Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1897 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1896.

1898-04-22 · 88 sidor, varav 81 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 81 av 88 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1898:69, Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1897 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1896.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

1

N:o 69.

Auk. till Riksd. kansli den 22 april 1898, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1897 församlade revisorers

berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets

jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse

och förvaltning under år 1896.

(I. A.)

Statsutskottet, till hvars behandling ofvannämnda revisionsberättelse

jemte de i anledning deraf från vederbörande embetsverk och myndigheter

till Kongl. Maj:t afgifna utlåtanden och förklaringar blifvit hänvisad,

får nu, efter tagen kännedom af dessa handlingar och inhemtande

af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga upplysningar, underställa

Riksdagens pröfning de af revisorerne gjorda framställningar, som

ansetts från utskottets sida påkalla yttrande; kommande utskottet att

härvid följa den ordning, som i revisionsberättelsen blifvit iakttagen.

■ i a,

Arméförvaltningen.

§ 11 ;;

(Rev. ber. pag. 79—81; uti. pag. 499.)

tMf

Beträffande arméförvaltningens räkenskaper hafva revisorerne till

en början erinrat om att i alla revisionsberättelser från och med år 1893

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sand. 1 Afd. 37 Höft. (N:o 69) 1

Ang. bokföringen

af oredovisade

förskott

m. m.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

framhållits, att summan af de i arméförvaltningens hufvudbok för år

1892 upptagna oredovisade förskott icke öfverensstämt med de sammanlagda

förskottssummor, som, enligt uppgifter från vederbörande tjensteman

inom arméförvaltningens olika departement, för samma år belöpte

å de särskilda departementen. Förstnämnda summa hade nemligen

uppgått till 781,799 kronor 86 öre, under det att de senare utgjorde

tillhopa blott 743,705 kronor 71 öre. I arméförvaltningens hufvudbok

för år 1892 hade alltså upptagits ett belopp af oredovisade förskott,

som med 38,094 kronor 15 öre öfversteg de sammanlagda belopp,

hvartill de oredovisade förskotten å departementen uppgingo.

Angående orsakerna till denna bristande öfverensstämmelse hade

utredning inom arméförvaltningen pågått alltsedan 1894 års början, men,

såvidt revisorerne hade sig bekant, ännu ej blifvit afslutad.

I sammanhang med den anmärkning, för hvilken ofvan redogjorts,

hade 1893 års revisorer uttryckt den mening, att sådan förändring i

arméförvaltningens räkenskaper borde vidtagas, att för hvarje af förvaltningens

departement upprättades och räkenskaperna bilades ett sammandrag

öfver de vid räkenskapsårets slut oredovisade förskott, hvilket sammandrag

borde innehålla uppgift ä de myndigheter eller personer, hos livilka

förskotten innestode, samt att förskottskontot i arméförvaltningens hufvudbok

angåfve fördelningen af nämnda förskott å de särskilda departementen

såväl i dess ingående som dess utgående balans. I förklaring

öfver denna revisorernes anmärkning hade ock arméförvaltningen erkänt

lämpligheten af revisorernes förslag, men frågan stode, i afvaktan på

afslutningen af den inom arméförvaltningen pågående ofvan omförmälda

utredningen, allt fortfarande på samma punkt som år 1893, och de bilagor

till arméförvaltningens hufvudbok, hvarförutan ingen effektiv granskning

från revisionens sida af det vigtiga förskottskontot vore möjlig, saknades

alltjemt. I arméförvaltningens förklaring den 29 januari 1897 öfver

den anmärkning, som äfven af 1896 års revisorer framstälts i nyss angifna

hänseende, hade uttalats, att, »innan det ifrågavarande räkenskapssammandraget

bifogas hufvudboken, borde vara afslutad den pågående

utredningen af olikheten mellan hufvudboken och departementets bokföring

i fråga om de oredovisade förskottens belopp.»

Revisorerne kunde emellertid ej inse nödvändigheten häraf. Sambandet

emellan utredningen om de oredovisade förskotten och de bilagor

till hufvudboken, som för revisorernes granskning erfordrades, vore ej

så oupplösligt, att icke de senare skulle kunna utarbetas oberoende af,

huru långt utredningen fortskridit.

För öfrigt ansåge revisorerne böra nämnas, att denna utredning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69• 3

till 1890 års slut, såvidt af tillgängliga handlingar kunnat utrönas, betingat

en kostnad af 2,123 kronor 59 öre, hvadan redan från besparingssynpunkt

vore önskligt, att densamma snarast afslutades.

Vidare hafva revisorerne omförmält, hurusom i sammanhang med

den redogörelse, som i 1895 års revisionsberättelse lemnades för den

af 1893 års revisorer främst älda anmärkning angående de i arméförvaltniugens

hufvudbok upptagna oredovisade förskott, framhållits behofvet

af en specifik redovisning af de till de särskilda redogörare utanordnade

förskottsmedlen. Uti ett med anledning häraf den 24 januari 1896

afgifvet utlåtande hade armé förvaltningen anfört, att det af revisorerne

åstundade målet skulle fullständigast och på det mest öfverskådliga sätt

vinnas, om såsom bilagor till hufvudboken fogades sammandrag öfver

departementens liqvidböcker, i hvilket sammandrag för hvarje myndighet

sammanfördes till en liqvid samma myndighets konton i de särskilda

departementens liqvidböcker.

1896 års revisorer, som ansågo det vara i hög grad önskvärdt,

att ett räkenskapssammandrag med ofvan angifva innehåll blefve hufvudboken

bifogadt, hade uttalat den förhoppning, att ifrågavarande, af

arméförvaltningen sjelf föreslagna åtgärd matte inom närmaste tid komma

till utförande.

Att emellertid något dylikt sammandrag öfver departementens

liqvidböcker hvarken funnes 1896 års hufvudbok bifogadt eller eljest till

statsrevisionen öfverlemnats, hade revisorerne ansett sig böra omförmäla,

med uttalande tillika af önskvärdheten utaf ett dylikt sammandrags

upprättande, åtminstone intilldess hufvudboken blifvit kompletterad med

särskilda konti för vederbörande redogörare.

I det af arméförvaltningen å civila departementet den 28 januari

innevarande år afgifna utlåtande angående revisorernes anmärkningar i

fråga om fjerde hufvudtitelns förvaltning år 1896 har arméförvaltningen

med anledning af revisorernes ofvannämnda framställningar anfört, att

det inom arméförvaltniugen under nagra år pågående arbetet att utreda

anledningen till den skiljaktighet i fråga om de oredovisade förskottens

belopp, som förefunnits'' mellan arméförvaltningens hufvudbok och de

särskilda departementens räkenskapsböcker, nu, enligt uppgift af arbetets

ledare, lemnat det resultat, att sagda skiljaktighet komme att, efter vidtagna

vederbörliga rättelser, icke förefinnas i den nu under utarbetning

varande hufvudboken för år 1897. Med denna skulle ock komma att

följa de af revisorerne omförmälda sammandrag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Ang. afslutande

af den

s. k. fredsförvaltning

skomiténs

arbete.

4 Statsutskottets Utlåtande A'':o 69.

Då sålunda den af revisorerne år 1893 anmärkta, i förevarande

revisionsberättelse å nyo påpekade olikheten emellan arméförvaltningens

hufvudbok och de särskilda departementens bokföring i fråga om de

oredovisade förskottens belopp kommer att blifva i 1897 års hufvudbok

rättad samt revisorernes uttalade önskan om att vid hufvudboken måtte

fogas sammandrag öfver departementens liqvidböcker, enligt hvad arméförvaltningen

förklarat, kommer att lända till efterrättelse, får utskottet,

som antager, att anledningen till den ofta anmärkta och med stor svårighet

rättade bristande öfverensstämmelsen mellan hufvudboken och departementens

redogörelser varder i 1897 års räkenskaper på ett fullt tydligt

sätt angifven och förklarad, hemställa,

att Riksdagen må vid hvad i detta ärende förekommit

låta bero.

§ 2.

(Rev. ber. pag. 82 och 83; uti. pag. 499 och 504—508.)

Enligt hvad revisorerne anfört hade genom kongl. bref den 7

april 1893 en komité, bestående af fem ledamöter jemte sekreterare,

blifvit tillsatt, med uppdrag att utarbeta förslag till sådana ändringar

i de rörande arméns förvaltning gällande reglementen och stadganden,

som af intendenturcorpsens förändrade organisation och förändringarne

i öfrigt uti härorganisationen påkallades, i sammanhang hvarmed bestämts,

att utarbetningen af förslagen borde ske i den rigtning, som

af de år 1892 vidtagna förbättringarne i härordningen i allmänhet föreskrefves

och särskild! betingades utaf tillkomsten af nya förvaltningsmyndigheter.

Komitéarbetet skulle taga sin början, för ordföranden

och en ledamot, biträdde af sekreteraren, genast och för öfriga ledamöter

å tid, efter slutet af förstnämnda års vapenöfningar, som af ordföranden

bestämdes.

Berörda komité, den s. k. fredsförvaltningskomitén, hade sedermera,

under åren 1893, 1894, 1895 och 1896, varit i verksamhet, och dess

arbete påginge äfven under revisionsåret.

Kostnaderna för komitéarbetet hade utgjort:

för år 1893 kronor 7,701,2 8, deraf 6,534,6 5 guldits af hufvudtitelns

allmänna besparingar och 1,166,6 3 tagits af anslaget »extra

utgifter»;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

5

för år 1894 kronor 14,641,50, så fördelade: af hufvudtitelns allmänna

besparingar 12,641,5 0 och extra utgifter 2,000;

för år 1895 kronor 13,346,30, deraf 11,346,30 ur den förra och

2,000 ur den senare anslagstiteln;

för år 1896 kronor 11,479,84, hvaraf med hufvudtitelns allmänna

besparingar gnidits 9,479,8 4 och med anslaget till extra utgifter 2,000.

Under år 1897 hade, enligt hvad revisorerne inhemtat, till kostnader

för ifrågavarande komitéarbete utbetalts:

under försträckningstitel............................. 13,303: 7 5 kronor

af extra utgifter ............................................. 709: 6 7 ,,

eller tillhopa 14,013: 4 2 kronor.

Sammanlagda kostnaden för komiténs hittillsvarande verksamhet

hade alltså vid tiden för revisionsberättelsens afgifvande uppgått till

61,182,34 kronor.

Då, såvidt revisorerne hade sig bekant, komitén icke fullgjort det

uppdrag, som blifvit åt densamma anförtrodt, hade revisorerne velat,

med omförmälande af detta förhållande, uttala önskvärdheten deraf, att

resultaten af det under så många år pågående kostsamma komitéarbetet

måtte kunna med det snaraste framläggas och ytterligare kostnader

för detsamma sålunda i möjligaste måtto begränsas.

Med anledning af revisorernes anmärkning i detta hänseende har

arméförvaltningen å civila departementet i sitt förenämnda utlåtande

åberopat ett från ofvan berörda komité infordradt, dervid fogadt yttrande

af den 29 sistlidne januari, deruti komitén, under hänvisandet till en

yttrandet bilagd förteckning å de af komitén till Kongl. Maj:t afgifna

förslag och utlåtanden, meddelat, att komitén komme att inom den

närmaste tiden till tryckning för slutbehandling befordra ett af den

utarbetadt förslag till materielreglemente för armén, omfattande såväl

gemensamma som speciella föreskrifter rörande anskaffning, underhåll,

vård m. m. af all arméns .materiel, — ett synnerligen omfattande författningsförslag

i ett ämne, der föreskrifter hittills dels saknats, dels

måst på många spridda håll sökas, — samt att vidare arbetet å ett

undcrhållsrec/lemente för armén, innefattande bestämmelser angående

truppernas förplägnad, inqvartering, sjukvård för personal och hästar

in. m., vore så långt framskridet, att jemväl detsamma borde kunna

kort efter materielreglementets fullbordande underställas Kongl. Maj:ts

pröfning. Dermed vore, efter komiténs förmenande, komiténs arbete

enligt den derför lagda och gillade planen fullbordadt, sedan utarbetandet

af ett nödvändigt reglemente för förrättningsgången vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

arméns särskilda förvaltningsmyndigheter numera, i afvaktan på utfallet af

de inledda genomgripande organisationsändringarne af dessa myndigheter,

icke borde, såsom ursprungligen afsedt, komma att tillfalla komitén.

Hvad vidare anginge de af revisorerne önskade resultaten af

komiténs arbete, vore — såsom af ofvannämnda bilaga vid komiténs yttrande

framginge — mera allmänt synbara sådana redan att finna i intendenturcorpsens

instruktion, i ordnandet af truppförbandens kassaväsende,

i utsträckningen af fördelningsintendenturernas förvaltningsmyndighet, i

afskaffandet af uppbördsmännens rätt till lösen för behållen afskrifningsprocent,

i vissa ändringar i bestämmelserna angående garnisoneradt

manskaps aflöning; liksom komitén af den omständighet, att de nu från

lokalmyndigheterna till Kongl. Maj:t inkomna yttrandena angående

k omiténs förslag till allmänt aflöningsreglemente för armén i allmänhet

stälde sig välvilligt mot detta förslag, möjligen kunde våga tillåta sig

hysa den förhoppning, att denna vidtomfattande fråga komme att på

grundval af komiténs derpå nedlagda betydliga arbete finna sin lösning.

Och möjligen skulle, såsom komitén vågade hoppas, icke heller de omfattande

förslagen till materiel- och underhållsreglementena blifva utan

synbart resultat,

Vidkommande slutligen kostnaderna för komitén, så måste dessa,

vid det förhållande att komiténs utgifter för sekreterare, betjening och

expenser varit jemförelsevis synnerligen låga, hufvudsakligast hafva sin

orsak i arbetets långvarighet, Ett arbetes långvarighet vore emellertid

ett relativt begrepp, beroende på storleken och beskaffenheten af arbetet.

Komiterades uppdrag hade innefattat sammanförandet, ordnandet och

äfven, såvidt inom de gifna organisatoriska, juridiska och ekonomiska

gränserna läte sig göra, bringande till likformighet och förenklande,

— det vill med ett ord säga kodifiering — af de tusentals författningsbestämmelser

genom hvilka den svenska härförvaltningen under fred nu

reglerades. Först måste således denna massa af författningsmaterial

samlas och grupperas för vinnande af den, uödiga öfversigten; så de

olika bestämmelserna om samma eller likartade förhållanden, såvidt

möjligt, samarbetas till gemensamma för alla dessa förhållanden passande,

hvarvid särskilda svårigheter vållats af de olika organisationsformerna;

vidare luckor fyllas och det hela inarbetas i en, såvidt omständigheterna

det medgåfve, systematisk författning. Härvid måste ock noga tillses,

att gällande stater, riksstatsanslagens och andra tillgängliga medels

natur och vid deras användning fästade vilkor icke kränktes, samt att

landtförsvarets ekonomiska grundval icke genom de föreslagna nya

bestämmelserna rubbades. Ett förslag sådant som det afgifna aflönings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60

7

reglementet, — liksom ock de öfrig.*! ofvannämnda reglementsförslagen —

måste derför, sedan do förberedande arbetena undangjorts, underkastas

upprepade omarbetningar, innan det från första utkastet hunne fram

till den form, hvari det kunde från komitén afgifvas med någorlunda

grundad förhoppning, att inga väsentliga fel eller ofullständigheter deri

förefunnes.

Det läge i sakens natur, att ett arbete af nu skildrad beskaffenhet

måste i början framskrida långsammare, det vill säga dess synliga resultat

blifva mindre. Komitén hade, såvidt det stått i dess magt, sökt påskynda

detsamma genom att låta förarbetena verkställas på afdelningar,

samtidigt för olika grenar af förvaltningen. Då arbetet fortskridit så

långt, att utkast till författningsförslag blifvit färdigt, hade börjat pröfningen

och öfverarbetningen af förslagen, ett efter annat, i komiténs

plenum. Lika tidspillande det skulle vara att låta förarbetena försiggå

i plenum, lika nödvändigt skedde der öfverarbetningen, enär författningsarbete

af nu ifrågavarande slag icke kunde slutföras af en eller ett par

personer, utan måste, om fullständighet skulle vinnas, vara ett verk af

fleras gemensamma insigter och uppmärksamhet. — Komitén ansåge sig

vidare böra fästa uppmärksamheten deruppå, att komitén icke fått i

sin helhet ständigt vara i arbete, enär dess militäre och civilmilitäre

ledamöter i allmänhet varit förhindrade att omkring fem månader under

sommaren egna någon tid åt komitén. Om möjligen, derest så icke

varit förhållandet, komitéarbetet skulle kunnat något påskyndas, hade dock

derigenom ej uppkommit någon besparing, enär då fått utgå det nu för

dem under somrarne besparade komitéarvodet. I öfrigt hade af sparsamhetshänsyn

de komit.éledamöter, hvilkas arbetskraft ansetts för tillfället

på grunä af det pågående arbetets beskaffenhet möjligen kunna undvaras,

icke blifvit i komitén inkallade.

Af ifrågavarande komités anförda yttrande framgår, att komiténs

arbete kan antagas blifva under den närmaste tiden fullbordadt; och vid

sådant förhållande har utskottet endast velat hvad i detta ämne förekommit

för Riksdagen

omförmäla.

§ 3.

(Rev. ber. pag. 83 och 84; uti. pag. 500.)

Revisorer^ hafva omförmält, hurusom under revisionsåret från Ang. olikartad

hufvudtitelns allmänna besparingar under rubrik »rekryteringskostnader»

kostnader.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

utbetalts till Vesternorrlands regemente ett belopp af 7,200 kronor.

Denna uppgift grundade sig å ett kongl. bref af den 13 december 1895,

hvarigenom för år 1896 anvisats, »mot redovisning», 30 kronor för

hvarje under sistnämnda år vid ifrågavarande regemente antagen, fast

anstäld volontär.

I räkenskaperna redovisades emellertid ofvannämnda 7,200 kronor

ej annorledes än genom särskilda af regementschefen afgifna reqvisitioner

å dels »rekryteringskostnader», dels ock »värfningspenningar» för

sammanlagdt 240 man. På hvad sätt »rekryteringskostnaderna» disponerats

eller till hvilka personer »värfningspenningarne» utbetalts, derom

lemnade räkenskaperna ej någon upplysning.

»Till bestridande af rekryteringskostnader» vid Norrbottens regemente

hade genom kongl. bref den 27 juni 1896 mot redovisning anvisats

för åren 1896 och 1897 ett belopp af 10 kronor för hvarje under

dessa år vid regementet, antagen, fast anstäld volontär. Det belopp,

200 kronor, som i följd häraf för revisionsåret utbetalts, hade verificerats

genom särskilda qvittenser å »värfningspenningar», hvilka utgått

dels till vid regementet anstälde officerare, underofficerare och korporaler,

dels, såsom det af qvittenserna ville synas, till personer utom

regementet; och bland de anvärfda funne man såväl ynglingar, som

antagligen för första gången anvärfvats, som ock korporaler och distinktions

korporaler, hvilka rekapitulerat.

De af Riksdagen faststälda stater för Vesternorrlands och Norrbottens

regementen upptoge emellertid hvarken »rekryteringskostnader»

eller »värfningspenningar»; och revisorerne hade desto hellre ansett sig

böra omförmäla ofvannämnda förhållanden, som det användande af hufvudtitelns

allmänna besparingar, hvilket i anförda hänseenden egt rum, icke

kunde anses stå i öfverensstämmelse med de i Rikets Ständers skrifvelse

den 12 maj 1841 angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingar

å hufvudtitlarne.

I sitt ofvan omförmälda utlåtande af den 28 sistlidne januari har

arméförvaltningen beträffande revisorernes ifrågavarande anmärkning

erinrat att, då de anmärkta utgifterna för »rekryteringskostnader» vid

de norrländska infanteriregementena betingats af svårigheten att, innan

befolkningen i denna landsdel vunnit en på erfarenhet grundad kännedom

om den art af krigsmannaanställning, som innehades af de fäste

volontärerne, få den första uppsättningen af ifrågavarande regementen

inom beräknad tid om möjligt fullbordad, det ville synas, som om dessa

utgifter hittills ej kunnat frånkännas naturen af »tillfälliga och icke af

permanent egenskap», vid hvilket förhållande anvisningen till deras täc
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

9

kande icke syntes stå i strid mot Riksens Ständers skrifvelse den 12

maj 1841; föreställande sig arméförvaltningen att, derest och när Kongl.

Maj:t funne behofvet af dessa utgifter antaga egenskapen af permanent,

Kongl. Maj:t komme att om dess fyllande göra framställning till Riksdagen.

Beskaffenheten af värfningskostnader, som vore utgifter af mångtaliga

slag till vare sig de anvärfda eller mellanhänder vid värfningen

och hvilka finge anses såsom en oundviklig följd af sjelfva värfningssystemet,

hade aldrig ansetts kunna i detalj redovisas, utan fått afföras

mot regementschefs eller förvaltningsmyndighets attestatum. Under år

1897 hade dessa kostnader vid Vesternorrlands regemente uppburits af

vederbörande kompanichefer och redovisats med regementschefens attest.

Såsom af revisorernes anförda meddelande framgår, hafva rekryteringskostnaderna

vid ofvannämnda regementen redovisats på olika sätt,

i det att dessa kostnader vid Vesternorrlands''regemente verificerats

genom reqvisitioner af regementschefen, medan vid Norrbottens regemente

såsom verifikation för sådana kostnader vid räkenskapen fogats

qvittenser, utfärdade af värfvarne. Likformighet i regementenas räkenskaper

synes emellertid önskvärd; och antager utskottet, att, sedan

arméförvaltningens uppmärksamhet blifvit fäst å detta ämne, förvaltningen

icke skall underlåta att vidtaga de åtgärder, som i förevarande

fall må befinnas erforderliga för en sådan likformighets åstadkommande;

hvadan utskottet ansett sig endast böra hvad i förenämnda hänseende

förekommit för Riksdagen

omförmäla.

§ 4.

(Rev. ber. päg. 84 och 85; uti. pag. 500—502.)

Revisorerne hade, enligt hvad i berättelsen vidare meddelas, fästat

sin uppmärksamhet vid de betydande belopp, som årligen utbetalades i

resekostnader i och för utdelning af underhållsmedel från Vadstena krigsmanshuskassa.

För revisionsåret hade detta belopp uppgått till nära

12,000 kronor.

Orsaken till dessa ansenliga kostnader vore att söka uti nu gällande

bestämmelser angående utdelning af berörda underhållsmedel.

Pensionerna utbetalades nemligen genom vederbörande regementsintenBih.

till RiJcsd. Prof. 1898. 4 Sand. 1 Afd. 37 Tläft. 2

Ang. kostnaderna

för utdelning

af

underhållsmedel

frän

Vadstena

krigsmanshuskassa.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 69

denter å för ändamålet i orterna utlysta liqvidationsmöten, och regementsintendenterne

åtnjöto, under härför erforderliga resor, rese- och

traktamentsersättning.

Redan 1886 års Riksdag hade sökt åstadkomma ändring i detta

kostsamma förfaringssätt och i skrifvelse den 11 april 1886, i anledning

af en inom Andra Kammaren väckt motion anhållit, »att Kongl.

Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke med biträde af den

civila förvaltningen eller uteslutande genom dennas försorg Vadstena

krigsmanshusgratialister tillkommande underhållsmedel må kunna afgiftsfritt

för dem och på bestämda tider tillhandahållas dem inom den komuran,

der de hafva sina hemvist».

Genom bref till arméförvaltningen den 25 januari 1889 hade emellertid

Kongl. Maj:t förklarat, att »någon åtgärd i den af Riksdagen föreslagna

rigtning icke kunde uti förevarande afseende vidtagas».

Om det också finge anses härigenom ådagalagdt, att underhållsmedlens

utdelning icke lämpligen kunde öfverlemnas åt den civila förvaltningen,

vore det, enligt revisorernes mening, satt utom allt tvifvel,

att denna angelägenhet skulle kunna på ett vida billigare sätt, än nu

vore fallet, och likvisst fullt tillfredsställande ordnas redan derigenom,

att åt vederbörande förvaltningsmyndigheter vid regementena lemnades

handlingsfrihet att vid utdelningen förfara så som med afseende å olika

orters förhållanden kunde befinnas för hvarje särskildt fall lämpligt.

Det skulle då måhända visa sig, att utdelningen af gratialistunderhållsmedlen

i sådana fall, der gratialisterna vore boende aflägset

från regementsexpeditionen, kunde på beqvämaste sätt för alla parter

och i det närmaste utan kostnad för statsverket ske genom presterskapets

bemedling. För presterskapet skulle detta ej innebära något

ökadt besvär, emedan detsamma genom en dylik anordning befriades

från att utfärda särskilda lefnads- och frejdebetyg för hvarje gratialist,

utan kunde på sockenvis upprättade qvittenslistor å gratialistmedlen

teckna gemensamt lefnads- och frejdebevis för alla underhållstagare

inom socknen. För gratialisterna, hvilka i alla händelser måste inställa

sig hos församlingens prest för att utfå det lefnads- och frejdebevis,

som vore nödvändigt för underhållets lyftande, skulle det ju innebära

en ytterst afsevärd fördel att på samma gång få underhållet till sig

utbetaldt, i stället för att inställa sig å de mången gång flere mil aflägsna

liqvidationsmöten, der regementsintendenten utdelade medlen;

hvarvid för öfrigt borde tagas i betraktande, att en stor del af under!) ållstagarne,

i anseende till ålder och bräcklighet, ej kunde inställa sig vid

dessa möten. Regementsintendenterna skulle genom den ifrågasatta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o C>9.

II

anordningen befrias från de långa ocli tidsödande liqvidationsresorna,

hvilka inträffade under de delar af året, då intendentens tjenstegöromål

mest toge hans tid i anspråk, nemligen dels i början af juni, då hans

närvaro på mötesplatsen vore synnerligen behöflig, dels ock i december

månad, då årsredogörelserna skulle af slutas. För statsverket slutligen

skulle alla kostnader, med undantag af postporto, besparas.

Vidkommande ofvanberörda af revisorerne gjorda framställning framhåller

arméförvaltningen, att Riksdagens skrifvelse den 11 april 1886

att Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida icke med biträde

af den civila förvaltningen eller möjligen uteslutande genom dess försorg

Vadstena krigsmanshusgratialister tillkommande underhållsmedel

kunde afgiftsfritt för dem på bestämda tider tillhandahållas dem inom

den kommun, der de hade sina hemvist, hade afsett icke att minska

kostnaden för utdelning af gratialen, utan hade uteslutande haft till

ändamål att bereda de gamle gratialisterne en möjlighet att på beqvämare

sätt utfå underhållsmedlen. Kostnaderna för utdelningen hade då

ej heller ännu varit så betydliga, enär de kommit att växa till sitt nuvarande

högre belopp just genom de åtgärder, hvilka vidtagits för att,

såvidt möjligt, tillgodose Riksdagens i nämnda skrifvelse uttryckta,

mot underhållstagarne så välvilliga syftemål. Efter det nemligen arméförvaltningen

— som visserligen ansåge det i hög grad önskvärd!, om

intendenturtjenstemännen kunnat befrias från det betungande och för

deras öfriga tjenstgöring hinderliga arbetet med underhållsutdelningen

— dock med anförda skäl uppvisat omöjligheten, såväl ur kronans som

ock kanske i ännu högre grad ur gratialistens synpunkt, att lägga den

ifrågavarande utdelningen på civilstatens funktionärer, hade väl Kongl.

Maj:t funnit Riksdagens förberörda skrifvelse icke kunna föranleda en

dylik åtgärd. Men för att i någon mån vinna det af Riksdagen genom

skrifvelsen uttalade syfte att lätta underhållens utfående för gratialisterne,

hade genom kongl. brefvet den 18 april 1890 föreskrifvits en sådan förökning

och reglering af utdelningsställena, att derigenom bereddes underhållstagarne

den lättnad, som med bibehållande af det gamla sättet för

utdelning genom regementenas förvaltningsmyndigheter kunde åstadkommas.

För mildrande i någon mån af den ytterligare tunga, som

härigenom komme att för utdelningen af Vadstena krigsmanshusmedel

drabba regementsintendenterne och som gjorde sig känbar i lång och

kostsam bortovaro från hemmet, hade desse tjenstemän, som för ifrågavarande

resor i förvaltningsärenden enligt författningarne förut åtnjöto

endast reseersättning, nu för samma resor blifvit tillagda äfven dag
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

traktamente. Det vore genom dessa traktamenten, som kostnaden för

gratialistutdelningen stegrats efter år 1889.

