Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående riksgäld skontorets förvaltning under den tid, som förflutit, sedan ansvarsfrihet senast tillerkändesfullmägtige i nämnda kontor.

1898-03-01 · 14 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1898:28, Utlåtande, angående riksgäld skontorets förvaltning under den tid, som förflutit, sedan ansvarsfrihet senast tillerkändesfullmägtige i nämnda kontor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 38.

1

m

N:o 28.

Ant. till Ritsd. kansli den 1 mars 1898, kl. 12 midd.

Utlåtande, angående riksgäld skontorets förvaltning under den tid,

som förflutit, sedan ansvarsfrihet senast tillerkändesfullmägtige

i nämnda kontor.

(R. A.)

1j''H''i 1 ,! >)i V>~! hiTV’1 •1

—> i i.i yU;Vi j I ?. r''i -iri

Sedan statsutskottet tagit kännedom om den af Riksdagens år 1897

församlade revisorer afgifna berättelse om granskningen af riksgäldskontorets

tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse till utskottet remitterats

och bland kamrarnes ledamöter i tryck utdelats, samt genomläst

de protokoll, bvilka blifvit hos fullmägtige i riksgäldskontoret förda efter

den 23 september 1897, med hvilken dag revisorernas protokollsgranskning

slutade, till och med den 20 januari 1898, å hvilken dag fullmägtiges

berättelse till innevarande års Riksdag blifvit afgifven, får utskottet nu

meddela yttrande med anledning af berörda, sålunda verkstälda granskning.

l:o.

Angående skilnaden mellan statens utgifter för jernvägslån och statens

inkomster dels af behållna trafikmedel, dels af enskilda jernvägsaktiebolags

annuitetsliqvider.

; .... iri

Till fullföljande af de i ofvan angifna afseende af föregående Riksdagars

statsutskott lemnade uppgifter får utskottet för det senast tilländagångna

året 1897 meddela följande siffror:

Bill. till Itihsd. Prat. 1808. 4 Samt. 1 Afd. 19 Häft. (N:o 28.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

a

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

Till statskontoret levererad behållning af trafikinkomster

0 å statens jernvägar...............................:.............................. kr. 13,800,000: —

A lånen till enskilda jernvägar till

riksgäldskontoret inbetald

ränta*).......................................................... kr. 2,054,352: 44

amortering ................................................. * 573,999: 86 , 2,028,352:30

kr. 16,428,352:30

Af riksgäldskontoret utbetald ränta å de fonderade statslånen.

......................................................kr. 10,086,282: 32

Med anledning deraf att i denna

post ingår ränta å medel, som upplånats

för odlingslånefondens räkning

och till fortsatt utveckling af statens

telefonväsende, bör från sistnämnda

belopp afdragas:

den statskontoret påförda ränta å

försträckningar till odlingslåne
fonden.

.................... kr. 177,969: 43

telegrafverket påförd

ränta å lyftade medel

för utveckling

af statens telefon- , .T <•

väsende ............ » 179,395: 83 » 357,365: 26

kr. 9,728,917: 06

Deremot skall härtill läggas ränta

å de i följd af vestkustbanans förvärfvande

af staten öfvertagna

obligationslån............... kr. 100,450: —

kommunlån................. » 45,203: 17 » 145,653: 17

utvisande dessa summor en statens

ränteutgift å upplåningen för jernvägar

af ..................................................... » 9,874,570: 23

Ivapitalaf betalning å de fonderade statslånen

.................... kr. 2,231,488: 89

Stadgad afsättning

till amortering å .r.:v.

dito........................ » 217,633: 33 __; _

Transport kr. 2,449,122: 22 kr. 9,874,570: 23 kr. 16,428,352:30

*) Den för år 1897 debiterade räntan utgjorde 2,047,394 kronor 85 öre.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

3

Transport kr.

Kapitalaf betalning

å öfvertagna obligationslån

kr. 69,000: —

kominun
lån

.. » 19,848: 64 »

2,449,122: 22 kr. 9,874,570: 23 kr.

1

88,848: 64 » 2,537,970: 86

Öfverskott statsverket till godo

kr.

16,428,352: 30

12,412,541:09

4,015,811: 21

Härvid är ytterligare att märka, att å vissa lån till enskilda jernvägsanläggningar

för år 1897 upplupit ränta, med hvars erläggande anstånd af

Riksdagen medgifvits, men hvilken räntefordran i sjelfva verket utgör ett

riksgäldskontorets under året uppkomna tillgodohafvande hos enskilda

jernvägar. Detta räntebelopp uppgår till 54,049 kronor 6 öre.

2:o.

