mycket betungande att utbetala lön till en tjenare, som till följd af

sjukdom under en längre tid är till arbete oförmögen, men å andra

sidan synes det mig — som äfven af 1873 års lagutskott framhölls

— icke vara öfverensstämmande med den mensklighetskänsla, som

bör besjäla en husbonde gent emot tjenaren, att denne, som kanske

genom öfveransträngning under arbete i husbondens tjenst ådragit sig

sjukdom, skulle drabbas af större ekonomisk förlust än den, som redan

nu finnes stadgad i förenämnda § 6. Möjligen skulle ett tillägg i öfverensstämmelse

med en af 1862 års motioner hos ridderskapet och adeln,

pag. 269, härvidlag kunna göras.

Den i imperativ form i § 10 Iramstälda anmaningen, att »tjenstehjon

skall i sitt förhållande vara gudfruktigt» o. s. v., lärer näppeligen

kunna anses vara fullt på sin plats i en lag rörande arbetsaftal, då en

tjenares såväl som hvarje annan persons religiösa öfvertygelse eller

»gudsfruktan» väl måste betraktas som hans personliga ensak, deri

hvarken lagstiftaren eller husbonden bör ega att obehörigen inblanda

sig. Beträffande den i samma § stadgade straffpåföljden för »försum
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

ligt, gensträfvigt eller oordentligt» tjenstehjon, nemligen hela lönens

förlust, torde denna val, sorgligt nog, stundom vara det mest verksamma

straffhotet mot en sådan tjenare; dock bör, enligt mitt förmenande,

i de fall der sagda straff måste tillämpas, det öfverskott af lönen, som

den från sin tjenst skilde tjenaren kan anses hafva intjenat, icke, sedan

husbonden fått sin skada ersatt, tillfalla denne, utan, i form af böter,

kommunens fattiga. Exempel saknas tyvärr ej derpå, att samvetslösa

husbönder missbruka ifrågavarande stadgande.

Angående den i § 5 omförmälda »husagan» håller jag visserligen

före, att en sådan välförtjent aga för en i tjensten lat eller tredskande

yngling är det mest lämpliga rättelsemedel, vida att föredraga framför

hans skiljande från tjensten med eu för hans framtid menlig orlofssedel,

men å andra sidan anser jag, att en sådan aga icke borde få tilldelas

den unga tjensteflickan, i hvarje fall icke utan något slags kontroll från

vare sig offentlig myndighets, föräldrars eller målsmäns sida. Så länge

ifrågavarande lagstadgande i dess nuvarande form qvarstår, äro för den

unga flickans anständighetskänsla sårande missbruk icke uteslutna.

Det är väl äfven att hoppas, det ridderskapet och adeln, som frivilligt

afstått från sina flesta och bästa privilegier, måtte snarast

möjligt afsåga sig den enligt § 31 i de adliga privilegierna stadgade,

ehuru numera väl aldrig tillämpade rätt »att vid små förbrytelser, uppstudsigheter

och försummelser tillbörligen aga och näpsa sina frälsebönder

och enskilde betjente».

Föreskriften i § 18, att föräldrar eller förmyndare ega att för

tjenstehjon under 21 år »utse första tjensten samt om vilkoren dervid

afsluta, hvilken tjenst han, så länge han ej fylt 21 år, utan föräldrars

eller förmyndares tillstånd, icke får uppsäga», torde äfven behöfva omredigeras.

För den händelse nemligen att omyndig tjenare af någon

anledning, med eller utan skäl, icke trifves i den åt honom utsedda

tjensten, lär han väl i de flesta fall kunna ställa så, att husbonden uppsäger

honom till afflyttning, hvarefter han ju eger frihet att på egen

hand söka tjenst på annat håll. Ett lämpligare stadgande vore väl, att

föräldrars eller förmyndares samtycke erfordrades för omyndig persons

antagande af tjenst.

§ 29 torde vara skäligen öfverflödig. Åtminstone skulle det deri

omförmälda fräjdebeviset lämpligen kunna ersättas med ett erkännande

från tjenstesökanden, att han mottagit städja och å viss dag är villig

anträda tjensten.