Arméförvaltningen — som, äfven om det kunde hysas något tvifvelsmål,

huruvida den af revisorerne uppgifna utdelningskostnaden kunde på

det hela anses såsom oproportionerligt stor, då det vore fråga om tillhandahållande

af merberörda underhållsmedel till öfver 12,000 underhållstagare,

naturligen måste anse det fördelaktigt, om ändock den oundgängliga

utdelningskostnaden kunde nedbringas, och visserligen fortfarande

funne det önskligt, om regementsintendenterne kunde befrias

från utdelningsresorna, — kunde dock ej, såsom revisorerne, finna det

»utom allt tvifvel, att denna angelägenhet skulle kunna på ett vida billigare

sätt, än nu är fallet, och likväl fullt tillfredsställande ordnas redan

derigenom, att åt vederbörande förvaltningsmyndigheter vid regementena

lemnades handlingsfrihet att vid utdelningen förfara så, som med afseende

å olika orters förhållanden kunde befinnas för hvarje särskildt

fall lämpligt». En sådan författningsenligt medgifven allmän och oinskränkt

frihet för de särskilda truppförbandens förvaltningsmyndigheter

att enligt eget tycke och ortens förhållanden anskaffa mellanhänder för

eller på annat sätt förmedla gratialens öfvergång från regementskassan

till gratialisterne komme att möta synnerliga svårigheter ur synpunkten

af redovisnings- och ansvarsskyldigheten för så betydliga medelsbelopp,

som här vore i fråga, och som vid ett regemente kunde uppgå till

25,000 kronor.

Hvad åter vidkomme det antydningsvis framstälda positiva förslaget

att såsom dylik mellanhand använda presterskapet, så vore i hvarje fall

första intrycket deraf tilltalande. Då i denna utdelningsfråga inginge

ett moment af välgörenhet mot orkeslöse gamle understödstagare, syntes

den i detta hänseende vara enligt kyrkans traditioner icke främmande

för henne eller hennes tjenare. Huruvida deremot desse .senare kunde i

samma mått anses lämplige för den ekonomiskt-administrativa sidan i

dessa förrättningar, — det vill säga bedömande af gratialistens tillgodohafvande,

som ju fordrade någon kännedom om hithörande författningar,

särskildt för afgörande om och i hvilken utsträckning preskription

kunde hafva åkommit krafvet, vidare pröfning af rätten till uppflyttning

i högre underhållsklass, hvilken pröfning, enligt hvad arméförvaltningen

i sitt utlåtande angående 1886 års ofvannämnda riksdagsskrivelse visat,

måste af den utbetalande verkställas, slutligen formenlig redovisning för

de utbetalda medlen, hvilken redovisning icke finge eftersläppas —

måste, i betraktande af arten af presterskapets i helt annan rigtning

naturligen gående utbildning, få anses tvifvelaktigt. Det försök, som

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

13

vid ett truppförband blifvit på enskild väg gjordt att, på sätt al revisorer^

antydts, begagna presterskapets biträde, hade icke utfallit utan

skäl till anmärkning. Emellertid syntes en närmare utredning af denna

fråga, hvilken ju i öfrigt icke kundo medhinnas på de få dagar, som

för afgifvande af detta utlåtande stått till departementets förfogande

remissen hade nått departementets diarium den 3 i denna månad — få

anstå, intill dess sig visat, om Riksdagen skulle å sin sida vara benägen

att pålägga presterskapet den ifrågavarande utdelningsskyldigheten.

Utskottet har till en början velat meddela att i afseende å ifrågavarande

underhållsutdelning är föreskrifvet,

att hvarje gång underhåll lyftes, underhållsbrefvet skall uppvisas

samt vara åtföljdt af prestbetyg derom, att underhållstagaren lefver och

icke är förlustig medborgerligt förtroende;

att vid utbetalande af outtaget underhåll skall tillämpas kong],

brefvet den 12 juni 1885, enligt hvilket underhållet skall vara uttaget

senast inom utgången af det andra kalenderåret efter det, hvarunder

medlen till betalning förfallit;

att underhållstagare, som blifvit dömd medborgerligt förtroende

förlustig, förlorar rätt att uppbära underhållet för den tid nämnda straffpåföljd

varar samt jemväl för den tid han före domfällelsen under ransakningen

i målet suttit häktad;

att för den underhåll slagare, som ånyo ingår i krigstjenst, underhållet

upphör, så länge han i tjensten qvarstår; samt

att underhållet utbetalas till utgången af den månad, hvari underhållstagaren

med döden afgått eller underhållsrätten mistat.

Tillika får utskottet upplysa, att underhållskostnaderna under år

1896 belöpte sig till 404,516 kronor 62 öre samt att gratialisternes

antal den 7 september 1897 utgjorde 12,243.

I sammanhang härmed har utskottet velat erinra, att enligt reglementet

angående folkskolelärarnes pensionsinrättning den 30 november

1866 utbetalning af pension verkställes af pensionsinrättningen, men

att, om pensionstagare är boende i landsorten, han är berättigad att,

efter hos inrättningens direktion gjord anmälan, innefattande uppgift

om hans hemvist, pensionen genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande

bekomma.

I likhet med hvad revisorerne uttalat anser utskottet önskvärdt, att

anordningar måtte kunna vidtagas, hvarigenom ej allenast kostnaderna

för ifrågavarande underhållsmedels utbetalande komme att nedbringas,

utan äfven underhållstagare bereddes ett mindre betungande sätt för

s. 14 Kontrollera mot PDF

Ang. artillerioch

minförsvaret

vid

Oscar-Frcdriksborg.

14 Statsutskottets Utlåtande N:ö 69

underhållens lyftande. Utskottet tilltror sig dock icke att kunna föreslå

någon utväg till underlättande för gratialisterne af dessa underhålls

utfående, utan torde böra till Kongl. Maj:t öfverlemnas att tillse, hvilka

åtgärder i berörda syfte lämpligen må kunna beslutas.

En närmare utredning af denna fråga har också arméförvaltningen,

såsom ofvan meddelats, ansett erforderlig; och då utskottet delar denna

uppfattning, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj'':t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes, efter vederbörlig xitredning,

taga i öfvervägande, huruvida icke anordningar

må kunna vidtagas, hvarigenom ej allenast kostnaderna

för utbetalandet af underhållsmedlen från Vadstena

krigsmanshuskassa må nedbringas, utan äfven lyftandet

af underhållen må kunna ega rum på ett för

gratialisterne mindre betungande sätt än hittills.

§ 5.

(Rev. ber. pag. 88-90; uti. pag. 515 och 516.)

Vid besök å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästningar hade

revisorerne tagit kännedom ej blott om sjelfva fästningsartilleriet, utan

jemväl om det till denna sjöfästningsposition hörande minförsvaret, i

hvilket senare hänseende besök gjorts å några tänd- och syftstationer

äfvensom vid de minväsendet tillhörande förråd, hvilka funnes förlagda

å Sandön, Björnholmen och Bergholmen.

Dervid hade det ej kunnat undgå att tilldraga sig revisorernes

synnerliga uppmärksamhet, att ifrågavarande hufvudandelar af OscarFredriksborgs

försvar, artilleriet och minorna, mellan hvilka samverkan

likvisst vore oundgängligen nödvändig för åstadkommande af tillfredsställande

resultat, icke vore förenade under samma befäl, utan tillhörde

helt och hållet skilda corpser, hvilka yttermera sorterade under olika

statsdepartement. Artilleribefälet, hvartill äfven positionens kommendant

räknades, saknade sålunda hvarje myndighet med afseende å minförsvarets

anordnande, liksom å andra sidan befälet öfver minförsvaret

ej hade någon behörighet i fråga om fästningsartilleriets skötsel.

Att en dylik dualism i befälsorganisationen måste vara förenad

med betydande olägenheter och tilläfventyrs kunde komma att medföra

verklig fara på grund af deraf följande bristande samverkan emellan

de båda vapenslag, af hvilka positionens försvar vore beroende, läge,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

15

enligt revisorernes förmenande, i öppen dag; och särskilt ville revisorer^

erinra, att berörda organisatoriska brister föranledde kostnader för

statsverket, som syntes kunna undvikas.

I sistnämnda hänseende borde uppmärksammas den ökning i antalet

af de olika corpsernas personal, som blefve en följd deraf, att den

enes personal ej kunde vid förefallande behof användas till komplettering

af den andras, hvarjemte äfven af andra anledningar ökade kostnader

uppkomma t. ex. derigenom att hvardera corpsen måste hafva sin

egen särskilda transportmateriel och ej gemensam sådan kunde för båda

corpsernas behof komma till användning.

Till följd deraf att artillericorpsens befäl och underbefäl vore i

saknad äfven af den ringa sjömansutbildning, som författningsenligt

fordrades för att föra en ångslup eller annat fartyg för oundgängliga

sjötransporter inom det skärgårdsområde, som positionen innefattade,

måste härtill särskildt folk förhyras.

Likaledes hafva revisorerne erinrat, att minpersonalen, organiserad

och aflönad i likhet med matroskompanierna, hvilkas aflöning i följd af

de anspråk, som stäldes på örlogsmatroser vore ganska hög, visserligen

icke skulle kunna fordra lika stora löneförmåner, om densamma vore

samordnad med personalen vid det vapenslag, som den militäriskt och

taktiskt måste komplettera.

En förändring af ofvan angifna förhållanden förutsatte emellertid

ändrade föreskrifter i fråga om artilleri- och minbefälets, liksom ock

personalens i öfrigt, utbildning. Så som förhållandena för det närvarande

gestaltade sig, kunde ej hos artilleripersonalen förutsättas någon

som helst insigt att bedöma minväsendets effektivitet och skötande, medan

å andra sidan minförsvarets personal ej erhölle någon utbildning i fråga

om fästningsartilleriets användning.

Väl måste medgifvas, att olika vapenslag mången gång måste

ställas under gemensamt befäl, som ej kunde eg a speciel utbildning

inom hvart och ett af dem, men det vore dock en vigtig regel, mot

hvilken ej borde brytas, att den, åt hvilket dylikt befäl anförtroddes,

icke finge vara i saknad af all slags kompetens att granska och bedöma

någotdera af de honom underlydande vapen.

Den svårighet, som sålunda kunde möta mot genomförande af

förändrad organisation af den för Vaxholm—Oscar-Fredriksborgs sjöfästningsposition

afsedda personal, borde emellertid ej undanskymma den

stora betydelsen af Dämnda förändring, utan vore snarare egnad att än

skarpare belysa olämpligheten af den nuvarande organisationen.

Hvad ofvan berörts, hvilket i all hufvudsak egde sin motsvarig
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Ang. betena

vid Oltcnby

remontdepot.

16 Statsutskottets Utlåtande N:o 69

het. jemväl i förhållandena vid Karlskrona sjöbefästningar, hade synts

revisorerne redan från synpunkten af statsverkets ekonomiska intresse

vara af så stor vigt, att revisorerne ej kunnat underlåta att derå fästa

Riksdagens uppmärksamhet.

Arméförvaltningen å artilleridepartementet har i sin den 16 december

1897 till Kongl. Maj:t ingifna förklaring i anledning af hvad revisorerne

i ofvanberörda hänseende anfört, meddelat att, då här åsyftades

en förändrad organisation af den för Vaxholm—Oscar-Fredriksborgs

sjöfästningsposition afsedda personal, men detta förutsatte uppgörandet

af . en organisationsplan för ändamålet, funne sig arméförvaltningen å

artilleridepartementet, som hvarken egde befogenhet eller nödiga förutsättningar

derför, icke i tillfälle att, i saknad af en dylik organisationsplan,

.afgifva något yttrande vare sig rörande möjligheten af den åsyftade

organisationens genomförande eller de ekonomiska fördelar, som genom

densammas åvägabringande skulle kunna tillskyndas statsverket.

Utskottet finner visserligen hvad revisorerne i förenämnda hänseende

anfört vara egnadt att ådraga sig stor uppmärksamhet; men då

den för afgifvande af förslag angående landets fasta försvar tillsatta

komité otvifvelaktigt kommer att taga i öfvervägande de af revisorerne

påpekade organisationsfrågor, hvilkas tillfredsställande lösning synes vara

af stor vigt för försvarets ordnande vid rikets sjöfästningar, anser sig

utskottet under sådant förhållande böra hemställa,

att revisorernes förevarande framställning icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

§ 6.

(Rev. ber. pag. 93 och 94; uti. pag. 511 och 512).

Vidare hafva revisorerne erinrat derom att, såsom i 1896 års revisionsberättelse

omförmälts — i strid med det mellan arméförvaltningens

intendentsdepartement och arrendatorn af Ottenby kungsladugård den

20 april 1894 upprättade kontrakt — icke alla till kungsladugården

hörande betesmarker under år 1896 blifvit upplåtna till begagnande för

statens derstädes förlagda remontdepot. Tvärtom hade betesmarker af

ganska betydande omfång blifvit helt och hållet undantagna från disposition

af remontdepoten, hvarjemte en del andra betesmarker först mot

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

17

alutet af beteatiden och sedan slåtter ågått desamma blifvit till sådant

ändamål upplåtna.

Följden häraf hade, såsom jemväl af 1896 års revisorer omnämndes,

blifvit, att tilläggs- och vinterrationer måst till stort antal utfodras

bland de remonter, som skulle till regementena afgå. Af förra slaget

hade sålunda utfodrats ett antal af 5,095 samt af det senare 7,696.

Såsom ersättning härför hade arrendatorn gjort anspråk på 15,301

kronor 76 öre, men till följd af omförmälda kontraktsbrott hade vederbörande

myndighet ansett sig ej kunna till honom utgifva högre belopp

än 10,091 kronor 89 öre, motsvarande, med en mindre förhöjning,

den betalning, som skolat arrendatorn tillkomma efter den beräkningsgrund,

hvilken i kontraktet funnes stadgad i fråga om ersättning för

gräsbete. Arrendatorn hade häraf funnit sig föranlåten att väcka rättegång

emot Kongl. Maj:t och kronan med yrkande om utfående af skilnaden

emellan berörda tvenne ersättningsbelopp, och denna rättegång

vore för närvarande beroende på domstols pröfning.

Äfven under år 1897 hade, enligt från vederbörande inkomna

uppgifter, några betesmarker vid Ottenby undanhållits remontdepoten.

Sålunda syntes ej Norra marken, Skogvaktareängen och de s. k. åsarne

vid vägen — tillsammans i areal utgörande omkring 170 tunnland —

hafva blifvit till beten för remonterna använda. Detta syntes i sin män

hafva bidragit till ökning af det antal tilläggsrationer, som under betestiden

utfodrats, och hvilket enligt revisorerne tillhandakomna uppgifter

utgjort:

»Från och med den 6 till och med den 29 september till remon
-

terna af 1896 års inköp ............................................... 3,784 rationel

Från och med den 1 till och med den 31 oktober

till remonterna af 1897 års inköp 6,033 rationel»

I fråga om de under året till regementena afgångna remonternas

beskaffenhet hade revisorerne varit i tillfälle att vid besök å Karlsborg

och Strömsholm taga några af desamma i betraktande och kunde vitsorda,

att de befunno sig i vida bättre skick än fallet varit med före■gående

års remonter, ehuru ingalunda alla kunde anses fullt tillfredsställande.

Hvad ofvan omförmälts hade synts revisorerne böra bringas till

Riksdagens kännedom, då statens kontraktsenliga rätt i fråga om Ottenby

remontdepot ej heller under sistlidet år syntes hafva blifvit fullt tillgodosedd.

Bih. till Biksd. Prat. 1898. 4 Sami 1 Afd. 37 Raft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

För besvarande af revisorernes förenämnda framställning har arméförvaltningen

å intendentsdepartementet åberopat ett från chefen för

remonteringsstyrelsen till departementet inkommet yttrande, deri bemälde

chef framhåller, att anledningen till tilläggsrationernas användande vid

Ottenby under år 1897 ej, såsom revisorerne syntes antaga, varit en

följd af att alla beten, som depoten haft rätt att disponera, ej blifvit

använda, så mycket mindre som betesförhållandena ifrågavarande år

varit ovanligt gyneamma.

Från och med september månad och derefter, den tid, tilläggsrationerna

blifvit använda, aftoge betenas näringsvärde, betestillgången

måtte vara hur riklig som helst, och tilläggsrationen blefve då behöflig,

hvilket äfven framginge af den af Kongl. Maj:t. faststälda staten för

Ottenby remontdepot.

Med afseende på de remonter, som för året skulle tilldelas de

olika truppförbanden och hvilka vore underkastade en ganska ansträngande

transport, ansåge chefen det ej vara lämpligt nedsätta deras krafter,

för att ej nämna deras utseende, en gifven följd af utfodring med endast

gräsbete, hvars näringsvärde vid den tiden dag från dag förminskades.

Olämpligheten af att låta 3-åriga remonter under oktober månad

lifnära sig med endast gräsbete kunde, enligt chefens förmenande, ej

bestridas.

Då, enligt hvad chefen för remonteringsstyrelsen upplyst, betestillgången

vid Ottenby remontdepot under senaste året varit fullt tillräcklig

och de anmärkta missförhållandena derstädes sålunda synas

numera hafva blifvit ordnade samt antagas kan, att bemälda styrelse

allt framgent kommer att med uppmärksamhet öfvervaka, att det mellan

arméförvaltningens intendentsdepartement och arrendatorn af Ottenby

kungsgård upprättade kontrakt angående utfodringen vid depoten varder

af den senare noggrant iakttaget, har utskottet icke ansett någon åtgärd

i detta ärende för närvarande vara från Riksdagens sida erforderlig,

utan har endast velat hvad i ärendet förekommit för Riksdagen

omförmäla.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

19

Marinförvaltningen.

§ 7-

(Rev. ber. pag. 116 och 117; uti. pag. 516.)

Under bifogande af statsrådsprotokoll för den 2 november 1866,

hvari funnits intaget ett af vederbörande departementschef utarbetadt, af

Kongl. Maj:t gilladt förslag till ombildning af flottans konstruktiouscorps,

enligt hvilket af nämnda corps och flottans maskinistofficerare skulle, med

de för dem anvisade aflöningstillgångar å tillhopa 41,950 rdr, bildas en

ny corps eller stat, benämnd kongl. mariningeniörstaten, bestående af

en öfverdirektör, 2 direktörer, 2 öfveringeniörer och 5 ingeniörer, med

den aflöning och de tjensteåligganden, hvarom i nyssberörda statsrådsprotokoll

närmare förmäldes, hade, enligt hvad revisorerne meddela,

Kongl. Maj:t uti statsverkspropositionen till 1867 års Riksdag begärt,

att, derest ifrågavarande förslag äfven vunne Riksdagens godkännande,

den för den nya mariningeniörstatens aflönande erforderliga summa af

41,950 rdr, hvilken redan funnes under anslaget till aflöningsstaterna

vid flottans stationer inbegripen, måtte fortfarande der få qvarstå och

allt framgent förblifva för den nya organisationen att påräkna, i sammanhang

hvarmed Kongl. Maj:t föreslagit uppförande å allmänna indragningsstaten

af ett årligt förslagsanslag å visst belopp till aflöning åt officerare,

som icke kunde till den nya mariningeniörstaten öfverflyttas. Öfver berörda

framställning hade Riksdagen uti skrifvelse den 8 maj 1867 meddelat

sitt beslut, dervid Riksdagen, med omnämnande, att det af Kongl. Maj:t

framlagda förslag funnits böra i åtskilliga närmare angitna delar undergå

förändring, förklarat sig i öfriga hänseenden hafva godkänt ifrågavarande

organisationsförslag.

Bland de punkter i förslaget, som sålunda af Riksdagen lemnats

oanmärkta, hade äfven förekommit följande, för direktörerna och ingeniörerna

vid kongl. mariningeniörstaten föreslagna bestämmelser angående

dem tillkommande tjensteåligganden: »för direktörerna, af hvilka en borde

vara anstäld vid sjövapnets station i Stockholm och den andre vid dess

station i Karlskrona, att förrätta de med nuvarande konstruktionsdepartementschefens

befattning förenade göromål samt leda den personal

och de verkstäder, som höra till hans verkningskrets, och således

äfven öfvervaka utförandet, enligt gifna föreskrifter, af anbefalda, dithörande

arbeten»,

Ang. dispositionen

af elt

å mariningcniörutaten

anvisadt

aflöningsbelopp.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Ang. bestridande

af intendenturgoromålen

vid

Karlskrona

artillericorps.

20 Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

samt för »ingeniörerna, af hvilka dock en bland de yngre skulle

öfverdirektören till biträde, vara anstäld i dennes kontor, att uppgöra

ritningar och förslag rörande sjökrigsmaterielen samt öfvervaka utförandet

af anbefalda arbeten å kronovarfven eller på andra ställen, der

sådana verkställas».

Det hade alltså genom Riksdagens beslut fastslagits, att de båda

direktörerna för mariningeniörstaten skulle vara chefer för hvar sitt ingeniördepartement

vid flottans varf i Stockholm och Karlskrona samt att öfverdirektörens

biträde skulle vara en af de yngre ingeniörerna.

Emellertid hade Kongl. Maj:t uti förnyad instruktion för kongl.

marinförvaltningen den 13 juni 1896 bland annat föreskrifvit, att vid

marinförvaltningen skulle vara anstäld å ingeniörafdelningen en till öfverdirektörsassistent

förordnad direktör eller ingeniör vid mariningeniörstaten,

och denna föreskrift hade föranleda att för senare delen af år 1896, i

strid mot de af Kongl. Maj:t föreslagna och af Riksdagen godkända

organisationsbestämmelser, en af direktörerna vid mariningeniörstaten

funnes anstäld såsom öfverdirektörsassistent å ingeuiörafdelniugen i

marinförvaltningen, medan deremot chefsbefattningen för ingeniördepartementet

vid varfvet i Stockholm bekläddes af en ingeniör.

Härigenom hade en annan disposition än den utaf Riksdagen afsedda

företagits med de enligt gällande stat för maringeniörstaten

anvisade aflöningsbelopp, och anslaget hade sålunda ej blifvit för sitt

ändamål användt.

Hvad revisorerne i omförmälda hänseende meddelat har utskottet

ansett sig böra bringa till Riksdagens

kännedom.

(Rev. ber. pag. 117—119; uti. pag. 516—519.)

Revisorerne meddela vidare, hurusom Kongl. Magt i statsverkspropositionen

till 1894 års Riksdag föreslagit, att för uppsättning och

underhåll af Karlskrona artillericorps, så organiserad och aflönad, som en

vid propositionen bilagdt statsrådsprotokoll för den 13 januari 1894

fogad normalstat närmare utvisade, måtte, i stället för det dittills under

femte hufvudtiteln till en fästningsartillericorps för sjöbefästningarne

vid Karlskrona uppförda reservationsanslag å 189,600 kronor, i riksstaten

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets V tidt ande N:o 69.

21

för År 1895 uppföras ett reservationsanslag å 303,900 kronor, benämndt,

»Karlskrona artillericorps».

Den åberopade normalsi sten hade upptagit, bland andra, föl jande

poster:

aflöning för 1 öfverstelöjtnant .............................. 5,460: —

aflöning för 1 intendent af lista klassen..................................... 3,895: —

inqvarterings- och servisersättning för 1 öfverstelöjtnant........ 585: —

inqvarterings- och servisersättning för 1 intendent ................. 165: —

Såsom svar å berörda framställning hade Riksdagen i skrifvelse

den 11 april 1894 angående regleringen af utgifterna under riksstatens

femte liufvudtitel anfört, att, vid granskning af den framlagda staten för

Karlskrona artillericorps, Riksdagen funnit två deri upptagna tjenste

befattningar mindre nödvändiga, nemligen öfverstelöjtnantens och intendentens.

T afseende särskildt å den sistnämnda hade Riksdagen inhemta!,

att den af Kongl. Maj:t den 23 september 1892 tillsatta komité för

utredning af åtskilliga frågor rörande artillericorpsen för sjöbefästningarne

i Karlskrona, hvars förslag läge till grund för Kongl. Maj:ts förenämnda

framställning, ansett, att, när corpsens hufvudstation skulle förläggas

till Karlskrona, intendenturen till vinnande af mera enhet och

till undvikande af onödiga kostnader kunde bestridas af förvaltningsdirektionen

vid stationen, förstärkt, om så funnes nödigt, med en officer

från artillericorpsen.

Under anförande tillika, att genom de förändringar uti staten för

Karlskrona artillericorps, som Riksdagen ansett lämpliga, denna stat skulle

kunna minskas med sammanlagdt 10,105 kronor, hvilken minskning blefve

en verklig besparing för statsverket, hade Riksdagen förklarat sig för

sin del hafva besluta, att fästningsartillericorpsen för sjöbefästningame

vid Karlskrona, tillökad med fästningsartillerikompanierna vid sjömanscorpsen

och med förändrad benämning af Karlskrona artillericorps, skulle

så organiseras och aflönas, som utvisades af en vid Riksdagens skrifvelse

bilag-d stat, slutande å 293,795 kronor. Skilnaden emellan sistnämnda

stat och den af Kongl. Maj:t framlagda hade utgjorts just af ofvan omförmälda,

till aflöning och inqvarteringsersättning åt öfverstelöjtnanten och

intendenten föreslagna belopp å tillsammans 10,105 kronor, hvilka ej

upptagits i den af Riksdagen faststälda stat.

Anslaget till Karlskrona artillericorps hade sedan 1895 bibehållits

vid oförändradt belopp, och det vore under sådana förhållanden att vänta,

att förvaltningsdirektionen eller i allmänhet intendenturmyndighetema

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

vid flottans station i Karlskrona, i öfverensstämmelse med 1894 års Riksdags

uttalade mening, hade sig anförtrodt ombesörjandet af samtliga

intendenturgöromål för Karlskrona artillericorps liksom för öfriga corpser

vid flottans station i Karlskrona. Detta vore emellertid icke händelsen,

utan hade Kongl. Maj:t genom bref den 22 mars 1895 utfärdat »bestämmelser

för den ekonomiska förvaltningen vid Karlskrona artillericorps:»,

genom hvilka åt corpschefen öfverlemnats handhafvandet af en

stor del af ifrågavarande göromål.

Corpschefen egde sålunda t. ex. att ombesörja all tillverkning af

beklädnadspersedlar för corpsens manskap, att mottaga och omhänderhafva

de från corpsens anslag för corpsen anordnade penningmedel, att

förordna om åtskilliga utbetalningar, att direkt till marinförvaltningen

ingifva förslag i vissa ämnen m. m.

Corpschefen hade tillika berättigats att vid handhafvandet af den

honom sålunda åliggande ekonomiska förvaltningen sig till biträde förordna

en af de corpsen tillhörande officerare.

Nu omförmälda bestämmelser hade synts revisorerne ej vara förenliga

med de grundsatser, som Riksdagen uttalat vid beviljandet af

anslaget till Karlskrona artillericorps. I strid emot dessa grundsatser,

hvilka förutsatte, att högst eu officer vid corpsen kunde komma att sysselsättas

med intendenturgöromål, och detta endast i egenskap af ledamot

i förvaltningsdirektionen, stode hvarje användande derutöfver af den

corpsen tillhörande personal till göromål af dylik art, och särskild! syntes

bestämmelsen om anställning af en officer till corpschefens biträde

vid förvaltningen af dylika göromål vara uppenbart stridande mot Riksdagens

beslut, enligt h vilket Kongl. Maj:ts framställning om anslag till

särskild intendent för corpsen afslagits. Med tillämpning af de utaf

Kongl. Maj:t meddelade bestämmelser komme nemligen faktiskt en officersbeställning

att ersätta den af Riksdagen icke medgifna intendentsbefattningen.

Revisorerne hade dess mera anledning att på ofvan berörda förhållanden

fästa Riksdagens uppmärksamhet, som den vidtagna anordningen

att åt Karlskrona artillericorps anvisa en i ekonomiskt förvaltningshänseende

skild ställning gent emot de öfriga till flottans station i

Karlskrona hörande corpser kunde, derest densamma vunne häfd, komma

att åsamka statsverket särskilda kostnader.