Fullmägtige hafva å sid. 8—14 af sin den 20 sistlidhe januari till

Riksdagen afgifna, i statsutskottets memorial n:o 1 intagna berättelse meddelat,

Indika då till betalning förfallna annuitetsbelopp å de från riksgäldskontoret

till kanal- och jernvägsanläggningars utförande samt till byggnader

utgifna lån icke vid nämnda tid blifvit af vederbörande gäldade.

Enligt hvad utskottet inhemtat, har efter berättelsens afgifvande icke inträffat

någon förändring i berörda hänseende.

Till jemförelse mellan förhållandena under de senast förflutna åren

vill utskottet här meddela, att riksgäldskontorets fordran för förfallna, men

icke verkstälda inbetalningar å utgifna lån för enskilda jernvägar, kanaloch

slussanläggningar m. m. uppgingo — oberäknadt den numera med

intecknade 4 procent obligationer kapitaliserade upplupna räntan, 1,707,800

kronor, å inköpta Bergslagernas jern vägsaktiebolags 5 procent-obligationer

af år 1874 — till följande belopp, nemligen:

vid början af år 1890 ........................... kr. 755,500: 82

» » » » 1891 ....................» 925,259: 44

» » 1892 .......................... » 1,141,074: 60

» » » 1893 ...... » 1,389,751: 24

» ''»;;»» 1894 ............... » 1,749,591: 60

» » ! <» » 1895 .[..a)„.................. » 1,955,930: 41

» »! » » 1896 ................ » 2,320,768: 10

» » > 1897 .......................» 2,486,682: 85

» » » » 1898 ........................... » 2,336,180: 09.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

3:o.

Angående länet för förändring och tillbyggnad af läroverksbyggnaden

i Skara.

(Rev.-ber. sid. 21—22; förkl. sid. 292—296.)

Vid 1865 —1866 års riksdag beviljade Rikets Ständer såsom bidrag

till förändring och tillbyggnad af elementarläroverksbyggnaden i Skara

dels ett anslag af 15,000 riksdaler och dels ett låneunderstöd af 40,000

riksdaler* under förutsättning att vederbörande landsting till byggnadsföretaget

i dess helhet bidroge med 20,000 riksdaler samt att staden Skara

tillsköte hvad som„ utöfver det sålunda för ifrågavarande byggnadsföretag

till 75,000 riksdaler beräknade bidrag, kunde för ändamålet erfordras.

Lånet, som skulle få innehafvas räntefritt under fem år och derefter

återgäldas medelst en annuitet af 5 procent å ursprungliga beloppet, af

hvilken annuitet 4 procent skulle utgöra ränta och återstoden kapitalafbetalning,

utbetalades från riksgäldskontoret under åren 1868 och 1869

emot två af Skara domkapitel den 17 juni 1868 och den 20 januari

1869 utfärdade skuldförbindelser, hvardera å 20,000 riksdaler.

Efter det Riksdagens år 1892 församlade revisorer omförinält, att

under åren 1889 — 1891 föreskrifven ränte- och kapitalbetalning ej verkstälts

å ifrågavarande lån, samt påpekat, att Skara stifts byggnad sk assa,

som enligt 135 § af gällande läroverksstadga vore afsedd för de allmänna

läroverkens behof, vid 1891 års slut haft en behållning af 13,104 kronor

24 öre, beslöt 1893 års Riksdag, som ansåg, att någon tvekan icke kunde

råda derom, att nämnda kassas medel finge och, om kassans ställning

sådant medgåfve, äfven borde användas till återbetalning af statslånet, att

uppdraga åt fullmägtige i riksgäldskontoret att i skrifvelse till domkapitlet

framhålla, att stiftets byggnadskassa vore skyldig att, i mån af tillgång,

till riksgäldskontoret inbetala förfallna och framdeles förfallande annuiteter

å statslånet.

Efter det fullmägtige fullgjort detta uppdrag, har domkapitlet i ränta

och amortering inbetalt år 18!)3 1,000 kronor och under hvartdera af

åren 1894 och 1895 3,000 kronor; hvaremot under år 1896 ej någon betalning

å statslånet egt rum.

Med erinran om dessa förhållanden hafva 1897 års revisorer meddelat,

att Skara domkapitel i skrifvelse till fullmägtige i riksgäldskontoret den

17 februari 1897 tillkännagifvit, att af de kassor, ur hvilka räntor och annuiteter

för lånet borde gäldas, nemligen Skara högre allmänna läroverks

byggnadsfond och Skara stifts byggnadskassa, den förstnämnda saknade

opaginerad Kontrollera mot PDF

StuhHtskottvtx Utlåtande X:o 28.

tillgångar, men att från den senare en inbetalning af 1,300 kronor vore

att under september månad förvänta. I skrifvelse den 8 i sistnämnda

månad både emellertid domkapitlet, med öfverlemnande af redogörelser för

ställningen i de båda kassorna, anmält, att domkapitlet med hänsyn till

förutsedda större utgifter för byggnadskassan ansåge kassans tillgångar för

närvarande icke medgifva ytterligare utbetalning till ifrågavarande ränteliqvid;

och hade fullrnägtige vid föredragning af sistberörda skrifvelse funnit

hvad i ärendet förekommit icke till någon deras åtgärd föranleda.

