Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående Kongl. Maj:ts dels i statsverkspropositionen och dels i särskild proposition

1898-03-24 · 53 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 49 av 53 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1898:47, Utlåtande, angående Kongl. Maj:ts dels i statsverkspropositionen och dels i särskild proposition

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

1

N:o 47.

Ank. till Riksd. kansli den 24 mars 1898, kl. 6 e. ni.

Utlåtande, angående Kongl. Maj:ts dels i statsverkspropositionen

och dels i särskild proposition (n:o 45) framstälda förslag

om anslag till jernväg sanläggning ar för statens räkning

samt i anledning deraf inom Riksdagen väckta

motioner.

(R. A.)

{r Ji''r( yjfr : VV; '' • ''<J i f ^ •'' •• t*, ».ro: ,;i <

Med anledning af en af Kongl. Maj:t till Riksdagen gjord framställning

om anläggande af en statsbana från Boden till Ytter Morjärv

vid Kalix eif har 1897 års Riksdag — under förbehåll att de i statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den 26 februari 1897 för den föreslagna

banan från Boden till Ytter Morjärv angifna vilkor om kostnadsfri upplåtelse

af mark m. m. iakttoges och med uttalande, att arbetets utförande

måtte under behöflig kontroll verkställas med tillämpning af

entreprenadsystemet, der så med fördel för staten kunde ske — beslutat

anläggning af en statsbana i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag från

Boden till Ytter Morjärv samt till påbörjande af denna bana för år 1898

å riksstaten utom hufvudtitlarne anvisat 1,300,000 kronor.

I den till innevarande års Riksdag aflåtna proposition angående

statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t nu i punkten 45 under

sjette hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att, till fortsättning af statsbanan

mellan Boden och Ytter Morjärv, för år 1899 bevilja å riksstaten utom

hufvudtitlarne ett anslag af 1,300,000 kronor.

Bikt. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 27 Häft. (N:o 47.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

Vidare har 1897 års Riksdag, med föranledande af Kong], Maj:ts

förslag om anläggande af en statsbana mellan Krylbo och Örebro —

under förbehåll att de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 26

februari 1897 för den föreslagna banan från Krylbo till Örebro angifna

vilkor om kostnadsfri upplåtelse af mark m. m. iakttoges och med uttalande,

att arbetets utförande måtte under behöflig kontroll verkställas

med tillämpning af entreprenadsystemet, der så med fördel för staten

kunde ske — beslutat anläggning i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag

af en statsbana från Krylbo till Örebro samt till påbörjande af denna

bana för år 1898 anvisat 3,000,000 kronor.

I statsverkspropositionen bär Kongl. Maj:t nu i punkten 46 under

nämnda hufvudtitel föreslagit Riksdagen att, till fortsättning af statsbanan

mellan Krylbo och Örebro, för år 1899 bevilja å riksstaten utom hufvudtitlarne

ett anslag af 3,800,000 kronor.

Uti en den 4 nästlidne februari till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 45) har Kongl. Maj:t, under åberopande af hvad propositionen bilagdt

utdrag af protokollet öfver civilärenden för samma dag innehåller,

föreslagit Riksdagen

att under förbehåll att de i sagda protokoll angifna vilkor om

kostnadsfri upplåtelse af mark m. m. iakttagas och under förutsättning,

hvad jernvägen Gellivare — riksgränsen beträffar, att från norsk sida

beslut fattas om anläggande af en anslutande jernväg från riksgränsen

till Ofoten, besluta anläggning af följande statsbanor, nemligen

dels från Göteborg öfver Stenlim g sund. och Uddevalla till Strömstad,

hvarför kostnaden beräknats till 14,776,500 kronor,

dels och från Gellivare förbi Luossavaara och Kiirunnvaara malmfält

till riksgränsen i rigtning mot Ofoten1 hvarför kostnaden beräknats

till 21,498,000 kronor;

allt med rätt för Kongl. Mai:t att närmare förordna om de orter,

jernvägarne böra genomgå;

samt att för påbörjandet af nämnda anläggningar anvisa för år

1899 följande belopp, nemligen:

för jernvägen Göteborg—Strömstad ..................... kronor 4,000,000: —

» » Gellivare—riksgränsen ..................... » 5,400,000: —

eller tillsammans kronor 9,400,000

att af riksgäldskontoret utgå, med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf

dessa belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel

utanordna tillsammans 1,500,000 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:0 47.

3

Såsom vilkor för finläggning af dessa jernvägar — hvad angår

banan Göteborg—Strömstad dock endast såvidt den genomlöper Göteborgs

och Bohus län — hafva enligt åberopade statsrådsprotokollet föreslagits

följande bestämmelser:

att af landsting, kommuner eller enskilde kostnadsfritt skall upplåtas:

dels för all framtid:

all mark till banbyggnad med dertill hörande afdikningar, vattenaflopp

och parallelvägar;

all mark för banbevakningsområden, hållplatser och bangårdar;

all mark för till följd af jern vägsbyggnaden erforderlig anläggning

af nya eller omläggning af gamla, allmänna eller enskilda, vägar;

dels under arbetets fortgång:

all för sidoschaktningar, upplag af sten eller jord samt sten- och

grustägter med dertill hörande vägar och sidospår behöflig mark, att

vid arbetets slut affemnas i då befintligt skick;

samt att upplåtelsen jemväl skall innebära förpligtelse att lemna

ersättning för olägenheter till följd af försvårad brukning, förlängda

vägar eller andra olägenheter af hvad namn och beskaffenhet de vara

må, som kunna anses härflyta af det genom jernvägens anläggning

orsakade intrång;

allt med skyldighet för vederbörande att hålla staten skadeslös

för hvad i ett eller annat afseende härutinnan till äfventyrs kan komma

att brista.

Uti proposition den 26 februari 1897 föreslog KongjL Maj:t Riksdagen,

bland annat, att, under förbehåll att vissa i propositionen bilagdt

utdrag af protokollet öfver civilärenden för samma dag angifna vilkor

om kostnadsfri upplåtelse af mark m. m. iakttoges, besluta anläggning

af en statsbana från Göteborg öfver Kongelf, Ucklum och Uddevalla till

Svinesund, hvarför kostnaden beräknats till 16,216,500 kronor, med

rätt för Kongl. Maj:t att närmare förordna om de orter, jernvägen borde

genomgå; samt att för påbörjandet af nämnda anläggning anvisa för

år 1898 ett belopp af 4,500,000 kronor.

Enligt den af jernvägsstyrelsen uppgjorda planen för jernvägsanläggningen

skulle banan erhålla en spårvidd af 1,4 3 5 meter samt

byggas med skenor, vägande 40 kilogram för meter.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 18 maj 1897 tillkänn a gifvit, att

Längdbana

genom Bohuslän.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

detta Kongl. Maj:ts förslag icke vunnit Riksdagens bifall, hade, enligt

hvad af statsrådsprotokollet för den 4 februari 1898 inhemtas, statsrådet

och chefen för civildepartementet efter bemyndigande af Kongl. Maj:t

hos norska departementet för de allmänna arbetena anhållit om upplysning,

huruvida utsigt förefunnes att, derest anläggning af en statsbana

från Göteborg genom Bohuslän till Svinesund beslötes, för anknytning

af denna bana med det norska jernvägsnätet från norsk sida

kunde komma att fattas beslut om anläggande af jernväg från riksgränsen

vid Svinesund till lämplig punkt å norska sydbanan å sådan

tid, att densamma kunde komma till stånd och blifva färdig att för

trafik öppnas samtidigt med berörda svenska bana.

Uti härå afgifvet svar af den 16 oktober 1897 hade emellertid det

norska departementet — under åberopande af föregående skriftvexling,

deruti departementet ifrågasatt, att en linie skulle dragas genom Bullaredalen

för anslutning till Fredrikshald—Sunnanå jernväg vid Prmstebakke

— meddelat, att departementet icke för närvarande såge sig i

stånd att ställa i utsigt anläggning af en tillstötande bana från norsk

sida med den sträckning öfver Svinesund, som uti departementschefens

skrifvelse förutsatts, i det departementet funne öfvervägande skäl tala

för att icke nu tillstyrka framläggande af proposition derom.

Efter emottagandet af detta svar hade departementschefen den 19

oktober 1897 anmodat jernvägsstyrelsen att gå i författning om uppgörande

af förslag för byggande af statsbana mellan Strömstad och

lämplig punkt å den föreslagna bohuslänska längdbanan; och hade styrelsen

med anledning häraf med skrifvelse den 15 påföljande december

till Kongl. Maj:t öfverlemnat dylikt förslag jemte kostnadssammandrag

för banan från Olskroken öfver Kongelf och'' Ucklum till Strömstad.

I denna skrifvelse hade jernvägsstyrelsen anfört, bland annat,

följande:

I flera hänseenden hade varit fördelaktigt, om linien till Strömstad

kunnat i närheten af Vik utgå från längdbanan och i dess hufvudrigtning

framdragas mot staden, men de verkstälda okulära besigtningarna

hade visat, att terrängen — i synnerhet närmare Strömstad —

uppstälde allt för stora svårigheter för en dylik linie. Först vid Hjeltsgård,

i trakten af Skee kyrka, anträffades en antaglig utgångspunkt

för en afvikning till Strömstad, ehuru äfven en sådan sträckning komme

att kräfva mycket dyrbara arbeten.

Efter att hafva meddelat plan för anläggning af en jernvägslinie

Skee—Strömstad (statsrådsprotokollet sid. 5 och 6) yttrade jernvägsstyrelsen

vidare:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

5

För de nya kajbyggnader, hvilka, derest Strömstad blefve slutstation

för ifrågavarande statsbana, utan tvifvel derstädes blefve nödvändiga,

hade någon särskild kostnad icke i förslaget upptagits, enär

densamma icke ansetts böra drabba statsverket.

Under förutsättning att expropriations- och andra dermed sammanhörande

kostnader för äfven denna statsbana komme att, i likhet med

hvad under senare åren vid sådana anläggningar egt rum, bestridas utan

anlitande af statsmedel, hade vid uppgörande af kostnadsförslaget för

sträckningen Skee—Strömstad såväl i nämnda afseende som jemväl i

öfrigt tillämpats samma grunder, som i fråga om det för längdbanan

under år 1896 upprättade förslag gjort sig gällande. Dock hade

ballastens djup ansetts kunna minskas med en sjettedel eller till 0,5

meter, och skenvigten hade, med bibehållande af de för 40 kilograms

skenor beräknade afstånden mellan syllarne, nedsatts till 34 kilogram

per meter, enär en bohuslänsk statsbana med slutpunkt i Strömstad

under en längre följd af år icke syntes kräfva så stor tåghastighet som

en öfver Svinesund dragen mellanriksbana, hvilken, bland annat, skulle

hafva till uppgift att åvägabringa en kortare och betydligt snabbare

förbindelse mellan Norge och kontinenten, än hvad som för närvarande

stode till buds. Derest ändrade förhållanden framdeles skulle betinga

en starkare öfverbyggnad, kunde de från början nedlagda skenorna

lätteligen utbytas mot tyngre sådana samtidigt med ballastdjupets ökning,

enär de härför nödiga vilkoren i afseende på banvallens krönbredd samt

syllarnes inbördes afstånd och längd på förhand vore uppfylda. Ofvannämnda

förändringar vore jemväl genomförda å det hela linien Olskroken—Strömstad

omfattande kostnadssammandraget.

Den för jernvägsanläggningen mellan Skee och Strömstad, en längd

af 6,275 meter, beräknade kostnaden uppginge enligt jernvägsstyrelsens

förslag till 1,283,000 kronor, motsvarande 204,462 kronor för kilometer,

anskaffning af rullande materiel dervid inberäknad, under det att den

efter samma grunder beräknade kostnaden för hela linien från Olskroken

öfver Kongelf och Ucklum till Strömstad, utgörande i längd 175,622

meter, uppginge till 14,274,000 kronor, motsvarande 81,277 kronor för

kilometer. Denna för linien Skee—Strömstad i förhållande till dess

längd ovanligt höga anläggningskostnad vore, enligt hvad jernvägsstyrelsen

upplyst, föranledd dels af de mycket ogynsamma terrängförhållandena,

dels ock deraf, att å denna korta sträcka måste anordnas

två genom dubbelspårig bana förenade, temligen omfattande stationer,

af hvilka den vid Strömstad kräfde mycket stora och dyrbara utfyllningsarbeten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

Uti den af jernvägsstyrelsen sålunda beräknade kostnad för jernvägsanläggningen

i dess helhet inginge emellertid icke någon kostnad

för banans inledande från Olskroken till Göteborgs statsbanestation.

Härför hade uti de af jemvägsstyrelsen uppgjorda kostnadsberäkningar,

hvilka lågo till grund för den uti 1897 års proposition angifna kostnadssumma

för jernvägsanläggningen Göteborg—Svinesund, upptagits ett

belopp af 100,000 kronor. Då någon anledning till förändring af denna

beräkning icke förekomme, skulle alltså en jernvägsanläggning från

Göteborg öfver Kongelf och Ucklum till Strömstad, utförd enligt jernvägsstyrelsens

nu föreliggande förslag, betinga en kostnad af 14,374,000

kronor.

Beträffande längdbanans sträckning öster eller vester om sjön Stora

Hällungen, har departementschefen erinrat, att denna fråga redan då planen

för bohuslänska längdbanan af jemvägsstyrelsen uppgjordes utgjort

föremål för styrelsens öfvervägande, samt att styrelsen låtit uppgöra alternativa

förslag till banans sträckning vid nämnda sjö, nemligen det ena

öster om sjön öfver Ucklum och det andra vester om sjön öfver Stenung.

Vid öfverlemnandet af plan för längdbanan hade jemvägsstyrelsen i

skrifvelse den 31 december 1896 beträffande nämnda två alternativ anfört

hufvudsakligen, att linien öfver Stenung väl vore 744 meter kortare än

linien öfver Ucklum, men på grund af skilnad i terrängförhållandena

308,000 kronor dyrare. Denna ökning af kostnaden ansåge styrelsen

visserligen ej så betydande, att linien derför måste öfvergifvas, så vidt

några särskilda skäl betingade dess tillkomst. Några sådana hade styrelsen

icke kunnat finna. För Ucklumslinien hade åberopats, att den komme att

bereda fördel åt kommuner, hvilka i kommunikationshänseende vore

betydligt sämre lottade än trakten omkring Stenung, samt det för jernvägsbyggnadens

utförande och underhåll betydelsefulla förhållandet, att

väsentligt bättre tillgång på ballastgrus vore att. tillgå å Ucklumslinien.

För Stenungslinien hade åter framhållits den större folkrikheten i de

trakter, densamma komme att genomlöpa, vidare förmånen att vara belägen

nära till Stenungsunds hamnplats, samt slutligen såsom hufvudskål

den fördel, som genom jernvägens framdragande närmare kusten skulle

beredas Tjörns och Orusts invånare, hvilka i sådant fall öfver Stenungsund

och Svanesund lätteligen skulle kunna begagna sig af längdbanan.

De till fördel för Ucklumslinien anförda omständigheter hade jernvägsstyrelsen

ansett uppväga de för Stenungslinien åberopade, särskildt som,

enligt hvad vid undersökningen inhemtats, Orusts och Tjörns inbyggare

ingalunda hade så stort intresse af den vestra linien, som man velat låta

påskina. Tvärtom kunde befolkningen å dessa öar med ungefär samma

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

7

fördel begagna hvilkendera linien som helst, något som deremot ej vore

fallet med Grinneröds, Hjertums, Ucklums och Spekoröds kommuners

medlemmar, då vestra linien till följd af sitt profilläge ej medgåfve anläggning

af station å någon för dem lämplig plats. Styrelsen hade derför

ansett linien öfver Ucklum ega ett bestämdt företräde framför linien

öfver Stenung.

I öfverensstämmelse med den af jernvägsstyrelsen sålunda uttalade

uppfattning hade äfven uti den af Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåtna

propositionen föreslagits, att banan skulle dragas öfver Ucklum.

Enligt hvad departementschefen vidare meddelat, hade efter sistlidna

års riksdag flere särskilda framställningar i denna fråga till Kongl.

Maj:t ingifvits från invånarne i de orter, som deraf berördes. Under

förutsättning att förnyad proposition om byggande på statens bekostnad

af en längdbana genom Bohuslän komme att föreläggas Riksdagen,

hade en del af dessa petitionärer framhållit de fördelar, som skulle vara

förenade med banans dragande vester om Stora Hällungen, under det

att andra åter sökt ådagalägga den östra liniens företräde. Beträffande

dessa framställningar och det yttrande, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Göteborgs och Bohus län, efter kronofogdens i Orusts och

Tjörns fögderi hörande, deröfver till jernvägsstyrelsen afgifvit, tillåter

sig utskottet att hänvisa till sid. 9—i.4 i statsrådsprotokollet. Uti infordradt

utlåtande af den 23 december 1897 har jernvägsstyrelsen i

detta ämne anfört följande.