I utlåtande den 20 sistlidne januari, afgifvet med anledning af

revisorernes vid granskningen af flottans räkenskaper framstälda anmärkningar,

har marinförvaltningen, beträffande tillkomsten af bestämmelserna

för den ekonomiska förvaltningen vid Karlskrona artillericorps,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

2B

erinrat, att embetsverket genom skrifvelse från statsrådet och chefen

för sjöförsvarsdepartementet den 8 september 1894 anmodats att efter

vederbörandes hörande uppgöra och till statsrådet inkomma med förslagtill

reglementariska föreskrifter för omförmälda förvaltning, uppgjorda

på de grunder, att denna bestredes af förvaltningsdirektionen vid Karlskrona

station, förstärkt med en officer från art.illericorpsen, hvilken sistnämnde

borde ega beslutanderätt i alla sådana, nämnda förvaltning rörande

frågor, som funnes utan väsentlig olägenhet kunna till hans

beslutande öfverlemnas. Sedan vederbörande blifvit häröfver hörde,

men innan ärendet blifvit af marinförvaltningen pröfvadt, hade embetsverket

genom skrifvelse från statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet

den 26 oktober samma år erhållit uppdrag att i sammanhang

med det förslag, embetsverket på grund af skrifvelsen den 8 september

hade att afgifva i fråga om reglementariska föreskrifter för merberörda

förvaltning i de delar, densamma skulle bestridas genom förvaltningsdirektionen

vid stationen, förstärkt på sätt förut vore sagdt, tillika afgifva

förslag till de föreskrifter, som skulle erfordras, derest samma

förvaltning i öfriga delar skulle skiljas från stationsmyndigheternas handläggning

och öfverlemnas åt corpschefen. Härefter och sedan vederbörande

vid stationen blifvit hörde, hade i skrifvelse den 6 mars 1895

till statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet marinförvaltningen,

under förutsättning att den ekonomiska förvaltningen vid corpsen

ansåges böra ordnas på de i statsrådets embetsskrifvelser den 8 september

och den 26 oktober 1894 angifna grunder, hemstält, att föreskrifter

i ämnet måtte utfärdas enligt embetsverkets tillika afgifna förslag,

i hufvudsaklig öfverensstämmelse hvarmed bestämmelser jemväl

blifvit genom kongl. brefvet den 22 mars 1895 utfardade.

Hvad anginge det af marinförvaltningen afgifna förslagets innehåll,

ansåge marinförvaltningen icke lämpligt, att den officer af Karlskrona

artillericorps, hvilken skulle i förvaltningsdirektionen inträda vid

behandling af corpsen rörande ärenden, skulle tillagts beslutanderätt i

dessa ärenden.

Då denne officer skulle hafva förordnats af corpschefen, som dervid

äfven skulle hafva kunnat förse officeren med instruktion^ hade

corpschefen blifvit den, som i sjelfva verket beslutade i de corpsen

rörande ärendena, blott under skenet af en från honom fristående kollegial

behandling. Åndamålsenligare hade då synts att till corpschefen

direkt öfverlemna de ärenden, som ansåges med större fördel för kronan

kunna af honom ombesörjas. Af sådan grund hade föreslagits att åt

honom öfverlemna ombesörjandet af tillverkningen af beklädnadspersed
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

lar för corpsens manskap, livilka vore helt olika de för flottans öfriga

gemenskap bestämda, och hvilkas anskaffning eller tillverkande genom

förvaltningsdirektionens försorg skolat, då derom hvarken inom förvaltningsdirektionen

eller i stationens beklädnadsverkstad förefunnes någon

erfarenhet, medföra ökade besvär, tidsutdrägt och kostnad. Häraf hade

följt, att det för corpsen afsedda beklädnadsförrådet äfven borde ställas

under corpschefen. I öfrigt hade uti marinförvaltningens förslag iakttagits,

att förvaltningsdirektionen skulle, förstärkt med en officer af

artillericorpsen, i fråga om denna rörande ärenden ega enahanda befogenhet

som med afseende å flottans öfriga personal vid stationen.

Att gifva förvaltningsdirektionen vidsträcktare åligganden beträffande

artillericorpsen än öfriga personalen vid stationen, hade marinförvaltningen

icke ansett öfverensstämma med Riksdagens i fråga om

öfverlemnandet till förvaltningsdirektionen af corpsen rörande förvaltningsangelägenheten

uttalade syfte att vinna »mera enhet» i hithörande

afseenden. Med hänsyn härtill och i enlighet med erhållet uppdrag hade

marinförvaltningen äfven föreslagit, att sådana förvaltningsbestyr, som

beträffande stationens öfriga personal icke tillhörde förvaltningsdirektionen,

skulle för corpsens del öfvertagas af corpschefen, nemligen uppbörd,

disposition och redovisning af corpsen tillkommande anslagsmedel.

Härvid hade ansetts onödigt att skapa en instans mellan corpschefen

och marinförvaltningen, hvarför den förre blifvit i dessa hänseenden

stäld direkt under den senare.

Att corpschefen fått vid sina förvaltningsgöromål sig till biträde

förordna en corpsen tillhörande officer, ansåge marinförvaltningen icke

vara mera anmärkningsvärdt, än att corpschefen i öfrigt bestämde om

officerarnes vid corpsen tjenstgöring inom derför stadgade gränser, helst

som härigenom icke föranledts någon ökning i officerarnes i stat bestämda

antal eller aflöning.

De af marinförvaltningen sålunda föreslagna och af Kongl. Maj:t

genom kongl. brefvet den 22 mars 1895 vidtagna anordningarna hade

äfven i tillämpningen visat sig tillfredsställande såsom ledande både till

administrativ förenkling och god hushållning med corpsens anslagsmedel.

Hvad sålunda förekommit har utskottet ansett sig böra för Riksdagen
-

omförmäla.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 69.

25

§ 9.

(Rev. ber. pag. 124 och 125; uti. pag. 521.)

Under omförmälande, att af de till räkenskaperna för flottans station

i Karlskrona hörande vertifikationer framginge, att transporten af

artillerimateriel emellan Stockholm och Karlskrona å den ganska långa

sträckan emellan sistnämnda ort och närmaste station å södra stambanan,

Alfvesta, under år 1896 försiggått på landsväg med skjuts, och

icke, såsom man kunde hafva anledning förmoda,'' på jernväg, framhålla

revisorerne i sin berättelse, att följden häraf blifvit, att transporten

af explosiva ämnen emellan Alfvesta och Karlskrona — för hvilken afgiften

i regel utgjorde 50 kronor för ett parlass och 30 kronor för ett

enbetslass — åtminstone i vissa fall betingat en mer än dubbelt större

kostnad än transporten af motsvarande qvantitet å jernväg på den ganska

betydligt längre sträckan emellan Stockholm och Alfvesta. För

åren 1892—1896 hade, enligt från vederbörande erhållna uppgifter, för

förstnämnda transport vid 16 olika tillfällen erlagts tillhopa 1,645 kronor,

och hade sammanlagda myckenheten explosiva ämnen, som derunder

transporterats, utgjort 7,505 kg. krut, 18,000 st. basperkussionsrör,

diverse andra perkussionsrör, 10,000 st. slaghattar och 35,000 st.

lösa karbinpatroner.

Angående orsaken till förenämnda transports verkställande per

landsväg och skjuts hade marinförvaltningen meddelat, att de enskilda

jernvägarne mellan Alfvesta och Karlskrona icke, såsom statsbanorna,

anordnade regelbundet gående s. k. kruttåg, hvarför, derest transporten

skulle försiggå på jernväg, särskildt extratåg härför måste anordnas.

Kostnaden för dessa vore så hög, att partier af endast den storlek, som

vid hvart och ett af de föromnämnda tillfällena varit i fråga, med större

fördel för kronan transporterats med skjuts.

Marinförvaltningen hade tillika upplyst, att densamma förlidet år

trädt i underhandling med Vexiö—Afvesta, Karlskrona—Vexiö, Karlshamn—Vislanda

och Mellersta Blekinge jernvägsaktiebolag, i syfte att

å dessa bolags jernvägar skulle anordnas ordinarie kruttåg hvarannan

månad, men att den af jernvägsbolagen begärda ersättning varit alltför

hög för träffande af uppgörelse i frågan.

Hvad ofvan omförmälts hade synts revisorerne förtjena dess mera

beaktande, som den ena af de jernvägar, hvilka borde förmedla ifrågavarande

transport, Karlskrona—Vexiö jernväg, åtnjutit ett så betydande

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 37 Raft. 4

Ang. transport

ä enskilda

jernvägar för

kronans räkning

af krut

och andra

explosiva

ämnen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

statsbidrag som 1,100,000 kronor, gifvetvis lemnadt för att underlätta

tillkomsten af den i försvarets intresse nödiga förbindelsen emellan flottans

station i Karlskrona och de inre delarne af landet.

Då derjemte utväg möjligen förefunnes att vare sig vid koncessions

beviljande åt blifvande jernvägsanläggningar och deras anknytande

till förenämnda enskilda jernvägar eller annorledes undanrödja ofvanberörda

svårigheter, hade revisorerne velat å desamma fästa Riksdagens

uppmärksamhet.

Beträffande revisorernes ofvan omförmälda anmärkning har marinförvaltningen,

som ickfe haft något att anföra utöfver hvad som, på sätt

revisionsberättelsen innehölle, redan meddelats revisorerne, förklarat, att

embetsverket instämde med revisorerne i fråga om önskvärdheten deraf,

att vid koncessions beviljande åt blifvande jernvägsanläggningar och

deras anknytande till jernvägarne mellan Alfvesta och Karlskrona eller

eljest anmärkta svårigheterna i fråga om kruttransporter mellan sistnämnda

orter måtte varda undanröjda.

Det af revisorerne omförmälda förhållandet synes vara beroende

dels af de stränga föreskrifter, som varit gällande angående explosiva

varors transporterande å jernväg, dels ock af svårigheten att med Vexiö—

Alfvesta och Karlskrona—Vexiö jernvägsbolag kunna träffa tillfredsställande

öfverenskommelse angående ifrågavarande transporter. Genom

kongl. förordningarne den 19 november 1897 angående explosiva varor

och dylika varors transporterande å jernväg, synes emellertid en stor

del af sådana ammunitionseffekter, för hvilkas transport landsväg måst

anlitas, numera få med passageraretåg forslas. Beträffande åter kostnaden

för kruttåg å berörda jernvägar föreställer sig utskottet, att genom

förnyade underhandlingar med dessa bolag tillfredsställande uppgörelse

om kruttransporten till Karlskrona skulle kunna åstadkommas, dervid,

hvad Karlskrona—Vexiö jernväg beträffar, jernvägsbolaget icke torde

kunna underlåta att taga hänsyn till det betydande statsbidrag, som

utgått till denna jernvägs anläggning. I fråga om öfriga enskilda jernvägar

synes så väl vid koncessioners meddelande som ock vid det öfverseende

af taxorna för redan koncessionerade, hvilket på vissa tider eger

rum, böra tillses, huruvida icke utan för stor kostnad för statsverket

anordningar må kunna vidtagas för underlättande af transporten för

kronans räkning af krut och andra explosiva ämnen; och då revisorerne

fäst uppmärksamheten på ifrågavarande förhållanden, har utskottet trott

sig böra föreslå Riksdagen att anhålla, det Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande,

hvilka åtgärder i berörda hänseende lämpligen må kunna vidtagas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

27

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

huruvida förnyade underhandlingar angående kruttransporten

å Vexiö—Alfvesta och Karlskrona—Vexiö

jernvägar må böra inledas samt tillika huruvida vid

beviljande af koncession åt enskilda jernvägar och vid

uppgörande af förnyade taxor för redan koncessionerade

bestämmelser må meddelas till underlättande af

transporten för kronans räkning af krut och andra

explosiva ämnen.

§ 10.

(Rev. ber. pag. 125—127; uti. pag. 521 samt 533 och 534.)

I förevarande revisionsberättelse erinras vidare, hurusom 1896 års

revisorer, hvilka besökt flottans station i Karlskrona, anmärkt bland

annat i afseende å manskapet vid flottans värfvade stam i Karlskrona,

att af den årsklass, som år 1896 antagits, ej mindre än tio procent

redan vid tiden för revisorernes besök blifvit, efter genomgångna bestraffningar

enligt gällande författningar, ur rullorna utstrukne;. och

hade samma revisorer påpekat de allvarliga olägenheter, hvilka uti anförda

förhållande togo sig uttryck.

Äfven sistlidet års revisorer hade funnit anledning att beakta de

i samband med rekryteringen af flottans stam stående förhållanden. Vid

granskningen af flottans räkenskaper för revisionsåret hade nemligen

revisorerne fäst sin uppmärksamhet vid de ofta förekommande verifikationerna

å slutliqvid med ur rullorna affördt manskap af flottans sjömanscorps,

och då ämnet synts revisorerne vara af betydande vigt, hade

revisorerne från vederbörande infordrat upplysningar rörande omförmälda

omständigheter äfvensom vakansförhållandena i allmänhet vid flottans

stam samt båtsmanshållet.

Af de sålunda erhållna uppgifterna hade revisorerne inhemtat:

att styrkan af de fast anstälde, hvilken enligt den år 1894 beslutade

ändrade organisationen af flottans stam skulle uppbringas från 1,100

till 1,600 man, år 1896 utgjort 1,282 man, hvadan 318 nummer varit

vakanta;

att för samma år styrkan af de för viss tid anstälde (värfvade),

Ang. rekryteringen

af sjömanscorpsen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

hvilken enligt nyssnämnda organisation skulle nedbringas från 2,500

man — deri ej inberäknade fästningsartilleristerna — till 1,500 man,

uppgått till 1,504 man, af hvilka emellertid 1,039 man den 1 oktober

1896 varit permitterade. Före nämnda dag hade af berörda antal 746

man varit i tjenstgöring, men från sagda tidpunkt hade de tjen stgörandes

antal utgjort allenast 465 man;

att antalet på grund af bestraffningar utstrukne under hela revisionsåret

utgjort 110 man, deraf 10 man af de fast anstälde och 100 man

af de tjenstgörande bland de för viss tid anstälde;

att båtsmanshållet, hvars nummerstyrka år 1887, då beslut fattades

om dess vakanssättning, uppgått till 5,687 nummer, hvaraf dock 1,107

af Blekinge och Södra kompanierna varit s. k. 10-års vakanta och den

tillgängliga styrkan alltså utgjort 4,580 nummer, ännu den 1 november

1897 kunnat uppställa 1,067 nummer.

Ytterligare kunde af de meddelade uppgifterna, enligt hvilka vakansernas

antal vid de fast anstälde år efter år nedgått sålunda, att vakansernas

antal

år 1895 utgjorde .............................. 445 nummer

„ 1896 „ ........ ..................... 318 „

1897

213

// // --- 77

hemtas den slutsatsen, att rekryteringen för uppbringande af denna

andel af stammen numera fortginge under gynsammare förhållanden, än

hittills varit fallet.

Det ville sålunda synas, som om höjningen af antagningsåldern

vid skeppsgossecorpsen — från hvilken den hufvudsakliga rekryteringen

af de fast anstälde egde rum — icke skulle komma att, såsom man

fruktat, omöjliggöra rekryteringen af de fast anstälde till det i organisationen

bestämda antalet.

Vida betänkligare tedde sig förhållandena i fråga om de för viss

tid anstälde.

Visserligen syntes ej någon svårighet hafva mött mot uppbringande

af denna andel utaf flottans stam till det i organisationen bestämda

antalet, 1,500 man, men deremot tycktes beskaffenheten af det värfvade

manskapet lemna åtskilligt öfrigt att önska.

Enligt ofvannämnda uppgifter hade nemligen ej mindre än 100

man af de bland detta manskap tjenstgörande, d. v. s. omkring 14 å 20

procent, måst på grund af dåligt uppförande ur rullorna utstrykas; och

detta förhållande borde särskild! beaktas, enär detsamma häntydde på

allvarliga olägenheter, som vore förenade med den nuvarande rekryteringen

af de för viss tid anstälde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

20

Först och främst kunde man ej rimligen antaga, att de utstruknes

antal skolat blifva så stort, om rekryteringen skett på tillfredsställande

sätt, och man vore alltså berättigad till den slutsatsen, att rekryteringen

i ganska stort omfång försiggått bland samhällets sämre element —

något, som måste verka nedsättande på hela den värfvade corpsens anseende

och således försvåra värfning bland de för upptagande i flottans

stam lämpliga samhällselementen.

Derjemte förtjenade äfven den ekonomiska sidan att tagas i betraktande,

då de ofta förekommande utstrykningarne åsamkade statsverket

ganska betydande förlust — dels i den lega och lön, beklädnad

m. m., som till de utstrukne utgifvits, dels ock i de onödigt använda

kostnaderna för den utbildning, som kommit dem till del.

Undanrödjande af anförda missförhållande vore dess mera af behofvet

påkalladt, som, enligt den nya organisationen af flottans stam,

hvilken af 1897 års Riksdag beslutits och den 1 september samma år

trädt i kraft, i olikhet med hvad förut varit fallet, hela styrkan af de

för viss tid anstälde skulle under hela den tid, för hvilken den antagits,

vara i tjenstgöring, och det alltså vore att befara, att de utstruknes

antal, derest ej rekryteringen underginge förbättring, hädanefter komme

att blifva väsentligt större än hittills.

Ändring och förbättring uti nu angifna förhållanden borde derför,

enligt revisorernes mening, såvidt sådant kunde ske inom ramen för

anvisade anslag för flottans sjömanscorps, snarast möjligt åvägabringas,

dervid revisorerne uttalat, att hvad som i sådant hänseende kunde göras

för att rekryteringen måtte i utsträckt omfattning verkställas bland den

väl vitsordade sjöfarande ungdomen borde komma att lända såväl sjöförsvaret

som statsverket till gagn.

Frågan vore i alla händelser af sådan vigt, att densamma väl

vore förtjent af Riksdagens uppmärksamhet.

Uti sitt förberörda utlåtande den 20 sistlidne januari har marinförvaltningen

hänvisat till en af chefen för flottans stab afgifven och

genom chefen för sjöförsvarsdepartementet till marinförvaltningen öfverlemnad

promemoria rörande revisorernes berättelse i hvad den anginge

femte hufvudtiteln, deri chefen för flottans stab, med afseende å revisorernes

förevarande framställning anfört, att den mindre tillfredsställande

rekryteringen af den värfvade och viss tid tjenstgörande delen af sjömanscorpsen

redan länge varit beaktad af flottans myndigheter, och åtgärder,

afseende att erhålla en bättre rekrytering af denna del af sjömanscorpsen,

äfven vidtagits.

Enligt kongl. kungörelsen den 13 juli 1887 hade antagningen

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

till värfvade stammen verkstälts af en kommission, som i början af

hvarje år, dels å flottans stationer och dels på vissa andra i kungörelsen

upptagna orter, å af kommissionen bestämda dagar mönstrat dem, som

anmälde sig för erhållande af anställning vid sjömanscorpsen.

Som emellertid detta sätt att rekrytera sjömanscorpsen ej gifvit

önskadt resultat, hade sättet för antagningen i kong], kungörelsen den

20 december 1894 ändrats derhän, att antagningen skulle förrättas

under årets fyra sista månader dels å flottans båda stationer af vederbörande

kommendant, biträdd af en kompanichef och en stationens

läkare, samt dels i dem af städerna Göteborg, Malmö, Kalmar, Norrköping

och Sundsvall, som chefen för kongl. sjöförsvarsdepartementet

bestämde, af lotskaptenen eller annan på platsen boende lämplig person,

som dertill af stationsbefälhafvaren förordnades.

Samma bestämmelser rörande antagningen återfunnes i kongl.

kungörelsen den 1 september 1897 angående antagning af manskap

vid flottans sjömanscorps med högst 3 års tjenstetid.

Som emellertid, enligt hvad revisorerne påpekat, jemväl detta

antagningssätt haft till följd, att rekryteringen i ganska stort omfång

försiggått bland samhällets sämre element, hade chefen för flottans

stab i skrifvelse den 10 juni 1897 i afgifvet förslag till förändrade

bestämmelser rörande sjömanscorpsens organisation jemväl hemstält om

förändrade grunder för antagning af manskap vid den del af sjömanscorpsen,

som icke karlskrefves från skeppsgossecorpsen.

Dessa förändringar afsåge att i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de för värfningen vid armén följda grunder gifva flottans stationsmyndigheter

tillfälle att direkt inverka på och kontrollera äfven den

del af rekryteringen, som skedde genom anvärfvande af manskap utom

flottans stationer, och som enligt nu gällande bestämmelser vore undandragen

flottans myndigheter och öfverlemnad till lotskaptenerna eller

andra af stationsbefälhafvaren dertill förordnade lämpliga personer.

Chefens för flottans stab förslag kunde sammanfattas i följande

punkter:

att antagning skulle förrättas å flottans stationer under vederbörande

stationsbefälhafvares öfverinseende och i enlighet med af honom

meddelade närmare bestämmelser af kommendanten, biträdd af en

kompanichef och en af stationens läkare;

att anvärfningen icke begränsades till ett fåtal städer, utan att

värfning kunde eg a rum inom hela landet, dervid genom i kommandoväg

utfärdade föreskrifter för hvardera stationen anvisades visst område,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

31

inom hvilket af stationsbefälkafvaren utsedde värfningsforrättare finge

anvärfva manskap för sjömanscorpsen;

att rekryt, som anvärfvades af värfningsforrättare, skulle inställa

sig inför i första punkten ofvan angifven myndighet å flottans station

för att genom behörigt kontrakt anställas; samt

att värfningsförrättaren — utom den ersättning, han erhölle för

hvarje af honom anvärfd rekryt, som blefve enligt föregående punkt,

å stationen genom behörigt kontrakt anstäld — för hvarje af honom

anvärfd, som under den kontrakterade tjenstetiden visat mycket godt

uppförande, vid den kontrakterade tjenstetidens slut erhölle en särskild

premie af 10 kronor.

För att afhjelpa de af revisorerne anmärkta bristerna uti det nuvarande

antagningssättet, ansåge chefen för flottans stab värfningssättet

böra förändras i öfverensstämmelse med ofvan anförda förslag.

Beträffande den af revisorerne uttalade farhåga att genom den af

1897 års Riksdag antagna nya organisationen af flottans stam de utstruknes

antal, derest rekryteringen ej underginge förbättring, hädanefter

komme att blifva väsentligt större än hittills, har chefen för flottans

stab i sin omförmälda promemoria vidare anfört, att någon anledning

att befara, att den ofvannämnda organisationen skulle medföra en sådan

verkan, ej förefunnes, i det manskapet enligt sagda organisation antoges

på högst 3 år och derefter erhölle afsked — eller efter stationsmyndigheternas

bepröfvande ny anställning på viss tid — under det att det

af revisorerne anmärkta stora antalet afskedadt manskap tillhörde till

tjenstgöring inkallade årsklasser af sådant manskap, som blifvit antaget

att. för sin utbildning tjenstgöra dels enligt 1887 års organisation under

3 år 5 månader och dels enligt 1894 års organisation under 2 år 4

månader.

Då Kongl. Maj :t hos innevarande års Riksdag gjort framställning

om förändrad stat för flottans sjömanscorps, omorganiserad på sätt ett

vid statsverkspropositionen fogadt förslag utvisade, hvilken framställning

blifvit af Riksdagen godkänd samt berörda förslag, vid.hvars uppgörande

jemväl chefens för flottans stab ofvan omförmälda skrifvelse den 10 juli

1897 varit under ompröfning, synts vara afsedt äfven till åstadkommande

af förbättrade förhållanden i afseende å rekryteringen af sjömanscorpsen,

får utskottet hemställa,

att revisorernes förevarande framställning icke

må till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

Ang. indragning

af cn del

navigationsskolor.

Navigationsskolorna.

. §n.

(Rev. ber. pag. 141; uti. pag. 522.)

I sammanhang med redogörelsen för navigationsskolorna hafva

revisorerne återupptagit det af 1895 års revisorer framstälda förslaget

att genom indragande af en del smärre navigationsskolor minska

aflönings- och underhållsafgifter, hvilka sålunda kunde tillgodokomma

ett mindre antal fullständiga nautiska eller nautisk-kommersiella undervisningsanstalter.

Genom en sådan åtgärd skulle derjemte, enligt revisorernes åsigt,

uppstå möjlighet att, utan ökande af det för navigationsskolor afsedda

anslagsbeloppet i dess helhet, för de särskilda navigationsskolorna bestrida

tillfälligt uppstående större utgifter, såsom kostnaderna för inköp

af nautiska instrument och annan dyrbar undervisningsmateriel —

något, som med den nuvarande splittringen af ifrågavarande anslag

mellan 10 särskilda skolor ej läte sig göra.

Med afseende å hvad revisorerne sålunda föreslagit har marinförvaltningen

i sitt ofvannämnda utlåtande åberopat hvad derom anförts

af embetsverket i dess skrifvelse till Kongl. Maj:t den 24 januari 1896

i anledning af hvad 1895 års revisorer i samma ämne yttrat; varande

i denna skrifvelse uttalad den mening, att en del navigationsskojor

borde indragas.

Då, enligt hvad utskottet inhemtat, Kongl. Maj:t, den 15 oktober

nästlidet år åt särskilde komiterade uppdragit att, bland annat, företaga

revision af reglementet för navigationsskolorna i riket den 6 juni 1890

och komiterade vid fullgörande af detta uppdrag icke torde underlåta

att taga i öfvervägande i hvad mån en indragning af sådana skolor

bör ega rum och derom till Kongl. Maj:t framlägga det förslag, som

må befinnas af förhållandena påkalladt, har utskottet, som erhållit upplysning

om att komiterades utlåtande i förenämnda ämne kommer att

under den närmaste framtiden till Kongl. Maj:t ingifvas, endast velat

hvad sålunda förekommit för Riksdagen

omförmäla.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

33

Jernvägsstyrelsen.

§ 12.

(Rev. ber. pag. 193 och 194; uti. pag. 546—548.)

I särskild! syfte att visa, i hvilken omfattning inhemsk eller utländsk

industri blifvit. anlitad för fullgörande af de beställningar å transportmateriel

och förbrukningsvaror m. m., som år 1896 egt rum för statens

jernvägstrafiks räkning, hade, enligt hvad revisorerne meddela, i jernvägsstyrelsens

berättelse för revisionsåret uppgift lemnats å de vigtigaste

af dessa beställningar; och utvisade berörda uppgift, bland annat,

att af inhemska tillverkare under året bestälts rörlig materiel till angifvet

värde af sammanlagdt 2,102,830 kronor, nemligen 18 lokomotiv,

25 bogievagnar, 329 godsvagnar och 64 vagnsbogier till värden af

resp. 884,000, 491,750, 646,780 och 80,300 kronor.

Vid upptagande af nämnda beställningar hade icke, i likhet med

hvad annars i allmänhet egt rum, annonsering skett i tidning för leveranser

till staten, utan hade anbud direkt infordrats från vissa större

verkstäder inom landet.

Enligt kongl. förordningen angående statens upphandlings- och

entrepenadväsende m. m. den 17 november 1893, § 2, gäller såsom

regel, att å leverans eller arbete, derom icke, på sätt för vissa särskilt

bestämda fall medgifvits, träffats uppgörelse under hand, skriftliga anbud

skola infordras genom allmän kungörelse, eller leveransen eller

arbetet utbjudas å auktion. Genom särskilda skrivelser utan allmän

kungörelse må emellertid anbud infordras, då endast ett begränsad! antal

personer eller bolag kan anses förfoga öfver den insigt eller yrkesskicklighet

och de hjelpmedel, som äro erforderliga för att på ett tillfredsställande

sätt och i rätt tid utföra leveransen eller arbetet,

då den kontraktsenliga beskaffenheten af leveransföremålet eller

det utförda arbetet icke kan utrönas vid besigtning, utan först efter

hand eller under bruk, eller då nämnda beskaffenhet icke kan utan

väsentligen ökad kostnad undersökas vid besigtningen eller dessförinnan

kontrolleras,

då myndigheten tillsläpper för utförandet af leveransen eller arbetet

erforderliga materialier och dessas användande för afsedt ändamål ej

lämpligen kan öfvervakas, eller, slutligen,

Bih. till Riksd. Prot. 1898. d Sami. 1 Afd. 37 Häft. 5

Ang. beställningarna

af

jernvägsmatcriel.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets^Utlåtande N:o 69.

då myndigheten eljest på grund af särskilda omständigheter finner

det allmännas trygghet icke tillstädja, att leveransen eller arbetet göres

till föremål för allmän täflan.

