Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vädd motion om afskrifning af vedhy g g ster räntan och tägtekarlsräntan å bergsfrälsejorden i Falu fögderi m. m.

1898-03-04 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1898:35, Utlåtande, i anledning af vädd motion om afskrifning af vedhy g g ster räntan och tägtekarlsräntan å bergsfrälsejorden i Falu fögderi m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

o

N:o 35.

Auk. till Riksd. kansli den 4 mars 1898, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af vädd motion om afskrifning af vedhy

g g ster räntan och tägtekarlsräntan å bergsfrälsejorden

i Falu fögderi m. m.

(I. A.)

Med förmälan att, sedan hos Kongl. Maj:t gjorts framställning om

åtgärders vidtagande för aflyftning af två på den s. k. bergsfrälsejorden

i Kopparbergs län ännu hvilande skatter, tägtekarlsräntan och

vedhyggsterräntan, kammarkollegium, till hvars utlåtande ärendet blifva

remitteradt, i skrifvelse den 2 juli 1897 förklarat, att frågan, huruvida

nämnda räntor kunde författningsenligt afskrifvas, icke borde i omförmälda

ordning utgöra föremål för Kongl. Maj:ts pröfning, hvarför

kollegium hemstält, att de sökandes framställning icke måtte till någon

Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda, hafva herrar S. Söderberg och A. Hansson

i Solberga i en inom Andra kammaren väckt motion (n:o 67) föreslagit,

att Riksdagen för sin del måtte besluta, att vedhygsterräntan,

som hvilade på bergsfrälsejorden i Falu fögderi och utgjorde 1,737

kronor 31 öre, måtte på lämpligt sätt afskrifvas i likhet med öfriga

grundskatter; samt att tägtekarlsräntan i samma fögderi måtte antingen

indragas till statsverket och afskrifvas, eller att Kristine kyrka i

Falun måtte erhålla af statsmedel vederlag, att nämnda ränta äfven sålunda

kunde blifva föremål för afskrifning.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling denna motion

blifvit hänvisad, får till en början meddela, att Kongl. Maj:t med anledning

af omförmälda ansökning om ifrågavarande räntors afskrifning

enligt bref till kammarkollegium den 15 oktober 1897 förklarat, att,

som frågan, huruvida dessa räntor vore af beskaffenhet att författningsenligt

kunna afskrifvas, icke utgjorde föremål för Kongl. Maj:ts ome
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

delbara pröfning, Kongl. Maj:t funnit sökandens framställning icke till

någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Hvad vidare beträffar nämnda räntor, har utskottet i fråga om

tagtekarlsrålitan af tillgängliga handlingar inhemtat, att sedan jemlikt

kongl. brefvet den 25 februari 1642 invånarne i staden Falun medgifvits

rätt att under bergsfrälsefrihet tillhandla sig dervarande tägtejord

och hemman mot lösen efter en billig värdering, och den nya kyrkan i

nämnda stad tilldelats alla de medel, som kunde falla och uppbäras för

nämnda tägtejord och hemman, hvilka komme att försäljas, så hade en

del tägtejord blifvit inlöst och derigenom såsom bergsfrälse fri från utgörande

af jordeboks- och mantalsräntorna. För den jord deremot, hvars

innehafvare icke begagnade sig af nämnda lösningsrätt, utgöres fortfarande

ränta under namn af tägtekarlsränta, hvilken, uppgående till 94

kronor 33 öre, uppbäres i sammanhang med kronomedlen och redovisas

till kyrkovärdarne för Kristine kyrka i Falun.

Då ofvannämnda kongl. bref synes afse allenast lösen för tägtejord

och hemman, men icke räntan af den oinlösta tägtekarlsjorden,

torde kunna ifrågasättas, huruvida icke densamma borde återfalla till

kronan. Men oberoende af berörda fråga och äfven om Kristine kyrka må

befinnas berättigad till uppbärande af den oinlösta tägtekarlsräntan,

anser utskottet, att då denna ränta, såsom af hvad ofvan meddelats

framgår, är en grundskatt, hvilken, då dess erläggare icke begagnade

sig af erbjudet tillfälle till dess aflösande, kommit att utan räntegifvarens

tillskyndande öfvergå från kronan till enskild myndighet, billighet fordrar,

att densamma i likhet med öfriga grundskatter afskrifves.