Under året 1896 hade, såsom ofvan blifvit ornnämndt, ingen ränteoch

kapitalafbetalning egt rum, och att döma af domkapitlets skrifvelse

af den 8 sistlidne september, syntes det revisorerna, som om sådan

betalning ej heller vore att förvänta för är 1897. Då emellertid Skara

stifts byggnad skassa, som vid 1891 års slut, på sätt förut erinrats, eldigt

räkenskaperna egt en behållning af 13,104 kronor 25 öre, vid slutet afår

1896 kunde uppvisa tillgångar af 18,648 kronor 35 öre och den 1 september

1897 af 19,167 kronor 50 öre, ansågo revisorerna, att medel stått domkapitlet

till buds att under åren 1896 och 1897 fullgöra föreskrifva rånteoch

kapitalafbetalningar; och hafva derför revisorerna, som ej heller i

domkapitlets skrifvelse till fullrnägtige funnit anfördt, hvilka de förutsedda

större utgifter vore, som för det dåvarande icke medgåfve byggnadskassan

att fullgöra ränte- och kapitalafbetalningen i fråga, förhållandet för Riksdagen,

anmält.

I en den 22 december 1897 till fullrnägtige i riksgäldskontoret afgifven

förklaring har Skara domkapitel anfört följande:

Revisorerna hade missförstått domkapitlets skrifvelse till fullrnägtige

af den 8 sistlidne september, då de uppfattat den såsom innebärande ett

återkallande af det beslut om eu utbetalning af 1,300 kronor ur stiftets

byggnadskassa till ränteliqvid å ifrågavarande lån, hvarom tillkännagifvande

blifvit gjordt genom domkapitlets skrifvelse till fullrnägtige af den

17 nästföregående februari. I berörda skrifvelse af den 8 september hade

domkapitlet. — under erinran om sitt förut under året tillkännagifna

beslut att, så snart medel blefve disponibla, för ändamålet utbetala 1,300

kronor — vidare yttrat, att domkapitlet »ansåge kassans tillgångar icke

medgifva ytterligare utbetalning till ifrågavarande ränteliqvid», det vill

säga någon utbetalning utöfver den omnämnda, redan beslutade å 1,300

kronor. Denna utbetalning hade också — emot hvad revisorerna antagit —

verkligen egt rum, hvilket domkapitlet visade genom öfverlemnande af

styrkt afskrift utaf ett den 18 sistlidne oktober dagtecknadt qvitto från

riksgäldskontoret. Angående skälet, hvarför utbetalningen skett något

mera än två veckor efter utgången af den tid, inom hvilken den enligt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N\o 28.

den 17 februari gjordt tillkännagifvande skulle vara att förvänta, hade

domkapitlets kassaförvaltare, hvilken erhållit förständigande att behörigen

verkställa domkapitlets beslut, såsom förklaring meddelat, att ett för

ändamålet uppsagdt lån influtit senare, än beräknadt varit.

Med inräkning af ofvannämnda 1,300 kronor hade domkapitlet under

de fem sistförflutna åren ur byggnadskassan för ifrågavarande ändamål

utbetalt ett sammanlagdt belopp af 8,300 kronor, hvartill borde läggas

ett ar 1893 afskrifvet lån till Skara allmänna läroverks byggnadsfond å

1,388 kronor 10 öre, hvilket lån år 1888 till fonden utlemnats, på det

att densamma skulle sättas i stånd betala då förfallna annuitet å skulden

till riksgäldskontoret. Så höga utbetalningar hade icke varit möjliga,

såvida icke kassan under dessa fem år hade haft ovanligt stora inkomster

från lediga ecklesiastika beställningar, nemligen sammanlagdt 9,199 kronor

85 öre från tre kyrkoherde- och eu komministersbeställning.