Då enligt revisorernes uppfattning jemväl andra verkstäder inom

vårt land än de, som i förevarande fall fått ingifva anbud, måste anses

förfoga öfver den insigt eller yrkesskicklighet och de hjelpmedel, som

för ifrågavarande leveransers utförande på ett tillfredsställande sätt varit

erforderliga, hade revisorerne velat ifrågasätta, huruvida icke i förevarande

fall möjlighet bort beredas dem att få inkomma med anbud

och sålunda anbud lämpligen bort genom allmän kungörelse infordras.

Fördelen af ett sådant tillvägagående, hvarigenom landets samtliga

krafter på förevarande område inbjödes till täflan, syntes revisorerne

ligga i öppen dag; och då det i hvarje fall tillkomme styrelsen att

efter föregången pröfning förkasta ett anbud, som icke synts vara fullt

betryggande, kunde någon betänklighet från statens sida icke möta

mot åtgärder i angifven rigtning.

Jernvägsstyrelsen, som den 19 januari innevarande år afgifvit

utlåtande angående revisorernes anmärkningar i fråga om statsbanornas

förvaltning år 1896, har, med afseende å hvad revisorerne i nu omförmälda

hänseende anfört, förklarat sig i likhet med revisorerne anse,

att möjlighet borde beredas hvarje verkstad inom landet, som förfogade

öfver erforderlig insigt eller yrkesskicklighet samt vederbörliga hjelpmedel,

att ingifva anbud på leverans af rörlig materiel till statens jernvägar.

Men i motsats till revisorerne hölle styrelsen före, att för detta

ändamåls vinnande det af revisorerne föreslagna tillvägagåendet — eller

att infordra anbud genom allmän kungörelse — ej vore det lämpliga.

Enligt § 20 i gällande förordning angående statens upphandlingsoch

entrepenadväsende m. in. skulle nemligen, om anbud upptoges på

det sätt, revisorerne förordat — utom i några få undantagsfall — ett

af de tre lägsta vederbörligen ingifna anbuden antagas. Det kunde då

inträffa, att tre leverantörer, som vore för vederbörande myndighet

obekanta, inlemnade de lägsta anbuden och dervid presterade den föreskrifna

säkerheten i borgen eller värdepapper. Enligt styrelsens uppfattning

egde myndigheten dervid icke att, såsom revisorerne syntes

hafva ansett, efter föregående pröfning förkasta anbud, som icke syntes

vara fullt betryggande, utan blefve nödsakad att lemna beställning till

eu leverantör, om hvars kompetens att lemna fullgod vara myndigheten

icke hade någon kännedom — detta, så framt nemligen icke till äfventyra

enligt mom. 5 af paragrafen den särskild! i fråga om beställningar

af nu ifrågavarande slag synnerligen olämpliga utvägen skulle anlitas

s. 35 Kontrollera mot PDF

/

Statsutskottets Utlåtande N:o 69. 35

att förkasta samtliga anbud. Visserligen egde myndigheten rätt att

enligt § 18 i berörda förordning från pröfning utesluta vissa anbud,

men för att vägra pröfniugen, vore enligt styrelsens förmenande det

skälet ej till fyllest, att anbudsgifvaren vore för myndigheten okänd,

utan vore det tvärtom ett af hufvudvilkoren för ett anbuds förkastande

utan pröfning, att leverantören vore känd såsom uppenbarligen saknande

insigt och erfarenhet, o. s. v. I vanliga fall, när leveransen beviljades

okände, hade nu visserligen myndigheten ett godt skydd mot förlust

för staten genom den säkerhet, som af anbudsgifvaren lemnades, men

detta skydd vore otillräckligt, då för leveransens behöriga fullgörande

särskild yrkesskicklighet och insigt måste förutsättas, såsom just fallet

vore med leveranser af jernvägsmateriel. En leverans af underhaltiga

lokomotiv och vagnar, eller en leverans, som blifvit fördröjd genom

upprepade kassationer och ändringar, medförde nemligen gifvetvis eu

skada för statens jernvägar, som ej ersattes genom de penningbelopp,

hvilka deponerats såsom säkerhet.

Styrelsen ansåge sig derför kunna med fullt fog göra gällande

den åsigt, att styrelsen icke allenast vore berättigad att vid inköp af

jernvägsmateriel tillämpa den i § 2 mom. 2 af ofvannämuda förordning

intagna bestämmelsen om anbuds infordrande genom särskilda skrivelser,

utan att ett sådant tillvägagående öfverensstämde med förordningens

verkliga mening. De i sagda moment angifna förutsättningar för anbuds

infordrande genom särskilda skrivelser vore just tillämpliga med

afseende å nu ifrågavarande materiel.

Styrelsen tilläte sig vidare framhålla, att styrelsen städse låtit sig

angeläget vara att vinna kännedom om, hvilka verkstäder inom landet

tillverkade jernvägsmateriel samt deras förmåga att utföra arbeten af

den qvalitet, som styrelsen ansåge sig böra fördra, och äfven, i den

mån de visat sig kompetenta, låtit dessa deltaga i täflan om leveranser,

att under de senare åren antalet verkstäder, som af styrelsen anlitats

för utförande af lokomotiv och vagnar samt vigtigare delar dertill, upp- - gått till 18 stycken, hvadan någon brist på konkurrens ej vore att befara,

att för de fabrikanter, som sysslade med tillverkning af rörlig

materiel, det icke kunde vara obekant, att styrelsen vore den myndighet,

som bestälde sådan materiel för statens jernvägar, och att de för

affärers inledande kunde hänvända sig till denna myndighet, samt att

de fabrikanter af jernvägsmateriel, som önskat utföra dylika arbeten

till statens jernvägar, ingalunda blifvit af styrelsen afvisade, men väl

uppmanade att genom utförande af en mindre profbeställning först

ådagalägga sin kompetens. Under sådana förhållanden vågade styrel
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

sen för sin del hålla före, att redan nu möjlighet vore beredd för alla

de svenska verkstäder, som dertill vore kompetenta, att deltaga i leveranser

af jernvägsmateriel till statens jernvägar.

Af jernvägsstyrelsens anförda yttrande framgår, att styrelsen vid

beställningar af jernvägsmateriel hänvändt sig till ett stort antal inhemska

verkstäder, och då utskottet finner samma yttrande jemväl gifva

vid handen, att styrelsen icke kommer att underlåta att i så stor omfattning

som möjligt lemna landets verkstäder tillfälle till att konkurrera

vid fråga om leveransen af sådan materiel, hemställer utskottet,

att Riksdagen må vid hvad i detta ärende förekommit

låta bero.

Stuteriöfverstyrelsen och stuterierna.

§ 13.

(Rev. ber. pag. 217 och 218; uti. pag. 558—560.)

Ang. inköp

af fullblod•- bctkällare.

Af den redovisning för hästarne vid Strömsholms hingstdepot,

som bilagts 1896 års räkenskaper, hade revisorerne inhemtat, att bokförda

värdet å depotens hästar vid årets slut uppgått till 197,233 kronor

12 öre. Af hästarne, hvilka samtliga inköpts från utlandet, hade en,

hingsten »Fleuron», upptagits till värde af icke mindre än 19,642 kronor

58 öre. Ett par andra hingstar, »Reform» och »Unicom», hade äfven

haft jemförelsevis höga värden, nemligen respektive 12,338: 38 och

9,980:18. Af verifikationerna framginge, att inköpspriset för »Fleuron»

utgjort i svenskt mynt 18,000 kronor samt att anskaffningskostnaden

jemte kostnad för assurans uppgått till sammanlagdt 1,642 kronor 58

öre, deraf 360 kronor utbetalats i kommissionsarfvode.

Då, enligt hvad revisorerne vid det besök, revisorerne gjort å

depoten, inhemtat, »Fleuron», ehuru vid inköpet 6 år gammal, före

inköpet icke varit använd såsom afvelsdjur och hans afvelsduglighet

således varit opröfvad, syntes det revisorerne kunna ifrågasättas, huruvida

förvärfvandet af en så dyr häst, hvilkens egentliga värde skulle

bestå i känd härstamning från ryktbara kapplöpningshästar, varit med

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

37

god hushållning förenligt, då befaras kunde, att den afsedda nyttan

icke komme att stå i skäligt förhållande till den gjorda utgiften.

Fast hellre syntes det revisorerne, såsom om, sedan så mycket

blifvit gjordt för höjande af den inhemska hästafveln, depoternas hästbehof

bordo kunna redan nu till någon mera väsentlig del och framgent

allt mer och mer fyllas inom landet, hvarigenom icke blott betydande

besparingar skulle kunna ernås, utan äfven en lämplig och välförtjent

uppmuntran beredas framstående hästuppfödare. I detta sammanhang

ausåge revisorerne ock böra nämnas, att under revisionsåret ett försök

i sådan rigtning gjorts vid Flyinge, dit från svensk hästuppfödare inköpts

en fullblodshingst för ett pris af 3,000 kronor.

I stuteriöfverstyrelsens, med anledning af de utaf revisorerne

gjorda framställningar rörande nämnda styrelse och stuterierna, afgifna

utlåtande af den 21 sistlidne januari har styrelsen i förevarande ämne

anfört, att, då den ädla hästens afvel, såsom erfarenheten i alla länder,

Sverige ej undantaget, ådagalagt, icke allenast bildade grundvalen för

produktionen af eu duglig krigslist, utan derjemte måste betecknas

såsom oumbärlig, om den svenska hästkulturen sig sjelf och landet till

största nytta i någon mån skulle kunna tillfredsställa den med hvarje

år stigande efterfrågan på till rid- och körbruk passande hästar, hade

styrelsen betraktat det såsom en af sina vigtigaste uppgifter att vidmagthålla

och, när tillgångarne det medgifvit, äfven öka den lilla stam

af för ändamålet lämpliga fullblodsbeskällare, som funnes uppstäld vid

statens hingstdepoter. Remonteringen af denna stam vore emellertid

förknippad med stora svårigheter, ty huru värdefulla faktorer godt blod

samt om energi, snabbhet och uthållighet vittnande bedrifter än kunde

vara, vore det dock i vårt land, der uppfödaren endast undantagsvis

kunde inlåta sig på fullblodsafvel, utan hvad de ädlare hästslagen vidkomme

i främsta rummet såge sig hänvisad till produktionen af ett

godt halfblod, absolut nödvändigt att till afvel begagna endast sådana

fullblodshingstar, hvilka utom de förenämnda, så att säga, inre egenskaperna

äfven kunde uppvisa en klanderfri exteriör. Detta hade till

följd, att den talrika, med allehanda fel och brister behäftade och derför

också billigare klassen icke kunde tagas i betraktande vid styrelsens

iuköp af fullblodsmaterial. Urvalet blefve alltså ganska inskränkt; men

skulle styrelsen dessutom för hvarje till inköp föreslagen fullblodshingst

fordra bevis på ådagalagd afvelsduglighet, så finge hon antingen betala

ett mångdubbelt högre pris, än som t. ex. erlagts för Fleuron, eller

ock afstå från vidare fullblodsimporter, ty för hingstar, som med framgång

användts till afvel och derjemte med afseende på exteriören,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

StatsutsJcottets Utlåtande N.-o 69.

blodet och bedrifterna icke lemnade något öfrigt att önska, betalades

i utlandet nära no g hvilket pris som helst.

Hvad nu särskildt inköpet af Fleurou vidkomme, hade styrelsen,

såsom för öfrigt redan af det föregående framginge, ingalunda i främsta

rummet med detsamma åsyftat att främja produktionen af kapplöpare,

utan hade styrelsen härvid utgått från den på goda skäl hvilande förhoppningen,

att Fleuron, liksom förut Winton, Spadassin, Warrenby,

Warren Hastings, Billesdon, Crossbow och andra äfvenledes utan föregående

afvelsprof hit till landet införda fullblodshingstar, skulle bidraga

till att öka antalet af de nu redan i olika delar af Sverige med god

framgång och ej obetydlig vinst uppfödda hästslagen, hvilka egnade

sig icke allenast till lyx- och krigsbruk, utan äfveu till bedrifvande af

ädlare afvel. Styrelsen vågade tro, att alla fackmän skulle gifva Fleuron

det intyg, att han särdeles väl lämpade sig till det ändamål, för

hvilket han blifvit inköpt. Hans exteriör måste tillfredsställa hvarje

kännare, hans bedrifter på banan vittnade om både snabbhet och uthållighet

— han hade upprepade gånger segrat på den största brukliga

distansen, 1 \ engelsk mil — och hans blod hörde till det yppersta,

som inom fullblodsafveln funnes att tillgå. Med hänsyn till denna

senare förmån ansåge sig styrelsen böra framhålla, att Fleurons fader,

Saxifrage, som sjelf vant en utomordentligt seg och ihärdig häst, lemnat

en talrik afkomma af bästa beskaffenhet. Utmärkande för Saxifrages

afkomma vore nemligen eu sällsynt härdighet och uthållighet. Om

det således vore ett faktum, att Fleuron sjelf ännu icke hunnit vinna

erkännande på afvelns område, kunde han dock erbjuda de bästa garantier

för, att han äfven såsom reproduktör skulle rättfärdiga de förhoppningar,

som knutits vid hans införlifvande med den svenska fullblodsstammen.

I sammanhang härmed har styrelsen äfven påpekat, att på de

senare åren ett ej ringa antal fullblodsston blifvit infördt hit till landet.

Det vore derför af vigt, att vid statens hingstdepoter äfven funnes

uppstäda några till fullblodsafvel lämpliga, till eu högre klass hörande

fullblodsbeskällare. Detta syntes nemligen styrelsen vara enda sättet

att uppmuntra en produktion, hvilken möjligen i en framtid skulle

kunna befria uppfödaren från nödvändigheten att inköpa större delen

af sitt afvelsmaterial i utlandet och sätta styrelsen i tillfälle att oftare,

än hittills kunnat ske, remontera statens fullblodsstam inom landet.

Men så länge i Sverige endast helt undantagsvis producerades till afvel

dugliga beskälare af fullblodsklassen och äfven de bästa bland våra

inhemska fullblodshästar med hänsyn till exteriör, blod och bedrifter

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

39

stode långt under sådana exemplar som Fleuron, Styrax, Carrousel,

Reform och andra för statens räkning importerade hingstar, ansåge sig

styrelsen i hästafvelns intresse vara förpligtad att uppsöka de källor,

der hon kunde vara säker på att, om än till ett högre pris, erhålla

fullgodt material.

Att styrelsen ingalunda försmådde det inhemska afvelsmaterialet,

när det svarade mot de fordringar, styrelsen måste ställa på en god

landtbeskällare, framginge för öfrigt af den omständighet, att de vid

Strömsholms hingstdepot uppstäda beskällarne icke, såsom revisorerne

anmärkt, samtliga vore inköpta från utlandet, utan att tjugu af det till

sjuttiosex stycken uppgående antalet vore uppfödda inom landet dels

å Ottenby och dels hos privata uppfödare, samt att äfven under sistförfluten

året flera inom landet födda hingstar, dock ej af fullblod,

blifvit för statens räkning af styrelsen inköpta.

Då fullblodsbeskällare under en följd af år varit vid statens hingstdepoter

och äfven hos enskilde inhemska hästuppfödare uppstälda samt,

på sätt stuteriöfverstyrelsen meddelat, ett ej ringa antal fullblodsston

under senare tiden blifvit hit till landet infördt, förefinnes, enligt utskottets

förmenande, utsigt till att tillgången på afvelsmaterial af fullblod

skall framdeles blifva så ökad, att behofvet af fullblodsbeskällare

. må kunna delvis fyllas inom landet och att sålunda inköpen till högt

pris af utländska fullblodshingstar må kunna inskränkas. Utskottet

föreställer sig också, att, om hingstdepoterna söka att genom inköp

inom landet tillgodose sitt behof af fullblodsmaterial, de inhemska hästuppfödarne

skola i samma mån vinnlägga sig om att öka produktionen

af sådan material.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att revisorernes förevarande framställning icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

Kammarkollegium.

§ 14.

(Rev. ber. pag. 228 och 229; uti. pag. 563 och 564.)

råd förvaring Revisorer, som besökt det dels i nedra bottnen i kammarrättens

af kammar- hus samt dels i de s. k. tornrummen och å vinden i gamla kungshandUngar.

huset inrymda kammararkivet, hafva dervid trott sig finna, att det

otillfredsställande skick, hvari detta under en längre tid vanvårdade

arkiv befunne sig, till en stor del kunde tillskrifvas beskaffenheten af

de lokaler, som vore upplåtna för detsamma. Dessas belägenhet på

tre olika ställen medförde redan i och för sig afsevärda svårigheter.

Besvärade af mörker och delvis af fukt samt i saknad af eldstäder,

vore de synnerligen olämpliga till förvaring af arkivhandlingar. Härtill

komme, att på grund af arkivets störa omfattning och betydande årliga

tillväxt utrymmet måst anlitas i högre grad, än lämpligt varit. Sålunda

vore t. ex. hyllorna förlagda så nära hvarandra, att, när akter

skulle från högre belägna fack nedtagas, stege ej kunde användas,

utan man måste uppstiga på något af närstående hyllas lägre fack,.

hvarigenom naturligtvis de der förvarade arkivalierna utsattes för skada.

Vidare vore afståndet mellan de olika facken i samma hylla på flera

ställen så ringa, att arkivalierna måste förvaras i liggande ställning,

hvilket medförde stor olägenhet vid deras begagnande, såväl på grund

af svårigheten att återfinna desamma som genom deras nötning vid

utdragningen och inskjutningen. Att olägenheterna af det bristande

utrymmet i arkivet komme att alltmer göra sig gällande, framginge,

bland annat, deraf, att tillväxten af arkivalier alltjemt ökades och för

närvarande upptoge omkring 80 sträckmeter för år.

Kammararkivets brister och dess otillgänglighet för forskaren

föranleddes dock ej allenast af lokalernas underhaltighet, utan jemväl

af det oordnade skick, hvari arkivalierna befunne sig, hvartill komme

saknaden af fullständigt registratur, i det att ej andra register funnes,

än några, som vore uppgjorda i slutet åt 1700-talet, men som då voro

långt ifrån fullständiga. Sedan 1897 års Riksdag på enskild motionärs

förslag till ordnande och registrerande af kammararkivets handlingar

för år 1898 beviljat ett extra anslag af 5,000 kronor, och då antagas

kunde, att tillräckligt belopp komme att äfven af följande Riksdagar

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

41

för ändamålet beviljas, borde kunna förväntas, att inom kammararkivet

nödig ordning i afseende å arkivaliernas uppställning och förteckning

omsider och så fort sko kunde åstadkommes.

Af största vigt för dessa betydelsefulla handlingars bevarande

från förstörelse och för deras tillgodogörande för forskningen vore

emellertid, att arkivet blefve förflyttadt till rymligare och ändamålsenligare

lokaler än dess nuvarande; och revisorerne förestälde sig, att,

sedan Riksdagen numera beträdt den väg att låta anordna i landsorten

befintliga slottsbyggnader till landsarkiv, derigenom möjligen skulle,

sedan andra mindre vigtiga arkivalier öfverförts till landsarkiven, kunna

beredas utrymme inom hufvudstaden för ett tidsenligt hysande af

kammararkivets handlingar.

Beträffande revisorernes ofvan omförmälda framställning har

kammarkollegium i utlåtande den 14 januari innevarande år, jemte

åberopande af ett i förevarande ämne till Kongl. Maj:t afgifvet utlåtande

af den 19 november nästlidet år, vitsordat, att det vore af största vigt

att för kammararkivet så fort ske kunde bereddes rymligare och ändamålsenligare

lokaler än dess nuvarande vare sig genom nybyggnad

eller ombyggnad för ändamålet af någon å Riddarholmen befintlig

byggnad. Förenämnda först den 19 november 1897 afgifna utlåtande

är föranledt af Kongl. Maj:ts bref till kammarkollegium den 9 september

1892, deri Kongl. Maj:t med anledning af väckt fråga om beredande

af ökadt utrymme för kammararkivet, jemte det föreskrift meddelades

om öfverlemnande från nämnda arkiv dels för alltid af vissa handlingar

till riks- och slottsarkiven, dels såsom deposition till riksarkivet af

handlingar intill 3,000 hyllfot att förvaras i de utaf detta arkiv disponerade

hvalfven under kongl. slottets nordvestra flygel, anbefalde

kollegium att inkomma med yttrande, huruvida och i hvilken utsträckning

i kammararkivet förvarade handlingar lämpligen kunde förflyttas till

kronan tillhörig plats utom hufvudstaden, och meddelas i detta utlåtande,

dels att numera de handlingar, hvilka sålunda skulle för alltid till

andra arkiv öfverlemnas, frånskilts kammararkivet och att till slottshvalfven

såsom deposition förflyttats handlingar till en längd af 2,300

hyllfot, dels ock att af de handlingar, hvilka för närvarande förvarades

i kammarkivets egna lokaler, icke några afsevärda serier vore af den

natur, att de lämpligen borde till ort utom Stockholm förflyttas.

Af de handlingar deremot, hvilka såsom deposition öfverlemnats

till riksarkivet, ansåge kollegium en dylik förflyttning utan afsaknad

kunna ifrågakomma beträffande:

Eib. till Riksd. Prot. 189S. 4 Sami. 1 Afd. 37 Häft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

l:o) summariska räkningar öfver kronans uppbörd, 49 band,

2:o) handlingar angående bränvinstillverkningen i riket, 892 band,

3:o) d:o angående stämpelpappersuppbörden i riket, 515 band,

tillhopa 340 hyllfot, men skulle syftet med en sådan förflyttning vara

beredande af ökadt utrymme för kammararkivet, skulle det för fyllande

af de sålunda ledigblilvande 340 hyllfoten i hvalfven under kongl.

slottets nordvestra flygel, liksom ock af de 700 hyllfot, kollegium ännu

hade att derstädes disponera, blifva nödvändigt från arkivet såsom

deposition afskilja sådana för arbetet derstädes och för allmänheten

jemförelsevis vigtiga handlingar som Göteborgs stads räkenskaper,

Upsala och Lunds akademiers jordeböcker och räkenskaper samt Stockholms

städs räkenskaper.

Detta kunde naturligen ej vara lämpligt, och vore i allt fall med

en tillökad hyllängd af endast 1,040 fot ingalunda tillräckligt sörjdt

för arkivets behof af utrymme.

Visserligen hade genom det på grund af 1892 års kongl. bref

verkstälda öfverlemnande af handlingar till andra arkiv det resultat

vunnits, att samtliga de kammararkivets handlingar, hvilka förut legat

på golfvet och i fönsternischerna, kunnat uppsättas å hyllor, men hade

också för detta ändamål hela det lediga hyllutrymmet tagits i anspråk.

För så vidt ökadt utrymme ej bereddes kammararkivet, vore det sålunda

ej vidare i stånd att till förvar från kammarrätten mottaga de granskade

räkenskaper, hvilka hittills derifrån öfverlemnats och för hvarje år

upptagit allt större plats, för närvarande omkring 250 hyllfot per år.

Härtill komme, att af den nuvarande lokalen icke blott den nedersta

våningen vore besvärad af fukt, som skadade der förvarade arkivalier,

utan äfven de öfriga våningarne icke kunde uppvärmas; ,att tillgången

på arbetslokaler för arkivets tjenstemän och enskilda forskare vore allt

för begränsad, och att hela lokalen icke kunde tillräckligt skyddas

mot eldfara.

Då sålunda den nuvarande lokalen knappt i något afseende motsvarade

fordringarne på ett arkiv, skulle det utan tvifvel vara högeligen

önskvärdt, att en ny arkivbyggnad kunde för de der förvarade

dyrbara samlingar uppföras, eller åtminstone att vare sig kammarrättens

eller marinförvaltningens eller något annat å Riddarholmen

beläget hus kunde för ändamålet lämpligen ombyggas, men då en dylik

anordning väl svårligen kunde vidtagas förrän i samband med det

gamla riksdagshusets disposition till embetslokaler, så tilläte sig kammarkollegium

endast att hos Kongl. Maj:t begära åtgärder för de under

närmaste framtiden mest oundgängliga behofvens fyllande.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

43

Härutinnan ansåge sig kollegium böra anföra, dels att åtminstone

eu del af de i arkivets nedersta våning förvarade handlingar måste af

ofvan anfördt skäl med snaraste undanflyttas, dels att ökadt, utrymme

borde beredas för att i de öfriga arkivvåningarne kunna utföra det

närmast förestående arbetet med handlingarnes ordnande samt från

kammarrätten fortfarande mottaga granskade räkenskaper, dels ock att

de tillgängliga uppvärmda arbetslokalerna knappast vore tillräckliga

för arkivets ordinarie tjensteman jemte de personer, som skulle sysselsättas

med redan beslutade ordnings-, registrerings- och lagningsarbeten,

hvadan under närmaste tid icke kunde i arkivet beredas plats

för de enskilda forskare, som behöfde begagna arkivets handlingar,

derest icke arbetslokalerna blefve utvidgade; och hade kollegium derför,

under hänvisning till det af komiterade för utredning angående byggnadsplatser

för nytt riksdagshus och ny riksbank uti deras betänkande

den 29 november 1884 väckta förslag om upplåtelse till kammararkivet

af marinförvaltningens hus, hemstält, att, intilldess mera omfattande

åtgärder hunne vidtagas, åtminstone de lokaler i nedra bottnen af marinförvaltningens

och kammarrättens hus, hvilka lämpligen kunde med

kammararkivet förbindas, måtte, så snart ske kunde, varda till arkivet

öfverlåtna.

Beträffande det af revisorerne anmärkta, vanvårdade och oordnade

skick, hvari de i kammararkivet förvarade arkivalier befinna sig,

torde rättelse vara att emotse, sedan Riksdagen numera beviljat särskilda

anslag för arkivets ordnande; och hvad kammararkivets olämplighet

och otillräcklighet för inrymmande af dit hänvisade arkivalier

vidkommer, torde, sedan kammarkollegium omsider till Kong}. Maj:t

afgifvit infordraat yttrande i ämnet, erforderliga åtgärder för ett tidsenligt

hysande af ifrågavarande handlingar komma att af Kongl. Maj:t

vidtagas, dervid Kongl. Maj:t icke lärer underlåta att taga i öfvervägande

i hvad mån till landsarkiven i Vadstena, Upsala och Lund,

om hvilkas inrättande förslag hos Riksdagen föreligger, må kunna

öfverlemnas en del i kammararkivet hittills förvarade arkivalier.

Då sålunda omförmälda ärende för närvarande är föremål för

statsmagternas särskilda uppmärksamhet, hemställer utskottet,

att revisorernes förevarande framställning icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

Ang. eganderättsförhållandena

med afseende

ä den

till Husqvarna

gevärsfaktori

upplåtna

mark.

§ 15.

(Rev. ber. pag. 229—242; uti. pag. 567 och 568.)

Under erinran, hurusom osäkerhet i eganderättsförhållandena ofta

inom vårt land uppkommit derigenom, att kronan upplåtit viss jord

för befrämjande af vissa allmännyttiga,företag, men dessa företag sedermera

afstannat utan att jorden återgått till kronan, hafva revisorerne

framhållit vigten af att, der sådan osäkerhet förefunnes, rättsförhållandena

måtte vederbörligen ordnas. Med afseende härå och då revisorerne

trott sig finna, att Husqvarna gevärsfaktoris eganderätt till hela den

från statsverket upplåtna mark, hvarå faktoriet vore anlagdt, af förenämnda

anledning icke vore fullt klar, hade revisorerne låtit anställa

en undersökning i detta ämne, hvilken undersökning ledt till följande

utredning.

Husqvarna gevärsfaktori eller, såsom det i äldre handlingar jemväl

benämndes, Jönköpings faktori ansåges omkring år 1680 hafva

anlagts af hofrådet Gustaf Qveckfeldt, som derefter afyttrat detsamma

till Kongl. Maj:t och kronan.