Styrelsens föregående uppfattning i förevarande fråga hade, såsom

styrelsen jemväl betonat, grundat sig hufvudsakligen på ett underkännande

af det för vestra linien åberopade hufvudskälet, Orusts och Tjörns inbyggares

intresse. Den omständigheten, att ett stort antal inbyggare å Orust

och Tjörn undertecknat de framställningar, som åsyftade att framhäfva

den vestra liniens företräde framför den östra, ådagalade emellertid, att

intresset för den vestra linien bland öarnes befolkning vore ganska afsevärdt

och i intet fall kunde reduceras till en sådan obetydlighet, som

styrelsen förut föranledts påstå. Dermed stälde sig också jemförelsen

mellan de båda sträckningarne helt annorlunda, än förhållandet blefve,

om Orusts och Tjörns befolkning antoges hafva samma fördel af hvilkendera

sträckningen som helst. Och äfven om de uppgifter, som af den

vestra liniens förespråkare lemnats angående de fördelar, hvilka genom

densamma skulle uppkomma, med skäl kunde anses tåla jemkning —

något som i än högre grad syntes vara fallet med påståendena i den

broschyr, som innehölle motiveringen för framställningen om den östra

liniens" företräde — syntes såsom jemförelsens resultat med full bestämd
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

het framgå, att den vestra linien komme att tillgodose väsentligt större

intressen än den östra linien.

Ej blott befolkningen inom det trafikområde, som kunde för vestra

linien beräknas, vore betydligt talrikare än befolkningen inom östra

liniens trafikområde; äfven jordbruksnäringen och industrien vore inom

det förra af afsevärdt större betydelse. Äfven derutinnan syntes åt den

vestra linien kunna skänkas företräde, att densamma i högre grad än

den östra linien komme att utöfva gynsam inverkan på fiskerinäringen.

Ett hufvudskäl för den östra linien vore emellertid af den betydelse,

att — i trots af vestra liniens öfriga fördelar — det blefve tvifvelsamt,

åt hvilkendera sträckningen skulle gifvas företräde, såvida ej utväg

funnes att genom en förändring af den vestra linien förtaga detta skäl

dess kraft. Frågan gälde stationsanläggningar å de båda linierna. Såsom

styrelsen vid sin förut lemnade beskrifning öfver de olika linierna

meddelat, kunde för den vestra linien i dess utstakade sträckning öfver

Husebackavattnet till Södergärdet station lämpligen ej anläggas annorstädes

än vid Stenungsund, medan östra linien skulle erhålla två stationer,

vid Ucklum och Svenshögen. Att detta betecknade en väsentlig

fördel för östra linien, läge i öppen dag; också hade af förespråkame

för denna linie särskilt Svenshögens stations betydelse blifvit med

styrka framhållen. Äfven Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs

och Bohus län hade uti sitt till styrelsen afgifna utlåtande vitsordat

vigten af det faktum, att östra linien upptoge flere stationsanläggningar

än den vestra, derutinnan, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande bundit

sitt förord för sistnämnda linie vid förutsättningen, att stationer på

vestra sträckningen blefve anordnade på sätt, som i Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes skrifvelse närmare angåfves, nemligen förutom vid

Stenungsund äfven vid Ödsmål samt å någon punkt längre norrut.

Med anledning häraf ansåge sig styrelsen böra meddela, att intet

hinder mötte att, om och när omständigheterna sådant påfordrade, i

närheten af Ödsmål — omkring 3,5 kilometer norr om Stenungsund —

träffa sådana anordningar, att en bibana från Kolhättan kunde derstädes

ansluta sig till längdbanan.

Hvad åter anginge en station å vestra linien, motsvarande Svenshögen

å den östra, vore terrängförhållandena i förstnämnda trakt högst

ogynsamma för en stationsanläggning, hvadan en sådan å den undersökta

vestra sträckningen öfver Husebackavattnet icke kunde komma

till stånd utan synnerligen omfattande arbeten och deraf föranledda ansenliga

kostnader.

Emellertid hade de okulära undersökningarne visat möjligheten af

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

vestra liniens framdragande från Ödsmål öfver Svenshögen med frångående

af dess i förut på landstingets föranstaltande uppgjorda förslag

angifna sträckning utmed Stora Hällungens stränder, hvilken sträckning

styrelsen ansett oantaglig på grund af dessa stränders lösa beskaffenhet.

Visserligen skulle nämnda förändring af liniens läge för erhållande

af fastare byggnadsgrund, bland annat, kräfva eu betydande tunnelsprängning,

men kostnaden för en sådan sträckning komme dock antagligen

icke att öfverstiga den för en linie öfver Husebackavattnet beräknade

med mera än högst 100,000 kronor. .

Härtill komme, att, om ock den sålunda ifrågasatta linien från Odsmål

öfver Svenshögen möjligen skulle blifva något längre än den öfver

Husebackavattnet utstakade, den förstnämnda deremot i afseende på

stigningarne komme att ega afgjordt företräde och derjemte skulle tillgodose

icke allenast de till förmån för vestra linien åberopade intressen,

utan jemväl — genom en stationsanläggning vid Svenshögen — en

afsevärd del af de med den östra sträckningen förenade.

Hvad ofvan anförts visade sålunda, att den vestra linien genom

en förändrad rigtning vid Stora Hällungen skulle, med någon ökning

af den beräknade anläggningskostnaden, i fråga om stationsanläggningar

blifva fullt jemförlig med den östra sträckningen och på samma gång

uppfylla de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppstälda fordringarne

i detta hänseende.

Den billigare anläggningskostnaden talade visserligen fortfarande

för den östra linien, men då skilnaden härutinnan torde uppvägas af

de större trafikinkomster, som syntes vara att förvänta för den vestra

sträckningen öfver Stenungsund, hölle styrelsen före, att ej heller denna

kostnadsfråga borde tillmätas någon större betydelse vid jemförelse med

de för sistnämnda linie andragna företräden.

Såsom slutligt omdöme rörande ifrågavarande framställningar hade

jern vägsstyrelsen — med anledning af de upplysningar, som inhemtats

ur sjelfva framställningarna, men i ännu högre grad med stöd af den

utredning i ämnet, hvilken Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs

och Bohus län åvägabragt — uttalat, att linien vester om Stora

Hällungen, enligt styrelsens mening, borde föredragas framför, sträckningen

öster om nämnda sjö, hvarför styrelsen tillstyrkt, att vid .framläggande

af förslag om anläggning af statsbana genom Bohuslän i rigtning

från Göteborg norrut förstnämnda linie måtte af Kongl. Maj:t

förordas.

Efter att hafva anmält vissa andra hos Kongl. Maj:t gjorda framBih.

till Rihsd. Frat. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 27 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

ställningar, afseende banans sträckning inom Herrestads socken, dess

framdragande i närheten af Backamo m. m., har departementschefen

vidrört frågan om de föreslagna olika sträckningarna mellan Olskroken

och Bollestad, nemligen Kong eifslinien och Ytterbylinien. Beträffande

dessa alternativ hade jernvägsstyrelsen uti sitt utlåtande den 31 december

1896 anfört, att en jemförelse mellan Kongelfslinien och linien

öfver Ytterby visade, att den förstnämnda blefve 683 meter kortare

och — oafsedt det bidrag, bergslagernas jernväg kunde komma att

lemna till broanläggningen öfver Säfveån — 278,000 kronor billigare

till anläggningen än linien öfver Ytterby. Medräknades det af staden

Kongelf utfästa bidrag af 30,000 kronor till Kongelfsliniens utförande,

blefve skilnaden i anläggningskostnad för de båda alternativa linierna

det afsevärda beloppet af 308,000 kronor. Då i tekniskt afseende båda

linierna vore fullt jemförliga — Kongelfslinien vore till och med öfverlägsen

så till vida, att de betydliga kontrakurvorna i närheten af Olskrokens

station, som förekomme å Ytterbylinien, kunnat undvikas —

borde alltså Kongelfslinien tillerkännas bestämdt företräde, såvida ej

särskilda skäl talade för Ytterbyliniens utförande. I sådant afseende

hade framhållits, dels att Ytterbylinien såsom passerande midt genom

det bördiga Hisingen skulle uppsamla väsentligt mera trafik än Kongelfslinien,

dels ock att förstnämnda linie skulle befordra möjligheten af

jernvägsförbindelse mellan Göteborg och Tjufkil. Den koncessionerade

jernvägen mellan Göteborg och Tjufkil behöfde då ej i sin helhet komma

till stånd, utan man kunde nöja sig med en bibana från sistnämnda

ort till Ytterby, der anknytning till statsbanan lätteligen kunde ske.

Hvad det förra påståendet vidkomme, syntes detsamma icke förtjena

synnerligt afseende, enär det vore ett af erfarenheten bestyrkt

förhållande, att jernvägstrafiken af landtmannaprodukter från trakten i

närheten af en stad vore ganska obetydlig, alldenstund befolkningen med

lika stor lätthet och större fördel kunde på kortare afstånd verkställa

transporterna medelst dragare, och det torde ej i detta afseende vara

att förvänta något undantag för Hisingen och dess inbyggare. Beträffande

påståendet, att Ytterbylinien skulle underlätta åstadkommandet af

jernvägsförbindelse mellan Göteborg och Tjufkil, vore detta väl sant,

men det torde häraf ej få dragas den slutsats, att staten för detta

enskilda intresses tillgodoseende borde ikläda sig en sådan ökning i

kostnad, som Ytterbyliniens utförande skulle betinga, särskilt vid det

förhållande, att, såvidt vid hastig undersökning kunde bedömas, anknytning

af ifrågavarande bibana utan svårighet torde kunna verkställas i

närheten af Kongelf. För allt fall torde statsbanan derför icke böra

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47. 11

framdragas öfver Ytterby, med mindre än att de kommuner och enskilde,

som deraf hade intresse, ensamma vidkändes den förökade anläggningskostnad,

som derigenom komme att uppstå. Då hittills intet

dylikt erbjudande afgilvits, hade styrelsen all anledning att föroida

sträckningen öfver Kongelf.

Till statsrådsprotokollet den 26 februari 1897 hade departementschefen

i denna fråga anfört, att de för Ytterbysträckningen åberopade

skäl — att den skulle genomgå den bördigaste delen åt Hisingen och

underlätta åstadkommandet af bibana till Tjufkil huru beaktansvärda

de än kunde vara, dock ej syntes kunna tillmätas den betydelse, att

denna sträckning borde väljas framför den 308,000 kronor billigare

Kongelfssträckningen. I öfverenstämmelse med den af departementschefen

sålunda uttalade åsigt afsåg äfven den till Riksdagen aflåtna

nådiga propositionen banans byggande öfver Kongelf.

På anmodan hade slutligen jernvägsstyrelsen inkommit med kostnadssnmmandrag

för linien Olskroken—Kongelf Stenungsund—— Skee

Strömstad äfvensom kostnadsförslag för bandelen Skee—Svinesund.

Enligt styrelsens beräkningar skulle kostnaden för en bana från Olskroken

(Göteborg) öfver Kongelf och Stenungsund till Strömstad, med

iakttagande af ofvan angifna inskränkningar i afseende å skenvigten

och ballastens djup samt med inberäknande af.den ökade kostnaden

för banans dragande öfver Svenshögen, uppgå till 14,676,500 kronor,

hvartill komme kostnaden för banans indragande å statsbanestationen

i Göteborg, 100,000 kronor, så att hela kostnaden för banan från Göteborgs

statsbanestation till Strömstad blefve 14,776,500 kronor, rullande

materiel inberäknadt. Kostnaden för den 20,no kilometer långa bandelen

Skee—Svinesund, beräknad efter samma grunder, skulle uppgå

till 2,609,000 kronor med rullande materiel, hvilken summa, derest

skenvigten ökades till 40 kilogram och ballastens djup till 0,6 meter,

komme att höjas med 60,000 kronor.

Våglängden Olskroken (Göteborg)—Strömstad utgör:

Olskroken (Göteborg)—Kongelf—Stenungsund —Skee......... 168,603 km.

Skee —Strömstad........................................................................... 6,2 7 5 »

eller tillsammans 174,87 8 km.

För egen del har departementschefen beträffande denna bana

yttrat hufvudsakligen följande:

»Den af mig till statsrådsprotokollet för den 26 februari 1897 uttalade

åsigt, att en bohuslänsk längdbana med anslutning till det norska

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets Utlåtande N:o 47,

jern vägsnätet icke från svensk sida kan ifrågasättas att dragas genom

Bullaredalen för sammanslutning med Fredrikshald—Sunnanå jernväg

vid Prasstebakke, utan bör dragas fram till Svinesund, måste jag fortfarande

vidhålla. Under förutsättning, att denna min åsigt äfven nu

vinner nådigt gillande, torde med hänsyn till det uttalande från norska

departementet för de allmänna arbetena, hvarför jag här ofvan redogjort,

utsigter under den närmaste framtiden icke förefinnas för en anslutning

mellan en bohuslänsk statsbana och det norska jernvägsnätet.

Under sådana förhållanden får en längdbana genom Bohuslän tills

vidare sin hufvudsakligaste betydelse såsom lokalbana.

Äfven inskränkt härtill synes mig emellertid den ifrågavarande

kommunikationsleden vara af den vigt, att dess byggande genom statens

försorg kan med skäl förordas.

Såsom Eders Kong]. Maj:t täcktes erinra sig, grundade jag mitt

tillstyrkande af framställning till 1897 års Riksdag om byggande såsom

statsbana af en jernväg från Göteborg till Svinesund icke allenast

på jernvägens betydelse såsom mellanriksbana, utan äfven derpå, att

orten vore i synnerligt behof af ifrågavarande jernvägsförbindelse för

utvecklingen af dess näringar, särskild! jordbruket och hafsfiske!.

Det är icke någon obetydlig ort, detta mitt yttrande gälde. Den

del af Göteborgs och Bohus läns landsbygd, som sträcker sig mellan

Göteborg och Svinesund, omfattar en areal af omkring 4,380 qvadratkilometer

med ett invånareantal af mera än 150,000 eller i medeltal

35 invånare på qvadratkilometer. Härtill komma städerna med inemot

14,000 invånare. I afseende å folkmängdstätheten förtjenar omnämnas,

att Malmöhus och Blekinge län, de tätast befolkade i riket, hafva det

förra 56 och det senare 38 invånare på qvadratkilometer. Närmast

derefter kommer Göteborgs och Bohus län, som i sin helhet har 37

invånare på qvadratkilometer, samt i fjerde rummet Kristianstads län

med 33 invånare på qvadratkilometer. Dervid är äfven att märka, att

folkmängdstätheten inom Bohuslän är för våra förhållanden särdeles

jemn öfver hela landsdelen och endast uti två härad, nemligen Sörbygdens

och Bullarens, nedgår under 24 invånare på qvadratkilometer.

Möjligheter till en kraftig ekonomisk utveckling förefinnas för den

bohuslänska befolkningen, särskildt uti jordens bördighet och hafvets

fiskrikhet. Så länge större delen af denna befolkning emellertid är i

saknad af tidsenliga jernvägskommunikationer, torde något hastigare

framåtskridande icke kunna förväntas.

En från Göteborg utgående, Bohuslän genomskärande längdbana

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47. 13

skulle i detta afseende otvifvelaktigt för hela landsdelen blifva af den

största betydelse. ;

Såsom med landet i öfrigt förbindande ett så vidsträckt och tätt

befolkadt område som det, hvarom här är fråga, men hvars rika naturliga

hjelpkällor nu i brist af jernvägskommunikationer ej kunna behörigen

tillgodogöras, synes mig denna bana jemväl vara af så stort allmänt

intresse, att den väl förtjenar att erhålla egenskap af statsbana. Härför

talar dessutom den omständigheten, att de trakter, genom hvilka banan

skulle framgå, förut icke beröras af någon staten tillhörig jernväg.

Statens mellankomst i detta fall är för öfrigt önskvärd äfven med

hänsyn till svårigheten för orten att sjelf fylla sitt kommunikationsbehof.

För dettas fullständiga tillgodoseende erfordras nemligen icke

allenast åstadkommande af ifrågavarande längdbana, utan derjemte anläggande

från lämpliga punkter å densamma af utfarts- och bibanor

till särskilt de vigtigaste platserna vid sjelfva kusten. Till åstadkommande

af hela detta jernvägssystem torde Bohusläns egen ekonomiska

bärkraft ej vara tillräcklig; och endast under förutsättning, att den

vigtigaste länken i systemet eller längdbanan bygges af staten samt

att derigenom tillfälle beredes landsting, kommuner och enskilde att

egna sina krafter åt de erforderliga utfartsbanornas anläggande, synes

en snar och fullständig lösning af den bohuslänska jernvägsfrågan

vara att emotse.

Vid afgörandet af föreliggande fråga synes mig dessutom möjligheten

af en framdeles skeende sammanslutning mellan bohuslänska

längdbanan och det norska jernvägsnätet ingalunda höra lemnas ur

räkningen. För min del finner jag, med hänsyn, å ena sidan, till den

stora betydelsen för transitotrafiken af en sådan förbindelse och, å den

andra, till nutidens kraf på goda kommunikationer, ytterst sannolikt,

att det ej kan dröja alltför länge, innan en dylik sammanslutning

finnes oundgängligen nödig. I sådan händelse skulle, derest en bohuslänsk

längdbana befunne sig i enskild ego, staten otvifvelaktigt icke

kunna undgå att lösa till sig densamma, hvilket, med afseende särskilt

derå, att, i händelse af banans byggande utaf staten, fri jord kan påräknas,

säkerligen skulle för staten medföra väsentligt högre kostnad.