Vid tiden för afgifvandet af domkapitlets förevarande förklaring hade

byggnadskassan en kapitalbehållning af 17,551 kronor 12 öre; dess

kontanta behållning vore 84 kronor 44 öre. De ordinarie inkomsterna

utgjordes dels af räntor, hvilka med gällande räntefot å det utlånade

kapitalet uppginge till omkring 750 kronor årligen, dels af eu årlig kollekt

inom stiftet, hvilken plägade inbringa omkring 90 kronor, dels af hyror

för lägenheter inom bibliotekshuset i Skara, för år 1897 uppgående till

250 kronor. Dessutom hade kassan på grund af läroverksstadgans ,§ 135

mom. 1 att i vissa fall uppbära inkomst från ledig ecklesiastik tjenst,

en inkomst, som dock enligt sakens natur icke kunde med säkerhet påräknas

och som understundom många år i följd uteblefve. De ordinarie

utgifterna utgjordes hufvudsakligen af sådana, som afsåge underhållet af

bibliotekshuset i Skara med en dertill hörande mindre parkanläggning

samt af gatorna omkring detsamma. Dessa utgifter liade i medeltal för

de senare åren uppgått till omkring 400 kronor, men kunde naturligtvis

under enstaka år, då större reparationer erfordrades, stiga till betydligt

högre belopp.

Den år 1893 församlade Riksdagen hade i skrifvelse till fullmägtige i

riksgäldskontoret förklarat, att byggnadskassans medel kunde och, om

kassans ställning sådant medgåfve, borde användas till återbetalning af

ifrågavarande lån, men Riksdagen hade tillika med hänsyn till kassans

dåvarande ringa behållning förklarat skäl icke förefinnas att vidtaga

åtgärder för utfående af resterande inbetalningsbeloppen. Domkapitlet

hade ansett sig kunna uppfatta denna Riksdagens skrifvelse sålunda, att

Riksdagen icke ovilkorligen fordrade, att de tillgångar, som kassan kunde

hafva öfriga sedan ofvannämnda oundgängliga utgifter blifvit bestridda,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

7

skulle till det yttersta tagas i anspråk för betalande af Skara läroverks

byggnadsskuld, utan att denna för stiftets alla läroverk afsedda och genom

bidrag från hela stiftet bildade kassa äfven skulle kunna lemna understöd

till nybyggnad, förändring eller reparation af läroverkshus inom stiftet,

der sådant af domkapitlet pröfvades vara af nöden. Nu hade domkapitlet

visserligen under de två senaste åren låtit kassans kapitalbehållning ökas

med några få tusen kronor utöfver den, som förefunnits det år, då Riksdagen

aflåtit ofvan anförda skrifvelse till riksgäldskontoret. Men härtill

hade domkapitlet ansett sig ega tillräckliga skäl dels i den omständigheten,

att räntefoten å kassans utlånta kapital icke obetydligt nedgått,

dels ock förnämligast i den omständigheten, att det kommit till domkapitlets

kännedom, att nybyggnad eller större förändring af läroverkshus

på mera än ett håll inom stiftet visat sig af behofvet påkallad och vore

af vederbörande påtänkt. Någon formlig ansökan om understöd ur byggnadskassan

för sådant ändamål hade visserligen ännu icke till domkapitlet

ingått, men domkapitlet hade all anledning antaga, att dylik ansökan vore

att förvänta.

På grund af den kännedom, som domkapitlet inhemtat om Skalla

läroverks byggnadsfonds ställning, måste domkapitlet anse osannolikt, att

fonden skulle kunna i större mån, om ens något, bidraga till skuldens

återbetalande. Fonden, som icke egde något kapital, hade en årlig inkomst

genom lärjungarnes afgift er af 1,700 å 1,800 kronor. Detta belopp hade

under de senare åren i det närmaste åtgått till läroverkshusets underhåll

(jemte brandförsäkring, gatuunderhåll m. m). Beloppet kunde synas högt,

men dervid vore att märka, dels att utgifterna för underhållet under flera

år inskränkts till det minsta möjliga, blott för att fonden skulle kunna

fullgöra sin betalningsskyldighet till riksgäldskontoret, dels att byggnaden,

som uppfördes för det i förhållande till dess storlek låga priset af 106,000

kronor, kräfde jemförelsevis höga underhållskostnader. Ehuru man icke

behöfde antaga, att dessa kostnader skulle stiga till lika högt belopp under

alla följande år, syntes det dock icke rådligt, att fonden genom att göra

sig af med möjligen blifvande öfverskott satte sig ur stånd att bekosta en

större reparation eller förändring af läroverkshuset, när sådan visade sig

behöflig. I hvarje händelse syntes något betydligare bidrag från byggnadsfonden

till lånets återbetalande icke vara att förvänta.