§ 39. Då enligt § 36 »husbonde eger när som helst öfverenskomma

med sitt tjenstehjon om vidare tjenst och då städjepenning

Bih. till Riksd. Vrål. 1898. 7 Rami. 11 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

derå gifva», och vidare »den, som förut ej varit i tjenst, må när som

helst städjas», borde väl äfven, »när tjenstehjon från dess senaste tjenst

företer behörig orlofsedel» (§ 35), sådant tjenstehjon jemväl när som

helst kunna städjas, och äfven uppsägning när som helst kunna ega rum

(naturligtvis dock ej afflyttning förr än i laga tid), så att husbonde eller

dennes ombud ej skulle kunna föiunena tjenare, när helst denne sådant

begärde, att utfå orlofsedel. Det är orimligt att såsom vilkor för, att

ett ingånget aftal skall falla under legostadgans bestämmelser, fordra,

att detta skall hafva afslutits inom den nu lagstadgade fristen af fyra

veckor, allra helst som den tjenstsökande ej alltid kan påräkna att under

denna tid hafva ens de fyra söndagarna lediga för sökande af ny tjenst.

I praxis sker också nu både uppsägning och städsel i de flesta fall å

olaglig tid.

I likhet med motionären vid 1862—1863 års riksdag anser jag,

att tjenstehjons rätt att välja husbonde ej bör lida den inskränkning, som

§ 48 i gällande legostadga medför, det vill säga, att jag icke anser rätt,

att en fastighetsegare på landet skall kunna, i sammanhang med egendomens

öfverlåtelse, jemväl tvinga sina förutvarande tjenare att qvarstanna

i ny husbondes tjenst. Jag medger gerna, att en dylik förändring

i § 48 kan medföra afsevärda olägenheter för den nye egaren, till följd

af möjlig svårighet att å tillträdesdagen kunna anskaffa nya tjenare,

men jag måste icke desto mindre fasthålla, att husbondens och tjenarens

ömsesidiga rättsförhållande bör vara af sådan natur, att tjenstehjon

icke skall åtfölja fast egendom likt annat inventarium, om köpare

eller borgenärer vilja öfvertaga det, personer, med hvilka han, om han

fritt kunnat bestämma, måhända aldrig velat hafva något att skaffa.

Af samma skäl torde möjligen äfven det i § 47 omnämnda förhållandet

böra beaktas, när husbonde under tjensteåret aflider och arfvingarna

ej äro den efterlefvande makan eller barnen.

§ 33. Det för ett fattigt tjenstehjon, särdeles om han har hustru

och oförsörjda barn, synnerligen betungande stadgandet, »att han ej

eger rätt, utan husbonde så vill, något af lönen utbekomma, innan det

sin tid uttjent», torde äfven behöfva ändras, så att tjenaren berättigades

att förslagsvis hvarannan eller tredje månad uppbära åtminstone

hälften af den lön, som belöpte sig på den gångna tjenstetiden, derest

ej annat vid städslingen aftalats.

Beträffande husbönders rätt att skilja tjenare från tjensten och

dessa senares rättighet att blifva entledigade, anser jag, i likhet med

motionären från 1862, några tillägg behöfliga.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

Husbonde bör eg a rättighet att afskeda tjenstehjon:

l:o) när tjenaren genom osedlighet ådragit sig smittosam sjukdom;

samt

2:o) när ogift tjenarinna befinnes hafvande.

Tjenare må ega rätt att fordra entledigande från tjensten:

l:o) när husbonde genom laga kraftegande dom blifvit förklarad förlustig

medborgerligt förtroende;

2:o) när husbonde söker förleda tjenare till brottsliga eller osedliga

handlingar eller, ifall andra till huset hörande personer på enahanda

sätt förgå sig, han icke efter anmälan tager tjenaren i behörigt

skydd;

3:o) när husbonden genom skymf eller annorledes uppenbarligen skadar

tjenarens goda namn och rykte.

I § 9, som af handlar sagda spörsmål, borde stadgandet: »derest

husbonde finnes hafva på sådant sätt sig emot tjenstehjon förgått» något

tydligare och utförligare formuleras.

Vidare vill jag påpeka, att legostadgans bötesbelopp äro i förhållande

till nu gällande penningvärden orimligt låga och derför overksamma

samt dessutom ojemna. Så stadgas exempelvis lika böter, 6 riksdaler

32 skillingar, för olaga städsel som när husbonde (§ 42) lockar

annans tjenstehjon att tjensten uppsäga.