Uti de skäl, jag sålunda anfört, finner jag mig ega full anledning

tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att hos Riksdagen gorå förnyad framställning

om byggande genom statens försorg af en längdbana genom

Bohuslän, och detta desto hellre, som en sådan jernvägsanläggning till

följd af väntade goda trafikinkomster icke torde komma att för staten

medföra någon afsevärd ekonomisk uppoffring.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

Jag har yttrat, att längdbanan, så länge den icke fortsättes afen

jernväg mota Norge, har sin hufvudsakligaste betydelse såsom lokalbana.

Men äfven med afsilning tills vidare vid hamn i Strömstad

torde den ingalunda sakna vigt för en transitotrafik till och från

Norge. Genom göda ångbåtsförbindelser mellan Strömstad och hamnplatserna

vid och i närheten af Kristianiafjorden skulle billigare och

i många fall snabbare förbindelse mellan ifrågavarande delar af Norge

samt Göteborg och söder derom belägna orter med lätthet kunna åstadkommas.

Detta gäller i all synnerhet om förbindelsen med orter på

vestra sidan af Kristianiafjorden, för hvilka den eljest nödvändiga omvägen

öfver Kristiania eller åtminstone — medelst ångbåt — öfver

Moss på detta sätt skulle blifva obehöflig.

Beträffande sträckningen för den ifrågavarande banan, har jag

redan här ofvan uttalat mig i fråga om dess lämpligaste läge för

anslutning med norska jernvägsnätet. Då emellertid den närmast riksgränsen

belägna, för anknytningen med norska jernvägsnätet särskilt

behöfliga delen ej torde höra komma till utförande förr, än full visshet

vunnits, att fortsättningen inom Norge bringas till stånd, har fråga

uppstått att bestämma slutpunkten för jernvägen såsom lokalbana. Någon

i detta afseende lämpligare plats än Strömstad torde icke stå att finna.

Vid sådant förhållande och då jag finner mig kunna i hufvudsak

biträda det af jernvägsstyrelsen uppgjorda förslag till utfartsbana från

längdbanan till Strömstad, anser jag mig böra förorda, att längdbanan

för närvarande endast bygges till trakten af Skee, och att derifrån

anlägges en utfartsbana till Strömstad. Bygges denna utfartsbana

ifrågakommer naturligtvis icke anläggningen''af den del af Strömstad—

Mons jernvägsaktiebolags koncessionerade jernvägar från Strömstad till

Mons station å Dalslands jernväg, som skulle falla mellan Skee och

Strömstad; och vid extra bolagsstämma med nämnda bolag den 8

december 1897 har bolaget, under förutsättning och vilkor, att Riksdagen

år 1898 beslöte byggande af en statsbana från Göteborg till

Strömstad i sådan rigtning, att densamma komme att framdragas

öfver någon punkt å den utstakade sträckningen af bolagets jernväg

förbundit sig att afstå från anläggandet och trafikerandet af jernväg

mellan nämnda punkt och Strömstad, dock under förbehåll af rätt för

bolaget att, under vilkor, som blefve i vederbörlig ordning bestämda,

å sagda punkt ansluta sin jernväg till statsbanan och för sin trafik

begagna statens jernvägars der blifvande station.

Vidkommande härefter jernvägens sträckning öster eller vester om

sjön Stora Hällungen, eger visserligen den östra linien företrädet af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47. *J

billigare anläggningskostnad. Då emellertid, på sätt och af skål, jag

redan omförmält, såväl landstinget och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länet som äfven numera jernvägsstyrelsen uttalat sig till

förmån för den vestra liuien — eu uppfattning, som, enligt hvad jag

haft tillfälle inhemta, delas af länets nästan samtlige riksdagsman

samt det numera befunnits, att denna linie kan förses med samma

antal stationer som den andra, anser jag mig icke kunna underlåta att

förorda den vestra liniens föredragande. .

Beträffande frågan, om Kongelfslinien eller Ytterbylimen bor föredragas,

får lag erinra, att enligt 1897 års proposition det hufvudsakliga

skälet för valet af Kongelfslinien var hansynen till denna

linies billigare byggnadskostnad; och dermed är ock gifvet, att valet

kan utfalla annorlunda, om man kan bortse från frågans ekonomiska

sida, hvartill åter möjlighet skulle kunna beredas på det satt, att

Göteborgs stad och kommunerna på Hisingen i förening eller eu eller

flera bland dem samt till äfventyra i någon mån landstinget åtoge sig

att draga försorg derom, att vägen öfver Ytterby icke blefve dyrare

för staten än vägen öfver Kongelf. Anledning till ett sådant åtagande

lärer nog förefinnas, då Göteborgs stad bör hafva intresse dels åt att

två stora infartsjernvägar till staden icke löpa jemsides på en sträcka

af omkring 20 kilometer och dels af att erhålla jern vägsbro till Hisingen

och särskildt till den del deraf, som hör till Göteborgs stad och det

för kommunerna på Hisingen billigaste sätt att få jernväg till Gotebog

torde vara att bidraga till omförmälda pnsskilnads tackande. Det

synes mig derför nu vara lämpligast, att valet mellan Ytter y oc

Kongelfslinien lemnas öppet, till dess sig visat, om tillräckligt intresse

finnes hos de närmast berörda menigheterna för beredande af möjlighet

för jernvägens dragande öfver Ytterby utan ökning af statens kostnader.

Likaledes torde hvad angår några ifrågasatta mindre afvikelser

från den föreslagna sträckningen, såsom beträffande jernvägens framdragande

närmare Backamo mötesplats och dess sträckning inom Herrestads

socken m. m., afgörandet lämpligen kunnat anstå, till dess jernvägen

kommer till utförande, och sålunda, såsom i allmänhet vid statsbanebyggnader

plägar ske, endast jernvägens hufvudsakhga sträckning

göras till föremål för Riksdagens pröfning, medan åt Eders Kongl.

Maj:t .förbehålles rätt att närmare förordna om de orter, banan bor

genomgå. „ , .

Hvad derefter angår sättet för jernvägens utförande, anser jag mig

icke ega anledning till anmärkning mot de af jernvägsstyrelsen föreslagna

inskränkningar af skenvigten och ballastens djup.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

I afseende å den arbetsplan, som vid denna anläggnings utförande

bor följas, samt fördelningen af anslaget på de särskilda byggnadsåren

tillåter jag mig erinra, hurusom enligt ett af jernvägsstyrelsen uti under^am£>

skrifvelse den 5 februari 1897 i sådant hänseende afgifvet, till grund

för Eders Kong], Maj:ts till Riksdagen då gjorda framställning i ämnet

lagdt förslag arbetet å banan Göteborg—Svinesund skulle så bedrifvas

att banan kunde för allmän trafik upplåtas under hösten 1901, och kostnaden,

16,216,500 kronor, var afsedd att fördelas på åren 1898—1901

sålunda, att på hvarje af åren 1898 och 1899 skulle komma 4,500,000

kronor, på år 1900 5,000,000 kronor samt på år 1901 2,216,500 kronor

hvarjemte, för att byggnadsarbetet skulle kunna vid nämnda tidpunkt

afslutas, ansågs erforderligt, att af det för år 1898 föreslagna anslaget

redan under samma år stäldes till jernvägsstyrelsens förfogande ett

belopp af 750,000 kronor.

Då detta förslag, enligt hvad jag från jernvägsstyrelsen inhemtat,

fortfarande lämpligen kan tillämpas under iakttagande allenast af de

förändringar, som betingas af förändrade tids- och kostnadsförhållanden

bor, på det banan under år 1902 må vara färdig att för trafik öppnas’

det erforderliga anslagsbeloppet för de särskilda arbetsåren fördelas

sålunda, att för hvarje af åren 1899 och 1900 anvisas 4,000,000 kronor

för år 1901 4,500,000 kronor samt för år 1902 återstoden eller 2,276 500

kronor. Derjemte torde af 1899 års anslag ett belopp af 750,’oOO

kronor böra redan under innevarande år ställas till jernvägsstyrelsens

förfogande; och torde Eders Kongl. Maj:t vilja af''Riksdagen begära

bemyndigande att af tillgängliga medel förskjuta detta belopp.»

I anledning af Kongl. Majrts nu omförmälda förslag har herr

A. V. Ljungman i en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 218)

hemstält,

att Riksdagen måtte bifalla Kong]. Maj:ts proposition om anläggning

af. en statsbana från Göteborg till Strömstad under följande ändrade

vilkor, nemligen:

l:o att af Göteborgs och Bohus läns landsting skall, så väl för

den nämnda Jianan Göteborg—Strömstad som för de bibanor inom

landstingsområdet till densamma, hvilka staten möjligen kan komma

att före utgången af år 1950 bygga, kostnadsfritt upplåtas:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:0 47.

17

dels för all framtid:

ali mark till banbyggnad med dertill hörande afdikningar, vattenaflopp

och parabel vägar;

all mark för banbevakningsområden, hållplatser och bangårdar;

all mark för till följd af jernvägsbyggnaden erforderlig anläggning

af nya eller omläggning af gamla, allmänna eller enskilda vägar;

dels under arbetets fortgång:

all för sidoschaktningar, upplag af sten eller jord samt sten- och

grustägter med dertill hörande vägar och sidospår behöflig mark, att

vid arbetets slut aflemnas i då befintligt skick;

samt att upplåtelsen jemväl skall innebära förpligtelse att lemna

ersättning för olägenheter till följd af försvårad brukning, förlängda

vägar eller andra olägenheter af hvad namn och beskaffenhet de vara

må, som kunna anses härflyta af det genom jernvägens anläggning

orsakade intrång;

allt med skyldighet för vederbörande att hålla staten skadeslös

för hvad i ett eller annat afseende härutinnan tilläfventyrs kan komma

att brista; och

2:o) att bemälda bana Göteborg—Strömstad dragés öfver och

erhåller för anslutning af bibanor tjenliga stationer vid Ytterby, Ucklum,

Herrestad och Tanum.

Beträffande de skäl, som till stöd för detta yrkande anförts, tilllåter

sig utskottet att hänvisa till sjelfva motionen och de vid densamma

fogade bilagor.

I fråga om den föreslagna statsbanan från Gellivare till riksgränsen

har departementschefen till en början erinrat om följande förhållanden.

Sedan svenska staten år 1891 inköpt jernvägen Luleå norska

gränsen, af hvilken jernväg endast sträckan mellan Luleå och Gellivare

är fullbordad, samt enskilda personer i maj 1892 anhållit om koncession

å anläggning af jernväg mellan Luossavaara och Wassijaure, aflät

Riksdagen den 19 april 1893 till Kongl. Maj:t en skrifvelse, deri Riksdagen,

med afseende å den betydelse i politiskt, strategiskt och ekonomiskt

hänseende, som, på sätt Riksdagen i dess skrifvelse närmare

Bik. till Riksä. Vrot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 27 Höft. 3

Jernväg

Gellivare—

riksgränsen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

utvecklade, hvarje jernväg af annan än lokal beskaffenhet i Norrbottens

län måste anses eg a, anhöll att, innan koncession meddelades å jernväg

inom sagda län af annan än lokal betydelse, Riksdagen måtte lemnas

tillfälle att yttra sig i frågan.

Efter det nämnda koncessionsansökan sedermera blifvit af sökandena

återkallad, hade landshöfdingen P. J. Bråkenhielm m. fl. den 17

augusti 1896 anhållit om tillstånd att i enlighet med en ansökningen

bilagd plan få anlägga en för allmän trafik afsedd jernväg af 1,4 3 5

meters spårvidd från Gellivare öfver Luossavaara och Kiirunavaara

malmfält till riksgränsen i närheten af sjön Wassijaure; och hade sökandena

anmält, att de samtidigt hos norska regeringen anhållit om koncession

å byggande af jernväg från den punkt vid riksgränsen, der

linien inom Sverige slutade, till Ofoten fjord.

Sedan vederbörande myndigheter blifvit med anledning af denna

ansökning hörda, beslöt Kongl. Maj:t på hemställan af departementschefen

att i proposition af den 26 mars 1897 föreslå Riksdagen att,

till verkställande af undersökning och upprättande af förslag till anläggning

af statsbana från Gellivare till norska gränsen i rigtning mot

Ofoten, på extra stat för år 1898 bevilja ett belopp af 40,000 kronor,

med rätt för Kong]. Maj:t att redan under år 1897 af tillgängliga medel

förskjuta beloppet.

Med tillkännagifvande af sitt beslut i anledning af denna proposition

yttrade Riksdagen i skrifvelse den 18 maj 1897:

»Då en jernväg från Gellivare till vesterhafvet — under antagande

att. förutsättningarna för malmbrytning i större skala i Luossavaara och

Kiirunavaara grufvor visa sig rigtiga — måste blifva af betydande

ekonomiskt gagn för öfverstå Norrland;

då öfre Norrlands kulturella utveckling i väsentlig grad är beroende

på ökad industri derstädes;

då en landsdels framåtskridande i välmåga och kraft otvifvelaktigt

bidrager till hela landets bästa;

samt då det enligt Riksdagens tanke är ett vilkor för ett framgångsrikt

försvar af Norrland, att der finnes en talrik och burgen bofast

befolkning, som kan uppställa en större truppkontingent än för närvarande,

hvarigenom afsändandet af trupper dit från andra landsdelar

till dessas fara kan inskränkas;

anser Riksdagen anläggandet af jernväg från Gellivare till Ofoten

kunna på goda grunder ifrågasättas.

Denna jernväg, som obestridligen komme att få internationel

karakter och som utgör fortsättning af en statsbana, bör dock ej få

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

19

byggas af enskilde, dels af politiska och strategiska skäl, dels emedan

svårighet alltid finnes att med säkerhet förebygga banans öfvergång i

utländska händer, äfven om staten förbehåller sig inköpsrätt.

Af hvad sålunda blifvit yttradt torde framgå att, om banan skall

anläggas, detta enligt Riksdagens åsigt bör ske icke genom enskildes

utan genom statens försorg; och har Riksdagen till följd häraf bifallit

Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag med det vilkor likväl, att

undersökningen utsträckes till att äfven omfatta, huru staten skall bereda

sig garanti för att icke malmbrytningen af en eller annan orsak

för mycket inskränkes eller till och med afstannar, utan att staten i

sådant fall kan ingripa.»

Sedan Kongl. Maj:t vid föredragning den 28 maj 1897 af denna

Riksdagens skrifvelse anbefalt jernvägsstyrelsen att verkställa undersökning

samt upprätta och ingifva fullständigt, af kostnadsberäkning

åtföljdt förslag till anläggning af en statsbana från Gellivare förbi

Luossavaara och Kiirunavaara malmfält till norska gränsen i rigtning

mot Ofoten, hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat,

nämnda styrelse med skrifvelse den 8 december 1897 öfverlemnat profil-

och planritningar öfver den utstakade sträckningen af ifrågavarande

jernväg jemte tillhörande karta äfvensom kostnadsförslag.

I denna skrifvelse hade jernvägsstyrelsen till en början erinrat

om de anmärkningar, styrelsen i förut afgifvet utlåtande ur teknisk

synpunkt framstält mot den vid koncessionsansökningen af den 17

augusti 1896 fogade planen för den tilltänkta jernvägsanläggningen

och hvilka anmärkningar, framför allt med hänsyn till de tunga malmtransporter,

som å banan skulle verkställas, varit af så betydelsefull

art, att planen, i det skick den förelegat, synts styrelsen icke kunna

förordas.

De mot koncessionssökandenas förslag framstälda anmärkningar

hade hufvudsakligen varit riglade mot de på banans trafikförmåga väsentligt

inverkande lutnings- och krökningsförhållandena, enär de förstnämnda,

hvilka borde uppgå till högst 1 : 100, på flera ställen beräknats

efter 1 : 80, och krökningsradien, som i regeln icke borde understiga

500 meter, för en stor mängd kurvor beräknats till 300 meter.

För den förväntade, lifliga trafikens obehindrade fortgång hade derjemte

ett större antal mötesplatser, än hvad planen upptoge, bort beräknas;

och då trafiken, på grund af förut nämnda malmtransporter, komme åt t

erfordra tyngre rullande materiel, än hittills å statsbanorna användts,

måste åt broar och spåröfverbyggnad gifvas en derefter lämpad större

bärighet. Slutligen hade styrelsen ock bland sina andragna skäl för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

en förnyad undersökning inrymt möjligheten att på vissa ställen kunna

gifva limon en sträckning, som vore fördelaktigare än den då föreslagna.

I öfverensstämmelse härmed hade ock den nu verkstälda undersökningen

haft till hufvudsyfte att från Gellivare i den af Kongl. Maj:t

angifna rigtning till norska gränsen finna den kortaste möjliga sträckningen

för den jerväg, som med den i afseende på kröknings- och

lutningsförhållanden störeta trafikförmågan förenade de minsta anläggningskostnaderna.