Vid sådant förhållande måste hela eller så godt som hela bördan af

skulden falla på stiftets byggnadskassa, något, som den Riksdag, hvilken

beviljade låneunderstödet, att döma af riksdagsförhandlingarna, icke afsett

eller beräknat. Då den återstående kapitalskulden utgjorde 32,344 kronor

13 öre och den årliga räntan alltså belöpte sig till 1,293 kronor 77 öre,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

hvartill komme obetalta förfallna räntor, vid 1897 års slut uppgående till

4,195 kronor 68 öre, ansåge domkapitlet, att, derest icke oväntadt höga

extra inkomster skulle tillfalla byggnadskassan, densamma aldrig skulle

blifva i stånd att återgälda någon del af kapitalskulden. Denna skulle till

följd^ häraf efter all sannolikhet i everldeliga tider betunga kassan, hvilken

alltså under förutsättning att betalningsskyldigheten utkräfdes, så långt de

alldeles oundgängliga utgifterna medgåfve — komme att försättas i den ställning,

att det ändamål, för hvilket den vore afsedd, icke kunde af densamma

främjas i vidare man, än som skedde genom underhåll af bibliotekshuset

i Skara och räntebetalning å Skara läroverks byggnadsskuld.

Domkapitlet hade icke, såsom kunde synas antydt i revisorernas berättelse,

haft för afsigt att afvika från sitt under de senare åren iakttagna

förfarande att hvarje år taga i noggrant öfvervägande, om och i hvad mån

byggnadskassans tillgångar kunde anlitas för återbetalande åt ifrågavarande

låm Men domkapitlet hade, på de skäl, som ofvan anförts, ansett med

billighet öfverensstämmande, att vid denna pröfning hänsyn toges dertill,

att byggnadskassan äfven framgent åtminstone i någon mån skulle kunna

understödja nödiga byggnadsföretag till läroverkets tjenst.

Domkapitlet kunde icke underlåta att uttala önskvärdheten deraf,

att, om icke fullständig afskrifning kunde beviljas, byggnadskassan måtte

med befrielse från all vidare räntebetalning tillåtas genom årliga, efter

dess ställning afpassade afbetalningar återgälda kapitalskulden.

Ehuru, mot revisorernas antagande, domkapitlet verkligen under nästlidna

år erlagt den utlofvade inbetalningen af 1,300 kronor å omforma Ida

statslån, anser utskottet det dock kunna ifrågasättas, huruvida under de

senare aren de för lånets återgäldande tillgängliga medel blifvit härför anlitade

i den utsträckning, förhållandena medgifvit, eller om icke domkapitlet

varit i tillfälle att i vidsträcktare mån, än som skett, fullgöra stadgade

betalnings vilkor.. Af de fonder, från hvilka annuiteterna å statslånet

böra utgå, hade, enligt hvad domkapitlet upplyst, Skara stifts byggnadskassa

vid 1897 ars slut en kapitalbehållning af 17,551 kronor 12 öre,

hvilken behållning domkapitlet emellertid ansett böra sparas särskilt för

bestridande af förestående utgifter för byggnadsföretag å läroverkshus

inom stiftet. I saknad af närmare utredning är utskottet dock icke i tillfälle

att bedöma, i hvad mån detta ändamål kräfver kassans bibehållande

vid dess nuvarande, under de senare åren ej obetydligt ökade belopp.

Med anledning häraf far utskottet, som icke kunnat finna giltig anledning

för den af domkapitlet ifrågasatta befrielsen från vidare räntebetalning å

statslånet, hemställa,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

0

att Riksdagen ma uppdraga åt fullmägtige i riksgäld

skontoret att efter inhämtande af utredning, huruvida

icke Skara stifts byggnad skassas ställning kan medgifva

större inbetalningar å ifrågavarande statslån än

de under senaste åren gjorda, vidtaga de åtgärder, hvartill

förhållandena föranleda.

4:o.

Angående lånet för reparation af Vester ds domkyrka.

(Rev. ber. sid. 23: förbi. sid. 297.)

Sedan 1856—1857 års Riksdag för en större reparation af Vesterås

domkyrka anvisat dels 45,000 riksdaler såsom anslag och dels 22,500 riksdaler

såsom lån, men detta statsbidrag å tillsammans 67,500 riksdaler befunnits

för ändamålet otillräckligt, begärde Kongl. Ma.j:t af 1859 1860

års Riksdag till fortsättning af den påbörjade reparationen ett ytterligare

anslag af 28,000 riksdaler, afsedt till, bland annat, som ej särskild! angafs,

grundens omläggning och yttre takets lagning. Med bifall till statsutskottets

hemställan anvisade Riksdagen det äskade beloppet till utgående från riksgäldskontor

för att doinkyrkokommissionen i Vesterås tillhandahållas, med

vilkor likväl att det sålunda beviljade understödet borde återgäldas i den

män domkyrkans inkomster dertill framdeles lemnade tillgång. Lånet utbetalades

från riksgäldskontor den 31 december 1860 emot domkyrkokommissionens

förbindelse, men hitintills har någon afbetalning å detsamma

icke egt rum.

