Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

1898-02-18 · 149 sidor, varav 138 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 138 av 149 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1898:7, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 21 februari 1898, kl. 10 f. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Landsstaterna i länen.

l:o) I den till Riksdagen den 15 januari 1898 aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t i punkt l:o)

under sjette hufvudtiteln föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att

vid länsstyrelsen i Jemtlands län inrättades ytterligare en landskanslistoch

en landskontoristtjenst, hvardera med en aflöning af 1,200 kronor,

deraf 700 kronor lön och 500 kronor tjenstgöringspenningar, med rätt

för innehafvarne af nämnda tjenster till ålderstillägg i likhet med öfrige

landskanslister och landskontorister.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll öfver civilärenden

den 14 januari 1898 har föredragande departementschefen erinrat,

hurusom vid den lönereglering för landsstaten, som antagits vid

1878 års riksdag, bestämts, att på stat skulle anställas två landskanslister

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami 1 Afd. 7 Raft. (N:o 7.) 1

Ang. inrättande

af ytterligare

en landskanslist-

och

en landskontoristtjenst

vid

länsstyrelsen

i Jemtlands

län.

[!•]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

och två landskontorister i samtliga län med undantag af Jemtlands och

Gotlands, hvilka län i anseende till befolkningens ringa antal och

det mindre antal ärenden, som till följd deraf förekomme hos länsstyrelserna,

erhöllo hvardera allenast en landskanslist och en landskontorist.

Uti en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län den

29 november 1894 aflåten framställning om anvisande af medel till

ersättning åt ökade arbetskrafter vid länsstyrelsen i länet hade, enligt

hvad departementschefen vidare meddelat, Kongl. Maj:t befallningshafvande

redogjort för den betydliga ökning, som under de då senast förflutna

tio åren egt rum i länsstyrelsens redan förut dryga arbetsbörda,

exempelvis genom värnpligtslagen, lagen angående handelsregister, firma

och prokura och i synnerhet lagen angående väghålluingsbesvärets utgörande

på landet. Men oafsedt dessa för alla rikets län gemensamma

faktorer, vore förhållandena i Jemtlands län af beskaffenhet att särskildt

på Kongl. Maj:ts befallningshafvande ställa kraf, till hvilka motsvarighet

i flertalet af de öfriga länen i riket ej funnes. Länet vore

jemförelsevis nytt, landet erbjöde ett stort fält för odlingen, som sträckte

sig allt vidare i förr öde trakter, alstrande nya förhållanden, nya intressen

och nya tvister. Nya samhällen uppstode — under åren 1888

—1894 hade sex nya kommuner bildats — nya vägar måste anläggas;

för trävarurörelsen, ortens hufvudnäring, måste alltjemt nya flottleder

anordnas, allt arbeten, med afseende å hvilka Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hade eu mycket magtpåliggande befattning. Äfven det nyligen

började ordnandet af lapparnes förhållanden hade kräft och komme

framgent att kräfva mycket arbete. Härtill komme, att befolkningens

stora rörlighet, en följd af den starka invandringen af arbetare från

främmande orter dels för de årligen förekommande skogsafverkningsarbetena

och dels för de jemförelsevis nyligen öppnade jernvägsanläggningarne

inom länet, medförde bland annat en betydlig ökning i fattigvårdstvisternas

antal, hvarförutom länets egenskap af gränsort mot

Norge gåfve anledning till många förhållanden, som påkallade Kong].

Maj:ts befallningshafvandes åtgärder.

Om än sålunda i anseende till länets relativt ringa folkmängd

länsstyrelsens i Jemtlands län arbetsredogörelser, jemförda med dem

från län med större folkmängd, hade att uppvisa ett mindre antal mål

och ärenden, så vore dessa likväl på grund af antydda förhållanden

ofta af synnerligen besvärlig natur och af beskaffenhet att ej kunna

handläggas af personer utan juridisk bildning och erfarenhet. Så hade

exempelvis de mål, som afgjorts genom utslag, utgjort: år 1889 1,507,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

3

år 1890 1,307, år 1891 1,659, år 1892 1,537 och år 1893 1,870. Af

de sålunda afgjorda målen hade endast respektive 796, 627, 836, 990

och 1,102 utgjorts af skuldfordringsmål, hvilka oftast kräfde ringare

arbete, hvaremot de öfriga till stor del utgjorts af mera fordrande

frågor, såsom flottningsärenden, tvister om väganläggningar, besvärsmål

och fattigvårdsmål m. m. I antalet af handlagda ekonomi- och

politimål, under hvilken rubrik sist uppräknade slag af mera besvärliga

ärenden, bland andra, upptagits i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

arbetsredogörelser, visade sig jemväl en stadig tillväxt, i det desammas

antal utgjort år 1889 1,923, år 1890 2,014, år 1891 2,193, år

1892 2,273 och år 1893 2,577. Under år 1893 hade slutligen Jemtlands

län i afseende å antalet handlagda skuldfordringsmål intagit femte

rummet och i afseende å antalet ekonomi- och politimål elfte rummet

bland länen.

Hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län sålunda

anfört hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande åberopat i en den 16

november 1895 aflåten förnyad framställning om anslag till ökade arbetskrafter,

deruti särskildt hemstälts om anställande å ordinarie stat af

ytterligare en landskanslist och en landskontorist hos länsstyrelsen.

Derjemte hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i sistnämnda

framställning anfört, bland annat, följande:

Oafsedt, att löneförmånerna för de flesta tjenstemännen vid länsstyrelsen

i Jemtlands lån vore, trots de dyrare lefnadsomkostnaderna

och det synnerligen ansträngande arbetet, betydligt mindre än i flertalet

öfriga län, funnes för länsstyrelsen på ordinarie stat anslagna två

löner mindre än i alla andra län utom Gotlands, i det att nemligen i

hvartdera af Jemtlands och Gotlands län endast funnes en landskanslist

och en landskontorist mot två tjenstemän af hvartdera slaget i de öfriga

länen.

Svårigheten att i rätt tid afgöra förekommande mål ökades i

samma mån, som målens antal växte. Antalet af de slutligen handlagda

och de till följande år balanserade målen hade utgjort: år 1890

6,054, år 1891 6,830, år 1892 6,938, år 1893 7,675 och år 1894 8,093,

hvarvid torde böra aomärkas, att i dessa siffror icke inberäknats antalet

anordningar, som årligen uppgått till 1,500 å 1,600. Under sådana

förhållanden växte ock naturligen antalet af de från det ena året

till det andra balanserade målen. De balanserade målens antal utgjorde

sålunda år 1892 203, år 1893 233 och år 1894 306.

Den ringa ersättning, som kunde tillerkännas de extra biträdena

vid länsstyrelsen, vore icke tillräcklig för att lemna dessa biträden

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

nödtorftig utkomst, hvaraf följde, dels att fullt dugliga och erfarna biträden

icke kunde erhållas, och dels att de unge män, som antoges till

biträden efter nyss aflagd embetsexamen, så snart de förvärfvat någon

skicklighet och vana vid göromålen, lemnade sin anställning vid länsstyrelsen

för att söka sin bergning vid andra befattningar.

I utlåtande den 11 december 1895 öfver denna framställning:,

i hvad densamma afsåg anställandet å ordinarie stat af ytterligare en

landskanslist och en landskontorist vid länsstyrelsen i Jemtlands län,

hade statskontoret, då behofvet för det dåvarande af de ifrågasatta

nya tjensterna genom hvad i ärendet förekommit syntes statskontoret

vara till fullo ådagalagdt, och det med afseende å den raska utveckling,

hvaruti länet befunne sig, och den deraf följande fortgående tillväxten

i folkmängden torde kunna med visshet antagas, att jemväl för

framtiden detta behof komme att förefinnas, funnit sig böra hemställa

om aflåtande af proposition till Riksdagen angående inrättande af de

båda föreslagna nya tjensterna.

Vid föredragning af detta ärende den 24 januari 1896 hade

emellertid Kong]. Maj:t funnit den af Kong]. Maj:ts befallningshafvande

i Jemtlands län gjorda framställningen om inrättande af ytterligare en

landskanslist- och en landskontoristtjenst vid länsstyrelsen i Jemtlands

län icke till någon åtgärd föranleda.

Nu hade Kong]. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län i

skrifvelse till Kongl. Maj:t den 19 oktober 1897, i sammanhang med

begäran om ökadt anslag till extra biträden, förnyat sin framställning

om inrättandet af de omtormälda båda nya tjensterna vid länsstyrelsen,

dervid Kongl. Maj:ts befallningshafvande hufvudsakligen åberopat, hvad

förut i samma ämne anförts, och tillika meddelat, att tjenstemännens

vid länsstyrelsen arbetstid å tjensterummet i allmänhet uppgått till 7

å 9 timmar dagligen, hvartill för dem, som användes till uppsättning

af protokoll och utslag, kommit arbete jemväl utom tjensterummet,

äfvensom att, då de göromål, som fordrade det mesta arbetet, tillika

vore af beskaffenhet att icke kunna utföras utan juridisk bildning,

jemväl de extra landskanslist- och landskontoristbefattningarne måst

besättas med personer, som aflagt examen till rättegångsverken.

Statskontoret, som erhållit befallning att yttra sig beträffande

Kongl. Maj:ts befallningshafvande^ nu förevarande framställning, hade

i utlåtande den 8 november 1897 erinrat, att folkmängden i Jemtlands

län, hvilken den 31 december 1877 utgjort något öfver 78,000 personer,

sedermera småningom ökats, så att densamma den 31 december

1896 uppgått till nära 106,000 personer och således numera vore

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N-.o 7.

a

icke obetydligt större än folkmängden vid förstnämnda tidpunkt i

hvartdera af de två nordligaste länen, der två landskanslister och två

landskontorister redan då ansetts behöfliga. Statskontoret hade tillika

åberopat, hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande i ärendet anfört äfvensom

sitt ofvanberörda utlåtande den 11 december 1895 ; och hade statskontoret

jemväl i sitt nu afgifna utlåtande hemstält om bifall till Kong].

Maj:ts befallningshafvandes framställning.

Af de från länsstyrelserna inkomna arbetsredogörelserna hade

departementschefen inhemtat, att under år 1896 antalet af de vid länsstyrelsen

i Jemtlands län handlagda ärendena uppgått til! 8,387, äfvensom

att för samma år följande länsstyrelser haft mindre antal mål än

länsstyrelsen i Jemtlands län, nemligen länsstyrelserna i Upsala, Södermanlands,

Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Blekinge,

Hallands, Vestmanlands och Vesterbottens län.

Af hvad i ärendet sålunda förekommit ansåge departementschefen

det vara ådagalagdt, att en ökning af de ordinarie tjenstemännens vid

länsstyrelsen i Jemtlands län antal, på sätt Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hemstält, till likhet med antalet motsvarande tjenstemän vid

länsstyrelserna i alla andra län utom Gotlands vore af ett stadigvarande

behof påkallad.

På grund af hvad till statsrådsprotokollet blifvit anfördt får utskottet

hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj;ts förevarande

framställning, må medgifva, att vid länsstyrelsen

i Jemtlands län inrättas ytterligare en landskanslist-

och en landskontoristtjenst, hvardera med en

aflöning af 1,200 kronor, deraf 700 kronor lön och

500 kronor tjenstgöringspenningar, med rätt för innehafvarne

af nämnda tjenster till ålderstillägg i likhet

med öfrige landskanslister och landskontorister.

2:o). Kongl. Maj:t har föreslagit, att det under anslaget till landsstaterna

i länen uppförda reservationsanslag till arfvoden åt extra länsnotarier

och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna samt till vikariatsersättning

under semester för dertill berättigade tjenstemän måtte höjas

från 110,000 kronor till 125,000 kronor eller med 15,000 kronor.

Enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet i ärendet

erinrat, hade i sammanhang med senaste lönereglering för landsstaten

1878 års Riksdag å ordinarie stat under anslaget till landsstaterna i

Angående

höjning af anslaget

till extra

biträden m. m.

[2-]

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

länen anvisat ett reservationsanslag af 95,000 kronor till arfvoden åt

extra länsnotarier och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna samt

till vikariatsersättning under semester för dertill berättigade tjenstemän.

I afseende å användandet af detta anslag hade Kongl. Maj:t i bref till

kammarkollegium och statskontoret den 31 maj samma år förklarat, att

på Kongl. Maj:ts pröfning i alla fall komme att bero, om till hvad

belopp och för huru lång tid särskilda anslag borde ställas till Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes förfogande att användas till arfvoden åt

extra ordinarie länsnotarier och tillfälliga biträden, hvilka arfvoden icke

finge öfverstiga för extra ordinarie länsnotarie 2,000 kronor och för

tillfälliga biträden 1,000 kronor årligen, hvarjemte genom kongl. bref

den 11 nästpåföljde oktober, i sammanhang med beviljande för år

1879 åt samtliga länsstyrelserna från nämnda anslag af vissa belopp

till godtgörelse åt ständiga eller tillfälliga extra biträden, stadgats, att

i de län, der å någondera afdelningen mera än en extra landskanslist

eller landskontorist erfordrades, arfvodet blott för ett sådant biträde å

hvarje afdelning finge utgå med det genom nyssberörda kongl. bref

den 31 maj 1878 stadgade högsta belopp, men för hvarje af öfriga ej

bestämmas till högre belopp än 700 kronor. Efter närmare pröfning

af länsstyrelsernas behof af medel för berörda ändamål hade genom

kongl. bref den 12 december 1879, i enlighet med ett af statskontoret

afgifvet förslag, hvarje länsstyrelses andel i förenämnda anslag bestämts

till visst belopp att tills vidare utgå och af länsstyrelserna i

mån af behof mot redovisning användas till godtgörelse åt ständiga

eller tillfälliga extra biträden med enahanda inskränkning i afseende å arfvodenas

belopp, som för år 1879, blifvit föreskrifven. För vissa länsstyrelser

hade sedermera ytterligare medel för ifrågavarande ändamål

beviljats att tills vidare utgå, hvarjemte under de senare åren genom

särskilda kongl. bref förhöjning i de åtskilliga länsstyrelser beviljade

belopp medgifvits för vissa är. Vid 1885 års riksdag hade anslaget

med anledning af de då befintliga stora reservationerna derå nedsatts

till 90,000 kronor. Detta belopp hade dock visat sig vara otillräckligt,

och vid 1894 års riksdag hade anslaget höjts till 110,000 kronor, med

hvilket belopp det från och med år 1895 utgått.

Nu hade, meddelar vidare departementschefen, statskontoret, som

den 8 novembar 1897 afgifvit utlåtande öfver af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i femton län gjorda framställningar om fortfarande anvisande

af förut för viss tid medgifna förhöjningar i de dem beviljade

anslagsbeloppen eller om ytterligare förhöjningar deri, tillika hemstält

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

7

om aflåtande af proposition till Riksdagen om ifrågavarande reservationsanslags

ökande.

Sedan Kong], Maj:t med anledning af länsstyrelsernas berörda

framställningar genom bref den 10 december 1897, i enlighet med hvad

statskontoret i nämnda utlåtande tillstyrkt, medgifvit, att de till dessa

länsstyrelser tills vidare anvisade anslag för godtgörelse åt extra

biträden finge för innevarande år höjas med tillhopa 22,950 kronor

eller med 1,800 kronor utöfver hvad för år 1897 varit dessa länsstyrelser

såsom tillfällig förhöjning anvisadt, hade departementschefen

understält Kongl. Maj:ts pröfning den af statskontoret väckta frågan

om anslagets höjande och dervid anfört följande.

På sätt, statskontoret i berörda utlåtande erinrat, utgjorde de belopp,

som för anställande af extra biträden hos länsstyrelserna anvisats

att från ifrågavarande anslag tills vidare utgå, för

närvarande ........................................................................... kronor 67,050: —;

de förhöjningar häri, som genom nämnda kongl.

bref den 10 december 1897 beviljats vissa länsstyrelser

för innevarande år, uppginge till.............. ,, 22,950:—.

De från ifrågavarande reservationsanslag för

anställande af extra biträden anvisade medel utgjorde

alltså för innevarande år tillhopa .................. kronor 90,000: —.

Om till denna summa lades det belopp, som

högst kunde utgå för semestervikariat samt till

arfvode för bestridande af länsbokhållaretjenst under

den tid, ordinarie irmehafvaren eger åtnjuta ledighet

för landsbokens upprättande, och hvilket, enligt

hvad statskontoret upplyst, utgjorde ........................ „ 26,766: 7 0

erhölles utgiftssumman för innevarande år.............. kronor 116,766:70.

I händelse hela utgiftssumman utgiuge, komme

den att öfverskrida anslaget, hvilket, enligt hvad

redan nämnts, utgjorde..................................................... ,, 110,000: —,

med ..................................................................................... „ 6,766:7 0.

Enligt hvad statskontoret anmält, hade af de å

anslaget vid 1896 års slut befintliga besparingar

ett belopp af .................................................................. „ 6,797: 9 5

lemnats odisponeradt, hvilket belopp alltså kunde användas till nu

ifrågavarande utgift. Häraf blefve emellertid en följd, att vid 1898

års slut någon afsevärd besparing å detta anslag icke vidare komme

att förefinnas, och att följaktligen, om höjning af anslaget icke mel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

lankomme, för år 1899 icke komme att finnas för ändamålet disponibla

mer än 110,000 kronor, hvilket belopp omöjligen skulle kunna finnas

tillräckligt.

I sitt förutnämnda utlåtande anförde statskontoret, att af länsstyrelsernas

framställningar framginge, att åtta länsstyrelser, kvilka

gjort framställning om förhöjdt anslag för år 1898 till extra biträden

utöfver hvad de erhållit för år 1897, hade för sådant ändamål behof

af tillhopa 5,200 kronor, men hade statskontoret, då till Kongl. Maj:ts

disposition allenast funnits för sådant ändamål 1,800 kronor, föreslagit,

att sistnämnda belopp skulle fördelas mellan de fem länsstyrelser, hvilka

ansetts vara framför de öfriga deraf i behof. Statskontoret, som redan

den 28 december 1896 gjort framställning, att Kongl. Maj:t måtte

aflåta proposition om förhöjning af nu ifrågavarande reservationsanslag,

och då anfört, att med säkerhet kunde antagas, ej mindre att de dåvarande

behofven af arbetskrafter hos länsstyrelserna fortfarande komme

att förefinnas, utan äfven att ökadt, behof deraf vid åtskilliga länsstyrelser

i följd af göromålens tillväxt tid efter annan komme att uppstå,

samt att det vore önskvärd!, att anslaget bestämdes så högt, att

ej ny reglering deraf inom den närmaste tiden blefve oundgänglig,

hemstälde, under åberopande af hvad statskontoret sålunda tillförene

anfört, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att anslaget höjdes

till ett belopp af minst 125,000 kronor.

Otillräckligheten af ifrågavarande anslag synes väl vara till fullo

styrkt, men utskottet har dock icke funnit sig öfvertygadt derom, att

anslaget behöfver ökas med hela det belopp, som af Kongl. Maj:t.

föreslagits. Af den till statsrådsprotokollet i ärendet lemnade redogörelse

inhemtas nemligen, att den för innevarande år beräknade utgiftssumman,

som - skulle utgå af detta anslag, uppginge till 116,766

kronor 70 öre, deraf 26,766 kronor 70 öre utgjorde det belopp, som,

enligt hvad statskontoret upplyst, högst kunde utgå för semestervikariat

m. m. Derjemte har anmärkts, att några länsstyrelser, hvilka gjort

framställning om förhöjdt anslag till extra biträden, till följd af ifrågavarande

anslags otillräcklighet ej kunnat erhålla hela de begärda beloppen,

utan måst åtnöjas med anslag, som med tillsammans 3,400

kronor understigit, hvad länsstyrelserna i sådant afseende begärt. Om

således länsstyrelsernas kraf blifvit fullständigt tillfredsstälda, hade den

för innevarande år beräknade utgiftssumman uppgått till 120,166 kronor

70 öre. Härvid är dock att märka, dels att besparingar årligen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

9

torde uppstå å det belopp, som upptagits efter beräkning af hvad som

högst kan utgå för semestervikariat m. m., dels ock att länsstyrelsernas

anspråk på delaktighet i anslaget till extra biträden synas kunna

i vissa fall tåla en begränsning. Utskottet har derför ansett en höjning

i anslaget med 10,000 kronor vara för ändamålet tillräcklig; hvadan

utskottet hemställer,

att det under anslaget till landsstaterna i länen

uppförda reservationsanslag till arfvoden åt extra iänsnotarier

och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna

samt till vikariatsersättning under semester för dertill

berättigade tjenstemän må höjas från 110,000 kronor

till 120,000 kronor, eller med 10,000 kronor.

3:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att anslaget till landsstaterna i länen

måtte, med anledning af tre boställens indragning, höjas med 1,988

kronor.

Af statsrådsprotokollet i ärendet inhemtas, att enligt hvad statskontoret

i sin berättelse om statsverkets inkomster m. m. meddelat,

komme enligt särskilda Kongl. Maj:ts beslut följande landsstatsboställen

med i stat beräknad afkastning af sammanlagdt, 1,988 kronor att, efter

tilländagångna tjenste- och fardagsår, till statsverket indragas, nemligen:

länsmansbostället i Vaksala härads länsmansdistrikt af Upsala län

Berga n:o 3, \ mantal;

länsmansbostället i Bobergs härads länsmansdistrikt af Östergötlands

län Boberg n:o 1, ^ mantal; och

länsmansbostället i Dals härads länsmansdistrikt af Östergötlands

län Herrestad n:o 10, £ mantal.

Då nu anmärkta förhållanden påkallade en förhöjning af anslaget till

landsstaterna i länen med 1,988 kronor, har departementschefen hemställ,

att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen äska en sådan förhöjning.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot denna Kongl. Maj:ts

framställning, hemställer alltså,

att anslaget till landsstaterna i länen må med anledning

af tre boställens indragning höjas med 1,988

kronor.

Ang. höjning

i anslaget till

följd af indragning

af landsstatsboställen.

[3.]

I händelse af bifall härtill samt till hvad i föregående två punkter

Bih. till Biksd. Prot. 1898. 4 Samt. 1 Afd. 7 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande JV;o 7.

Ang. förhöjning

af anslaget

till

landtbruksstyrelsen

m. m.

[4-]

föreslagits, kommer anslagstiteln landsstaterna i länen med följande ändrade

lydelse: »landsstaterna i länen (deraf 120,000 kronor reservationsanslag)»

att höjas från 2,684,998 kronor till 2,699,386 kronor.

Landtbruksstyrelsen.

4:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att medgifva, dels att

i den för landtbruksstyrelsen faststälda stat måtte, i stället för nu upptagna

aflöningar för öfverdirektören och chefen, fiskeriinspektören, två

byråingeniörer och sekreteraren, med bibehållande af nu gällande vilkor

för aflöningars åtnjutande uppföras aflöningar för generaldirektören och

chefen med 9,000 kronor, deraf 6,200 kronor i lön och 2,800 kronor i

tjenstgöringspenningar, samt för en hvar af fyra byråchefer med 6,400

kronor, deraf 4,400 kronor i lön, som efter fem år kunde höjas med

600 kronor, och 2,000 kronor i tjenstgöringspenningar,

dels att i staten för landtbruksstyrelsen måtte upptagas aflöning

för ytterligare en byråchef till samma belopp och med enahanda ålderstillägg

som för öfrige byråchefer i styrelsen,

dels ock att det i staten för landtbruksstyrelsen upptagna anslag

å 5,000 kronor till extra biträden, vikariatsersättning och expenser

förhöjdes med 3,500 kronor, eller till 8,500 kronor;

kommande i händelse af bifall härtill anslagstiteln »landtbruksstyrelsen»

att höjas med 21,500 kronor, eller sålunda från dess nuvarande

belopp 28,800 kronor till 50,300 kronor.

Såsom föredragande departementschefen till det i ärendet förda

statsrådsprotokoll omförmält, hade i det förslag till inrättande af en

landtbruksstyrelse, som Kong], Maj:t framlade till 1889 års Riksdag, Kongl.

Maj:t föreslagit, att för styrelsens embets-och tjenstemän måtte bestämmas

följande aflöningsförmåner, nemligen för öfverdirektören och chefen 7,000

kronor, för fiskeriinspektören och de två byråingeniörerna hvardera

4,500 kronor med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, samt för

sekreteraren 3,000 kronor likaledes med två ålderstillägg, hvartdera å

500 kronor; men Riksdagen, som biföll inrättandet af ifrågavarande

nya embetsverk och i öfrigt beviljade de af Kongl. Maj:t derför äskade

anslagsbelopp, nedsatte uti den för landtbruksstyrelsen faststälda staten

de för fiskeriinspektören och de två byråingeniörerna föreslagna

lönerna med 500 kronor för hvardera, eller till 4,000 kronor. Till extra

biträden, vikariatsersättning och expenser upptogs i staten ett belopp

af 5,000 kronor.

I syfte att sekreteraren i styrelsen, hvilken enligt den ursprung
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

11

liga organisationen af embetsverket icke varit ledamot af styrelsen, skulle

från och med år 1895 erhålla sådan ställning och på samma gång enahanda

aflöning som de öfriga ledamöterna, eller 4,000 kronor, beviljade,

på derom af Kongl. Maj:t gjord framställning, 1894 års Riksdag förhöjning

i anslaget till landtbruksstyrelsen med 1,000 kronor eller till

28,800 kronor, hvilket belopp fortfarande är för nämnda ändamål upptaget

i riksstaten.

Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 30 oktober nästlidna år

hade nu, enligt hvad af departementschefens anförande till nämnda statsrådsprotokoll

inhemtas, landtbruksstyrelsen anfört, att det under den

tid, styrelsen varit i verksamhet, mer och mer visat sig, att det till

styrelsen anvisade anslag vore otillräckligt, samt att den höjning i anslaget,

som af 1894 års Riksdag beviljades, icke kunnat ändra detta

förhållande. Innan landtbruksstyrelsen trädde i verksamhet och förrän

det sålunda kunde vara närmare klargjordt, hvilken uppgift skulle

komma att tillfalla densamma, kunde det enligt styrelsens förmenande

icke anses annorlunda än som en af klokheten påbjuden försigtighet,

att Kongl. Maj:t föreslog chefens lön till 7,000 kronor och ledamöternas

till 4,500 kronor, ålderstillägg för de senare oberäknade, ett förslag,

som dock, på sätt ofvan nämnts, af Riksdagen endast delvis godkändes;

och ej heller torde, efter styrelsens mening, det kunna väcka förvåning,

att, innan instruktionen för styrelsen blifvit faststäld och verksamheten

för densamma derigenom utstakats, icke några större svårigheter

förefunnits vid besåittandet första gången af befattningarna inom

styrelsen. Sedan den tiden och i samma mån det blifvit tydligt, hvilka.

stora och magtpåliggande uppgifter landtbruksstyrelsen hade att lösa,

uppgifter, hvilka syntes växa allt eftér det tiden fortskrede och allt

flera för landtbruksnäringen vigtiga frågor framstälde sig och kräfde

lösning, hade deremot behofvet af högre löneförmåner för styrelsens

chef och ledamöter allt bestämdare gjort sig gällande. Landtbrukets

iifsintressen, vare sig dessa voro af allmänt ekonomisk, rent teknisk

eller rättslig art, vore nemligen af den betydelse för samhället, att deras

handhafvande inom statsförvaltningen i den högsta fackinstansen icke

borde eller kunde anförtros åt andra än sådana personer, som egde den

utbildning i ekonomiskt, tekniskt eller rättsligt afseende, att deras omdöme

kunde blifva till verkligt gagn för den vigtiga näring, hvarom

här vore fråga.

Redan då landtbruksstyrelsen inrättades, hade farhågor yppats, att

de beviljade löneförmånerna icke vore tillräckliga för att utsigt skulle

finnas, att styrelsen med dem skulle i längden kunna tillförsäkras fullt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

dugliga arbetskrafter. Det visade sig också snart, efter det styrelsen

trädt i verksamhet, att dessa farhågor icke saknade grund. Då landtbruksinspektörsbefattningen

efter första innehafvarens frånfälle år 1892

blifvit ledig och platsen kungjorts till ansökning, fans ingen af de tre

sökande, hvilka inom ansökningstidens utgång anmält sig till erhållande

af befattningen, hafva i allo uppfylt de stadgade vilkoren för behörighet

till densamma, hvarför det blef nödigt att å nyo kungöra platsen

till ansökning ledig; och det hade icke heller varit utan stor svårighet,

som befattningen denna gång kunnat tillsättas, i det att alla de,

hvilka särskildt uppmanades att söka densamma, förklarade sig på grund

af löneförmånernas ringa belopp icke kunna mottaga den. Hänsyn till

svårigheten att värdigt återbesätta öfveringeniörsbefattningen hos landtbruksstyrelsen

hade också föranledt styrelsen att ej långt innan innehafvaren

af densamma skulle uppnå 65 lefnadsår, vid hvilken ålder

ledamot vore skyldig att från tjensten afgå, hos Kongl. Maj:t hemställa,

att med afsked för bemälde tjensteman finge tills vidare anstå, en hemställan,

som blifvit af Kongl. Maj:t för två år beviljad; och samma hänsyn

hade förmått styrelsen att, sedan styrelsen förgäfves bort sig för

hos kompetent person, om lian ville åtaga sig befattningen, men på

grund af den otillräckliga lönen erhållit afböjande svar, nästlidna år

ingå med förnyad framställning derom till Kongl. Maj:t, som den 8

oktober 1897 beviljat anstånd med afskedstagandet intill slutet af

år 1898.

Det borde också kunna anses sjelfklart, att, med de anspråk, som

stäldes och måste ställas på landtbruksstyrelsens chef och ledamöter,

det icke läte tänka sig, att personer, som vore i stånd att fylla dessa

befattningar, skulle framdeles finnas villiga att mottaga desamma med

de löneförmåner, som den för styrelsen gällande stat erbjöde, lika litet

som det kunde finnas möjligt att i enskild tjenst nu för tiden erhålla

lämpliga personer utan att tillräckliga aflöningsförmåner erbjödes. Det

kunde visserligen framhållas, att förmånen utaf pension, som statstjensten

medförde, kunde i någon mån godtgöra ett lägre lönebelopp, men

härvid torde icke böra förbises, hvad öfverdirektören och landtbruksinspektören

anginge, att denna förmån blefve i de flesta fall betydelselös,

då det endast sällan torde inträffa, att personer utnämndes till dessa

befattningar vid den ålder eller med den föregående tjenstgöring, att

de hunne blifva pensionsberättigade, innan de vid uppnådd vanlig pensionsålder

borde afgå, och, hvad öfveringeniörsbefattningen anginge, att,

då endast landtbruksingeniörer kunde komma i fråga att dertill utnämnas,

men dessa tjenstemäns pension kunde uppgå till 3,000 kronor, un
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

18

der det att lägsta pension för ledamot i landtbruksstyrelsen vore 2,500

kronor, pensionsrätten dervidlag icke kunde utgöra någon lockelse för

sökande till denna befattning.

Yid bestämmandet af beloppet af lönerna för de särskilda befattningarna

borde naturligtvis, hade styrelsen vidare anfört, all möjlig hänsyn

tagas till erforderlig sparsamhet med statens medel, men denna hänsyn

■finge gifvetvis icke sträcka sig ända derhän, att vinnandet af ändamålet

med medlens utgifvande äfventyrades, eller, med andra ord, befattningarna

borde icke aflönas på det sätt, att det med skäl kunde befaras, att lämpliga

personer icke stode att med de erbjudna lönerna erhålla. Det torde härvid

endast behöfva erinras, att en person, som kunde gent emot det svenska

jordbruket och dess intressen intaga en ställning sådan som chefens i

landtbruksstyrelsen och derför i de flesta fall måste, redan innan han

kunde komma i fråga att erhålla denna befattning, hafva utöfvat en verksamhet

af betydenhet, blott undantagsvis torde finnas villig att mot erhållande

af en årlig lön af endast 7,000 kronor åtaga sig detta chefskap

med dess stora ansvar och många skyldigheter; att, då en skicklig

landtbruksingeniör för närvarande kunde förtjena i netto 8,000 till

10,000 kronor och derutöfver för år, lika stor svårighet måste yppas

att förmå en dylik ingeniör att lemna sin inbringande verksamhet i

landsorten för att öfvertaga öfveringeniörsbefattningen i landtbruksstyrelsen

mot erhållande af endast 4,000 kronor i årlig lön, äfven om dertill

i sinom tid lades två ålderstillägg om 500 kronor hvartdera; att den,

som innehade den kompetens, som erfordrades för att antagas till landtbruksinpektör,

och således måste ej mindre vara i landthushållning erkändt

kunnig och förfaren, utan äfven innehafva den förmåga och erfarenhet,

att han kunde inom förvaltningen blifva landtbruket till verklig

nytta, svårligen i de flesta fall kunde anse med sin fördel förenligt

att inträda i landtbruksstyrelsen under sistnämnda vilkor; att det icke

kunde vara särdeles välbetänkt att aflöna fiskeriinspektörsbefattningen

så lågt, att personer med förmåga icke ansåge det lönande att utbilda

sig för att blifva kompetenta till dess skötande; samt att, då den juridiskt

utbildade ledamoten i styrelsen måste för ett lyckligt resultats ernående

samarbeta med samtliga de öfriga ledamöterna och hans arbete

således måste anses minst lika magtpåliggande och drygt som de öfriga

ledamöternas, den nuvarande lönen ej mindre för denne än för öfriga

ledamöter måste anses otillräcklig.