Härigenom hade helt naturligt en del större eller

mindre afvikelser från den förut utstakade linien framkallats, men dennas

hufvudrigtning hade dock befunnits böra bibehållas med undantag

för delen från Luossajaure till Torneträsk, hvarest genom en betydlig

afvikelse en kortare sträckning erhållits. En dylik förändring i

ännu större omfattning skulle hafva varit önskvärd beträffande hela den

på sträckan från Luossajaure till riksgränsen fällande delen af linien,

enär den här måste gorå en rätt ansenlig omväg för att undvika de

väldiga fjell, hvilka i en sammanhängande kedja stängde vägen mot

Atlanten och med sina förgreningar nådde ända fram till stranden af

Torneträsk, men först vid öfre änden af sistnämnda sjö erbjöde sig

tillfälle att genom den af flere smärre fjellsjöar och vattendrag- genomkorsade

dalgången vesterut. mot Wassijaure uppnå riksgränsen i närheten

af Ofoten; och hade jemväl vid föregående undersökningar denna

dalgång befunnits vara det enda för nu ifrågavarande ändamål användbara

pass.

Den gamla liniens hufvudrigtning från Gellivare till Luossajaure

vore deremot temligen tillfredsställande, ehuru äfven här en del afvikelser

från den kortaste sträckningen, representerad af en rak linie

emellan nyssnämnda båda orter, måst göras, särskildt för underlättande

af uppstigningen från Linaelfvens dalgång öfver vattendelaren mot Kaitumelfvens

flodområde.

Efter meddelande af beskrifning rörande den nu föreslagna linien,

hvilken i sin helhet vore omkring 11 kilometer kortare än den, hvarå koncession

blifvit sökt, samt granskning af vissa alternativa sträckningar, som

ifrågasätta för att jernvägen skulle komma i närmare beröring med malmfälten

Koskulls kulle och Svappavaara (statsrådsprotokollet sid. 38—44),

hade jernvägsstyrelsen vidare anfört, att å den förordade linien lutningarne

ingenstädes ölverstege 1 : 100, samt att krökningsradierna, hvilka

ingenstädes understege 500 meter, i allmänhet beräknats till minst 600

meter och endast, da särdeles afsevärda besparingar i terrasserings
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statiutslcottets Utlåtande N:o 47.

21

arbetena derigenom vunnits, understege detta mått, hvilkot särskildt

voro förhållandet å sträckan Torneträsk—riksgränsen.

• Som den utstakade jernvägslinien hvarken berörde odlad bygd

eller vägar, genom hvilka trafikutbyte med mera aflägsna trakter kundo

förmedlas, hade mellan Gellivare och riksgränsen beräknats anläggning

af allenast en station, nemligen vid Luossajaure, tran hvilken särskilda

föreningsspår skulle anläggas till do närliggande malmfälten Kiirunavaara

och Luossavaara; dock torde äfven vid riksgränsen en bangård

vara erforderlig, men som lämpligare plats för dess anläggning torde

förefinnas inom norskt område, hade densamma uti kostnadsförslaget

blifvit endast eventuelt upptagen.

Största afståndet mellan de till ett antal af 22 stycken föreslagna

mötesplatserna vore å sträckan Gellivare—Luossajaure 11,7 kilometer,

under det att afståndet mellan mötesplatserna norr om sistnämnda ort,

enär å denna handel en lifligare trafik förväntades, i regeln icke öfverstege

10 kilometer och endast på två ställen uppginge till närmare 11

kilometer, nemligen vid Maunujaure, hvarest do förmånliga lutningsförhållandena

medgåfve en något ökad tåghastighet, samt vid Låktajaure,

der terrängen uppstälde hinder för afståndets minskning. Vattenstationer

vore afsedda att anordnas till ett antal af 12 stycken och på ett inbördes

afstånd af högst 21 kilometer, hvartill ytterligare komme en

trettonde vatten station'', nemligen vid gränsstationen, , för den händelse

denna, i hvars anläggningskostnad jemväl vattentorn inberäknats, blefve

förlagd på svenskt område.

Jordmånen vore å sträckan Gellivare—Torneträsk i allmänhet icke

af någon särdeles svårarbetad beskaffenhet, men norr derom inträdde

ett motsatt förhållande, i det att linien der måste dragas intill högfjellen,

hvilkas utsprång måste genomskäras och sålunda förorsakade, förutom

två större tunnlar, en mängd mer eller mindre betydande sten- och bergssprängningsarbeten,

hvilka isynnerhet närmare riksgränsen kräfde ansenliga

kostnader.

Tillgången på lämplig sten till bro- och trumbyggnader m. in.

vore å liniens södra delar i allmänhet temligen medelmåttig, hvaremot

de närbelägna bergen och talrikt förekommande lösa stenblock norrut

lemnade sådant byggnadsmateriel i riklig mängd.

Matjord för beklädnad af bankars och jordskärningars sidosluttningar

förekomme mycket sparsamt, men kunde lämpligen ersättas med

dyjord eller möjligen stenskärf.

Anskaffningen af nödigt ballastgrus komme att flerstädes medföra

svårigheter isynnerhet å sträckan närmast riksgränsen, hvarest rådde

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

fullkomlig brist på detta ämne. Erforderligt ballastgrus syntes dock

kunna erhållas å vissa uppräknade platser.

Skog förekomme ytterst sparsamt i närheten af jernvägslinien

och saknades alldeles kring dess norra sträckning, hvadan anskaffning

af nödigt virke till bostäder för befäl och arbetsmanskap samt till

förråds- och andra under arbetstiden behöfliga byggnader komme att

medföra stora svårigheter och kostnader. Med undantag för en kortare

sträcka närmast söder om Luossajaure rådde i trakten af jernvä^slinien

fullkomlig brist på vägar för framforslande af erforderliga effekter

och redskap, hvadan provisoriska transportvägar, der dessa icke genom

andra anordningar kunde undvaras, måste särskildt för detta ändamål

anläggas.

Vid upprättande af kostnadsförslaget för ifrågavarande statsbaneanläggning

hade hänsyn måst tagas såväl till det hufvudsakliga ändamålet

med banans byggande som ock till de på byggnadsplatsen rådande,

säregna och arbetet fördyrande omständigheterna. Sålunda hade

utöfver den för vanlig trafik erforderliga rullande materielen, hvarför

beräknats en kostnad af 948,000 kronor, eller 4,000 kronor per

kilometer, ytterligare upptagits såväl 3,386,000 kronor, utgörande den

på svenska bansträckan belöpande kostnadsandelen uti den särskilda,

dyrbara materiel, som beräknats erforderlig för besörjande af den mellan

Luossajaure och Victoriahavn vid Ofoten beräknade''malmtrafiken, som

förslagsvis antagits komma att till en början årligen .omfatta 1,000,000

å 1,200,000 ton, som ock ett belopp af 200,000 kronor för inköp

®f de lokomotiv, som ansetts behöfliga dels för vagnsvexlingar vid

Kiirunavaara och Luossavaara malmfält och malmtransporter från dessa

till bangården vid Luossajaure och dels till förstärkning af dragkraften

å de delar af linien, hvarest sådant på grund af svårare stigningar

kräfdes.

De tunga laster, som för malmtransporternas ombesörjande å

banan komme att framföras, fordrade en efter desamma lämpad bärighet

hos brobyggnader och spåröfverbyggnad, och hade med hänsyn

härtill för den senare beräknats skenor af 40 kilograms vigt per meter

samt syllar med en längd af 2,7 meter, hvilket i sin ordning nödvändiggjorde

större krönbredd för ballast och banvall, än hvad under senare

årens statsbanebyggnad i Norrland användts, hvarjemte på grund af

vunnen erfarenhet skärningarnas sidodiken ansetts böra erhålla större

djup och bredd.

Dessa nu beskrifna förhållanden, hvilka icke tycktes hafva tagits

i beaktande vid uppgörandet af det vid 1896 års koncessionsansökning

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

23

fogade kostnadsförslaget, hade jemte maximilutningens nedbringande

och användandet af större krökningsradier föranledt en så betydlig

ökning i terrasseringsarbetena, att det nu framlagda förslaget för dessa

arbeten upptoge en väsentligt större kostnad än det förstnämnda,

oaktadt de redan utförda, ehuru temligen ofullständiga terrasseringsarbetena

å den omkring 20 kilometer långa sträckan närmast Gellivare

blifvit tillgodoräknade.

Med hänsyn till de häftiga vattenflöden, som isynnerhet vid snösmältningen

vore att förvänta i fjelltrakterna och h vilka, derest icke

lämpliga anordningar på förhand vidtagits, kunde orsaka oberäknelig

skada och fara för trafiksäkerheten, hade, i motsats till hvad i tidigare

ifrågavarande anläggning omfattande förslag varit förhållandet, vattengenomlopp

i riklig mängd samt med efter de lokala förhållandena lämpad

form och storlek blifvit beräknade.

För anläggning af de för arbetenas bedrifvande erforderliga provisoriska

vägar hade icke någon särskild summa i förslaget utsatts,

utan vore kostnaden härför inberäknad uti tilläggsprocenten för diverse

omkostnader; och hade af öfriga vägköstnader uti förslaget särskildt

upptagits allenast kostnaden för de vägöfvergångar, som ansetts erforderliga

å banans inhägnade område. Stängsel kring banan syntes nemligen

i allmänhet kunna utan nämnvärd olägenhet undvaras med undantag

för de trakter, der lifligare rörelse förväntades eller inhägnade

egor och betesmark genomkorsades, hvilket vore förhållandet vid den

föreslagna stationen vid Luossajaure, emellan Gellivare och Linaelf

samt å ömse sidor om Killinge by.

Enligt förslaget vore husbyggnader beräknade att uppföras å bangården

vid Luossajaure och eventuel vid riksgränsen, vid förläggningsplats

för förstärkningslokomotiv, vid vattenstationer samt utmed linien

till bostäder åt banbevakningspersonalen, hvarjemte bland kostnaderna

för den på grund af nya jernvägens tillkomst behöfliga utvidgningen

af Gellivare station en del byggnaders uppförande beräknats i samband

med andra för utvidgningen erforderliga arbeten. Dessa husbyggnader

komme att med anledning af den påpekade bristen på virke

och annat byggnadsmaterial medföra ovanligt höga kostnader, hvilket

dock icke gälde byggnaderna vid Gellivare.

Expropriations- och dermed sammanhängande kostnader hade icke

uti förslaget upptagits, enär dessa, i likhet med hvad som vid de under

senare åren beslutade statsbanebyggnaderna egt rum, förutsatts komma

att på annat sätt utgöras.

Tillägget för arbetets ledning och diverse omkostnader hade med

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

hänsyn till de uti ifrågavarande trakter rådande, för en jern vägsanläggning

ogynsamma lokala förhållandena upptagits till 18 procent af de

sammanlagda direkta arbets- och materialkostnaderna; och inginge uti

denna tilläggsprocent, bland annat, kostnaden för snöskärmar och andra

anordningar till förekommande af att större snömassor hopade sig i

spåret och derigenom föranledde hinder i trafikens regelmessiga fortgång.

Den för jernvägsanläggningen mellan Gellivare och riksgränsen

mot Norge af styrelsen beräknade kostnaden uppginge enligt det upprättade

förslaget till sammanlagdt 16,670,000 kronor, motsvarande 70,409

kronor per kilometer, eller, med inberäknande af den rullande materielens

anskaffning, i sin helhet till 21,204,000 kronor, hvilket motsvarade

89,559 kronor per kilometer. Härtill komme slutligen eventuelt dels

ett belopp af 294,000 kronor, utgörande kostnaden för en bangård vid

riksgränsen, och dels omkring 800,000 kronor, utgörande den beräknade

kostnaden för utläggning af föreningsspåi och andra anordningar för

malmens forslande från brytningsplatserna till bangården vid Luossajaure,

för den händelse dessa anläggningar komme att af svenska staten

bekostas. Utförligare förslag till sistnämnda anläggning kunde dock

icke för närvarande framläggas, enär, styrelsen veterligt, icke någon

fullständig plan för malmbrytningens bedrifvande ännu blifvit uppgjord.

På begäran Sade jernvägsstyrelsen derefter den 15 december 1897

afgifvit eu promemoria angående fördelning å olika arbetsår af det beräknade

anslagsbeloppet för den ifrågasatta jernvägsanläggningen, under

förutsättning att den af styrelsen framlagda planen godkändes och att

jernvägen skulle kunna före ingången af år 1903 upplåtas för allmän

trafik; och hade jernvägsstyrelsen derutinnan anfört följande:

»Förslaget är uppgjordt med beräkning, dels att anslaget till sjelfva

banbyggnaden temligen jemnt fördelas å de fyra arbetsåren 1899—1902,

dock så att första årets anslag jemväl omfattar ett belopp af 750,000

kronor att på grund af nedan anförda skäl redan år 1898 disponeras,

dels ock att af det för anskaffande af rullande materiel beräknade anslaget

för första arbetsåret anvisas ett belopp af 650,000 kronor och den återstående

summan lika fördelas på de två sista byggnadsåren.

Som terrängförhållandena å den ifrågavarande liniens södra del,

mellan Gellivare och trakten af Nakerijokk — en sträcka af omkring

150 kilometer — äro rätt gynsamma, har beräknats, att vid terrasseringen

af denna del jord- och stentransporter skulle kunna verkställas

hufvudsakligast med lokomotivkraft, hvarigenom afsevärd tidsbesparing

vunnes. A liniens norra del, som mestadels går öfver bergstrakter, kan

deremot detta arbetssätt ej användas, utan kräfves här före spårets fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande i\r:o 47.

,’5

dragande mer eller mindre fullständig terrassering, och äro de härför

erforderliga tunnel-, bergssprängnings-, fyllnings- och murningsarbetena

af så betydande omfattning, att dessa redan under de första byggnadsåren

måste påbörjas för att inom den beräknade arbetstiden kunna medhinnas.

För verkställande af såväl ofvannämnda jord- och stenflyttningar

som andra under byggnaden förekommande transporter af ballast,

skenor och syllar m. m. är redan under första byggnadsåret en del

rullande materiel erforderlig. Som emellertid all dylik vid statens

jernbanebyggnader begagnad materiel tages i anspråk vid andra nu pågående

statsbanebyggnader, har det synts styrelsen lämpligt, att från

de redan trafikerade bandelarne till den ifrågavarande jernvägsanläggningen

öfverlemnades begagnade lokomotiv och vagnar, mot det att

dessa, som äro för trafiken behöfliga, tillsvidare ersattes utaf den materiel,

som beräknats skola under år 1899 för ett belopp af 650,000

kronor till statsbanan Gellivare—riksgränsen inköpas.

Husbyggnadernas uppförande har beräknats att i allmänhet ega

rum under de senare arbetsåren, på det att derför erforderliga materialtransporter

måtte kunna underlättas genom användande af då utlagdt spår.

De enligt styrelsens beräkning för hvarje särskildt byggnadsår erforderliga

anslagsbeloppen skulle sålunda utgöra:

för år 1899 ................................ kronor 5,404,000: —

» » 1900 l.............:................. » 4,000,000: —

» » 1901................................... » 5,900,000: —

» » 1902 ............................ » 5,900,000: —

tillsammans kronor 21,204,000: —

Härtill komma eventuel dels 800,000 kronor för spår och andra

anordningar för malmtransport från brytningsplatserna vid Kiirunavaara

och Luossavaara till bangården vid Luossajaure, dels ock 294,000 kronor

för anläggning af en bangård vid riksgränsen, men som närmare utredning

saknas, huruvida dessa kostnader delvis eller i sin helhet skäligen

böra bestridas med svenska statsmedel, finner sig styrelsen icke

för närvarande kunna afgifva förslag till fördelning af dessa belopp å

de olika arbetsåren.

För att ifrågavarande anläggning må hinna afslutas till ofvan

angifna tid, måste hvarje del af arbetstiden tagas i anspråk, och då

arbetena vid 1899 års ingång, eller midt under högvintern, omöjligen

kunna påbörjas, är sålunda nödvändigt, att redan under år 1898 vissa

förberedande arbeten utföras samt erforderliga arbetsredskap och en del

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Samt. 1 Afd. 27 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

materialier anskaffas. Dessa förberedande arbeten skulle hufvudsakligast

omfatta: påbörjande af liniens definitiva utstakning, anläggning af

transportvägar — bland andra en från Torneträsk till riksgränsen, hvilken

väg, vidare framdragen inom norskt område, i förening med nyssnämnda

sjö skulle förbinda hela norra delen af arbetslinien med hafvet — uppförande

af provisoriska byggnader samt transport af arbetsredskap och

effekter. Dessutom fordras för arbetenas fullbordande inom beräknad

tid, att de stora tunnelsprängningarna samt en del mera omfattande

murnings-, bergsprängnings- och terrasseringsarbeten å skilda delar af

linien jemväl påbörjas under år 1898.

Genomförandet af den till grund för anslagens beräknande liggande

arbetsplanen förutsätter sålunda, att det för bestridande af sistnämnda

utgifter erforderliga beloppet, 750,000 kronor, hvilket förslagsvis inberäknats

i 1899 års anslag, redan under år 1898 ställes till styrelsens

disposition, för att vid behof kunna utanordnas.»