Med anledning af en utaf Riksdagens år 1892 församlade revisorer

gjord anmälan beslöt 1893 års Riksdag anmoda fullmägtige i riksgäldskontor

att hos domkyrkokommissionen göra erinran om verkställande åt

någon afbetalning å ifrågavarande skuld. Den anmaning, fullmägtige på

grund häraf till kommissionen afläto, har emellertid icke medfört åsyftad

påföljd.

Nästlidna års revisorer hafva nu, vid det förhållande att domkyrkans

räkenskaper för år 1896 utvisade en behållning vid arets slut af 32,140

kronor 79 öre, sålunda mer än tillräcklig för hela lånets återgäldande,

ansett anledning föreligga till en förnyad anmaning till domkyrkokommissionen

om verkställande af åtminstone någon afbetalning å lånet och

hafva derför hemstält, att uppdrag i sådant afseende måtte af Riksdagen

meddelas fullmägtige i riksgäldskontoret.

Bill, till Rikåd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 19 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

I cn med anledning häraf den 20 sistlidne december till fullmägtige

afgifven förklaring har domkyrkokommissionen anfört följande.

I domkyrkans behållning vid 1896 års slut ingick hennes fastighetsfond

med 8,116 kronor 44 öre, hvaraf dock endast räntan finge användas,

hvadan den disponibla behållningen alltså utgjorde 24,024 kronor 35 öre.

Dessa medel voro emellertid bundna genom kontrakt om leveranser och

arbeten för pågående kyrkoreparation och hade under år 1897 användts,

hvarförutom lån måst upptagas, såsom årets räkenskaper komme att utvisa.

På grund häraf och då ifrågavarande lån enligt den derför utgifna

förbindelsen borde återbetalas i den män kyrkans inkomster dertill lemnade

tillgång, förklarade sig kommissionen hvarken kunna ej heller vara pligtig

för närvarande verkställa någon afbetalning å detsamma.

Utskottet finner väl, att revisorerna haft giltig anledning att fästa

Riksdagens uppmärksamhet å den tillgång, som vid 1896 års slut syntes

förefinnas för återgäldande af ifrågavarande lån. Då emellertid genom

domkyrkokomissionens förklaring blifvit upplyst, att domkyrkans disponibla

behållning numera helt och hållet åtgått till bekostande af fortsatta reparationsarbeten,

lärer för närvarande en anmaning i det af revisorerna angifna

syfte icke medföra afsedd påföljd; hvadan utskottet tillstyrker,

att Riksdagen vid hvad sålunda i detta ärende förekommit

må för närvarande låta bero.

5:o.

Angående sekreterare- och ombud smanstjenstetis i riksgäldskontor et uppehållande

på förordnande tills vidare.

(Rev. ber. sid. 56—57; förkl. sid. 290—291).

Revisorerna hafva ansett sig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet å

nedan omförmälda förhållande.

I skrifvelse till fullmägtige den 12 oktober 1889 anhöll sekreteraren

och ombudsmannen i riksgäldskontovet H. Wikblad, under förmälan, att

han samma dag af Kong!. Magt utnämnts och förordnats till statsråd, det

fullmägtige ville bevilja honom ledighet från utöfvande af sekreterare- och

ombudsmanstjensten, vare sig för den tid, hvarunder han komme att innehafva

statsradsembetet, eller, om fullmägtige funne detta icke kunna bifallas,

tills vidare. Med bifall till hvad statsrådet Wikblad i senare alterna
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

HtiilmiMottet.i l’ll<U<unlc N:o 28.

11

tivet hemstält, beviljade fullmägtige honom den sökta ledigheten tills vidare,

i sammanhang hvarmed besluts utfärdande åt anslag oeh kungörelse för

befattningens uppehållande medelst förordnande.

1 fråga om beviljandet af tjenstledigheten var emellertid en åt fullmägtige

af skiljaktig mening oeh yttrade: »Då efter min uppfattning det

för riksgäldskontoret, gällande reglemente ej föranleder dertill, att tjensteman,

som tillträdt annat embete, kan vid sin i kontoret innehafvande tjenst

qvarstå, har jag ansett mig förhindrad bifalla herr statsrådet Wikblads

framställning ».

Enligt hvad revisorerna vidare anfört, fortfore den sålunda tills vidare

för statsrådet Wikblad beviljade tjenstledigheten ännu på nionde året, och

hans i riksgäldskontoret innehafvande tjenstebefattning uppehölles alltjemt

på förordnande.

Denna anordning syntes revisorerna icke stå i full öfverensstämmelse

med det för riksgäldskontoret gällande reglemente. Reglementets § 2G

inom. 4 innehölle nemligen följande bestämmelse: »Tjensteman vid riksgäldskontoret

får icke annan tjenstebefattning utom riksgäldskontoret mottaga»,

men dermed syntes det äfven få anses gifvet, att han ej heller finge

mottaga ett statsrådsembete, utan med frånträdande af sin förra befattning.