Den 14 juli 1690 hade Kongl. Maj:t uppdragit åt reduktionskommissionen

att föranstalta om förvärfvande till faktoriet af hemmanet

Södergården, och genom afhandling den 1 februari 1692 hade Qveckfeldt

å egna och medarfvingars vägnar till Kongl. Maj:t och kronan

afstått berörda hemman, Södergården, med dertill hörande tvenne »enfota

qvarnar» mot vederlag. Hemmanet, som i Qveckfeldts hand varit

frälse, hade derefter omförts till krono, hvilken dess natur, bestyrkt af

Jönköpings läns qvarnkommissions protokoll af år 1697, allt framgent

bibehållits; och hade förändring häri icke varit ifrågasatt, förrän nuvarande

innehafvaren af Husqvarna, eller Husqvarna vapenfabriksaktiebolag,

i skrifvelse till Konungens befallningshafvande i Jönköpings län

den 12 december 1896 anhållit att få skatteköpa hemmanet, hvarom

längre fram i redogörelsen kom me att vidare förmälas. Dock hade

faktoriet genom kongl. brefvet den 15 februari 1715 (punkt 6) erhållit

befrielse från skatter för Södergårdens egor.

Genom sistberörda kongl. bref hade faktoriet eller, måhända rättare

sagdt, dess dåvarande faktor J. Ehrenpreus erhållit sina privilegier,

omfattande, utom nyssnämnda förmån af skattefrihet för Södergården,

»fullkomlig disposition» af faktoriet, rätt att antaga folk och uppehålla

disciplin, frihet att, om mera kunde tillverkas än krigskollegium be
t
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

45

höfde, för egen räkning sådant utföra med rätt att effekterna in- och

utrikes försälja, eftergift af lilla sjö- och landtullen för alla materialier,

som erfordrades för faktoriets drifvande, äfvensom af stora sjö- samt

lilla sjö- och landtullen på alla vid faktoriet förfärdigade effekter, som

utskeppades till främmande orter eller till andra orter inom landet för

försäljning, tillåtelse att, i fall af brist på egen skog, kola och hugga

på kronohemman och allmänningar i Jönköpings, Skara och Elfsborgs

län, frihet för folket från knekte- och båtsmanshåll samt värfning, frihet

från inqvartering, mantalspenningar m. m. samt konfirmation af

»förra privilegier»; hvarjemte-(i 11 punkten) stadgats, att, om faktoren

Ehrenpreus skulle uppfostra någon son eller måg, som vore så skicklig

att drifva detta verket efter honom som någon annan, så ville Kongl.

Maj:t i anseende till faktorens härvid visade flit och idkesamhet uppå

en sådan hafva confererat faktoriebeställningen vid detta manufaktoriet

efter faktoren Ehrenpreus’ afgång under samma privilegier, som här

förmältes; dock måste derom vid sådant tillfälle först ansökning göras.

Efter J. Ehrenpreus hade Fredrik Ehrenpreus, hvilken benämndes

öfverdirektör, haft anställning vid faktoriet, som fortfarande var i kronans

ego och besittning.

Emellertid hade, enligt hvad i Secreta utskottets skrifvelse till

Kongl. Maj:t den 19 oktober 1756 meddelats, gevärsfaktorierna i riket,

»i anseende till deras slätta tillstånd så mycket mera sysselsatt Secreta

utskottets omtanka», som utskottet å ena sidan funnit, att dessa fabriker

efter dåvarande inrättning vore »för Kronan tärande och kostsamma»,

men å andra sidan nogsamt vore öfvertygadt, »att de kunde blifva

ibland de nyttigaste verk för Riket, om de blefve efter deras ämne inrättade

och skötte». Vidare hade utskottet framhållit, »att factorierna

icke äro på den fördelaktigaste foten inrättade och vidt skiljde från

det påsyftade tillstånd att kunna tillverka godt gevär för så lindrigt

pris, att vi skulle kunna med någon betydande fördel afsätta detsamma

på utrikes orter». Hufvudfelen hade utskottet funnit bestå uti en origtig

arbetsordning m. m., »uti någon brist på rörliga verk eller vattenbyggnader,

men förnämligast deruti, att factorierna drifvas för Kronans

räkningD. Som gevärsfaktorierna, fem till antalet, vore kronan tillhöriga,

så hade deras välstånd dittills endast varit grundadt på kronoleveranserna,

men utskottet hade vid flere riksdagar nogsamt funnit ogörligheten

för kronan att förse dess gevärsfaktorier med tillräckligt arbete

och derföre vid sista riksdagen fallit på den tanken, att de kunde

bättre skötas och förkofra sig till vinnande af gevärstillverkning till

utskeppande på utrikes orter, om de komme i enskildes händer, till

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

början hvaraf på försök Secreta utskottet då hos Kongl. Maj:t anhållit,

att Norrtelje faktori måtte till arrende utbjudas mot vissa vilkor och

fördelar, som man trott vara för privata personer nog lockande. Men

ingen hade velat detta faktori under arrende mottaga. Utaf allt detta

hade utskottet blifvit närmare öfvertygadt om nyttan och görligheten

af bättre pris vinnande på svenska geväret samt dess afsättande på

utrikes orter och funnit, att det enda och säkraste medlet dertill vore,

att kronan afstode gevärsfaktorierna till privata personer på sätt och med

de vilkor, som ett skrifvelsen bifogadt upplåtelsebref närmare utvisade, och

hvartill de vid gevärsfaktorierne, utom vid Norrtelje, nu varande Directeurer

eller Faktorer, om de med vilkoren åtnöjdes, skulle vara närmast berättigade,

såsom de der blifvit af kronan antagne och genom öppen fullmagt

förordnade till dessa manufakturverks förvaltning, dem de i flere år

förestått och således om deras beskaffenhet och drift bästa kunskap

och erfarenhet egde.

Secreta utskottet hade gjort sig underrättadt, att utom vattenverken,

som vid alla faktorierna voro i temligen godt stånd, jemte

några klensmedjor och lastbodar, funnes vid Jönköpings faktori % kronohemman

och en byggning för öfverdirektören, vid Örebro ett embetshus,

som nyttjades af faktoreu till boställe, £ hemman i Näsby, som vore

inlöst till några kreaturs underhållande för handtverkarne, samt en

täppa för bodarne; men att af 122 £ knektefrihetshemman, hvilka

varit anslagne till ersättning för de smeders hemman, som blifvit inrotade,

vore ej mera än 43 £ i behåll, hvilka senare hemman numera,

sedan faktoriet lemnades till faktoren, komme att till kronan indragas;

att utom nämnda byggnader egde öfverdirektören vid Jönköpings faktori

ett bajonett-slipverk och en hammare till pipämnens uträckning och

smide till verkens reparationer, samt att de gamla handtverkshusen

vid samma faktori vore så alldeles förfallna, att de, om faktoriet skulle

på gamla foten drifvits, hade måst ånyo uppbyggas, hvartill allena

16,000 daler sint erfordrats.

Sedan utskottet framhållit, att öfverlemnandet af kronans gevärsfaktorier,

»som i dess egen hand är henne sjelf till egen last», till

private perBoner kunde anses för ett beständigt kapital, som inom några

år blefve ansenligt fruktbärande, genom det kronan erhölle lindrigare

pris på geväret, utom den förmånen att tillskynda riket en förr ovanlig

nationel vinst genom gevärets utskeppning till främmande orter, hade

utskottet — som »till ett så stort ändamåls vinnande» trodde det vara

alldeles oundgängligt och billigt, att publieum understödde »de anstalter,

som skulle sätta de private faktorierna i stånd att bringa dem till be
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

47

bong verkställighet» — anfört, att kronan borde till faktorierna införskaffa

en stam af skicklige handtverkare och öppna vägen för den

utrikes gevärshandeln och att faktorierna, »som omöjligen kunde i

första början hålla pris med utlänningen» måtte med utskeppningspremier

från 12 till 25 procent understödjas, till dess inrättningarna

kommit i stånd och gevärshandeln utomlands blifvit gångbar.

»Dessa äro de hjelpmedel till gevärsfaktoriernas uppkomst», så

hade Secreta utskottet afslutat sin skrifvelse, »som Eders Kongl. Maj:ts

Secreta utskottet i underdånighet bort vid handen gifva med lika underdånig

anhållan, det täcktes Eders Kongl. Maj:t om verkställigheten

häraf vederbörande i nåder förständiga.»

Det med Secreta utskottets skrifvelse följande »projekt till vilkoren

vid Gevärs Factoriernas upplåtande till Private Personer», innehöll

bland annat, följande:

l:o) »Upplåter Kongl. Maj:t och Kronan Factoriet med strömdrag,

Byggnader, Inventarier och flere tillhörigheter, med all den rätt, som

Kronan innehafver N. N. till evärdelig egendom att dermed göra och

låta efter som han bäst och nyttigast finner, samt verket med egen

omkostnad drifva och underhålla, i följd hvaraf Factoriet, äfvensom

annan dess välfången egendom må gå i arf och köp, men detta allt

med det uttryckliga förbehåll, att Factoriet, i hvars hand det vara må,

aldrig må förfalla, utan ständigt till gevärstillverkning upprätthållas.

2:o) Till den ändan skola kronoleveranserna delas emellan Factorierna

i följande proportion och denna proportion, då årliga kronobeställningarne

icke öfverstiger 4,000 Musquetter med dertill hörande

Bajonetter, emedlertid och till dess Ronneby Factorie kommer i stånd,

då det äfven i denna kronoleverants bör deltaga, blifver lika så beständig

som ägande- och besittningsrätten, nemligen:

Jönköpings Factori....................................... 1,500

Norrköpings „ 750

Söderhamns „ 750

Örebro ,, 500

Norrtelje ,, 500

tillsammans st. 4,000 Musquetter

med dertill hörande Bajonetter, men hvad som öfverstiger 4,000 Gevär

om året, må Kronan ega frihet genom öppen auction utbjuda och beställa

hos den af inrikes Gevärs Factorierne, som ger bästa priset.»

På grund af Secreta utskottets förberörda skrifvelse med ofvan
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

anförda projekt samt Kongl. Maj:ts deraf föranledda bref den 26 Oktober

1756 hade kongl. krigscollegium den 13 september 1757 åt öfverdirektöreu

Fredric Ehrenpreus utfärdat ett så lydande upplåtelsebref:

»Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs Collegii Vi underskrifne etc;

Göre veterligt: Att såsom Hans Kongl. Maj:t Vår Aller Nådigste

Konung, genom utfärdade skrifvelse till Oss, af den 26 sistlidne Oktober,

Aller Nådigst behagat förklara, huru som å ena sidan funnits, att

Gevärs Factorierne i riket efter nu varande inrättning äro för Kronan

tärande och kostsamma, samt att ogörligt blifver förse dem med tillräckligt

kronogevärsarbete; men att de å andra sidan kunna blifva de

nyttigaste verk, om de blifva efter deras ämne inrättade och skötte,

hvarigenom ett bättre pris kunde vinnas på Svenska geväret samt afsättning

på utrikes orter, till hvilka nyttiga ändamåls vinnande Hans

Kongl. Maj:t Aller Nådigst funnit vara det ena och säkraste medlet,

att Kronan afstår Gevärs Factorierna till private personer, hvartill Hans

Kongl. Maj:t Aller Nådigst förklarat öfver Directeuren Fredric Ehrenpreus

närmast berättigad, såsom förut antagen och med öppen fullmagt

om Factoriets förvaltning försedd; alltså till underdånigst följe deraf,

hafve Vi velat upplåta, efter som Vi härmed och i kraft af detta

Vårt öppna bref, på Hans Kongl. Maj:ts Vår Aller Nådigste Konungs

vägnar upplåte till Öfver Directeuren ädle och välbördig Fredric Ehrenpreus,

Jönköpings och Husqvarna Gevärs Factori, med följande vilkor,

nemligen:

l:o) Med strömverk, byggnader, inventarier och flere tillhörigheter,

med all den rätt, som Kronan det innehafver, Öfver Directeuren till

everdelig egendom, att dermed göra och låta, eftersom Öfver Directeuren

bäst och nyttigast finner, samt verket med egen omkostnad

drifva och underhålla, i följd hvaraf Factoriet äfvensom annan Öfver

Directeurens välfångna egendom må gå i arf och köp, men detta allt

med det uttryckliga förbehåll, att Factoriet, i hvars hand det vara må,

aldrig får förfalla, utan ständigt till gevärstillverkning upprätthållas.

2:o) Till den ändan skola Krono Leverantserne delas emellan

Factorierne, då årliga kronobeställningarne icke öfverstiga 4,000 Mousquetter

med dertill hörande bajonetter, i sådan proportion, att Husqvarna

Gevärs Factorie får årlig beställning af 1,500 Mousquetter och

lika många bajonetter, intill dess Ronneby Factorie kommer i stånd,

då det äfven uti förenämnde antal af 4,000 Mousquetter och bajonetter

kommer att deltaga, och blifva lika så ständig Leverant som de öfrige

Gevärs Factorierne. Men hvad som öfverstiger 4,000 gevär om året,

skall Kronan ega frihet genom öppen auction utbjuda och beställa hos

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

49

den af inrikes Gevärs Factorierne, som gifver bästa priset; men skulle

öfver Directeuren brista i sin Leverant^, så skall samma Leverant^ för

den gången öfver Directeuren till straff delas emellan de andra Factorierne;

dock skall Husqvarna Factorie derföre icke förlora sin rätt,

utan i den händelsen Leverantsen vid detta Factorie skulle ett, högst

2:ne år å råd brista, så skall öfver Directeuren blifva sin rätt förlustig

och icke få sälja och afstå Factoring utan eger då Kronan frihet att

lemna Factoriet till annan man, som förmår prestera prestanda, i

hvilken händelse likväl öfver Directeuren bör för dess å Factoriet gjorde

förbättringar njuta ersättning af Kronan eller den tillträdande---—»

I skrifvelse till Kougl. Maj:t den 20 februari 1770 hade Secreta

utskottet anmält, hurusom utskottet af kongl. krigskollegii riksdagsberättelse

med bekymmer inhemtat de flera svårigheter, som tryckte

gevärsfaktorierna och ännu hindrade de hufvudafsigter, som med deras

första inrättning, såväl som upplåtande sedermera till private egare

varit påsyftade. Ibland dessa svårigheter förekomme först den osäkerhet,

hvaruti f aktorieinnehafvarne sig befunne om oqvald och orubbad besittning

enligt upplåtelsebref v en af faktorierna, så länge de fullgjorde de

deruti foreskrifna vilkoren. y>Wid sista Riksdag», yttrade utskottet,

-»hade dåvarande Secreta utskott ansett upplåtelseafhandling en som år 1756

blifvit tillstyrkt endast såsom på försök sluten och medelst afgifvet betänkande

till Riksen Ständers plena hemstält, om icke samma afhandling

borde häfvas och faktorierna återtagas till Kronan och på sätt som

tillförene förvaltas emot återbetalning till factorie förvaltarne af hvad

de bevisligen kostat hvar på sitt verk.» Efter erinran att vid 1761

års riksdag ej åtal skett, och att vid sista riksdagen två stånd ej befattat

sig med Secreta utskottets då gjorda hemställande, dervid Riksens

Ständer ej heller vid 1770 års riksdag lagt hauden, kunde Secreta

utskottet ej annat finna än att — när och på de skäl, Secreta utskottet

hos Kongl. Maj:t vid 1752 och 1756 årens riksdagar andragit, faktorierna

vore innehafvarne upplåtna till everdlig ego med de uttryckliga förbehåll,

att hvart Faktorie i hvars hand det vara måtte, aldrig finge förfalla,

utan ständigt till gevärstillverkning upprätthållas, och att innehafvaren

i fall den beställa leverantsen vid faktoriet skulle ett, högst tvenne

år å rad brista, skulle vara sin rätt förlustig och icke få sälja eller

afstå faktoriet, utan Kronan egde frihet att lemna faktoriet till annan

man, som förmådde prestera prestanda — faktoriernas upplåtande och

idkande af private personer såsom proprie egendom vore Kronan

förmånliga, hvilken dermed undginge afl kostnad på deras vidare

byggning och underhållande samt allt äfventyr af medel, som till uppBih.

till lliksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Åfd. 37 Häft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

handling och aflöning tillförene måst lemnas faktorerne i händer, hvartill

förfarenheten lade, att en annans egendom och goda sällan så väl

och ömt sköttes, som ens enskilda. Sällsamma exempel gälde icke

deremot, och de finge mera tillegnas en ovanlig samvetsömhet än den

borgerliga lagens kraft. Således och emedan afhandlingarna vid faktoriernas

upplåtande grundade sig på rikets verkliga förmån och Secreta

utskottet till befordran deraf i stöd af det oklandrade förtroende att i

dylika mål ensamt förordna, Riksens Ständer detsamma uppdragit, bemälta

afhandlingar tillstyrkt, dem Riksens Ständer ej heller sedermera

åtalt, mindre ändrat; och så vida rikets lag ej tilläde Kronan vid afhandlingar

annan rätt än undersåtare att efter behag hålla eller bryta

ord och afsked, utan tvärtom Riksens Ständer vid flera tillfällen vidkänt

en fullständig reciprocitet, och dessa afhandlingars häfvande dessutom

skulle förorsaka Kronan en betydlig och ganska kännbar kostnad

medelst ersättning af de vid faktorierna af förvaltarne gjorda förbättringar,

helst det icke vore Rikets Ständer värdigt eller med deras rättrådiga

tänkesätt instämmande att genom process afmatta och således

nödga förvaltarne att taga hvad efter ett vanskligt godtycke kunde

bjudas; ty anhölle Secreta utskottet, att Kongl. Maj:t täcktes framgent

i nåder handhafva och beskydda de medborgare, som dessa faktorier

undfått och mottagit såsom sin proprie egendom vid deras oqvalda besittning,

så länge de fullgjorde de uti upplåtelsebrefven för Kronan och

Riket betingade vilkor och skyldigheter.

Enligt »anteckningar angående Husqvarna Gevärsfactorie», som

vore till finnandes i riksarkivet, hade enligt syne- och inventeringsdokument

af den 24 oktober 1759 följande värden åsatts byggnaderna

vid Husqvarna:

kronans byggnader..................................... 3,150 Rdr 17 i öre

och faktorens eller emottagarens .................... 18,758 „ 14 f „

Husqvarna hade då bestått af Södergårdeu med skattlagd qvarn

samt Höggärdsängen. Angående den sistnämnda funnes i berörda

anteckningar följande meddelande:

»Höggärdsängen är enligt öfverenskommelse med faktoriegaren

afstådd till Hofrättsrådet Posse nemligen:

enligt Kongl. Resolutionen den 2 Aug. 1786

„ Kongl. Brefvet den 17 Nov. 1794 .......

it

den 22 Juli 1800

65

54

108

tnld

tt

tt

Summa 227 £ tnld.

■n

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

51

Var skatteköp! för 1,200 D:r Slint enligt Kongl. Krigskollegii

bref den 31 Juli 1770. Räntan 200 D:r S:mt = 66 Rdr 32 B. Kronan

förbehållen.

I ersättning för sistnämnda andel af Höggärdsängen erhöll

faktoriet hemmanet Tormenäs.»

Enligt förstnämnda kongl. resolution den 2 augusti 1786 hade

öfverdirektören Ehrenpreus till sin svärson, hofrättsrådet friherre

G. M. Posse upplåtit den del af Höggärdsängen, som omfattade torpet

Rosenlund med derintill stötande egor, hvarefter Posse anhållit att berörda

uppodlade egor finge skiljas från ängen, hvilken i det derå

utfärdade skatteköpebref ansågs förenad med Husqvarna gevärsfaktori.

Efter tillstyrkan af krigs- och kammarkollegierna hade Kongl. Maj:t

tillåtit denna uppodlings skiljande från den öfriga Höggärdsängen,

dock att en proportionerlig del af hela räntan utaf denna uppodling

framdeles utginge och i jordeboken densamma påfördes, samt att all

vidare söndring utöfver den nu uppgifna och afifattade vidd för framtiden

förbjödes. Den 17 november 1794 hade Kongl. Maj:t. bifallit

friherre Posses ansökan att ytterligare 54 tnld finge afskiljas mot

förbindelse af Posse att efter tunnlandtalet ansvara för årliga räntan i

penningar af ängen, men till svar å friherre Posses och Ehrenpreus’

är 1800 ingifna ansökan att återstående 180 \ tunnland af Höggärdsängen

måtte åt Posse upplåtas mot utbyte af skattekronoaugmentshemmanet

Tormenäs om 184 tunland hade Kongl. Maj:t i bref den 22

juli 1800 till krigskollegium yttrat: Datt ehuru Collegium ej mindre än

Kammarcollegium det nu ifrågasatta bytet med underdåniga tillstyrkande

understöd!, kunde Kongl. Maj:t så mycket mindre dertill lemna Nådigt

bifall, som Kongl. Maj:t under den 2 Augusti 1786 uttryckligen förbjudit

all vidare söndring af samma äng såsom till styrka och understöd

af Husqvarna gevärsfaktori anslagen, och hvilket vilkor genom

Nådiga brefvet den 17 November 1794 ej blifvit förändradt.»

Det ifrågasatta bytet hade likväl derefter antagligen beviljats.

I bref den 19 december 1683 hade, enligt hvad i revisionsberättelsen

vidare upplyses, Kongl. Maj:t anbefalt, att halfva hemmanet

Husqvarna med en mjölqvarn i strömmen, begge tillhöriga fru Carin

Törneskjöld, skulle genom byte förvärfvas, enär det vore för faktoriet

nödvändigt, helst innehafvaren af qvarnen erbjudit sig att mot den

skatt och ränta, densamma afkastade, göra byggmästaretjenst och

reparera allt hvad vid bruket behöfdes.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

Bytet hade verkstälts genom afhandling den 20 november 1685

med H. I. Ridderhielm, som då egde hemmanet. Sedan hemmanet

derefter blifvit omfördt till krono, hade räntan deraf anslagits till lön

åt byggmästaren vid krutbruket.

Enligt 1702 års jordebok hade hemmanet 1690 förmedlats till

V4 mantal, hvarefter hemmanet, vid hvilket funnes en tullqvarn, som

i jordeboken upptagits till tre tunnor bjuggmjöl, blifvit år 1707 raseradt

och med alla räntor tillagdt Husqvarna krutbruk.

Detta krutbruk hade enligt kontrakt den 16 december 1745 förvaltats

af Pehr Brehmer, men sedan han afvikit, hade Kongl. krigskollegium

antagit och förordnat kaptenen Jöran Ehrenpreus till förvaltare

af krutbruket och den 16 november 1778 upprättat kontrakt,

hvarigenom åt bemälde Ehrenpreus och hans arfvingar uppdragits förenämnda

krutbruk »med alla brukets tillhörigheter af byggnader, vattenverk,

materialier och instrumentalier samt allt hvad till hemmanet Norre

Gården, derå det anlagdt är, i ägor lydt och ännu lyder eller hädanefter

tillvinnas kan, med det uttryckliga förbehåll, att bruket der i alla tider

vidmagthålles, utan att Kongl. Maj:t och Kronan med någon kostnad

besväras». I fall af kontraktsbrott hade för första och andra gången

stadgats penningböter, men för tredje gången förlust af krutbruksförvaltningen;

deremot hade honom tillförsäkrats »att i alla andra fall för

sig, arfvingar och efterkommande oklandradt få behålla förvaltningen

öfver detta krutbruk».

Sedan Kongl. Maj:t genom skrifvelse till krigskollegium den 7

april 1783 förständigat, det åtskilliga förändringar med krutbruken i

riket så väl i anseende till arbetslönen som flere omständigheter rörande

kruttillverkningen m. m. pröfvats nödvändiga samt i anledning deraf

förordnat, att förnyade kontrakt med förvaltarne af nämnda verk skulle

upprättas, hade mellan kongl. krigskollegium och statskontoret å ena,

samt kaptenen Ehrenpreus å andra sidan afslutats kontrakt den 23

juni 1784, hvarigenom Ehrenpreus försäkrats så »för sig sjelf som fru,

barn och arfvingar en ständig och oqvald besittning af Husqvarna

krutbruk med dertill hörande hemmansdel, Norregården i Husqvarna

kallad, jemte alla nu varande hus, byggnader, krut- och mjölqvarnar

samt öfriga vattenverk och inrättningar och med alla dittills innehafda

rättigheter», och hade det blifvit kaptenen eller hans rättsinnehafvare

tillåtet att med vederbörligt bifall afstå besittningen till någon annan,

som pröfvades vara i stånd att densamma drifva och hvilken samt

arfvingarna efter honom komme att bruket och inrättningen efter behofvet

bygga och ständigt underhålla; dock hade undantagits krut
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:0 69. 53

magasinet med dertill hörande sjöbryggan och profkastningshuset,

hvilka, för kronans kostnad utan förvaltarens åtgärd komme att byggas

och underhållas.

Sedan fråga uppstått om förflyttning af Husqvarna krutbruk och

derom den 9 september 1795 slutits aftal med egaren af Husby kloster

krutbruk i Dalarne, hade kaptenen Ehrenpreas hemBtält, att hemmanet

Norregården måtte med Husqvarna gevärsfaktori förenas och åt Ehrenpreus

fortfarande få innehafvas. Genom kongl. resolutionen den 23

maj 1796, hvari förordnats om krutbrukets flyttning, hade Kongl. Maj:t

i anseende till hemmanets närbelägenhet till gevärsfaktoriet, med hvilket

detsamma nyttjade gemensamt vattendrag'', funnit skäligt tillåta, att

detta hemman måtte hädanefter gevärsfaktoriet åtfölja såsom detsamma

tillhörande och af kaptenen Ebrenpreus i sådant afseende innehafvas

med lika vilkor, hvarunder det varit krutbruket tillslaget, deremot det

honom skulle åligga att g ev är stillverkning en derstädes än vidare utvidga

och tillöka.

Enligt ofvan åberopade anteckningar om Husqvarna gevärsfaktori

hade i anledning af väckt fråga, att Kongl. Maj:t och kronan skulle

åter inlösa Husqvarna faktori, besigtning och värdering år 1818 anstälts

å faktoriet, dervid Norregårdens egor ej ansetts i värde böra

beräknas, emedan de voro utlemnade till och brukades af handtverkarne;
»Husen

på Norr- och Södergården

voro värda ...................................... 13,312 Rdr.

Södergården och Tormenäs gaf i

årlig inkomst 2,500 Rdr, således

värde ................................................ 41,666 Rdr 32 sk. 54,978 Rdr 32 sk.

Tillkommer beräknad vinst på ytterligare ökad till
-

verkning 1,000 Rdr motsvarande ett kapital af ... 16,666: 32. 4

Summa inlösen 71,645: 16.

Dessutom erfordrades för Factoriets projekterade

iståndsättning.................................................................... 36,637: 18. 4.

Summa, som hela förvärfningen (aqvisitionen) skulle _

kosta Kongl. Maj:t och kronan .................................. 108,282: 3 4. 4.

I jordeböckerna upptoges Husqvarna Södergården och Norregården

såsom kronoegendomar; förekommande derom i de två sistupprättade

jordeböckerna följande:

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

År 1825.

Crono hemman.

J '' -

Husqvarna Sorg. N:o 1. 1 mantal crono.

Jordeboksräntan:

Penningar .................................. ............. 13: 11 $

6 L$C smör .................................................. 3: 12. _

8 dagsverken .................. .......................... 24:_

8 åhriiga hästar ....................................... 38: 8.

4 konungz dito .......................................... 12: 9 |.

5: 5: 5

Mantalsränta ................................................ 6: 2 5: 5 f 11; 31.

Annota tioner:

Efter Kongl. Maj:ts Allernådigaste privilegium af den 15 februari

1715 njutes detta hemman fritt med alla räntor under Husqvarna Gevärsfactorie.

Ibm. Norregården N:o 2.

En raserad kronofjerding.

Räntor i ett för allt Penningar ......................................... 1: 32.

Annotationer:

Varit 1, men år 1707 Raserad under Husqvarna krutbruk och

räntor nu i ett för allt 10 Dr sint som njutes fritt under krutbruket

efter Kongl. Kammarcollegii utslag samt slutet arrendekontrakt med i

lifstiden Direkteuren Brehraer. Krutbruket nu förflyttat till Husby

kloster och Räntan underlagd Gevärsfactoriet.

Husqvarna N:o 3.

Ett krutbruk:

Förflyttat till Husby kloster i Dalarne likmätigt ordres af den 23

Nov. 1796 och den 2 Jan. 1797.

Ibm. Sorg. N:o 4.

1 kronoqvarn med 2 par stenar; jemväl är i samma ström upprättadt

ett borr- och Pipbruk under samma hemman.