Beträffande malmtillgångarne vid Luossavaara och Kiirunavaara

malmfält har kommerskollegium den 8 december 1897 till Kongl. Maj:t

afgifvit infordradt utlåtande och dervid tillika öfverlemnat en från geologen

vid Sveriges geologiska undersökning Hj. Lundbohm inkommen

redogörelse för å stället verkstäld undersökning af jernmalmsförekomsterna.

Dessa utredningar äro intagna å sid. 50—54 i statsrådsprotokollet,

och tillåter sig utskottet att dit hänvisa.

Sedan Kongl. Maj:t den 28 maj 1897 uppdragit åt chefen för

civildepartementet att förhandla med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

angående storleken af den malmtransport, som kunde årligen från

ifrågavarande malmfält beräknas, samt angående ställande af garanti

mot inskränkning i eller inställande af malmbrytningen, hade departementschefen

förhandlat med aktiebolaget om upprättande af ett i berörda

hänseenden tillfredsställande kontrakt mellan staten och aktiebolaget;

och sedan bolagets styrelse visat bemyndigande af bolagsstämman

att träffa aftal med svenska och norska regeringarne angående

byggande af jernväg från Gellivare förbi bolagets gruffält till riksgränsen

mot Norge och vidare derifrån till Ofoten äfvensom angående samma

banas begagnande af bolaget, hade bolagsstyrelsen för sin del undertecknat

och antagit en öfverenskommelse i ämnet mellan svenska staten

och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, hvilken öfverenskommelse vore

afsedd att å statens vägnar undertecknas först sedan Riksdagens beslut

om banans byggande fattats.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

27

Denna öfverenskommelse är af följande lydelse:

»Mellan svenska staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolagär

följande öfverenskommelse träffad:

§ I
Staten

anlägger en jernväg från Gellivare förbi Luossavaara och

Kiirunavaara malmfält i Jnckasjärvi socken af Norrbottens län till riksgränsen

mellan Sverige och Norge i rigtning mot Ofoten i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med det af kong! jernvägsstyrelsen jemlikt nådigt

bref den 28 maj 1897 upprättade förslag. Byggnaden påbörjas under

loppet af sommaren 1898 och bedrifves så, att jernvägen är färdig att

öppnas för allmän trafik innan 1903 års början.

§ 2.

Staten åtager sig att, sedan banan blifvit färdigbyggd, å densamma

mot ersättning, som i § 3 här nedan sägs, dels från Luossavaara och

Kiirunavaara till riksgränsen för bolagets räkning frakta årligen högst

en million fem hundra tusen ton jernmalm eller af sagda myckenhet

vunnen förädlad produkt, dels ock till Luossavaara och Kiirunavaara

frakta hvad för bolagets rörelse erfordras af byggnadsmateriel och

bränsle.

'' .• i-f . > - .•: ''.i.

§ 3. i

Bolaget betalar till staten: t

l:o) Statens utgifter dels för jernvägens Gellivare—riksgränsen

drift, så vidt af jernvägens räkenskaper icke kan utrönas, att samma

utgifter föranledts allenast af den i § 4 omförmälda persontrafik, postbefordran

och godstransport, dels ock för underhåll af jernvägen med

allt hvad dertill hörer.

2:o) tre och åtta tiondedels (3,8) procent årligen å anläggningskostnaden

för jernvägen Gellivare—riksgränsen med tillbehör. Med

anläggningskostnad, deri inbegripes jemväl kostnad för anskaffande af

rullande materiel äfvensom ränta å statens utgifter för banan intill dess

densamma öppnas för allmän trafik, förstås icke blott den ursprungliga

kostnaden vid jernvägens första anläggande, utan jemväl all annan

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

kostnad, som derefter å jernvägen nedlägges och icke afser allenast

underhåll, utan ökar jernvägens kapitalvärde.

Det belopp, som utgöres af, skilnaden mellan, å ena sidan, den af

bolaget enligt denna punkt erlagda afgift af 3,8 procent och, å andra

sidan, den ränteutgift, som förorsakas staten genom upplåning af de

för jernvägens anläggning erforderliga medel eller, derest medel dertill

helt och hållet eller delvis på annat sätt anskaffas, den summa, hvartill

statens ränteutgift enligt riksgäldskontorets beräkning skulle uppgå, i

händelse medlen upplånades, beräknas till banans amortering.

För bestämmandet af hvad af statens utgifter för banan med tillhörande

materiel skall hänföras till underhåll, skola de för statens jernvägar

i sådant afseende gällande föreskrifter lända till efterrättelse.

§ 4.

Bolaget ersätter årligen den förlust, som enligt jernvägens räkenskaper

må hafva uppkommit genom uppehållandet å jernvägen Gellivare

riksgränsen af persontrafik och postbefordran samt annan godstransport

än den, som enligt § 2 åligger staten.

§ 5.

Sedan banan blifvit för bolagets malmtrafik öppnad, skall bolaget

månadsvis i förskott till staten utgifva den staten enligt § 3 tillkommande

ersättning; åliggande bolaget att före den 1 december hvarje år

hos kongl. jernvägsstyrelsen anmäla ungefärliga storleken af malmtransporten

under det nästkommande året. Sist en månad efter sådan

anmälan skall kongl. jernvägsstyrelsen hafva meddelat bolaget uppgift

å det provisoiiskt beräknade beloppet af driftkostnaden för det kommande

året och anläggningskostnaden vid samma års slut, hvarefter

bolaget under det nya kalenderåret å första helgfria dag i hvarje månad

till kongl. jernvägsstyrelsens hufvudkassa inbetalar en tolftedel af den

i § 3 omförmälda ersättning.

Under första trafikåret skall storleken af malmtransporten för bestämmandet

af förskottsliq viden beräknas till åtta hundra tusen ton för

året. Skulle bolaget något år underlåta att hos Kongl. jernvägsstyrelsen

göra sådan anmälan, som här ofvan är sagdt, skall transportmängden

för nyssnämnda ändamål beräknas komma att uppgå till samma myckenhet

som näst föregående år, dock ej under en million ton; skolande i sistnämnda

två fall storleken af bolagets månatliga förskottsliq vid bero på

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

29

den uppgift derom, som varder bolaget af kongl. jernvägsstyrelsen tillstäld

minst fjorton dagar före första förfallodagen under det ifrågavarande

året.

Vid beräkningen af förskottsliqviden må kongl. jernvägsstyrelsen

— bortsedt från det första trafikåret — icke för något år utgå från

lägre transport mängd än en million ton, äfven om bolaget anmält en

mindre myckenhet.

Så fort ske kan efter hvarje års slut uppgöres af kongl. jernvägsstyrelsen

sluträkning mellan staten och bolaget för det gångna året,

upptagande jemväl hvad bolaget på grund af § 4 här ofvan tilläfventyrs

liar att erlägga; skolande bolaget sist en månad efter erhållen del af

denna sluträkning till kongl. jernvägsstyrelsen inbetala den skuld, bolaget

enligt sluträknihgen må ega; hvaremot, derest öfverskott till bolagets

förmån af sluträkningen utvisas, detsamma i nya årets räkning godtgöres

bolaget medelst afdrag å derunder skeende förskottsliqvid.

v '' ..., V § 6- '' . V

De i §§ 2—5 träffade bestämmelser skola gälla, intill dess anläggningskostnaden

blifvit enligt Kongl. Maj:ts uträkning till fullo amorterad,

eller, derest staten dessförinnan finner skäligt uppsäga öfverenskommelsen,

till dess tre år efter uppsägningen förflutit; dock att uppsägning,

dertill bolaget icke eger rätt, icke må å statens sida ske inom

de tjugu första åren efter jernvägens öppnande.

§7-

För underlåtenhet att fullgöra sina åtaganden utfäster härmed bolaget,

jemte den ersättningsskyldighet, som kan för bolaget uppkomma,

ett vite af två millioner kronor, hvilket vite skall utgå i den mån Kongl.

Maj:t finner skäligt derom förordna; dock att för försummelse å bolagets

sida allenast i fråga om afgifvande af de i § 5 omförmälda uppgifter

vitet ej i kommer att tillämpas; och medger bolaget till säkerhet

för berörda vite första inteckning i afl den fasta egendom inom Juckasjärvi

socken, som bolaget må komma att ega.

. ... 1,; Vtf 1 . , i ii''(TV ;r Vi.''" • -;n • V: t

§ 8.

Till ytterligare säkerhet för uppfyllandet af sina åtagna förbindelser

skall bolaget: • ‘

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

l:o) såsom pant till staten öfverlemna bevis, att i af staten i sådant

afseende godkänd bankinrättning blifvit för statens räkning deponerade

en million fem hundra tusen kronor, derå bolaget, så länge det

fullgör sina åtaganden enligt detta kontrakt, eger uppbära räntan;

egande staten, derest, enligt Kongl. Maj:ts bepröfvande, bolaget brustit

i sina förpligtelser att ej mindre till säkerhetens ökande innehålla den

för hvarje år å sagda belopp upplupna ränta, än äfven, till betäckande

af sin fordran, använda panten utan iakttagande af de i lag för realiserande

af pant gifna föreskrifter;

2:6) aflemna en för fullgörande af bolagets förbindelser ingången

borgen af »aktiebolaget Gellivare malmfält)).

Vidare åligger bolaget att

a) aflemna fyra i bolaget gällande, till staten med full eganderätt

behörigen öfverlåtna aktier. Talan för aktie, som tillhör staten, föres

af den, som af statsrådet och chefen för civildepartementet dertill förordnas.

b) vidtaga den ändring i sin bolagsordning, att aktie icke må egas

eller innehafvas af utländing, och att beslut om ändring i denna bestämmelse

eller om försäljning af grufva eller del deraf, om bolagets

upplösning, om nedläggande af grufdriften och om förändring af bolagsordningens

bestämmelse i afseende på föremålet för bolagets verksamhet

icke må utan Kongl. Maj:ts tillstånd vara giltigt, med mindre samtlige

aktieegare förenat sig derom; skolande hvad i detta moment stadgats

ega giltighet jemväl efter det de i §§ 2—5 meddelade bestämmelser

må hafva upphört att gälla.

§ 9.

Derest aftal icke kommer att träffas rörande utförande genom statens

försorg och på dess bekostnad af de spår med normal spårvidd,

som befinnas erforderliga för malmens fraktande från Kiirunavaara och

Luossavaara malmfält till bangården vid Luossajaure, förbinder sig bolaget

att verkställa och bekosta sagda spår samt att hafva fullbordat

desamma till den tid, då jernvägen från ofvannämnda bangård till riksgränsen

kan öppnas för malmtrafik.

Ifrågavarande spåranordningar må dock icke af bolaget utföras,

utan att plan derför blifvit af Kongl. Maj:t pröfvad och faststäld; egande

Kongl. Maj:t derjemte att genom sin jern vägsstyrelse låta öfvervaka

berörda arbetes verkställande i enlighet med den faststälda planen, dervid

bolaget skall vara skyldigt ställa sig till efterrättelse de särskilda

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

31

föreskrifter och bestämmelser i afseende på arbetets utförande, bvilka af

kongl. jern vägsstyrelsen eller dess i egenskap af kontrollant på arbetsplatsen

förordnade ombud till äfventyrs varda meddelade.

Kostnaden för denna kontroll ersättes staten af bolaget.

Staten eger rätt att under kontraktstiden, när staten så önskar,

inlösa förenämnda spåranläggningar antingen för det belopp desamma

kostat bolaget — ränta å anläggningskostnaden dock icke häruti inräknad

— eller ock för den summa, hvartill samma anläggningar värderas

af fem ojäfvige män, af bvilka två utses af Kongl. Maj:t, två af

bolaget och den femte af de fyra sålunda valde, eller om dessa icke

blifva i valet af den femte ense, af landshöfdingen i Norrbottens län.

Staten eger välja mellan de båda angifna inlösningssätten och

förty fordra, att värdering sker innan staten träffar sitt val.

§ 10.

Detta aftal vare ej gällande, förrän bolaget:

dels styrkt, att bolaget förfogar öfver nödigt kapital ej mindre

för åstadkommande af de anordningar, hvilka erfordras för brytning och

lastning af malm till minst en million ton om året, än äfven, derest icke

staten anlägger till malmfälten erforderliga bispår, för anläggande af sådana;

dels visat, att bolaget med norska staten aftalat om malmtransportens

fortsättning å jernväg från den punkt, der svenska statens jernväg

vid riksgränsen slutar, till tjenlig skeppningsort äfvensom angående anstalter

för malmens inlastning i fartyg eller, der så erfordras, uppläggande

å land eller, derest aftal angående berörda anstalters ombesörjande

af norska staten icke träffas, att bolaget till sådana anstalters vidtagande

förfogar öfver nödiga tillgångar;

dels vidtagit de åtgärder, som enligt § 8 åligga bolaget;

dels ock till staten aflemnat en af aktiebolaget Gellivare malmfält

utfärdad, med borgen af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag försedd

förbindelse, deri, under vilkor att frakten för förstnämnda bolags malmtransport

å jernvägen Malmberget—Svartön icke förrän tre år efter

derom gjordt tillkännagifvande höjes utöfver dess nuvarande belopp

eller tre kronor för ton, en årlig nettovinst af fyra procent af jernvägen

Malmberget—Svartön med dertill börande bispår och utlastningsanordningar,

rullande och annan materiel garanteras staten under tiden

från och med 1903 till dess detta kontrakt upphör att gälla eller dessförinnan

tre år förflutit från det staten tillkännagifvit sig icke längre

vilja vara vid ofvannämnda fraktsats bunden.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

8 11.

_ o: .•••■ ; . . -r: * •'' i-it-fq

Skulle i anledning af denna öfverenskommelse skiljaktiga meningar

i något afseende uppstå mellan kontrahenterna, är bolaget underkastadt

Kongl. Maj:ts afgörande.

-■/i f ''-va-- . ob uei:-:o;.i,>t> -iiu i -.ii-'' -■ ■>■•! .! ,i

§ 12-

Denna öfverenskommelse göres beroende deraf, att svenska Riksdagen

anslår nödiga medel till banans byggande.

Antages. Stockholm den 11 december

1897.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag:
P.

J. Bråkenhielm.

ATDfsiiV ’•" , ■»! Vi^ "t

G. E. Broms.

Knut Tillberg.

C. J. Ljunggren.

Landshöfding P. J. Bråkenhielms,

konsul Gr. E. Broms’ samt vice häradshöfdingarne

Knut Tillbergs och

C. J. Ljunggrens egenhändiga namnteckningar

bestyrkas af oss, på en

gång närvarande vittnen:

'' '' >»

B. Axel Hammarberg.

H. Erasmie.r>

Sedan departementschefen den 8 si stlidne januari anmodat jern vägsstyrelsen

att yttra sig öfver denna öfverenskommelse, hade jern vägsstyrelsen

den 13 i samma månad meddelat, att styrelsen icke funnit

något ;i sak att deremot erinra.

Äfven med norska regeringen hade Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

träffat ett liknande förberedande aftal, för hvars hufvudsakliga

bestämmelser departementschefen å sid. 61—63 i statsrådsprotokollet

redogjort.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

33

Efter bemyndigande af Kong!. Maj:t både departementschefen den

28 maj 1897 tillskrifvit norska regeringens departement för de allmänna

arbetena med anhållan om upplysning, huruvida utsigt förefunnes att,

derest anläggning af en statsbana från Gellivare till norska gränsen i

rigtning mot Ofoten beslutades, fortsättning af samma bana inom Norge

från gränsen till Ofoten kunde komma till stånd och blifva färdig att

för trafik öppnas samtidigt med berörda svenska bana, hvarjemte departementschefen

hemstälde, att förekommande vidare förhandlingar rörande

denna fråga måtte ega rum mellan de begge ländernas jernvägsstyrelser.

Till svar härå hade nämnda norska departement i skrifvelse den

12 oktober 1897 meddelat, att departementet vore betänkt på att ingå

med underdånig hemställan om aflåtande af proposition till först sammanträdande

storting angående anläggande af en statsbana från Ofoten

till gränsen mot Sverige, under förutsättning, bland annat, af anslutning

till statsbana å svenska sidan äfvensom att betryggande garanti stäldes

för tillräckliga trafikiukomster. Det vore likaledes departementets afsigt

att i förekommande fall söka få jernvägsanläggningen färdig samtidigt

med den svenska banan. Slutligen meddelades, att stortinget den 5

augusti 1897 beviljat högst 10,000 kronor till undersökningar och kartarbeten

för en eventuel jernbana från hafvet vid Ofoten till riksgränsen,

och att dessa undersökningar blifvit satta i verket, äfvensom att intet

hinder mötte deremot, att närmare underhandlingar om tekniska spörsmål

och dylikt fördes direkt mellan båda ländernas jernvägsstyrelser.

