Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående tillägg till förordningen om offentlighet vid underdomstolarna.

1898-03-31 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1898:56, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående tillägg till förordningen om offentlighet vid underdomstolarna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 06.

1

i

fj?''•••{ • v tf i :&''}• • • » ■- { • itu

N:o 56.

Ank. till Riksd. kansli den<31 mars 1898, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående tillägg till förordningen

om offentlighet vid underdomstolarna.

I förordningen om offentlighet vid underdomstolarna den 22 april

1881 stadgas:

»Vid allmän underrätt, så ock vid poliskammare, när sådana mål der

förehafvas, i hvilka poliskammare utöfvar domsrätt, skall rättegång hållas

offentligen; och vare förty, så länge det kan ske utan trängsel för dem,

som till Rätten höra eller hafva med sakerna att skaffa, ej någon förment

att vara inne, medan Rätten sitter, der ej öfverläggning till beslut skall

inom lyckta dörrar hållas, eller Rätten finner förekommande mål vara för

anständigheten och sedligheten stötande, i hvilka händelser åhörarne skola

på ordförandens tillsägelse afträda.

Hvar som rättegång afhöra vill skall skicka sig tyst och anständigt.

Gör någon annorlunda, inå han från rummet afvisas.

Den, som i Rätten förer ordet, ege till ordningens bibehållande gifva

nödiga föreskrifter. Hvad han i ty fall förordnar gånge genast i verkställighet.

Genom hvad här blifvit stadgadt, göres icke någon ändring i 21 och

22 §§ 17 kapitlet rättegångsbalken.»

Bill. till Riksd. Prat. 1698. 1 Samt. Öl Höft. (N:o 56.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

Uti en inom Andra Kammaren värkt och derifrån till lagutskottet

hänvisad motion, n:o 147, anför nu herr F. Berg:

Af ofvan anförda bestämmelser framginge, att allmänheten vore från

rättegångs afhörande utestängd, då Rätten hölle öfverläggning till beslut

inom lyckta dörrar, eller då förekommande mål funnes vara för anständigheten

och sedligheten stötande, samt att enskild person kunde förmenas

vara inne, medan Rätten sutte, om han gjort sig skyldig till oskickligt

uppförande, eller om genom hans närvaro trängsel uppstode för dem, som

till Rätten hörde eller hade med sakerna att skaffa.

Oafsedt de fall, som omnämndes i 17 kapitlet 21 och 22 §§ rättegångsbalken,

vore tillträde till domstols förhandlingar för öfrigt fritt för

en hvar. Minderåriga under 18 år, ja till och med barn under 15 år hade

i detta afseende samma rättighet som vuxna, och om motionären ej vore

origtigt underrättad, torde de på vissa orter i ganska stor utsträckning

begagna sig häraf.

Äfven för den, som icke varit i tillfälle att förvärfva någon djupare

och mångsidigare erfarenhet om barn och deras naturliga egendomligheter,

borde det emellertid vara påtagligt, att bevistandet af de dramer, Indika

utspelades inför domstolens skrank, svårligen kunde på dem utöfva någon

helsosam inverkan. De vilsekomna existenser, som här uppbure hufvudrollerna,

vore raka motsatsen till de mönsterbilder af sund och ädel mensklighet,

efter hvilka man helst önskade se ungdomen dana sig sin uppfattning

af lifvet. F ör den vuxne kunde åsynen af brottslingarnes lefnadsbanor

och öden understundom måhända verka såsom en väckelse och en

varning. På barnet och den halfvuxne deremot blefve intrycket lätteligen

ett motsatt. Barndomsåldern och kanske i än högre grad den närmast

derpå följande s. k. öfvergångsåldern kännetecknades nemligen af en naturlig

böjelse att med beundran blicka upp till de egenskaper, som företrädesvis

utmärkte ett tidigare, råare, mera primitivt stadium af mensklig

utveckling: den obändiga kraft, som trotsade hvarje tvång, den smidiga

list, som kringginge hvarje hinder, det sorglösa öfverdåd, som kastade sig

från äfventyr till äfventyr. Men egenskaper af detta, slag träffades ej

sällan i hög grad just inom förbrytarens verld, och den faran läge derför

ingalunda fjerran, att ungdomen kunde komma att finna föremålen för sin

beundran och sympati just hos denna verlds hjeltar och hjeltinnor. Man

utsatte sig helt visst icke för misstag, om man påstode, att ungdomens

närvaro vid domstolsförhandlingar utgjorde eu af källorna till den samhällssjukdom,

som man brukade sammanfatta under benämningen: ungdomens

»förvisning». Visserligen vore denna benämning icke så litet öfverdrifven

och vilseledande, men de missförhållanden, som man dermed velat

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag utskottets Utlåtande N:o 56.

o

uttrycka, vore allt för allvarsamma, för att man ej till deras undanrödjande

borde anlita hvarje lofligt medel.

'' Så vidt motionilren förstode, funnes det ingen vigtig grundsats, intet

berättigadt intresse, som kräfde, att minderåriga skulle hafva obehindradt

tillträde till våra underrätters förhandlingar. Tvärtom syntes alla skäl

tala för att denna rätt borttoges, och att tillträdet gjordes beroende af

domstolens för hvarje särskilt fall gjorda medgifvande.

På grund af hvad motionären sålunda anfört, hemställer han, att

Riksdagen måtte för sin del besluta ett sådant tillägg till kong!, förordningen

om offentlighet vid underdomstolarna den 22 april 1881, att denna

förordning erhåller följande lydelse:

Vid allmän underrätt ---— — på ordförandens tillsägelse af
träda.