Annotationer:

Innehafves utan skatt af framlidne Herr öfverdirekteuren Ehrenpreutz’

arfvingar under besittningsfrihet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

Ibm Norrg. N:o 6.

1 D:o qvarn med lika inrättning.

Annotationer:

Innehafves med lika frihet som för hemmanet Ibm är anfört.

Ibm. 1 Hel- och Perlgrynsqvarn med 1 par stenar.»

1877 års jordebok.

» Kr ono eg endomar.

Under allmän disposition.

Hemman:

Husqvarna N:o 1, 1 mtl.

Södergården

kronotionde

5 kbft 1.68 k:r Råg <.................................... 12: 60: 66

5 „ 1.68 „ Korn ..............................a: 9:92: 26 22: 43.

Anteckningar:

Enligt Kongl. Privilegium deu 15 Februari 1715 frinjuter Husqvarna

gevärsfaktori detta hemmans ränta, hvilken jemlikt Kongl. Kammar

Collegii bref den 28 Januari 1856 är från jordebok och räkenskaper

utesluten.

Krono.

Jordlägenheter:

Oförmedladt mtl. I, Husqvarna N:o 2. En lägenhet Norrg.

Anteckningar:

Har varit \ hemman, som år 1707 raseradt och med alla räntor

underlagdt Husqvarna krutbruk, men sedan krutbruket flyttats till Husby

kloster i Dalarne genom Kongl. Bref den 23 maj 1796 förklarats skola

anses såsom en tillhörighet under Husqvarna gevärsfaktori.

Räntan är från jordebok och räkenskaper utesluten enligt Kongl.

Kammar Collegii beslut den 28 Januari 1856.»

I skrifvelse till Konungens befallningshafvande i Jönköpings län

den 12 december 1896 hade Husqvarna vapenfabriksaktiebolag anmält

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

sig till skatteköp af kronohemmanet Husqvarna Södergården n:o 1 och

kronolägenheten Norregården n:o 2, men hade Konungens befallningshafvande

den 17 mars 1897 resolverat, att enär fastigheterna ej upptagits

i den af kammarkollegium enligt skrifvelse af den 13 oktober

1851 faststälda förteckning, utan kollegium fastmer enligt samma skrifvelse

med bilagor förklarat Husqvarna Södergården icke kunna till skatte

försäljas, ty och då vid sådant förhållande den omständigheten, att sökanden

icke innehade stadgad åborätt till omförmälda hemman och jordlägenhet

nu icke behöfde komma i betraktande, Konungens befallningshafvande

alltså, jemlikt kongl. kungörelsen den 15 december 1848,

funne ansökningen icke föranleda åtgärd.

I skrifvelse till kommerskollegium den 14 oktober 1896 hade W.

Tham såsom ordförande i styrelsen för Husqvarna vapenfabriks aktiebolag

anhållit, att kollegium i enlighet med stadgandena i kongl. förordningarne

den 19 september 1723 och den 24 januari 1720, jemförda

med kongl. kungörelsen den 11 december 1757 måtte förklara de af

aktiebolaget under ständig besittningsrätt innehafda hemmanet Södergården

och lägenheten Norregården icke nödiga för uppehållande af

rikets bergverk; och hade kongl. kommerskollegium genom resolution

den 23 oktober 1896 förklarat, att kollegium ur synpunten af bergshandteringens

intresse ej hade något att erinra mot att ifrågavarande

hemman och lägenhet blefve till skatte lösta af Husqvarna vapenfabriks

aktiebolag.

Härefter hade Tham i sin förberörda egenskap låtit till kammarkollegium

ingifva eu den 21 september 1897 dagteckuad ansökan, deri

han anhållit, att kollegium antingen måtte förordna om öfverförande

i jordeboken från krono till skatte af kronohemmanet ett mantal

Husqvarna n:o 1 Södergården och kronolägenheten Husqvarna n:o 2

Norregården, hvilka fastigheter af bolaget innehades med den rätt,

hvarunder de samma blifvit genom kongl. resolutionen den 26 oktober

1756 och derpå grundad^ kontrakt den 13 september 1757 såsom

tillhörigheter till Jönköpings och Husqvarna gevärsfaktorier till

öfverdirektören Fredrik Ehrenpreus öfverlåtna, eller ock förklara hinder

icke möta för skatteköp af ifrågavarande hemman och lägenhet, ehuru

de blifvit uteslutna från den genom kollegiets skrifvelse den 13 oktober

1851 faststälda förteckning öfver egendomar af krononatur, hvilka

finge till skatte försäljas.

Sistomförmälda ansökning vore fortfarande på kongl. kammarkollegiets

pröfning beroende.

Enligt af revkorerne inhemtad upplysning från domhafvanden i

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

57

Tvet.i härad hade Gustaf Sture och enkefru friherrinnan Charlotta Sture

år 1821 erhållit fastebref å »Gevärsfaktoriet Husqvarna med underlydande

1 s mantal kronoskatte Södre- och Norregård, qvarnlägenhet

och såg, samt ett mantal kronoskatte Tormenäs». Under åren 1871

och 1872 hade Husqvarna vapenfabriks aktiebolag erhållit fastebref å

»Husqvarna Söder- och Norregård 1 £ mantal kronoskatte i Hakarps

socken och Tormenäs, ett mantal kronoskatte i Rogberga socken». Om

sistnämnda hemman hade domhafvanden meddelat, att det sedan år

1821 varit i många händer och i sju särskilda fångeshandiingar försålts

till bolaget, som numera försålt detsamma till enskild person,

hvilken derå erhållit lagfart.

Revisorerne hade ansett detta ämne vara af så stor vigt, att revisorerne

velat bringa detsamma till Riksdagens kännedom.

Kammarkollegium har i ett den 21 januari innevarande år afgifvet

utlåtande angående revisorernes ofvanberörda uttalanden i fråga om

eganderättsförhållandena med afseende å den till Husqvarna gevärsfaktori

upplåtna mark till en början meddelat, att kollegium för sin

del vid nämnda utredning icke hade annat att erinra eller tillägga,

än att lägenheten Höggärdsängen eller, såsom den i jordeböckerna

benämndes, Höggärdet, blifvit på grund af kongl. bref den 19 maj

1741 såsom behöflig för gevärsfaktoriet upplåten på arrende åt faktoriets

dåvarande innehafvare, öfverdirektören Fredrik Ehrenpreus;

att bland kollegii skatteköpshandlingar funnes förvaradt ett den 31

juli 1770 dagtecknadt koncept till skatteköpebref å lägenheten för

bemälde Ehrenpreus, hvilket koncept angåfve skatteköpebrefvet såsom

utfärdadt af kammarkollegium — ej, såsom utredningen antydde,

af krigskollegium — och hvilket koncept icke upptoge något vilkor

om lägenhetens oskiljaktiga förblifvande vid gevärsfaktoriet, hvaremot

uti ett, som det ville synas, den 25 juli 1763 utfärdadt, men

sedermera år 1766 återfordradt dylikt skattebref nämnda med flere vilkor

syntes hafva varit intagna; att det i revisorernes utredning omförmälda

byte af en del utaf Höggärdsängen mot hemmanet Tormenäs

blifvit af Kongl. Maj:t genom bref den 5 maj 1802 medgifvet, hvarefter

krigskollegium, jemlikt i samma bref erhållet uppdrag att vidtaga

åtgärder till bytets fullbordande och att »ställa hemmanet Tormenäs i

lika förbindelse i afseende på faktoriet» och kronans säkerhet, som

Höggärdsängen dittills ålegat och åtföljt, under den 11 påföljande augusti

angående denna transaktion utfärdat bytesbref, hvarigenom bland annat

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami 1 Åfd. 37 Båft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

förklarats, att hemmanet Tormenäs dädanefter skulle till gevärsfaktoriets

understöd förblifva derifrån oskiljaktigt, utan att dock något äfventyr

för öfverträdelse härutinnan blifvit stadgadt; samt att hemmanet

Tormenäs uti såväl 1825 som 1877 årens jordeböcker för länet upptoges

under skattetitel med anteckning, enligt den senare, bland

annat, att hemmanet vore anslaget till understöd åt Husqvarna gevärsfaktori.

I öfrigt finge kollegium — som, vid det förhållande att den gevärsfaktoriet

anslagna fasta egendom icke stode under kollegii vård och

inseende, ansåge sig icke tillkomma att vidtaga eller föreslå åtgärd till

häfdande af kronans eganderätt till samma egendom, för så vidt sådant

med revisorernes framställning afsåges — endast upplysa, att kollegium

till pröfning förehaft den i revisorernes berättelse omförmälda, af

Husqvarna vapenfabriks aktiebolag hos kollegium gjorda ansökning

om öfverförande i jordeboken från krono till skatte af hemmanet Husqvarna

n:o 1 Södergården och lägenheten Husqvarna n:o 2 Norrgården

eller alternativt om skatteköp af nämnda fastigheter; dervid

kollegium, enär något förhållande ej visats vara för handen, som borde

föranleda till vidtagande af den sökta ändringen i jordeboken, samt

fastigheterna såsom tillhörigheter till gevärsfaktoriet, hvars egenskap

af inrättning för allmänt ändamål icke, såvidt handlingarne utmärkte,

upphört, förty må6te anses vara af natur att icke kunna till

skatte försäljas, förklarat ansökningen icke till någon kollegii åtgärd

föranleda.

Sedan uppmärksamheten blifvit fäst å ifrågavarande ämne och då,

på sätt revisorerne framhållit, det är af vigt att, der osäkerhet i rättsförhållandena

må anses förefinnas, dessa förhållanden varda vederbörligen

ordnade, har utskottet ansett en ytterligare utredning i föreliggande

ärende böra verkställas för utrönande, hvilka åtgärder i detta

hänseende skäligen böra vidtagas för tillgodoseende af kronans rätt

utan förnärmande af enskildes berättigade intressen.

Utskottet hemställer derföre,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kougl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa eu

närmare utredning i fråga om eganderättsförhållandena

med afseende å den till Husqvarna gevärsfaktori upplåtna

mark samt derefter vidtaga de åtgärder, hvartill

en sådan utredning må befinnas föranleda.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

59

§ 16.

(Rev. ber. pag. 242—249; uti. pag. 569.)

Jemväl i afseende å eganderätten till den kronomark, som upplåtits

till Finspongs styckebruk, hafva revisorerne trott sig finna någon osäkerhet

vara rådande. Med anledning häraf hade revisorerne, hvilka inom

den begränsade tid, som vore för revisorernes arbete tillmätt, icke

varit i tillfälle att åstadkomma en fullständig utredning i detta ämne,

dock låtit anställa en undersökning deri, af hvilken undersökning framgått

följande.

Vid Finspong hade ända sedan 1500-talet funnits ett bruk, som

drifvits för kronans räkning, men derefter öfverlemnats till besittning

af enskilde. År 1618 hade Finspongs gods lemnats såsom pant för

en fordran, som Louis de Geer hade hos kronan, hvarefter samme de

Geer, sedan han blifvit svensk medborgare, år 1641 inköpt godset

samt år 1646 derå erhållit fastebref. Någon tvekan om eganderätten

till säteriet hade derefter ej förelegat. Men hvad bruket anginge, hade

detta genom kongl. reduktionscollegii resolution den 19 september 1685

förklarats »för reducibelt, och Hans Kongl. Maj:t hemfallet med alla

uppburne och så väl af kommissarien sjelf som samtl. arfvingarne åtnjutne

räntors återfång ifrån 1641, då arrendet cesserade intill nu med

interesse å 6 pro cento», hvarom kammarkollegium, enligt dess registratur

för september 1685, notificerat de Geers arfvingar med begäran,

att de ett riktigt inventarium ifrån sig lemnade tillika med sina böcker

sådane som de med ed, der så påfordrades, skulle vilja vara förtänkte

att verificera, på det kollegium derutaf kunde se hvad man årligen af

samma bruk uppburit och åtnjutit. Samtidigt hade kollegium aflåtit

skrifvelse till landshöfdingen Axel Ståhlarm med begäran, att han

måtte bruket strax under kronan vederkänna och indraga samt jemväl försorg

draga, hur detsamma till en säker person kunde blifva på det

fördelaktigaste för Kongl. Maj:t bortarrenderadt.

Derefter hade bruket blifvit, enligt kontrakt den 20 januari 1686,

utarrenderadt under två år till Louis de Geer den yngre; och efter utgången

af nämnda arrendetid hade bemälde de Geer erhållit detsamma

enligt kontrakt den 1 juli 1689 på perpetuel! arrende för sig, barn och

arfvingar; och vore af handlingen härom enligt eu i kammarkollegium

tillgänglig afskrift så lydande:

»Kongl. Maij:t wij underskrift^ Respective Rådh, President och

Ang, eg anderätt

8} ör håll andena

med

afseende å den

till Finspongs

jern- och

styckebruk

upplåtna

mark.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

samtlige Cammar Råd. Giörom witterligit, att efter som det arrendecontract,

Collegium den 20 Ianuarii 1686, med Edle och wälborne Louis

de Geer den yngre på sin faders vägnar om Finspånga Bruukz häfd

och nyttjande allenast på 2:ne åhrs tyd skuta månde, är nu redo expirerat,

och det för Kongl. Maij:t tjenst och Interesse nödigt wara will,

åt om samma bruukz conservation och drifwande alt framgent något

wisst och säkert förorduat warder, hafwandes Hans Kongl. Maij:t förmedelst

Des nådige hijt till Collegium ankomne breeff daterat d. 11

Ianuarii 1686 lämbnat oss frije händer detta bruuk på det fördehlachtigaste

och säkraste sättet som sig kan giöra låta, att bort arrendera;

Fördenskull hafworn wij, så i anseende dertill, som och för dhe ansenliga

meliorationer och Byggnader Edell och Wälborne Louis de Geer

den älldre wid förber:de wärk nederlagdt, hvarigenom icke allenast

siälfva bruuket, uthan och dhe der till hörige adpertinentier äro brachte

uti det Esse och wälstånd, som dhe nu förtijden med Kongl. Maij:ts

stoora nytta och fördehl finnes, funnit bäst och säkrast under wisse

. Conditioner åt uplåta honom mehrbemälta Finspånga Bruuk, och alt

hwad der af dependera!- sampt med rätta där till hörer, till ett perpetuel

arrende, eftersom wij här med och i kraft af detta wårt öpne

bref och Contracht. på Kongl. Maij:ts vägnar, inrymme och uplåte honom

Wälborne Louis de Geer sampt hans hustru, barn och arfvingar

till ewärdeliga tijder, det till Kongl. Maij:t den 19 september 1685

återkallade Finspånga bruuk i Östergiötland under arrende, emot eu

åhrlig afgift af Sex hundrade dahler nu gångbart sölvermynt, hvilken

stipulerade arrendesumma han och hans arfvingar skola wara förplichtade,

widh hwart åhrs ända, begynnandes ifrån den 1 Ianuarii 1688:

antingen uti Linkiöpings Landt Cassa eller uti Kongl. Maij:tz Ränterij

här i Stockholm åt ärläggia och betalha, hwar emot honom och hans

arfwingar fölliande Conditioner låfvade och accorderade äre:

1) Skall det Wälborne Louis de Geer, hans Barn och arfwingar

fritt stå åt föröka och förbättra bruket med hambrar, ugnar och andra

wärk till sådana manufacturer af lärn, som han och dhe siälfwa Rådeligit

och nyttigt finna, och uti alt utan hinder efter egit behag och godt

tyckio åt disponera; dock der han några nye manufacturer der ärnar

inrätta, så måste han och dhe äfwen som alla andra sig först uti Kongl.

Maij:tz Bergs Collegio der om angifwa, och des tillstånd inhämpta.

2) Sedan accorderas och tillsäijes honom sampt hans Barn och

arfwingar till evärdeliga tijder, såsom af ållder åt betiena sigh af den

halfwa Hällestads grufwans malm till Bruuketz fort drifwande, allenast

åt han och dhe proportionaliter Contribuera till grufwans vid macht

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N.o 69.

61

hållande, och icke af Kongl. Bergs Collegio pröfvas grufvan så tilltaga,

åt. flera densamma nyttia kunna öfver det som till Finspånga Bruukz

tarf behöfwes.

3) Efter som inga giuterijer af ett slags malm allena giöras

kunna, tij tillätes Louis de Geer af Wånga grufwor åt sökia och uptaga

några malmstreck på Wånga gruf-Backarne eller och der uthom, då

lijkväl det, så vijda som Bergslagens nu i gång warande grufwors bearbetande

eij der af hindras och prasiudiceras, allenast åt han sig derom

uti Kongl. Maij:tz Bergs Collegio ingifwer.

4) Der näst emädan Bruuket och grufworna uthan skoug eij drifwas

kan, och på den orten finnes stoor brist och mangell af skoug,

så efterlåtes Louis de Geer sampt hans barn och arfwingar till Briiuketz

nödtorft åt nyttia de der omkringh liggande allmänningar, uthan

någon den wanlige afgiften derföre, som andre lijkväl i slijke fall

gifwa måtte.

5) Der jempte lämbnas och dem framför andra den frijheten af

alla deromkring liggande bönder, särdeles uti Hällesta, Wånga och

Rijssinge socknar, åt tilhandla sig så mycket kolli, som till detta för

arrenderade cronobruuketz nödwändighet och fortdrifwande betarfwas,

och det för billigt kiöp, uthan stegrande öfver wanligt bruk och markegång,

allenast åt allmogen deremot med deras betalning eij uppehållas;

och skole Kongl. Maij:tz betjente wara förbundne och förplichtade att

räckia arrendatorerne handen, så att allmogen i rättan tijd wid wijte till

giörandes infinna sig med deras kohl och malmkiörningar.

6) Såssom alle godsen kringom bruuket ligga på een förbjuden

och frijkallat ort, och det torde hända att hans Kongl. Maij:t framdeles

behagar att inlösa, antingen dhem alla eller en dehl deraf, hvar

igenom Bruuket kunde komma att lijda någon märkelig afsaknadt, och

således den stoora bekostuadt. Louis de Geer på själfwa bruuket anwändt

hafwer, blifwa fruktlöös. Alltså hafwe wij till förekommande af

een sådan olägenheet, sampt till Bruukelz desto bättre bestånd och

wid macht hållande i längden, velat å Kongl. Maij:tz vägnar, så och

uppå det nådigste tillstånd här med accordera och försäkra honom

Louis de Geer sampt hans barn och arfwingar, åt de till Bruuketz

fortdrifwande, så wijda han och dhe prsestera och fullgiöra dhe uti

detta contract stipulerade conditioner, skola till ewärdeliga tijder, fritt

och obehindratt för all lösen, få behålla af deras kiöpegods Ettusende

daler sölfvermynts Ränta, sådana som bäst kunna komma bruuket till

nytta, och dhem Louis de Geer siälf uthnämbnandes warder, hvilka

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande 69.

skola blifwa ifrån brunhet som Kongl. Maij:t och cronan tillhörer inseparable,

och således ifrån Publico eij abolinerade.

7) För alla richsdags och andra contributioner, som antingen

redan bewilliade äro eller här efter bewillias kunna, skall han sampt

hans barn och arfwingar Vara exiimerade och befrijade, ^välförståendes

af siälfva bruuket, men bruuksfolket der under icke begrepne.

8) Alla casus fortuitos tager Louis de Geer på sigh, undantagandes

der Hällesta grufva, hvar ifrån malmen hemptas måste, alldeles

skulle uthgå, eller och märket afsaknat taga, och han intet annorstädes

dageligh malm hade att tillgå, då arrendet derefter skall bli

jembkat och proportionerat, tagandes detta perpetuella arrende contract

sin begynnelse uti Ianuarij månad 1688, och continuerandes sådan der

med alt framgent ewärdeligen på ofvan förmälte sätt och vilkor, efter

som och Louis de Geer sampt hans barn och arfwingar skola wara

förbundne på deras sijda tryggeligen att hålla hvad här ofvantill är

törmält, sampt arrendesumman åhrligen afläggia, alldeles efter den här

i Collegio der på ingifne Reversen.»

I jordeböckerna hade Finspong upptagits sålunda:

1793 års jordebok.

Frälse utjordar.

Finspong. En fr. qvarn på säteriets ägor.

40 T:r spannmål.

Annot: Högvälborne Herr Baron och Cammarherreu de Geers.

Finspong 1 mtl.l

dito | | säterier,

dito \ „ ]

Finspongs bruk. Införes allenast med namnet.

Annot: Assessoren Sahl. Herr Louis de Geers arf. innehaft under

arrende för 600 dir sint, som vidimerad copia af Kongl. Maj:ts och

Riksens Cammar Collegii gjorda slut och afhandling i 1697 års Copia

Bok visar, hvilken arrendesumma Kongl. Rådet Högl. Grefve Piper sig

tillpantat efter Kongl. Maj:ts och Riksens Cammarcollegii immision den

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

63

28 April 1700, Bom sedermera Enkefru Grefvinnan Cristina Piper updragit

Wälborue Herr J. J. De Geer den 1 Maji 1721, men enligt

Kongl. Maj:ts och Riksens Cammarcolleg. och stats contoirets bref den

4 Oktober samt Herr Landshöfdingens ordres den 16 November 1757

är desse 600 d:lr sint strömsafrad, igenom Riksens Ständers banque

inlöst, men nu efter höglofl. Kongl. Cammar Collegii och statscontoirets

bref af den 22 December 1774 och höga Landshöfdinge Ämbetets ordres

af den 7 Februari 1775, Immediate krono, och är likmätigt Kongl.

Cammar Collegii slutne contract af den 1 Juli 1689 Herr de Geer, dess

barn och arfwingar aldeles eximerade för alla riksdags- och andra contributioner,

hvad sjelfva bruket angår, men bruksfolket icke derunder

begripne.

1803 års jordebok.

Lika med 1793.

1815 års jordebok.

Hufvudsakligen lika med föregående.

1825 års jordebok.

Lägenheter å Frälsehemmans ägor.

Styckgjuteri.

Finspong å Fingspong säteri ägor 1.

Stångjernsbruk.

Finspong å Fingspong säteri ägor 1.

Annotationer: Efter Kongl. Cammar Collegii contract af den 1

Juli 1689 och Kongl. Maj:ts Nådiga resolution af den 26 Juni 1777 är

styckgjuteriinrättningen och 575 sk&5 hammarskattssmide, befriat från

alla Riksdags Bevillningar.

Aflidne Assessoren Louis de Geers arfvingar har innehaft Finspongs

bruk under arrende för 600 d:lr smt enligt Kongl. Kammarcollegii afhandling

i 1697 års copiebok, hvilket arrende Kongl. Rådet Grefve Piper

sig tillhandlat efter Kongl. Kammarcollegii imision den 28 April 1700,

som sedermera Enkefru Grefvinnan Christina Piper updragit Joh. Jac.

de Geer den 1 Maij 1721, men enligt Kongl. Kammar Coll. och statscontoirets

bref den 4 Oktober 1757 är berörda 600 d:lr smt strömsafrad

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

igenom Riksens ständers Banque inlöst; och nu Immediate Krono efter

Kongl. Kammar Collegii och statscontoirets bref af den 22 December

1774. Dessutom för närvarande Previlegierat 1242 Sk/Z stångjernssmide,

som till Bevillning årligen taxeras.

Tull qvarnar,

Finspong. En frälseqvarn med 4 par stenar, hvaraf 1 par täljestenar,

å säteriets ägor.

40 T:r spanmål.

Annotationer: Varit krono enl. 1719 års jordebok.

Åg. under Finspongs säteri.

Tullsågar.

Finspong å Fingspong säteriägor.

Annotationer: Åges under säteriet Finspong. 1798 den 26 Oktober

beviljad för tull och 1799 den 30 Maji Kongl. Kammar Collegii

stadsfästelse.

1878 års jordebok.

»Frälse Egendomar.

Werk och inrättningar.

Finspong n:r 4. Jern och styckebruk.

Strömsafrad penningar 300 kronor.»

Sedan t. f. advokatfiskalen i kammarkollegium uppmärksammat,

att Finspongs jern- och styckebruk sålunda i 1878 års jordebok uttryckligen

upptagits såsom varande af frälsenatur, och att kammarkollegium

enligt beslut, innefattadt i dess skrifvelse till konungens befallningshafvande

i Östergötlands län den 23 december 1880 faststält jordeboken

i hvad anginge, bland annat, hemmanens och lägenheternas natur, hade

t. f. advokatfiskalen deröfver anfört besvär den 8 februari 1896 med

yrkande att, enär någon förändring i naturen ej skett efter det bruket

genom reduktionskollegii resolution den 19 september 1685 indragits

till kronan och genom kontraktet den 1 juli 1689 upplåtits under per
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

65

petuolt arrende mot en årlig afgift, Kongl. Maj:t måtte upphäfva kammarkollegiets

beslut och återförvisa ärendet till kammarkollegium, som skulle

hafva att anbefalla erforderlig rättelse af jordeboken, eller ock förklara,

att ifrågavarande jern- och styckebruk skulle i jordeboken upptagas

bland kronoegendomar.

öfver besvären hade aktiebolaget Finspongs styckebruk afgifvit

förklaring, deri bolaget bestridt afseende å besvären under anförande,

bland annat, att bruket genom afhandlingen den 1 juli 1689 och särskild!

genom föreskriften i dess 7 §, att bruket skulle vara fritt från alla

riksdags- och andra kontributioner, blifvit upplåtet under full frälsefrihet.

I infordrade utlåtanden hade dels kronofogden och häradsskrifvaren

i Bråbo och Memmings härad dels ock landshöfdingeembetet i Östergötlands

län på anförda skäl hemstält, att t. f. advokatfiskalens besvär måtte

ogillas.

T. f. advokatfiskalen hade i afgifna påminnelser erinrat, att ifrågavarande

jern- och styckebruk uti jordeböckerna för åren 1793, 1803

och 1815 införts »allenast till namnet)) utan angifven natur, hvaremot

samma bruk ej ens till namnet funnes upptaget å de i jordeböckerna

förekommande sockensammandragen, som särskildt för hvarje

socken utvisade antal, natur m. m. af de egendomar, hvilka verkligen

blifvit i jordeboken upptagna; att den i 1825 års jordebok förekommande

anteckning om brukets belägenhet å frälse grund icke, vid det

förhållande att bruket ansetts och behandlats såsom en sjelfständig

possession, borde mot reduktions- och öfriga handlingar tillmätas vitsord;

att någon öfverensstämmelse mellan jordeböckerna ifråga om brukets

natur icke förelunnes, hvadan bestämmelserna i 31 mom. af kammarkollegiets

kungörelse den 27 oktober 1856 ej utgjorde hinder för

åstadkommande af rättelse i nya jordeboken, derest bruket utan giltigt

skäl införts bland frälseegendomar, samt att ostridigt vore, att egendomen

till kronan erlagt och erlade strömsafrad eller arrende, hvadan

allt ordande om frälsefrihet förfölle.

Sedan kammarkollegium, som den 26 juni 1896 afgifvit utlåtande

i ärendet, efter återremiss, ånyo den 8 mars 1897 afgifvit utlåtande,

hade Kongl. Maj:t genom bref den 21 sistlidne maj förklarat det öfverklagade

beslutet icke utgöra hinder för kammarkollegium att beträffande

ifrågavarande lägenhets natur låta i vederbörlig ordning vidtaga den

rättelse i jordeboken för Östergötlands län, som af förhållandena påkallades.

Vid föredragning af sistberörda kongl. bref hade kammarkollegium

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 37 Häft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

genom beslut den 30 juli 1897, som vunnit laga kraft, förordnat, att

lägenheten Finspong n:o 4 jern- och styckebruk skulle i jordeboken öfverföras

från frälse till krono samt upptagas bland kr ono eg endomar, verk och

inrättningar under enskild disposition, hvarom skrifvelse skulle aflåtas till

konungens befallningshafvande.

Enligt meddelande från Konungens befallningshafvande till kammarkollegium

den 31 december 1896 funnes lägenheten Finspong n:o 4,

ett jern- och styckebruk i Risinge socken, ej särskilda omnämnd uti tillgängliga

köpe- och lag fartshandling av, enär det uti fastebrefven om Finspong

hette: »frälsesäterierna Finspong 2 mantal med alla dervarande

verk af masugnar, hammarsmedja, stjelp- och kupolugnar m. m.»