Efter mottagande af denna skrifvelse hade departementschefen

den 19 oktober 1897 uppdragit åt jernvägstyrelsen att sätta sig i förbindelse

med den norska jernbanestyrelsen för förberedande förhandlingar

angående tekniska frågor och dylikt beträffande den ifrågasatta svensknorska

statsbaneförbindelsen mellan Gellivare och Ofoten. I anledning

häraf och af en liknande anmodan från norska departementet för de

allmänna arbetena sammanträdde de båda styrelserna i Charlottenberg

den 30 i samma månad, dervid skriftlig öfverenskommelse träffades

beträffande det detaljerade utarbetandet af förslagen till ifrågavarande

jernvägsanläggning af följande innehåll:

Anslutning mellan de svenska och norska delarne af jernvägsanläggningen

förklarades kunna ske på den punkt af riksgränsen, som

af undersökniugsförrättarne föreslagits.

Lämplig plats till anläggning af en gränsstation funnes icke omedelbart

vid riksgränsen, men väl omkring 2 kilometer derifrån, såväl

öster som vester om densamma. Valet mellan dessa platser borde blifva

beroende af närmare utredning.

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 27 Raft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

Kurvradier i hufvudlinien borde icke tillåtas mindre än 300 meter.

Tågmötesplatser om, så vidt möjligt, 600 meters längd borde anordnas

på högst 11 kilometers inbördes afstånd. Öfverbyggnaden borde konstrueras

för minst 15 tons axeltryck med en rälsvigt af 40 kilogram

per meter.

Åtgärder borde vidtagas för utsändande af lämpliga personer för

att tillsammans i andra länder — specielt Amerika — studera anordningar

för jernvägstransporter och utlastning i fartyg af malm.

Fyra års anläggningstid ansåges erforderlig för såväl den svenska

som den norska delen af jernvägen.

Slutligen hade chefen för norska regeringens departement för de

allmänna arbetena i skrifvelse den 24 december 1897 meddelat, att

han hade för afsigt att framlägga ärendet för norska regeringen och

eventuelt ingå med förslag om aflåtande af proposition till först sammanträdande

storting om banans byggande i anslutning till mötande svensk

jernväg från Gellivare t’ill riksgränsen.

För jemförelses skull torde böra meddelas, att den norska jernvägen

beräknats blifva 41 kilometer lång och skulle, med en spårvidd

af 1,4 3 5 meter och en rälsvigt af 40 kilogram per meter, komma att

kosta omkring 6 millioner kronor, då kostnaderna för spåranordningar

och kajbyggnader i Victoriahavn samt för de för bolagets transport af

malm och bränsle behöfliga vagnar frånräknats, men å andra sidan icke

heller medräknats kostnaderna för förvärfvande åt staten af de äldre

påbörjade anläggningarna med mark.

En sammanställning af de väglängder, af hvilka förbindelsen

genom den nya jernvägen mellan Luleå och Ofoten skulle komma att

bildas, visar följande afstånd i jemna kilometertal:

Luleå—-Boden.............................................................................. 36

Boden—Gellivare.......................................................................... 168 204 km.

Gellivare—Luossajaure.......................................................... 105

Luossajaure—riksgränsen ....................................................... 132

riksgränsen—Ofoten..................................................................... 41 ,,

tillsammans 482 km.

För egen del har departementschefen slutligen yttrat:

»Den af jernvägsstyrelsen verkstälda undersökningen rörande

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

35

ifrågavarande jernväg synes mig hafva gifvit ett gynsamt resultat.

Denna undersökning har nemligen ådagalagt, att en jernväg kan

byggas från Gellivaro till riksgränsen med iakttagande af de stora

fordringar, som med hänsyn till den väntade lifliga trafiken med tunga

tåg måste ställas å densamma. Den gjorda minskningen i väglängd

med 11 kilometer måste ock betecknas såsom synnerligen fördelaktig

ur trafikens synpunkt. Med hänsyn till de af jern vägsstyrelsen anförda

omständigheter, måste jag ock gifva styrelsen rätt i afseende å valet

af alternativ å den del af sträckan, der flera sådana förelegat, d. v. s.

söder om Luossajaure. För beredande af tillfälle att transportera malm

från malmfälten Koskulls kulle och Svappavaara står alltid den utvägen

öppen att genom bibanor förena dessa malmfält med jernvägens

hufvudlinie. Fn framställning om en sådan anordning beträffande

förstnämnda malmfält föreligger ock sedan några dagar uti en från

innehafvarne af Koskulls kulle inkommen underdånig ansökning. Gifvet

är ock att, derest, innan jernvägens anläggning påbörjas, omständigheter

komma i dagen, som ådagalägga, att jernvägen, med hufvudsakligen

samma fördel i afseende å byggnadskostnad och lämplighet

för blifvande trafik, kan förläggas närmare Svappavaara malmfält, någon

särskild anledning att oförändradt vidhålla det vestliga alternativet

icke förefinnes. En möjlig ändring af jernvägens sträckning söder

om Luossajaure lärer så mycket lättare kunna vidtagas, som Eders

Kongl. Maj:t jemväl i fråga om denna jernväg lärer vilja förbehålla

sig det närmare bestämmandet af de orter, som jernvägen bör genomgå.

Redan i mitt ofvan åberopade anförande till statsrådsprotokollet

den 26 mars 1897 har jag framhållit, att jernvägen Gellivare—riksgränsen

bör redan från början blifva statsbana; och efter den kraftiga

betoning, Riksdagen i sin anförda skrifvelse den 18 maj 1897 gifvit

deråt, att denna bana, som komme att få en internationel karakter

och som utgjorde fortsättningen af en statsbana, af såväl politiska och

strategiska som ock andra skäl icke borde få byggas af enskilde,

lärer något vidare uttalande härom icke vara erforderligt.

Om fördelarne af banan både för det allmänna och för enskilde

synes icke heller böra råda synnerlig meningsskiljaktighet.

Icke blott för dem, som omedelbart skola komma att draga nytta

af den malmtransport, som är den närmaste anledningen till banans

byggande, utan lika mycket för öfre Norrlands kulturella utveckling

och dermed för hela landets bästa är denna jernvägs tillkomst af stor

betydelse. En direkt förbindelse från Luleå tvärs genom Norrbotten

till den ständigt isfria Victoriahavn vid Vesterhafvet genom en till de

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

nya delarne förstklassig statsbana, som berör de rikaste malmfälten

och utan synnerliga svårigheter kan genom bibanor anknytas till

andra stora malmfält inom landsdelen, skall blifva en så mägtig häfstång

för Norrbottens ekonomiska utveckling, att man må hafva fullt

fog att dervid fästa ljusa förhoppningar.

Det af Riksdagen för denna jernvägs ekonomiska nytta för öfverstå

Norrland framhållna vilkoret, att förutsättningarna för malmbrytning i

större skala vid Luossavaara och Kiirunavaara grufvor visade sig

rigtiga, har ock enligt den verkstälda utredningen i rikt mått uppfylts.

Den af kommerskollegium ombesörjda undersökningen har visat,

att de båda malmfälten öfver den närbelägna sjön Luossajaures vattenyta

innehålla åtminstone 233 millioner ton jernmalm, och att högst

betydliga, för närvarande ej beräkueliga myckenheter jernmalm finnas

under nämnda nivå. Äfven med den högst beräknade brytningen af

1,500,000 ton om året kan alltså denna malmtillgång, praktiskt taget,

anses hardt när obegränsad. I detta sammanhang må ock framhållas

betydelsen deraf, att största delen af den malm, som finnes att bryta

vid dessa malmfält, till följd af sin jemförelsevis höga fosforhalt

icke _ konkurrerar med den jernmalm, som vanligast brytes i mellersta

Sverige.

Att innehafvarne af inmutningsrätten till ifrågavarande malmfält

förfoga öfver tillräckliga medel för bedrifvande af en så stor malmbrytning,

kan anses vara stäldt utom tvifvel; men för säkerhets skull

är i öfverenskommelsen med dem om banans byggande och trafikerande

inrymdt, att kontraktet icke skall blifva gällande, förrän bolaget

visat sig förfoga öfver nödigt kapital för att bryta och lasta en million

ton jernmalm om året och för att anlägga de erforderliga bispåren

till malmfälten. De viten och den pant för åtagna förbindelsers fullgörande,

som bolaget enligt kontraktet ålagts ställa, äro oerhördt stora

och skola jemte de motsvarande åtagandena gent emot norska staten

utgöra så stor säkerhet för statsmagterna, som det öfver hufvud varit

tänkbart att fordra vid en uppgörelse af ifrågavarande beskaffenhet.

Jag anser mig ock böra framhålla att genom kontraktet är sörjdt för

att bolaget städse skall förblifva uteslutande svenskt, och att staten

jemväl skall ega säkerhet för att icke några ofördelaktiga ändringar i

den fastBtälda bolagsordningen ifrågakomma.

Genom omförmälda kontrakt är ock föranstaltadt derom, att tillräcklig

inkomst af jernvägen kommer staten till godo och att någon

förlust å bandelen Gellivare—Luleå icke må drabba staten.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottds Utlåtande N:o 47.

37

Då Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag skall betala staten — utöfver

ränta och amortering å anläggningskapitalet, såväl det ursprungliga

som det derefter tillkomna — icke blott hela underhållskostnaden

och den driftkostnad, som belöper på den för bolagets räkning verkstälda

transporten, utan äfven den förlust, som kan uppkomma å annan

trafik, synes möjlighet af förlust för staten å denna bana vara så fullständigt

som möjligt utesluten. För möjligheten af vinst redan under

den tid, kontraktet med bolaget varar, talar utsigten dels att genom de

antydda bibanorna skaffa ökad malmtransport och dels att vinna äfven

annan trafik, ej mindre rent lokal än äfven, sedan en gång förbindelse

med det finska jernvägsnätet vunnits, transitotrafik mellan Ryssland

med Finland och Vesterhafvet. Såväl exporten från Finland som varuutbytet

mellan Norge och Ryssland äro afsevärda faktorer att härvid

taga i betraktande. Enligt utredning, som lemnats af senast församlade

finska landtdags jernvägsutskott, skulle införseln under år 1894

från Norge till Ryssland, bestående hufvudsakligen af fisk och trämassa

m. m., hafva uppgått till omkring 57,000 ton, medan utförselsvarorna,

säd, linfrö, hampa, träbark m. m., från Ryssland till Norge

för samma år utgjort omkring 141,000 ton. En del, och den icke

obetydlig, af dessa varumängder bör finna vägen öfver den nya förbindelseleden,

helst som efter utskottets beräkningar fraktsatserna på

denna jernvägsförbindelse i allmänhet skulle ställa sig fördelaktiga vid

jemförelse med kostnaderna på andra ifrågakommande transportvägar.

För beviljandet af medel till jernvägen Gellivare—riksgränsen torde

böra föreslås det förbehåll, att från norsk sida beslut fattas om anläggande

af en anslutande jernväg från riksgränsen till Ofoten.

Uti mitt ofvan åberopade anförande till statsrådsprotokollet den 26

mars 1897 hade jag såsom en förutsättning för anläggandet af jernväg

mellan Gellivare och riksgränsen framhållit, att nödiga säkerhetsåtgärder

ur militär synpunkt vidtoges. Ehuru detta fortfarande är en nödvändig

förutsättning för utförandet af den föreslagna jernvägen, synes mig

dock — vid det förhållande att Eders Kongl. Maj:t, med anledning af

Riksdagens kamrars beslut, gått i författning om verkställandet af en

fullständig utredning angående landets fasta försvar, på grund hvaraf

man torde kunna antaga, att äfven försvaret af den nordligaste delen

af vårt land kommer att blifva behörigen tillgodosedt — icke vara nödvändigt

att såsom formligt vilkor för jernvägens byggande uppställa

fordran på några vissa försvarsåtgärder.

Mot jernvägsstyrelsens kostnadsberäkningar och förslag till kostnadernas

fördelning på olika arbetsår har jag intet annat att erinra än

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

att, med hänsyn dertill att större delen af jern vägen Gellivare—Ofoten

liksom ock den vigtigaste trafikanten tillhör Sverige, rigtigast torde

vara, att Sverige drager kostnaden för den behöfliga gränsstationen, och

denna således förlägges på svenskt område. Härigenom skulle kostnadsförslaget

ökas med 294,000 kronor. Deremot skulle enligt öfverenskommelsen

med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag icke ifrågakomma,

att staten skulle bekosta bispåren från Luossajaure till malmfälten,

hvadan den — utom kostnadsförslaget — beräknade kostnader)

härför, 800,000 kronor, icke heller kommer att belasta.kostnadsförslaget.

Beträffande det belopp, som borde äskas för år 1899, finner jag

ett till 5,400,000 kronor afrundadt belopp vara lämpligare än det af

jernvägsstyrelsen föreslagna, 5,404,000 kronor.

Kostnaden för jernvägen i fråga med rullande materiel skulle alltså

blifva 21,498,000 kronor, deraf 5,400,000 kronor borde anvisas för år

1899. Af sistnämnda belopp borde enligt jernvägsstyrelsens hemställan

750,000 kronor redan under år 1898 ställas till styrelsens förfogande.

— — — — — — — —-------j,

I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 37) har herr

C. E. Ljungberg på anförda skäl, beträffande hvilka utskottet tillåter

sig hänvisa till sjelfva motionen, hemstält:

att den kongl. propositionen om anslag af 21,498,000 kronor till

eu jernväg från Gellivare till norska riksgränsen icke måtte under närvarande

förhållanden vinna Riksdagens bifall;

samt alternativt:

att, om Riksdagen icke ville afslå den kongl. propositionen i sin

helhet, anslag måtte, med ledning af jernvägsstyrelsens kostnadsberäkningar,

lemnas för anläggning af en jernväg från Gellivare till Luossavaara,

hvilken enligt dessa beräkningar syntes kräfva ett anslag af vid

pass 9,660,000 kronor.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling omförmälda framställningar

remitterats, har icke haft något att erinra mot beviljandet

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

39

af de anslag, som nu af Kongl. Maj:t äskats till fortsättning af de utaf

nästlidna års Riksdag beslutade statsbanorna mellan Boden och YtterMorjärv

samt mellan Krylbo och Örebro.

Hvad angår den föreslagna längdbanan genom Bohuslän, får

utskottet till en början erinra derom, att af de vid sistlidna års riksdag

föreslagna tre jernvägsanläggningarne för statens räkning, nemligen

mellan Boden och Ytter Morjärv, mellan Krylbo och Örebro

samt mellan Göteborg och Svinesund, de två sistnämnda af utskottet

afstyrktes, dervid utskottet hufvudsakligen anförde, dels att utskottet

hyste betänkligheter mot påbörjande och utförande af så betydliga

arbeten för statens räkning samtidigt dermed, att den enskilda företagsamheten

syntes i högre grad än vanligt rikta sig på jernvägsbyggande,

dels att visshet icke funnes, huruvida de gynsamma ekonomiska förhållanden,

hvarom bland annat vittnade just de jernvägsplaner, hvilka

framträdt så godt som öfverallt i rikets södra och mellersta orter, skulle

visa sig varaktiga, dels att ett forceradt jernvägsbyggande måste draga

till sig en betydlig arbetsstyrka till skada för jordbruket och öfriga

näringar, dels ock att för staten sjelf såsom arbetsgifvare ett forceradt

byggande af de tre föreslagna banorna skulle medföra olägenheter,

som undvekes, derest jernvägarne icke byggdes på en gång. Som skäl

för utskottets hemställan om afslag å den föreslagna Bohuslänsbanan

anförde utskottet dessutom, att densamma icke kunde tänkas som statsbana

utan förbindelse med de norska banorna, och att det syntes utskottet

gifvet att, innan beslut fattades om anläggning af en statsbana

genom Bohuslän, visshet borde vara vunnen, icke blott derom

att banan blefve sammanbunden med Norges jernvägar, utan äfven

derom att anknytningen skedde på ett tillfredsställande sätt, och fann

utskottet, att i intetdera af dessa afseenden den nödiga utredningen

vore verkstäld. Riksdagen beslöt emellertid anläggning såväl af banan

från Boden till Ytter-Morjärv, hvartill utskottet tillstyrkt bifall, som

ock af jernvägen från Kryibo till Örebro. Framställningen om anläggning

af en statsbana från Göteborg till Svinesund blef deremot medelst

gemensam omröstning med endast en rösts majoritet af Riksdagen

afslagen.

Då utskottet nu har att afgifva yttrande öfver det af Kongl. Maj:t

å nyo framlagda förslaget angående en längdbana genom Bohuslän, kan

utskottet ej underlåta att fästa afseende dervid, att sistlidna års Riksdag

genom sitt beslut delvis underkänt de allmänna grunder, hvarå utskottet

stödde sitt afstyrkande af förslagen om anläggning af denna jemte annan

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

statsbana, samt att inom Riksdagen stark anslutniDg visade sig finnas

för Bohuslänsbanan. Sistnämnda jernvägsanläggnings stora betydelse

för detta tätt befolkade län synes utskottet vara obestridlig, och ehuru

de förda underhandlingarna om denna banas anslutning till det norska

jernvägsnätet hittills icke ledt till något resultat, anser utskottet dock,

med hänsyn till det i vår tid allt mera påträngande krafvet af snabba,

billiga och beqväma kommunikationer, att ifrågavarande jernväg inom

en ej aflägsen framtid skall blifva sammanbunden med norska jernvägar.