Skärpta bötes- eller andra straffbestämmelser torde äfven vara af

nöden i fråga om tjenares uraktlåtenhet att vid afflyttning uttaga prestbetyg

för att förekomma den häraf uppstående oredan vid mantalsskrifningar

och frågan om hemortsrätt i fattigvårdsmål m. m.

I förbigående tillåter jag mig att påpeka, huruvida icke ett förtydligande,

en förändring eller ett upphäfvande af § 38 i kongl. förordningen

angående kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 torde

vara lämplig, i det denna stadgar, att kommunalnämnd bland annat skall

»handhafva och tillämpa allt, hvad enligt allmänna författningar nu är

till sockennämnds handläggning öfverlemnadt» samt det enligt kongl.

förordningen om sockennämnden på landet 1843, § 2 mom. 1, tillkommer

sockennämnd att upptaga frågor »om tjenstefolks olydnad mot

husbönder». Många kommunalnämnder torde emellertid ej vara i stånd

att bedöma vare sig innebörden af detta åliggande eller dess praktiska

påföljd.

Slutligen vill jag som ett önskemål för en blifvande ny legostadga

framhålla, att densamma måtte affattas så lättfattligt och öfverskådligt

som möjligt, då den ju i främsta rummet är afsedd att utgöra ett rättesnöre

för den icke juridiskt bildade allmänheten.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

Såsom jag redan förut anmärkt, kan, hvad jag här anfört som

stöd för min uppfattning, att nya förhållanden kräfva i tid ändrade

lagar, ingalunda ega anspråk på att anses som en i något afseende

fullständig eller uttömmande utredning. Då jag emellertid anser frågan

om en snar omarbetning i tidsenlig rigtning af legostadgan vara af den

största betydelse för landets husbönder och tjenare, vågar jag härmed

vördsamt föreslå, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kong!. Maj:t anhålla

om utarbetande och framläggande för Riksdagen af förslag till

ny legostadga för husbönder och tjenstehjon.

Smärre ändringar i och tillägg till legostadgans bestämmelser hafva

vid innevarande riksdag föreslagits uti två inom Andra kammaren

väckta och derifrån till lagutskottet hänskjutna motioner n:o 19 af herr

A. J. Ericson och n:o 179 af herr P. Pehrsson i Åkarp.

Herr Ericson föreslår, att Riksdagen måtte för sin del besluta den

ändring i § 39 af legostadgan, att detta lagrum komme att lyda:

»Vill husbonde skiljas vid tjenstehjon eller tjenstehjon vid husbonde,

ege husbonde tjenstehjon uppsäga, och tjenstehjon tjenst sin,

ifrån och med den 1 till och med den 24 september — — — som

förut.»

Till stöd för detta förslag, som innebär en förändring af den allmänna

uppsägningstiden beträffande tjenstehjohsaftal från den nu stadgade

tidsperioden från och med den 26 juli till och med den 24 augusti

till tiden ifrån och med den 1 till och med den 24 september, anför

herr Ericson, bland annat: att den nu bestämda uppsägningstiden och

utfärdande af betyg för tjenare, som skulle flytta först den 24 oktober,

vore för tidig, i synnerhet för jordbruksarbetare, framginge bäst deraf

att den vigtigaste arbetstiden återstode, då betyg om tjenares duglighet

skulle utfärdas. Denna tidiga uppsägningstid gåfve ock anledning till

större, för så väl tjenare som husbönder skadlig flyttning, hvarjemte

betygen ej alltid blefve utfärdade efter verklig förtjenst. Det vore

derför för båda parterna, så väl husbönder som tjenare, en fördel,

om uppsägningstiden framflyttades t. ex. till den 1 september, då den

vigtigaste bergningstiden i allmänhet vore slut, och god tid till förnyadt

tjensteaftal likväl återstode.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

Herr P. Pehrsson i Åkarp anför:

»Ehuru förslag om smärre ändringar i legostadgan sällan vunnit

något större biträde inom riksdagen, beroende hufvudsakligen på den

stora olikhet, som vårt land både till klimat och ekonomiska förhållanden

företer och som gör, att en lagändring i detta fall kan vara lika

opassande i den ena landsändan, som den skulle blifva till gagn i den

andra, har jag likväl dristat mig att nu framlägga ett förslag i sådant

syfte.

