Utlåtande, angående riksgäld skontorets förvaltning under den tid, som förflutit, sedan ansvarsfrihet senast tillerkändesfullmägtige i nämnda kontor.
1898-03-01 · 14 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1898:28, Utlåtande, angående riksgäld skontorets förvaltning under den tid, som förflutit, sedan ansvarsfrihet senast tillerkändesfullmägtige i nämnda kontor.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 38.
1
m
N:o 28.
Ant. till Ritsd. kansli den 1 mars 1898, kl. 12 midd.
Utlåtande, angående riksgäld skontorets förvaltning under den tid,
som förflutit, sedan ansvarsfrihet senast tillerkändesfullmägtige
i nämnda kontor.
(R. A.)
1j''H''i 1 ,! >)i V>~! hiTV’1 •1
—> i i.i yU;Vi j I ?. r''i -iri
Sedan statsutskottet tagit kännedom om den af Riksdagens år 1897
församlade revisorer afgifna berättelse om granskningen af riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse till utskottet remitterats
och bland kamrarnes ledamöter i tryck utdelats, samt genomläst
de protokoll, bvilka blifvit hos fullmägtige i riksgäldskontoret förda efter
den 23 september 1897, med hvilken dag revisorernas protokollsgranskning
slutade, till och med den 20 januari 1898, å hvilken dag fullmägtiges
berättelse till innevarande års Riksdag blifvit afgifven, får utskottet nu
meddela yttrande med anledning af berörda, sålunda verkstälda granskning.
l:o.
Angående skilnaden mellan statens utgifter för jernvägslån och statens
inkomster dels af behållna trafikmedel, dels af enskilda jernvägsaktiebolags
annuitetsliqvider.
; .... iri
Till fullföljande af de i ofvan angifna afseende af föregående Riksdagars
statsutskott lemnade uppgifter får utskottet för det senast tilländagångna
året 1897 meddela följande siffror:
Bill. till Itihsd. Prat. 1808. 4 Samt. 1 Afd. 19 Häft. (N:o 28.)
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
a
Statsutskottets Utlåtande N:o 28.
Till statskontoret levererad behållning af trafikinkomster
0 å statens jernvägar...............................:.............................. kr. 13,800,000: —
A lånen till enskilda jernvägar till
riksgäldskontoret inbetald
ränta*).......................................................... kr. 2,054,352: 44
amortering ................................................. * 573,999: 86 , 2,028,352:30
kr. 16,428,352:30
Af riksgäldskontoret utbetald ränta å de fonderade statslånen.
......................................................kr. 10,086,282: 32
Med anledning deraf att i denna
post ingår ränta å medel, som upplånats
för odlingslånefondens räkning
och till fortsatt utveckling af statens
telefonväsende, bör från sistnämnda
belopp afdragas:
den statskontoret påförda ränta å
försträckningar till odlingslåne
fonden.
.................... kr. 177,969: 43
telegrafverket påförd
ränta å lyftade medel
för utveckling
af statens telefon- , .T <•
väsende ............ » 179,395: 83 » 357,365: 26
kr. 9,728,917: 06
Deremot skall härtill läggas ränta
å de i följd af vestkustbanans förvärfvande
af staten öfvertagna
obligationslån............... kr. 100,450: —
kommunlån................. » 45,203: 17 » 145,653: 17
utvisande dessa summor en statens
ränteutgift å upplåningen för jernvägar
af ..................................................... » 9,874,570: 23
Ivapitalaf betalning å de fonderade statslånen
.................... kr. 2,231,488: 89
Stadgad afsättning
till amortering å .r.:v.
dito........................ » 217,633: 33 __; _
Transport kr. 2,449,122: 22 kr. 9,874,570: 23 kr. 16,428,352:30
*) Den för år 1897 debiterade räntan utgjorde 2,047,394 kronor 85 öre.
Statsutskottets Utlåtande N:o 28.
3
Transport kr.
Kapitalaf betalning
å öfvertagna obligationslån
kr. 69,000: —
kominun
lån
.. » 19,848: 64 »
2,449,122: 22 kr. 9,874,570: 23 kr.
1
88,848: 64 » 2,537,970: 86
Öfverskott statsverket till godo
kr.
16,428,352: 30
12,412,541:09
4,015,811: 21
Härvid är ytterligare att märka, att å vissa lån till enskilda jernvägsanläggningar
för år 1897 upplupit ränta, med hvars erläggande anstånd af
Riksdagen medgifvits, men hvilken räntefordran i sjelfva verket utgör ett
riksgäldskontorets under året uppkomna tillgodohafvande hos enskilda
jernvägar. Detta räntebelopp uppgår till 54,049 kronor 6 öre.
2:o.