Vidkommande härefter den i förevarande motion omförmälda vedhyggsterräntan,

får utskottet meddela, att Falu koppargrufva, som redan

tidigt omhuldats af staten med privilegier, bland andra förmåner erhöll

den, att en del jord, som var grufvan så närbelägen, att jordens innehafvare

kunde till grufvan utgöra vissa tjenstbarheter, erhöll bergsfrälse

natur. Dessa tjenstbarheter blefvo genom kongl. resolutiouen den 17

april 1729 närmare bestämda sålunda, att för hvarje spannland bergsfrälsejord

skulle af dem, som icke tillika egde fjerdeparter i grufvan,

huggas ett stafrum ved på Daglösetägten. Detta stadgande ändrades

genom kongl. brefvet den 23 september 1808 derhän, att alla innehafvare

af bergsfrälsejord, som ansågs lyda till Störa Kopparberget eller

för dess skull eller i afseende på understöd dervid fått ikläda sig sådan

natur, skulle vara skyldige att, vare sig de innehade grufvedel eller

ej, för hvart spannland sådan jord antingen hugga ett stafrum ved å

Daglösetägten eller, då sådant till större eller mindre del i anseende till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

7

minskadt vedbehof icke erfordrades, i stället erlägga för spannlandet

en viss årlig penningeafgift, svarande mot värdet af ett dylikt stafrums

upphuggning i dagsverke räknadt, hvilket värde Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länet skulle hvart år efter markegångstaxan utsätta och

hvilket sedermera efter jordeboken årligen komme att uppbäras; och

emedan skäligt vore att sådane bergsfrälsejordegare, som icke hade

grufvedel eller idkade bergsbruk, borde vara skyldige till dubbelt större

tjenstbarhet eller afgift för sin jord till kopparverket emot dem, som

tillika egde grufvedel och idkade bergsbruk samt således uppfylde egentliga

ändamålet, hvarför bergsfrälsefriheten å denna jord tillkommit och

i afseende hvarpå de dittills varit från särskilda tjenstbarheter för jorden

till kopparverket befriade, alltså förklarade Kongl. Maj:t, att de

bergsfrälseegare, som icke tillika egde grufvedelar och idkade bergsbruk,

skulle svara för två stafrum veds huggning för hvarje spannland

eller motsvarande afgift i penningar.

Sedermera förordnades genom kongl. brefvet den 26 mars 1816

att, i stället för ofvannämnda genom kongl. brefvet den 23 september

1808 egarne af bergsfrälsejorden ålagda skyldighet, skulle för hvarje i

jordeboken upptaget s. k. durchtågsspannland bergsfrälsejord tills vidare

utgöras en årlig afgift af 5 skillingar 4 runstycken banko, hvilken afgift

skulle till grufkörningars och malmbrytningens årliga befrämjande användas.

Sedan Rikets Ständer i anledning af en utaf Kongl. Maj:t aflåten

proposition i skrifvelse den 8 april 1854 medgifvit, att kopparräntan

från Stora Kopparbergs bergslag finge nedsättas från hvart tionde till

hvart trettionde skeppund af årliga tillverkningen emot det att alla särskilda

privilegier och förmåner, som bergslaget af kronan erhållit,

skulle upphöra, blef jemlikt kongl. brefvet den 19 juli 1855 den till

bergslaget dittills utgående vedhyggsterräntan till kronan indragen, hvarefter

densamma med belopp af 1,737 kronor 31 öre årligen i fögderispecialräkningarna

uppdebiterats, dock utan att vara i jordeboken upptagen.

Af hvad sålunda blifvit meddeladt torde framgå, att staten i äldre

tider, för att genom arbetsprestationer bereda understöd åt Falu kopparverk,

medgifvit frihet från grundskatter å viss jord i trakten af detsamma,

hvilken jord endast i följd af den erhållna skattefriheten till

staten erhållit benämningen bergsfrälse; och detta förhållande synes

vara jemförligt med de anvisningar å ränta eller tionde, hvilka af staten

lemnats för andra dess ändamål. Dessa anvisningar eller anordningar

af grundskatter äro numera, der de icke motsvaras af någon

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

annan skyldighet eller prestation, jemlikt kongl. förordningen den 23

juli 1869 indragna till kronan; och då förhållandet med vedhyggsterräntan

utskottet denna ränta böra i likhet med grundskatterna afskrifvas.

Utskottet, som sålunda för sin del funnit, att afskrifning bör ega

rum af båda de nu ifrågavarande räntorna, tägtekarlsräntan och vedhyggsterräntan,

har emellertid, då en närmare utredning i detta ämne

än den, som utskottet kunnat åstadkomma, torde vara erforderlig, ansett,

att Riksdagens beslut med anledning af föreliggande motion icke

bör utsträckas längre än till en framställning hos Kongl. Maj:t med begäran

om förslag till dessa räntors afskrifning, derest Kongl. Maj:t må

finna en sådan vara af förhållandena påkallad.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen, med anledning af herrar Hanssons

och Söderbergs förevarande motion, må i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes

efter erforderlig utredning till Riksdagen afgifva

förslag om afskrifning af de på den s. k. bergsfrälsejorden

i Kopparbergs län Infilande tägtekarls- och

vedhyggsterräntorna.

Stockholm den 4 mars 1898.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:56 Riksdagens Skrifvelse N:o 56 s. 16 i texten