Då utskottet på ofvan antydda grunder anser sig böra förorda

denna jernvägsanläggning, sker det emellertid under förutsättning att

ett för starkt forcerande af denna banbyggnad ej må ega rum.

Enligt det kong], förslaget skulle, på sätt af statsrådsprotokollet

inhemtas, banans anläggning börjas redan under innevarande år med

ett förskottsvis anordnadt belopp af 750,000 kronor samt derefter genom

anslag, fördelade på åren 1899—1902, fullbordas under sistnämnda

år.

I anledning häraf tillåter sig utskottet framhålla attjemlikt beslut

af nästlidna års Riksdag staten nu påbörjat anläggning af två

särskilda banor, för hvilkas utförande kostnaden beräknats till sammanlagdt

13,425,000 kronor. För dessa jern vägsbyggnader anvisade Riksdagen

för innevarande år tillsammans 4,300,000 kronor, och för nästkommande

år har Kongl. Maj:t för ändamålet begärt och utskottet

här ofvan förordat beviljande af tillsammans 5,100,000 kronor.

Med afseende å de omfattande jernvägsbyggnader, som sålunda för

närvarande bedrifvas för statens räkning, och då inom södra och mellersta

Sverige enskilda jernvägsanläggningar af betydande utsträckning jemväl

äro under utförande, synes det utskottet icke vara välbetänkt att

redan innevarande år och i den utsträckning Kongl. Maj:t föreslagit börja

arbetet å den ifrågasatta statsbanan genom Bohuslän, utan anser utskottet,

att tiden för denna banas byggande lämpligen bör framflyttas ett år.

De nu pågående statsbanebyggnaderna hafva då hunnit närmare sin

fullbordan, och en del af den vid dem använda arbetsmaterielen torde

derför vara disponibel för jernvägsanläggningen i Bohuslän, liksom ock

dit kan efter hand förflyttas den af staten för jern vägsbyggnad redan

anstälda personal. •

Enligt utskottets mening borde den bohuslänska längdbanan sålunda

först under år 1899 begynnas och då med ett anslag af endast

750,000 kronor eller det belopp, som enligt det kongl. förslaget skulle

redan under innevarande år för ändamålet användas.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

41

Visserligen har icke anslutning till det norska jernvägsnätet kunnat

vinnas, men för banan är dock i den kongl. propositionen fastslagen

en fast ändpunkt, nemligen Strömstad, hvarest ej ringa frakt af personer

och varor äfven från Norge lärer kunna emotses. Enligt utskottets

mening är det emellertid såsom länk i en blifvande mellanriksbana,

som längdbanan genom Bohuslän har betydelse för staten, och på denna

grund kan utskottet till anläggande såsom statsbana förorda endast den

del af den förslagna jernvägslinien, som sträcker sig från Göteborg

till Sken. Den frän sistnämnda ort utgående luden till Strömstad är

deremot uppenbarligen endast en sidobana, hvars byggande, enligt

hittills följda grundsatser, måste öfverlemnas åt den enskilda företagsamheten.

Emellertid eger i detta fall ett synnerligen nära sammanhang

rum mellan statsbanans tillkomst och byggandet af den enskilda

jernvägen, ty man kan icke låta den tillämnade mellanriksbanan tills

vidare stanna i Skee utan att tillse, att den dit färdigbyggda banan

redan från början kommer till nytta såsom förmedlande trafik mellan

orter med lifligare samfärdsel eller möjlighet derför. Derför är det

enligt utskottets förmenande nödvändigt, att byggandet genom enskild

försorg af jernvägen Skee—Strömstad göres till vilkor för beviljandet

af medel till byggande af statsbana mellan Göteborg och Skee. I detta

hänseende synes alltså böra fordras, att landsting, kommuner eller en:

skilde åtaga sig att, inom den tid, då statsbanan Göteborg—Skee blir

färdigbyggd, anlägga och för trafik öppna jernväg från Skee, med anslutning

till statsbanan derstädes, till Strömstad af normal spårvidd

och i öfrigt af sådant byggnadssätt, att statsbanans bantåg må kunna

med skälig hastighet derå framföras.

Någon svårighet att åstadkomma det erforderliga aktiekapitalet

torde väl knappast behöfva uppkomma, då kostnaden för en statsbana

mellan Skee och Strömstad af ett kraftigare byggnadssätt, än för den

enskilda jernvägen behöfde ifrågakomma, jemte rullande materiel beräknats

uppgå till allenast 1,283,000 kronor och redan ett bolag är

bildadt för att bereda Strömstad utfartsväg medelst den vida längre

Strömstad—Höns jernväg.

Den internationella natur, som längdbanan genom Bohuslän bör

ega, och som af utskottet starkt betonades förlidet år, anser utskottet

böra medföra, att denna banans egenskap måste vid bestämmande af

dess sträckning anses vara af större vigt än de möjliga hänsyn till

särskilda orters intressen, som kunna göra anspråk på beaktande. Enligt

utskottets mening få dylika hänsyn icke försvåra de anordningar, som

Bill. till Riksd. Prof. 1898. 4 Samt. 1 Afd. 27 Uäft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

den snabbare trafiken på den internationella banan betingar, och ej

heller förhindra, att banan med iakttagande af berörda anordningar anlägges

med minsta möjliga kostnad för staten.

Hvad banans sträckning således beträffar, har utskottet funnit de

skäl, som anförts för den af Kongl. Maj:t nu föreslagna linien vester

om sjön Stora Hällungen icke innefatta fullt tillräcklig anledning att

belasta kostnadsförslag med den ökade utgift af 402,500 kronor, som

denna linies anläggning enligt statsrådsprotokollet skulle föranleda utöfver

kostnaden för Ucklumslinien. Då otvifvelaktigt vissa fördelar äro

förbundna med den vestra linien särskild! för ett stort antal kommuner

på Orust och Tjörn, anser utskottet fastmera* lämpligt, att valet mellan

den östra och den vestra linien vid sjön Hällungen borde — på sätt af

Kongl. Maj:t föreslagits beträffande valet mellan Ytterby- och Kongelfslinierna

vid Göteborg — tills vidare lemnas öppet, till dess sig visat,

om tillräckligt intresse hos menigheter eller öfriga vederbörande finnes

för beredande af möjligheter för jernvägens dragande vester om Hällungen

utan ökning af statens kostnader.

Beträffande de smärre afvikelser i den föreslagna sträckningen

äfvensom de stationsanordningar, som i herr Ljungmans motion förordats,

lärer afgörandet lämpligen böra öfverlemnas åt Kongl. Maj:t,

som hemstält om berättigande att närmare förordna om de orter, banan

bör genomgå.

Genom uteslutande från det af Kongl. Maj:t framlagda kostnadsförslaget

af dels det belopp, 1,''283,000 kronor, som beräknats för jernvägsanläggningen

Skee—Strömstad jemte anskaffning af derför ansedd rullande

materiel, dels ock den till 402,500 kronor anslagna ökningen i

kostnaden, som banans framdragande vester om sjön Stora Hällungen

skulle påkalla utöfver det för linien öster om denna sjö beräknade

belopp, kommer kostnaden för den af utskottet förordade längdbanan

genom Bohuslän att sluta å 13,091,000 kronor.

Då utskottet nu går att yttra sig angående den af Kongl. Maj:t

föreslagna statsbanan Gellivare—riksgränsen, hvilken jernväg skulle få

en längd af 237 kilometer och beräknats komma att medföra den betydliga

kostnaden af 21,498,000 kronor, har utskottet ännu mer än i

fråga om den föreslagna Bohuslänsbanan funnit sig hafva anledning

framhålla de stora betänkligheter, som synas möta deremot, att ett så

betydande arbete iverksättes under en tid, då ej mindre för statens räkning

andra omfattande jernvägsbyggnader pågå än äfven anläggningen

af enskilda jernvägar bedrifves i mer än vanligt stor utsträckning. I sist
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

43

berörda hänseende har utskottet inhemtat, att vid 1897 års slut voro

under byggnad enskilda jernvägar med en längd af 612,6 kilometer

och en beräknad kostnad af 19,140,000 kronor. De jernvägsanläggningar,

hvarå koncession erhållits, men som vid nämnda tidpunkt ännu

icke påbörjats, hade eu våglängd af 1,335,2 kilometer med en beräknad

kostnad af 47,094,000 kronor. Iiärförutom voro ansökningar om koncession

å jernvägar med en längd af 1,134,7 kilometer och en beräknad

kostnad af 44,113,000 kronor vid nästlidna års slut på pröfning beroende.

Äfven med fästadt afseende dervid, att af sistnämnda jernvägar möjligen

en del icke kommer till utförande, synes dock af de anförda uppgifterna

framgå, att verksamheten för jernvägsbyggnader i vårt land för närvarande

är i alltför hög grad uppdrifven. De olägenheter, som häraf

föranledas för jordbruk och andra näringar, hvarifrån jernvägsarbetena

draga en betydlig arbetsstyrka, hafva ock redan gjort sig verkligt känbara.

Med afseende härå kan det icke synas utskottet vara välbetänkt,

att staten i dessa tider påbörjar ett nytt så omfattande jernvägsföretag

som den föreslagna banan från Gellivare till riksgränsen. Då

de trakter, denna jernväg skulle genomgå, äro så godt som alldeles

öde och obefolkade, måste den för jernvägsanläggningen erforderliga,

betydande arbetsstyrkan tagas från andra trakter och säkerligen förnämligast

från mellersta och södra delarne af vårt land, hvarigenom de

svårigheter, hvaraf näringarne i dessa delar af landet nu lida genom

otillräcklig tillgång på arbetskrafter, komme att i betänklig grad ökas.

Härjemte bör anmärkas, att gjuterier och mekaniska verkstäder i vårt

land för närvarande äro mer än vanligt strängt upptagna af arbeten och

beställningar för statens och enskildes räkning och att innevarande års

Riksdag redan anvisat, bland annat, 3,500,000 kronor till anskaffande af

ny rörlig materiel vid statens trafikerade jernvägar och mer än 2,500,000

kronor till artilleri- och pansarmateriel samt ännu har att pröfva framställningar

om betydande anslag till krigsfartygsmateriel. Tvifvelaktigt

torde derför vara, om svenska verkstäder äro i stånd att i den omfattning,

som önskligt vore, åtaga sig och fullgöra de betydande leveranser,

som sålunda under den närmaste tiden för staten påkallas. 1 händelse

jernvägen Gellivare—riksgränsen skulle nu beslutas, synes det utskottet

derför icke vara möjligt, att den för denna bana erforderliga rullande

materiel, som beräknats till en kostnad af 4,534,000 kronor, skulle

kunna inom landet anskaffas, utan måste densamma då till stor skada

för den svenska industrien inköpas från utlandet.

1 anledning af de förhållanden, hvilka utskottet här ofvan antydt,

har utskottet ansett sig icke kunna tillråda, att Riksdagen nu besluter

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

sig för anläggning af den föreslagna jemvägen från Gellivare till riksgränsen.

Under närvarande förhållanden synes det vara så mycket mindre

lämpligt att påbörja en ny jernvägsanläggning i nordvestra Norrland,

som arbetena för den fortsättning af norra stambanan från Boden i nordostlig

rigtning, som redan af Riksdagen beslutits till Ytter-Morjärv vid

Kalix eif och säkerligen vidare kommer att fullföljas mot finska gränsen,

ännu under en följd af år lära komma att pågå.

Då utskottet, på grund af hvad nu blifvit anfördt, funnit sig förbindradt

att tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förevarande framställning,

har utskottet icke haft anledning närmare ingå på granskning af detaljerna

i detta förslag, hvilket särskildt med afseende å den ovanligt dyrbara

anläggningskostnaden för banan och bestämmelserna i det ifrågasatta

kontraktet med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag synes kunna

framkalla berättigade anmärkningar.

Genom hvad förut i detta ärende förekommit är det satt utom all

fråga, att denna jernväg, derest den en gång skall komma till utförande,

bör anläggas genom statens och icke genom enskildes försorg. Att

frågan om jern vägsförbindelse med jernmalmsfälten Luossavaara och

Kiirunavaara för det närvarande undauskjutes bör, åtminstone ur statsekonomisk

synpunkt, icke kunna anses innebära någon förlust, enär

malmtillgångarna i dessa orter säkerligen komma att framdeles å verldsmarknaden

betinga högre försäljningspris, än för närvarande torde vara

fallet. Härjemte bör icke lemnas obeaktadt, att i en framtid åtgärder i

syfte att inom landet tillgodogöra sig en del af dessa malmer torde

kunna med utsigt till framgång vidtagas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

l:o) att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts

i sådant afseende gjorda framställning, må till fortsättning

af statsbanan mellan Boden och Ytter-Morjärv

för år 1899 bevilja ett anslag af 1,300,000 kronor;

2:o) att Riksdagen, med anledning af Kongl. Maj/ts

förslag i ämnet, må till fortsättning af statsbanan mellan

Krylbo och Örebro för år 1899 bevilja ett anslag

af 3,800,000 kronor;

3:o) att, i anledning af Kongl. Maj:ts förslag om

anläggande af en statsbana från Göteborg öfver Stenungsund

och Uddevalla till Strömstad samt herr

Ljungmans ofvan omförmälda motion, Riksdagen må

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vo

St åt eut skottets Utlåtande N:o 47.

— under det af Kong]. Maj:t föreslagna förbehåll samt

med vilkor, att landsting, kommuner eller enskilde

genom förbindelse, som kan af Kongl. Maj:t godkännas,

dels åtaga sig att två år efter tillsägelse, som

dock ej får ske före år 1901, hafva anlagt och för

trafik öppnat jernväg från statsbanans mellan Göteborg

och Skee ändpunkt vid Skee till Strömstad af normal

spårvidd och i öfrigt af sådant byggnadssätt, att statsbanans

bantåg må kunna med skälig hastighet derå

framföras, dels ock medgifva, att, om jernvägen Skee

—Strömstad icke är färdig å utsatt tid eller befinnes

icke vara byggd enligt faststälda plan- och profilritningar,

staten må ega bygga jernvägen färdig eller

försätta densamma i det skick, samma ritningar utvisa,

allt på dens eller deras bekostnad, som förbindelsen

utfärdat — besluta anläggning af en statsbana

från Göteborg öfver Uddevalla till Skee, hvarför kostnaden

beräknats till 13,091,000 kronor samt till påbörjande

af denna bana för år 1899 anvisa 750,000

kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att närmare förordna

om de orter, jernvägen bör genomgå;

4:o) att Kongl. Maj:ts förslag om anläggning af

en statsbana från Gellivare förbi Luossavaara och Kiirunavaara

malmfält till riksgränsen i rigtning mot Ofoten

icke må vinna Riksdagens bifall;

5:o) att herr Ljungbergs ofvan omförmälda motion

må anses besvarad genom utskottets under punkten

4:o) gjorda hemställan.

. K * •'' '' U i. J.‘ *'' '' *'':j'' U.i {;''»• U •'''' * ! i;''"~ '''''' ’ U-i d ...•■U :■

Om sättet för anvisande af de under punkterna l:o, 2:o och 3:o

till utgående under år 1899 föreslagna belopp å tillsammans 5,850,000

kronor kommer utskottet att framdeles afgifva förslag.

Stockholm den 24 mars 1898.

På statsutskottets vägnar:

j l j, . , ■ " J

CHR. LUNDEBERG.

$

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:0 47.

Reservationer:

vid punkterna 3:o och 4:o:

af herr S. G. Frie sen;

vid punkten 3;o:

af herrar P. Pehr son, C. Persson, O. Erickson, K. A. Kihlberg, F.