I rikets sydligare delar har särskildt under det senaste årtiondet

bland den jordbrukande befolkningen gjort sig starkt gällande en önskan

om flyttningstidens förläggande till en annan tidpunkt på året.

Såsom arbetena vid det mera intensiva jordbruket numera gestalta sig,

infaller flyttningstiden på landsbygden med sina åtta fridagar just då

landtmannen i hög grad behöfver forcera med de utvändiga göromålen,

för att innan vinterns inträdande få desamma verkstälda. Särskildt

i de orter, der sockerbetor eller annan liknande rotfrukt i större utsträckning

odlas och hvarå skörden under inga förhållanden med fördel

eller utan risk kan företagas hvarken tidigare eller senare än under

oktober månad, kan ett afbrott med göromålen på en veckas tid blifva

både förlustbringande och på annat sätt känbart.

En motion år 1892 om framskjutning af flyttningstiden, förslagsvis

eu månad eller derunder, vann rätt stor anslutning i båda kamrarne,

och lagutskottet tillstyrkte till och med en skrifvelse till Kongl Maj:t

om framläggandet af förslag till sådan lagändring, men frågan föll i

båda kamrarne. Den förändring, förslaget skulle föranleda i förordningen

om mantalsskrifning, var måhända största anledningen till att

frågan fick denna utgång.

Som nu syftet med en sådan lagändring mera afser att vinna en

vid nu lagstadgade flyttningstid knappast ersättningsbar arbetskraft vid

landtbruket, synes mig målet kunna ernås äfven på det sättet, att de

i förening med flyttningen bestämda fridagarne inskränkas till minsta

möjliga antal och tjenaren erhåller motsvarande frihet under annan tid

på tjenståret. Fridagarne hafva väl också från början varit afsedda

att lemna tjenaren någon tid för egna angelägenheter, men härtill kan

hvilken annan tid som helst på året vara lika lämplig. Med hänsyn

till huru friveckan i närvarande tid af många tjenare användes, vore det

för tjenaren både i sedligt och ekonomiskt hänseende en välgerning,

om fridagarne finge åtnjutas under andra förhållanden. Nog skulle

tjenstepersonalen hellre vilja betjena sig af några fridagar vid mid
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

sommartiden och jultiden, då väderlek och andra förhållanden äro mera

gynsamma för resor och besök.

Visserligen medgifver legostadgan, att genom öfverenskommelse

mellan vederbörande de nuvarande fridagarne kunna inskränkas, men

en allmän praxis har blifvit att sluta och börja tjeusten den lagstadgade

tiden, hvartill torde bidraga det välbehag, hvarmed alltid fridagarne

emotses. Om för sjelfva flyttningen tvenne dagar vore afsedda och

dessutom lagstadgadt, att vid städseln skulle öfverenskommas om trenne

fria söndagar under hvarje halfår, anser jag en till både husbönders

och tjenares fördel lycklig förändring vara åstadkommen.

Vidare, då ofta rättstvister förekomma mellan husbönder och tjenare

om löneförmåner, om städseln afslutas lagligt eller ej m. fl. förhållanden,

som svårligen kunna ledas i bevis efter det sätt städseln i

närvarande stund får ske, äfvensom med hänsyn till nu föreslagna

tillägg vid städseln, torde det vara nödigt och å ömse sidor till gagn,

att vid städseln alltid städj obevis tvåfaldt upprättades och hvilket af

både husbonde och tjenare undertecknades.

Slutligen föreslår jag, att ledgostadgan rättas i öfverensstämmelse

med den allmänt blifna praxis, att tjensteaftal i stad må få afslutas

äfven för halfår.

På grund af hvad jag härmed anfört, tillåter jag mig föreslå,

att Riksdagen för sin del beslutar följande ändringar och tillägg i

Kongl. Maj:ts förnyade ledgostadga af den 23 november 1833, att

lydelsen blir i

26 §. Städjobevis, som mellan husbonde och tjenstehjon, efter

hvad i 35 § sägs, upprättas, skall innehålla — — — och uppgift å

fridagar, lön och öfrige förmåner — — — öfverenskommit. Städjobeviset

undertecknas egenhändigt af husbonde och tjenare eller bevittnas.

32 §. Uppstår tvist — — — och innehåller städjobevis ej, hvad

härom — — — gifves.