Vid granskning af 1893 års jordeboksförändringsextrakt för Finsponga

läns samt Bråbo och Memmings härads fögderi af Östergötlands

län hade kongl. kammarkollegii aktuariekontor anmärkt, att enär, jemlikt

kollegii den 30 oktober 1890 meddelade och af Kongl. Maj:t den 6

november 1891 faststälda beslut, nedsättning beviljats i strömsafrad,

såsom varande hänförlig till jordeboksränta, sådan nedsättning jemväl

bort ega rum i strömsafraden af n:o 4 Finspongs jern- och styckebruk

i Risinge socken af nämnda län.

Kammarkollegium, som inhemta!, att nämnda jern- och styckebruk

den 1 juli 1689 på everldliga tider upplåtits åt Louis de Geer, hans

husfru, barn och arfvingar mot en årsafgift af 600 d:r s:mt, äfvensom

att bruket, hvilket i 1825 års jordebok införts under rubrik: »lägenheter

å frälsehemmans egor», i 1878 års jordebok upptagits under frälsetitel,

hade genom beslut den 17 september 1896 förordnat, att, enär Finspongs

jern- och styckebruk innehades af ett enskildt verk, dess grundskatt

skulle till statsverket utgöras efter stadgad nedsättning jemlikt 2 mom.

i nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 angående nedsättning i de på

viss jord hvilande grundskatter samt lagen den 2 december 1892 angående

afskrifning af nämnda grundskatter.

Häröfver hade kammaradvokatfiskalsembetet anfört besvär med

yrkande, att, då, enligt hvad i såväl upplåtelsehandlingen af den 1 juli

1689 som särskild! i 1825 års jordebok uttryckligen angifvits, den

ifrågavarande strömsafraden vore arrende, Kongl. Maj:t täcktes, med

upphäfvande af öfverklagade beslutet, förordna, att sagda strömsafrad

skulle utan nedsättning utgå med det i 1878 års jordebok upptagna

belopp.

Sedan kammarkollegium, efter vederbörandes hörande, den 24 sistlidne

maj afgifvit infordradt utlåtande, hade Kongl. Maj:t, genom beslut

den 10 sistlidne september, icke funnit skäl att göra ändring i kammarkollegii

beslut.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

67

Hvad sålunda förekommit hade revisorerne, med hänsyn till ämnets

vigt, velat bringa till Riksdagens kännedom.

Rigtigheten af de sålunda utaf revisorerne meddelade uppgifter

beträffande eganderätten till den mark, som upplåtits till Finspongs

jern- och styckebruk, har af kammarkollegium i skrifvelse den 14 januari

innevarande år till alla delar vitsordats.

Af enahanda skäl, som utskottet här ofvan anfört i fråga om Husqvarna

gevärsfaktori, anser utskottet, att en närmare utredning jemväl

bör ega rum beträffande eganderättsförhållandena vid Finspong, och

hemställer följaktligen,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kong]. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa en närmare

utredning i fråga om eganderättsförhållandena

med afseende å den till Finspongs jern- och styckebruk

upplåtna mark samt derefter vidtaga de åtgärder,

hvartill en sådan utredning må befinnas föranleda.

Öfverintendentsembetet.

§ 17-

(Rev. ber. pag. 273; uti. pag. 569—571.)

Med anledning af besök å Örebro slott hafva revisorerne fäst uppmärksamhet

derå, att inom slottsbyggnaden, förutom de lägenheter, som

användes till bostad för landshöfaingen, till embetsrum för länsstyrelsen,

länsmuseum och till förvaring af lifregementets till fot arkiv, funnes

synnerligen rymliga lokaler, lämpliga till förvaring af arkivalier eller

användbara för andra allmänna ändamål.

Öfverintendentsembetet, hvars utlåtande öfver revisorernes omförmälda

uttalande infordrats, har i skrifvelse den 18 sistlidne januari åberopat

ett af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län i ärendet afgifvet yttrande,

deri bemälde befallningshafvande, med instämmande i revisorernes

mening om lämpligheten att för något allmänt ändamål tillgodogöra de

för närvarande ej använda lägenheterna i slottet, anfört, att dessa lokaler,

med hänsyn till deras centrala läge inom riket, syntes lämpligen kunna

användas vare sig till det af revisorerne antydda ändamål eller till för
-

Ang. för statsändamål

disponibla

lokaler å

Örebro slott.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

väring af någon del af arméns eldhandvapen af äldre modeller eller

andra till arméns utrustning hörande persedlar, som icke för de årliga

vapenöfningarne behöfdes eller vore afsedda att användas endast i händelse

af allmän mobilisering.

Härvid ansåge sig Konungens befallningshafvande dock höra påpeka,

att, för hvilket ytterligare statsändamål slottet än skulle komma

att användas, grundliga och dyrbara inre reparations- och inredningsatgärder

måste vidtagas i de nu till största delen alldeles oinredda och

delvis ganska förfallna lokalerna, och att, bland annat, det blefve oundgängligen

nödigt ej mindre att anbringa nya trappor till 3:dje och 4:de

våningarne i stället för de nu befintliga, mycket otidsenliga och obeqväma

trappuppgangarne, hvilket arbete, hvad trappan till 3:dje våningen vidkomme,

redan vid 1895 års syn å slottet anmärkts såsom erforderligt,

men i 1896 årB generalförslag förklarats böra uppskjutas för att verkställas

i sammanhang med nu förestående reparation af yttertaket och

inläggning af brandbotten å vinden — än ock, hvad som redan nu jemväl

vore af trängande behof påkalladt, att anbringa brandfria afbalkningar

å den stora, till hela sin vidd öppna vinden, öfver hvars hela yta, i

händelse af eldsvåda derstädes, elden alldeles obehindradt kunde utbreda

sig.

Da vid framtida behof af nya eller utvidgade lokaler för förvaring

af arkivalier, vapen eller andra statsverkets tillhörigheter det torde vara

angeläget, att det tillfälle till utrymme, som Örebro slott för sådant

ändamål erbjuder, icke varder förbisedt, har utskottet velat hvad i detta

hänseende blifvit meddeladt för Riksdagen

omförmäla.

Konsistorierna och läroverken.

§ 18.

(Rev. ber. pag. 328; uti. pag. 600 och 601.)

Ang. bokförsäljning

eif

rektorn vid

allmänna läroverket

i Borås

till samma

läroverk.

Revisorerne, som vid granskningen af Borås allmänna läroverks

räkenskaper för år 1896 inhemtat, att läroverkets rektor till detsamma

enligt tre särskilda räkningar försålt böcker och uppstoppade foglar,

hafva, då dylika transaktioner emellan läroverkets rektor och läroverket,

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

69

representeradt af samme rektor, synts revisorerne olämpliga, velat fästa

uppmärksamheten å detta förhållande.

Domkapitlet i Skara, hvars utlåtande med anledning af revisorernes

förevarande anmärkning infordrats, har öfverlemnat vederbörande

rektors yttrande i ämnet, under förklarande att domkapitlet för sin del

icke haft något särskildt att tillägga till detsamma.

I rektors omförmälda yttrande anföres hufvudsakligen, att alldenstund

revisorerne ej påstått och svårligen kunnat påstå, att de af rektor

till läroverket försålda böckerna eller fåglarne varit obehöfliga eller

priset å dem för högt beräknadt, saknade anmärkningen all befogenhet.

Skulle revisorerne möjligen befara, att en rektor genom en dylik transaktion

skulle afse att bereda sig en fördel på läroverkets bekostnad,

så framställde rektor fråga om hvad som i sjelfva verket skulle vinnas

genom ett förbud för rektor att till sitt läroverk försälja vare sig någon

bok eller eu naturaliesamling. Enligt rektors förmenande borde man

lätt kunna inse, att en sådan rektor genom att skjuta annan person

framför sig utan svårighet skulle kunna vinna sitt mål.

Att rektor i fråga om köpen »representerar läroverket'')'') vore ett

påstående af revisorerne, som äfven borde bemötas. Här vore det läroverkskollegium,

som representerat detta. Det heter nemligen i § 142

mom. 2 af gällande stadga för rikets allmänna läroverk: Räkenskaperna

öfver de kassor, för hvilka rektor ansvarar, skola af läroverkskollegium

granskas och underskrifvas. Göres icke anmärkning vid räkenskapernas

beskaffenhet---vare kollegiets ledamöter---. I denna gransk
ning

deltoge alltid inspektor. Revisorernes farhåga för ett möjligen

befaradt Övergrepp från rektors sida vore derför obefogad.

Då enligt gällande stadga för rikets allmänna läroverk det åligger

rektor att ansvara för att med behöriga verifikationer försedda redogörelser

inom laga tid aflemnas, och rektor sålunda i första hand är

redovisningsskyldig, måste följaktligen en sådan transaktion som den

af revisorerne anmärkta anses synnerligen olämplig. Men med afseende

å utgiftens ringa belopp, och då ett upprepande af det anmärkta förhållandet,

sedan dess olämplighet blifvit af revisorerne antydd, icke

borde kunna befaras, skulle utskottet dock ej hafva ansett sig böra

föreslå Riksdagen någon särskild åtgärd på grund af revisorernes förevarande

framställning, derest icke den i anledning af densamma afgifna

förklaringen varit af beskaffenhet att ådraga sig utskottets särskilda

uppmärksamhet. Enligt utskottets uppfattning har till grund

för revisorernes berörda framställning legat den åsigt, att hvarje skymt

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

till misstanke om att en tjensteman söker bereda sig vinning på det

allmännas bekostnad bör aflägsnas. Men denna åsigt synes vid förklaringens

afgifvande hafva vunnit så ringa afseende, att förklaranden,

långt ifrån att i revisorernes anmärkning finna en maning att undvika

ett olämpligt förfarande, gjort antydan om huru ett sådant må kunna

fördöljas. Med anledning häraf har utskottet ansett sig böra hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta meddela nuvarande

rektorn vid allmänna läroverket i Borås förständigande

om att för framtiden icke vidtaga sådana transaktioner

som de ofvan omförmälda.

Upsala universitet.

§ 19-

(Rev. ber. pag. 334—336; uti. pag. 607—611.)

Ang. nytt Under vitsordande att ändringar i många fall vidtagits i Upsala

^UpsaiZJni- universitets räkenskaper på grund af de anmärkningar, som vid föreversitets

räkcn- gående statsrevisioner framstälts mot det sätt, hvarpå nämnda räkenfkapcr

m. m. skaper j allmänhet blifvit förda, äfvensom mot vissa särskilda bokföringsåtgärder,

hafva revisorerne ånyo fäst uppmärksamheten derpå, att universitetets

bokföring ej syntes fullt tidsenlig, samt med anledning åt

den granskning revisorerne varit i tillfälle att egna universitetets räkenskaper

för år 1896 exempelvis framstält några erinringar i afseende å

desamma.

Till en början hade revisorerne velat anmärka, att kassaräkningen

saknade hänvisningar till bilagorna och att i dessa senare icke funnes

hänvisningar till verifikationerna, hvilka brister i bokföringen i hög grad

försvårade räkenskapsgranskningen.

I universitetets hufvudbok för revisionsåret funnes, enligt hvad

revisorerne vidare meddelat, upplagdt ett konto, benämndt »Donerade

och af Universitetet Disponerade Fonders Konto», hvilket inrymde tre

fonder, den Borgströmska, den Höijerska och den Jungbladska, samt i

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

71

afseende å dessa allenast upptoge deras in- och utgående balanser, hvilka

utfördes med oförändrade belopp; men då i hufvudboken härjemte funnes

särskilda konton för hvar och eu af berörda tre fonder, i hvilka

redogjordes för de förändringar i afseende å fonderna, som under året

egt rum, syntes giltigt skäl icke förefinnas för det förstnämnda kontots

upptagande i hufvudboken, helst det å detta konto upptagna belopp,

33,198 kronor 33 öre, härigenom kommit att på dubbelt sätt ingå bland

universitetets tillgångar.

I sammanhang härmed hade revisorerne erinrat om otidsenligheten

i eu sådan kontobenämning som det i hufvudboken förekommande

»Rikets Lånebanks Konto.»

Den af Kongl. Maj:t den 13 november 1885 faststälda utgiftsstat

för universitetet vore ännu gällande. Alla utbetalningar och deraf föranledda

bokföringsåtgärder borde alltså i regeln verkställas i enlighet

med berörda stats bestämmelser; men att, på sätt i hufvudboken för år

1896 förekomme, för personer, som år 1885 funnits uppförda på indragningsstat

men sedermera aflidit, såsom exempelvis professor emeritus

P. E. Bergfalk, de dem tillerkända, numera icke utgående pensionsbeloppen

fortfarande år efter år upptoges i räkenskapen, syntes revisorerne

innebära en oegentlig tillämpning af berörda utgiftsstat.

I universitetets hufvudbok funnes i den utgående balansen bland

diverse fordringar och tillgångar upptagen en till 18,000 kronor uppgående

fordran af Såfra helsobrunn; men då, på grund af biskopen

Anders Kalsenius’ och hans hustru Elisabeth Kalsenius’, född Le Moine,

testamenten den 10 oktober 1747 och den 21 juni 1748, Upsala universitet

vore egare till brunnen, hade upptagandet af denna fordran

synts revisorerne vilseledande.

Af 1886 års förra statsrevision hade erinrats, att ingenstädes uti

universitetets räkenskaper funnes någon uppgift å antalet och värdet

af de fastigheter, som egdes af staten eller tillhörde universitetet på

grund af donation och hvarifrån detsamma hemtade en del af sina inkomster;

och då kännedom härom syntes behöflig för bedömandet af

universitetets medelsförvaltning, hade revisorerne uttalat önskvärdheten

deraf, att summariska förteckningar på universitetets fastigheter och

egendomar med taxeringsvärden på något ställe i dess räkenskaper

meddelades.

I häröfver afgifvet, af kanslersembetet i utlåtande med anledning

af Riksdagens revisorers framställning vid granskning af universitetets

räkenskaper för år 1884 åberopadt yttrande hade akademikamreraren

anfört, att enligt kongl. brefvet den 30 december 1874 hvart nionde år

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

från universitetet inginge förteckning öfver dess fastigheter, hvadan man

dittills ansett, att någon årlig reproduktion af denna förteckning såsom

bihang till räkenskaperna ej skulle vara behöflig.

Förenämnda genom kongl. brefvet den 30 december 1874 anbefalda,

för särskildt ändamål afsedda förteckning hade, enligt revisoremes

mening, visserligen icke gjort en med hänsyn till räkenskapsgranskning

upprättad fastighetsförteckning obehöflig. Gifvet vore, att

för bedömande af fastigheters förvaltning erfordrades uppgift å såväl

deras värden som deras afkastning. Revisorerne ansåge derför önskvärd*,

att vid universitetets räkenskaper måtte fogas en specifik förteckning

öfver fastigheternas värden och afkastning.

Slutligen hade revisorerne velat fästa uppmärksamheten å önskvärdheten

deraf, att förteckningar blefve, för att räkenskaperna bifogas, uppgjorda

. öfver de i universitetets lokaler befintliga möbler och dermed

jemförliga värdefullare inventarier samt särskildt öfver dess dyrbara

porträttsamling.

Universitetskanslern, från hvilken infordrats utlåtande med anledning

af revisorernes ofvan omförmälda framställning, har i skrifvelse den

31 januari 1898 såsom eget utlåtande åberopat ett af det större akademiska

konsistoriet i Upsala den 19 i samma månad afgifvet yttrande,

deri, beträffande till en början den allmänna anmärkning mot universitetets

bokföring, som framstälts af revisorerne, eller att densamma icke

synts vara fullt tidsenlig, konsistoriet, utan att till bemötande i sak

upptaga anmärkningen, erinrat, att dess räkenskap vore upplagd och

fortfarande upprättades i öfverensstämmelse med det formulär, som efter

granskning och godkännande af statskontoret år 1860 faststälts till efterrättelse

af kanslern på bemyndigande af Kongl. Maj:t, samt att afvikelser

i väsentliga delar från detta formulär icke kunde på konsistoriets eget

bevåg företagas. För bokföringens omgestaltning erfordrades sålunda

först och främst högre myndigheters medgifvande, hvarförutom konsistoriet

såsom sin bestående åsigt framhölle, att genomgripande förändringar

i bokföringen kunde åstadkommas först efter utredning och

förslag af särskildt utsedde sakkunnige.

Revisorerne hade vidare anmärkt, att kassaräkningen saknade

hänvisningar till bilagorna, och att i dessa senare icke funnes hänvisningar

till verifikationerna, hvilka brister i bokföringen revisorerne funnit

i hög grad försvåra räkenskapsgranskningen; och ehuru vidtagandet af

ifrågavarande åtgärder innebure eu så betydlig ökning i akademiränt
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

73

mast arens redan nu trägna och mångfaldiga göromål, att det kxmde

ifrågasättas, huruvida han kundo medhinna äfven detta arbete, både

konsistoriet likväl, efter att hafva inhemtat nämnde tjenstemans yttrande

i frågan, med hänsyn till den lättnad vid räkenskapsgranskningen, som

deraf otvifvelaktigt skulle följa, förklarat, att för framtiden de af revisorer^

önskade hänvisningarne till verifikationerna skulle i räkenskaperna

införas.

Hvad vidare anginge revisorernes erinran, att de belopp, 33,198

kronor 33 öre, som i hufvudboken upptagits å ett konto, benämndt

»Donerade och af Universitetet disponerade fonders konto» och inrymmande

tre fonder, den Borgströmska, den Höijerska och den Jungbladska,

kommit att af närmare angifna skäl på dubbelt sätt ingå bland universitetets

tillgångar, hvarför anledning icke synts revisorerne förefinnas

för kontots upptagande i hufvudboken, hade konsistoriet — med upplysning

att ifrågavarande konto funnits i räkenskaperna från och med

år 1860, då det upplagts i full öfverensstämmelse med ofvan åberopade

formulär — meddelat, att redan vid Upsala universitets drätselnämnds

sammanträde den 17 augusti 1897 i sammanhang med kamrerarens anmälan

om afslutande af 1896 års hufvudbok, och således långt förr än

nu ifrågavarande anmärkning främst kits af revisorerne, inom nämnden

uppmärksamheten fästats vid oegentligheten af berörda kontos förefintlighet

i hufvudboken.

Drätselnämnden hade i följd deraf besluta vidtaga åtgärd för

kontots aflägsnande ur räkenskaperna och i sådant syfte redan utverkat

kauslersembetets medgifvande att med reservfondens tillhjelp i 1897 års

hufvudbok å kontot afskrifva ett belopp af 13,198 kronor 33 öre, och

vore det drätselnämndens afsigt att under närmast följande år föranstalta

om kontots fullständiga afförande.

Revisorernes anmälan om lämpligheten af utbyte af kontobenämningen

»Rikets Lånebanks Konto» emot en tidsenligare skulle af drätselnämnden

till rättelse iakttagas.

Revisorerne hade vidare anmärkt, att upptagande år efter år i

räkenskapen af pensionsbelopp, som i 1885 års stat funnits uppförda å

indragningsstat för sedermera aflidne personer och numera icke längre

utginge, hade synts revisorerne innebära en oegentlig tillämpning af

berörda utgiftsstat. I afseende å denna anmärkning hade konsistoriet

— då, såsom ock revisorerne sjelfva erinrat, ifrågavarande bokföringssätt

vore fullt öfverensstämmande med åberopade utgiftsstat, då vidare afvikelser

från densamma såsom norm för bokföringen enligt konsistoriets

Bih. till Uiksd. Frot. 1898. d Samt. 1 Afd. 37 Häfi. 10

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

»74

åsigt endast i tvingande fall borde ifrågakomma, men något sådant fall

härvidlag icke förefunnes, och då slutligen ett efterkommande af revisorernes

önskan, om det än icke inverkade å räkenskapens resultat, förryckte

öfversigtligheten af reservfonden tillgodokommande tillgångar —

för sin del afstyrkt, att anmärkningen måtte till någon åtgärd föranleda.

Beträffande derefter anmärkningen, att upptagande bland diverse

fordringar och tillgångar af en till 18,000 kronor uppgående fordran af

Såfra helsobrunn synts revisorerne vilseledande, då universitetet vore

egare till brunnen, hade konsistoriet upplyst, att denna fordran i räkenskaperna

motsvarades af en skuld å samma belopp, som utbalanserats

från Sätra brunnsintendenten S. E. Henschens konto och utgjordes af

tvenne lån, hvilka af universitetet utlemnats för byggnadsarbeten vid

brunnen. Då emellertid dessa lån tillika funnes bokförda bland reserverade

fordringar, vore det mindre behöflig!, att de upptoges å intendenten

Henschens konto, likasom att å Sätra helsobrunn konto bokfördes ett

lika stort belopp såsom universitetets tillgång, hvarför konsistoriet ansåge

lämpligt, att i hufvudboken för år 1897 å Såfra helsobrunn och

intendenten S. E. Henschens konti emot hvarandra affördes ifrågavarande,

till samma belopp upptagna skuld och fordran. Brunnens skuld till

universitetet på grund af nämnda trenne lån komme då att i likhet med

universitetets öfriga reserverade fordringar endast ibland dessa redovisas.

Af revisorerne hade det för bedömande af förvaltningen af de

universitetet tillhöriga fastigheterna ansetts önskvärdt, ätt vid räkenskapen

måtte fogas en specifik förteckning öfver fastigheternas värden och afkastning.

Konsistoriet insåge visserligen, att upprättandet af dylika

förteckningar och deras fogande vid räkningarne skulle i afsevärd mån

främja det ändamål, som af revisorerne dermed åsyftades, men då åtgärden

medförde ett arbete, som vore alltför vidlyftigt och tidsödande

att för hvarje år kunna utföras af de vid akademikontoret nu anstälde

tvenne tjenstemän, helst om tillika toges i betraktande, att genom kongl.

kungörelsen den 22 januari 1897 tiden för inlemnande till kongl. kammarrätten

af hvarje års räkenskap förkortats med tre månader, måste

konsistoriet bestämdt förklara, att revisorernes förslag om ifrågavarande

förtecknings upprättande för närvarande icke kunde till något åtgörande

från dess sida föranleda. I sammanhang härmed hade konsistoriet påpekat,

att till ledning för sin granskning i fråga om universitetets fastigheter

revisorerne hade att tillgå dels universitetets jordebok, som innefattade

specificerad förteckning öfver dessa fastigheter och hvaraf

exemplar, utom det vid universitetet befintliga, funnes tillgängligt hos

kammarkollegium, och dels den i räkenskapen ingående specialräknin
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

75

gon öfver fastigheterna och särskildt det deri upptagna så kallade förändringsextraktet,

som, utgående från jordeboken, utvisade alla förändringar,

som fastigheternas afkastning årligen underginge.

Med begagnande af de i specialräkningen befintliga poster upptoges

sedermera fastigheternas afkomstsummor å de i hufvudboken upplagda

spanmålsräntors samt penninge- och persedelräntors konti för att

derifrån tillgodoföras generalkontot.

Hvad slutligen vidkomme den af revisorer^ uttalade önskvärdheten

deraf, att förteckningar blefve för att räkenskaperna bitogas uppgjorda

öfver de i universitetets lokaler befintliga möbler och dermed

jemförliga värdefullare inventarier samt särskildt öfver dess dyrbara

porträttsamling, hade konsistoriet meddelat, att konsistoriet först efter

hörande af vederbörande institutionsprefekter, hvilka enligt gällande

universitetsstatuter vore berättigade att före slutligt besluts fattande i

frågor af förevarande beskaffenhet afgifva yttrande, men från hvilka i

anseende till den för konsistoriets utlåtande knappt utmätta tiden sådana

yttranden icke hunnit infordras, kunde blifva i tillfälle att inkomma

med bestämdt utlåtande och förslag beträffande ifrågavarande förteckningars

upprättande.

Af hvad i förevarande ärende förekommit framgår otvetydigt, att

det år 1860 faststälda formuläret för Upsala universitets räkenskaper

är föråldradt och otillfredsställande, hvadan ett nytt sådant synes böra

uppgöras och till efterrättelse fastställas. Likaledes synas, på sätt revisorerne

hufvudsakligen påyrkat, böra vid universitetets räkenskaper fogas

så väl en uppgift å fastigheternas värden och afkastning som en förteckning

öfver de i universitetets lokaler befintliga möbler och dermed

jemförliga värdefullare inventarier samt särskildt öfver dess dyrbara

''porträttsamling; och föreställer sig utskottet, att, sedan en sådan

förteckning en gång blifvit upprättad, dess komplettering för att biläggas

hvarje års räkenskaper icke borde medföra alltför stort arbete.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

huruvida icke nytt formulär för Upsala universitets

räkenskaper må uppgöras och till efterrättelse fastställas

samt huruvida icke i sammanhang dermed må

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

Ang. visna

renskrifningskostnader

vid

tekniska högskolan.

förordnas, ått vid dessa räkenskaper skola fogas sådan

uppgift och sådan förteckning, som ofvan omförmälts.

Tekniska högskolan.

§ 20.

(Rev. ber. pag. 359; uti. pag. 613 och 614, 616—618.)

I afseende å tekniska högskolans räkenskaper anmärka revisorerne,

att för utskrifning af qvittenser å erlagda elevafgifter äfvensom

af afgångsbetyg under revisionsåret af högskolans medel utbetalts särskild

godtgörelse till för ändamålet anlitadt skrifbiträde.

Då emellertid enligt den för högskolan gällande instruktion bestyret

med ifrågavarande utskrifter, hvilka hufvudsakligen bestode allenast

i utfyllande af för ändamålet tryckta blanketter och således icke

kunde vara nämnvärdt tidsödande, måste, hvad anginge utskriften af

afgångsbetyg, anses hafva ålegat sekreteraren och i öfrigt kamreraren

i och för hans tjenst, syntes det revisorerne, som hade högskolans

styrelse saknat stöd för ifrågavarande utbetalningar; och hade revisorerne

med anledning häraf velat å förhållandet fästa uppmärksamheten.

I utlåtande den 18 januari innevarande år i anledning af revisorernes

anmärkningar rörande tekniska högskolans förvaltning år 1896

har nämnda skolas styrelse, jemte bifogande af ett utaf skolans sekreterare

afgifvet yttrande, deri jemväl kamreraren vid samma skola förklarat

sig instämma, i förevarande ämne anfört, att enligt § 35 af de

för högskolan gällande stadgar särskildt biträde för renskrifning finge

begagnas, samt att de arbeten, hvarom här vore fråga, svårligen kunde

betraktas annat än som renskrifning efter ett gifvet koncept. Att

tryckta formulär användes för att förminska kostnaden för renskrifning

kunde icke förändra detta förhållande. Det vore för öfrigt ingalunda

för att förminska tjenstemännens besvär, som detta renskrifningsbiträde

användes, utan för att påskynda expeditionen, som eljest skulle väsentligt

fördröjas till icke ringa skada i flera hänseenden. Hvad särskildt

afgångsbetygen beträffade, skulle ett om ock blott några dagars dröjsmål

med deras utfärdande vara till stor olägenhet för de platssökande

eleverna och äfven för industriidkare, som ööskade välja biträden bland

dessa. Icke heller funnes det något högre läroverk, der icke sådana

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

77

afgångsbetyg med särskild omsorg utskrefvos. Hvad åter anginge utfyllandet

af qvittoblanketterna, så måste äfven detta ske skyndsamt

vid början af terminerna, enär flere hundra elever nära samtidigt skulle

betala såväl stadgade öfningsafgifter som ock verkställa den i § 18 af

stadgarne bestämda depositionen. Ett dröjsmål härmed skulle äfven

kunna medföra svårigheter för redovisningen, emedan det icke sällan

inträffade, att en eller annan elev lemnade läroverket kort efter terminens

början. Dessutom påpekade styrelsen, att öfningsafgifters erläggande

af Kongl. Maj:t beslutits i samband med läroverkets provisoriska

utvidgning, just på grund af Riksdagens framställning, och att de

ytterst ringa kostnader, som påkallats för deras behöriga uppbärande,

icke skäligen kunde af Riksdagen klandras. Styrelsen skulle dock i

alla fall tillse, huruvida icke i samband med den definitiva organisationen

af läroverket någon lämplig anordning kunde vidtagas för att

minska renskrifningskostnaderna.