Det kunde visserligen icke betviflas, att, om fordringarna på embetsmännen

i verket stäldes lågt, befattningarna komme att äfven framdeles

kunna besättas, men det kunde deremot med bestämdhet förutses,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att det svenska landtbrukets intressen i sådant fall icke korame att på

ett nöjaktigt sätt tillvaratagas, ock att de belopp, som inbesparades genom

att lönerna bestämts sa knappt som skett, icke i någon mån kom me

att uppväga de förluster för landtbruket, hvilka otvifvelaktigt måste

blifva följden af en mindre lämplig adminstration.

Det funnes för närvarande icke något centralt embetsverk, som

vore så lågt aflönadt som landtbruksstyrelsen. Chefens lön vore visserligen

icke lägre än landtmäteridirektörens, öfverdirektörens i statistiska

centralbyrån och öfverintendentens i öfverintendentsembetet, ehuru

den understege lönerna för chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

med 1,000 kronor, för cheferna för fångvårdsstyrelsen, lotsstyrelsen,

kommerskollegium, statskontoret, telegrafstyrelsen, generaltullstyrelsen,

domäustyrelsen och medicinalstyrelsen med 2,000 kronor samt

för cheferna för jernvägsstyrelsen, kammarkollegium och generalpoststyrelsen

med 3,000 kronor, men deremot understege ledamöternas i

landtbruksstyrelsen löner alla andra tjenstemäns med motsvarande embetsställning

och till och med åtskilliga underordnade tjenstemäns i andra

verk. Så utgjorde aflöningarna för kamreraren i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

landtmäterisekreteraren och ledamöterna i öfverintendensembetet

4,500 kronor jemte två ålderstillägg om 500 kronor

hvartdera, för ledamöterna i fångvårdsstyrelsen, krigsråden, amiralitetsradet,

kommerseråden, byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

kammarraden, statskommissarierna, kammarrättsråden, byråcheferna i

generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, generaltullstyrelsen och domänstyrelsen

samt medicinalråden 6,400 kronor, deraf 4,400 kronor i lön

och 2,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, jemte ett ålderstillägg

af 600 kronor.

Då det gälde att bestämma, huru stora löner borde tilldelas landtbruksstyrelsens

chef och ledamöter, borde det icke lemnas obeaktadt,

att dessas verksamhet, i olikhet med hvad som gälde om åtskilliga motsvarande

befattningsinnehafvare inom andra verk, icke kunde anses

strängt begränsad till någon rent teknisk detalj, utan att hvarje embetsinnehafvares

uppgift omfattade, låt vara i vissa fall endast från en synpunkt,

hela näringen, hvarför också verksamheten borde ledas af och

således förutsatte omfattande insigter om det ekonomiska samhällslifvet

i sin helhet och lagarne för detta, och att de med anledning deraf

borde närmast likställas med kommerskollegii motsvarande embetsmän.

Häraf torde emellertid följa, att löneförmånerna för landtbruksstyrelsens

chef och ledamöter rätteligen borde bestämmas i likhet med dem, som

vore förenade med motsvarande befattningar inom kommerskollegium

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

15

och hvilka icke kunde anses högre än förhållandena oundgängligen påkallade.

Att bestämma ifrågavarande löner lägre, kunde icke anses ur

någon synpunkt lämpligt, då befattningarna icke vore afsedda att vara

några öfvergångsbefattningar och till hvar och en af desamma erfordrades

personer med redan vunnen erfarenhet och speciel utbildning,

och i hvarje händelse mindre lönebelopp för befattningarna icke kunde

antagas tillförsäkra landtbruksstyrelsen fullt dugande arbetskrafter för

någon af ifrågavarande beställningar. Det vore också enligt landtbruksstyrelsens

åsigt i högsta grad olämpligt att bestämma lönerna för de

särskilda ledamotsbefattningarna olika, enär de fordringar, som på en

hvar af dem måste ställas, vore lika stora, så att någon skilnad i detta

afseende ej kunde göras. Hvad de tekniskt utbildade ledamöterna anginge,

vore detta temligen sjelf klart, men det gälde äfven den juridiskt

utbildade ledamoten, enär i ett verk, sådant som landtbruksstyrelsen,

administrativ erfarenhet och förvaltningskunskap icke i någon högre

grad kunde förutsättas hos annan ledamot än denne, och embetsverkets

förmåga att väl fylla sin uppgift vore i väsentlig mån beroende deraf,

att sådan erfarenhet och insigt städse funnes inom verket att tillgå,

hvarigenom arbetet inom styrelsen vunne i enhet och äfven chefen

blefve i tillfälle att mera odeladt egna tid och krafter åt sin egentliga

uppgift.

Beträffande omfattningen af landtbruksstyrelsens nuvarande verksamhet

och den tillväxt, denna sedan styrelsens inrättande vunnit, hade

styrelsen vidare anfört, att någon fullt tydlig föreställning härom icke

kunde erhållas genom antalet af vare sig inkomna mål och ärenden, som

kunde bero på sättet att föra styrelsens diarier, eller utgångna skrifvelser,

hvilket förhållande åter rönte inflytande af det tillfälliga behofvet af

utsändande af cirkulär eller andra skrifvelser af mera allmänt innehåll.

Men om sålunda den ökning, som i båda dessa afseenden skulle kunna

påvisas, icke finge tillmätas någon afgörande betydelse i detta fall, så

torde deremot antalet af institutioner, som förlagts under styrelsen, samt

de uppdrag, som gifvits densamma, lemna säker ledning för bedömandet

af omfattningen af landtbruksstyrelsens verksamhet. I alla dessa hänseenden

torde det vara tillräckligt att hänvisa till den af styrelsen af

trycket utgifna berättelsen om styrelsens verksamhet för åren 1890—

1894, styrelsens årligen utkommande kalender samt det likaledes af

trycket utkomna verket »Sveriges landtbruksförvaltning». Alldeles oberoende

emellertid af den utvidgning, hvilken i ett eller annat afseende

ifrågavarande verksamhet redan undergått, eller som derigenom, att omsorgen

om ytterligare grenar af förvaltningen kunde komma att åt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

styrelsen anförtros, vore att förutse, ansåge styrelsen nödigt, att anslaget

till styrelsen ökades.

Det vore dock icke endast lönerna, som härvid borde komma i

åtanke, utan äfven det i styrelsens stat upptagna anslaget till extra

biträden, vikariatsersättning och expenser, som för närvarande utginge

med 5,000 kronor, hade visat sig för det dermed afsedda ändamålet

alldeles otillräckligt. Ehuru styrelsen sökt iakttaga all möjlig sparsamhet,

hade nemligen samma anslag hvarje år utvisat brist, som alltjemt

ökats, så att den år 1896 uppgick till 572 kronor 35 öre. Denna

brist hade uppkommit, oaktadt Kongl. Maj:t, på särskilda framställningar

af styrelsen, dels genom kongl. bref den 20 april och den

31 december 1892 medgifvit, att kostnaden för tryckning af de berättelser,

landtbruksstyrelsen hade att för åren 1890 och 1891 till chefen

för civildepartementet afgifva, skulle utgå af sjette hufvudtitelns anslag

till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., dels ock till tryckning af

meddelanden från styrelsen genom särskilda kongl. bref anslagit den

26 januari 1894 1,292 kronor 38 öre, den 8 mars och den 7 juni 1895

tillhopa 2,690 kronor 61 öre, den 24 januari 1896 2,813 kronor 53 öre

samt den 29 januari 1897 2,909 kronor 7 öre. De meddelanden, till

hvilkas tryckning Kongl. Maj:t sålunda anvisat medel, vore af den

natur, att deras offentliggörande icke utan olägenhet kunnat underlåtas.

Förutom ofvannämnda berättelser, hvilka anginge hushållningssällskapens,

landtbruksläroverkens, landtbruksingeniörernas, instruktörernas,

kemiska stationernas och frökontrollanstalternas verksamhet, hade berörda

meddelanden innefattat berättelser om entomologens, mejeriagentens

och fiskeriagentens verksamhet, åtskilliga reseberättelser af

allmänt intressera, m. Men då till landtbruksstyrelsen årligen inkomme

berättelser af samtliga de personer, hvilka åtnjutit statsunderstöd för

resor såväl inom som utom landet i och för landtbrukets vetenskapliga

eller praktiska studium, af hvilka berättelser endast ett ringa fåtal hittills

blifvit tryckta, men många vore af den beskaffenhet, att det måste anses

för en förlust, om de komme att för alltid endast stanna i landtbruksstyrelsens

arkiv, följde häraf, att det anslag, som årligen utgått till

tryckning af meddelanden från landtbruksstyrelsen, borde icke obetydligt

ökas. Det belopp, som, utöfver hvad af expensanslaget redan för

ändamålet årligen användts, torde vara erforderligt för tryckning af

meddelanden från styrelsen, ansåge styrelsen icke kunna anslås lägre

än till 3,500 kronor.

Enligt styrelsens nuvarande instruktion måste registrators- och

aktuariegöromålen handhafvas af en extra ordinarie tjensteman. För

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

17

detta ändamål hade af styrelsens expensanslag från och med år 1895,

med hvilket år den förändrade organisationen i afseende å sekreteraren

trädde i kraft, årligen utbetalats ett belopp af 60 kronor i månaden

samt i gratifikationer 300 kronor årligen, hvilket för år räknadt således

skulle utgöra ett belopp af 1,020 kronor. Som emellertid diariiföringen

hos styrelsen vore synnerligen noggrann, torde detta belopp kunna anses

vara otillräckligt och behöfva något höjas. Denna höjning tillsammans

med det belopp, som behöfdes till förekommande af sådan brist på

expensanslaget, som enligt det föregående uppstått, torde erfordra ett

belopp ej understigande 1,000 kronor.

Slutligen vore det för landtbruksstyrelsen ett önskemål att kunna till

tjenstgöring å öfveringeuiörens afdelning inom landtbruksstyrelsen i tur

och ordning inkalla en landtbruksstipendiat, för att stipendiaterna skulle

genom sådan tjenstgöring inhemta noggrann kännedom om fordringarna

å planer till agronomiska företag, en tjenstgöring som lämpligast skulle

kunna ega rum under årets fyra första månader. Då emellertid det

icke kunde sättas i fråga, att landtbruksstipendiaterna skulle för det

arfvode af 1,000 kronor, som årligen till en hvar af dem utginge,

åläggas att utan särskild godtgörelse under sagda tid uppehålla sig i

Stockholm, men några särskilda medel för beredande af dylik godtgörelse

icke stode landtbruksstyrelsen till buds, torde styrelsens expensanslag

för detta ändamål behöfva q höjas med ett belopp af omkring

500 kronor.

Det i landtbruksstyfélsens stat upptagna anslaget till extra biträden,

vikariatsersättning och expenser torde sålunda, om det skulle

kunna fullständigt fylla sitt ändamål, böra höjas från 5,000 kronor till

10,000 kronor.

Då ofta den mening1blifvit uttalad, att inrättandet af ett särskildt

landtbruksdepartement skulle gorå en central landtbruksstyrelséu öfverflödig

eller åtminstone komma att väsentligen''inskränka dennas1''verksamhet,

hade landtbrnksstyfelsen vidare, enär dfennä mening lätt skulle

kunna verka därhän, att frågan om landtbruksstyrelsens förseende med

nödiga medel icke ansåges böra upptagas till behandling, förrän förstberörda

fråga blifvit afgjord, trött sig böra tillika i korthet redogöra

för den gjorda framställningens förhållande till det flera gånger väckta

förslaget om inrättande af ett landtbruksdepartement.

I detta hänseende syntes det styrelsen icke kunna bestridas, att

från landtbruksnäringens ståndpunkt betraktadt inrättandet af ett särskild!

landtbruksdepartement skulle vara en fördel, men dels vore

Bih. till lliksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

utsigterna till åstadkommande af ett särskildt sådant departement

synnerligen mörka, så att det kunde antagas, att, om någon förändring

i departementets nuvarande organisation komme att vidtagas ock denna

skulle beröra landtbruksärendenas handläggning i högsta instans, denna

förändring skulle komma att bestå endast deri, att landtbruksärendena

komme att förenas med ett mindre antal ärenden eller slag af sådana,

än hvad för närvarande inom civildepartementet vore fallet, och dels

skulle, äfven om ett särskildt departement inrättades eller förberörda

förändring af den departementala handläggningen vidtoges, enligt landtbruksstyrelsens

uppfattning, med hänsyn jemväl till de allmänna grunderna

för den svenska statsförvaltningen, alltid erfordras ett särskildt

centralt embetsverk för dessa ärenden, beklädt med sjelfständig förvaltande

myndighet och med uppgift tillika att afgifva utlåtanden och

verkställa utredningar i ärenden, som hörde under Kongl. Maj:ts pröfning.

I enlighet med de grunder, landtbruksstyrelsen sålunda angifvit,

hade styrelsen för embetsverket uppgjort följande förslag till ny

Stat.

Tjenst-

Lön.

görings-

Summa.

pennin-

gar.

Kr.

Kr.

Kr.

1 chef...................

6,200

2,800

9,000

1 ledamot................

4,400

2,000

6,400

3 ledamöter...............

13,200

6,000

19,200

1 vaktmästare..............

500

300

800

Till extra biträden, vikariatsersätt-

ning, expenser och tryckning . .

—

—

10,000

Summa

—

45,400

Efter 5 år kan lönen höjas

med 600 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 100 kronor.

Anm. Om vaktmästaren i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna förmån

qvarstår, lönen minskas med 150 kronor.

Då någon anledning icke förefunnes att afvika från de vilkor,

som genom kongl. kungörelserna den 7 juni 1889 och den 23 november

1894 blifvit stadgade för åtnjutande af de faststälda löneförmånerna

för landtbruksstyrelsen, hade styrelsen ansett samma vilkor, som äfven

afsåge rätt till semester och pension, fortfarande böra förblifva gällande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

19

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade styrelsen hemstält,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, med godkännande af det

uppgjörda förslaget till ny stat för landtbruksstyrelsen samt af de

vilkor och förbehåll, som blifvit föreslagna för åtnjutande af deri upptagna

löneförmåner, medgifva, att det å sjette hufvudtiteln till landtbruksstyrelsen

uppförda anslag från och med år 1899 höjdes med 16,600

kronor eller från 28,800 kronor till 45,400 kronor.

För egen del har departementschefen yttrat, att det icke torde

kunna förnekas att, på sätt landtbruksstyrelsen i sin nu omförmälda

skrifvelse framhållit, omfattningen af styrelsens göromål under den tid,

den varit i verksamhet, utvecklat sig i afsevärd mån och nått en vidd,

som af styrelsens embets- och tjensteman kräfde lika sträng tjenstgöring

som den, andra embetsverks bättre aflönade tjenstemän hade

att fullgöra. Otvifvelaktigt komme ock styrelsens göromål att än

ytterligare ökas genom de anordningar, som kunde komma att vidtagas

för att tillmötesgå Riksdagens år 1896 uttalade önskningar om

beredande af möjlighet för strandegare att i vidsträcktare mån, än nu

vore medgifvet, tillgodogöra sig vattenkraften i landets forsar och

vattenfall. Då härtill komme att, enligt hvad erfarenheten redan

visat, med bibehållande af de nuvarande aflöningarna stora svårigheter

måste möta att vid inträffande ledigheter återbesätta ledamotsplatserna

inom styrelsen med kompetenta personer, samt det alltså

kunde äfventyras, att styrelsen blefve urstandsatt att hehörigen fylla

sin uppgift, hvilket förhållande i mer än ett afseende skulle menligt

inverka" på de för Sveriges hela ekonomiska och sociala utveckling så

vigtiga näringar, hvilkas intressen styrelsen hade att tillgodose, så

tvekade departementschefen icke att förorda den af styrelsen föreslagna

förhöjningen i lönerna för chefen och ledamöterna i styrelsen. I sammanhang

med denna aflöningsförhöjning och med hänsyn jemväl till

den ytterligare utvidgning af landtbruksstyrelsens verksamhetsområde,

hvarom departementschefen, enligt hvad nedan omförmäles, gjort framställning,

syntes det departementschefen vara lämpligt, att landtbruksstyrelsens

chef hädanefter benämndes generaldirektör, liksom departementschefen

ock ansåge, att styrelsens ledamöter borde erhålla benämningen

byråchefer.

Hvad beträffade styrelsens hemställan om höjning af anslaget

till extra biträden, vikariatsersättning och expenser från . 5,000 till

10,000 kronor, kunde departementschefen icke finna fullgiltiga skäl

härför vara af styrelsen i alla delar anförda. Den ifrågasatta höjningen

skulle afse beredande af medel dels till tryckning af meddelanden från

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

landtbruksstyrelsen, 3,500 kronor, dels till ökad ersättning för registrator-

och aktuariegöromålens fullgörande samt förekommande af sådan

brist på expensanslaget, som för hvarje år uppkommit, 1,000 kronor,

dels . ock'' för möjliggörande att till tjenstgöring å öfveringeniörens afdelning

i tur och ordning inkalla en landtbruksstipendial 500 kronor.

För - tryckning af de meddelanden från styrelsen, hvilka kunde finnas

böra offentliggöras, borde utan olägenhet kunna fortfarande, likasom

hittills, beredas medel genom ansökning hos Kongl. Maj:t, när behof

i sådant afseende uppstode; och att nu i staten för styrelsen beräkna

visst belopp för inkallandet af landtbruksstipendiater till tjenstgöring

i styrelsen ansåge departementschefen vara mindre lämpligt,

då det uppgifna ändamålet icke stode i så direkt samband med landtbruksstyrelsens

organisation, att de erforderliga medlen borde upptagas

i styrelsens stat, utan desamma kunna beredas af andra tillgångar.

Som det emellertid visat sig, att expensanslaget varit otillräckligt,

så att brist för hvarje år uppstått, och då de anförda skälen

för ökning af den för registrators- och aktuariegöromålens uppehållande

utgående ersättning syntes departementschefen vara mycket

afsevärda, ansåge han en förhöjning af expensanslaget i sådant afseende

med 1,000 kronor eller till 6,000 kronor vara af verklig!

behof påkallad. ö

I sammanhang härmed har departementschefen understält Kongl.

Maj:ts pröfning en fråga, som, under förutsättning att hvad departementschefen

dervid hade att föreslå vunne bifall, komme att nödvändiggöra

en ytterligare ökning af anslaget till landtbruksstyrelsen.

Denna fråga anginge förändring af den centrala förvaltningen af

veterinärväsendet.

Allt sedan ett ordnadt veterinärväsende i Sverige tillkom, hade,

enligt hvad departementschefen vidare meddelar, de veterinära angelägenheterna

varit anförtrodda åt samma myndighet, som haft öfverinseendet

öfver helsovården i riket, nemligen först sundhetskollegium och sedermera

medicinalstyrelsen.

Åtskilliga gånger under de senare årtiondena hade emellertid

förslag blifvit framstälda, i syfte att handläggningen af veterinärärendena

skulle till annan myndighet öfverflyttas.

Redan den komité, som år 1863 tillsattes för att afgifva förslag

till fullständigt ordnande af veterinärväsendet i riket, hade uti sitt år

1865 afgifna betänkande föreslagit, att för de veteriuära angelägenheterna

en särskild, under civildepartementet lydande styrelse skulle

inrättas. Såsom skäl, hvarför veterinärärendena borde skiljas från då
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

21

varande sundhetskollegium, hade hufvudsakligen anförts, att, om också

frändskapen mellan sjukvården för rikets befolkning och husdjurssjukvården

vore ganska stor, dessa sjukvårdsgrenar likväl vore till sina

syften väsentligen olika,, i det att de högre intressen, som genom den

förra tillgodosåges, vore för den senare skäligen främmande. Också

hade i utlandet den öfvertygelsen allmänneligen gjort sig gällande,

att veterinärväsendet och dess handhafvande borde vara ett från medicinalväsendet

afskildt, inom sig afslutadt helt. Dertill kornme, att

någon gemensam medicinaltaxa icke längre funnes, sedan särskild

veterinärmedicintaxa faststälts, samt att farmakopéns gemensamhet

upphört genom utfärdandet af en särskild veterinärfarmakopé. Den

integrerande del, som veterinärväsendet intoge bland föremålen för

sundhetskollegii uppmärksamhet, vore derjemte nog fristående för att

utan olägenhet kunna från kollegii embetsverksamhet skiljas.

Den veterinärstyrelse, hvars inrättande komitén föreslagit, skulle

utgöras af en generaldirektör och chef samt två ledamöter, hvarjemte

hos styrelsen skulle vara anstäld en sekreterare och ombudsman. Komitén

hade väl antagit, att till chef för veterinärväsendet icke skulle

utnämnas annan än den, som egde allmän insigt i hithörande ämnen,

men hade tillika ansett, att veterinärkunskap icke borde uppställas såsom

oeftergifligt vilkor för chefsbefattningen. Af ledamöterna skulle den

ene eller öfverfältveterinären utöfva närmaste chefskapet för det militära

veterinärväsendet, samt den andre eller öfverlandsveterinären, jemte det

han skulle vara professor i husdjursskötsel vid veterinärläroverket i

Stockholm, tillika vara civilveterinärernes chef.

Komiténs förslag i denna del hade dock icke föranledt till någon

vidare åtgärd.

Yrkanden om veterinärärendenas afskiljande från medicinalstyrelsen

hade emellertid under senare tider upprepade gånger framkommit såväl

från

Vid hushållningssällskapens ombuds möte år 1893 hade väckts

förslag till åtgärder för veterinärväsendets ställande under landtbruksstyrelsens

inseende, och det utskott, som behandlat förslaget, hade

hemstält, att, då numera en styrelse för landets jordbruk blifvit inrättad,

som borde om möjligt kunna utsträcka sin verksamhet till alla grenar

af jordbruket, således äfven till det för kreatursskötseln så vigtiga

veterinärväsendet, ombuden måtte ingå till Kongl. Maj:t med anhållan,

att Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida ej åtgärder borde

vidtagas för att åt landets veterinärväsende bereda fullt sakkunnig ledning

och huruvida detta ej kunde ske derigenom, att denna ledning

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

anförtroddes åt landtbruksstyrelsen, hvarest för detta ändamål borde

insättas en uti veterinärväsendet fullt hemmastadd tjensteman.

Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 14 november 1893 hade ock

hushållningssällskapens ombud anhållit, att Kongl. Maj:t måtte taga i

öfvervägande, huruvida ej åtgärder borde vidtagas för att åt landets

veterinärväsende bereda en fullt sakkunnig och ändamålsenlig ledning.

I anledning af denna framställning hade medicinalstyrelsen, till

följd af erhållen remiss, inkommit med yttrande af direktionen för

veterinärinstitutet i Stockholm samt eget utlåtande af den 2 februari

1894.

Direktionen för veterinärinstitutet, som i ärendet hört jemväl institutets

lärarekollegium, hade, i likhet med nämnda kollegium, hemstält,

att veterinärväsendet fortfarande måtte höra under medicinalstyrelsen

samt att såsom ledamot af denna styrelse måtte anställas en veterinär

med åliggande att bereda och inför styrelsen föredraga alla veterinärväsendet

rörande ärenden, i öfverläggning och beslut derom deltaga

samt taga initiativ till förbättringar i hithörande angelägenheter.

För egen del hade medicinalstyrelsen uti sitt berörda utlåtande

framhållit, att, då missnöjet med styrelsens handläggning af veterinärärenden,

om ock obefogadt, dock, understödt af några hushållningssällskap

och hushållningssällskapens församlade ombud, vore egnadt att

framkalla misstroende inom och utom landet till vårt veterinärväsende

och det sätt, hvarpå hithörande frågor behandlades, samt deraf kunde

befaras förbud mot utförsel af lefvande kreatur från Sverige till andra

länder med deraf följande nära nog oersättliga förluster för landets

jordbrukare, det vore af största vigt, att kraftiga åtgärder häremot vidtoges

samt att handläggningen af hithörande frågor, derest sådant funnes

ändamålsenligt, öfverflyttades från styrelsen till annan myndighet, nemligen

antingen landtbruksstyrelsen eller veterinärinstitutets lärarekollegium

eller vissa af dess ledamöter. Skulle emellertid intet af dessa

förslag pröfvas vara lämpligt och det fortfarande förblifva ett åliggande

för medicinalstyrelsen att handlägga veterinäräreaden, hade styrelsen för

sin del intet att invända mot anställande af en veterinär inom styrelsen.

Jemväl landtbruksstyrelsen hade derefter hörts i ärendet och den

10 februari 1894 till Kongl. Maj:t afgifvit utlåtande, deruti styrelsen

anfört hufvudsakligen, att, då inom medicinalstyrelsen saknades en specialist

inom veterinärfacket, detta sannolikt vore anledningen till att

styrelsens organisation icke kunde ingifva, det förtroende, som ansetts

önskligt med hänsyn till de frågors vigt, livilka det i förevarande fall

gälde. Det kunde icke heller med fog förnekas, att saknaden af en

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

23

dylik specialist inom medicinalstyrelsen verkligen utgjorde en brist i

samma styrelses organisation, som alldeles oberoende af det sätt, hvarpå

veterinärväsendet af styrelsen handhafts, borde med snaraste undanrödjas.

Hvad beträffade de alternativa förslag till ordnande af öfverstyrelsen

öfver veterinärväsendet, som af medicinalstyrelsen framstälts,

funne landtbruksstyrelsen sig icke kunna tillstyrka det förslag, som

afsåge ifrågavarande ärendens förläggande under veterinärinstitutets

lärarekollegium eller någon del deraf. Förutom att det icke gåfves

någon som helst säkerhet derför, att inom sagda kollegium alltid skulle

finnas den praktiska erfarenhet och administrativa duglighet, som erfordrades

för ett framgångsrikt utöfvande af den vigtiga verksamhet, hvarom

här vore fråga, skulle genom en sådan anordning veterinärinstitutets

lärare komma att dragas ifrån sin egentliga uppgift, som afsåge vetenskapens

odling och undervisningen. Eu sådan anordning skulle således,

utan vinst för veterinäradministrationen, endast verka till skada för

veterinärbildningen inom landet. Deremot skulle landtbruksstyrelsen

under viss förutsättning för sin del icke hafva något att erinra mot

veterinärväsendets förläggande under styrelsen, om dess organisation

underginge den förändring, att en ledamot med speciel veterinärutbildning

komme att deri anställas. Den stora betydelse, som veterinärväsendet

egde för den praktiska landtbruksbedriften, det sammanhang

detsamma hade med andra uppgifter, hvilkas lösning tillhörde styrelsen,

samt det stora intresse för ifrågavarande uppgifts lyckliga lösning, som

derför ovilkorligen måste förutsättas alltid skola förefinnas hos landtbruksstyrelsen,

allt detta utgjorde lika många talande skäl för frågans

lösning på nyss antydda sätt, helst intet i styrelsens organisation skulle

lägga hinder i vägen för ett sådant ordnande af denna angelägenhet.

Det oaktadt tvekade icke styrelsen att för det dåvarande afstyrka denna

lösning af frågan af skäl att, då den ledamot, som i sådant föll skulle

ingå i styrelsen såsom föredragande af veterinärärenden, icke skulle

kunna beredas större fördelar än styrelsens öfrige ledamöter, någon

skicklig och lämplig person inom veterinärfacket efter ali sannolikhet

icke skulle kunna förmås att mottaga en dylik befattning, och då denna

förutsättning, hvarförutan styrelsen skulle finna sig ur stånd att nöjaktigt

fullgöra det ifrågasatta uppdraget, sålunda icke för det dåvarande

kunde uppfyllas, syntes äfven ifrågavarande förslag böra förfalla. Under

sådana förhållanden syntes icke någon annan utväg för frågans lösning

finnas, än att veterinärväsendet fortfarande finge höra under medicinalstyrelsen,

der en ledamot med speciel veterinärbildning kunde på förordnande

ingå, intill dess frågan finge sin slutliga lösning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Då detta ärende den 18 maj 1894 inför Kongl. Maj:t anmälts,

hade Kong], Maj:t föreskrifvit, att en af Kong]. Maj:t dertill särskildt

förordnad legitimerad veterinär skulle hos medicinalstyrelsen deltaga i

handläggningen af veterinärärenden; och hade en sådan veterinär

sedermera alltjemt varit af Kong], Maj:t dertill förordnad med godtgörelse

af 2,400 kronor för år räknadt.

Nu hade medicinalstyrelsen uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 14

april nästlidna år ånyo väckt fråga om befrielse för styrelsen från

handläggningen af veterinärendena.

Innan departementschefen emellertid öfverginge att redogöra för

innehållet af denna framställning, ville han erinra om de åligganden,

hvilka jemlikt den för medicinalstyrelsen gällande instruktion tillkom me

styrelsen beträffande veterinärväsendet.

Dessa åligganden, hvilka afsåge såväl det civila som det militära

veterinärväsendet, vore:

att till ledning för vederbörande kommunalmyndighet, veterinär

och Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddela och låta i vederbörlig

ordning kungöra de råd och anvisningar, hvilka till förekommande och

hämmande af smittosamma sjukdomar blaud husdjuren kunna erfordras

utöfver hvad gällande förordningar derom innehålla;

att på grund af berättelser eller rapporter från Kong]. Maj:ts befallningshafvande

eller från veterinär för särskilda fall lemna erforderliga

anvisningar eller meddela sådana föreskrifter, hvartill styrelsen

enligt gällande förordningar kan vara befogad, eller ock om nödiga åtgärders

vidtagande göra underdånig framställning;

att tillse, att såväl i allmän tjenst anstälde, som andre veterinärer

enligt gällande instruktioner och förordningar behörigen fullgöra sina

åligganden;

att vid svårare eller mycket utbredd farsot bland husdjuren förordna

extra veterinär att biträda vid sjukvården.

Härförutom ålåge styrelsen, bland annat, att upprätta förslag till

besättande af vissa veterinärtjenster, att, då veterinärbefattning skulle

tillsättas af embetsmyndighet eller allmän styrelse såväl som ock

då sådan befattning skulle tillsättas af kommunalmyndighet, direktion

eller enskild, och med befattningen tjenstårsberäkning vore förenad,

efter vederbörandes derom gjorda anmälan, afgifva utlåtande om de

sökandes kompetens och skicklighet, samt att granska och låta betala

veterinärers för verkstälda tjensteresor och andra förrättningar inlemnade

räkningar.

Uti nyssberörda skrifvelse hade medicinalstyrelsen anfört följande:

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande R:o 7.

25

Såsom landtbruksstyrelsen uti ofvan omförmälda utlåtande den 10

februari 1894 med all tydlighet uttalat, kunde det sätt, hvarpå veterinärväsendet

nu vore ordnadt, blott befraktas såsom provisoriskt. Någon

afsevärd förändring i sak af veterinärärendenas behandling kunde dessutom

icke anses hafva blifvit genom kongl. brefvet den 18 maj 1894

vidtagen, emedan den till föredragande af veterinärärenden inom

medicinalstyrelsen antagne veterinären redan under några år förut

brukat af styrelsen mot särskild ersättning konsulteras i alla vigtiga

veterinärfrågor. Icke heller syntes man böra hängifva sig åt förhoppningen,

att deu för förtroendet till landets veterinärväsende så skadliga

och derför för vår kreatursexport så ytterst förderfbringande

agitationen mot medicinalstyrelsen, som, enligt hvad styrelsen

hade grundad anledning antaga, utgått från en del med styrelsen af

mer eller mindre privata skäl missnöjde veterinärer och som visserligen,

för en tid, af brist på lämpliga agitationsmedel, upphört att

oroa hushållningssällskapen, skulle sluta förr än ledningen af veterinärväsendet

öfvergått i andra händer än medicinalstyrelsens. På dessa

grunder och då en föredragande för veterinärärenden syntes med bättre

skäl kunna förordnas att ingå såsom ledamot i landtbruksstyrelsen än

i medicinalstyrelsen, samt landtbruksstyrelsen endast af ekonomiska skäl

ocli under vissa förutsättningar afstyrkt denna lösning af frågan, men

eljest icke haft något att deremot invända, tvekade medicinalstyrelsen

icke att hemställa om veterinärärendenas öfverflyttande från styrelsen

till annan myndighet. Hvad särskildt anginge de militära veterinärärendena,

syntes dessa utan svårighet kunna handläggas i arméförvaltningens

sjukvårdsbyrå.