Fullmägtige hafva å sid. 8—14 af sin den 20 sistlidhe januari till
Riksdagen afgifna, i statsutskottets memorial n:o 1 intagna berättelse meddelat,
Indika då till betalning förfallna annuitetsbelopp å de från riksgäldskontoret
till kanal- och jernvägsanläggningars utförande samt till byggnader
utgifna lån icke vid nämnda tid blifvit af vederbörande gäldade.
Enligt hvad utskottet inhemtat, har efter berättelsens afgifvande icke inträffat
någon förändring i berörda hänseende.
Till jemförelse mellan förhållandena under de senast förflutna åren
vill utskottet här meddela, att riksgäldskontorets fordran för förfallna, men
icke verkstälda inbetalningar å utgifna lån för enskilda jernvägar, kanaloch
slussanläggningar m. m. uppgingo — oberäknadt den numera med
intecknade 4 procent obligationer kapitaliserade upplupna räntan, 1,707,800
kronor, å inköpta Bergslagernas jern vägsaktiebolags 5 procent-obligationer
af år 1874 — till följande belopp, nemligen:
vid början af år 1890 ........................... kr. 755,500: 82
» » » » 1891 ....................» 925,259: 44
» » 1892 .......................... » 1,141,074: 60
» » » 1893 ...... » 1,389,751: 24
» ''»;;»» 1894 ............... » 1,749,591: 60
» » ! <» » 1895 .[..a)„.................. » 1,955,930: 41
» »! » » 1896 ................ » 2,320,768: 10
» » > 1897 .......................» 2,486,682: 85
» » » » 1898 ........................... » 2,336,180: 09.
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 28.
3:o.
Angående länet för förändring och tillbyggnad af läroverksbyggnaden
i Skara.
(Rev.-ber. sid. 21—22; förkl. sid. 292—296.)
Vid 1865 —1866 års riksdag beviljade Rikets Ständer såsom bidrag
till förändring och tillbyggnad af elementarläroverksbyggnaden i Skara
dels ett anslag af 15,000 riksdaler och dels ett låneunderstöd af 40,000
riksdaler* under förutsättning att vederbörande landsting till byggnadsföretaget
i dess helhet bidroge med 20,000 riksdaler samt att staden Skara
tillsköte hvad som„ utöfver det sålunda för ifrågavarande byggnadsföretag
till 75,000 riksdaler beräknade bidrag, kunde för ändamålet erfordras.
Lånet, som skulle få innehafvas räntefritt under fem år och derefter
återgäldas medelst en annuitet af 5 procent å ursprungliga beloppet, af
hvilken annuitet 4 procent skulle utgöra ränta och återstoden kapitalafbetalning,
utbetalades från riksgäldskontoret under åren 1868 och 1869
emot två af Skara domkapitel den 17 juni 1868 och den 20 januari
1869 utfärdade skuldförbindelser, hvardera å 20,000 riksdaler.
Efter det Riksdagens år 1892 församlade revisorer omförinält, att
under åren 1889 — 1891 föreskrifven ränte- och kapitalbetalning ej verkstälts
å ifrågavarande lån, samt påpekat, att Skara stifts byggnad sk assa,
som enligt 135 § af gällande läroverksstadga vore afsedd för de allmänna
läroverkens behof, vid 1891 års slut haft en behållning af 13,104 kronor
24 öre, beslöt 1893 års Riksdag, som ansåg, att någon tvekan icke kunde
råda derom, att nämnda kassas medel finge och, om kassans ställning
sådant medgåfve, äfven borde användas till återbetalning af statslånet, att
uppdraga åt fullmägtige i riksgäldskontoret att i skrifvelse till domkapitlet
framhålla, att stiftets byggnadskassa vore skyldig att, i mån af tillgång,
till riksgäldskontoret inbetala förfallna och framdeles förfallande annuiteter
å statslånet.
Efter det fullmägtige fullgjort detta uppdrag, har domkapitlet i ränta
och amortering inbetalt år 18!)3 1,000 kronor och under hvartdera af
åren 1894 och 1895 3,000 kronor; hvaremot under år 1896 ej någon betalning
å statslånet egt rum.
Med erinran om dessa förhållanden hafva 1897 års revisorer meddelat,
att Skara domkapitel i skrifvelse till fullmägtige i riksgäldskontoret den
17 februari 1897 tillkännagifvit, att af de kassor, ur hvilka räntor och annuiteter
för lånet borde gäldas, nemligen Skara högre allmänna läroverks
byggnadsfond och Skara stifts byggnadskassa, den förstnämnda saknade
opaginerad Kontrollera mot PDF
StuhHtskottvtx Utlåtande X:o 28.
tillgångar, men att från den senare en inbetalning af 1,300 kronor vore
att under september månad förvänta. I skrifvelse den 8 i sistnämnda
månad både emellertid domkapitlet, med öfverlemnande af redogörelser för
ställningen i de båda kassorna, anmält, att domkapitlet med hänsyn till
förutsedda större utgifter för byggnadskassan ansåge kassans tillgångar för
närvarande icke medgifva ytterligare utbetalning till ifrågavarande ränteliqvid;
och hade fullrnägtige vid föredragning af sistberörda skrifvelse funnit
hvad i ärendet förekommit icke till någon deras åtgärd föranleda.