O. Larsson, J. A. Sjö och D. Persson, hvilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag beträffande denna punkt måtte få följande lydelse:

»Med anledning af det förslag om anläggandet af en längdbana

genom Bohuslän, som af Kongl. Maj:t framlades för nästlidna års Riksdag,

yttrade statsutskottet bland annat, att, enligt hvad den kongl. propositionen

gåfve vid handen, banans anknytningspunkt med det norska

jernvägsnätet tills vidare vore alldeles obestämd, men att, då Bohuslänsbanan

icke kunde tänkas såsom statsbana utan förbindelse med de norska

banorna, det syntes utskottet gifvet, att, innan beslut fattades om

anläggning af en statsbana genom Bohuslän, visshet borde vara vunnen

icke blott derom, att banan blefve sammanbunden med Norges jernvägar,

utan äfven derom, att anknytningen skedde på ett tillfredsställande

sätt, hvarför, och då i intetdera af dessa afseenden den nödiga utredningen

vore verkstäld, utskottet i denna omständighet Båge en den mest

giltiga orsak att tillråda Riksdagen att för det dåvarande icke besluta den

ifrågasatta Bohuslänsbanan. De skäl, som sålunda af 1897 års statsutskottet

anfördes mot denna jernvägs byggande för statens räkning,

anser utskottet kunna i allo göras gällande äfven beträffande den

förnyade framställning om anläggandet af en längdbana genom nämnda

provins, som nu föreligger till Riksdagens afgörande. Och dessa skäl

hafva numera vunnit ökad styrka, sedan de förhandlingar, som med

norska myndigheter blifvit förda angående banans anslutning till det

norska jernvägsnätet, visat sig icke leda till något resultat. Den enligt

utskottets mening nödvändiga förutsättning, under hvilken denna jernvägsanläggning

såsom statsbana skulle kunna ifrågakomma, är sålunda

för närvarande utesluten. Utskottet, som redan på denna grund anser

sig förhindradt att tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts framställning i förevarande

ämne, har emellertid icke kunnat underlåta att derjemte påpeka

ej mindre de dyrbara och ofördelaktiga anordningar, som innefattas i

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

47

planen för jernvägssträckan mellan Skee och Strömstad, än äfven den

omständigheten, att hela banan enligt förslaget skulle anläggas med en

lättare öfverbyggnad, hvilken, såsom af jernvägsstyrelsens yttrande

framgår, icke är tillräcklig för anordnandet af så snabba tågförbindelser,

som en mellanriksbana kräfver.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att Riksdagen ej må bifalla Kongl. Maj:t förslag

om anläggning af en statsbana från Göteborg

öfver Stenungsund och Uddevalla till Strömstad och

ej heller herr Ljungmans i anledning af detta förslag

väckta motion»;

vid punkten 4:o:

af herrar friherre F. W. von O It er, H. P. P. Tamm, N. Fosser,

A. G. L. Billing, grefve Ph. Klingspor, F. E. Pettersson, G. D. R. Tornerhjelm,

I. Månsson och D. Persson, hvilka ansett, att utskottet beträffande

denna punkt bort afgifva följande yttrande och förslag:

»Hvad angår den föreslagna jernvägen från Gellivare till riksgränsen,

har Riksdagen i skrifvelse af den 18 maj nästlidna år uttalat

att, under antagande att förutsättningarna för malmbrytning i större

skala i Luossavaara och Kiirunavaara grufvor visade sig rigtiga, en

sådan jernväg med fortsättning till Vesterhafvet måste blifva af betydande

ekonomiskt gagn för öfverstå Norrland och derigenom äfven till

nytta för hela landet, och ansåg Riksdagen, som derjemte framhöll

banans framtida betydelse för underlättande af Norrlands försvar, att

anläggandet af en jernväg i nämnda rigtning kunde på goda grunder

ifrågasättas, dock att en sådan bana, derest den komme till utförande,

borde anläggas icke genom enskildes utan genom statens försorg. De

utredningar, Kongl. Maj:t, efter det Riksdagen för ändamålet anvisat

medel, nu låtit verkställa, synas utskottet hafva gifvit ett tillfredsställande

resultat och till fullo ådagalagt de fördelar, som genom banans

byggande skulle för Sverige föranledas.

Det måste gifvetvis vara i hög grad önskvärdt, att möjlighet beredes

för tillgodogörande af de betydande malmtillgångar, som nu ligga

oanvända i de nordligaste trakterna af vårt land, och då dessa malmer

genom sin höga fosforhalt äro af en helt annan natur än de flesta jernmalmer

i det öfriga Sverige, kan exporten af de förra icke tillskynda

grufdriften i andra delar af landet förlust. Om den ifrågasatta jern
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

vägen kommer till stånd, lärer malmexporten från Kiirunavaara och

Luossavaara till hufvudsaklig del taga sin rigtning mot OfoteD, dit

vägen från dessa gruffält är betydligt kortare än till Luleå. Deremot

kan man med visshet förutse, att öfver sistnämnda hamnstad fortfarande

skall utföras den vid Gellivare brutna malmen, enär densamma icke

torde kunna båta de höga fraktsatser, som betingas af den långa jernvägssträckan

från Gellivare till Vesterhafvet. Mellanriksbanans anläggning

torde på grund häraf icke föranleda någon minskning i trafiken

å linien Gellivare—Luleå, och för öfrig! är staten genom det i statsrådsprotokollet

meddelade kontraktet tryggad mot förlust å denna handel.

Den betydliga export af norrbottensmalm, som för närvarande

går till tyska östersjöhamnar för vidare transport till jernverk i Schlesien,

Böhmen och Mähren, lärer af naturliga skäl fortfarande komma

att utgå från Luleå, under det att malmutförseln öfver Ofoten har att

söka sin marknad förnämligast i vestra Tyskland, Belgien och England.

Hvad angår utsigterna för att den föreslagna nya jernvägen skall

komma att bereda staten en fullt nöjaktig godtgörelse för det kapital,

som derå nedlägges, anser utskottet beräkningarna härom kunna med

full tillförsigt grundas å den utredning, som förebragts angående malmtillgångarna

i Norrbotten, deras rika jernhalt och lätta brytbarhet. Den

omständigheten att det företag, som afser att exploatera malmfyndigheterna

i Kiirunavaara och Luossavaara, erhållit högst betydande försträckningar

af affärsmän, hvilka gifvetvis derförinnan noga pröfvat

företagets beskaffenhet att kunna med framgång bedrifvas, synes ock

ytterligare bestyrka beräkningarna om en lönande malmexport från

gruffälten. Härtill kommer att genom det kontrakt, om hvars afsittande

förberedande aftal blifvit uppgjordt, med Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag, staten tryggas mot hvarje förlust å banan. Enligt de föreslagna

kontraktsbestämmelserna skulle nemligen bolaget till staten erlägga

ej blott ränta och amortering å anläggningskostnaden för banan

med tillbehör utan äfven ersättning för underhållet och den driftkostnad,

som belöper på den för bolagets räkning verkstälda transport af

gods intill visst maximum, som staten åtager sig att mot den stipulerade

ersättningen åt bolaget befordra, äfvensom godtgörelse för förlust, som

kan uppkomma på annan trafik. Det maximum jernmalm eller deraf

vunnen förädlad produkt, som staten enligt det förberedande aftalet- skulle

mot berörda ersättning åt bolaget frakta, är satt till 1,500,000 ton.

Utskottet anser dock, att ifrågavarande maximum bör begränsas till

1,200,000 ton. För den malmtransport, staten härutöfver åt bolaget

besörjer, bör staten ega att uppbära särskild afgift. Med anledning

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

49

häraf skulle staten hafva utsigt att å jernvägen intjena vinst dels genom

den jernmalm, som Luossavaara — Kiirunavaara aktiebolag derå

fraktar utöfver 1,200,000 ton årligen, dels genom den malmtransport,

som medelst ifrågasatta bibanor kan komma att tillföras jernvägen

från andra grufdistrikt, dels ock genom annan trafik, hvaraf särskildt

torde kunna påräknas transitotransport mellan Finland och Vesterhafvet.

Uttrycklig bestämmelse, att öfverskottet å berörda trafik tillgodokommer

staten, anser utskottet böra i kontrakt införas. De ändringar i kontraktet,

som utskottet alltså anser böra vidtagas, framgå af följande samman
-

ställning:

Förslaget enligt statsrådsprotokollet:

§ 2.

Staten åtager sig att, sedan banan

blifvit färdigbyggd, å densamma mot

ersättning, som i § 3 här nedan sägs,

dels från Luossavaara och Kiirunavaara

till riksgränsen för bolagets

räkning frakta årligen högst en

million fem hundra tusen ton jernmalm

eller af sagda myckenhet

vunnen förädlad produkt, dels ock

till Luossavaara och Kiirunavaara

frakta hvad för bolagets rörelse

erfordras af byggnadsmateriel och

bränsle.

§ 4.

Bolaget ersätter årligen den förlust,

som enligt jern vägens räkenskaper

må hafva uppkommit genom

uppehållandet å jernvägen Gellivare—riksgränsen

af persontrafik

och postbefordran samt annan godstransport

än den, som enligt § 2

åligger staten.

JBih. till Riksd. Frot. 1898. 4 Sami.

Utslcottets förslag:

§ 2.

Staten åtager sig att, sedan banan

blifvit färdigbyggd, å densamma mot

ersättning, som i § 3 här nedan sägs,

dels från Luossavaara och Kiirunavaara

till riksgränsen för bolagets

räkning frakta årligen högst en

million två hundra tusen ton jernmalm

eller af sagda myckenhet

vunnen förädlad jprodukt, dels ock

till Luossavaara och Kiirunavaara

frakta hvad för bolagets rörelse

erfordras af byggnadsmateriel och

bränsle.

§ 4.

Bolaget ersätter^årligen den förlust,

som enligt jernvägens räkenskaper

må hafva uppkommit genom

uppehållandet å jernvägen Gellivare—riksgränsen

af persontrafik

och postbefordran samt annan godstransport

än den, som enligt § 2

åligger staten. Den vinst, som af

sådan trafik uppstår, tillfaller staten.

1 Afd. 27 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

50

I detta sammanhang må framhållas, att, då Norge har stort intresse

att befordra den varutransport, som genom mellanriksbanan förmedlas,

några svårigheter eller betungande pålagor för införseln åt varor till

detta land icke torde kunna befaras.

De förhållanden, som nu af utskottet framhållits, och de ytterligare

skäl, som i statsrådsprotokollet anförts för anläggningen af en

statsbana från Gellivare till riksgränsen, gifva utskottet giltig anledning

att tillstyrka Kongl. Maj:ts framställning i detta afseende.

Visserligen kunna betänkligheter framställas mot att staten påbörjar

ett så betydligt företag under en tid, då jernvägsbyggandet i vårt land

pågår i stor utsträckning, och klagomål förspörjas deröfver, att i

anledning häraf arbetare dragas från jordbruket och andra näringar.

Utskottet håller dock före, att dessa olägenheter, som hufvudsakligen

gjort sig gällande i södra och mellersta Sverige, icke skola försvåras

genom anläggningen af den nu ifrågasatta banan i nordligaste Sverige,

enär antagligt är, att den derför erforderliga arbetsstyrkan kommer att

tagas från Norrland och hufvudsakligen bland den lösa befolkning,

som der uppehåller sig.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj :ts derom

gjorda framställning, må — under det förbehåll och den

förutsättning, som af Kongl. Maj:t i propositionen angifvits,

samt med vilkor att sådan ändring vidtages i

det uti statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 4

februari 1898 intagna förslag till den öfverenskommelse,

som af svenska staten skulle träffas med Luossavaara

och Kiirunavaara aktiebolag, att i 2 § orden »en

million femhundratusen ton» utbytas mot »en million

tvåhundratusen ton», samt att i slutet af 4 § införes

följande bestämmelse: »Den vinst, som af sådan trafik

uppstår, tillfaller staten» — besluta anläggning af en

statsbana från Gellivare förbi Luossavaara och Kiirunavaara

malmfält till riksgränsen i rigtning mot Ofoten,

hvarför kostnaden beräknats till 21,498,000 kronor,

samt till påbörjande af denna bana för år 1899 anvisa

5.400.000 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t dels att

närmare förordna om de orter, jernvägen bör genomgå,

dels ock att låta af det anvisade beloppet förskottsvis

under innevarande år af tillgängliga medel utanordna

750.000 kronor»;

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande B:o 47.

51

af herr K. E. Bohnstedt, som ansett, att utskottets motivering'' i

punkten bort hafva följande lydelse:

»Utskottet, som nu går att yttra sig angående den föreslagna statsbanan

mellan Gellivare och riksgränsen, inser visserligen vigten af att

Norrbottens rika malmfyndigheter varda snarligen tillgodogjorda. Men

huru detta må på det för Norrlands och hela rikets framtida utveckling

och förkofran mest gagneliga sätt eg a rum, synes deremot utskottet

ännu icke vara tillfyllestgörande ådagalagdt; och derför anser utskottet,

att en för så väl de enskilda som för det allmänna mera allsidig och

uttömmande utredning härutinnan än den, som hittills åstadkommits,

bör föregå ett .definitivt beslut i denna betydelsefulla fråga.

Att förenämnda mål kraftigast skulle komma att främjas genom

anordnande af förbättrade kommunikationer inom Norrbottens län, torde

ligga i öppen dag. Men huruvida den i sådant hänseende nu föreslagna

åtgärden att åstadkomma en jernväg mellan Gellivare och Ofoten må

vara den lämpligaste, derom är utskottet icke öfvertygadt.

Då chefen för civildepartementet tillstyrkte Kongl. Maj:t att till

1897 års Riksdag aflåta proposition om anslag till verkställande af

undersökning för anläggning af statsbana från Gellivare till norska

gränsen, erinrade departementschefen, att en sådan jernvägsförbindelse

alltid förutsatte, att nödiga säkerhetsåtgärder ur militärisk synpunkt

vidtoges; och i fråga om det nu föreliggande förslaget om denna jernvägs

byggande har chefen för landtförsvarsdepartementet uttalat sina

betänkligheter mot att banan anlägges, innan någon visshet förefunnes,

att försvaret af ifrågavarande landsdel vunne den styrka, som med

nödvändighet betingades af den nya förbindelseliniens tillkomst.

Under nästlidet års riksdag framhöllos vid behandlingen af då

framlagda förslag om jernvägsbyggnader de olägenheter, som för landets

jordbruk och näringar skulle föranledas af att betydande arbetskrafter

toges i anspråk för vidlyftiga statsbanebyggnader, medan enskilda jernvägsanläggningar

i större omfattning än någonsin förut samtidigt påginge;

och torde äfven i år tillbörligt afseende härå böra mana till

försigtighet.

En jernväg har gifvetvis till hufvudsakligt ändamål att bringa

utveckling, kultur och välstånd. Men befaras kan, att den na föreslagna

jernvägen ej skulle visa sig i sådant afseende hafva åsyftad verkan.

Har malmexporten en gång tagit sin väg öfver Norge, kan nemligen

motses, att exporten öfver Luleå kommer att i nämnvärd mån inskränkas

och att exploiteringen af Norrbottens malmer framgent kommer att

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

uteslutande taga vägen öfver Norge, hvarigenom den åsyftade industriella

utvecklingen i Norrland icke komme till stånd, utan utländska verkstäder

komme att skörda största vinsten af malmbrytningen, hvilken i och för

sig icke synes vara egnad att i önskvärd män höja utvecklingen i denna

landsdel.

Ett varnande exempel föreligger i detta afseende från Spaniens

grufvor, hvilka under årtionden rigtat utlandet med sin värderika malm

utan att hafva mägtat tillföra det egna landet motsvarande nytta.

Att inom Sverige förädla all den malm, som årligen kan brytas

inom Norrbotten, lärer visserligen icke kunna ifrågakomma. Men att

med hänsyn till den kraft, som är att hemta från våra talrika vattenfall,

en del och framdeles en stor del af denna malm med fördel kan

inom landet förädlas och derjemte lemna värdefulla biprodukter, må

icke af någon kunna förnekas; och att export af malm öfver de norrländska

hämnarne kan under den tid af året, då de äro öppna för

sjöfart, i stor skala bedrifvas, om blott tidsenliga anordningar åstadkommas,

derom kun aa vi från Amerika hemta lärdom. På sådant sätt

skapades ett verksamt medel till uppmuntran af svenskt arbete, svensk

industri, svenska näringar och svensk skeppsfart.

En bana från Kiirunavaara och Luossavaara malmfält till Gellivare

med nödiga anordningar för en ökad trafik på Gellivare —Luleå—banan

synes derför vara hvad man från svensk synpunkt bör eftersträfva,

hvarigenom befästningsfrågan för denna bana blefve af underordnad

betydelse och jernvägsanläggningen komme att minskas från en bana

å c:a 28 mil till en å c:a 10 mil. Hvad beträffar trafikeringen af denna

jernväg, föreställer sig utskottet, att jernvägsfrakterna å densamma och

dess fortsättning till Luleå må kunna sättas så låga, att malmtransporten

derå med fördel må kunna eg a rum, helst denna jernvägs rentabilitet

måste anses vara af underordnad betydelse, då hänsyn tages till vigten

för landet i dess helhet af att dessa malmer tillgodogöras inom detsamma

och att en uppblomstrande industri uppstår.

Ett uppskof ett eller annat år med ifrågavarande malmfyndigheters

tillgodogörande i och för en noggrann utredning i detta afseende

kan ingalunda vålla någon skada eller afsevärd olägenhet i jemförelse

med vigten och betydelsen af en fullständig och omsorgsfull pröfning

af här ofvan framhållna omständigheter.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har utskottet, som, med

anslutning till den af nästlidet års Riksdags statsutskott i detta ämne

uttalade åsigt, funnit ifrågavarande jernväg, hvad utsträckning den än

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

53

må erhålla, böra byggas af staten, ansett beslut för närvarande icke

må fattas om ifrågavarande jernvägsanläggnings utförande.»

af herr Chr. Lundeberg, som i hufvudsak instämt i herr Bohnstedts

reservation;

af herrar I. Wijk och friherre J. T. Gripenstedt mot utskottets

motivering.

Det skulle här antecknas, att herr H. Andersson icke närvarit vid

utskottets behandling af de i detta utlåtande omförmälda ärenden samt

att herr A. G. L. Billing icke deltagit i behandlingen af punkten 3:o

af utlåtandet.

tM . • / fira»»a hjohx >

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 27 Häft.

8

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:38 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts dels i statsverkspropositionen och dels i särskild proposition s. 3 i texten