Såsom ytterligare skäl, hvarför medicinalstyrelsen borde befrias

från handläggningen af veterinärärendena, hade styrelsen framhållit, att

det visat sig, att dessa ärenden redan på grund af sin mängd väsentligt

tyngde på styrelsens arbeten.

Enligt i styrelsens skrifvelse meddelad uppgift hade antalet till

styrelsen inkomna veterinärärenden under åren 1891—1896 utgjort:

Allmänna

veterinär-

ärenden.

Reseräkningar.

Summa.

1891..............................

........... 342

126

468

1892.............................

......... 449

135

584

1893...............................

........... 647

145

792

1894..............................

........... 632

162

794

1895...........................

........... 728

166

894

1896...............................

........... 826

211

1,037

i. till Riksd. Prot. 1898.

4 Sami. 1 Afd. 7 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Dertill komme — hade styrelsen vidare yttrat — att många af

dessa ärenden vore af den natur, att de måste handläggas med den

största skyndsamhet på grund af den stora betydelse de egde för landets

ekonomi, hvarvid icke kunde undvikas, att afgörandet, af andra vigtiga

ärenden inom styrelsen mången gång blifvit fördröjdt.

På grund af hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört hade styrelsen

hemstält, att Kongl. Maj:t måtte föreskrifva den ändring af konglinstruktionen

för styrelsen den 2 november 1877, att styrelsen befriades

från handläggandet af ärenden rörande veterinärväsendet. Från medicinalstyrelsens

beslut om aflåtande till Kongl. Maj:t af ifrågavarande

skrifvelse hade dåvarande föredraganden af veterinärärenden i så måtto

varit skiljaktig, att han ansett styrelsen böra förorda, att för handläggningen

af de civila veterinärärendena skulle inrättas en särskild byrå,

der en framstående veterinär borde anställas såsom byråchef med biträde

af en yngre veterinär såsom amanuens, samt att denna byrå äfven

skulle få i uppdrag att ordna de ifrågasatta åtgärderna till tuberkulosens

bekämpande bland husdjuren.

Sedan medicinalstyrelsens ifrågavarande skrifvelse inkommit, hade

särskilda framställningar uti förevarande ämne gjorts af dels svenska

veterinärläkareföreningen och dels Stockholms veterinärsällskap.

Svenska veterinärläkareföreningen hade uti sin skrifvelse till en början

lemnat en kortfattad redogörelse för huru veterinärväsendet vore

ordnadt uti åtskilliga främmande länder; utvisande denna redogörelse,

att i Danmark det civila veterinärväsendet lydde under departementet

för det inre, och att i spetsen för detsamma stode ett veterinärt sundhetsråd,

sammansatt af sex personer, de fleste lärare vid veterinärskolan;

att i Norge veterinärväsendet likaledes lydde under departementet för

det inre, inom hvilket funnes ett särskildt veterinärkontor med tillhörande

laboratorier; att i Finland en särskild veterinär funnes anstäld

i medicinalstyrelsen; att i England funnes ett särskildt veterinärdepartement

inom landtbruksdepartementet; att i Holland direkt under inrikesministeriet

stode en »adviseur», som kallade till råds de för de 11 provinserna

anstälde 9 distriktveterinärerna jemte direktören för veterinärskolan

i Utrecht; att i Belgien inom ministeriet för jordbruk, industri

och allmänna arbeten funnes en särskild afdelning för veterinärärenden

med särskild chef; att i Frankrike likaledes inom åkerbruksministeriet

funnes en särskild byrå för veterinärärenden med chef och souschef

samt dessutom en »comité consultative des epizooties», bestående af 16

medlemmar; att, jemte det för hela Tyska riket funnes under inrikesministeriet

»das kaiserliche Gesundheitsamt», till hvilket äfven veterinär
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

27

väsendet hörde, hvarje land hade sin särskilda veterinärorganisation;

att sålunda i Preussen närmast under åkerbruksministern stode en teknisk

deputation för veterinärväsendet, hvarjemte i hvarje af Preussens

14 provinser funnes ett medicinalkollegium, bestående af minst 5 ledamöter,

deraf en veterinär, utnämnd af kuttusministern; samt att i Sachsen

närmast inrikesministeriet stode en kommission för veterinärväsendet,

bestående af en kongl. kommissarie samt 3 professorer vid veterinärskolan.

Vidare hade veterinärläkareföreningen anfört: ett förläggande af

veterinärledningen till landtbruksstyrelsen harmonierade icke med de

principer, man i främmande länder ansett sig böra följa dervid, och det

skulle möjligen kunna tydas såsom ett underskattande af betydelsen af

vårt lands veterinärväsen uti dess helhet att förlägga dess ledning under

en icke ministeriel myndighet, som, sådan den nu gestaltade sig, icke

räknade en enda fackman inom sig och således icke heller a priori

kunde anses representera någon veterinärfackbildning. Den skulle för

att komma derhän nödgas adjungera en eller flere fackmän med sig

och helst det senare, ty vårt veterinärväsende hade nått en sådan utveckling

och de särskilda grenarne af detsamma så specialiserats, att

en enda person icke mera kunde beherska den i sin helhet; och på

den veterinär, som skulle ensam handlägga veterinärärendena i landtbruksstyrelsen,

måste man ställa större fordringar på mångsidighet i

hans veterinärbildning, än någon nu lefvande svensk veterinär rimligen

kunde anses fylla. En vädjan i hvarje särskildt mera svårtydbart fall

till veterinärinstitutets lärarekollegium skulle göra hela apparaten allt

för omständlig och långsamt fungerande, ty mångfaldiga gånger kräfde

veterinärärendena omedelbar handläggning, framför allt vid utbrottet

af smiftosamma sjukdomar bland husdjuren, då hvarje tidspillan kunde

blifva ödesdiger, och ett felgrepp hafva de mest betänkliga följder med

sig för husdjursskötseln och exporten. I hvarje fall syntes en omorganisation

af veterinärledningen nödvändiggöra, att mer än en fackman

anstäldes uti den styrelse, som finge sig ledningen anförtrodd. Helst

borde tre ledamöter ingå uti en sådan styrelse. Veterinärärendenas

mängd, hvilken antagligen ytterligare komme att ökas, skulle helt visst

verka tyngande på landtbruksstyrelsens arbete, likasom den nu gjorde

det på medicinalstyrelsens; och om en reorganisation af veterinärväsendet

skulle komma till stånd, borde det ordnas så, att det kunde på

tillfredsställande sätt fungera för en längre tid framåt. Medicinalstyrelsen

representerade emellertid otvifvelaktigt fackmannabildning i

långt högre grad än landtbruksstyrelsen och egde dessutom på grund

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

af mångårig erfarenhet vana vid handläggningen af veterinärärenden,

hvarförutom på sina ställen i utlandet veterinärväsendet handhades af

en medicinalstyrelsen motsvarande myndighet. Veterinärläkareföreningen

ansåge derför önskvärdt att, för den händelse en reorganisation

af den veterinära ledningen skulle komma att genomföras, den veterinära

administrationen blefve anförtrodd åt en direkt under civildepartementet

subordinerande och af fackmän sammansatt veterinärstyrelse,

eller, om detta icke funnes lämpligt, att veterinärärendena fortfarande

finge handläggas uti medicinalstyrelsen och der föredragas af fackman,

som uteslutande hade att egna sig åt detta uppdrag.

Stockholms veterinärsällskap hade uti sin omförmälda skrifvelse i

ämnet likaledes framhållit önskvärdheten af att, derest en förändring

komme till stånd, en särskild styrelse eller byrå under civildepartementet

inrättades, samt att till denna äfven öfverlemnades ledningen af

försöken med tuberkulin och dermed sammanhängande åtgärder.

Till följd af erhållen remiss hade sedermera landtbruksstyrelsen

den 30 oktober 1897 uti detta ärende till Kongl. Maj:t afgifvit utlåtande;

och hade styrelsen deruti anfört följande:

Redan vid den tid, då 1865 års komitéutlåtande afgifvits, hade

veterinärerna sjelfva på flerfaldiga sätt uttryckt önskan om veterinärväsendets

skiljande från sundhetskollegium, liksom äfven framställningar

i enahanda syfte, som komitén framstält, sedermera blifvit gjorda.

De åsigter, som såväl af komitén som från veterinärernas sida blifvit

uttalade, ginge dock i den rigtning, att ett särskildt embetsverk borde

för sagda ärendens behandling inrättas, der den speciella veterinärbildningen

skulle vara så starkt representerad, att veterinära hänsyn komme

att vid afgörandet af föreliggande frågor gorå sig fullt tillräckligt gällande.

Det borde dock härvid ihågkommas, att vid den tid, då sagda

komité afgifvit sitt utlåtande, något redan bestående embetsverk icke

förefunnits, till hvilket veterinärväsendet kunde öfverflyttas, och då

komitén icke ansett sig kunna uppställa speciel veterinärkunskap såsom

något oeftergifligt vilkor för chefsbefattningen i det embetsverk, som

enligt komiténs åsigt skulle för ändamålet upprättas, och der tvenne

examinerade veterinärer skulle ingå såsom ledamöter och frågorna kollegialt

afgöras, kunde det ej med full bestämdhet afgöras, huru komitén

skulle förhållit sig till ett förslag om veterinärväsendets öfverflyttande

till ett embetsverk, om ett sådant förefunnits, till hvars vårdnad husdjursskötseln

i öfrigt och dermed sammanhängande ekonomiska frågor

hörde.

Om ett särskildt centralt embetsverk för veterinärväsendet skulle

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nto 7.

29

upprättas, syntes det knappast numera kunna sättas i fråga, att detta

skulle erhålla kollegial form, utan syntes det oeftergifligen böra inrättas

i enlighet med det så kallade byråsystemet, enär de frågor, som ett

sådant embetsverk skulle komma att handlägga, ofta vore af sådan beskaffenhet,

att de kräfde omedelbar handläggning och derför icke kunde

underkastas den mera långsamma och omständliga behandlingen i ett

kollegium. Med deras uppfattning, som åstundade inrättandet af ett

särskiidt, dylikt embetsverk för veterinärärendena, syntes det emellertid

icke öfverensstämma att till chef för samma embetsverk skulle kunna

utses någon annan än en examinerad veterinär, ty i annat fall syntes

det icke finnas något skäl, hvarför icke ifrågavarande ärenden skulle

kunna anförtros åt en redan bestående styrelse, hvari såsom föredragande

ledamot inginge en veterinär. Inrättandet af ett sådant embetsverk,

der det slutliga afgörandet af frågorna sålunda skulle komma att

läggas i en veterinärs hand, skulle dock, enligt landtbruksstyrelsens

uppfattning, möta stora svårigheter och lätt kunna föranleda dertill, att

den djuruppfödande allmänheten, särskiidt landtmännen, till hvilkas

åskådning i förevarande afseende den största hänsyn syntes böra tagas,

ogerna och endast med motvilja komme att underkasta sig de föreskrifter,

som från ett sådant embetsverk utginge, till grund hvarför

gifvetvis komme att ligga den föreställningen, att afgörandet icke komme

att bero på och ledas af de praktiska hänsyn, som i förevarande fäll

otvifvelaktigt borde uppställas såsom normen för samma afgörande,

utan att omsorgen om husdjurssjukvården komme att mer eller mindre

betraktas såsom sjelfändamål och icke såsom medel för det ekonomiska

intresset samt endast af detta skäl icke förtjena fullt förtroende. Derigenom

skulle också en sådan styrelses verksamhet till en stor del förfelas,

enär ett af de förnämsta vilkoren för ett lyckligt och framgångsrikt

arbete af den ekonomiska förvaltningen bestode deri, att den uppbures

af de enskilda näringsidkarnes förtroende. Af detta skäl ansåge

landtbruksstyrelsen, att under närvarande förhållanden och så länge

meningen bland landtmännen vore enig om det olämpliga deri, att den

veterinära förvaltningen gjordes så att säga sjelfständig, också tanken

på upprättandet af ett sådant embetsverk borde förfalla.

Då förslaget att öfverlemna ifrågavarande ärenden åt veterinärinstitutets

lärarekollegium eller någon delegation deraf, på sätt styrelsen

uti sitt den 10 februari 1894 afgifna utlåtande framhållit, under inga

vilkor kunde af styrelsen förordas, samt medicinalstyrelsen uttryckligen

förklarat sig anse, att samma styrelse icke vore den rätta myndigheten

att handlägga ifrågavarande ärenden, och inrättandet af ett särskiidt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

embetsverk för dessa frågor icke under nuvarande förhållanden borde

ifrågakomma, syntes ingen annan utväg återstå, än att veterinärärendena

öfverflyttades till landtbruksstyrelsen, dock med undantag af de militära

veterinärärendena, hvilka borde öfverlemnas till arméförvaltningens sjukvårdsbyrå.

Visserligen både landtbruksstyrelsen förut afstyrkt vidtagandet

af en sådan åtgärd, hvartill skälet hufvudsakligen varit, att

med de nuvarande lönerna för landtbruksstyrelsens ledamöter det icke

läte sig göra att i styrelsen få anstäld en fullt skicklig och erfaren

veterinär såsom föredragande för sagda ärenden; och visserligen hölle

styrelsen fortfarande på det bestämdaste före, att styrelsen endast

under vilkor af tillräcklig ersättning åt en föredragande af veterinärärenden

vore i stånd att öfvertaga vården om det civila veterinärväsendet,

men med hänsyn till den af styrelsen gjorda, här förut omförmälda

framställning om beredande af ökade löneförmåner för styrelsen och

då styrelsen medelst erbjudande af deri för ledamot föreslagen aflöning

(6,400 kronor om året) ansåge sig kunna förvärfva en lämplig person

att i styrelsen föredraga veterinärärendena, saknade styrelsen numera

anledning att afstyrka öfverflyttandet af veterinärärendena till styrelsen,

under förutsättning att samma löneförmåner beviljades nu ifrågavarande

ledamot.

Skulle de härför erforderliga medlen beviljas och i landtbruksstyrelsen

sålunda kunna såsom ledamot och föredragande anställas en fullt

kompetent person, skulle med afseende å det nära sammanhang, som

veterinärärendena egde med åtskilliga andra till landtbruksstyrelsens

handläggning hörande ärenden, och det förtroende, som landtbruksstyrelsen

borde kunna hos landtmännen påräkna, den af medicinalstyrelsen

föreslagna utvägen för ordnandet af veterinäradministrationen kunna

anses såsom en lycklig lösning af frågan. Det borde dock alltid stå

landtbruksstyrelsen öppet att i förekommande frågor inhemta yttrande

af veterinärinstitutets lärarekollegium, liksom brukligt varit under den

tid medicinalstyrelsen haft ifrågavarande angelägenhet om hand. Någon

vidare utvidgning af styrelsen för öfvertagandet af sagda ärenden skulle

ej heller erfordras, utan kunde dessa expedieras i likhet med styrelsens

öfriga ärenden under ledning af vederbörande tjensteman i styrelsen

och med biträde af styrelsens kansli. Deremot syntes en ökning af

styrelsens expensanslag blifva erforderlig för bestridande af vikariatsersättning,

kostnader för extra biträden, renskrifhing m. m., en ökning

som styrelsen likväl icke ansåge behöfva bestämmas högre än till 1,000

kronor.

På grund af hvad landtbruksstyrelsen sålunda anfört, hade styrelsen

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

31

hemstält, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition med

förslag att, för beredande af möjlighet för styrelsen att från och med

år 1899 öfvertaga vården om det civila veterinärväsendet, i styrelsens

stat från och med samma år upptoges dels aflöning för en ledamot och

föredragande för veterinärärenden med 6,400 kronor, deraf 4,400 kronor

i lön och 2,000 kronor i tjenstgöringspenningar, med rätt till ett ålderstillägg

om 600 kronor, dels ock det belopp af 1,000 kronor, hvarmed

styrelsens expensanslag, under förutsättning att ifrågavarande ärenden

af styrelsen öfvertoges, borde enligt det föregående höjas.

Slutligen hade frågan om ordnande af den centrala ledningen af

veterinärväsendet äfven varit föremål för behandling vid hushållningssällskapens

ombuds möte i Stockholm nästlidna år. Uti en vid mötet väckt

motion hade nemligen föreslagits, att ombuden måtte besluta att i

skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes med första

och helst redan under näst sammanträdande riksdag framlägga sådant

förslag, som afsåge den veterinära administrationens anförtroende åt

en direkt under civildepartementet subordinerande, af tre fackmän bestående

styrelse. Det utskott, till hvars behandling nämnda motion

öfverlemnats, hade jemväl uttalat sig uti den af motionären angifna

rigtning samt hemstält till ombuden om aflåtande till Kongl. Maj:t af

skrifvelse med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes med det första framlägga

sådant förslag, som afsåge den veterinära administrationens anförtroende

åt en direkt under civildepartementet subordinerande sakkunnig

styrelse. Såsom skäl för en dylik lösning af frågan hade såväl

uti motionen som uti utskottets utlåtande åberopats hufvudsakligen detsamma,

som af svenska veterinärläkareföreningen uti dess ofvan omförmälda

framställning i ämnet anförts.

Då emellertid berörda utskottsutlåtande den 8 november 1897 af ombuden

till behandling förehades, hade, sedan upplysning lemnats derom,

att landtbruksstyrelsen redan ingått till Kongl. Maj:t med framställning

om sådan omorganisation af styrelsen, att den skulle kunna emottaga

behandlingen af de veterinära ärendena, samt åtskillig diskussion i

ämnet egt rum, såväl motionen som utskottets hemställan blifvit af

ombuden utan votering afslagna.

Slutligen har departementschefen anfört:

Att den år 1894 vidtagna anordning för handläggningen af veterinärärendena,

om än utgörande en väsentlig förbättring af förut rådande

förhållanden, icke skulle kunna för framtiden blifva till fyllest,

hade helt naturligt varit att förutse. I betraktande å ena sidan af den

betydande ökningen under senare åren af nämnda ärendens antal och

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

å andra sidan af den erkända vigt, som läge uppå att dessa ärenden

behandlades icke allenast med skyndsamhet, utan derjemte med synnerlig

omtanke och sakkunskap, syntes det departementschefen tydligt,

att för deras behöriga beredning och föredragning redan nu måste

kräfvas mera tid och arbetskraft, än man rimligtvis kunde begära af

den veterinär, som enligt gällande bestämmelser skulle i medicinalstyrelsen

handlägga hithörande frågor.

Icke allenast vore den godtgörelse, som ansetts böra denne veterinär

tillerkännas, allt för låg med hänsyn till de sig alltjemt ökande göromålen.

Ett missförhållande endast i detta afseende skulle väl kunnat

afkjelpas, utan att derför någon förändring beträffande veterinärärendenas

behandling behöfde ifrågasättas. Dertill komme emellertid ock

att, med hänsyn till den betydelse veterinärväsendet hade för jordbruksnäringen

i vårt land samt den deraf följande ansvarsfullheten

af de åligganden, som tillkomme en föredragande af veterinärärenden

uti det embetsverk, som hade den centrala ledningen af veterinärväsendet

sig anförtrodd, det icke kunde anses lämpligt eller skäligt, att

denne föredragande i längden skulle bibehållas vid en så osäker tjensteställning,

som han i egenskap af tillfälligt förordnad ledamot i ernbetsverken

måste intaga. Denna omständighet innebure, i betraktande särskildt

af veterinärväsendets hastiga utveckling, utan tvifvel i och för sig

fullt tillräckliga motiv för en snar förändring af de uti förevarande afseende

nu rådande förhållanden, och syntes den departementschefen

derför ock utgöra ett mycket talande skäl för att den definitiva lösningen

af den sedan så många år tillbaka väckta, men tills nu alltjemt

undanskjutna frågan om ändrad organisation af ledningen för veterinärväsendet

så vidt möjligt påskyndades. För angelägenheten häraf talade

i öfrigt icke allenast ofvan omförmälda framställningar i dylikt syfte,

utan äfven andra uttalanden i ämnet, som gjorts af i frågan närmast

intresserade. Departementschefen tvekade derför icke heller att nu upptaga

frågan i hela dess vidd.

För densammas utveckling och de vigtigare bland de förslag till

densamma lösande, som under årens lopp blifvit framstälda, vore här

ofvan redogjordt; och framginge af denna redogörelse, att uti dessa

förslag förordats öfverflyttning från medicinalstyrelsen till annan myndighet

af veterinärärendena. Såsom ett berättigadt skäl för en sådan

åtgärd kunde departementschefen dock icke godkänna de anmärkningar,

som framstälts mot medicinalstyrelsens ledning af veterinärärendena.

Hittills vunnen erfarenhet vittnade tvärtom, efter departementschefens

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Pf:o 7.

33

mening, derom att styrelsen för veterinärväsendet handhafts med både

intresse, kraft och sakkunskap.

Vid den mot medicinalstyrelsen från vissa håll bedrifna agitation

borde således enligt hans åsigt icke heller fästas afseende, derest icke

beklagligt nog de upprepade beskyllningarne mot medicinalstyrelsen

för bristande intresse och sakkunskap vid veterinärärendenas behandling

såväl inom som utom landet väckt ett misstroende mot ledningen

af vårt veterinärväsende, som, om det än icke i och för sig borde

föranleda dertill, att veterinärärendena undandroges styrelsens handläggning,

dock, då en ändring af nämnda ledning i öfrigt ansetts lämplig,

icke torde kunna vid denna frågas afgörande lemnas obeaktadt.

Beträffande de särskilda förslag till frågans lösning, hvilka framstälts,

funne departementschefen sig i likhet med landtbruksstyrelsen

och på de af denna styrelse anförda skäl icke kunna förorda vare sig

inrättandet af ett särskildt embetsverk för veterinärärendenas handläggning

eller deras öfverlemnande till lärarekollegiet vid veterinärinstitutet

eller några bland kollegiets ledamöter. Den särskilda sakkunskap, som

lärarekollegiet besutte, kunde, på sätt landtbruksstyrelsen framhållit,

lämpligare tillgodogöras derigenom, att det lemnades öppet för den

administrativa myndighet, som finge veterinärärendena sig anförtrodda,

att i förekommande speciella frågor inhemta yttrande af kollegiet.

De förslag, som åsyftade inrättandet af en särskild byrå för veterinärärenden

inom civildepartementet, ansåge departementschefen ännu

mindre böra vinna bifall. Att förläna en dylik byrå sjelfständig beslutanderätt

skulle ej stå i öfverensstämmelse med grunderna för vår

administration, och mot en sådan anordning talade i öfrigt samma skäl,

som anförts mot inrättandet af ett fristående embetsverk. Om åter

handläggningen af veterinärärendena skulle uppdragas åt en byrå utan

dylik beslutanderätt, komme detta tydligen att innebära, att afgörandet

af hithörande frågor, i den mån de ej skulle anmälas inför Konungen i

statsrådet, skulle åligga chefen för civildepartementet, en anordning lika

olämplig ur praktisk hänsyn som för departementschefen betungande.

Endast två möjligheter till en nöjaktig lösning af frågati syntes

departementschefen derföre återstå, nemligen att veterinärärendena antingen

fortfarande bibehölles af medicinalstyrelsen eller ock öfvertoges

af landtbruksstyrelsen, samt att, hvilkendera styrelsen komme att utöfva

inseendet öfver veterinärväsendet, i denna styrelse en ordinarie ledamotsplats

för dessa ärendens handläggning inrättades.

Den medicinska sakkunskap, som funnes inom medicinalstyrelsen

Bih. till Riksd. Prol. 189S. i Sami. 1 Afd. 1 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

representerad, gjorde det ur djursjukvårdens synpunkt otvifvelaktigt

mest önskvärdt, att veterinärärendena fortfarande blefve der handlagda.

Härför talade dessutom det samband, som i många fall förefunnes mellan

veterinära frågor och den allmänna hygienen, likasom äfven att nämnda

styrelse genom mångårig behandling af dessa ärenden vunnit en synnerligen

rik erfarenhet uti hithörande ämnen. För öfverflyttning till landtbrnksstyrelsen

af öfverinseendet öfver veterinärväsendet kunde å andra

sidan äfven kraftiga skäl anföras. Då för 20 år tillbaka veterinärärendena

öfver!emnats från ecklesiastikdepartementet till civildepartementet,

hade denna förändring motiverats, bland annat, dermed, att det departement,

som hade att handlägga frågor rörande landtbruket, äfven borde

öfvertaga det dermed nära sammanhängande veterinärväsendet. Samma

skäl hade nu anförts för att den centrala ledningen af veterinär väsende t

borde öfverflyttas till landtbruksstyrelsen, och den fortfarande giltigheten

deraf läte sig icke bestridas. För den boskapsskötsel idkande landtbefolkningen

måste det naturligtvis vara af största vigt, att de veterinära

frågornas afgörande och särskildt veterinärförfattningarnas tillämpning

anförtroddes åt en myndighet, som hade blick för och intresse af att,

på samma gång djursjukvården på intet sätt försummades, sådana åtgärder,

som kunde leda till landtmannens onödiga betungande, undvekes;

och för ett riktigt handhafvande ur dessa synpunkter af vården om

veterinärväsendet torde otvifvelaktigt landtbruksstyrelsen erbjuda de bästa

garantier. Dertill komme att genom öfverflyttningen till landtbruksstyrelsen

af veterinärärendena det nu rådande misstroendet mot ledningen

af veterinärväsendet, som, hvilketdera alternativet man än valde, icke

torde kunna omedelbarligen helt och hållet utrotas, måste antagas komma

att särskildt inom landet, hvilket finge anses vigtigast, väsentligen

minskas.

Den lemnade redogörelsen för förhållandena i utlandet visade ock,

att i England, Belgien, Frankrike och Preussen veterinärärendena i afseende

å centralförvaltningen handlades i nära samband med jordbruksärendena.

Vid öfvervägande af skälen för det ena eller andra af de två

ifrågavarande alternativen hade det synts departementschefen, att de,

som talade för veterinärväsendets förläggande till landtbruksstyrelsen,

borde tillerkännas afgörande betydelse, helst det i enlighet med bestående

förvaltningsgrundsatser icke mötte någon svårighet för landtbruksstyrelsen

att i veterinärärende, som berörde den allmänna hygienen, begära medicinalstyrelsens

skriftliga utlåtande eller ock sammanträda med densamma,

så att ärendet finge af båda styrelserna gemensamt handläggas; och då

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

35

härtill komme, att både medicinalstyrelsen och landtbruksstyrelsen ansett

en sådan förändring ändamålsenlig, funne departementschefen sig, efter

samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet, böra dertill gifva sitt

förord.

I likhet med nämnda myndigheter ansåge chefen för civildepartementet

landtbruksstyrelsens befattning med veterinärärendena böra omfatta

endast det civila veterinärväsendet. Frågan om det militära veterinärväsendets

förläggande till arméförvaltningens sjuk v år ds byrå hade

redan på landtförsvarsdepartementets föredragning understälts Kongl.

Maj:ts pröfning.

I öfverensstämmelse med sina förut uttalade åsigter funne departementschefen

derför, att för handläggning uti landtbruksstyrelsen af

de civila veterinärärendena en ny ledamotsplats uti nämnda embetsverk

borde från och med ingången af år 1899 inrättas.

Hvad beträffade den aflöning, som borde den nye ledamoten tilldelas,

kunde det enligt departementschefens mening af de skäl landtbruksstyrelsen

anfört icke ifrågasättas att bestämma denna till lägre

belopp, än som föreslagits att utgå till öfriga ledamöter uti styrelsen.

Någon afsevärdt ökad kostnad för statsverket skulle härigenom

icke komma att uppstå. Förutom de göromål beträffande det civila

veterinärväsendet, som ålegat föredraganden af veterinärärenden i medicinalstyrelsen,

skulle nemligen den nye ledamoten i landtbruksstyrelsen

jemväl komma att öfvertaga handläggningen af ärenden rörande försök

med tuberkulin och deraf betingade åtgärder; och för sistnämnda ärendens

behandling hade den 15 oktober 1897 förordnats en legitimerad veterinär

att intill den 1 januari 1899 tjenstgöra såsom ledamot i landtbruksstyrelsen

mot åtnjutande af ett arfvode af 4,000 kronor för år räknadt.

Hvad slutligen anginge den af landtbruksstyrelsen begärda förhöjning

med 1,000 kronor af styrelsens expensanslag, hade departementschefen

deremot intet annat att erinra, än att denna förhöjning torde

komma att visa sig väl knapp. Förslaget i denna del skulle nemligen

hafva tillkommit under förutsättning, att den af styrelsen i sammanhang

med framställningen om höjning af lönerna åt styrelsen begärda ökning

af samma anslag från 5,000 kronor till 10,000 kronor blefve till fullo

beviljad. Då detta af förut angifna skäl icke kunnat af departementschefen

tillstyrkas, måste derför ifrågasättas, huruvida icke veterinärärendenas

öfverflyttande borde föranleda en något större ökning af ifrågavarande

anslag än styrelsen föreslagit eller med ytterligare 1,500 kronor

för anställande af en amanuens åt den nye ledamoten. Departements
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

chefen funne sig således böra förorda en ökning för ifrågavarande ändamål

af landtbruksstyrelsens expensanslag med ett belopp af 2,500 kronor.

På grund af hvad departementschefen sålunda anfört beträffande

bebofvet af ökadt anslag åt landtbruksstyrelsen ej mindre för ett behörigt

fullgörande af denna styrelse nu åliggande göromål, än äfven för möjliggörandet

af de civila veterinärärendenas öfverflyttning till densamma,

bär han tillstyrkt, att Kongl. Maj:t måtte bos Riksdagen göra den framställning,

som ofvan meddelats.

Frågan om inrättande af ett nytt statsdepartement, der jordbrukets

intressen särskildt skulle tillgodoses, har redan länge stått på dagordningen

och har i väckta motioner vid innevarande års riksdag ånyo

dragits under Riksdagens pröfning. Då åsigten om lämpligheten af

jordbruksnäringens förläggande under ett särskildt departement lärer

vara ganska allmän, torde före frågans närmare utredning, och på det

ej dess lyckliga lösning må på något sätt förhindras, några åtgärder nu

icke böra vidtagas för en omorganisation af det embetsverk, som för

närvarande har förvaltningen af jordbruksärendena sig anförtrodd. Utskottet

har sålunda icke funnit sig kunna tillstyrka vare sig den i

statsrådsprotokollet föreslagna öfverflyttningen af de civila veterinärärendena

till landtbruksstyrelsen och deraf följande ökning af embetsverkets

personal eller den ifrågasatta höjningen af lönerna till chefen

och ledamöterna med hvad i sådant afseende i propositionen hemstälts.

Beträffande förslaget om de civila veterinärärendenas öfverflyttning till

landtbruksstyrelsen från medicinalstyrelsen hyser utskottet i alla händelser

tvifvelsmål om lämpligheten deraf, enär utskottet för sin del icke är öfvertygadt

om att genom en sådan öfverflyttning de olägenheter, som hufvudsakligen

föranledt förslaget om en förändring i veterinärväsendets administration,

skulle undanrödjas, och sålunda ej heller vågar antaga, att det

misstroende mot ledningen af vårt lands veterinärväsende, som för närvarande

på vissa håll är rådande, derigenom skulle häfvas. Utskottet

är dessutom tveksamt,, så väl i fråga om lämpligheten af att helt och

hållet skilja administrationen af den veterinär a sjukvården från den myndighet,

som handhafver sjukvården och hygienen i allmänhet, som om

ändamålsenligheten af att från hvarandra skilja det civila och det mili
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

37

tära veterinärväsendet, hvilket sistnämnda enligt Kongl. Maj:ts förslag

skulle komma att förläggas till arméförvaltningens sjukvårdsbyrå.