Det kunde för öfrigt ej öfverensstämma med riksgäldskontorets verkliga

intressen, att den, som uppehölle den vigtiga sekreterarebefattningen, saknade

fullmagt. Den otrygga ställning ett blott förordnande beredde måste nemligen

göra det för en duglig tjensteman angeläget att så fort som möjligt

söka skaffa sig en för hans framtid säkrare ställning utom verket. Så

hade under år 1897 den tjensteman, som dittills på förordnande uppehållit

statsrådet Wikblads sekreterare- och ombudsmansbefattning och hvilken,

eldigt hvad fullmägtiges ordförande till fullmägtiges protokoll den 20 nästlidne

maj uttalat, i utöfningen af denna tjenstebefattning ådagalagt sällspordt

nit och utmärkt skicklighet, afsagt sig det honom meddelade förordnandet

för att mottaga en befattning utom riksgäldskontoret, i följd hvaraf

ett nytt förordnande för annan man nyligen måst utfärdas. Men med

oftare inträffande ombyten af sekreterare kunde den olägenheten följa, att

kontinuiteten rubbades vid behandlingen af de vigtiga ärendena inom sjelfva

riksgäldskontoret. Förvaltningen af detta verk hade uppdragits åt fullmägtige,

men dessa, som utsagos enligt § 71 riksdagsordningen, hade sina

uppdrag för kortare tider, och kunde sålunda ofta komma att vexla, och

om nu äfven sekreterareförordnandena gång efter annan ombyttes, vore

det att befara, att förvaltningen af verket i dess helhet derpå kunde blifva

lidande. Under inga förhållanden kunde det emellertid vara egnadt att

befrämja det behöriga handhafvande! af de magtpåliggande göromål, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

med sekreterarebefattningen vore förenade, om befattningen koinme att af

den, som förordnades att tills vidare uppehålla densamma, betraktas allenast

såsom en öfvergångsplats, som lian vore färdig att lemna vid första

bästa tillfälle.

I anledning af detta revisorernas yttrande hafva fullmägtige i riksgäldskontoret

i skrifvelse till Riksdagen den 7 nästlidne januari anfört

följande:

Den af revisorerna åberopade bestämmelsen i reglementets 26 § vore

i sitt sammanhang af följande lydelse:

o s Aflöningen för riksgäldskontorets tjenstemannapersonal och vaktbetjening

utgår enligt den af Riksdagen för nämnda verk faststälda aflöningsstat,

hvilken icke får öfverskridas; varande nedanstående vilkor och förbehåll

stadgade för tillgodonjutande af den för bemälda tjenstemannapersonal och

vaktbetjente beviljade löneförhöjning;

4:o. Tjensteman vid riksgäldskontor får icke annan tjenstebefattning

utom riksgäldskontor mottaga. — — —»

Af nu anförda paragraf, hvars innehåll återfunnes i samtliga från och

med år 1875 utfärdade reglementen, syntes det fullmägtige framgå, att den

i inom. 4 meddelade bestämmelsen om förbud för en riksgäldskontorets

tjensteman att mottaga tjenstebefattning utom kontoret endast vore ett

vilkor, hvars uppfyllande fordrades för tillgodonjutande af den för tjensten

i kontoret beviljade förhöjda aflöning, men ingalunda, på sätt revisorerna

förmenat,Jnnebure en obetingad föreskrift, att innehafvare af sådan tjenst

skulle frånträda densamma, så snart han erhållit tjenstebefattning utom

nämnda verk. Stadgande i sistberörda syfte förekomme ej heller eljest i

reglementet; och då den nuvarande ordinarie innehafvaren af sekreterareoch

ombudsmansbefattningen icke, efter det han tillträdt statsrådsembetet,

uppburit någon aflöning från riksgäldskontor, kunde fullmägtige icke

finna, att reglementets bestämmelser blifvit i förevarande fall åsidosatta.

Det fullmägtiges beslut af den 17 oktober 1889, hvarigenom statsrådet

Wikblad beviljades ledighet tills vidare från utöfvandet af sekreterare- och

ombudsmanstjensten i riksgäld skontoret, syntes för öfrigt, sedan närmast

derefter församlade Riksdag lemnat denna åtgärd utan anmärkning, icke

vidare vara föremål för granskning. Fullmägtige, som emellertid varit

oförhindrade att pröfva, huruvida förhållandena kunde påkalla ändring i

den en gång beslutade anordningen, hade dock icke funnit giltig anledning

att förvägra statsrådet Wikblad fortfarande ledighet från nämnda tjenst,

Härtill hade fullmägtige så mycket mindre ansett sig hafva skäl, som, jemlik

stadgandet i 34 § regeringsformen, ledamot af statsrådet, hvilken till

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 38.