Under året 1896 hade, såsom ofvan blifvit ornnämndt, ingen ränteoch
kapitalafbetalning egt rum, och att döma af domkapitlets skrifvelse
af den 8 sistlidne september, syntes det revisorerna, som om sådan
betalning ej heller vore att förvänta för är 1897. Då emellertid Skara
stifts byggnad skassa, som vid 1891 års slut, på sätt förut erinrats, eldigt
räkenskaperna egt en behållning af 13,104 kronor 25 öre, vid slutet afår
1896 kunde uppvisa tillgångar af 18,648 kronor 35 öre och den 1 september
1897 af 19,167 kronor 50 öre, ansågo revisorerna, att medel stått domkapitlet
till buds att under åren 1896 och 1897 fullgöra föreskrifva rånteoch
kapitalafbetalningar; och hafva derför revisorerna, som ej heller i
domkapitlets skrifvelse till fullrnägtige funnit anfördt, hvilka de förutsedda
större utgifter vore, som för det dåvarande icke medgåfve byggnadskassan
att fullgöra ränte- och kapitalafbetalningen i fråga, förhållandet för Riksdagen,
anmält.
I en den 22 december 1897 till fullrnägtige i riksgäldskontoret afgifven
förklaring har Skara domkapitel anfört följande:
Revisorerna hade missförstått domkapitlets skrifvelse till fullrnägtige
af den 8 sistlidne september, då de uppfattat den såsom innebärande ett
återkallande af det beslut om eu utbetalning af 1,300 kronor ur stiftets
byggnadskassa till ränteliqvid å ifrågavarande lån, hvarom tillkännagifvande
blifvit gjordt genom domkapitlets skrifvelse till fullrnägtige af den
17 nästföregående februari. I berörda skrifvelse af den 8 september hade
domkapitlet. — under erinran om sitt förut under året tillkännagifna
beslut att, så snart medel blefve disponibla, för ändamålet utbetala 1,300
kronor — vidare yttrat, att domkapitlet »ansåge kassans tillgångar icke
medgifva ytterligare utbetalning till ifrågavarande ränteliqvid», det vill
säga någon utbetalning utöfver den omnämnda, redan beslutade å 1,300
kronor. Denna utbetalning hade också — emot hvad revisorerna antagit —
verkligen egt rum, hvilket domkapitlet visade genom öfverlemnande af
styrkt afskrift utaf ett den 18 sistlidne oktober dagtecknadt qvitto från
riksgäldskontoret. Angående skälet, hvarför utbetalningen skett något
mera än två veckor efter utgången af den tid, inom hvilken den enligt
6
Statsutskottets Utlåtande N\o 28.
den 17 februari gjordt tillkännagifvande skulle vara att förvänta, hade
domkapitlets kassaförvaltare, hvilken erhållit förständigande att behörigen
verkställa domkapitlets beslut, såsom förklaring meddelat, att ett för
ändamålet uppsagdt lån influtit senare, än beräknadt varit.
Med inräkning af ofvannämnda 1,300 kronor hade domkapitlet under
de fem sistförflutna åren ur byggnadskassan för ifrågavarande ändamål
utbetalt ett sammanlagdt belopp af 8,300 kronor, hvartill borde läggas
ett ar 1893 afskrifvet lån till Skara allmänna läroverks byggnadsfond å
1,388 kronor 10 öre, hvilket lån år 1888 till fonden utlemnats, på det
att densamma skulle sättas i stånd betala då förfallna annuitet å skulden
till riksgäldskontoret. Så höga utbetalningar hade icke varit möjliga,
såvida icke kassan under dessa fem år hade haft ovanligt stora inkomster
från lediga ecklesiastika beställningar, nemligen sammanlagdt 9,199 kronor
85 öre från tre kyrkoherde- och eu komministersbeställning.