Med afseende å det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget om böjning

af de i staten för landtbruksstyrelsen upptagna aflöningsförmåner

tillåter sig utskottet erinra, att cbefen för civildepartementet till det vid

1889 års statsverksproposition fogade statsrådsprotokoll öfver civilärenden

förklarat, att det då framlagda förslaget till stat för embetsverket

uppgjorts efter jemförelse med de i allmänhet under de senast föregående

åren bestämda aflöningsförmåner. I detta förslag hade, såsom ofvan

nämnts, upptagits, bland andra, följande aflöningar, nemligen för

öfverdirektören och chefen 7,000 kronor, deraf lön 5,000 kronor och

tjenstgöringspenningar 2,000 kronor, samt för en hvar af fiskeriinspektören

och två byråingeniörer 4,500 kronor, deraf lön 3,000 kronor och

tjenstgöringspenningar 1,500 kronor, hvarjemte för en hvar af de tre

sistnämnde tjenstemännen föreslagits två ålderstillägg, hvartdera å 500

kronor. Nämnda års riksdag hade emellertid, med godkännande i öfrigt

af berörda förslag, nedsatt den föreslagna aflöningen för en hvar

af sistbemälde tre tjenstemän med 500 kronor genom att bestämma

lönen till 2,500 kronor. Ehuru utskottet, enligt hvad redan anförts, ej

funnit lämpligt, att styrelsen tillkommande aflöningar höjas till de nu

af Kongl. Maj:t föreslagna belopp, har utskottet likväl beträffande ledamöterna

i styrelsen, till hvilka enligt beslut vid 1894 års riksdag hänförts

jemväl sekreteraren, ansett, att dessa tjenstemän, i öfverensstämmelse

med Kongl. Maj:ts förslag vid 1889 års riksdag, böra, för vinnande

af likställighet med andra statens tjenstemän, med hvilka jemförelse

torde kunna ifrågakomma, erhålla en till 4,500 kronor förhöjd

aflöning.

I fråga om anslaget till extra biträden, vikariatsersättning och expenser

har Kongl. Maj:t föreslagit en förhöjning af 3,500 kronor i det

nuvarande anslaget. Deraf äro enligt statsrådsprotokollet 2,500 kronor

beräknade att betäcka kostnaderna för de civila veterinärärendenas förläggning

till landtbruksstyrelsen. Då utskottet ej ansett sistnämnda åtgärd

lämplig, är följaktligen, enligt utskottets mening, en ökning i

expensanslaget för detta ändamål icke af behofvet påkallad. Återstoden,

eller 1,000 kronor, är hufvudsakligen afsedd för beredande af ersättning

åt den extra ordinarie tjensteman, som efter den från och med

1895 års början vidtagna förändringen af sekreterarens åligganden bestridt

registrators- och aktuariegöromålen hos styrelsen. Ehuruväl det

ådragit sig utskottets uppmärksamhet, att i Kongl. Maj:ts till 1894 års

Riksdag gjorda framställning om höjning af sekreterarens löneförmåner

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

någon antydan icke förekommer om att den i samband dermed stående

omorganisationen skulle komma att medföra ytterligare utgifter för de

sekreteraren förut åliggande göromålens skötande, har utskottet dock

vid det förhållande, att med den organisation, som emellertid kommit

till stånd, en årlig brist i anslaget i fråga uppkommit, velat förorda bifall

till förslaget i denna del.

Slutligen har utskottet velat uttala den mening, att med de inskränkningar

i Kongl. Maj:ts förslag, som sålunda af utskottet förordats,

med afseende å så väl tjenstemännens aflöningsförmåner som styrelsens

omfattning och verksamhetsområde någon förändring i embetsmännens

benämningar ej synes utskottet vara af förhållandena påkallad.

Utskottet hemställer alltså:

l:o) att Kongl. Maj:ts förslag att i den för

landtbruksstyrelsen faststälda stat, i stället för nu

upptagen aflöning för öfverdirektören och chefen, uppföra

aflöning för generaldirektören och chefen med

9,000 kronor, ej må vinna Riksdagens bifall;

2:o) att, med anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning de i nämnda stat nu upptagna

aflöningar för fiskeriinspektören, två byråingeniörer

och sekreteraren må, med bibehållande af nu gällande

vilkor för aflöningarnas åtnjutande, höjas med 500

kronor för en hvar af dessa ledamöter, eller till 4,500

kronor, deraf 3,000 kronor lön, som efter fem år kan

höjas med 500 kronor och efter tio år med ytterligare

500 kronor, och 1,500 kronor tjenstgöringspenningar;
3:o)

att Kongl. Maj:ts under förutsättning af de

civila veterinärärendenas öfverflyttning till landtbruksstyrelsen

gjorda förslag om att i nämnda stat måtte

upptagas aflöning för ytterligare en ledamot ej må af

Riksdagen bifallas; samt

4:o) att Riksdagen må höja det i staten för landtbruksstyrelsen

upptagna anslag å 5,000 kronor till extra

biträden, vikariatsersättning och expenser med 1,000

kronor eller till 6,000 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslagstiteln »landtbruksstyrelsen» att

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

39

höjas med 3,000 kronor eller sålunda från dess nuvarande belopp 28,800

kronor till 31,800 kronor.

Fiskerinäringens understöd.

5:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 156) har herr

A. V. Ljungman föreslagit, det Riksdagen måtte dels i skrifvelse hos

Kongl. Maj:t anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder för åvägabringandet

af en tidsenlig representativ administration af hafsfiskenäringen

i Göteborgs och Bohus län, dels ock bevilja en förhöjning i anslaget

till fiskerinäringens understöd med 4,000 kronor under vilkor, att samma

anslag endast finge användas för de praktiska behofvens tillgodoseende.

Beträffande de skäl, som till stöd för dessa förslag anförts, tillåter

sig utskottet att hänvisa till sjelfva motionen.

Liknande förslag hafva redan vid föregående riksdagar varit föremål

för pröfning. Sålunda har förslaget om en representativ administration

af hafsfiskenäringen i Göteborgs och Bohus län af samme motionär

framstälts vid 1895 och 1897 års riksdagar, och äfven vid riksdagarne

1893 och 1894 har motionären gjort framställningar i väsentligen

samma syfte. Samtliga dessa förslag hafva af Riksdagen afslagits.

Med afseende härå och då motionären till stöd för nu förevarande förslag

icke anfört någon omständighet, som synes utskottet böra föranleda

Riksdagen att i denna fråga fatta annat beslut, än som förut skett,

har utskottet icke haft anledning tillstyrka bifall till motionen i denna

del. Beträffande den af motionären föreslagna förhöjning af anslaget i

fråga, har samma ämne jemväl varit upptaget till behandling vid 1897

års riksdag, då anslaget höjdes från 35,000 kronor till 36,000 kronor.

Ej heller i detta afseende har något skäl anförts, som enligt utskottets

mening kan verka ändring i den af Riksdagen förut uttalade mening.

Hvad slutligen angår det af motionären uppstälda vilkor för anslagets

höjning, hvilken förutsättning vid afslag å den äskade förhöjningen väl

må anses hafva förfallit, vill utskottet, i likhet med hvad vid föregående

riksdagar egt rum, erinra, att Riksdagen år 1889 vid beviljande af förhöjning

i anslaget till fiskerinäringens understöd uttryckligen framhållit,

att anslaget vore i första hand afsedt för tillgodoseende af de praktiska

behofven, hvadan utskottet är förvissadt, att anslaget ock varder

i enlighet dermed användt. Utskottet håller emellertid före, att ett belopp

af högst 4,000 kronor bör användas för de af motionären åsyftade,

äfven i vetenskapligt ändamål företagna hydrografiska undersökningarna.

Ang. höjning

af anslaget till

fiskerinäringens

understöd

vi. m.

[5.]

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. godtgörelse

åt

afvittringslandtmätare

m. m.

fö.]

Ang. löneförbättring

åt

station skarl ar.

[6.]

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med afslag å herr Ljungmans

ifrågavarande motion, må i riksstaten för år 1899

uppföra anslaget till fiskerinäringens understöd med

samma belopp som uti innevarande års riksstat, eller

med 36,000 kronor.

Skiften och afvittringar.

6:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må dels medgifva, att de belopp,

hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1899 för

afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens

län kunna komma att understiga 2,500 kronor

för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000

kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta

arfvodesförhöjning, må dessa tjenstemän godtgöras

af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken,

dels ock för år 1899 åt föredraganden af afvittringsärendena

i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt

honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt

honom anslagna belopp.

Statens jernvägstrafik.

7:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att, med ändring

af bestämmelsen i nu gällande aflöningsreglemente för tjenstemän

och betjente vid statens jern vägar om högsta arfvode för stationskarlar,

arfvode inom 13:de löneklassen med årligt belopp af 720 kronor måtte

kunna tilldelas stationskarl.

Öfver denna Kongl. Maj:ts framställning jemte i samma ämne

väckta motioner kommer utskottet att framdeles under riksdagen afgifva

utlåtande; hvilket utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

41

Patent- och registreringsväsendet.

8:o) Kongl Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, med godkännande

af de enligt statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 14

januari 1898 framlagda förslagen till aflöningsstat för patent- och registreringsverkets

ordinarie personal att gälla från och med år 1899

jemte dertill hörande vilkor för löneförmånernas åtnjutande samt till

utgiftsstat för patent- och registreringsverket för år 1899, medgifva:

att afgifterna för patent och registrering af varumärken finge användas

till bestridande af de utgifter, hvilka i enlighet med den godkända

utgiftsstaten för patent- och registreringsverket betingades af

tillämpning under år 1899 af förordningen angående patent och lagen

om skydd för varumärken; samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och föreningar för ekonomisk

verksamhet och för andra uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren

äfvensom för anmälanden till handelsregistren finge användas

till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet med

nyssberörda utgiftsstat betingades af tillämpning under år 1899 af lagen

om aktiebolag, lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och

lagen om registrering af bankaktiebolag eller ock af Kongl. Maj :t funnes

betingade af tillämpning under år 1899 af lagen om registrerade föreningar

för ekonomisk verksamhet, lagen om handelsregister, firma och

prokura tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda lag

samt lagen om handelsbolag och enkla bolag.

Enligt hvad omförmälda statsrådsprotokoll gifver vid handen, har

chefen för civildepartementet vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t

erinrat, hurusom, allt sedan förordningen angående patent och lagen om

skydd för varumärken från och med 1885 års början trädde i kraft,

Kongl. Maj:t, enligt årligen af Riksdagen lemnadt medgifvande, disponerat

afgifterna för patent och för registrering af varumärken till bestridande

af de utgifter, som betingades af tillämpning af nämnda författningar.

För handhafvande af ifrågavarande ärenden hade till en

början inrättats en särskild byrå inom kommerskollegium, benämnd

patentbyrån, som emellertid från och med år 1892 utgjort ett särskildt

embetsverk, under benämning från och med 1896 års början af patentoch

registreringsverket.

Uti den af Riksdagen den 11 maj 1896 till Kongl. Maj:t aflåtna

skrifvelse angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette

hufvudtitel hade Riksdagen, i sammanhang med meddelande af sitt beBih.

till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 7 lläft. 6

Ang. patentoch

registreringsverket

äfvensom disposition

af

patent- och

varumärkesafgifter

samt

vissa andra

registreringsaf

gifter.

''[7-]

s. 42 Kontrollera mot PDF

Patent- och

registreringsverkets

yttrande

och

förslag till stat.

42 Statsutskottets Utlåtande N:o 7,

slut om dispositionen af ifrågavarande afgifter, tillika uttalat den uppfattningen,

att, efter det den utvidgning af patent- och registreringsverket,

som genom förslaget att till detsamma öfverlemna bestyret med

aktiebolagsregistreringen och utgifvandet af samlingarna af kungjorda

uppgifter ur aktiebolagsregistret, föreningsregistren och handelsregistren

stälts i utsigt, kommit till stånd, detta embetsverk syntes hafva nått

den utveckling, att dess organisation kunde för en längre framtid fastslås,

och hade Riksdagen med afseende härå ansett sig böra framhålla

angelägenheten af att förslag till stat för embetsverket. måtte så snart

som möjligt och senast vid 1898 års riksmöte föreläggas Riksdagen till

pröfning och godkännande.

Vid föredragning inför Kong! Maj:t den 5 juni 1896 af denna

Riksdagens skrifvelse hade Kongl. Maj:t anbefalt patent- och registreringsverket

att afgifva förslag till ordinarie stat för embetsverket i så god

tid före början af 1898 års riksdag, att framställning derom kunde till

samma Riksdag göras; och hade till fullgörande af nämnda befallning

patent- och registreringsverket den 23 oktober nästlidna år afgifvit förslag

till ordinarie stat för embetsverket.

Dervid hade embetsverket till en början redogjort för de bestämmelser,

hvilka för närvarande gälde till efterrättelse i fråga om dess

verksamhet och organisation, och i sådant afseende hufvudsakligen anfört:

»Angående patent- och registreringsverkets verksamhetsområde har

i 1 § af Eders Kongl. Maj:ts nådiga instruktion för embetsverket den

29 november 1895 bestämts, att patent- och registreringsverket, som

utgör den i patentförordningen omförmälda myndighet och den i varumärkeslagen

omnämnda registreringsmyndighet, åligger att med patentärenden

och registrering af varumärken taga den befattning, som enligt

gällande eller blifvande föreskrifter tillkommer dessa myndigheter;

att. föra varumärkesregistret och utgifva den i varumärkeslagen föreskrifna

registreringstidningen; samt att i öfrigt, efter omständigheterna,

sjelf vidtaga eller hos Eders Kongl. Maj:t. föreslå de åtgärder, hvilka

verket anser lämpliga för befrämjande af patent- och varumärkesväsendet

och dermed sammanhängande frågor. Genom nådigt bref den 5

juni 1896 har vidare bestämts, bland annat, att patent- och registreringsverket

skall vara registreringsmyndighet för aktiebolag samt, derest

till embetsverkets kännedom kommer förseelse mot föreskrifterna angående

anmälning till aktiebolagsregistret, ega att sådan förseelse hos

vederbörande allmänne åklagare till beifran anmäla, hvarjemte genom

nådig kungörelse samma dag föreskrifvits, bland annat, att patent- och

registreringsverket skall ombesörja utgifvandet af de samlingar, som

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

43

omförmälas i 71 § af lagen om aktiebolag, 61 § af lagen om registrerade

föreningar för ekonomisk verksamhet samt 4 § i lagen om handelsregister,

firma och prokura.»

»Den verksamhet, som sålunda blifvit patent- och registreringsverket

anförtrodd, har hittills, i öfverensstämmelse med Riksdagens

derom för hvarje år lemnade medgifvande, uppehållits genom inflytande

patent- och registreringsafgifter. Sedan embetsverket med år 1885

började sin verksamhet, hafva dessa afgifter icke undergått annan ändring,

än att med ingången af år 1894 den afgift, som enligt patentförordningens

11 § skall vid hvarje ansökan om patent inbetalas, nedsatts

från 50 till 20 kronor.»

»Samtliga nu berörda afgifter hafva, enligt hvad vid de olika författningarnas

tillkomst uttryckligen framhållits, uteslutande pålagts för

täckande af de kostnader, som af samma författningars tillämpning nödvändiggöras,

och hafva deras belopp jemväl endast med hänsyn till

denna deras uppgift beräknats och faststälts. På grund häraf har patentoch

registreringsverket ansett sig kunna taga för gifvet, att, på sätt i

öfrigt redan i det den 12 mars 1884 af komitén för afgifvande af förslag

angående kommerskollegiets ombildning eller indragning afgifna

underdåniga betänkande (sidd. 117—119 och 171) i fråga om afgifterna

för patent och registrering af varumärken påyrkades, nämnda afgifter

äfven fortfarande skola uteslutande för samma ändamål användas. Likaledes

har patent- och registreringsverket, vid uppgörande af förevarande

förslag, trott sig kunna utgå jemväl från den förutsättning, att, fortfarande

som hittills, patent- och registreringsverket skall, så vidt möjligt,

omedelbart bestrida sina utgifter med inflytande afgifter, så att

endast uppkommande öfverskott inlevereras till statskontoret för att

derstädes för framtida behof reserveras. De bestämmelser, som för närvarande

gälla rörande användningen och redovisningen af hithörande

'' afgifter, äro i korthet följande.»

»Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 29 november

1895, angående stat för patent- och registreringsverket m. m., föreskrifvit,

bland annat, att patent- och registreringsverket tills vidare skulle

ega att af inflytande patent- och varu m ärke s afgi ft er bestrida hvad enligt

den för embetsverket faststälda stat och eljest meddelade bestämmelser

erfordrades till aflöning af embetsverkets personal och till dess

öfriga utgifter, samt att uppstående behållningar å influtna afgifter

skulle för hvarje år till statskontoret inlevereras och hos statskontoret

särskildt bokföras, har Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 23

oktober 1896, angående gjord underdånig framställning om förskott till

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

bestridande af patent- och. registreringsverkets utgifter, täckts medgifva,

att med den genom ofvan omförmälda bref den 29 november 1895 föreskrifna

leverering af uppstående behållning å föregående års patentoch

varumärkesafgifter finge anstå, till dess sådan leverering utan

olägenhet i afseende å bestridandet af patent- och registreringsverkets

löpande utgifter kunde ega rum. Genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga

kungörelse den 29 december 1896, angående användningen och redovisningen

af afgifter för registrering i aktiebolagsregistret, föreningsregistren

och handelsregistren, har vidare, bland annat, i fråga om afgifterna

för anmälningar till aktiebolagsregistret föreskrifvits, att hos

patent- och registreringsverket inflytande afgifter för registrering i sistnämnda

register skola inför kammarrätten redovisas i särskild räkning;

att embetsverlcet med de inflytande afgifterna har att bestrida

utgifterna för registrens anskaffande och registreringarnas kungörande,

hvarefter befintliga öfverskott skola årligen, utan sammanblandning med

andra medel, till statskontoret inlemnas; samt att de till statskontoret

sålunda influtna medel skola, jemte öfriga dit inlevererade öfverskott å

afgifter, utgående enligt de nya bolagslagarne, särskildt för sig under

rubrik: »registrermgsafgifter» bokföras och, i den mån de dertill lemna

tillgång, användas till ersättande af de utaf statskontoret enligt föreskrift

för registreringarna förskottsvis bestridda utgifter, som af de

ifrågavarande författningarnas tillämpning kunna föranledas. Slutligen

torde i detta sammanhang böra omförmälas, att, sedan Eders Kongl.

Maj:t genom nådigt bref den 5 juni 1896, angående användande af

afgifter för patent samt för registrering af varumärken och aktiebolag

m. m., bland annat, anbefalt patent- och registreringsverket att efter

ingången af år 1897 inkomma med yttrande, huru utgifterna för embetsverket

lämpligen borde fördelas mellan å ena sidan afgifterna för

patent och för registrering af varumärken samt å andra sidan afgifterna

för registrering af aktiebolag, patent- och registreringsverket i ■

underdånigt utlåtande den 30 nästlidne september hemstält, att aflöningen

af de i den för patent- och registreringsverket den 29 november

1895 faststälda stat upptagna embets- och tjenstemän fortfarande måtte

bestridas af patent- och varumärkesafgifter; att aflöningen af de för

aktiebolagsregistreringens handhafvande anstälde en sekreterare och en

notarie måtte bestridas af inflytande afgifter för registrering af aktiebolag,

samt att, beträffande embetsverkets öfriga utgifter, patent- och

registreringsverket måtte erhålla bemyndigande att, der icke i särskilda

fall annorlunda föreskrifves, bestämma, hvilken afdelning de olika utgifterna

skola påföras, dock med iakttagande, att, så vidt ske kan.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

45

utgifterna för patent- och varumärkesafdelningen skola bestridas ai

patent- och varumärkesafgifter samt utgifterna för bolagsafdelningen

med afgifter för aktiebolagsregistreringen.»

Efter upplysning om beloppen af influtna afgifter för patent, för

registrering af varumärken och för anmälningar till aktiebolagsregistret,

till hvilka alla afgifter departementschefen förklarat sig i det följande

skola återkomma, och efter anmärkande, att afgifterna för anmälningar

till förenings- och handelsregistren, hvilka afgifter så till vida kunde

anses ega betydelse jemväl för patent- och registreringsverket, som

dessa afgifter delvis vore afsedda att täcka kostnaderna lör de af verket

utgifna samlingar af anmälningar till nämnda register, emellertid icke

in ginge till patent- och registreringsverket, hvarför icke heller någon

uppgift om deras afkastning kunde af verket meddelas, hade embetsverket

fortsatt sin redogörelse med följande uttalanden:

I enlighet med tid efter annan af Kongl. Maj:t meddelade bestämmelser

utgjordes embetsverket för närvarande af en öfverdirektör och

chef samt såsom ledamöter: en öfveringeniör, en sekreterare för handläggning

af tekniska frågor, en sekreterare för handläggning af administrativa

frågor, en sekreterare för handläggning af frågor rörande registering

af aktiebolag samt en adjungerad ledamot för handläggning af

patentärenden. Hos verket skulle vidare finnas och vore för närvarande

anstälde en registrator och arkivarie, en notarie, en bokhållare, fyra

byråingeniörer och en vaktmästare, hvarjemte verket, i den mån sådant

för göromålens behöriga gång erfordrades, egde anställa biträdande

ingeniörer, amanuenser och andra biträden.

För nedannämnda befattningar vore genom kongl. brefven den

29 november 1895 och den 5 juni 1896 följande arfvoden bestämda,

nemligen för

öfverdirektören och chefen .........

kr.

6,400

öfveringeniören..........................

......... »

5,000

1 sekreterare ................................ •••

.......... »

4,500

2 d:o å 4,500 ......................

........... »

9,000

registratorn och arkivarien ........

........... »

3,000

notarien ..........................................

........... »

3,000

bokhållaren ...................................

....... )>

3,000

1 byråingeniör ..............................

3 d:o å 3,000 .................

.......... »

3,000

........... »

9,000

1 vaktmästare ............ ., ...........

........... »

800

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Af dessa arfvodesbelopp ansåges såsom tjenstgöringspenningar, af

öfverdirektörens arfvode 2,000 kronor, af öfveringeniörens och sekreterarnes

arfvoden 1,500 kronor samt af registratorns, notariens, bokhållarens

och byråingeniörernas arfvoden 1,200 kronor.

Följande ålderstillägg hade beviljats, nemligen åt

öfverdirektören grefve H. Hamilton, ett ålderstillägg .............. 600 kr.

öfveringeniören S. A. Andrée, två ålderstillägg å 500 kr. ...... 1,000

sekreteraren N. Rahm, två ålderstillägg å 500 kr..................... 1/100 »

registratorn W. Swalin, två ålderstillägg å 500 kr................... 1/100 »

vaktmästaren J. P. Johnson, ett ålderstillägg ............................. 100 »

En adjungerad ledamot uppbure arfvode efter 250 kronor per

månad.

De biträdande ingeniörernas arfvoden vore bestämda till högst

1,500 kronor och amanuensernas till högst 1,200 kronor för hvarje.

En bland de biträdande ingeniörerna uppbure utöfver sitt arfvode såsom

biträdande ingeniör ett arfvode af 1,000 kronor såsom föreståndare

för embetsverkets bibliotek och förevisningsrum.

Enligt 5 § i den för patent- och registreringsverket gällande instruktion,

egde embetsverket, då för utredning af förekommande ärenden

befunnes erforderligt att inhemta yttrande i tekniska ämnen från

sakkunnig fperson, som ej vore hos verket anstäld, att om dylikt biträde

anlita den eller de personer, hvilka i hvarje fall funnes lämpliga,

och som kunde vara villiga att åtaga sig dylikt uppdrag. Dessa särskilt

tillkallade sakkunnige godtgjordes efter öfverenskommelse och

med hänsyn till det föreliggande ärendets beskaffenhet och omfattning.

Ar 1896 hade utbetalts dylik godtgörelse sammanräknadt med 170 kronor.

Efter denna redogörelse för patent- och registreringsverkets nuvarande

organisation och arbetskrafter samt för den nuvarande personalens

aflöningsvilkor hade embetsverket öfvergått till redogörelse för den

ökning af verkets arbetskrafter, som af arbetsfältets utsträckning och

ärendenas ökade antal blifvit oundgängligen nödvändig och som måste

till afsevärd del intagas i en blifvande ordinarie stat, om densamma

skulle kunna under någon tid motsvara hvad de faktiska förhållandena

påkallade.

Af de ärenden, som tillhörde patent- och registreringsverkets handläggning,

. intoge patentärendena, såväl genom sitt antal som genom de

många olikartade bestyr, hvilka af deras behandling föranleddes, främsta

rummet. För bedömande af de arbetskrafter, som i embetsverket erfordrades,

och dessas lämpligaste organisation vore särskildt af vigt att

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

47

framhålla den år från år fortgående betydande ökningen af dessa ärendens

antal. Sedan nu gällande patentlag trädt i kraft, hade nemligen

patentansökningarnas antal utgjort:

Ar

1885 ................................

..................................... 703

1886 ..............................

........................................ 604

»

1887 ................................

..................................... 661

»

1888 .................................

..................................i... 803

x>

1889 .................................

..................................... 837

»

1890 ................................

....................................... 873

)>

1891 ..............................

....................................... 941

v

1892 ................................

................................... 1,004

))

1893 .............................

....................................... 1,036

)>

1894 ..............................

...................................... 1,386

))

1895 ................................

....................................... 1,460

))

1896 .................................

..................................... 1,714

Under månaderna januari—september år 1897 hade patentansökningarnas

antal utgjort 1,392 mot 1,209 under samma tid år 1896.

Den oafbrutet fortgående tillväxten i de till patentering anmälda

uppfinningarnas antal utgjorde för öfrigt ingalunda någon egendomlighet

särskildt för vårt land. Samma företeelse hade förekommit och förekomme

fortfarande öfver allt, der patentinstitutionen införts, och ökningen

fortginge alltjemt äfven i sådana länder, der, såsom exempelvis i

England och Nordamerikas Förenta stater, patentansökningarnas antal

redan för länge sedan uppnått siffror, hvilka ej blott absolut, utan ock

i förhållande till folkmängden mångdubbelt öfverstege dem, vårt land

hade att uppvisa.

En gifven och oundviklig följd af denna årliga, starka ökning af

patentansökningarnas antal vore, att patentmyndighetens arbetskrafter

jemväl måste, med jemförelsevis korta mellanrum, ökas, och att dess

organisation följaktligen icke kunde i annan mening för längre tid fastslås,

än att grunderna för verkets sammansättning och arbetssätt definitivt

bestämdes på sådant sätt, att, inom den sålunda gifna ramen och

utan rubbning af nämnda grunder, arbetskrafterna kunde i mån af behof

successivt ökas.

För patentansökningarnas granskning ur teknisk synpunkt hade,

allt från patentverkets första verksamhetsår, följts i hufvudsak samma

system, som tillämpades i Nordamerikas Förenta stater och Tyskland

m. fl. länder, der patent meddelades först efter granskning af uppfinningarnas

nyhet. Enligt detta system, sådant det blifvit för svenska

förhållanden lämpadt, vore den första, förberedande granskningen, som

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

särskildt innefattade genomgåendet af den in- och utländska patentlitteraturen,

anförtrodd åt underordnade tjensteman, hvilka öfver denna

granskning afgåfve rapport till den tekniskt bildade ledamot, som hade

att föredraga ärendet i fråga och som, efter att hafva kontrollerat

nämnda rapport, afgåfve förslag till beslut i ärendet. Denna s. 1c. nyhetsgranskning

vore, som lätt torde inses, ett ganska tidsödande arbete,

som derjemte fordrade mycken uppmärksamhet och noggrannhet. Någon

allmängiltig regel för det antal patentansökningar, som en person inom

viss tid kunde handlägga, kunde ej uppställas. Hvad en granskare

kunde medhinna vore nemligen i väsentlig mån beroende af, dels huruvida

han kunde få arbeta uteslutande inom ett jemförelsevis trångt begränsadt

tekniskt område, der han kunde utbilda sig till specialist,

eller om han måste rigta sitt arbete än på det ena, än på det andra

slaget af uppfinningar, dels på omfattningen af den till hans förfogande

stälda patentlitteraturen, dels ock slutligen på de anordningar, som

inom patentverket vidtagits för att möjliggöra en hastig öfversigt af det

område af tekniken, der granskningen skulle företagas. I samtliga dessa

hänseenden erbjöde patent- och registreringsverket ännu ganska ogynsamma

förhållanden. Antalet granskare vore fortfarande allt för litet,

lor att de skulle kunna såsom specialister beherska det arbetsområde,

som måst åt en hvar bland dem anvisas. Deremot ökades hastigt med

hvarje år såväl antalet svenska patent som äfven, i ännu långt högre

grad, den i embetsverkets bibliotek förvarade utländska patentlitteraturen,

under det att, med hänsyn till det oafvisliga kraf på successivt

ökade arbetskrafter, som den fortsatta tillväxten af patentansökningarnas

antal framkallat, samt dermed förknippade kostnader, embetsverket

hittills icke ansett sig kunna ifrågasätta inrättandet af särskilda befattningar

jemväl för granskningsmaterialets klassificering och ordnande

på sådant sätt, som ett underlättande af granskningsarbetet skulle påkalla,

och som t. ex. i de tyska och nordamerikanska patentverken i

stor omfattning egde rum. Nyhetsgranskningen verkstäldes hos patentoch

registreringsverket af byråingeniörer och biträdande ingeniörer,

hvilka utförde alldeles samma slag af arbete, endast med den skilnad,

att af byråingeniörerna, såsom högre aflönade, fordrades större arbetsprodukt.

Enligt den erfarenhet, som inom patent- och registreringsverkets

vunnits, kunde man under nuvarande förhållanden ej begära,

att en byråingeniör skulle kunna hinna att granska flera än cirka 220

och en biträdande ingeniör flera än cirka 130 nyinlcomna patentansökningar

per år. Det till norm för fördelningen tjenande antalet nyinkomna

patentansökningar vore emellertid icke identiskt med antalet verkstälda

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

49

undersökningar och afgifna rapporter. Till följd af de under ärendenas

handläggning städse återkommande ändringarna uppginge nemligen i

medeltal antalet utlåtanden, som granskarne måste afgifva för hvarje

patentansökning, till tre.

I fråga om patent- och registreringsverkets nuvarande arbetskrafter

vore emellertid att märka, att bland de biträdande ingeniörerna

två under de senare åren måst i så väsentlig mån sysselsättas med annat

arbete inom embetsverket, att den ene endast i jemförelsevis ringa omfattning

och den andre icke alls kunnat deltaga i granskningsarbetet.

Den förre tjenstgjorde, såsom redan blifvit nämndt, i egenskap af föreståndare

för embetsverkets bibliotek och förevisningsrum, den andre biträdde

med korrekturläsning, med fördelning af de inkommande patentansökningarna

granskarne emellan samt med förandet af erforderliga

statistiska anteckningar.

Äfven om de tekniskt bildade ledamöterna i verket gälde naturligtvis,

att de icke kunde med nödig omsorg bereda och föredraga mera

än ett begränsadt antal ärenden för hvarje år. På grund af den erfarenhet,

som inom patent- och registreringsverket vunnits, ansåge

embetsverket, att en öfveringeniör icke borde hafva att handlägga flera

än högst 800 nyinkomna patentansökningar om året; och ville embetsverket

dervid uttryckligen betona, att det otvifvelaktigt skulle lända

patentärendenas handläggning till stor båtnad, derest nämnda maximisiffra

kunde i framtiden ytterligare reduceras.