I ofvanberörda af sekreteraren afgifna yttrande erinrar denne

först beträffande utskrifningen af afgångsbetygen, med hvilken expedition

det ålåge honom att biträda, att det härmed förknippade arbetet

icke, såsom Riksdagens revisorer förmenade, allenast bestode »i utfyllandet

af för ändamålet tryckta blanketter», utan vore af mycket tidsödande

och derjemte brådskande art. Ifrågavarande utskrifning tillginge

nemligen i verligheten sålunda:

Betygslistorna från lärarne inkomma i allmänhet föret sista dagen

af terminen. Från dessa betygslistor, hvilkas antal vore rätt stort —

exempelvis ej mindre än 66 vårterminen 1896 — hoparbetade sekreteraren

i betygsliggaren särskilda sammandrag för de olika fackskolorna

och årskurserna, samt upprättade derjemte konceptlistor för afgångsbetygens

utskrifvande, hvilket allt måste ske under den brådska,

som rådde vid handläggandet af den mängd expeditioner och andra

göromål, hvilka vid denna tidpunkt komme på sekreterarens lott. Efter

nämnda betygssammandrag och konceptlistor skedde slutligen utskrifningen

eller rättare renskrifningen af afgångsbetygen genom ifyllande

å tryckta, af styrelsen faststälda formulär utaf betygen för de respektive

läroämnena; och detta sistnämnda skrifgöromål vore det, som verkstäldes

af ett särskildt betaldt renskrifningsbiträde, under det att sekreteraren

utförde allt det öfriga arbetet. Under de angifna omständigheterna

kunde väl ej den anmärkta Utskrifningen af ofta nämnda

betyg annat än betraktas såsom tenskrifning, för hvilken enligt § 35

af högskolans stadgar särskildt biträde finge begagnas. På nu anförda

sätt hade ock — försåvidt sekreteraren kUnnat finna — utskrifningen

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

af afgångsbetyg från högskolan i alla tider försiggått, och detta, såsom

det ville synas, på goda praktiska grunder, men äfven af det skäl, att

man här, liksom annorstädes, velat gifva åt afgångsbetygens picturella

utstyrsel ett prydligt utseende.

Slutligen kunde i fråga om denna del af Riksdagens revisorers

framställning framhållas, att, om sekreteraren personligen skulle renskrifva

afgångsbetygen, ett dröjsmål på flere dagar med betygens utlemnande

till de afgående, på desamma väntande eleverna ej kunde

undvikas, i betraktande af de förut berörda, vid tidpunkten för betygsutskrifningen

hopade sekreteraregöromålen och af betygens stora antal.

Detta hade t. ex. varit 98 vårterminen 1896 med 20 till 30 betygssättningar

å hvarje. Huruvida ej mot ett sådant fördröjande af betygens

utlemnande en berättigad anmärkning skulle kunna göras, kunde

väl dock med skäl ifrågasättas.

Med det anförda ansåge sekreteraren befogenheten af att vid utskrifningen

af afgångsbetyg från tekniska högskolan, på sätt der nu

brukades, anlita ekrifbiträde mot särskild godtgörelse vara till fyllest

ådagalagd.

I fråga om den andra delen af Riksdagens revisorers framställning,

eller rörande utskrifning af qvittenser å erlagda elevafgifter, kunde i

hufvudsak anföras likartade skäl till försvar för den härmed förenade

utgiftens bestridande.

Elevafgifterna skulle erläggas i början af hvarje termin, då göromål

af mångahanda slag af påtagliga skäl samlade sig för tjenstemännen.

Först sedan inträdes- och uppflyttningspröfningar egt rum, betygslistor

häröfver inkommit, sammandrag af betygen införts i liggaren,

styrelse och lärarekollegium fattat beslut om nyantagne, uppflyttade

och i respektive afdelningar qvarsittande elever, afgifternas nedsättande

för en del elever på grund af inkomna ansökniugar derom, m. m.,

kunde sekreteraren utarbeta förslags- eller konceptlistor, enligt hvilka

afgifterna skulle uttagas med vexlande belopp för olika elevgrupper.

Qvittensernas utskrifvande, som bestode i elevnamneus afskrifvande

från nyssnämnda listor på tryckta blanketter — således åter en renskrifningsåtgärd

— måste derpå ofördröjligen verkställas och afgifterna

upptagas, på det att sekreteraren med stöd af resultatet häraf skulle

kunna upprätta de slutliga officiella förteckningarne öfver de särskilda

fackskolornas och deras årskursers elever, hvilka skulle lända till efterrättelse

för lärarne vid den redan påbörjade undervisningen. Att vid

detta omfattande och tidsödande arbete skyndsamhet påfordrades, vore

af det anförda tydligt, hvadan anlitandet af särskildt skrifbiträde blefve

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nio 69.

79

nödvändigt, om icke olägenheter för undervisningens normala bedrifvande

skulle uppstå.

Äfven den här ifrågavarande, anmärkta utgiften hade sålunda

varit fullt motiverad.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, syntes det enligt sekreterarens

förmenande sannolikt, att den af Riksdagens revisorer i fråga

om tekniska högskolans förvaltning år 1896 gjorda, ofvan omordade

framställningen skulle uteblifvit, om tillfälle till meddelande af här

lemnade upplysningar om de med de anmärkta åtgärderna förenade

förhållandena hade gifvits.

Ehuruväl revisorernes förevarande anmärkning afser ringa belopp,

har utskottet dock, med afseende å angelägenheten deraf, att i allmänhet

tjenstemän åliggande bestyr varda af dem sjelfva utan särskild

kostnad för statsverket utförda, ansett 8ig icke böra med tystnad förbigå

densamma, utan har velat hvad i förenämnda hänseende förekommit

för Riksdagen

omförmäla.

Medicinalstyrelsen.

§ 21.

(Rev. ber. pag. 376 och 377; uti. pag. 631, 638 och 639).

Revisorerne, som besökt Upsala hospital och dervid äfven tagit Ang. bristi

betraktande arbetena för den invid hospitalet förlagda nya asylens

uppförande, hafva i afseende å berörda hospital meddelat, att revisorerne upsala

funnit luftvexlingen derstädes på grund af bristande anordningar mindre hospital.

tillfredsställande. Särskilt hade revisorerne fäst sin uppmärksamhet

å de i gamla hospitalsbyggnaden befintliga lägenheter, hvilka, delvis

belägna under jordytan, syntes vara för sitt ändamål synnerligen

o tj enliga.

Med anledning af hvad revisorerne sålunda anfört har medicinalstyrelsen

i infordradt utlåtande den 28 januari innevarande år åberopat

en från direktionen öfver Upsala hospital i detta ämne aflåten skrifvelse,

deri direktionen, under omförmälande att Upsala hospital utgjordes af

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Statsutskottets Utlåtande N:o 69

en qyinnoafdelning, inrypid i hospitalets gamla byggnader, pch i eu

cellpaviljong, uppförd år 1876 —1877, samt af en mansafcjelning, inrymd

i dop nya byggnad, som yid hospitalet uppfördes under årep 1878—

1882, meddelat, att i de gamla byggnaderna icke funnes någon ceptral

värmeledning eller i samrpanhaug dermed anordnad ventilation, och

att dylik anordning der icl^p heller kunde anbringas utan stora svårigheter

och stora kostnader. För att få qvinnoafdelningen tidsenlig

erfordrades nybyggnad af öfvervaknings- och konvalescentafdelningarne.

Direktionen hade ock i sina två sista årsberättelser särskildt framhållit

det otidsenliga skick, hvari det äldsta hospitalshuset, der en del af

qvinnoafdelningen må6t inrymmas, sig befunne.

Byggnaden för mansafdelningen vore jemförelsevis ny och försedd

med central värmeledning och i sammanhang dermed anordnad ventilation.

Det vore emellertid allmänt kändt, att efter år 1882, då bygguaden

fullbordades, ventilationssystemen högst väsentligt förbättrats.

För att det i denna byggnad anordnade ventilationssystem skulle kunna

anses motsvara nutidens kraf i detta hänseende, erfordrades en så genomgripande

och kostbar förändring, att direktionen ansett sig icke böra

derom göra framställning, då medel till icke obetydliga belopp måst

begäras för ändamål, som enligt direktionens åsigt bort tillgodoses,

innan fråga om ny ventilation väcktes.

För egen del har medicinalstyrelsen anfört, att oaktadt vidlyftiga

och dyrbara byggnadsarbeten pågått för att kunna mottaga allt flere

sinnessjuka, hade det icke varit möjligt att på långt när ännu fylla

behofvet af hospitalsplatser. Under sådana förhållanden hade det ej

heller kunnat ifrågasättas att undvara de platser, som funnes, om ock

mot byggnader och ventilation varit åtskilligt att anmärka. En ändring

medförde alltid tidsutdrägt. Skulle mera ingripande förändring företagas,

kunde de sjuka icke qvarstanna i de byggnader, som skulle

förändras, men under nuvarande svåra förhållanden vore det icke möjligt

att förflytta de sjuka till annat hospital under den tid, som behöfdes

för byggnadernas förändring. Så mycket, som kunde göras utan de

sjukas förflyttande, vore emellertid gjordt för att afhjelpa de olägenheter,

som följde med den enligt nutidens ökade anspråk felaktiga

konstruktionen af de gamla byggnaderna.

Under uttalande af den tillförsigt, att åtgärder till förbättrande

af anordningarna i afseende å luftvexlingen vid Upsala hospital samt

till utrymmande åt de utaf revisororne omförmälda, delvis under jordytan

förlagda lägenheterna i den gamla hospitalsbyggnaden varda, i

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

81

den mån lämpligen ske kan, vidtagna, får utskottet, som föreställer sig,

att, sedan den under byggnad varande nya asylen blifvit fullbordad,

utvägar för omförmälda syftemålb vinnande möjligen må kunna yppa

sig, hemställa,

att Riksdagen må vid hvad i detta ärende förekommit

låta bero.

Institutet för blinda.

. § 22.

(Rev. ber. pag. 415—417; uti. pag. 648 och 649.)

Jemte erinran, att, enligt hvad 1895 års revisorer meddelat, efter Ang-brytande

7 7 ri / (lOVtSni/ILfl CLJ

det enkefru Erika Carolina Nyberg, född Söderberg, som till direk- den».

tionen öfver institutet för blinda donerat en fond å 90,000 kronor, med Nybergaka

föreskrift, att gifvariunans namn ej under hennes lifstid finge blifva vältning åren

kändt utom direktionen, aflidit, direklionen den 30 januari 1895 beslutit, 18s^-189satt

fondens från och med samma dag förda räkenskaper skulle tillika

med institutets öfriga räkenskaper öfverlemnas till granskning af kammarrätten,

hade, enligt hvad i revisionsberättelsen meddelas, 1896 års

revisorer omförmält, att, på sätt jemväl af 1895 års statsrevision anmärkts,

någon redovisning öfver de för elevernas utrustning från fonden

för tiden från fondens öfverlemnande, eller år 1886, till år 1894 utbetalda

medel icke kunnat bekommas, hvadan rigtigheten af fondens

den 30 januari 1895 ingående balans, 103,898 kronor 83 öre, icke

kunnat bedömas.

I häröfver afgifvet utlåtande af den 23 januari 1897 hade institutets

direktion återkallat i minnet, hurusom direktionen med anledning

af 1895 års revisorers anmärkningar i samma ämne anfört, att direktionen

år 1893, så snart direktionen med sin dåvarande sammansättning

hunnit taga kännedom om förhållandena vid institutet, meddelat föreskrifter

rörande redovisningen af de med ifrågavarande fonds medel

anskaffade arbetsmaterialier och att det vore med tillämpning af dessa

föreskrifter, som redovisning lemnats angående de från nämnda fond

år 1894 för ofvanberörda ändamål utgifna medel, dels ock att, ehuru

Bih. till Riksd. Prot. 1898. å Sami. 1 Afd. 37 Höft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 69-

fullständig redovisning i detta afseende för den föregående tiden ej

numera kunde framskaffas, direktionen hade allt skäl antaga, att de

medel, som från fonden anvisats till utskrida elevers utrustning, samvetsgrant

användts för ändamålet, hvarom direktionen haft särskildt tillfälle

att förvissa sig i anledning af en eller annan f. d. elevs på senare

tiden förda klagomål i ämnet.

Vidare hade direktionen anfört, att, sedan direktionen senast yttrat

sig i förevarande ämne, direktionen icke kommit i tillfälle att meddela

annan upplysning i frågan än den redan lemnade, vid hvilket förhållande

direktionen tilläte sig åberopa, hvad direktionen, på sätt ofvan

nämnts, i sitt förut afgifna utlåtande härom andragit.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och i anledning af en

vid 1897 års riksdag väckt motion om föreläggande för vederbörande

att framlägga fullständig redovisning för ifrågavarande medels förvaltning

under åren 1887—1893, hade statsutskottet yttrat, att, enligt hvad

utskottet inhemtat, frågan, huruvida institutets direktion vore skyldig

att redovisa för ifrågavarande fonds förvaltning, vore, på grund af en

inom kammarrättens revisionsafdelning vid granskning af institutets

räkenskaper för år 1895 framstäld anmärkning mot en jemlikt direktionens

beslut den 30 januari samma år gjord utbetalning af ett arfvode

å 400 kronor till institutets räkenskapsförare, dragen under kammarrättens

pröfning; och då, för så vidt utskottet hade sig bekant, denna

domstol icke afkunnat utslag i anförda anmärkningsmål, men målets

utgång utan tvifvel måste inverka på bedömandet, huruvida redovisning

kunde fordras för de medel, som från Nybergska fonden utbetalts för

ofvan angifna ändamål under åren 1887—1893, hade utskottet hemstält,

att det väckta förslaget om redovisnings infordrande för det dåvarande

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda; och hade denna

hemställan af Riksdagen godkänts.

Enligt hvad revisorerne inhemtat, hade kammarrätten den 18 mars

1897 meddelat utslag i förenämnda anmärkningsmål och dervid sig

utlåtit, att, emedan direktionen saknat lagligt stöd för sin åtgärd att af

ifrågavarande understödsfond låta utbetala ofvanberörda förhöjning i

arfvodet till den hos direktionen anstälde räkenskapsförare och sekreterare,

kammarrätten funne skäligt att, med gillande af den gjorda

anmärkningen såsom rätteligen grundad, förpligta vederbörande att

ersätta det anmärkta beloppet, 400 kronor.

Genom utslag den 10 september 1897 på besvär, som anförts

öfver kammarrättens omförmälda utslag, hade Kongl. Maj:t förklarat

sig finna, med anledning af hvad i målet förekommit, skäligt låta vid

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69

83

den gjorda utbetalningen bero, dock att befrielse icke meddelats från

gäldande af det kammarrättens revisionsafdelning tillkommande aumärkningsarfvode.

Häraf framginge otvetydigt, att Kongl. Maj:t ansett direktionen

öfver institutet för blinda skyldig att redovisa för Erika Carolina Nybergs

understödsfond, och med stöd häraf hade revisorerne velat uttala

den mening, att direktionen borde åläggas att afgifva fullständig, vederbörligen

verificerad redovisning öfver fondens förvaltning under åren

1887—1893 samt, om sådan redovisning ej kunde framskaffas, lemna

en omfattande utredning om orsaken dertill.

1 infordradt utlåtande med anledning af revisorernes omförmälda

framställning har direktionen Öfver institutet för blinda anfört, att det

af enkefru Erika Nyberg den 28 april 1886 upprättade donationsbrefvet

angående ifrågavarande fond innehölle den bestämmelsen, att fonden

skulle stå under direktionens öfver blindinstitutet omedelbara och uteslutande

vård och förvaltning och utan inblandning eller sammanblandning

med institutets öfriga räkenskaper. Det i donationsbrefvet förekommande

uttrycket »uteslutande vård och förvaltning» kunde icke

hafva haft annan rimlig betydelse, än att direktionen haft rätt att

besluta öfver användandet af fondens inkomster utan att någon egt

befogenhet att klandra direktionens åtgärder i afseende å densamma.

Denna uppfattning hade gjort sig gällande inom direktionen alltifrån

den tid, då direktionen af gifvarinnan mottog fonden, och direktionens

förutvarande ordförande, herr öfverståthållaren m. m. friherre C. G.

af Ugglas och herr f. d. statsministern, landshöfdingen O. R. Themptander,

hade meddelat, att enkefru Nyberg personligen till dem vid flera tillfällen

förklarat, att denna uppfattning öfverensstämde med hennes

afsigt vid fondens öfverlemnande. I öfverensstämmelse härmed hade

någon revision icke ifrågasatts, förrän räkenskaperna för år 1894

efter enkefru Nybergs död öfverlemnats till kongl. kammarrätten, men

väl hade ofvannämnda herrar ordförande i direktionen för enkefru Nyberg

sjelf redogjort för användande af fondens medel.

På grund af donationsbrefvets innehåll och hvad som ytterligare

blifvit upplyst angående gifvarinnans önskan hade direktionen ansett,

att fondens räkenskaper . för den tid, som förflutit, framförallt för

tiden innan enkefru Nybergs död, icke vore underkastade offentlig

granskning, och att direktionen öfver hufvud icke vore skyldig redovisa

för fondens medel, såvida icke Kongl. Maj:t behagade derom

förordna.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

Under det att direktionen vidhölle denna uppfattning, som direktionen

varit i tillfälle att tidigare uttala, bestrede direktionen särskild!,

att direktionens nuvarande medlemmar skulle kunna åläggas någon

redovisning för åtgärder, som vidtagits under tiden före deras tillträde

af befattningen. Direktionens nuvarande medlemmar hade icke af de

förutvarande direktionsmedlemmarne fått emottaga andra räkenskaper

än dem, som redan blifvit till kammarrätten öfverlemnade. Vid sådant

förhållande skulle, äfven om direktionens nuvarande medlemmar vore

skyldige att afgifva redovisning för sina egna åtgärder, någon redovisning

för fondens förvaltning före den tid, då de varit i tillfälle att

med densamma taga någon befattning, icke kunna åläggas dem under

annan förutsättning, än att de varit lagligen pligtige att affordra

de förutvarande medlemmarne i direktionen sådan redovisning. Direktionens

nuvarande medlemmar hade emellertid med den uppfattning,

som ofvan blifvit uttalad, ansett sig sakna såväl rättighet som

skyldighet att af de män, åt hvilkas omedelbara och uteslutande

vård och förvaltning fonden tidigare varit anförtrodd, kräfva redovisning

eller verifikationer utöfver hvad de sjelfva aflemnat; och

hade så mycket mindre ansett sig hafva skäl ifrågasätta sådant, som

desse vant allmänt högt aktade och för redbarhet kände män. Direktionen

ansåge sig icke skyldig att vare 6ig affordra förutvarande

direktionsmedlemmars sterbhus någon redovisning för deras förvaltning

af Nybergska fonden eller i öfrigt anställa några undersökningar angående

ifrågavarande direktionsmedlemmars åtgärder i afseende å

densamma.

Då, efter hvad i detta ärende förekommit, det måste anses uppenbart,

att den af revisorerne upprepade gånger påyrkade redogörelsen

för den Nybergska fondens förvaltning under åren 1887—1893 icke

kan framskaffas, men ett sådant förhållande måste vara egnadt att

ådraga sig en särskild uppmärksamhet, har utskottet funnit det vara

angeläget, att orsaken till detsamma må varda på ett bestämdt sätt

angifven. På grund häraf och under uttalande af den förutsättning, att

åtgärder varda vidtagna till förekommande för framtiden åt sådana missförhållandena

som de nu omförmälda, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes anbefalla en full
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

85

ständig utredning om anledningen, hvarför redovisning

öfver den Nybergska fondens förvaltning under

åren 1887 —1893 icke kan åstadkommas.

Domkyrkorna.

§ 23.

(Rev. ber. pag. 437 och 438, uti. pag. 653 och 654.)

Revisorerne hafva vidare omförmält, hurusom, sedan Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Malmöhus län med memorial den 7 maj 1877

öfverlemnat och dervid förordadt en af domkyrkorådet i Lund på begäran

af domkyrkoarkitekten Helgo Zettervall gjord framställning att,

enär den enligt gällande aflöningsstat för Lunds domkyrkas tjenstemän

och betjente för domkyrkoarkitekten bestämda lön, 2,000 kronor,

hvartill komme ett genom kongl. brefvet den 20 juni 1871 Zettervall

personligen tillagdt arfvode af 2,000 kronor årligen, så länge arbetena

å domkyrkan under hans ledning bedrefves i ungefär samma omfång

som under de två då närmast förflutna åren, icke motsvarade de stora

fordringar, som stäldes på domkyrkans arkitekt, och Zettervall, hvilken

under de sjutton år, han varit i domkyrkans tjenst, åt denna offrat sina

bästa krafter, på grund häraf kunde ega berättigade anspråk att se

sin framtid någorlunda betryggad, då hans krafter icke vidare medgåfve

honom att åtaga sig främmande uppdrag, Kongl. Maj:t måtte

tillåta, att domkyrkoarkitektens lön finge under Zettervalls tjenstetid

utgå med 4,000 kronor årligen, Kongl. Maj:t jemlikt kongl. bref den

15 juni 1877 funnit godt till berörda framställning lemna bifall.

Under erinran, att öfverintendenten Zettervall, hvilken såsom chef

för öfverintendentsembetet egde uppbära i lön och tjenstgöringspenningar

7,000 kronor, under år 1886 åtnjutit, förutom den genom forenämnda

kongl. bref honom tillagda lön, 4,000 kronor, dels arfvode för

ledningen af restaurationsarbetet å Skara domkyrka efter 2,000 kronor

för år och dels från anslaget till Upsala domkyrkas restaurering 4,000

kronor, hade 1887 års statsrevisorer, då restaurationsarbetena å Lunds

domkyrka dåmera syntes hafva medfört ringa göromål för domkyrkoarkitekten,

ifrågasatt, om icke någon besparing i afseende å den till

Ang. lönen

till Lunds

domkyrkas

arkitekt.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

SfatsutsJcottets Utlåtande N:o 69.

bemälde arkitekt utgående lön lämpligen kunde åstadkommas, helst de

af kyrkorådet år 1877 framstälda skäl för denna löns höjande till 4,000

kronor icke vidare syntes ega giltighet.

1 häröfver afgifvet utlåtande af den 11 januari 1888 hade domkapitlet

i Lund upplyst, att öfverintendenten Zettervall fortfarande utöfvade

domkyrkoarkitektsbefattningen dels personligen, dels genom ett

af honom aflönadt, i Lund bosatt biträde, samt åberopat från Zettervall

infordradt yttrande, deri hufvudsakligen anförts, att ifrågavarande arkitektaflöning

måste, med hänsyn till det efter våra förhållanden ovanligt

storartade och magtpåliggande byggnadsarbetet, anses hafva varit särdeles

ringa, synnerligast i betraktande deraf, att Zettervall icke allenast

varit domkyrkans arkitekt, utan äfven dess verkställande byggmästare,

utan annat af domkyrkan aflönadt biträde än en verkgesäll, såsom förman

för arbetspersonalen, hvadan för det vidlyftiga ritningsarbetet

erforderligt biträde måst, utom i ett par enstaka fall, af honom sjelf

bekostas; att Zettervall såsom domkyrkans arkitekt enligt uppgjordt

kontrakt vore efter sin afflyttning från Lund skyldig att, under fullt

ansvar såsom förut, ständigt i Lund hålla och sjelf aflöna det eller de

i teoretiskt och praktiskt hänseende byggnadskunniga biträden, som

kunde behöfvas och af dom kyrkorådet godkändes, och utan särskild!

arfvode infinna sig i Lund på kallelse af domkyrkorådet, så ofta nödigt

ansåges; samt att den af Zettervall i afseende å restaureringen af Lunds

domkyrka utöfvade konstnärliga verksamhet endast vore en fortsättning

af hvad som genom de respektive projektens utarbetande blifvit

af honom en gång börjadt, många år innan hans ordinarie embetsmannabana

tagit sin början, och derför väl icke utan risk skulle kunna

af vederbörande öfverlåtits åt en i dithörande konstförhållanden mindre

hemmastadd och erfaren nybörjares experimenterande, då denne utan

Zettervalls speciella förarbeten skulle hafva egt att, i stort och till förverkligande

i alla sammansättningar och detaljer, för den verkställande

byggmästaren söka tolka de af Zettervall utförda, af Kongl. Maj:t gillade

restaurationsprojekten; och om så vore, kunde väl icke, enligt Zettervalls

förmenande, rimligen begäras, att han skulle härför utan skälig

ersättning uppoffra den tid, han kunde ega till eget förfogande, och

allra minst att han dessutom skulle få vidkännas de oundvikliga kostnader,

som med dessa uppdrag vore för honom förenade.

På sätt ofvan meddelats, hade öfverintendenten Zettervall, såsom

domkyrkoarkitekt vid Lunds domkyrka, genom kongl. brefvet den 15

juli 1877 tilldelats en årlig lön af 4,000 kronor, att utgå under hans

tjenstetid, hvilken lön fortfarande af honom uppburits; och med an
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

87

ledning häraf hado revisorerne velat uttala den mening, att det synteö

tvifvelaktigt, huruvida domkyrkoarkitektens tjenstetid kunde anses fortgå

äfven efter det restaurationen af domkyrkan numera afslutats.

Med anledning af hvad revisorerne sålunda meddelat, har domkapitlet

i Lund i utlåtande den 26 sistlidno januari anfört, att, då enligt

Kongl. Maj:ts stadga den 17 november 1859 vården och förvaltningeu

af Lunds domkyrka och hennes egendom vore, under inseende

af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län och biskopsembetet

i Lunds stift, uppdragen åt ett särskilt domkyrkoråd och

domkapitlet för ty icke både att med denna förvaltning taga befattning,

domkapitlet endast hade att hänvisa till det yttrande, som domkapitlet

i ärendet affordrat Lunds dom kyrkoråd, i hvilket yttrande domkyrkorådet

upplyst, att storleken af öfverintendenten Zettervalls lön blifvit

bestämd genom Kongl. Maj:ts bref den 15 juni 1877, samt att densamma

vore upptagen till det belopp, hvarmed den nu utginge, uti

den för domkyrkans tjenstemän och betjente gällande aflönings- och

pensionsstat, hvilken, enligt Kongl. Maj:ts derå den 19 juli 1889 meddelade

stadfästelse, skulle lända till efterrättelse intill utgången af år

18,99.

Till detta yttrande har domkapitlet till ytterligare belysning af

frågan tillagt, att, i motsats till den af revisorerne uttalade mening,

domkyrkoarkitektens tjenstetid så mycket hellre måste anses fortgå

äfven efter det restaurationsarbetena å domkyrkan afslutats, som, på

grund af deD ändrade lydelse, som § 6 i ofvan åberopade stadga den

17 november 1859 erhållit genom kongl. brefvet, till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Malmöhus län och biskopsembetet i Lunds stift den

20 juni 1871, vid domkyrkan skulle vara anstäld en ständig arkitekt

med åliggande att hafva uppsigt öfver domkyrkan och de henne tillhörande

byggnader, föreslå de åtgärder, som för deras vidmagthållande

funnes nödiga, uppgöra i sådant afseende erforderliga ritningar och

kostnadsförslag samt leda utförandet af beslutade arbeten.

Vid det förhållande, att, enligt hvad domkyrkorådet upplyst, den

nu gällande aflönings- och pensionsstaten för Lunds domkyrkas tjenstemän

och betjente, i hvilken stat ifrågavarande lön till domkyrkans

''arkitekt är uppförd, upphör att lända till efterrättelse vid utgången af

år 1899, har utskottet endast velat hvad i detta ämne blifvit anfördt

för Riksdagen

omförmäla.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlutande N:o 69.

''o [r: .[JO ti i. :f: rr.j i* u,: *v . :ij :■ val • L> C i

§ 24.

Hvad för öfrigt blifvit af revisorerne anmäldt och erinradt har

utekottet funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i

öfvervägande vid behandlingen af de utgiftsanslag, revisorernes framställning

berör, dels hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara genom

vederbörandes utlåtanden nöjaktigt förklarad^ dels ej vara af den vigt

att, oaktadt förklaringen icke varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens

åtgärd bort af förhållandena påkallas, dels slutligen icke hafva

varit af beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något yttrande;

hvilket utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 22 april 1898.

På statsutskottets vägnar.

; 1) y i

CHR. LUNDEBERG.

. i om ’,l “or. , Jk I;;.. ,v i Ji- .f

i *i

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1898.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:84 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1897 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande s. 1 i texten