Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring af förordningen om biskopsval den 30 maj 1759.

1898-03-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 4,9 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1898:44, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring af förordningen om biskopsval den 30 maj 1759.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

U Ji. It

N:o 44.

!). r\''ir '' )''.j ’ i.-t!

Ank. till Riksd. kansli den 12 mars 1898, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring af

förordningen om biskopsval den 30 maj 1759.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion, n:o 145, anför herr S. J. Boethius:

Kongl. förordningen af den 30 maj 1759 angående biskopsval

innehölle med afseende på rättigheten att deruti deltaga tvenne stadgande^

af hvilka i synnerhet det ena ledde till uppenbara orättvisor.

Dessa stadganden förordnade, att i biskopsval deltoge — utom

alla kyrkoherdar och regementspastorer — »kapellanen ifrån hvart pastorat

och der flere kapellaner vore i pastoratet, då den som längst innehaft samma

syssla der i församlingen, så ock de vice pastorer, som förestode någon

ledig församling».

Stadgandet om kapellaners eller komministrars rätt att deltaga i

biskopsval uteslöte således från denna rätt komminister i pastorat med

mer än en komministralur, som icke vore äldst med afseende på sin

tjenstgöring såsom ordinarie i just det pastoratet.

Detta stadgande innebure eu dubbel orättvisa. Om man betraktade

saken från synpunkten af pastoratens storlek och betydenhet, funne man

nemligen, att förordningen ledde derhän, att den ene komministern i de

större och folkrikare pastoraten (t. ex. städerna) förvägrades att vid

biskopsval utöfva rösträtt, under det denna rätt tillkom me hvarje kom
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utletande N:o 44. 9

minister i de obetydligaste pastorat. Medan sålunda t. ex. i 7 små pastorat

på Uplands landsbygd alla dess 14 prester egde rösträtt, så finge af

Gefle stads presterskap, ehuru Gefle egde en folkmängd mer än 3

gånger så stor som de nämnda pastoraten tillsammans, endast två prester

utöfva rösträtt.

Icke mindre förvänd tedde sig förordningen i den punkt, hvarom

fråga vore, om man tänkte sig den enskilde prestens ställning under

olika skeden af hans tjenstgöring. Såsom extra ordinarie egde han

redan ett eller annat år efter sin prestvigning rätt att deltaga i biskopsval,

om han nemligen då vore vice pastor i ett pastorat under dess

ledighet. Sedan blefve han ordinarie såsom komminister i ett af de små

landtpastoraten och egde då likaledes denna rätt. Efter ganska många

år vunne han befordran till en komrninistratur i ett stort pastorat, t. ex.

i en stad. Men nu förlorade han vid sin befordran den rätt att i biskopsval

deltaga, som han egt på en mindre magtpåliggande plats, medan

han hade färre lefnads- och tjenstår.

Stadgandet tarfvade påtagligen en rättelse, så att jemte kyrkoherdarne

alla komministrar berättigades att i biskopsval deltaga.

Att kapellpredikanter icke nämndes i nu gällande förordning om

biskopsval vore antingen en otydlighet, i fall förordningen ville tillerkänna

dem rösträtt, eller en orättvisa, i fall förordningen ville frånkänna

dem denna rätt. Äfven kapellpredikanten vore innehafvare af

ordinarie tjenst. Hans arbete och ansvar vore detsamma som en komministers,

ja, vanligen större än en komministers i en moderförsamling,

der kyrkoherden delade arbetet med komministern. Af liknande skäl

syntes äfven brukspredikanter och pastoratsadjunkter med fast anställning

böra tillerkännas rätt att deltaga i biskopsval. Och då regementspastorer

allaredan hade denna rättighet sig medgifven, torde densamma jemväl

böra tillerkännas ordinarie domkyrkosyssloman^ fängelse-, lasaretts- och

hospitalspredikanter. Dylika predikanters presterliga arbete vore knappast

mindre magtpåliggande än regementspastorernas.

Om kongl. förordningen af den 30 maj 1759 sålunda vore behäftad

med ep inkonseqvens i fråga om stadgandet rörande kapellaners

rösträtt vid biskopsval, vore inkonseqvensen föga mindre vid förordningens

stadgande om vice pastorer. Detta stadgande beviljade nemligen

rösträtt åt vice pastorn, i fall församlingen vore »ledig», men förvägrade

honom denna rätt, i fall pastoratet vore besatt.

Man skulle kunna försvara ett sådant stadgande, såsom varande

ett uttryck för den principen, att hvarje ordinarie befattning skulle vid

valet representeras af eu röst. Men dels läge donna princip icke till

Bill. till liiksd. Prof. 1898. 7 Sami. 25 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

grund för nu gällande förordning om biskopsval, eftersom en del

ordinarier nu vore från valrätt uteslutna; dels torde den abstrakta

principen »en röst af hvarje befattning» mindre förtjena att läggas till

grund för lagstiftningen i här ifrågavarande sak än den personliga

principen: »en röst af hvarje till rösträttens utöfning mogen prest».