Vid tiden för afgifvandet af domkapitlets förevarande förklaring hade
byggnadskassan en kapitalbehållning af 17,551 kronor 12 öre; dess
kontanta behållning vore 84 kronor 44 öre. De ordinarie inkomsterna
utgjordes dels af räntor, hvilka med gällande räntefot å det utlånade
kapitalet uppginge till omkring 750 kronor årligen, dels af eu årlig kollekt
inom stiftet, hvilken plägade inbringa omkring 90 kronor, dels af hyror
för lägenheter inom bibliotekshuset i Skara, för år 1897 uppgående till
250 kronor. Dessutom hade kassan på grund af läroverksstadgans ,§ 135
mom. 1 att i vissa fall uppbära inkomst från ledig ecklesiastik tjenst,
en inkomst, som dock enligt sakens natur icke kunde med säkerhet påräknas
och som understundom många år i följd uteblefve. De ordinarie
utgifterna utgjordes hufvudsakligen af sådana, som afsåge underhållet af
bibliotekshuset i Skara med en dertill hörande mindre parkanläggning
samt af gatorna omkring detsamma. Dessa utgifter liade i medeltal för
de senare åren uppgått till omkring 400 kronor, men kunde naturligtvis
under enstaka år, då större reparationer erfordrades, stiga till betydligt
högre belopp.
Den år 1893 församlade Riksdagen hade i skrifvelse till fullmägtige i
riksgäldskontoret förklarat, att byggnadskassans medel kunde och, om
kassans ställning sådant medgåfve, borde användas till återbetalning af
ifrågavarande lån, men Riksdagen hade tillika med hänsyn till kassans
dåvarande ringa behållning förklarat skäl icke förefinnas att vidtaga
åtgärder för utfående af resterande inbetalningsbeloppen. Domkapitlet
hade ansett sig kunna uppfatta denna Riksdagens skrifvelse sålunda, att
Riksdagen icke ovilkorligen fordrade, att de tillgångar, som kassan kunde
hafva öfriga sedan ofvannämnda oundgängliga utgifter blifvit bestridda,
Statsutskottets Utlåtande N:o 28.
7
skulle till det yttersta tagas i anspråk för betalande af Skara läroverks
byggnadsskuld, utan att denna för stiftets alla läroverk afsedda och genom
bidrag från hela stiftet bildade kassa äfven skulle kunna lemna understöd
till nybyggnad, förändring eller reparation af läroverkshus inom stiftet,
der sådant af domkapitlet pröfvades vara af nöden. Nu hade domkapitlet
visserligen under de två senaste åren låtit kassans kapitalbehållning ökas
med några få tusen kronor utöfver den, som förefunnits det år, då Riksdagen
aflåtit ofvan anförda skrifvelse till riksgäldskontoret. Men härtill
hade domkapitlet ansett sig ega tillräckliga skäl dels i den omständigheten,
att räntefoten å kassans utlånta kapital icke obetydligt nedgått,
dels ock förnämligast i den omständigheten, att det kommit till domkapitlets
kännedom, att nybyggnad eller större förändring af läroverkshus
på mera än ett håll inom stiftet visat sig af behofvet påkallad och vore
af vederbörande påtänkt. Någon formlig ansökan om understöd ur byggnadskassan
för sådant ändamål hade visserligen ännu icke till domkapitlet
ingått, men domkapitlet hade all anledning antaga, att dylik ansökan vore
att förvänta.
På grund af den kännedom, som domkapitlet inhemtat om Skalla
läroverks byggnadsfonds ställning, måste domkapitlet anse osannolikt, att
fonden skulle kunna i större mån, om ens något, bidraga till skuldens
återbetalande. Fonden, som icke egde något kapital, hade en årlig inkomst
genom lärjungarnes afgift er af 1,700 å 1,800 kronor. Detta belopp hade
under de senare åren i det närmaste åtgått till läroverkshusets underhåll
(jemte brandförsäkring, gatuunderhåll m. m). Beloppet kunde synas högt,
men dervid vore att märka, dels att utgifterna för underhållet under flera
år inskränkts till det minsta möjliga, blott för att fonden skulle kunna
fullgöra sin betalningsskyldighet till riksgäldskontoret, dels att byggnaden,
som uppfördes för det i förhållande till dess storlek låga priset af 106,000
kronor, kräfde jemförelsevis höga underhållskostnader. Ehuru man icke
behöfde antaga, att dessa kostnader skulle stiga till lika högt belopp under
alla följande år, syntes det dock icke rådligt, att fonden genom att göra
sig af med möjligen blifvande öfverskott satte sig ur stånd att bekosta en
större reparation eller förändring af läroverkshuset, när sådan visade sig
behöflig. I hvarje händelse syntes något betydligare bidrag från byggnadsfonden
till lånets återbetalande icke vara att förvänta.