I fråga om inrättandet af nya ordinarie befattningar i embetsverket

torde man emellertid böra förfara med en viss försigtighet, i det

att den ökade arbetsbördan till en början borde öfverlemnas åt extra

ordinarie tjenstemän och således, i fråga om öfveringeniörsbefattningarna,

åt adjungerade ledamöter samt, i fråga om den förberedande

granskningen, åt biträdande ingeniörer, och först, sedan den inträffade

ökningen under några år visat sig alltjemt fortgå, nya öfveringeniörsoch

byråingeniörsbefattningar inrättas. Hvad då först anginge de tekniskt

bildade ledamöterna i verket, så hade embetsverket redan i skrifvelse

till Kong!. Maj:t den 27 juni 1895 angående ökning af verkets

arbetskrafter m. m. framhållit, att öfveringeniören då icke vidare, äfven

med ett ytterst forceradt arbete, kunde medhinna att inom rimlig tid

föredraga de ärenden, som tillhörde hans handläggning, samt att han i

sjelfva verket redan under flera år varit allt för mycket öfverhopad af

löpande göromål. Då embetsverket emellertid samtidigt sett sig nödsakadt

att i andra hänseenden begära ökning af verkets arbetskrafter,

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sand. 1 Afd. 7 Häft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

liade embetsverket, under uttalande tillika, att ytterligare en öfveringeniörsplats

ovilkorligen måste till ingången af år 1897 inrättas, föreslagit, att

sekreteraren för handläggning af tekniska ärenden, om hvilken befattnings

inrättande embetsverket samtidigt gjort hemställan, skulle tills

vidare få sig anförtrodt att på eget ansvar såsom ledamot i verket ur

teknisk synpunkt granska och föredraga en del patentansökningar; och

hade detta förslag ock af Kongl. Maj:t blifvit genom kongl. bref den 29

november 1895 bifallet. Den välbehöfliga lättnad, som härigenom beredts

öfveringeniören, hade dock varit jemförelsevis obetydlig, i följd

deraf att något större antal patentansökningar ej kunnat till den jemväl

af andra göromål strängt upptagne sekreterarens handläggning hänvisas,

och hade derjemte blifvit af ganska kort varaktighet till följd af den

fortsatta, hastiga ökningen af patentansökningarnas antal. Då emellertid

Riksdagen år 1896 uttalat den önskan, att plan för patent- och registreringsverkets

definitiva organisation måtte senast vid 1898 års riksdag

framläggas, hade embetsverket ansett sig icke för det dåvarande

böra fullfölja sin afsigt att begära inrättandet af ytterligare en öfveringeniörsbefattning,

utan hade embetsverket i skrifvelse till Kongl. Maj:t

den 15 oktober 1896 hemstält, att i afvaktan å nämnda organisations

genomförande tills vidare under år 1897 måtte hos verket anställas en

adjungerad ledamot för handläggning af patentärenden, och hade denna

framställning blifvit af Kongl. Maj:t genom kongl. bref den 4 december

1896 bifallen. Från och med ingången af år 1897 hade i följd

deraf i verket varit anstälda tre ledamöter, hvilka haft att ur teknisk

synpunkt granska och föredraga patentansökningar, nemligen öfveringeniören,

sekreteraren för handläggning af tekniska ärenden samt den

adjungerade ledamoten. Den tekniske sekreterarens skyldighet att såsom

ledamot bereda och föredraga en del patentansökningar ansåge patentoch

registreringsverket fortfarande kunna och böra bibehållas, om man

ock, i följd af den oafbrutna ökningen af hans öfriga embetsgöromål,

ej i detta hänseende kunde för framtiden på honom ställa särdeles stora

anspråk. Då denne sekreterare närmast vore att påräkna såsom vikarie

i händelse af förfall för öfveringeniören, vore det nemligen af vigt, att

hos honom förefunnes jemväl vana vid patentansökningars handläggning

och att han fortfarande dermed i någon mån sysselsattes. Dessutom

torde nu ytterligare en öfveringeniörsbefattning ovilkorligen böra inrättas.

Med hänvisning till den gjorda beräkningen af det antal patentärenden,

som, enligt verkets erfarenhet, en ledamot för hvarje år kunde

handlägga, ansåge sig patent- och registreringsverket i öfrigt böra framhålla,

att år 1899 patentärendenas antal efter all sannolikhet komme

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

51

att hafva ökats så, att, äfven med inrättandet af den nu ifrågasatta öfveringeniörsbefattningen,

patent- och registreringsverket blefve i behof jemväl

af adjungerad ledamot.

Byråingeniörsbefattningarna hade inrättats år 1895 med anledning

af svårigheten att förmå lämpliga aspiranter att söka anställning såsom

biträdande ingeniörer eller qvarstanna i patent- och registreringsverkets

tjenst mot en så låg årlig aflöning som endast 1,500 kronor och utan

nämnvärd utsigt till befordran. För att ej i ett slag allt för mycket

öka embetsverkets lönestat, hade emellertid då inrättats endast fyra dylika

befattningar, ehuru patentansökningarnas antal redan länge varit

vida större, än att fyra byråingeniörer skulle kunnat medhinna deras

handläggning. De biträdande ingeniörerna åter vore för närvarande till

antalet åtta, af hvilka dock två, såsom redan blifvit nämndt, endast i

ringa mån vore att påräkna för granskningsarbetet. I förhållande till

detta antal, som för öfrigt före 1899 års ingång måste ytterligare ökas,

vore antalet byråingeniörer uppenbarligen allt för ringa. Med det behof

af tekniskt bildade män, som för närvarande funnes på skilda områden,

och med den möjlighet, som en duglig ingeniör egde att vinna sin utkomst

vare sig här i riket eller i utlandet, vore det tydligen icke tänkbart

att länge få behålla en framstående tekniker vid en befattning,

som, jemte det att den kräfde ett ganska tankeansträngande arbete,

hvilket i öfrigt ej kunde utföras annat än på tjensterummet, ej beredde

större årlig inkomst än 1,500 kronor. Men för att på ett fullt tillfredsställande

sätt sköta en granskarebefattning fordrades ej blott goda tekniska

insigter, utan ock en viss vana vid patentärendens handläggning,

som af de fleste ej kunde förvärfvas förr än efter några års tjenstgöring.

För att patent- och registreringsverket skulle erhålla fullt

dugliga granskare, vore det derför nödvändigt, att de unge män, som

der toge anställning såsom biträdande ingeniörer, egde utsigt att inom

en icke allt för lång tidsföljd blifva befordrade till ordinarie befattning

af åtminstone första lönegraden.

Efter omförmälande, att redan på denna grund nödvändigt vore att

nu ytterligare öka byråingeniörernas antal, hade patent- och registreringsverket

beträffande två ytterligare anledningar till inrättandet af nya

dylika befattningar anfört följande:

»En bland de största svårigheterna vid genomförande af det så

kallade förpröfningssystemet i fråga om patentansökningar är, såsom

redan blifvit framhållet, den år från år fortgående kolossala ökningen

af det litterära material, som för denna förpröfniug måste genomgås

och granskas. Hur stor och hastig denna ökning är, torde till fyllest

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N.-o 7.

framgå deraf, att i Nordamerika, som är ett bland de land, åt hvars

patentlitteratur vid förpröfningen städse särskild uppmärksamhet måste

egnas, numera meddelas flera än 20,000 patent årligen. Man kan lätt

tänka sig, hvilket tidsödande arbete det för granskarne måste vara att

för hvarje patent ansökning med tillhjelp af olika register och förteckningar

ur denna massa af in- och utländska patentskrifter, spridda i

ett omfattande bibliotek, framleta och skärskåda alla dem, som möjligen

kunna hafva afseende å det ämne, som patentansökningen i fråga afser.

I sjelfva verket verkar detta, såsom ofvan blifvit antydt, derhän, att

granskarearbetet med hvarje år blir tyngre och kräfver längre tid. I

utlandets patentverk har man med anledning häraf inrättat särskilda

afdelningar, hvilkas tjenstemän uteslutande äro sysselsatta med att åt

granskarne klassificera det material, hvarpå de företrädesvis skola grunda

sitt arbete, nemligen de in- och utländska patentpublikationerna. Detta

tillgår exempelvis så, att af de sammandrag af dessa publikationer, som

de flesta större patentverk utgifva, flera exemplar anskaffas, samt hvarje

patentbeskrifning utklippes och uppklistras på ett särskildt kartongblad,

hvarefter dessa sorteras, så att alla både in- och utländska patentbeskrifningar,

som afse en viss art af uppfinningar, exempelvis skördemaskiner,

finnas samlade i en och samma cahier. 1 de nordamerikanska

och tyska patentverken har denna anordning bidragit till såväl att

granskarne kunna medhinna handläggningen af ett större antal patentansökningar,

än hvad för närvarande i patent- och registreringsverket

är möjligt, som ock särskildt, att granskningen blir långt mera uttömmande

och tillförlitlig än hvad härstädes för närvarande kan åstadkommas,

såvida ansökningarna skola inom rimlig tid slutbehandlas. Vid

första påseendet kan det förefalla, som om en dylik klassificering vore

en jemförelsevis enkel sak, som kunde temligen mekaniskt verkställas.

Så är emellertid ingalunda förhållandet, utan påkallar densamma stor

uppmärksamhet samt ett godt och öfvadt omdöme samt tager äfven

jemförelsevis mycken tid och mycket arbete i anspråk. Enligt patentoch

registreringsverkets mening kan det visserligen ej ifrågasättas att

ännu här i landet på en dylik klassificerings genomförande nedlägga

det arbete och de kostnader, som anslagits deråt exempelvis i patentverken

i Berlin och Washington, ehuru — väl att märka — den patentlitteratur,

som årligen inkommer till det svenska patentverket, är i

hufvudsak densamma, som samlas i dessa utländska större patentverk.

Att. emellertid äfven härstädes något måste i nämnda syfte åtgöras, är

otvifvelaktigt och kan med allt fog betecknas såsom äfven i sparsamhetens

intresse pakalladt, enär i motsatt fall tydligen nyhetsgransk
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

StatsiitsJcottets Utlåtande Nio 7.

53

ningen år från år så försvåras, att mindre och mindre arbetsprodukt

kan af hvarje granskare fordras och följaktligen relativt större antal

dylika tjensteman måste i verket anställas. I fråga om de arbetskrafter,

som skulle erfordras för vidtagande al några effektiva åtgärder i angifna

syfte, eger patent- och registreringsverket i någon mån egen erfarenhet

att åberopa, i det att embetsverket låtit unga teknici, hvilka i förhoppning

om framtida befordran såsom extra ordinarie tjenstemän inskrifvit

sig i verket, försöksvis sysselsätta sig med klassificering af de

i biblioteket förvarade tyska patentskrifterna. På grund häraf och med

beräkning af ungefärliga antalet patentskrifter, som årligen inkommer

till patent- och registreringsverket, har embetsverket trott sig kunna

antaga att, derest klassificeringen tills vidare inskränktes till den tyska,

nordamerikanska och skandinaviska patentlitteraturen, detta arbete borde

kunna utföras af en byråingeniör med biträde af en biträdande ingeniör,

samt att dessa båda tjenstemän då äfven borde medhinna förandet af

de statistiska och kontrollerande anteckningar samt fördelningen af inkommande

patentansökningar, hvarmed, såsom ofvan nämnts, en bland

de biträdande ingeniörerna för närvarende är sysselsatt. För klassificeringsarbetet

skulle följaktligen endast inrättas en byråingeniörsbefattning.

»

»Enligt patent- och registreringsverkets nu gällande instruktion

och stat eger embetsverket att till föreståndare för biblioteket och förevisningsrummet

utse antingen en bland byråingeniörerna eller en bland

de biträdande ingeniörerna, och må verket, derest en biträdande ingeniör

till befattningen utses, tilldela honom ett årligt arfvode af 1,000

kronor utöfver hvad han iippbär i egenskap af biträdande ingeniör.

För närvarande är, såsom ofvan blifvit nämndt, en biträdande ingeniör

förordnad att uppehålla befattningen. I fråga om berörda alternativt

medgifna anordningar har man i båda fallen utgått från den förutsättning,

att bibliotekarien skulle samtidigt sköta bibliotekarieplatsen och

en granskarebefattning. Denna anordning kan ej lämpligen längre bestå.

Bibliotekarien kan för framtiden faktiskt icke medhinna något

granskningsarbete, derest han skall behörigen sköta sin befattning vid

biblioteket. Detta har nemligen numera nått den utveckling, att dess

skötsel måste anförtros åt en person, som uteslutande egnar sig åt

denna tjenst. Biblioteket, som för närvarande omfattar 9 rum af patentoch

registreringsverkets embetslokal, hålles för allmänheten öppet alla

hvardagar mellan kl. 11 f. m. och 3 e. m. samt dessutom onsdagar och

lördagar mellan kl. 7 och 9 e. m. Under år 1896 besöktes biblioteket

af 3,743 personer, hvilka ej tillhörde patent- och registreringsverkets

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

personal. Till följd af den förr omnämnda tillströmningen af utländsk

patentlitteratur är dess årliga tillväxt högst betydlig. Patent- och registreringsverket

har på grund häraf ansett, att bland de nu ifrågakomna

nya byråingeniörsbefattningarna en bör göras till en verklig bibliotekariebefattning.

»

Genom sistberörda två befattningars inrättande tillgodosåges emellertid

tydligen icke det egentliga granskningsarbetet. Af erfarenheten

att döma syntes patentansökningarnas antal under år 1899, då den nu

ifrågasatta organisationen först skulle börja tillämpas, komma att öfverstiga

2,200. Om man finge betrakta detta antal som ett minimum för

de följande åren och följaktligen, med tillämpning af ofvan uttalade

grundsats rörande granskningsarbetets verkställande genom ordinarie

eller extra ordinarie arbetskrafter, ansåge de ordinarie arbetskrafterna

böra förslå att ombesörja granskningen af 2,200 patentansökningar,

men att för den deröfver möjligen tillkommande ökningen endast extra

ordinarie arbetskrafter borde tills vidare anlitas, samt tillika kunde fördela

de under år 1899 inkommande ansökningarna, så att hvarje byråingeniör

på sin del erhölle just 220, skulle sålunda under år 1899

endast för granskningsarbetet böra finnas i embetsverket anstälde tio

byråingeniörer, hvadan följaktligen, oberäknad! de två byråingeniörer,

hvilka, enligt hvad ofvan blifvit framhållet, skulle sysselsättas med

annat arbete, nu borde inrättas sex eller inalles åtta nya byråingeniörsbefattningar.

Detta skulle utan tvifvel vara fullt be foga dt, och skulle

jemväl medföra den fördel, att man sedermera icke allt för snart behöfde

ifrågasätta inrättandet af njm ordinarie befattningar hos embetsverket.

Då emellertid en så betydande ökning i ett slag af patentverkets

ordinarie lönestat möjligen ur andra synpunkter skulle kunna

väcka betänklighet, hade patent- och registreringsverket icke ansett sig

böra ifrågasätta inrättandet af flera än inalles fyra nya befattningar af

första lönegraden, af hvilka endast två vore afsedda för det egentliga

granskningsarbetet.

Den tekniskt bildade personalen skulle sålunda utgöras af två

öfveringeniörer, en sekreterare för- handläggning af tekniska frågor och

åtta byråingeniörer. I mån af behof skulle derjemte i verket anställas

adjungerade, tekniskt bildade ledamöter och biträdande ingeniörer, hvarjemte

embetsverket fortfarande måste hafva möjlighet att i undantagsfall

vända sig till sakkunnige utom embetsverket för erhållande af

nödiga utredningar, hvilka icke kunde inom verket åstadkommas.

Hvad derefter anginge den tjenstemannapersonal, som icke behöfde

vara tekniskt bildad, hade patent- och registreringsverket icke föreslagit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

någon ökning i antalet, utan i statförslaget upptagit den redan nu befintliga

personalen, nemligen: öfverdirektören, två sekreterare, hittills

benämnde, den ene: sekreterare för handläggning af administrativa

frågor, och den andre: sekreterare för handläggning af frågor rörande

registrering af aktiebolag, en registrator och arkivarie, en notarie samt

en bokhållare. För att ådagalägga, att denna personal vore fullt behöflig

för fullgörande af det densamma åliggande arbete, hade patent- och

registreringsverket till en början meddelat en tabellarisk öfversigt öfver

arbetsqvantiteten inom verket beträffande patentärendena, hvilken öfversigt

är intagen å sid. 53 i statsrådsprotokollet, dit utskottet tillåter sig

hänvisa.

I fråga om ärenden rörande registrering af varumärken kunde en

så fullständig

öfversigt ej lemnas, enär under embetsverk et s första

verksamhetsår öfver dess beslut i nämnda ärenden särskild förteckning

ej fördes. Under åren 1885—1896 hade hithörande ansökningar, som

under senare åren afsett dels registrering af varumärken, dels ock för
-

ad registrering, utgjort:

1885 .................................

1,455

1886 ..............................

261

1887 ....................................

203

1888 ....................................

207

1889 ...................................

169

1890 ..................................

217

1891 ...............................

209

1892 ....................................

200

1893 ..................................

213

1894 ................................

268

1895 ....................................

894

1896 ..................................

471.

Under år 1897 komme hithörande ansökningar utan tvifvel att

uppvisa en ej obetydlig ökning med anledning af det genom lagen

den 5 mars 1897, angående ändring i vissa delar af lagen om skydd

för varumärken den 5 juli 1884, lemnade medgifvandet att registrera

vissa slag af ordmärken, som förut i allmänhet ej kunnat registreras.

Under åren 1892—1896 hade embetsverkets beslut i ärenden rörande

registrering af varumärken utgjort:

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

År 1892 ....................................... 332

„ 1893 ....................................... 299

„ 1894 ...................................... 2,473

„ 1895 ....................................... 1,808

„ 1896 ....................................... 817.

Med afseende å den betydande men öfvergående ökningen i beslutens

antal åren 1894 och 1895 anmärk!es, att densamma varit beroende

på det stora antalet år 1885 registrerade varumärken, hvilka

under nyssnämnda två år anmälts till förnyad registrering.

Hvad slutligen anginge bolagsregistreringen, hade befattningen

dermed först med år 1897 öfverlemnats till patent- och registreringsverket,

hvarför hithörande siffror ej ännu kunde vara fullt upplysande.

Under månaderna januari—september 1897 hade emellertid till patentoch

registreringsverket inkommit 2,944 anmälningar till aktiebolagsregistret,

deraf 2,535 första anmälningar af äldre aktiebolag, 172 första

anmälningar af nybildade aktiebolag samt 237 senare anmälningar

rörande redan hos patent- och registreringsverket registrerade bolag.

I fråga om den administrative sekreteraren hade patent- och registreringsverket

meddelat, att denne, utom honom i egenskap af sekreterare

tillkommande befattning med uppsättning och kollationering af

samtliga till aktiebolagsregistreringen ej hörande expeditioner, med

protokollsföring samt med redaktionen af registreringstidningen, dels

hade att såsom biträde åt chefen granska alla vid patentansökningarna

fogade fullmagter och öfverlåtelsehandlingar, dels ock såsom ledamot i

verket föredragit år 1896 2,965 patentärenden, af hvilka dock 1,896

endast utgjorts af ansökningar om anstånd med meddelade föreläggandens

fullgörande, och 817 ärenden rörande registrering af varumärken,

samt under de nio första månaderna af år 1897 3,247 patentärenden

(hvaraf 1,707 anståndsansökningar) och 465 ärenden rörande registrering

af varumärken. Genom den nya lagstiftningen om ordmärken komme

i öfrigt hans göromål såsom ledamot antagligen att ej obetydligt ökas.

De frågor, som uppstode vid aktiebolagsregistreringen, vore ofta af

synnerligt invecklad natur samt berörde ej blott aktiebolagslagen, utan

äfven, särskildt i följd af innehållet i 68 § af nämnda lag, andra delar

af gällande lagstiftning, hvarför hos föredraganden af dessa ärenden

(sekreteraren för aktiebolagsärenden) måste fordras vidsträckt författningskunskap

och öfvadt juridiskt omdöme. Vidare vore de inkomna

ansökningshandlingarna, enligt hvad erfarenheten redan visat, ofta så

bristfälliga, att sekreteraren för dessa bristers afhjelpande måste med

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

57

sökandena föra långa ock tidsödande skriftvexlingar; hvarjemte han

måste såväl vid dessa utlägga patent- och registreringsverkets uppfattning

af frågan som ock, jemlikt ofvan åberopade 68 § i aktiebolagslagen,

vid eventuelt afslag å ansökningen uppsätta motiveradt beslut. Då

aktiebolagsärende varit föremål för Kongl. Maj:ts omedelbara pröfning,

hade Kongl. Maj:t plägat remittera ärendet till patent- och registreringsverket,

i hvilket fall det ålegat sekreteraren att, efter verkstäld utredning,

uppsätta utlåtande.

Hvad åter anginge notarien, hade hans befattning med utgifvandet

af de föreskrifna samlingarna af de ur aktiebolagsregistret, föreningsregistren

och handelsregistren kungjorda uppgifter visat sig vara synnerligen

tidsödande; i hvilket afseende särskildt anförts, att det tillhörande

registret torde komma att årligen omfatta ett antal person- och firmanamn,

betydligt öfverstigande 20,000, hvilka namn skulle ordnas i bokstafsföljd;

och då allmänheten allt mera flitigt visat sig vilja taga del af de

upplysningar, som angående aktiebolagen stode att vinna uti aktiebolagsregistret

och vederbörande arkivhandlingar, komme notariens tid härigenom

att i hög grad tagas i anspråk, och öfriga honom åliggande,

ganska omfattande tjenstegöromål att slutligen afbrytas.

Hvad slutligen anginge behofvet af vaktbetjening vid verket hade

patent- och registreringsverket, under erinran, att i den nu gällande

staten upptoges en vaktmästare, äfvensom bland verkets förslagsvis angifna

expenser arfvoden till extra vaktbetjente, i öfrigt anfört följande:

För närvarande vore tre extra vaktbetjente hos verket anstälda. Det

torde ej kunna undvikas, att med verkets fortsatta utveckling jemväl

ökadt behof af vaktbetjente snart komme att uppstå. Behofvet af vaktbetjening

inom patent- och registreringsverket vore nemligen ganska

betydligt, så väl på grund af embetslokalens omfattning och den utsträckning,

hvari allmänheten besökte dess bibliotek och förevisningsrum,

som i följd af den ständiga och oundvikliga transporten inom verket af

handlingar och patentskrifter, till hvilka hänvisningar i granskarnes utlåtanden

gjorts, från den ena tjenstemannen till den andre, samt afhemtandet

och aflemnandet af verkets post, af manuskript och korrektur

till dess publikationer m. m. Det hade synts embetsverket gifvet, att

äfven i detta fall den personal, som med visshet kunde anses oundgängligen

nödig för verket, borde uppföras å ordinarie stat.

På grund häraf hade patent- och registreringsverket i statförslaget

upptagit en förste vaktmästare och tre vaktmästare.

De aflöningsförmåner, som i patent- och registreringsverkets statBih.

till Bi/csd. Prot. 1898. é Samt. 1 Afd. 7 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

förslag upptagits, vore i allmänhet desamma, som för närvarande utginge,

utom hvad anginge öfverdirektören, öfveringeniörerne och vaktbetjeningen.

Beträffande den föreslagna löneförhöjningen för öfverdirektören

och öfveringeniör hade embetsverket anfört följande:

»Arfvodet för öfveringeniören är för närvarande bestämdt till 5,000

kronor, hvaraf 1,500 kronor skola anses såsom tjenstgöringspenningar.

Åt nuvarande öfveringeniören, S. A. Andrée, har derjemte beviljats två

åld er stillägg, hvartdera å 500 kronor, det ena efter fem, det andra efter

tio års tjenstgöring, hvadan hans sammanräknade löneförmåner sålunda

för närvarande uppgå till 6,000 kronor. Denna aflöning är, ur flera

synpunkter sedt, mindre lämplig. Till en början utgå tjenstgöringspenningarna

med samma belopp, som är bestämdt för sekreteraren för

handläggning af tekniska frågor, hvilket har till följd att, då denne

under öfveringeniörens semester eller tjenstledighet skall uppehålla

öfveringeniörsbefattningen, han icke erhåller någon som helst ersättning

för ett dylikt förordnande, hvilket uppenbarligen icke öfverensstämmer

med de i likartade fall allmänt tillämpade principer. Af större betydelse

är emellertid, att öfveringeniörens aflöning står i sådant förhållande

till sekreterarens att, derest den sistnämnde, i öfverensstämmelse

med hvad i fråga om andra gradens lön är vanligt, erhåller rätt till

två ålder stil! ägg, hvartdera å 500 kronor, han efter tio års tjenstgöring

icke kan befordras till den högre befattningen af öfveringeniör, utan att

hans löneförmåner derigenom minskas med 500 kronor. Med anledning

häraf har ock, i sammanhang dermed att åt öfveringeniören Andrée

beviljats tjenstledighet under ett års tid, räknadt från den 1 nästlidne

maj, med skyldighet för honom att under ledigheten afstå samtliga sina

löneförmåner, samt nuvarande sekreteraren för handläggning af tekniska

frågor, N. Rahm, hvilken, såsom ofvan blifvit erinradt, för närvarande

i egenskap af sekreterare åtnjuter två ålderstillägg, hvartdera å 500

kronor, förordnats att under Andrées tjenstledighet förestå öfveringeniörsbefattningen,

Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 9 april innevarande

år (1897) täckts medgifva, att Rahm dervid, utöfver det för

öfveringeniör bestämda arfvode af 5,000 kronor, må uppbära honom i

egenskap af sekreterare beviljade ålderstillägg.))

»I fråga om öfveringeniörens aflöning anser sig patent- och registreringsverket

i öfrigt böra betona, att de tekniska ledamotsbefattningarna

hos embetsverket måste anses ställa synnerligt stora anspråk

på sina innehafvare så väl i fråga om arbetsförmåga som med afseende

å kunskaper, erfarenhet och omdöme. I detta hänseende må, bland

annat, erinras derom, att de vigtigaste uppfinningarna numera patenteras

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

59

i alla civiliserade länder, samt att knappast någon uppfinning af betydelse

framkommer, utan att in- och utländska konkurrenter söka att

genom invändningar eller patentansökningar å likartade anordningar

omintetgöra dess skyddande genom ett verksamt patent. Skiljedomare

i dessa tvister, som ofta utkämpas samtidigt i flera länder och i hvilka

ofta landets mest framstående teknici taga del, måste i första hand vara

just de tekniska ledamöterna i patentverken. Skall man erhålla dugliga

aspiranter till dessa befattningar, måste de derför vara så väl aflönade,

att framstående teknici finnas hugade att egna sig åt patentverkets

tjenst. Visserligen fordras dervid ingalunda, att aflöningarna sättas lika

högt som de, hvilka inom privatlifvet gemenligen utgå till personer

med motsvarande qvalifikationer, enär den trygghet, som innehafvandet

af ordinarie statstjenst bereder, utan tvifvel i ej ringa mån uppväger

fördelarne af den högre aflönade, men mera osäkra pri va ttj ensten.

I fråga om ingeniörsyrket får man emellertid säkerligen icke bygga

allt för mycket på nämnda förhållande, enär inom detta yrke tillkommer

en annan omständighet, nemligen mångfalden af de möjligheter till riklig

utkomst såväl i hemlandet som i utlandet, som numera inom industrien

erbjudas den skicklige fackmannen och i hög grad minska den eljest

med privata befattningar förbundna risken. Detta var ock anledningen,

hvarför vid patentverkets första organisation, år 1884, ehuru detsamma

då till en början anordnades endast såsom en byrå inom kommerskollegium

samt chefsbefattningen i öfverensstämmelse härmed gjordes

till en byråchefsbefattning, den tekniske ledamoten eller, såsom han

sedermera benämnts, öfveringeniören ansågs icke kunna aflönas med

ett arfvode, motsvarande endast andra gradens lön, utan erhöll högre

aflöning. Att emellertid denna aflöning dervid icke sattes ännu högre

än som skedde, var utan tvifvel endast beroende derpå, att öfveringeniörens

aflöning måste sättas i visst förhållande till byråchefens.

Någon sekreterarebefattning fans då ännu icke, hvarför hänsyn till

denna dervid ej behöfde tagas. Svårligen torde ock med fog kunna

bestridas, att en öfveringeniörsbefattning i patent- och registreringsverket

är i afseende å de qvalifikationer och det arbete, den kräfver af

sin innehafvare, på sitt område fullt jemförlig med en byrå chefsbefattning

i de äldre centrala embetsverken. Så väl på grund häraf som

framför allt med hänsyn till angelägenheten af, att öfveringeniörsbefattningarna

alltid må kunna besättas med fullt kompetenta personer, har

patent- och registreringsverket ansett, att vid embetsverkets definitiva

organisation aflöningarna för öfveringeniörsbefattningarna böra sättas

något högre än hvad för närvarande gäller, och dervid en sådan

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

proportion mellan dessa aflöningar och sekreterarnes iakttagas, att ofvan

först anmärkta oegentligheter undvikas. Dervid skulle embetsverket,

särskildt med hänsyn till sin ofvan uttalade uppfattning, att just dessa

tekniska befattningar af särskilda skäl böra vara väl aflönade, för sin

del icke tvekat att förorda öfveringeniörsbefattningarnas uppförande till

tredje gradens lön, derest icke härigenom svårighet uppstode att sätta

dessa ledamöters och öfverdirektörens aflöningar i lämplig proportion

till hvarandra. Å andra sidan har patent- och registreringsverket förestält

sig, att någon mindre höjning af öfverdirektörens lön utöfver nu

högst utgående 7,000 kronor icke skulle kunna anses alldeles obefogad

så väl med hänsyn till embetsverkets nuvarande omfattning och antagligen

framtida utveckling, som ock i betraktande af det oafbrutna arbete

med uppgörande af nya organisationer och arbetsplaner, som denna

utveckling måste ålägga öfverdirektören. Patent- och registreringsverket

tillåter sig derför i underdånighet föreslå, att öfverdirektörens aflöning

må bestämmas till 7,500 kronor utan ålderstiliägg, samt att af nämnda

belopp 5,000 kronor må utgå såsom lön och 2,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

äfvensom att öfveringeniörs lön må upptagas till

6,000 kronor, hvaraf 4,200 kronor såsom lön och 1,800 kronor såsom

tjenstgöringspenningar, med ett ålderstiliägg å lönen efter fem år å

500 kronor. Att dessa aflöningars belopp afvika från de inom andra

verk utgående lönernas har patent- och registreringsverket förestält sig

icke vara af synnerlig betydelse, då afvikelser från de allmänna reglerna

under senare åren äfven i andra fall skett, samt för öfrigt exceptionella

förhållanden föreligga.»

Aflöningen till förste vaktmästaren och de tre vaktmästarne hade

föreslagits att utgå med samma belopp, som för andra nyligen reglerade

verk blifvit bestämda.

Äfven de patent- och registreringsverkets utgifter, som icke hänförde

sig till personalens aflöning, hade i följd af den fortsatta ökningen

af patentansökningarnas antal i allmänhet successivt ökats. Då en

öfversigt af såväl nu afsedda som embetsverkets öfriga utgifter kunde

i detta sammanhang vara af intresse, hade patent- och registreringsverket

låtit upprätta en dylik, i hvilken de olika utgifterna för hvart

och ett af åren 1885 —1896 sammanförts under vissa rubriker. Isamma

syfte hade en likartad öfversigt upprättats i afseende å embetsverkets

samtliga inkomster under samma år. Dessa båda öfversigter återfinnas

i två tabeller, införda å sid. 60 och 61 i statsrådsprotokollet.

Redan i det föregående hade patent- och registreringsverket framhållit

såsom sin uppfattning, att vid den successiva ökning af verkets

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

61

arbetskrafter, som torde nödvändiggöras särskildt af den fortsatta och.

hastiga tillväxten i patentansökningarnas antal, borde så förfaras, att

för det ökade arbete, sora icke kunde utföras af embetsverkets befintliga

ordinarie personal, tills vidare anlitades biträde af extra ordinarie

tjenstemän samt, först sedan ökningen under flera år visat sig konstant,

nya ordinarie befattningar inrättades. Af den lemnade öfversigten af

embetsverkets utgifter framginge, efter embetsverkets förmenande, att

de utgifter, som ej hänförde sig till personalens aflöning, i allmänhet

vore af den beskaffenhet, att de enligt regeln stege och folie med

antalet till embetsverket inkomna ansökningar, hvadan de ej heller

kunde bindas vid fixa anslag eller ens för längre tid förslagsvis beräknas.

Såsom en gifven följd häraf ansåge ock patent- och registreringsverket,

att åt embetsverket fortfarande borde beredas möjlighet att

utan längre dröjsmål och allt för stor omgång, i mån af behof, öka

eller minska sina extra ordinarie arbetskrafter, äfvensom att embetsverket

jemväl fortfarande borde eg a i hufvudsak samma befogenhet i

fråga om sådana af de respektive författningarnas tillämpning betingade

utgifter, som icke hänförde sig till personalens aflöning. I öfverensstämmelse

härmed föresloge patent- och registreringsverket, att i det

statförslag, som skulle föreläggas Riksdagen, endast upptoges embetsverkets

ordinarie befattningar och de för dessa bestämda lönevilkoren,

men att i fråga om embetsverkets öfriga utgifter föreskrefves, att

nämnda utgifter skulle för hvarje år af patent- och registreringsverket

sammanfattas i ett detaljeradt budgetsförslag, som understäldes Kongl.

Majrts pröfning.