Och att en vice pastor icke vore mindre mogen till erfarenhet

och omdöme, derför att kyrkoherden i pastoratet vore i lifvet, framgår

redan deraf, att hans arbete och ansvar vore detsamma, antingen församlingen

vore »ledig» eller icke. Ja, ofta stälde ett långvarigt vice

pastors-förordnande under en ordinaries mångåriga sjukdom större kraf

på sin man än en tillfällig tjenstgöring under en vakans.

En hvar, som af domkapitel förordnades att på eget ansvar förestå

ett kyrkoherdeembete, d. v. s. hvarje vice ''pastor, syntes derför böra

ega rösträtt vid biskopsval, antingen församlingen vore ledig eller icke.

På grund af hvad han sålunda anfört, hemstälde motionären, att

Riksdagen måtte för sin del besluta, att mom. 3 i kongl. förordningen

om biskopsval af den 30 maj 1759 må erhålla följande förändrade

lydelse:

»Till detta val sammankallar prosten i kontraktet eller, om han död

eller sjuk är, dä den äldste kyrkoherden i samma kontrakt alla inom kontraktet

varande innehafvare af ordinarie prestera g befattning, sä ock alla

vice pastorer».

il

Lika med motionären finner utskottet bestämmelserna i förordningen

om biskopsval den 30 maj 1759 i de af motionären omförmälda

hänseenden tarfva rättelse, och utskottet anser också, på de af motionären

anförda skäl, lämpligt, att förordningen ändras i den af honom angifna

rigtning och sålunda bringas i öfverensstämmelse med hvad redan är

stadgadt beträffande val till ledamot af kyrkomötet.

Innan Riksdagen för sin del fattar definitivt beslut i ämnet, torde

likväl en närmare utredning af förhållandena i fråga höra ega rum,

dervid jemväl kunde tagas i öfvervägande, huruvida uttrycket »den

äldste kyrkoherden» borde förtydligas.

Utskottet anser sig alltså med anledning af motionen böra

hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

huruvida åt samtlige innehafvare af ordinarie presterlig

befattning samt vice pastorer må kunna medgifvas

rätt att uti biskopsval deltaga, samt, derest så befinnes

vara förhållandet, för Riksdagen framlägga förslag

till ändrade lagbestämmelser i sådant syfte.

Stockholm den 12 mars 1898.

V,

i ...

.Hi ftriiV>-.i . 1 in ''»•••''Öl -liv T .

.-•.''V

>.m\4 hv’''Vi

På lagutskottets vägnar:

lodot

il,, ?ig

nob •tolyfif

(t å-gihcdaeiq 1 jj ■e.jiifiJiiftllh fp,.-

i/l

:S .inom i)

£ i 8

P^bfelH i

mim

Vi i:f[ ar

l.ula r

lölipfo i.

mobrtegnic

CARL B. HASSELROT.

of?

''ÅT'' ''/l

ho.taoiq

!jii

. ,fl\

l'') \yi f:)i {''

‘A''rn-1 riaf

limfoTU! .. \f L i-Jllij ii.vi''1 lönn

/.;•» ''u

•ni .)>

IT 1 • 11

r .*■ • ■ '' r « r *\ r „

jmnrvfi m

d 1> U (Jr>

imf! Ilil-''

:P

l i 1 vr> f *

no tarf

■*\i

i; i ■ L, 11 i t ieHgnodöki • .•>:

no ii

r.fcoa ‘

-föl i

, r- ;•, f..

r , f ,.t ( r

1 :t:nj ,(iioh hånle*

V-’l . Il 1

q it .bi;v’!

O-iq

nålfil!)

irp,IKha£)

11 ''•■(bli* .■Iiilmr. I, i(

,*i c

ii lögn!

no''1

''.brist

iJf.-rr-''

i a r> f > $ / f

n*)h Jj<: d:x< .olihft-rn".''; r;.; . loff

piiJohi

•J thn !aiI9{1

nöja

ébmi/i''

.»a o: i; /

ftodgiiäu;''ooh ;.!oo in v i In 1

00 f1ji

. f. 1 ''

~Wlm

i Insy

/bl ilo t*

JOfJ eif! oliovoiji! -folio {.li.T^TVjf

,« j ! t.-f

. }.

r.''i!;g

i ? . i • -• r r;

?; }•"/•'' fllf''il

>,j O'',oi ''il bo (OOö .‘fobiåtfiOfl

a rf t•;i

oJUlbf r?

>i nj

i; il •uy.

ol* Ȍt

fiio- i.i:r

i-bgfi In gebit nvipli/nH» aebshe ;

Hrh xc

p - ...

m; i--.j

b rf o o

K hr £ rf*

loi''f./iaiiifdoor I nbo^inoi o in

; >J () i t;

i.galeasnä .''-''oi: i

.''Imnllfl

ml !''•.» 4''iÅg''löl no ! ,''ii;i; ro:''11 •

'' M i jo .!••!-.! loh i! • •

; r. ?»'',♦ jo» cm .himi.;:mrv

(!’ "Ii it" •*

iinn;/lo ;

. .''hi,; ,1./

''I iblt I

i .Ml

I ■ * i

itr». in in

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:62 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående ändring af förordningen om biskopsval den 30 maj 1759. a1 i texten