Vid sådant förhållande måste hela eller så godt som hela bördan af
skulden falla på stiftets byggnadskassa, något, som den Riksdag, hvilken
beviljade låneunderstödet, att döma af riksdagsförhandlingarna, icke afsett
eller beräknat. Då den återstående kapitalskulden utgjorde 32,344 kronor
13 öre och den årliga räntan alltså belöpte sig till 1,293 kronor 77 öre,
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 28.
hvartill komme obetalta förfallna räntor, vid 1897 års slut uppgående till
4,195 kronor 68 öre, ansåge domkapitlet, att, derest icke oväntadt höga
extra inkomster skulle tillfalla byggnadskassan, densamma aldrig skulle
blifva i stånd att återgälda någon del af kapitalskulden. Denna skulle till
följd^ häraf efter all sannolikhet i everldeliga tider betunga kassan, hvilken
alltså under förutsättning att betalningsskyldigheten utkräfdes, så långt de
alldeles oundgängliga utgifterna medgåfve — komme att försättas i den ställning,
att det ändamål, för hvilket den vore afsedd, icke kunde af densamma
främjas i vidare man, än som skedde genom underhåll af bibliotekshuset
i Skara och räntebetalning å Skara läroverks byggnadsskuld.
Domkapitlet hade icke, såsom kunde synas antydt i revisorernas berättelse,
haft för afsigt att afvika från sitt under de senare åren iakttagna
förfarande att hvarje år taga i noggrant öfvervägande, om och i hvad mån
byggnadskassans tillgångar kunde anlitas för återbetalande åt ifrågavarande
låm Men domkapitlet hade, på de skäl, som ofvan anförts, ansett med
billighet öfverensstämmande, att vid denna pröfning hänsyn toges dertill,
att byggnadskassan äfven framgent åtminstone i någon mån skulle kunna
understödja nödiga byggnadsföretag till läroverkets tjenst.
Domkapitlet kunde icke underlåta att uttala önskvärdheten deraf,
att, om icke fullständig afskrifning kunde beviljas, byggnadskassan måtte
med befrielse från all vidare räntebetalning tillåtas genom årliga, efter
dess ställning afpassade afbetalningar återgälda kapitalskulden.
Ehuru, mot revisorernas antagande, domkapitlet verkligen under nästlidna
år erlagt den utlofvade inbetalningen af 1,300 kronor å omforma Ida
statslån, anser utskottet det dock kunna ifrågasättas, huruvida under de
senare aren de för lånets återgäldande tillgängliga medel blifvit härför anlitade
i den utsträckning, förhållandena medgifvit, eller om icke domkapitlet
varit i tillfälle att i vidsträcktare mån, än som skett, fullgöra stadgade
betalnings vilkor.. Af de fonder, från hvilka annuiteterna å statslånet
böra utgå, hade, enligt hvad domkapitlet upplyst, Skara stifts byggnadskassa
vid 1897 ars slut en kapitalbehållning af 17,551 kronor 12 öre,
hvilken behållning domkapitlet emellertid ansett böra sparas särskilt för
bestridande af förestående utgifter för byggnadsföretag å läroverkshus
inom stiftet. I saknad af närmare utredning är utskottet dock icke i tillfälle
att bedöma, i hvad mån detta ändamål kräfver kassans bibehållande
vid dess nuvarande, under de senare åren ej obetydligt ökade belopp.
Med anledning häraf far utskottet, som icke kunnat finna giltig anledning
för den af domkapitlet ifrågasatta befrielsen från vidare räntebetalning å
statslånet, hemställa,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 28.
0
att Riksdagen ma uppdraga åt fullmägtige i riksgäld
skontoret att efter inhämtande af utredning, huruvida
icke Skara stifts byggnad skassas ställning kan medgifva
större inbetalningar å ifrågavarande statslån än
de under senaste åren gjorda, vidtaga de åtgärder, hvartill
förhållandena föranleda.
4:o.
Angående lånet för reparation af Vester ds domkyrka.
(Rev. ber. sid. 23: förbi. sid. 297.)
Sedan 1856—1857 års Riksdag för en större reparation af Vesterås
domkyrka anvisat dels 45,000 riksdaler såsom anslag och dels 22,500 riksdaler
såsom lån, men detta statsbidrag å tillsammans 67,500 riksdaler befunnits
för ändamålet otillräckligt, begärde Kongl. Ma.j:t af 1859 1860
års Riksdag till fortsättning af den påbörjade reparationen ett ytterligare
anslag af 28,000 riksdaler, afsedt till, bland annat, som ej särskild! angafs,
grundens omläggning och yttre takets lagning. Med bifall till statsutskottets
hemställan anvisade Riksdagen det äskade beloppet till utgående från riksgäldskontor
för att doinkyrkokommissionen i Vesterås tillhandahållas, med
vilkor likväl att det sålunda beviljade understödet borde återgäldas i den
män domkyrkans inkomster dertill framdeles lemnade tillgång. Lånet utbetalades
från riksgäldskontor den 31 december 1860 emot domkyrkokommissionens
förbindelse, men hitintills har någon afbetalning å detsamma
icke egt rum.