Derest Riksdagen medg-åfve, att de till patent- och registreringsverket

inflytande afgifter finge användas, afgifterna för patent och

registrering af varumärken till täckande af de kostnader, som betingades

af tillämpningen af patentförordningen och varumärkeslagen, samt afgifterna

för registrering af aktiebolag för de utgifter, som föranleddes

af aktiebolagslagen samt öfriga dithörande författningar, skulle, enligt

embetsverkets antagande, någon vidare bestämmelse ej erfordras från

Riksdagens sida rörande fördelningen af patent- och registreringsverkets

inkomster på dess olika utgiftsposter, utan borde, med ledning af

nämnda bestämmelse och de ytterligare föreskrifter i ämnet, som Kongl.

Maj:t kunde täckas meddela, i det af patent- och registreringsverket

årligen uppgjorda budgetsförslag, hvarom ofvan förmälts, angifvas, med

hvilken art af afgifter hvarje särskild beräknad utgiftspost skulle täckas,

hvarom ock föreskrift i förslaget intagits.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Angående den i förslaget till aflöningsvilkor upptagna rätten för

ordinarie tjensteman att vid afskedstagande komma i åtnjutande af

pension hade patent- och registreringsverket anfört följande:

»Liksom patent- och registreringsverket ansett, att aflöningarna

för dess personal fortfarande böra direkt af embetsverket bestridas med

inflytande afgifter, har patent- och registreringsverket ock antagit, att

pensioneringen af dess personal jemväl bör på samma sätt bestridas,

och anser embetsverket för sin del det icke vara tvifvel underkastadt,

att denna pensionering skall kunna genomföras och upprätthållas, utan

att statsverket på något sätt derigenom betungas. I öfverensstämmelse

härmed får patent- och registreringsverket i underdånighet föreslå, att

de i den af Riksdagen godkända lönestaten upptagna embets- och

tjenstemännen må tillerkännas rätt till pension vid viss lefnads- och

tjensteålder till samma belopp och under samma vilkor i öfrigt, som

om dessa pensioner skulle utgå å allmänna indragningsstaten.»

Slutligen hade patent- och registreringsverket ansett sig böra

göra en approximativ beräkning öfver embetsverkets sannolika förmåga

att med inflytande afgifter bestrida de utgifter, som skulle orsakas af

den nu ifrågasatta lönestatens antagande och verkets utveckling i öfrigt,

och i sådant hänseende anfört:

»Då en dylik beräkning måste göras särskildt för embetsverkets

afdelning för patent och registrering af varumärken och för dess afdelning

för registrering af aktiebolag, har patent- och registreringsverket

tillåtit sig att utgå från det underdåniga förslag till fördelning

af verkets inkomster på nämnda båda afdelningar, som patent- och

registreringsverket, enligt hvad ofvan blifvit erinradt, den 30 nästlidna

september afgifvit och som går derpå ut, att af de i nu gällande lönestater

upptagna aflöningar endast aflöningarna till en sekreterare och

till en notarie skulle bestridas af afgifter för registrering af aktiebolag,

men att i öfrigt hvarje afdelnings utgifter skulle bestridas af dess

egna medel.»

»Förslaget till lönestat slutar på en summa af 69,500 kronor,

hvaraf, efter afdrag af ofvan nämnda båda aflöningar äfvensom aflöningen

till en bland vaktmästarne, hvilken sistnämnda aflöning patentoch

registreringsverket ansett jemväl böra påföras bolagsafdelningen,

61,200 kronor sålunda skulle bestridas genom afgifter för patent och

registrering af varumärken. Derest, såsom patent- och registreringsverket

föreslagit, fyra nya byråingeniörsplatser inrättas, kunde, derest

man finge utgå från nuvarande förhållanden, fyra å fem biträdande

ingeniörsbefattningar tills vidare indragas. Då emellertid, såsom ofvan

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

63

nämnts, antalet biträdande ingeniörer redan inom den närmaste tiden

måste ökas, har patent- oeh registreringsverket icke i förevarande beräkning

vågat för år 1899, då den nya löneregleringen skulle träda i

kraft, upptaga färre än sex biträdande ingeniörer.»

»Hyran för patent- och registreringsverkets nuvarande embetslokal

utgör från och med innevarande år (1897) 7,000 kronor, af hvilket

belopp 1,600 kronor ansetts böra täckas med afgifter för registrering

af aktiebolag, såsom utgörande hyra för den del af lokalen, som disponeras

af bolagsafdelningen.»

»Med iakttagande häraf och under antagande att patentafdelningens

öfriga utgifter komma att under de två närmaste åren ökas i

ungefärligen samma progression som hittills, har patent- och registreringsverket

uppgjort en beräkning öfver de belopp, hvartill nämnda

afdelnings olika utgiftsposter under år 1899 sannolikt böra uppgå, eller

hvilka de i alla händelser icke böra nämnvärdt öfverstiga. Denna beräkning

lemnar följande resultat:

Återstälda afgifter ...........................................

Aflöningar enligt lönestat ............................

Arfvoden och vikariatsersättningar............

Renskrifning, skrifmaterialier och porton.

Publikationer:

Patentskrifter ..........................................

Sak- och personalregister till patent

Anslag till tidningen »Norden» ..........

Registreringstidningen............................

Kungörelser m. m...................................

Biblioteket och arkivet:

Inköp af böcker .....................................

Bindning m. m......................................

Ved, lyse, renhållning och städning.........

Inventariers anskaffande och underhåll ....

Hyra....................................................................

Bidrag till internationella b)rrån i Bern ....

1,900 kronor.

61,200

77

20,800

77

5,550

V

29,000

77

1,100

77

800

77

1,700

77

7,000

77

1,800

77

2,000

7?

2,200

77

1,500

77

5,400

77

1,550

77

Summa 143,500 kronor.»

»Dessa utgifter hafva med afsigt upptagits till något högre belopp

än de, till hvilka patent- och registreringsverket anser dem sannolikt

komma att uppgå. För att ytterligare iakttaga all nödig försigtighet,

har patent- och registreringsverket i afseende å de inkomster, med

hvilka dessa utgifter skola täckas, beräknat dem synnerligen lågt. Så

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

torde det, att döma af den hittills vunna erfarenheten, knappast vara

tvifvel underkastadt, att patentansökningarnas antal redan år 1898 skall

uppgå till omkring 2,200. Patent- och registreringsverket har emellertid

i detta sammanhang ej beräknat, att denna siffra skulle uppnås förr

än år 1899. Årsafgifterna för patent torde vidare, efter all sannolikhet,

för hvart och ett af de nästföljande åren ökas med mera än

i beräkningen upptagna 7,000 kronor. Ansökningarna om registrering

af varumärken torde, särskildt genom den nya lagstiftningen om skydd

för ordmärken, efter all sannolikhet komma att ökas ej obetydligt, men

hafva här upptagits till samma antal, hvartill de uppgingo år 1896.

Äfven afgifterna för förnyad registrering samt inkomsterna af försålda

publikationer ha upptagits till samma belopp som de, hvartill de uppgingo

sistnämnda år.»

»I öfverensstämmelse härmed har patent- och registreringsverket

beräknat patentafdelningens inkomster för år 1899 på följande sätt:

Afgifter för 2,200 ansökningar och patent....... 44,000

Årsafgifter för patent.............................................. 98,000 142,000 kronor.

Afgifter för registrering af 347 varumärken..... 13,880

Afgifter för förnyad registrering af 124 varumärken

............................................................. 1,240 15,120 „

För försålda publikationer.................................................... 2,385 „

Summa 159,505 kronor.»

»Enligt dessa beräkningar, hvilka, såsom ofvan blifvit framhållet,

torde få anses vara med all nödig försigtighet uppgjorda, skulle sålunda

pantentafdelningen, trots den ej obetydligt ökade lönestaten, för

år 1899 lemna ett öfverskott af omkring 16,000 kronor.»

»Hvad åter angår patent- och registreringsverkets afdelning för

registrering af aktiebolag, så lemna, såsom ofvan blifvit framhållet,

förhållandena under dess första, ännu ej afslutade verksamhetsår ej

någon fullt tillförlitlig ledning rörande de belopp, hvartill dess inkomster

för framtiden sannolikt komma att uppgå. Hvad hittills förekommit

synes dock afgjordt tala för, att de inflytande afgifterna skola förslå

att täcka utgifterna för registreringen. Under månaderna januari—september

innevarande år hafva till registrering anmälts 172 nybildade

aktiebolag och dervid i registreringsafgifter erlagts sammanräknadt

17,623 kronor 65 öre, hvarjemte samtidigt gjorts 237 anmälningar till

registret rörande redan registrerade aktiebolag, vid hvilka anmälningar

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

65

fogats registreringsafgifter till belopp af tillsammans 1,433 kronor. Om

man antager, att årets sista tre månader komma att i nu afsedda registreringsafgifter

lemna relativt taget samma inkomst, skulle sålunda

afkastningen af dessa afgifter för innevarande år komma att tillsammans

uppgå till cirka 24,000 kronor. Såsom ofvan blifvit framhållet, kan

man visserligen med visshet beräkna, att nu afsedda registreringsafgifter

skola för framtiden gifva icke obetydligt högre afkastning än under

innevarande år. För att emellertid vara fullt viss, att ej i fråga om

afdelningens inkomster räkna med för höga siffror, har patent- och

registreringsverket jemväl för år 1899 beräknat registreringsafgifternas

afkastning till endast 24,000 kronor. Hvad åter bolagsafdelningens

utgifter beträffar, så har patent- och registringsverket, såsom redan

blifvit nämndt, ansett, att med afgifter för registrering af aktiebolag

borde bestridas aflöningar af en sekreterare, 4,500 kronor, af en notarie,

3,000 kronor, samt af en vaktmästare, 800 kronor, äfvensom hyra till

belopp af 1,600 kronor. Efter afdrag af dessa utgifter, tillsammans

uppgående till 9,900 kronor, skulle sålunda af ofvan beräknade 24,000

kronor återstå något öfver 14,000 kronor för täckandet af kostnaderna

för afdelningens publikationer och öfriga expenser, hvilket synes vara

för ändamålet mer än tillräckligt, äfven oafsedt att kostnaden för de

af embetsverket utgifna samlingar, omfattande de ur aktiebolagsregistret,

föreningsregistren och handelsregistren kungjorda uppgifter, torde till

en del böra bestridas af afgifterna för anmälningar till förenings- och

handelsregistren. Med ledning af förhållandena under innevarande år

och med iakttagande af att utgifterna äfven i detta fall ansetts böra

beräknas fså högt, att någon felräkning i detta hänseende ej bör befaras,

har patent- och registreringsverket uppgjort följande beräkning af bolagsafdelningens

sannolika utgifter år 1899:

Återstälda registreringsafgifter .........................

Aflöningar enligt lönestat ..................................

Arfvoden och vikariatsersättningar ................

Renskrifning, skrifmaterialier och porton ....

Publikationer (samlingarna och kungörelser)

Ved, lyse, renhållning och städning .............

Hyra .........................................................................

............. 1,000 kronor.

.............. 8,300 „

............. 3,000 „

.............. 1,350 ,,

.............. 5,000 „

.............. 600 „

................1,600 „

Summa 20,850 kronor.»

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, hade patentoch

registreringsverket hemstält:

Bih. till BiJcsd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

1) att följande lönestat måtte för patent- och registreringsverket

fastställas att lända till efterrättelse från och med ingången af år 1899:

Tjenst-

Lön.

görings-

penmn-

Summa j

aflöning.

gar.

Kr.

Kr.

Kr.

1 öfverdirektör.............

5,000

2,500

7,500

1 öfveringeniör.............

4,200

1,800

6,000

| Lönen kan efter 5 år höjas

1 öfveringeniör.............

4,200

1,800

6,000

j med 500 kronor.

1 ledamot och sekreterare......

3,000

1,500

4,500

|

2 ledamöter och sekreterare.....

6,000

3,000

9,000

1 registrator och arkivarie......

1,800

1,200

3,000

j Lönen kan höjas efter 5 år

1,200

3,000

1 med 500 kronor och efter

1 notarie.................

1,800

10 år med ytterligare 500

1 byråingeniör.............

1,800

1,200

3,000

kronor.

7 byråingeniörer............

12,600

8,400

21,000

1 bokhållare ..............

1,800

1,200

3,000

1 förste vaktmästare .........

800

300

1,100

1 vaktmästare .............

500

300

800

I Lönen kan efter 5 år höjas

2 vaktmästare .............

1,000

600

1,600

( med 100 kronor.

Summa

—

—

69,500

Anm. Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna förmån

qvarstår, lönen minskas med 150 kronor.

2) att för åtnjutande af de i nämnda stat uppförda löneförmåner

följande vilkor och förbehåll måtte fastställas att gälla till efterrättelse,

nemligen:

att embets- eller tjensteman i patent- och registreringsverket skall

vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning

i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation

af embetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad, äfvensom, derest i en framtid verkets ställning

inom förvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan såsom

sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligtad att, med bibehållande

af den tjenstegrad och aflöning han innehar, efter den nya arbetsordningen

sköta de med tjensten förenade göromål;

att med embete eller tjenst i patent- och registreringsverket icke

må förenas annan tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

67

heller annan tjenstebefattning, med mindre den befinnes icke vara hinderlig

för fullgörandet af tjenstgöringen i verket; dock att tjensteman,

som vid den nya löneregleringens inträdande redan innehar tjenst utom

patent- och registreringsverket, må densamma bibehålla, så länge den

icke är för tjenstgöringen i patent- och registreringsverket hinderlig;

att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar få

uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort

eller åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit från

tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära

hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas

att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå så mycket

af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af

semester, tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas

till högre befattning inom verket, densamma, mot åtnjutande i

förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar,

men eljest af deremot svarande belopp i stället för egna t j enstgöringspenningar,

bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;

der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af

tjenst i samma lönegrad är medgifven, tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren

mera än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt sin

egen eller på grund af förordnande annan statens tjenst, dock att härvid

icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester, och

för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare fem år

på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena som den andra

förhöjningen angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än

vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjensteåldern

blifvit uppnådd; börande nuvarande löntagare dervid tillgodoräknas

den tid, han på grund af förordnande innehaft motsvarande eller

högre tjenst i patent- och registreringsverket;

att embets- eller tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnads- och

minst 35 tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension

från tjensten afgå, Kongl. Maj:t eller patent- och registreringsverket,

der det tillkommer detta att afskedet utfärda, dock obetaget att låta

med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas

kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och

kan finnas villig i densamma qvarstå; samt

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Statskontorets

yttrande.

att semester må, när sådant Titan hinder för göromålens behöriga

gång kan ega rum, åtnjutas af öfverdirektören, öfveringeniörerna och

sekreterarne under en och en half månad samt af registratorn och arkivarien,

notarien, byråingeniörerna samt bokhållaren under en månad

årligen; äfvensom

3) att omkostnadsstat för patent- och registreringsverket, upptagande

samtliga utöfver faststäld lönestat till embetsverkets uppehållande

eller eljest för tillämpning af de författningar, som ligga till grund för

dess verksamhet, erforderliga utgifter, förslagsvis beräknade, måtte för

hvarje år af Kongl. Maj:t, på förslag af patent- och registreringsverket,

fastställas, med angifvande tillika af den art af afgifter, hvarmed hvarje

särskildt beräknad utgiftspost bör bestridas.

Sedan statskontoret genom kongl. remiss fått sig anbefaldt att

afgifva utlåtande öfver patent- och registreringsverkets ifrågavarande

framställning, hade statskontoret den 30 november nästlidna år afgifvit

sådant utlåtande och dervid till en början meddelat, att den af patentoch

registreringsverket lemnade redogörelsen för dess verksamhet syntes

statskontoret innefatta anledning för den föreslagna tillökningen i tjenstemännens

antal äfvensom att, då, efter hvad embetsverket upplyst, utöfver

den nu å stat uppförde vaktmästaren, derstädes vore anstälde tre

extra vaktmästare samt det icke torde kunna undvikas att med verkets

fortsatta utveckling jemväl ökadt behof af vaktbetjening inom embetsverket

snart måste uppstå, statskontoret ansåge sig sakna anledning till

erinran mot hvad i sådant hänseende föreslagits.

Derefter hade statskontoret anfört hufvudsakligen följande:

Med afseende å den betydliga utveckling patentverket, sedermera

ombildadt till patent- och registreringsverk, åt hvilket äfven numera

uppdragits bestyret med registrering af aktiebolag, vunnit, och då den

för öfverdirektören föreslagna aflöning vore lika med den, som nu utginge

till riksarkivarien, och ej öfverstege aflöningen för landssekreterare

och landskamrerare i de folkrikaste länen, men deremot understege

aflöningen för öfverdirektören i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, funne

sig statskontoret böra till bifall förorda förslaget i denna del; liksom

statskontoret ej heller funnit anledning till erinran mot den föreslagna

aflöningen för öfveringeniörerna, genom hvilket förslags antagande äfven

skulle undanrödjas den olägenhet att, såsom nu vore förhållandet, tjenstgöringspenningarne

vore lika för öfveringeniörerna och sekreterarne, i

följd hvaraf, då någon af de senare förordnades att under öfveringeniörs

9

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

69

semester eller ledighet för sjukdom bestrida öfveringeniörs befattning,

lian icke erhölle någon ersättning för förordnandet.

Den för öfriga tjensteman och de tre vaktmästarne föreslagna

rätt till ålderstillägg öfverensstämde med hvad enligt för andra embetsverk

faststälda löneregleringar egde rum samt af Kongl. Maj:t i afseende

å tjenstemän vid patent- och registreringsverket redan medgifvits.

De för åtnjutande af de i staten uppförda löneförmånerna föreslagna

vilkor och förbehåll öfverensstämde med motsvarande stadganden

lor kommerskollegium, dock att den bland sistnämnda stadganden förekommande

bestämmelsen om embets- och tjenstemäns pensionering från

allmänna indragningsstaten uteslutits; och funne sig statskontoret härvid

endast böra fästa uppmärksamheten derpå, att enligt instruktionen för

patent- och registreringsverket alla verket tillhörande embets- och tjenstemän

skulle tillsättas medelst förordnande, samt att pensionsrätt i allmänhet

ansetts icke tillkomma andra än dem, som vore med fullmagt

å innehafvande tjenst försedde.

Mot hvad patent- och registreringsverket föreslagit i fråga om en

årlig af Kongl. Maj:t för verket faststäld omkostnadsstat hade statskontoret

förmält sig icke hafva något att erinra.

Beträffande slutligen förslagets finansiella innebörd hade statskontoret

yttrat sig på följande sätt:

»Den af patent- och registreringsverket gjorda beräkning öfver

tillräckligheten af de tillgångar, hvarmed embetsverkets aflönings- och

öfriga omkostnader skulle bestridas, är statskontoret icke i tillfälle att

bedöma, då inkomsten af patent- och registreringsafgifter är beroende

på förhållanden, hvarom statskontoret saknar kännedom; dock har statskontoret

ansett sig böra underdånigst erinra, att vid beräkningen af

patentafdelningens utgifter icke upptagits de ålderstillägg, som redan,

enligt hvad patent- och registreringsverket upplyst, äro beviljade eller

till äfventyrs kunna komma att beviljas från och med år 1899 åt patentoch

registreringsverkets nuvarande tjenstemän; att under år 1896, enligt

hvad patent- och registreringsverkets framställning utvisar, uppstått

endast ett obetydligt öfverskott å dit influtna patent- och registreringsafgifter;

att öfverskottet för år 1895 ännu icke levererats till statskontoret,

hvartill orsaken, med hänsyn till de i fråga om sådan leverering

i nådiga brefven den 29 november 1895 och den 23 oktober

1896 meddelade föreskrifter, måste sökas deri, att denna leverering icke

utan olägenhet i afseende å bestridandet af patent- och registreringsverkets

löpande utgifter under innevarande år kunnat ega rum.»

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

»Sist omförmälda förhållanden föranleda statskontoret att uttala

den åsigt, att antalet af de tjensteman, hvilkas uppförande å ordinarie

stat må förekomma, bör inskränkas så, att med visshet kan antagas,

att till patent- och registreringsverket inflytande afgifter blifva under

alla förhållanden tillräckliga till bestridande såväl af embetsverkets samtliga

aflönings- och öfriga omkostnader som af blifvande kostnader för

pensionering.»

»Slutligen får statskontoret, som icke har något att tillägga till

den af patent- och registreringsverket lemnade redogörelse för nu gällande

föreskrifter angående redovisning och användning af patent- och

varumärkesafgifter samt afgifter för anmälanden till bolags-, föreningsoch

handelsregistren, underdånigst meddela:

att för tiden till och med år 1894 hos patentbyrån uppkomna,

till statskontoret levererade öfverskott å patent- och varumärksafgifter

för närvarande innestå hos detta embetsverk med 135,008 kronor

25 öre;

att behållningen af till Eders Kongl. Majtts befallningshafvande i

länen influtna afgifter för registrering af firma och prokura, om hvilkas

användning föreskrift meddelats i kongl. kungörelsen den 22 december

1887, vid 1896 års utgång utgjorde 19,532 kronor 64 öre, deraf vid

nämnda tidpunkt innestodo hos statskontoret 11,784 kronor 26 öre samt

i länens ränterier 7,748 kronor 38 öre;

att, jemlikt särskilda nådiga föreskrifter, af nyssnämnda hos statskontoret

innestående behållning utbetalts tillhopa 6,732 kronor 78 öre,

deraf 1,500 kronor till arfvode för innevarande år åt en extra ordinarie

tjensteman hos öfverståthållareembetet för emottagande af anmälningar

till handelsregistret m. m.;

att, enligt nu tillgängliga uppgifter, till Eders Kongl. Maj.ds befallningshafvande

i länen under januari—oktober månader innevarande år

(1897) influtit för anmälanden till förenings- och handelsregistren tillhopa

8,782 kronor 41 öre;

att i länen under samma tid bestridda utgifter för registrens anskaffande

och registreringarnes kungörande uppgått till 8,582 kronor

60 öre; samt

att hos öfverståthållareembetet under samma tid influtit för anmälanden

till förenings- och handelsregistren, 1,919 kronor, deraf 1,127

kronor 6 öre af embete!, användts till kungörelsekostuader m. m.»

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7

71

För egen del har departementschefen erinrat, att Kongl. Maj:t den

26 november 1897, efter statskontorets hörande, funnit godt lemna bitall

till patent- och registreringsverkets ofvan omförmälda framställning den

30 september 1897 rörande fördelning af utgifterna för embetsverket

mellan å ena sidan afgifterna för patent och för registrering af varumärken

samt å andra sidan afgifterna lör registrering af aktiebolag; och

har departementschefen beträffande det nu föreliggande förslaget anfört

följande.

Det af patent- och registreringsverket afgifna förslaget till ny aflöningsstat

syntes i det hela vara väl afpassadt efter hvad förhållandena

kraf de. Den påvisade stegringen i verkets göromål till följd af ett

oafbrutet ökadt antal nyinkommande ärenden måste naturligen verka

derhän, att först de redan befintliga tjenstemännens arbetskrafter toges

i anspråk så långt rimligen ske kunde och derefter nya tjenster tid efter

annan måste inrättas. I likhet med patent- och registreringsverket

funne departementschefen härvidlag den uppfattningen vara den rigtiga

att, då den gifna arbetsmängden befunnes öfverstiga de befintliga tjenstemännens

krafter, den Överskjutande arbetsqvantiteten borde öfverlemnas

åt extra personal, så länge någon möjlighet kunde finnas att arbetsökningen

vore af tillfällig, öfvergående art, men att å andra sidan i

ett verk af den beskaffenhet som patent- och registreringsverket icke

borde allt för mycket eftersättas den ordningen, att verkligt ordinarie

arbete bestredes af ordinarie personal.

Detta ledde i främsta rummet dertill, att den jemförelsevis osäkra

ställning, den befintliga personalen inom verket hittills intagit såsom

endast tillsatt p%. förordnande, nu borde upphöra, derigenom att patentoch

registreringsverket sattes å ordinarie stat och tjensteinnehafvarne

således försåges med fullmagt i vanlig ordning. Att patent- och registreringsverket

sålunda flyttades öfver till de ordinarie embetsverken betingades

ock deraf, att de statsinstitutioner, för hvilkas uppehållande verket

vore inrättadt, icke vore tillfälliga utan tvärtom stadigvarande och genom

lagar befästade.

Dernäst vore att tillse, att de med de nu befintliga tjensterna

förenade lönerna sattes i rimligt förhållande till de fordringar, som stäldes

å tjensteinnehafvarne, med hänsyn jemväl till de löner, som utginge

till de tjensteinnehafvare inom andra embetsverk, med hvilka tjenstemännen

inom patent- och registreringsverket närmast kunde jemföras.

I detta hänseende syntes departementschefen den för öfver dir ektören

nu bestämda aflöning vara mindre än vederborde. På sätt af den lem
-

Departementschefens

yttrande

och

förslag.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

nade redogörelsen framginge, utginge nu aflöningen med 6,400 kronor

om året, deraf 4,400 kronor utgjorde lön och 2,000 kronor tjenstgöringspenningar,

hvartill kunde komma ett ålderstillägg af 600 kronor efter

fem år. Denna aflöning vore densamma, som plägade utgå till byråchefer

och andra föredragande ledamöter inom de centrala embetsverken

af större omfattning; men sedan den förra patentbyrån utvidgats till ett

patent- och registreringsverk och till verket förlagts äfven en ny grupp

af ärenden, nemligen de som rörde registrering af aktiebolag, måste enligt

departementschefens förmenande den chefen för verket tillkommande

aflöning sättas i skäligt förhållande till hvad chefer för andra motsvarande

verk uppbure.

Af hvad statskontoret i denna del af ärendet anfört framginge, att

den aflöning, patent- och registreringsverket föreslagit eller 7,500 kronor

om året utan ålderstillägg, just i detta hänseende vore synnerligen

måttligt tilltagen. Departementschefen tvekade derför icke att tillstyrka,

att i statförslaget måtte upptagas en aflöning för öfverdirektören af

7,500 kronor, deraf 5,000 kronor borde utgöra lön och 2,500 kronor

tjenstgöringspenningar.

Den ledamot af verket, som hufvudsakligen hade att bereda och

föredraga ärenden af teknisk art, öfver ingeniör en, hade hittills åtnjutit

en aflöning af 5,000 kronor, deraf 3,500 kronor utgjort lön och 1,500

kronor tjenstgöringspenningar, hvartill kommit två ålderstillägg, hvart å

500 kronor. Nu föresloges aflöningens höjning till 6,000 kronor, deraf

4,200 kronor i lön och 1,800 kronor i tjenstgöringspenningar, jemte ett

ålderstillägg af 500 kronor. Aflöningens högsta möjliga belopp skulle

alltså komma att uppgå till 500 kronor mer än för närvarande kunde

eg a rum. På sätt patent- och registreringsverket närmare utredt måste

på öfveringeniören ställas synnerligen stora fordringar icke blott i afseende

å arbetsförmåga utan äfven med hänsyn till kunskaper, erfarenhet

och omdöme. Då härtill komme, att den högsta aflöningen för öfveringeniören

enligt förslaget endast med 100 kronor öfverstege den lägsta

brukliga aflöningen för föredragande ledamöter i de centrala embetsverken

af större omfattning, och hänsyn jemväl måste tagas dertill, att

enskilda befattningar med vida större aflöningsförmåner stode personer

med framstående teknisk bildning till buds, samt med den ifrågasatta

löneförhöjningen jemväl skulle vinnas en af praktiska skäl behöflig

skilnad mellan öfveringeniörens och sekreterarens tjenstgöringspenningar,

ansåge departementschefen sig böra tillstyrka äfven denna aflöningsförhöjning.

Såsom aflöningsförhöjning kunde ock räknas utbytandet af den nu
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

78

varande vaktmästarebefattningen med aflöning af 800 kronor och ett

ålderstillägg af 100 kronor mot en förste vaktmästarebefattning med en

aflöning af 1,100 kronor. Då verket redan nu kräfde ständigt -arbete

af fyra vaktmästare syntes det departementschefen skäligt, att i detta

verk, såsom annorstädes vanligen förekomme, den främste bland vaktmästarne

erhölle en något högre aflöning än de öfrige, och att denna

aflöning bestämdes till det i sådant afseende vanliga beloppet 1,100

kronor. Och under åberopande af hvad som anförts till protokollet öfver

finansärenden den 17 december 1897, syntes jemväl för denne förste

vaktmästare böra föreslås ett ålderstillägg af 100 kronor efter 5 års

tjenstgöring.

Hvad derefter anginge den föreslagna ökningen af verkets arbetskrafter,

funne departementschefen till en början behofvet af ytterligare

en öfveringeniör vara till fullo ådagalagdt. Han ansåge sig endast behöfva

erinra derom, att en adjungerad ledamot med öfveringeniörs åligganden

numera städse måste vara anstäld inom verket, och att arbetsmängden

för föredragandena af tekniska ärenden så vuxit och visade en

sådan tendens att fortfarande växa, att patent- och registreringsverket

icke ens kunnat ställa i utsigt att under år 1899 den adjungerade ledamoten

skulle kuuna afvaras, äfven om en ny öfveringeniörstjenst tillkomme.

Likaledes syntes synnerligen goda skäl vara anförda för behofvet

af ökade arbetskrafter för fullgörandet af de åligganden, som tillkomme

byråingeniörerne. Detta arbete bestredes för närvarande af fyra byråingeniörer

med tillhjelp af åtta biträdande ingeniörer. Ett sådant förhållande

mellan ordinarie och extra arbetskrafter öfverensstämde icke

med förut omförmälda grundsats rörande arbetets fördelning, äfven om

hänsyn toges dertill, att två af de biträdande ingeniörerne förrättade

arbete, som icke egde närmare sammanhang med den byråingeniörerne

åliggande nyhetsgranskningen beträffande inkomna patentansökningar.

Otvifvelaktigt vore det ock högeligen önskvärdt, att åt patent- och

registreringsverket med det snaraste bereddes möjlighet att enligt det

framlagda förslaget genom en särskild byråingeniör med nödigt biträde

ordna det klassificeringsarbete, som skulle komma att i så väsentlig

mån underlätta det egentliga granskaingsarbetet. Derjemte syntes vården

om verkets stora bibliotek vara af den vigt både för verket sjelft och

för den talrika allmänhet, som der sökte upplysningar, att på sätt som

föreslagits en ordinarie byråingeniörsbefattning borde afses derför.

Då enligt de af patent- och registreringsverket anförda grunder i

verkligheten förelåge behof af åtta nya byråingeniörstjenster, borde

Bih. till. Pdksd. Prof. 1898. 1 Sami. å Afä. 7 Häft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

någon tvekan icke råda att tillstyrka det af embetsverket afgifna förslag,

som inskränkts till fyra nya dylika befattningar. Om departementschefen

derför ändock icke ansåge sig böra tillstyrka framläggandet af

förslag om en sådan ökning, hade detta icke sin grund i någon ovisshet

om behofvets verklighet, utan endast i nödvändigheten att icke nu med

en gång binda sig vid en så stor ordinarie personal, att det skulle kunna

tänkas inträffa, att de för denna personals aflöning afsedda medel

skulle kunna blifva, åtminstone för någon tid, otillräckliga. Patent- och

registreringsverket hade visserligen framhållit att, om den föreslagna

staten oförändradt antoges, utgifterna för år 1899 borde beräknas:

för patent- och varumärkesafdelningen till .. ......... kronor 143,500: —

och för bolagsafdelningen till ................................ ,, 20,850: —

tillsammans kronor 164,350: —;

under det att inkomsterna, lågt beräknade, borde uppgå:

för patent- och varumärkesafdelningen till ............. kronor 159,505: —

och för bolagsafdelningen till ...................................... ,, 24,000: —

tillsammans kronor 183,505: —;

hvadan såväl i det hela som å de särskilda afdelningarna icke obetydligt

öfverskott skulle komma att uppstå. Men häremot hade statskontoret

erinrat, att 1896 års förvaltning icke visat något afse värd t öfverskott,

och att öfverskottet för år 1895 ännu vid tiden för aflåtandet af

statskontorets skrifvelse, den 30 november 1897, icke till statskontoret

inleverats och således icke kunnat undvaras för verkets rörelse, hvarförutom

anmärkts, att utgifter för ålderstillägg icke upptagits i utgiftsberäkningen

för år 1899; och hade statskontoret af dessa förhållanden

föranledts uttala den åsigt, att antalet af de tjenstemän, hvilkas uppförande

å ordinarie stat kunde förekomma, borde inskränkas så, att

med visshet kunde antagas, att till verket inflytande afgifter blefve under

alla förhållanden tillräckliga till bestridande såväl af embetsverkets

samtliga aflönings- och öfriga omkostnader som af blifvande kostnader

för pensionering.