35 §. När tjenstehjon -— — — derå gifva. Husbonde skall —

— — emottaga, och upprättas städjobevis i tvenne exemplar, af hvilka

husbonde och tjenstehjon hvardera ett till sig taga. När så stadt —

— — samtycke.

39 §. Vill husbonde skiljas — — — ifrån och med den 26 juli

till och med den 24 augusti, och i stad, för flyttning den 1 maj, ifrån

och med den 24 januari till och med den 22 februari. Sker ej — —

— som förut.

44 §. Flyttningsdag för tjenstehjon är å landet den 1 november

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 33. 15

och i stad, der tvenne flyttningsdagar få användas, den 1 november

och. den 1 maj.

Utom flyttningsdagarne åtnjute tjenstehjon under tjenstetiden frihet

från tjenstegöromålen trenne söknedagar under hvarje halfår, hvilka

dagar till datum vid städseln bestämmas och i städjobeviset intagas.

45 §. Tjenstehjon inställe sig i tjenst sist å andra dagen efter

flyttningsdag, derest ej annorlunda — — — öfverenskommits. Försummar

— — — skadan.

Då utskottet vid 1896 års riksdag afstyrkte bifall till en då föreliggande

motion om förslag till ny legostadga, skedde detta af den

anledning, att utskottet befarade, att vid en revision af stadgan i

dess helhet genom ändrade bestämmelser skulle bortfalla den ännu

qvarlefvande återstoden af det patriarkaliska förhållande mellan husbonde

och tjenstehjon, hvarå legostadgan vore grundad och som utgjorde

kärnpunkten i vår lagstiftning om tjenstehjonsaftal samt höjde detta

slags aftal öfver vanliga arbetsaftal.

De rätt många föråldrade och för nuvarande förhållanden olämpliga

bestämmelser, som finnas i den för mer än 60 år sedan tillkomna,

af alla förändringar så godt som oberörda legostadgan, af

hvilka bestämmelser flera äro af herr von Möller påvisade, medföra dock

ej obetydliga svårigheter samt äro jemväl i många fall af den beskaffenhet,

att partiella ändringar derutinnan skulle föranleda rubbning

af det inbördes sammanhang, som bör finnas emellan en lags samtliga

stadganden.

Vid sådant förhållande och då utskottet anser, att vid en omarbetning

af legostadgan hufvudgrunderna för densamma kunna och böra lemnas

orubbade eller i allt fall af en sådan varsamt beröras, finner sig

utskottet, som i allt väsentligt’ delar herr von Möllers uppfattning beträffande

de ändringsförslag han framstält, böra nu tillstyrka den af

herr von Möller förordade omarbetningen af legostadgan i dess helhet.

Vidkommande de af herrar A. J. Ericson och P. Pehrsson väckta

motioner om ändringar i nämnda stadga, anser utskottet af dem förordade

förändringar af uppsägningstiden icke vara lämpliga, likasom

utskottet, med undantag af herr Pehrssons förslag, att i alla städer

skulle finnas två flyttningsdagar om året, hvilket förslag torde vara att

beakta, finner hvad den sistnämnda i öfrigt föreslagit vara obehöfligt

eller af mindre vigt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

Godkännes emellertid utskottets uppfattning om behofvet af en

allmän revision af legostadgan, lärer icke blott de af herr von Möller

framstälda detaljanmärkningarne utan ock de utaf herrar A. J. Ericson

och P. Pehrsson i deras motioner framlagda förslag komma att vid

stadgans omarbetning tagas i behörigt öfvervägande och sålunda ej

nu böra föranleda till någon särskild Riksdagens åtgärd.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer xitskottet:

l:o) att herr A. J. Ericsons föreliggande motion

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

2:o) att herr P. Pehrssons motion icke må af

Riksdagen bifallas; och

3:o) att Riksdagen måtte, i anledning af herr

von Möllers motion, i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla

om utarbetande och framläggande för Riksdagen

af förslag till ny legostadga.

Stockholm den 1 mars 1898.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herr J. Anderson, som ansett att utskottet bort afstyrka bifall

äfven till herr von Möllers motion.

Herrar Husberg, Ohlsson och Jönsson hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., ''1898.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:102 Skrifvelse till Konungen med begäran om utarbetande af förslag till ny legostadga. s. 5 i texten