Med anledning af en utaf Riksdagens år 1892 församlade revisorer
gjord anmälan beslöt 1893 års Riksdag anmoda fullmägtige i riksgäldskontor
att hos domkyrkokommissionen göra erinran om verkställande åt
någon afbetalning å ifrågavarande skuld. Den anmaning, fullmägtige på
grund häraf till kommissionen afläto, har emellertid icke medfört åsyftad
påföljd.
Nästlidna års revisorer hafva nu, vid det förhållande att domkyrkans
räkenskaper för år 1896 utvisade en behållning vid arets slut af 32,140
kronor 79 öre, sålunda mer än tillräcklig för hela lånets återgäldande,
ansett anledning föreligga till en förnyad anmaning till domkyrkokommissionen
om verkställande af åtminstone någon afbetalning å lånet och
hafva derför hemstält, att uppdrag i sådant afseende måtte af Riksdagen
meddelas fullmägtige i riksgäldskontoret.
Bill, till Rikåd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 19 Haft.
2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 28.
I cn med anledning häraf den 20 sistlidne december till fullmägtige
afgifven förklaring har domkyrkokommissionen anfört följande.
I domkyrkans behållning vid 1896 års slut ingick hennes fastighetsfond
med 8,116 kronor 44 öre, hvaraf dock endast räntan finge användas,
hvadan den disponibla behållningen alltså utgjorde 24,024 kronor 35 öre.
Dessa medel voro emellertid bundna genom kontrakt om leveranser och
arbeten för pågående kyrkoreparation och hade under år 1897 användts,
hvarförutom lån måst upptagas, såsom årets räkenskaper komme att utvisa.
På grund häraf och då ifrågavarande lån enligt den derför utgifna
förbindelsen borde återbetalas i den män kyrkans inkomster dertill lemnade
tillgång, förklarade sig kommissionen hvarken kunna ej heller vara pligtig
för närvarande verkställa någon afbetalning å detsamma.
Utskottet finner väl, att revisorerna haft giltig anledning att fästa
Riksdagens uppmärksamhet å den tillgång, som vid 1896 års slut syntes
förefinnas för återgäldande af ifrågavarande lån. Då emellertid genom
domkyrkokomissionens förklaring blifvit upplyst, att domkyrkans disponibla
behållning numera helt och hållet åtgått till bekostande af fortsatta reparationsarbeten,
lärer för närvarande en anmaning i det af revisorerna angifna
syfte icke medföra afsedd påföljd; hvadan utskottet tillstyrker,
att Riksdagen vid hvad sålunda i detta ärende förekommit
må för närvarande låta bero.
5:o.
Angående sekreterare- och ombud smanstjenstetis i riksgäldskontor et uppehållande
på förordnande tills vidare.
(Rev. ber. sid. 56—57; förkl. sid. 290—291).
Revisorerna hafva ansett sig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet å
nedan omförmälda förhållande.
I skrifvelse till fullmägtige den 12 oktober 1889 anhöll sekreteraren
och ombudsmannen i riksgäldskontovet H. Wikblad, under förmälan, att
han samma dag af Kong!. Magt utnämnts och förordnats till statsråd, det
fullmägtige ville bevilja honom ledighet från utöfvande af sekreterare- och
ombudsmanstjensten, vare sig för den tid, hvarunder han komme att innehafva
statsradsembetet, eller, om fullmägtige funne detta icke kunna bifallas,
tills vidare. Med bifall till hvad statsrådet Wikblad i senare alterna
-
HtiilmiMottet.i l’ll<U<unlc N:o 28.
11
tivet hemstält, beviljade fullmägtige honom den sökta ledigheten tills vidare,
i sammanhang hvarmed besluts utfärdande åt anslag oeh kungörelse för
befattningens uppehållande medelst förordnande.
1 fråga om beviljandet af tjenstledigheten var emellertid en åt fullmägtige
af skiljaktig mening oeh yttrade: »Då efter min uppfattning det
för riksgäldskontoret, gällande reglemente ej föranleder dertill, att tjensteman,
som tillträdt annat embete, kan vid sin i kontoret innehafvande tjenst
qvarstå, har jag ansett mig förhindrad bifalla herr statsrådet Wikblads
framställning ».
Enligt hvad revisorerna vidare anfört, fortfore den sålunda tills vidare
för statsrådet Wikblad beviljade tjenstledigheten ännu på nionde året, och
hans i riksgäldskontoret innehafvande tjenstebefattning uppehölles alltjemt
på förordnande.
Denna anordning syntes revisorerna icke stå i full öfverensstämmelse
med det för riksgäldskontoret gällande reglemente. Reglementets § 2G
inom. 4 innehölle nemligen följande bestämmelse: »Tjensteman vid riksgäldskontoret
får icke annan tjenstebefattning utom riksgäldskontoret mottaga»,
men dermed syntes det äfven få anses gifvet, att han ej heller finge
mottaga ett statsrådsembete, utan med frånträdande af sin förra befattning.