13

detta embete kallats från annan statstjenst, i allmänhet tillåtits att fortfarande

innehafva sistnämnda befattning, hvilken under tiden uppehållits

på förordnande, samt detta förhållande icke från Riksdagens sida föranledt,

anmärkning.

I ofvan meddelade förklaring hafva fullmägtige hufvudsakligen yttrat

sig angående den rent formella sidan af förevarande fråga. Hvad revisorerna

anfört beträffande de praktiska olägenheter, som kunna föranledas

deraf att sekreterare- och ombudsmanstjensten i riksgäldskontoret under

längre tid uppehälles på förordnande tillsvidare, har deremot icke i fullmägtiges

förklaring upptagits till bedömande. De betänkligheter, revisorerna

i sådant afseende framhållit, synas emellertid utskottet förtjena beaktande.

Särskildt vid det förhållande att medlemmarne i riksgäldskontorets styrelse

jemlikt grundlagens stadgande utses endast för kortare tider och sålunda

inom få år kunna vexla, måste det vara af vigt att täta ombyten ej förekomma

af den tjensteman, hvilken vid handläggandet af de magtpåliggande

ärenden, som tillhöra riksgäldskontorets förvaltning, närmast har att tillhandagå

fullmägtige med upplysningar om förut fattade beslut och vidtagna

åtgärder. Med hänsyn till det sätt, hvarpå tjenstegöromålen inom

riksgäldskontoret äro fördelade, torde man icke i allmänhet kunna påräkna

att vid inträffande ledighet af sekreterarebefattningen finna en för densammas

uppehållande lämplig person bland riksgäldskontorets öfriga tjensteman;

och uppenbart är att, då nämnda befattning anförtros åt en person,

som förut icke haft tillfälle vinna närmare kännedom om verkets förvaltning,

denne först efter någon längre tids utöfvande af tjensten kan fullt

sätta sig in i de omfattande, ofta invecklade och svårlösta frågor, som der

handläggas. Med afseende å dessa förhållanden torde det icke förnekas

att särskildt vid tider, då större låneoperationer förestå, ombyte af ifrågavarande

tjensteman kan vara förenadt med olägenheter för verket.

På grund af hvad ofvan anförts och i anledning af revisorernas uttalande,

att ombyte af tjenstförrättande sekreterare icke skulle i tillräcklig

mån förebyggas, så länge ifrågavarande befattning uppehälles på förordnande,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må uppdraga åt fullmägtige i riksgäldskontoret

att taga under ompröfning, huruvida med

afseende å föreliggande omständigheter sekreterare- och

ombudsmansbefattningens uppehållande på förordnande

under längre tid för verket medför olägenheter, samt

att, derest detta skulle befinnas vara förhållandet, vidtaga

åtgärder för att tjensten må varda af ordinarie innehafvare

bestridd.

Bill. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 19 Haft.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

6:o.

Hvad för öfrigt blifvit i revisorernas berättelse om granskning af

riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning anmärkt eller erinradt har utskottet

funnit dels vara genom vederbörandes utlåtanden nöjaktigt förklaradt,

dels icke hafva varit af beskaffenhet att från utskottets sida påkalla

något yttrande; och har utskottet funnit hvad vid läsningen af fullmägtiges

protokoll förekommit ej böra föranleda någon utskottets anmälan

eller hemställan.

7:o.

Granskningen af fullmägtiges gemensamt med fullmägtige i riksbanken

vidtagna åtgärder för utförande af det fullmägtige i riksbanken och i

riksgäldskontoret gemensamt lemnade uppdrag i fråga om uppförande å

Helgeandsholmen af riksdags- och riksbankshus har öfverlemnats till behandling

af sammansatt stats- och bankoutskott.

8:o.

Angående ansvarsfrihet för riksgäldskontorets styrelse.

Då utskottet vid den nu verkstälda granskningen af riksgäldskontorets

styrelse och förvaltning funnit fullmägtige i nämnda kontor hafva med

nit och omsorg uppfylt sitt vigtiga och ansvarsfulla kall, tillstyrker utskottet,

att fullmägtige må tillerkännas full ansvarsfrihet

för alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade i

deras protokoll från den 21 januari 1897 till och med

den 20 januari 1898.

Stockholm den 1 mars 1898.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Stockholm, Iyar Haeggströms boktryckeri, 1898.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:22 Skrifvelse till fullmägtige i riksgäldskontor et, angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit, sedan ansvarsfrihet senast tillerkändes s. 32 i texten