Med anledning af dessa erinringar hade departementschefen från

patent- och registreringsverket inhemtat, att anledningen dertill, att något

afsevärdt öfverskott för år 1896 icke uppkommit, vore att söka dels

deri, att verket under år 1896 fått sig ålagdt att af patentmedel förskottera

hvad som åtginge för bolagsafdelningens igångsättande, eller

omkring 4,000 kronor, och dels deri att under året utbetalts kostnaderna

för ett särskildt femårsregister med öfver 8,000 kronor, att pa
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

75

tent- och registreringsverkets behållning å riksbanken den dag uppgifterna

lemnades, den" 13 december 1897, betydligt öfverstege öfverskottet

för år 1895, äfvensom att utgifterna för ålderstillägg under år 1899,

om statsförslaget antoges, icke kunde öfverstiga 1,500 kronor.

Beträffande inkomsterna och utgifterna för år 1897 hade verkets

chef meddelat en den 3 januari 1898 dagtecknad promemoria, enligt

hvilken embetsverkets inkomster under år 1897 utgjort sammanräknadt

238,439 kronor 34 öre och dess utgifter, hvilka dock, då räkenskaperna

ännu icke vore afslutade, ej kunde med full noggrannhet uppgifvas, sammanräknadt

166,089 kronor 97 öre.

Närmare upplysning om dessa inkomster och utgifter, fördelade på

embetsverkets olika afdelningar efter de af Kongl. Maj:t den 26 november

1897 faststälda grunder, hade embets verket lemnat i tabeller,

införda å sid. 7 6 och 77 i statsrådsprotokollet.

Med hänsyn till hvad sålunda förekommit rörande verkets ekonomiska

ställning under åren 1895, 1896 och 1897 syntes någon allvarlig

farhåga icke behöfva förefinnas för att inkomsterna under år 1899 och

närmast derpå följande år icke skulle komma att täcka utgifterna. Och

hvad den mera aflägsna framtiden beträffade, kunde departementschefen

ej undgå att framhålla, att man väl måste ga ut ifrån att patent- och

reoistreringsafgifterna alltid måste sättas till sådant belopp, att de betäckte

de verkligen behöfliga utgifterna för patent- och registreringsverkets

behöriga gång. Men då det emellertid finge anses vara förenligt

med nödig varsamhet att icke nu på en gång bevilja alla de begärda

byråingeniörstjensterna på ordinarie stat, trodde departementschefen

sig böra inskränka sig till att föreslå två nya dylika tjenster

jemte de redan befintliga fyra tjensterna. Det folie af sig sjelft att verkets

omkostnadsstat måste ökas i samma mån som aflöningsstaten på

denna grund minskades, då ju det erforderliga arbetet i allt tall måste

utföras, ehuru genom extra personal.

Departementschefen hade redan förut omförmält, att verket

behöfde en förste vaktmästare i stället för den nuvarande vaktmästaren,

och departementschefen finge nu på de af verket anförda skäl

föreslå, att i statsförslaget måtte upptagas tre ordinarie vaktmästare med

vanliga aflöningsförmåner af 800 kronor till hvar i stället för de tre

extra vaktbetjente, hvilka nu ständigt tjenstgjorde vid verket mot en

aflöning af 600 kronor om året till hvar. Dessa tre nya vaktmästare

ansåges böra få uppbära dels ålderstillägg enligt hvad hittills varit vanligt

med 100 kronor efter 5 års tjenstgöring och dels i enlighet med

ofvan omförmälda förslag enligt statsrådsprotokollet för den 17 december

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Statsutskotteta Utlåtande N:o 7.

1897 ett ytterligare ålderstillägg af likaledes 100 kronor efter 10 års

tjenstgöring.

De vilkor för afiöhingarnes åtnjutande, som af patent och registreringsverket

föreslagits, vore på sätt både detta embetsverk och statskontoret

meddelat, väsentligen lika med dem, som vid dylika regleringar

plägade fastställas. Statskontoret hade visserligen fäst uppmärksamheten

derå, att pensionsrätt i allmänhet icke ansetts böra tillkomma andra än

dem, som vore med fullmagt å innehafvande tjenst försedde, och att

enligt gällande instruktion alla patent- och registreringsverket tillhörande

embets- och tjensteman skulle tillsättas medelst förordnande. Uppenbart

vore dock att, om verket nu försattes å ordinarie stat, de i staten

upptagne tjenstemän skulle förses med fullmagter och instruktionen i

motsvarande mån förändras. Deremot syntes, med hänsyn dertill, att

frågan om ändrade allmänna bestämmelser för pensionering af tjenstemän

ännu icke vunnit sin lösning, bland vilkoren rörande rätt till pension

böra intagas förbehåll derom, att tjenstinnehafvare skulle vara underkastad

de ändrade bestämmelser i fråga om pensionsrätt, som framdeles

kunde varda meddelade. Att äfven utgifterna för tjensteinnekafvarens

pensionering skulle utgå af verkets medel syntes departementschefen

ligga i sakens natur.

Hvad slutligen beträffade verkets omkostnads*tat, hade patent- och

registreringsverket hemstält, att sådan stat, upptagande samtliga utöfver

faststäld lönestat till embetsverkets uppehållande eller eljest för tillämpning

af de författningar som läge till grund för dess verksamhet, erforderliga

utgifter, förslagsvis beräknade, skulle för hvarje år af Kongl.

Maj:t, på förslag af patent- och registreringsverket, fastställas. Såsom

stöd derför, att omkostnadsstaten sålunda icke skulle föreläggas Riksdagen,

hade patent- och registreringsverket hufvudsakligen anfört, att

utgifterna å denna stat, hvilka i allmänhet vore af beskaffenhet att de

enligt regeln stege och folie med antalet till verket inkomna ansökningar,

icke kunde bindas vid fixa anslag eller ens för längre tid förslagsvis

beräknas. Då det emellertid syntes önskvärdt, att Riksdagen finge

beredas tillfälle att taga del i bestämmandet jemväl af anslagen under

omkostnadsstaten, och den af embetsverket antydda svårigheten utan

afsevärd olägenhet kunde i väsentlig mån undvikas derigenom, att förslag

till utgiftsstat för verket årligen framlades för Riksdagen, dervid

samtliga anslag å omkostnadsstaten upptoges såsom förslagsanslag, hade

departementschefen upprättat förslag till fullständig utgiftsstat för år

1899. Han hade dervid först från aflöningsstaten intagit slutsumman af

aflöningsbeloppen å ordinarie stat och derefter i enlighet med ofvan
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande iV.-o 7.

77

berörda meddelande från patent- och registreringsverket upptagit ett

särskildt förslagsanslag för ålderstillägg till belopp af 1,500 kronor

samt slutligen beträffande omkostnadernas belopp följt de utgiftsberäkningar

för år 1899, som, på sätt förut meddelats af patent- och regi- t

streringsverket, lemnats, dervid departementschefen särskildt från embetsverket

inhemtat, att dessa beräkningar i fråga om utgifter för patent-

och varumärkesafdelningen grundat sig på förhållandena under

åren 1892—1896 med hänsyn jemväl till den väntade stegringen i antalet

inkommande ansökningar, under det att beräkningarna beträffande

bolagsafdelningen naturligen endast i obetydlig mån kunnat grunda sig

på erfarenhet. Departementschefen hade vidare ansett, att omkostnadernas

indelning i hufvudgrupper bort göras i nära öfverensstämmelse

med nu gällande stat för verket. I den första hufvudgruppen hade han

vidtagit den ökning, som blefve en följd deraf, att han icke kunnat föreslå

mer än två nya byråingeniörsbefattningar å ordinarie stat. I den

andra gruppen hade han gjort en obetydlig höjning för erhållande af

jemnare slutsiffra å staten.

Beträffande posten »återstälda registreringsafgifter» finge erinras,

att återställande af dylika afgifter författningsenligt ifrågakomme vid

vägrad registrering af varumärken eller aktiebolag; och hvad anginge

posten »bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern» finge

framhållas, att denna utgift grundade sig på den af Sverige biträdda

konventionen om internationelt skydd för den industriella eganderätten.

Någon anledning att bland omkostnaderna särskilja utgifterna för patentoch

varumärkesafdelningen och för bolagsafdelningen syntes departementschefen

icke föreligga

Den aflöningsstat för patent- och registreringsverkets ordinarie

personal med dertill hörande vilkor för aflöningarnes åtnjutande samt

den utgiftsstat för år 1899, som departementschefen alltså föresloge

Kongl. Maj:t att framlägga för Riksdagen till godkännande, skulle med

tillämpning af hvad departementschefen nu anfört erhålla följande lydelse:

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

»Åflöningsstat

för patent- och registreringsverkets ordinarie personal att gälla

från och med år 1899.

Lön.

Tjenst-

görings-

pennin-

gar.

Summa

aflöning.

Kr.

Kr.

Kr.

1 öfverdirektör.............

5,000

2,500

7,500

1 öfveringeniör.............

4,200

1,800

6,000

1 öfveringeniör.............

4,200

1,800

6,000

1 ledamot och sekreterare......

3,000

1,500

4,500

2 ledamöter och sekreterare.....

6,000

3,000

9,000

1 registrator och arkivarie......

1,800

1,200

3,000

1 notarie.................

1,800

1,200

3,000

1 byråingeniör.............

1,800

1,200

3,000

5 byråingeniörer............

9,000

6,000

15,000

1 bokhållare...............

1,800

1,200

3,000

1 förste vaktmästare..........

800

300

1,100

1 vaktmästare..............

500

300

800

2 vaktmästare..............

1,000

600

1,600

Summa

— | '' —''

63,500

! Lönen kan efter 5 år höjas

| med 500 kronor.

Lönen kan höjas efter 5 år

, med 500 kronor och efter

10 år med ytterligare 500

kronor.

(Lönen kan efter 5 år höj as

1 med 100 kronor,

i Lönen kan efter 5 år höjasj

l med 100 kr. och efter 10

) år med ytterligare 100 kr. i

Anm. Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna förmån

qvarstår, lönen minskas med 150 kronor.»

»För åtnjutande af de i aflöningsstaten för patent- och registreringsverkets

ordinarie personal uppförda löneförmåner gälla följande

vilkor och förbehåll till efterrättelse, nemligen:

att tjensteman i patent- och registreringsverket skall vara underkastad

den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,

som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af embetsverket

eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, äfvensom, derest

i en framtid verkets ställning inom förvaltningen så förändras, att detsamma

ej längre kan såsom sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligtad

att, med bibehållande af den tjenstegrad och aflöning han inne
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

79

har, efter förändrad arbetsordning sköta de med tjensten förenade göromål;
att

med tjenst i patent- och registreringsverket icke må förenas

annan tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan

tjenstebefattning, med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet

af tjenstgöringen i verket; dock att tjensteman, som vid den

nya löneregleringens inträdande redan innehar tjenst utom patent- och

registreringsverket, må densamma bibehålla, så länge den icke är för

tjenstgöringen i patent- och registreringsverket hinderlig;

att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar få

uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort

eller åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit från

tjenstgöringen befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära

hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas

att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå så mycket

af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas

skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af semester,

tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas

till högre befattning inom verket, densamma mot åtnjutande i

förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar

men eljest af deremot svarande belopp i stället för egna tjenstgöringspenningar,

bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;

att der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af tjenst i samma lönegrad är enligt stat medgifven, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att

innehafvaren mera än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt

sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjenst, dock att

härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester, och

för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare fem år

på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena som den

andra förhöjningen angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr

än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade

tjensteåldern blifvit uppnådd; börande nuvarande löntagare dervid tillgodoräknas

den tid, som före statens utfärdande förflutit från hans tillträde

till tjensten på grund af förordnande;

att såväl tjensteman som vaktbetjent skall, då han uppnått 65 lef
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

nads- och minst 35 tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad lön

såsom pension — att utgå af patent- och registreringsverkets medel

— från tjensten afgå, Kongl. Maj:t eller patent- och registreringsverket,

der det tillkommer detta att afskedet utfärda, dock obetaget

att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det

allmänna och kan finnas villig i densamma qvarstå, hvarförutom tjensteman

och vaktbetjent skola vara underkastade de ändrade bestämmelser

i fråga om pensionsrätt, som framdeles kunna varda meddelade; samt

att semester må, när sådant utan hinder för göromålens behöriga

gång kan ega rum, åtnjutas af öfverdirektören, öfveringeniörerna och

sekreterarne under en och en half månad samt af registratorn och arkivarien,

notarien, byråingeniörerna samt bokhållaren under en månad årligen.

»

»Utgiftsstat

för patent- och registreringsverket för år 1899.

Kronor.

Kronor.

A. Aflöningar.

Ordinarie personalen. .........................

63,500

Anslag till ålderstillägg, förslagsvis................

1,500

65,000

B. Omkostnader.

Förslagsanslag.

Till adjungerade ledamöter, biträdande ingeniörer, amanu- enser, särskildt tillkallade tekniska biträden, extra

skrifbiträden, extra vaktmästare, vikariatsersättningar,

» renskrifning och skrifmaterialier, postafgifter, hyror,

ved, lyse, renhållning och städning samt inventariers

anskaffande och underhåll m. m..............

48,000

» böcker och tidskrifter, trycknings- och bindningskost- nader, kungörelser och publikationer m. m. efter af- drag af influtna prenumerationsafgifter och dylikt . .

48,550

» återstälda registreringsafgifter.................

2,900

» bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern . .

1,550

101,000

Summa kronor

_ —

166,000»

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

81

Under erinran om Riksdagens i skrifvelse till Kong], Maj:t den 13

maj 1897 meddelade beslut om bemyndigande för Kongl. Maj:t att disponera

afgifterna för patent och registrering af varumärken äfvensom

för inskrifning i aktiebolagsregistret, föreningsregistren och handelsregistren,

har departementschefen slutligen, då de förhållanden, som påkallat

nämnda beslut, fortfarande förefunnes, tillstyrkt framställning till

Riksdagen om meddelande jemväl för år 1899 af bemyndigande angående

dispositionen af nämnda afgifter.

I öfverensstämmelse med det af 1896 års Riksdag gjorda uttalande,

anser utskottet patent- och registreringsverket hafva nått den

utveckling, att dess organisation nu bör för en längre framtid fastslås

och embetsverket öfverflyttas på ordinarie stat. Förevarande af Kongl.

Maj:t, i sådant afseende framstälda förslag har dervid synts utskottet

ändamålsenligt; men har utskottet i nedannämnda hänseenden funnit

skäl till erinran mot Kongl. Maj:ts framställning.

Vid granskning af den framlagda aflöningsstaten för embetsverket

liar utskottet sålunda funnit, att i vissa aflöningsbelopp minskning kan

och bör göras. Beträffande öfverdirektören och de två öfveringeniörerna

har Kongl. Maj:t föreslagit aflöningar, som, ålderstillägg för de senare

inberäknade, med 500 kronor för en hvar af dem öfverstiga de arfvoden

med ålderstillägg, som enligt Kongl. Maj:ts beslut för närvarande äro

bestämda för öfverdirektören och öfveringeniören. Utskottet har ej

kunnat biträda de skäl, som anförts för en sådan löneförhöjning, utan

har ansett dessa tjenstemäns nuvarande löneinkomster böra läggas till

grund vid bestämmande af den nya aflöningsstaten. Som ålderstillägg

åt öfverdirektören och ett andra ålderstillägg åt öfveringeniören i Kongl.

Maj:ts förslag uteslutits, blefve under denna förutsättning aflöningen för

öfverdirektör 7,000 kronor, deraf 5,000 kronors lön och 2,000 kronor

tjenstgöringspenningar, och för öfveringeniör 5,500 kronor, deraf 4,000

kronor lön och 1,500 kronor tjenstgöringspenningar, med ett ålderstillägg

å 500 kronor. Den förhöjning, som härigenom komme att ske

i de för dessa befattningar nu lägst utgående arfvoden, synes utskottet

vara af behofvet påkallad och hvad särskild! angår öfveringeniörs aflöning

tillräcklig för att bereda sekreteraren för handläggning af

tekniska ärenden förut saknad möjlighet att äfven efter intjenta två

ålderstillägg kunna utan minskning i löneinkomster vid öfveringeniörs

afgång från tjensten befordras till öfveringeniör. För att emellertid

afhjelpa den olägenhet, som enligt nu gällande bestämmelser förefinnes,

bestående deri, att, då nämnde sekreterare under öfveringeniörs semester

Bih. till Bi/csd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

eller tjenstledighet på grund af sjukdom skall uppehålla dennes befattning,

han icke erhåller någon särskild ersättning för ett dylikt förordnande,

har utskottet såsom en lämplig utväg tänkt sig bestämmandet

af en annan proportion mellan öfveringeniörs lön och tjenstgöringspenningar

än den i sådant afseende nu gällande. Detta skulle, enligt

utskottets mening kunna ske genom att höja beloppet af öfveringeniörs

tjenstgöringspenningar med 300 kronor om året till det af Kongl. Maj:t

föreslagna belopp, 1,800 kronor, dervid lönen finge bestämmas till 3,700

kronor, eller 200 kronor högre än det för samma tjenst nu bestämda

lägsta lönebelopp.

Vidare har Kongl. Maj:t i enlighet med hvad chefen för finansdepartementet

i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 17 december

1897 hemstält beträffande vaktbetjeningen inom vissa andra embetsverk

i hufvudstaden, föreslagit uppförande af ett ålderstillägg för en

förste vaktmästare och två ålderstillägg för en hvar af tre vaktmästare.

I öfverensstämmelse med hvad utskottet anfört i utlåtande n:o 23 i anledning

af dels Kongl. Maj:ts proposition angående förhöjning i de vaktmästarne

hos åtskilliga statsmyndigheter tillerkända löneförmåner, dels

ock inom Riksdagen väckt motion i samma ämne, har utskottet emellertid

ansett sig böra tillstyrka, att af dessa ålderstillägg endast ett å 100

kronor efter fem års tjenstgöring må i aflöningsstaten uppföras för en

hvar af de tre vaktmästarne.

Bland de af Kongl. Maj:t föreslagna vilkor och förbehåll för åtnjutande

af de i aflöningsstaten för embetsverkets ordinarie personal

uppförda löneförmåner omnämnes, att såväl tjensteman som vaktbetjent

skulle, då han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjensteår, vara förpligtad

att med oafkortad lön såsom pension — att utgå af patentoch

registreringsverkets medel — från tjensten afgå, Kongl. Maj:t eller

patent- och registreringsverket, der det tillkomme detta att afskedet

utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge

den pensionsberättigade pröfvades kunna i tjensten på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna och kunde finnas villig i densamma qvarstå,

hvarförutom tjensteman och vaktbetjent skulle vara underkastade de

ändrade bestämmelser i fråga om pensionsrätt, som framdeles kunde

varda meddelade.

Dessa föreskrifter synas utskottet icke utesluta, att tjensteman

eller vaktbetjent skulle kunna blifva berättigad att vid uppnådd pensionsålder

erhålla pension af embetsverkets medel utan att dessförinnan

hafva för sagda ändamål behöft vidkännas något afdrag å de honom i

aflöningsstaten tillerkända aflöningsförmåner. Utskottet tillåter sig med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

afseende härå erinra, att statsutskottet vid 1897 års riksdag i sitt utlåtande

angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde

hufvudtitel, punkt 21:o, med anledning af en utaf herr J. H. G. Fredholm

väckt motion framhållit det befogade deri, att alla statens tjensteinnehafvare

skulle lemna bidrag till bestridande af kostnaderna för sin

egen pensionering. Utskottets i sammanhang dermed gjorda hemställan

bifölls af Första Kammaren utan anmärkning mot utskottets

motivering. Andra Kammaren biföll framstäldt yrkande derom, att Riksdagen

ville i anledning af herr Fredholms motion i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t vid utarbetandet af det förslag, som

komme att framläggas för Riksdagen på grund af det betänkande, som

den 28 maj 1894 afgifvits af en för verkställande af utredning af civilstatens

pensionsinrättnings ställning och behof tillsatt komité, måtte

bland andra grunder för pensioneringen äfven upptaga den, att alla

statens tjensteinnehafvare skulle lemna bidrag till bestridande af kostnaderna

för sin egen pensionering. Samma åsigt blef vid nämnda riksdag

i Riksdagens skrifvelse angående regleringen af utgifterna under

nionde hufvudtiteln jemväl uttalad i fråga om pensionsvilkoren för lärarne

vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna. Enligt utskottets

mening bör nu antydda synpunkt göra sig gällande äfven vid bestämmandet

af pensionsrätten för ifrågavarande embetsverks personal. Då

emellertid efter verkstäld utredning pensionsväsendets omreglering i

vissa afseenden lärer vara föremål för Kongl. Maj:ts pröfning samt då

det ej torde vara lämpligt, att utskottet nu föreslår de för pensionsrätts

åtnjutande i antydda syfte erforderliga grunder, bar utskottet, som visserligen

medgifver det berättigade deri, att nämnda personal i likhet med

öfriga å ordinarie stat uppförda tjenstemän och vaktbetjente tillerkännes

pensionsrätt, ansett frågan härom böra tills vidare anstå, helst detta

nyinrättade embetsverks personal räknar så få tjensteår, att pensionering

af densamma först efter lång tid lärer kunna ifrågakomma. I följd

häraf har utskottet funnit sig böra tillstyrka, att den af Kongl. Maj:t

föreslagna bestämmelsen i fråga om afsked från tjensten, för närvarande

uteslutes från de för åtnjutande af förenämnda löneförmåner uppstälda

vilkor och förbehåll samt att i stället föreskrifves, att tjensteman och

vaktbetjent skall vara underkastad de bestämmelser i fråga om afgång

ur tjensten samt pensionsrätt och pensionsafgift, som framdeles kunna

varda meddelade.

Hvad slutligen angår utgiftsstaten för embetsverket har vid granskning

af de till statsrådsprotokollet lemnade meddelanden om verkets

utgifter det icke kunnat undgå utskottets uppmärksamhet, att kostnaden

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

för verkets publikationer uppgått till afsevärdt höga summor. I saknad

af fullständig utredning i fråga om hithörande''förhållanden, har utskottet

visserligen icke velat i detta afseende uttala någon bestämd anmärkning eller

föreslå någon ändring i den framlagda utgiftsstaten, men utskottet anser

emellertid, att dessa kostnader borde kunna något nedbringas, hvilket

syftemål torde kunna vinnas, derest, på sätt i kongl. förordningen den

17 november 1893 angående statens upphandlings- och entreprenadväsende

m. m. föreskrifves, antingen anbud å för embetsverket erforderlig

trycknings utförande blefve infordrade eller arbetet blefve å auktion

utbjudet.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen, med godkännande

af dels följande

Aflöningsstat

för patent- och registreringsverkets ordinarie personal att gälla

från och med år 1899.

■ Lön.

Tjenst-

görings-

pennm-

gar.

!

Summa

aflöning.

i

K,

Kr.

K,

1 öfverdirektör.............

5,000

2,000

7,000

1 1 öfveringeniör.............

3,700

1,800

5,500

iLönen

kan efter

j år

löjas

| 1 öfveringeniör.............

3,700

1,800

5,500

j med

500 kronor.

1 ledamot och sekreterare......

3,000

1,500

4,500

2 ledamöter och sekreterare.....

0,000

3,000

9,000

I 1 registrator och arkivarie......

1,800

1,200

3,000

Lönen

med

kan höjas

500 kronor

efter

och

5 år

efter

1 notarie.................

1,800

1,200

3,000

10 år med ytterligar

■ 500

I 1 byråingeniör.............

1,800

1,200

3,000

kronor.

1 5 byråingeniörer............

9,000

6,000

15,000

1 bokhållare...............

1,800

1,200

3,000

1 förste vaktmästare..........

800

300

1,100

1 vaktmästare..............

500

300

800

\Lönen

kan efter

5 år

löjas

2 vaktmästare........... . . .

1,000

600

1,600

j med

100 kronor.

Summa

—

__

62,000

Anm. Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna förmån

qvarstår, lönen minskas med 150 kronor.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

85

dels följande vilkor och förbehåll att gälla till efterrättelse

för åtnjutande af de i aflöningsstaten för patentoch

registreringsverkets ordinarie personal uppförda

löneförmåner, nemligen:

att tjensteman i patent- och registreringsverket

skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet

eller jemkning i åligganden, som vid en

möjligen inträdande förändrad organisation af embetsverket

eller eljest i allmänhet kan varda stadgad,

äfvensom, derest i en framtid verkets ställning inom

förvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan

såsom sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligtad

att, med bibehållande af den tjenstegrad och aflöning

han innehar, efter förändrad arbetsordning sköta de

med tjensten förenade göromål;

att med tjenst i patent- och registreringsverket

icke må förenas annan tjenst å rikets, Riksdagens

eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning,

med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet

af tjenstgöringen i verket; dock att tjensteman

som vid den nya löneregleringens inträdande redan

innehar tjenst utom patent- och registreringsverket,

må densamma bibehålla, så länge den icke är för

tjenstgöringen i patent- och registreringsverket hinderlig

;

att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar

få uppbäras endast för den tid, tjenstens

innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit

semester, men skola för den tid, han eljest varit från

tjenstgöringen befriad, utgå till den, som tjensten

förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst

förrätta, eger uppbära hela lönen, men att den, som

eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande, enskilda

angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas

att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar,

afstå så mycket af lönen, som för tjenstens

förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras

för beredande af semester, tjensteman af lägre grad

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

skall vara skyldig att, om lian förordnas till högre

befattning inom verket, densamma, mot åtnjutande i

förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjenstgöring

spenningar, men eljest af deremot svarande belopp

i stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida,

dock ej längre än tre månader under ett år;

att1 der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt

innehafvande af tjenst i samma lönegrad är enligt

stat medgifven, tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att

innehafvaren mera än fyra år af denna tid sjelf med

godt vitsord bestridt sin egen eller på grund af förordnande

annan statens tjenst, dock att härvid icke

må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester,

och för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter

ytterligare fem år på samma vilkor, under iakttagande,

hvad såväl den ena som den andra förhöjningen angår,

att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid

början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den

stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd; börande nuvarande

löntagare dervid tillgodoräknas den tid, som

före statens utfärdande förflutit från hans tillträde till

tjensten på grund af förordnande;

att såväl tjensteman som vaktbetjent skall vara

underkastad de bestämmelser ifråga om afgång ur

tjensten samt pensionsrätt och pensionsafgift, som

framdeles kunna varda meddelade; samt

att semester må, när sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång kan ega rum, åtnjutas af öfverdirektören,

öfveringeniörerna och sekreterarne under

en och en half månad samt af registratorn och arkivarien,

notarien, byråingeniörerna samt bokhållaren

under en månad årligen.

dels ock följande

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

87

Utgiftsstat

för patent- och registreringsverket för år 1899.

Kronor.

Kronor.

A. Aflöningar.

Ordinarie personalen .........................

62,000

Anslag till ålderstillägg, förslagsvis................

1,500

63,500

B. Omkostnader.

F örslagsanslag.

Till adjungerade ledamöter, biträdande ingeniörer, amanuenser,

särskildt tillkallade tekniska biträden, extra skrif- biträden, extra vaktmästare, vikariatsersättningar, ren- skrifning och skrifmaterialier, postafgifter, hyror, ved,

lyse, renhållning och städning samt inventariers an- skaffande och underhåll m. m..............•

48,000

» böcker och tidskrifter, trycknings- och bindningskostna- der, kungörelser och publikationer m. m. efter afdrag

af influtna prenumerationsafgifter och dylikt.....

48,550

» återstälda registreringsafgifter.................

2,900

» bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern . .

1,550

101,000

Summa kronor

—

164,500

må medgifva, att afgifterna för patent och registrering

af varumärken må användas till bestridande

af de utgifter, hvilka i enlighet med den godkända

ntgiftsstaten för patent- och registreringsverket betingas

af tillämpning under år 1899 af förordningen angående

patent och lagen om skydd för varumärken; samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och

föreningar för ekonomisk verksamhet och för andra

uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren äfvensom

för anmälanden till handelsregistren må användas

till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlig
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsuislcottets Utlåtande N:o 7.

Ang. öfriga

ordinarie

anslag.

[8-]

Ang. förvaltningsbidrag

ät sjukkassor

in. m.

[9-]

het med nyssberörda utgiftsstat betingas af tillämpning

under år 1899 af lagen om aktiebolag, lagen om

aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och lagen om

registrering af bankaktiebolag, eller ock af Kongl. Maj:t

finnas betingade af tillämpning under år 1899 af lagen

om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet,

lagen om handelsregister, firma och prokura tillika

med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda lag

samt lagen om handelsbolag och enkla bolag.

Öfriga ordinarie anslag.

9:o) I fråga om öfriga, här ofvan ej särskild! nämnda ordinarie

anslag å sjette hufvudtiteln har Kongl. Maj:t ej föreslagit annan förändring,

än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. måtte ökas med 12

kronor, eller från 219,700 kronor till 219,712 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga ordinarie anslag under sjette hufvudtiteln,

i afseende å hvilkas belopp utskottet icke här

ofvan framstält särskilda förslag, må för år 1899 fastställas

till samma belopp som i innevarande års riksstat;

dock att i anslaget till skrifmaterialier och expenser,

ved m. m. må få göras den jemkning, som

till jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan erfordras.

Arbetareförsäkringen.

10:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen medgifva, att

Kongl. Maj:t måtte ega för år 1899 använda de till underlättande af

åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande

afsätta belopp, i mån af behof,

dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under de vilkor, som i

statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 14 januari 1898 omförmäldes,

och dels till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens

försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Ju I en den 12 mars 1897 till Riksdagen aflåten proposition hade

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

89

Kongl. Maj:t anhållit om ett liknande bemyndigande för år 1898 och

dervid föreslagit följande vilkor för förvaltningsbidragets åtnjutande :

l:o) att sjukkassan skulle vara hos vederbörande myndighet registrerad

i enlighet med lagen om sjukkassor;

2:o) att sjukkassa skulle under föregående år haft egna inkomster,

uppgående till minst tre gånger det begärda förvaltningsbidragets belopp;

samt

3:o) att förvaltningsbidraget skulle för år utgå i förhållande till

det antal afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan under näst föregående

år städse haft, med en krona för hvarje medlem, dock ej för något år

med sammanlagdt högre belopp än 1,500 kronor.

Detta Kongl. Maj:ts förslag bifölls af Riksdagen enligt skrifvelse

den 13 maj 1897, dock med den ändring, att förvaltningsbidraget skulle

för år utgå

med 1 krona 50 öre för hvarje medlem till och med 100,

med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till och med 300, samt

med 50 öre för hvarje medlem derutöfver,

dock ej för något år med sammanlagdt högre belopp än 1,500

kronor.

Efter erinran härom har departementschefen till det i ärendet

förda statsrådsprotokoll anfört följande.

Vid föredragning den 28 maj 1897 af Riksdagens berörda skrifvelse

hade förenämnda ändring blifvit af Kongl. Maj:t godkänd; och

hade i enlighet dermed utfärdats kongl. kungörelse angående förvaltningsbidrag

åt sjukkassor.

Enligt Riksdagens särskilda medgifvanden hade från och med år

1892 för ifrågavarande ändamål användt-s erforderliga belopp af de

medel, som 1890—1894 årens Riksdagar, med 100,000 kronor årligen,

anvisat till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande. Af dessa afsätta medel hade vid 1896 års

utgång återstått 335,579 kronor 34 öre. Huru mycket deraf, som åtgått

under år 1897, kunde ännu icke med bestämdhet uppgifvas, men

torde, att döma af hvad som utgifvits under månaderna januari—november,

böra för hela året beräknas till något öfver 60,000 kronor.

Uti departementschefens anförande till statsrådsprotokollet för den 12

mars 1897 hade han påvisat, att, om det då framlagda ändringsförslaget

bifölles och samtliga i riket befintliga sjukkassor till följd af

förbättringen i vilkoren läte registrera sig, sammanlagda statsbidraget

till alla sjukkassorna skulle för år utgöra omkring 223,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1808. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets inlåtande N:o 7.

Den ändring i vilkoren, som Riksdagen vidtagit, komme emellertid att

medföra ökade kostnader för statsverket, i hvilket afseende departementschefen

vid frågans behandling i Riksdagen meddelat den beräkning,

att statsbidraget i detta fall och under nyss angifna förutsättning

af fullständig anslutning från kassornas sida torde komma att uppgå

till omkring 275,000 kronor, för år räknadt. Det framginge häraf, att,

åtminstone vid en synnerligen liflig anslutning, de redan afsätta medlen

komme att vid 1898 års utgång hafva till största delen åtgått; och det

blefve således nödvändigt att återupptaga den afsättning af medel för

ifrågavarande ändamål, som, på sätt anförts, egt rum för åren 1891—1895.