Det kunde för öfrigt ej öfverensstämma med riksgäldskontorets verkliga
intressen, att den, som uppehölle den vigtiga sekreterarebefattningen, saknade
fullmagt. Den otrygga ställning ett blott förordnande beredde måste nemligen
göra det för en duglig tjensteman angeläget att så fort som möjligt
söka skaffa sig en för hans framtid säkrare ställning utom verket. Så
hade under år 1897 den tjensteman, som dittills på förordnande uppehållit
statsrådet Wikblads sekreterare- och ombudsmansbefattning och hvilken,
eldigt hvad fullmägtiges ordförande till fullmägtiges protokoll den 20 nästlidne
maj uttalat, i utöfningen af denna tjenstebefattning ådagalagt sällspordt
nit och utmärkt skicklighet, afsagt sig det honom meddelade förordnandet
för att mottaga en befattning utom riksgäldskontoret, i följd hvaraf
ett nytt förordnande för annan man nyligen måst utfärdas. Men med
oftare inträffande ombyten af sekreterare kunde den olägenheten följa, att
kontinuiteten rubbades vid behandlingen af de vigtiga ärendena inom sjelfva
riksgäldskontoret. Förvaltningen af detta verk hade uppdragits åt fullmägtige,
men dessa, som utsagos enligt § 71 riksdagsordningen, hade sina
uppdrag för kortare tider, och kunde sålunda ofta komma att vexla, och
om nu äfven sekreterareförordnandena gång efter annan ombyttes, vore
det att befara, att förvaltningen af verket i dess helhet derpå kunde blifva
lidande. Under inga förhållanden kunde det emellertid vara egnadt att
befrämja det behöriga handhafvande! af de magtpåliggande göromål, som
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 28.
med sekreterarebefattningen vore förenade, om befattningen koinme att af
den, som förordnades att tills vidare uppehålla densamma, betraktas allenast
såsom en öfvergångsplats, som lian vore färdig att lemna vid första
bästa tillfälle.
I anledning af detta revisorernas yttrande hafva fullmägtige i riksgäldskontoret
i skrifvelse till Riksdagen den 7 nästlidne januari anfört
följande:
Den af revisorerna åberopade bestämmelsen i reglementets 26 § vore
i sitt sammanhang af följande lydelse:
o s Aflöningen för riksgäldskontorets tjenstemannapersonal och vaktbetjening
utgår enligt den af Riksdagen för nämnda verk faststälda aflöningsstat,
hvilken icke får öfverskridas; varande nedanstående vilkor och förbehåll
stadgade för tillgodonjutande af den för bemälda tjenstemannapersonal och
vaktbetjente beviljade löneförhöjning;
4:o. Tjensteman vid riksgäldskontor får icke annan tjenstebefattning
utom riksgäldskontor mottaga. — — —»
Af nu anförda paragraf, hvars innehåll återfunnes i samtliga från och
med år 1875 utfärdade reglementen, syntes det fullmägtige framgå, att den
i inom. 4 meddelade bestämmelsen om förbud för en riksgäldskontorets
tjensteman att mottaga tjenstebefattning utom kontoret endast vore ett
vilkor, hvars uppfyllande fordrades för tillgodonjutande af den för tjensten
i kontoret beviljade förhöjda aflöning, men ingalunda, på sätt revisorerna
förmenat,Jnnebure en obetingad föreskrift, att innehafvare af sådan tjenst
skulle frånträda densamma, så snart han erhållit tjenstebefattning utom
nämnda verk. Stadgande i sistberörda syfte förekomme ej heller eljest i
reglementet; och då den nuvarande ordinarie innehafvaren af sekreterareoch
ombudsmansbefattningen icke, efter det han tillträdt statsrådsembetet,
uppburit någon aflöning från riksgäldskontor, kunde fullmägtige icke
finna, att reglementets bestämmelser blifvit i förevarande fall åsidosatta.
Det fullmägtiges beslut af den 17 oktober 1889, hvarigenom statsrådet
Wikblad beviljades ledighet tills vidare från utöfvandet af sekreterare- och
ombudsmanstjensten i riksgäld skontoret, syntes för öfrigt, sedan närmast
derefter församlade Riksdag lemnat denna åtgärd utan anmärkning, icke
vidare vara föremål för granskning. Fullmägtige, som emellertid varit
oförhindrade att pröfva, huruvida förhållandena kunde påkalla ändring i
den en gång beslutade anordningen, hade dock icke funnit giltig anledning
att förvägra statsrådet Wikblad fortfarande ledighet från nämnda tjenst,
Härtill hade fullmägtige så mycket mindre ansett sig hafva skäl, som, jemlik
stadgandet i 34 § regeringsformen, ledamot af statsrådet, hvilken till
Statsutskottets Utlutande N:o 38.