Den, som är under 18 års ålder, må dock ej utan eif rätten gifvet

tillstånd vid rättegången närvara.

Hvar som rättegång afhöra vill —+ — — — — — från rummet

afvisas.

Den, som i rätten — — — — genast i verkställighet.

Genom hvad här blifvit stadgadt — — — — — i 21 och 22 §§

17 kapitlet rättegångsbalken.

Derjemte har motionären hemstält, att, om lagutskottet funne den

föreslagna åldersgränsen icke kunna sättas sä högt som vid 18 år utan

böra sänkas till exempelvis 15 år, utskottet måtte i motionärens förslag

vidtaga de ändringar, som för syftets vinnande ansåges nödiga.

Utskottet är visserligen med motionären ense derom, att åhörandet

af ransakningar i brottmål kan utöfva ett skadligt inflytande på

outvecklade sinnen; men genom ungdomens utestängande frän sådana ransakningar,

som ansåges kunna utöfva ett dylikt inflytande, skulle dock

enligt utskottets mening föga vara vunnet, så länge tidningspressen bereder

en hvar ett lätt funnet tillfälle att läsa omständliga referat af dylika

ransakningar, hvilka referat genom framställningssättet i många fall blifva

mera fängslande och förledande än domstolsförhandlingarna i sig sjelf va.

Då vittnespligt och således skyldighet att på kallelse inställa sig vid

domstol åligger den, som fyllt 15 år, synes åldersgränsen för rätt att närvara

vid domstols förhandlingar i allt fall ej kunna sättas högre än 15 år,

hvarigenom åter syftet med motionärens framställning i väsentlig mån

skulle förfelas, enär det väl egentligen ej är på barn utan på deri mera

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

försigkomna ungdomen, som man kan befara ett skadligt inflytande af

hvad som vid en brottmålsransakning karl förekomma.

Åtskilliga praktiska olägenheter skulle också föranledas af en sådan

bestämmelse, som motionären ifrågasatt. Utom svårigheten att i hvarje

enskildt fall med säkerhet utreda en persons ålder, synes det utskottet

kunna medföra ej obetydligt besvär och tidsutdrägt för domstolen att nödgas

särskildt pröfva, huruvida tillstånd till närvaro vid förhandlingarna åt

de under en rättegångsdag förekommande olika brottmålen må medgifvas

dem, som dertill begära tillstånd, helst bedömandet häraf oftast ej kan med

någon säkerhet ske vid målets början utan först under ransakningens lopp.

Slutligen vill utskottet erinra derom, att de flesta ransakningar i

gröfre brottmål numera eg a ruin å länsfängelserna, der utrymmet i ransakningslokalerna

merendels är så begränsad^ att någon större allmänhet

ej kan medgifvas tillträde och således särskildt ungdom, som ej har med

saken att skaffa, skäligen kan på grund af redan befintligt stadgande hällas

derifrån utestängd.

Af hvad sålunda anförts föranlåtes utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 31 mara 1898.

-byeni'' >■ ,ö! i».<v .••.nguinbijk A . ■ v

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT

Reservationer: ! ,

’ -o;; a: ''.5 i''5''-il) C Oi - '' : C '''' i i />) '' ''V. ’'' *n.t

af herr Ohlsson, med hvilken herrar C. F. Pettersson och E. Svensson

instämt: • . '' t..|.

Den af motionären väckta frågan sammanhänger i sjelfva verket

endast ytligt och formeit med frågan om offentligheten vid våra, underdomstolar.

Ty denna offentlighet kommer visserligen icke att på något

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

5

sätt trädas för nära eller förringas derigenom, att minderåriga i särskilda

fall förbjudas att närvara vid domstols förhandlingar.

Deremot har frågan eu tvifvelsutan ganska djupgående betydelse och

innebörd från den af motionären framhållna synpunkten, att brottsliga

anlag och böjelser hos minderåriga mången gång kunna väckas, främjas

och utvecklas genom närvaron vid och åhörandet af muntliga rättsförhandlingar

särskilt rörande vissa slag af brott.

Då motionens syfte således eldigt mitt förmenande berör en samhällsangelägenhet,

som onekligen är förtjent af allvarligt beaktande från lagstiftarnes

sida;

då motionärens förslag äfvenledes torde rätt nära sammanhänga med

den i Riksdagens skrifvelse till Konungen den 25 april 1896 (n:o 37) omförmälda

frågan angående "åtgärder för beredande af lämplig uppfostran

åt minderåriga förbrytare samt vanartade och i sedligt afseende försummade

barn, hvilken fråga för närvarande är under utredning och behandling

inom den s. k, tvångsuppfostringskomiténjj §

då några berättigade, allmänna eller enskilda, intressen icke synas

kräfva, att minderåriga skola hafva obehindradt tillträde till underrätts och

poliskammares förhandlingar; och

då gällande lag icke berättigar vare sig rätten eller domaren att i

särskilda förekommande fall, der sådant eljest kunde finnas af omständigheterna

påkalladt, afvisa minderåriga från rätten;

har jag ansett mig böra hemställa,

att Riksdagen i anledning af herr Bergs ifrågavarande

motion ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes föranstalta utredning, om och i hvilken

utsträckning rätten eller domaren borde tillerkännas befogenhet

att i förekommande fall förbjuda minderåriga

att närvara vid domstols förhandlingar samt, om utredningen

dertill föranleder, för Riksdagen framlägga förslag

till erforderliga bestämmelser i ämnet.

Herrar Husberg och liuclebeck hafva begärt få antecknad!, den förre

att. han icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet, den senare att

lian ej i slutliga behandlingen tagit del.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:134 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående tillägg till förordningen om offentlighet vid under domstolarne. s. 7 i texten