13
detta embete kallats från annan statstjenst, i allmänhet tillåtits att fortfarande
innehafva sistnämnda befattning, hvilken under tiden uppehållits
på förordnande, samt detta förhållande icke från Riksdagens sida föranledt,
anmärkning.
I ofvan meddelade förklaring hafva fullmägtige hufvudsakligen yttrat
sig angående den rent formella sidan af förevarande fråga. Hvad revisorerna
anfört beträffande de praktiska olägenheter, som kunna föranledas
deraf att sekreterare- och ombudsmanstjensten i riksgäldskontoret under
längre tid uppehälles på förordnande tillsvidare, har deremot icke i fullmägtiges
förklaring upptagits till bedömande. De betänkligheter, revisorerna
i sådant afseende framhållit, synas emellertid utskottet förtjena beaktande.
Särskildt vid det förhållande att medlemmarne i riksgäldskontorets styrelse
jemlikt grundlagens stadgande utses endast för kortare tider och sålunda
inom få år kunna vexla, måste det vara af vigt att täta ombyten ej förekomma
af den tjensteman, hvilken vid handläggandet af de magtpåliggande
ärenden, som tillhöra riksgäldskontorets förvaltning, närmast har att tillhandagå
fullmägtige med upplysningar om förut fattade beslut och vidtagna
åtgärder. Med hänsyn till det sätt, hvarpå tjenstegöromålen inom
riksgäldskontoret äro fördelade, torde man icke i allmänhet kunna påräkna
att vid inträffande ledighet af sekreterarebefattningen finna en för densammas
uppehållande lämplig person bland riksgäldskontorets öfriga tjensteman;
och uppenbart är att, då nämnda befattning anförtros åt en person,
som förut icke haft tillfälle vinna närmare kännedom om verkets förvaltning,
denne först efter någon längre tids utöfvande af tjensten kan fullt
sätta sig in i de omfattande, ofta invecklade och svårlösta frågor, som der
handläggas. Med afseende å dessa förhållanden torde det icke förnekas
att särskildt vid tider, då större låneoperationer förestå, ombyte af ifrågavarande
tjensteman kan vara förenadt med olägenheter för verket.
På grund af hvad ofvan anförts och i anledning af revisorernas uttalande,
att ombyte af tjenstförrättande sekreterare icke skulle i tillräcklig
mån förebyggas, så länge ifrågavarande befattning uppehälles på förordnande,
får utskottet hemställa,
att Riksdagen må uppdraga åt fullmägtige i riksgäldskontoret
att taga under ompröfning, huruvida med
afseende å föreliggande omständigheter sekreterare- och
ombudsmansbefattningens uppehållande på förordnande
under längre tid för verket medför olägenheter, samt
att, derest detta skulle befinnas vara förhållandet, vidtaga
åtgärder för att tjensten må varda af ordinarie innehafvare
bestridd.
Bill. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 19 Haft.
3
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 28.
6:o.
Hvad för öfrigt blifvit i revisorernas berättelse om granskning af
riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning anmärkt eller erinradt har utskottet
funnit dels vara genom vederbörandes utlåtanden nöjaktigt förklaradt,
dels icke hafva varit af beskaffenhet att från utskottets sida påkalla
något yttrande; och har utskottet funnit hvad vid läsningen af fullmägtiges
protokoll förekommit ej böra föranleda någon utskottets anmälan
eller hemställan.
7:o.
Granskningen af fullmägtiges gemensamt med fullmägtige i riksbanken
vidtagna åtgärder för utförande af det fullmägtige i riksbanken och i
riksgäldskontoret gemensamt lemnade uppdrag i fråga om uppförande å
Helgeandsholmen af riksdags- och riksbankshus har öfverlemnats till behandling
af sammansatt stats- och bankoutskott.
8:o.
Angående ansvarsfrihet för riksgäldskontorets styrelse.
Då utskottet vid den nu verkstälda granskningen af riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning funnit fullmägtige i nämnda kontor hafva med
nit och omsorg uppfylt sitt vigtiga och ansvarsfulla kall, tillstyrker utskottet,
att fullmägtige må tillerkännas full ansvarsfrihet
för alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade i
deras protokoll från den 21 januari 1897 till och med
den 20 januari 1898.
Stockholm den 1 mars 1898.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Stockholm, Iyar Haeggströms boktryckeri, 1898.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1898:22 Skrifvelse till fullmägtige i riksgäldskontor et, angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit, sedan ansvarsfrihet senast tillerkändes s. 32 i texten