Beloppet borde nu, ehuru med all sannolikhet antagas kunde, att icke

alla sjukkassor komme att låta registrera sig — år 1896 hade ännu

funnits minst 1,100 icke registrerade sjukkassor — likväl för säkerhets

skull ej böra bestämmas lägre än till 250,000 kronor. Härom komme,

enligt hvad föredragande departementschefen inhemtat, chefen för finansdepartementet

att föreslå framställning till Riksdagen.

Uti anförande vid ärendets behandling i Riksdagen hade chefen

för civildepartementet framhållit, att Riksdagens beslut om höjning af

förvaltningsbidraget särdeles för mindre kassor säkerligen komme att

medföra behof af ändring af ett af vilkoren för förvaltningsbidragets

lemnande, nemligen det att sjukkassa skulle under föregående år haft

egna inkomster uppgående till minst tre gånger det begärda förvaltningsbidragets

belopp. I samma mån förvaltningsbidraget växte, blefve

det svårare att i afseende å de mindre kassorna få detta vilkor uppfyldt,

i all synnerhet beträffande de kassor, som icke uttaxerade afgifter

annat än i mån af inträffade sjukdomsfall. Också hade i enskild motion

vid 1897 års riksdag föreslagits, att man i detta hänseende endast

skulle fordra, att kassan skulle under det föregående året haft inkomster,

uppgående till minst hälften af det begärda förvaltningsbidragets belopp.

Om ock detta förslag måste anses gå längre, än behofvet kräfde, syntes

det departementschefen dock leda åt det rätta hållet; och departementschefen

förestälde sig, att den antydda olägenheten, som, i fall den qvarstode,

äfven skulle komma att i sin mån verka hindrande mot åtskilliga

kassors registrering, lämpligen skulle undanrödjas, om man inskränkte

sig till att föreskrifva, att sjukkassan skall under föregående år haft

egna inkomster uppgående till minst lika mycket som det begärda förvaltningsbidragets

belopp.

Departementschefen har derför hemstält om aflåtande till Riksdagen

af förberörda framställning med den ändring i nu gällande vilkor

för åtnjutande af förvaltningsbidrag, att sjukkassan skulle under före
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

91

gående år haft egna inkomster uppgående till minst iika mycket som

det begärda förvaltningsbidragets belopp.

Visserligen har statsutskottet vid 1897 års riksdag i utlåtande

öfver väckta förslag till förändrade bestämmelser angående förvaltningsbidrag

till sjukkassor förklarat sig anse det icke varit ådagalagdt, att

den gällande bestämmelsen om visst förhållande mellan statsbidraget

och sjukkassans egna inkomster vore för sjukkassorna egentligen betungande,

och vid sådant förhållande funnit sig icke hafva haft anledning

tillstyrka en af enskild motionär föreslagen förändring i syfte att

bereda lättnad för sjukkassorna i berörda afseende; men med hänsyn

till hvad föredragande departementschefen nu till statsrådsprotokollet

anfört beträffande svårigheten för de mindre sjukkassorna, särskildt dem,

som ej uttaxera afgifter annat än i mån af inträffade sjukdomsfall, att

under nuvarande förhållanden komma i åtnjutande af något förvaltningsbidrag

och deras deraf följande ovillighet att låta inregistrera sig,

anser utskottet likväl, att de uppstäida fordringarna på en sjukkassas

inkomster för åtnjutande af statsbidrag böra i någon mån nedsättas.

Det af Kongl. Maj:t föreslagna förhållandet emellan samma inkomster

och statsbidraget synes utskottet vara lämpadt efter hvad omständigheterna

i detta hänseende kräfva.

Hvad derefter angår frågan om beredande af medel för omförmälda

ändamål, har Kongl. Maj: t med åberopande af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden den 14 januari 1898 i propositionen angående statsverkets

tillstånd och behof föreslagit Riksdagen att till underlättande af åtgärder

för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta

250,000 kronor. Öfver detta förslag kommer utskottet att framdeles

under riksdagens lopp afgifva utlåtande.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet nu hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgifva, att Kongl. Maj:t

må ega för år 1899 använda de till underlättande af

åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors

bildande afsätta belopp, i mån af behof,

dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under

vilkor:

l:o) att sjukkassan skall vara hos vederbörande

myndighet registrerad i enlighet med lagen om sjukkassor;
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

för kontroll å

försäkringsanttalterna
[10.

]

Ang. anslag

till näringsstatistiken.

[il.]

2:o) att sjukkassan skall under föregående år

käft egna inkomster uppgående till minst lika mycket

som det begärda förvaltningsbidragets belopp; samt

3:o) att förvaltningsbidraget skall för år utgå i

förhållande till det antal afgiftspligtiga medlemmar,

sjukkassan under näst föregående år städse baft,

med 1 krona 50 öre för hvarje medlem till och

med 100,

med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till

och med 300, samt

med 50 öre för hvarje medlem derutöfver,

dock ej för något år med sammanlagdt högre

belopp än 1,500 kronor;

och dels till utarbetande och offentliggörande

genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse

för sjukkasseväsendet i riket.

Extra anslag.

Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga till sjette

hufvudtiteln, gjorda framställningar, får utskottet afgifva följande yttranden

och förslag.

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

ll:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, för handhafvande af kontroll

å försäkringsanstalterna, för år 1899, i likhet med hvad

allt ifrån år 1887 egt rum, på extra stat anvisa till

Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 4,500 kronor.

Kommerskollegium.

12:o) I anledning af Kongl. Ma:jts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

93

att Riksdagen må, till utarbetande af närmgsstatistik,

i likhet med hvad för åren 1897 och 1898

egt rum, för år 1899 anvisa på extra stat ett anslag

af 6,200 kronor.

13:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för arbetsstatistiska

undersökningar, på extra stat för år 1899 anvisa 10,000 kronor.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, som åtföljer denna framställning,

erinrar chefen för civildepartementet, hurusom Riksdagen för

hvartdera af åren 1897 och 1898 för ifrågavarande ändamål anvisat

ett extra anslag af 10,000 kronor, samt att dessa anslag blifvit af Kongl.

Maj:t bestämda att användas för undersökningar angående förhållandena

dels inom bageriyrket och dels inom tobaksiudustrien. Efter att

hafva närmare redogjort för planen för dessa undersökningar och meddelat,

att de med säkerhet kunde väntas blifva fullbordade under innevarande

år, anför departementschefen beträffande den anbefalda undersökningen

af förhållandena inom tobaksindustrien:

»Då ett af ändamålen med undersökningen är att vinna en allt

säkrare grund för bedömandet af det sätt, på hvilket de tillämnade

regelbundna arbetsstatistiska undersökningarna för framtiden böra i vårt

land organiseras, anser jag mig böra framhålla, att den erfarenhet, som

kan vinnas från 1897 och 1898 årens undersökningar inom två yrken,

icke kan blifva för ändamålet tillräcklig. De i landet utöfvade yrkena

äro dertill af alltför mångskiftande art och arbetarnes förhållanden inom

de skilda yrkena alltför olika. Att detta ock inses inom de närmast

intresserade kretsarne, kan synas deraf, att, på sätt i ärendet omförmälts,

från arbetare inom olika yrken — sjömansyrket, porslinsarbetareyrket

och skoarbetareyrket — inkommit framställningar derom, att en undersökning

för år 1898 måtte komma att afse deras särskilda fack, ehuru

kommerskollegium liksom komiterade af flera anförda skäl ansett förhållandena

inom tobaksindustrien bäst lämpa sig för undersökning medelst

1898 års anslag.

Det torde derför vara lämpligt, att ytterligare försöksundersökningar

göras; och torde för anställande af sådana undersökningar under

år 1899 böra äskas samma belopp, som för innevarande år beviljats.»

Utskottet har i sammanhang med Kongl. Maj:ts omförmälda framställning

haft att behandla en af herr David Bergström i Andra Kammaren

väckt motion (n:o 153), deruti motionären i anslutning till Kongl. Maj:ts

framställning föreslår Riksdagen att, för arbetsstatistiska undersökningar,

Ang. anslag

för arbetsstatistiska

undersökninqar.

[12.]

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

bevilja på extra stat, att utgå under åren 1899 och 1900, ett anslag

af 20,000 kronor samt deraf anvisa för år 1899 ett belopp af 10,000

kronor.

Motionären påpekar till en början, hurusom departementschefens

ofvan anförda yttrande innefattade en erinran om de nu ifrågavarande

undersökningarnas, redan af 1896 års Riksdag starkt betonade, karakter

af försök.

För att statsmagterna vid ett slutligt afgörande af frågan om

anordnande af regelbundna statistiska undersökingar i vårt land skulle

ega tillgång till ett allsidigt och fullgodt materiel för den vigtiga sakens

bedömande, vore emellertid enligt motionärens åsigt önskligt, att vid

de förberedande arbetsstatistiska undersökningarna något större frihet

bereddes vederbörande, än nu vore fallet, i afseende å val af undersökningsområde

och arbetssätt. Den omständigheten, att medel till

ifrågavarande undersökningar hittills beviljats för endast ett år i sänder,

hade i sjelfva verket begränsat ämnesvalet och undersökningsarbetet

vida utöfver hvad Riksdagen afsett, då den i sin skrifvelse af

år 1896 tillkännagifvit, hvad som enligt dess mening borde göras

till föremål för en försöksundersökning — någon viss, mera betydande

näringsgren — och huru detta försöksarbete borde bedrifvas.

Om, såsom motionären förmodade, de hittills anordnade eller

ifrågasatta arbetsstatistiska försöksundersökningarna näppeligen kunde

anses tillräckliga såsom grund och ledning vid planläggandet af en

regelbunden officiel svensk arbetsstatistik, syntes det derför vara skäl

att på en gång bevilja medel för två år till fortsatta försöksundersökningar

och derigenom sätta vederbörande i tillfälle att, om så funnes

lämpligt, välja något större undersökningsområde, hvilket på grund

af sin omfattning och möjligen af andra skäl icke med fördel kunde

undersökas under loppet af ett år. Såsom syntes af det af motionären

åberopade yttrandet till statsrådsprotokollet, hade vid val af ämne för

1898 års arbetsstatistiska undersökningar åtskilliga yrkesmän gjort

framställningar om att deras särskilda fack måtte väljas till undersökningsföremål,

och bland dessa fack eller yrken hade särskildt ett,

sjömansyrket, hvilket i flera afseenden kunnat anses påfordra en dylik

undersökning, måst lemnas å sido på den grund, att undersökningen

svårligen på ett nöjaktigt sätt skulle kunna låta sig utföra på den begränsade

tiden af ett år och näppeligen heller med det anslag, som

afsetts för en undersökning, beräknad att på nämnda tid medhinnas.

I betraktande häraf, och då äfven andra vigtiga näringsgrenar,

hvilka varit på tal vid val af föremål för de senast planerade under
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

95

sökningarna, såsom det af utsedda komiterade i ämnet afgifna utlåtandet

gåfve vid kand, af enahanda skäl måst lemnas ur räkningen, syntes

giltiga skäl föreligga att nu på en gång bevilja medel för fortsättande

af de arbetsstatistiska försöksundersökningarna under åren

1899 och 1900.

Utskottet, som anser Riksdagen böra jemväl för nästkommande

år, i likhet med hvad för åren 1897 och 1898 egt rum, för anställande

af arbetsstatistiska undersökningar bevilja det af Kongl. Maj:t föreslagna

beloppet 10,000 kronor, bar tillika funnit, att genom bifall till herr

Bergströms förslag om beviljande på samma gång af lika stort anslag

för enahanda ändamål äfven för år 1900 möjlighet skulle beredas till

ernående af ett mera tillfredsställande resultat af undersökningarna, i

det att härigenom vederbörande skulle erjiålla något större frihet i afseende

å val af undersökningsområde och arbetssätt; och får alltså

utskottet hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till så väl Kongl.

Maj:ts ifrågavarande framställning som ock herr Bergströms

i ämnet väckta motion, för arbetsstatistiska

undersökningar, bevilja på extra stat ett anslag af

20,000 kronor samt deraf anvisa för år 1899 ett belopp

af 10,000 kronor.

Öfverståthållareembetet.

14:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning Ang. anslag

hemställer utskottet, JÄ

rättelser».

att Riksdagen må äfven för år 1899, till utgif- [13].

vande under samma år af »Polisunderr ättels en, på

extra stat anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

15:o) Vidare får utskottet på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda Ang. anslag

i«n * i till särskild

polisstyrka pä

landet.

[14.]

framställning hemställa,

s. 96 Kontrollera mot PDF

So [v

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

96

att Riksdagen må på extra stat för år 1899 till

Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 65,000

kronor, att användas till aflöning och underhåll af

särskild polisstyrka pa landet, der sådan kan af förhållandena

påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre

brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande

eller gripande, allt enligt förut tillämpade, i statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den 14 januari 1898

angifna grunder.

g. arfvoden 16:o) På grund af Kongl. Maj ris derom framstälda förslag och

lmPfm<lar med hänvisning till hvad i afseende härå blifvit till statsrådsprotokollet

[15.] (sid. 92) anfördt, hemställer utskottet,

•>

att Riksdagen må, till ersättning för juridiskt

biträde åt de svenske lapparne i Norge samt till lappfogdar

och lappförmän, på extra stat för år 1899 anvisa

13,000 kronor..

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

Ang. under- 17:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att på extra

sökningar af f£r jr 1899 anvisa ett anslag af 10,000 kronor till undersökninaar

nar m. m. af mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande af planer till

[16.] anläggnning eller ombyggnad af broar, då dylika arbeten icke vore förenade

med vägföretag.

Till dessa ändamål har Riksdagen för hvart af åren 1894—1898

på extra stat beviljat ett anslag af 5,000 kronor.

I skrifvelse den 3 november 1897 har, enligt hvad i statsrådsprotokollet

meddelas, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i fråga om detta

anslag anfört, att under senare åren ansökningar om bidrag från detta

anslag i väsentlig mån ökats; och särskildt hade frågor om förbättrade

farleder vunnit mera intresse än förut, och i följd deraf många undersökningar

afsett dylika företag; och då förbättrade vattenvägar hufvudsakligen

för befordran af gods till billigare kostnad vore af den största

betydelse, syntes staten åt dylika sträfvanden böra lemna sitt understöd.

Sedan den utredning af frågan rörande anordnande af farled mellan

hafvet och Venera, som på enskildt initiativ påbörjats, inom ett år

blefve fullbordad, torde undersökningar, afseende större och vigtigare

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

97

farleder, komma att påfordras, såsom af segelleder i Mälaren m. fl.,

hvilka frågor bland intresserade tid efter annan varit bragta å bane

och i hög grad förtjenade att utredas. Tillväxten af anspråk å bidrag

för undersökningar rörande hamnar, farleder och broar framginge

ock deraf, att å det för 1898 beviljade extra anslaget funnes

endast en obetydlig behållning och att äfven beträffande denna behållnings

disponerande framställning afgifvits till Kongl. Maj:t, hvadan,

om denna bifölles, inga medel för ändamålet funnes tillgängliga, förr

än nytt anslag blefve beviljadt.

Då behofvet af statsbidrag till undersökningar för alla dessa ändamål

ingalunda kunde tillgodoses genom ett anslag af endast 5,000 kronor,

hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemstält om anslagets

höjande till 10,000 kronor.

På de af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda anförda skäl

har departementschefen hemstält om aflåtande till Riksdagen af nu

ifrågavarande framställning.

Utskottet, som icke haft. något att erinra emot beviljande af begärd

förhöjning i förevarande anslag, hemställer alltså,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj.ts

framställning, på extra stat för år 1899 anvisa ett

anslag af 10,000 kronor till undersökningar af mindre

hamnar och farleder, äfvensom till upprättande af

planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då

dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag.

Vägunderhållet på landet.

18:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1899 anvisa,

för bestridande af statsverkets andel i kostnaden

för vågdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.

Ang. bidrag

till kostnaden

för väg delning

ar.

[17.]

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

19:o) Med anledning af Kongl. Majtts derom gjorda framställning lfn9cf™fa''9

och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 94) i ämnet m.m. md

anförts, hemställer utskottet,

Bih. till Kiksd. Prot. 1898. 4 Samt. 1 Afd. 7 Häft.

Ultima landtbruksinstitut.

[18.]

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

till mejeriinstitutet

vid

Alnarp.

[19.]

Ang. anslag

till allmänna

landtbruksmöten.

[20.]

Ang. anslag

till prisbelöningar

vid

allmänna

landtbruksmöten.

[21-]

Ang. anslag

till agrikulturkemiska

stationer.

[22.]

att Riksdagen, i enlighet med hvad för åren

1892—1898 egt rum, må på extra stat för år 1899

anvisa, till aflöningar och öfriga utgifter vid Ultima

landtbruksinstitut, 29,000 kronor.

20:o) På grund af Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet vidare,

att Riksdagen må, för uppehållande af undervisningen

vid mejeriinstitutet vid Alnarp, för år 1899

anvisa på extra stat ett anslag af 8,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

21:o.) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må såsom bidrag till bestridande

af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten på extra

stat för år 1899 anvisa 7,500 kronor.

22:o) Vidare och på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till prisbelöningar vid allmänna

landtbruksmöten för husdjur, redskap och maskiner

samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster

å extra stat för år 1899 anvisa 12,500

kronor.

23:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t i sådant hänseende

föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll

af sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas

behof — inom de orter, der landsting eller

hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,

förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

99

lokal för detta jemte bostad eller bytesmedel för

kemist och assistent samt bekosta aflöning till dessa

och laboratorietjenaren, äfvensom årliga utgifterna för

laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och

inventarier för stationens behof — på extra stat för

år 1899 anvisa ett anslag af 4,000 kronor för hvarje

station eller tillhopa 28,000 kronor.

24:o) Kongl. Maj:t bar föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till

underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt

inom Norrbottens län på extra stat för år 1899 anvisa ett anslag af

7,000 kronor.

Enligt hvad uti det vid Kongl. Maj:ts proposition till 1894 års

Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof fogade protokoll

öfver civilärenden omförmäles, både, efter det dels Norrbottens läns

landsting, dels ock samma läns hushållningssällskap anhållit, att såsom

bidrag till bestridande af underhålls- och driftkostnader för en för öfre

Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom nämnda län måtte

beredas ett årligt anslag af statsmedel till belopp af 7,000 kronor,

landtbruksstyrelsen uti infordradt utlåtande af den 7 december 1893,

med förmälan, att styrelsen icke hade något att erinra mot den för

anstaltens drift beräknade årliga kostnaden af tillhopa 10,000 kronor,

deraf 3,000 kronor skulle enligt utfästelse bestridas af landstinget och

hushållningssällskapet i förening, i hufvudsak förordat bifall till de gjorda

framställningarna. På grund häraf föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen,

att såsom bidrag till underhåll af ifrågavarande anstalt — under vilkor,

att länets landsting och hushållningssällskap till anstaltens underhåll

bidroge med sammanlagdt minst 3,000 kronor — på extra stat för år

1895 anvisa ett anslag af 7,000 kronor.

Sedan statsutskottet emellertid uti afgifvet utlåtande förklarat sig

anse, att kostnaderna för anstalten kunde i någon mån minskas genom

begränsande af anstaltens verksamhet, samt att de uti en uppgjord

kostnadsberäkning för anstalten upptagna posterna till omkostnader

för anstalten jemte dertill hörande resor, proftagningar, försöks- och

fröodliugar m. m., 2,000 kronor, och till underhåll af laboratorium,

inventarier m. m., 500 kronor, vore högre beräknade, än som syntes

nödvändigt, samt för ty hemstält, att Kongl. Maj:ts framställning måtte

bifallas, dock att anslaget skulle nedsättas till 5,000 kronor, blef denna

utskottets hemställan af Riksdagen bifallen.

Efter det landtbruksstyrelsen, på grund af Kongl. Maj:ts bemyn
-

Ang. anslag

till en

kemisk-växtbiologisk

anstalt inom

Norrbottens

län.

[23.]

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

digande den 24 januari 1895, faststält reglemente för anstalten, trädde

denna under november månad samma år i verksamhet.

I öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar

hade Riksdagen vidare äfven för åren 1896, 1897 och 1898

till underhåll af ifrågavarande anstalt, under samma vilkor som förut,

på extra stat anvisat anslag af 5,000 kronor.

Efter en erinran om dessa förhållanden omförmäler departementschefen

vidare, hurusom Norrbottens läns hushållningssällskap uti en

till Kong!. Maj:t stäld, af landtbruksstyrelsen med utlåtande af den 23

september 1897 öfverlemnad skrift anfört hufvudsakligen följande.

En så stor begränsning af anstaltens verksamhet, att den i så

väsentlig grad, som statsutskottet vid 1894 års riksdag förutsatt, skulle

kunna nedbringa kostnaden för anstaltens underhåll, skulle komma att

göra den kemisk-växtbiologiska anstalten till något helt annat, än den

ifrån början varit afsedd att blifva, Om i det ofvan berörda kostnadsförslaget

det för försöksverksamheten beräknade beloppet af 2,000

kronor strökes, återstode tydligen, om någon ökning i anslagen från

annat håll icke kunde erhållas, för hela denna gren af anstaltens verk-t

samhet, som onekligen vore den allra vigtigaste, ingenting utom hvad

som möjligen å andra poster skulle kunna visa sig för högt beräknadt

och som sålunda skulle kunna å dem inbesparas; men då, såsom erfarenheten

visat, äfven dessa snarare vore för lågt än för högt beräknade,

skulle anstalten sålunda, för att kunna afpassa sin verksamhet efter den

gjorda nedprutningen, nödgas inskränka sig till att hufvudsakligen

verka såsom kemisk kontrollstation, hvilket säkerligen icke kunde hafva

varit Riksdagens afsigt, då den beslutade att understödja en kemiskväxtbiologisk

försöksanstalt inom Norrbotten.

Uti det ofvan berörda, af landtbruksstyrelsen faststälda reglementet

för anstalten hade någon sådan begränsning af anstaltens verksamhet

icke heller förutsatts, utan hade anstaltens verksamhetsområde erhållit

en efter dess uppgift och ändamål fullt afpassad omfattning. I nämnda

reglemente angäfves anstaltens ändamål vara »dels att såsom kemisk

station främja utvecklingen af jordbruk och näringar genom meddelande

af upplysningar och råd samt medelst undersökningar af handelsvaror

och andra ämnen, hvilka för dessa handteringar äro af betydelse, dels

att såsom praktisk försöksanstalt genom odling och förädling af sädesslag

och foderväxter söka utröna, hvilka af dessa äro för öfre Norrland

mest passande, samt, i den mån befintliga tillgångar sådant medgifva,

låta verkställa försök med artificiella gödslingsämnén för utrönande,

hvilka slag af dylika ämnen bäst lämpa sig för öfre Norrland, särskildt

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

101

för Norrbottens läns moss- och myrmarker, dels ock att såsom vetenskaplig

växtbiologisk anstalt undersöka växternas lif och lifsyttringar

med hänsyn till de inom nämnda landsdel förekommande lifsbetingelser».

Om anstalten skulle kunna på ett tillfredsställande sätt fylla dessa tre

vigtiga uppgifter, så måste, enligt hushållningssällskapets förmenande,

de i det omnämnda kostnadsförslaget upptagna utgiftsposterna snarare

anses för lågt än för högt beräknade. Hvad i kostnadsberäkningen

sammanfattats under rubriken »omkostnader för den biologiska anstalten

med dertill hörande resor, proftagningar, försöks- och fröodlingar m. m.»

inbegrepe nemligen bland annat anstaltens hela försöksverksamhet, så

väl de odlings- och förädlingsförsök, som anstalten hade att utföra å

egna försöksfält, som ock de gödslingsförsök, som den egde att utföra

hos enskilda, och de rent vetenskapliga undersökningar, som ananstalten

hade till uppgift att anställa angående en del växtbiologiska

förhållanden.

Vid anstalten påginge nu odlings- och förädlingsförsök såväl med

ett flertal foderväxter som med korn och hafre enligt den vid Svalöf

använda arbetsmetoden och med användande af utgångsmaterial såväl

från Norrbotten som från Svalöf och andra ställen, hvarjemte med olika

sorter af de nämnda sädesslagen anstäldes jemförande odlingsförsök.

Hos enskilda personer i olika delar af länet hade gödslingsförsök, hufvudsakligen

å myrmark, blifvit anordnade, hvilka försök blifvit med

intresse omfattade af landtbrukarne. Dessa gödslingsförsök skulle anstaltens

styrelse emellertid med de nu utgående ordinarie anslagen icke

kunnat låta anordna, om icke anstalten från en för dess uppgift intresserad

privat person nästlidna år fått såsom gåfva för detta ändamål

mottaga ett anslag af 1,500 kronor.

Beträffande den andra af de i det ursprungliga kostnadsförslaget

upptagna utgiftsposterna, som statsutskottet hade ansett för högt beräknade,

eller den till »underhåll af laboratorium, inventarier, apparater,

böcker m. m.», hade det synts hushållningssällskapet vara tillräckligt

att påpeka, att anstalten redan för fyllandet af den första af de i reglementet

angifna uppgifterna måste vara fullständigt utrustad med alla

de apparater och instrument, som vore nödvändiga vid eu kemisk station,

och att denna utgiftspost enligt landtbruksstyrelsens berättelser för år

1895 uppginge för t. ex. kemiska stationen i Halmstad till 1,934,4 5

kronor, för kemiska stationen i Kalmar till 1,433,1 o kronor, för stationen

i Örebro till 1,273,48 kronor, för stationen i Hernösand till 1,061,54

kronor o. s. v. Såsom häraf framgiuge, kunde den för försöksanstalten

i Luleå beräknade summan af 500 kronor för dessa utgiftsposter icke

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

anses för högt upptagen, så mycket mindre som denna anstalt, hvars

uppgift vore att verka ej blott såsom kemisk station utan äfven som

försöksanstalt, måste vara försedd med en hel del vid de kemiska

stationerna icke behöfliga apparater och redskap. Anstaltens utgifter

för apparater, instrument och kemikalier, böcker och tidskrifter hade

också under år 1896 uppgått till icke mindre än 1,068,4 0 kronor,

hvilket belopp visserligen icke vore högre än vid flertalet af de kemiska

stationerna, men som emellertid betydligt öfverskrede den i det nämnda

kostnadsförslaget beräknade summan af 500 kronor.

De ordinarie inkomster, öfver hvilka den kemisk-växtbiologiska

anstalten med sina vidtomfattande uppgifter förfogade, vore för öfrigt

mindre än vid flera af de med statsmedel, understödda kemiska stationerna

t. ex. de i Kalmar, Halmstad, Örebro och Vesterås, och det

oaktadt dessa på sitt program endast hade den första af de ofvan nämnda

tre uppgifterna. Väl vore det sant, att den kemisk-växtbiologiska anstaltens

verksamhet såsom kemisk station icke under de första åren

kunde blifva så omfattande som de äldre kemiska stationernas, men

anstaltens omkostnader för underhåll af laboratoriet, apparater, böcker,

instrument m. m. blefve det oaktadt ungefär desamma som vid de

öfriga stationerna; och erfarenheten gåfve för öfrigt redan vid handen,

att dess verksamhet såsom kemisk station icke torde komma att blifva

så inskränkt, som man från början beräknat. Under år 1896 hade vid

anstalten 623 stycken analyser blifvit utförda, under det att föregående

året vid en af de äldre kemiska stationerna analyssiffran varit 486,

och under år 1897 hade redan den 27 augusti utförts 3,069 analyser

(de flesta mjölkanalyser).

Under sådana förhållanden, som dem hushållningssällskapet sålunda

framhållit, måste det möta så godt som oöfvervinneliga svårigheter att

uppehålla anstalten i enlighet med det för densamma gällande reglementet,

såvida icke ökadt anslag kunde till densamma utverkas. Enligt

anstaltens räkenskaper för år 1896 hade, ehuru den egentliga försöksverksamheten

då ännu ej hunnit mer än påbörjas, uppstått en brist af

1,700 kronor 76 öre, för hvilkens täckande dels landstinget medgifvit,

att anstalten af 1897 års anslag finge uppbära 500 kronor såsom förskott

under år 1896, dels hushållningssällskapet lemnat ett extra anslag

af 500 kronor. Resten hade blifvit täckt genom lån. Under år 1897

hade anstaltens ekonomiska ställning kunnat uppehållas endast derigenom,

att hushållningssällskapet utöfver det belopp af 1,500 kronor,

som det i likhet med landstinget anslagit till anstaltens uppehållande,

för nämnda år lemnat ett extra anslag af 2,000 kronor, hvarjemte an
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

103

stalten för år 1897 erhållit ett kraftigt bistånd genom det anslag utaf

1,500 kronor, som, på sätt ofvan nämnts, en enskild person såsom gåfva

öfverlemnat till anstalten för anordnande af gödslingsförsök. Att detta

enskilda understöd skulle fortsättas kunde emellertid icke påräknas;

och att hushållningssällskapet och landstinget, som påkostat anstaltens

uppsättande och som redan nu, oafsedt hushållningssällskapets ofvan

nämnda extra anslag, bidroge till anstaltens underhåll med tillsammans

3,000 kronor årligen, skulle öka dessa sina bidrag, kunde med afseende

å de mångahanda uppgifter, dem dessa institutioner hade att med anslag

tillgodose och för hvilka deras ekonomiska krafter i en högst känbar

grad toges i anspråk, icke påräknas. Vid sådant förhållande och

med afseende å hvad hushållningssällskapet hade anfört i fråga om de

skäl, som för Riksdagen varit bestämmande vid dess beslut att endast

bevilja 5,000 kronor i stället för af Kongl. Maj:t äskade 7,000 kronor,

hade hushållningssällskapet anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes till 1898

års Riksdag göra framställning, att Riksdagen ville för år 1899 såsom

bidrag till en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt

inom Norrbotten* län anvisa ett anslag af 7,000 kronor.

Uti sitt utlåtande i ärendet hade landtbruksstyrelsen förklarat

sig finna förhållandena kräfva en höjning, på sätt hushållningssällskapet

begärt, af anslaget till ifrågavarande anstalt. Olägenheterna af att

anslaget blifvit för knappt tillmätt hade redan med full tydlighet trädt

i dagen och, då anstalten förutom sin mera lokala bestämmelse hade

en för den allmänna bildningen vigtig uppgift att lösa, hade det synts

landtbruksstyrelsen erforderligt att, om anstalten verkligen skulle komma

att motsvara sitt ändamål, staten, som för öfrigt vore Norrbottens läns

största jordegare, dertill lemnade de erforderliga medlen. Det borde

ej heller förgätas att, ehuru Norrbottens län hade stora förutsättningar

för att kunna gå en löftesrik framtid till mötes, dess tillgångar ännu

vore mycket begränsade, hvarföre, på samma gång det syntes mindre

välbetänkt att icke låta dessa förutsättningar komma till användning,

för stora anspråk på uppoffringar i detta fall ej borde ställas på länet.

På grund af hvad sålunda utaf landtbruksstyrelsen anförts, hade

styrelsen hemstält, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att såsom

bidrag till underhåll af förevarande anstalt — under vilkor att landstinget

och hushållningssällskapet bidroge med sammanlagdt minst

3,000 kronor —• på extra stat för år 1899 anvisa ett anslag af 7,000

kronor.

Uti en till Kongl. Maj:t stäld, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län med skrifvelse den 25 oktober 1897 till Kongl. Maj:t

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N;o 7.

öfverlemnad skrift hade, såsom departementschefen vidare meddelat,

nämnda läns landsting, under åberopande af de skäl, hushållningssällskapet

för sin omförmälda hemställan anfört, förenat sig i samma hemställan,

och hade Kougl. Maj:ts befallningshafvande förklarat sig för

sin del biträda samma hemställan.

Enligt hvad departementschefen anmält till det vid 1897 års statsverksproposition

fogade statsrådsprotokollet den 14 januari samma år,

hade redan då af såväl hushållningssällskapet som landstinget gjorts

enahanda framställningar som nu angående förhöjning uti ifrågavarande

anslag, hvilka framställningar jemväl af landtbruksstyrelsen och Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län förordats; men i enlighet

med statsrådets tillstyrkan hade Kongl. Maj:t, då funnit godt att fortfarande

äska ett anslag af 5,000 kronor. Genom hvad i ärendet förekommit

hade emellertid, på sätt det i förevarande ärende den 14 januari

detta år hållna statsrådsprotokoll utvisar, departementschefen funnit

det vara ådagalagdt, att ifrågavarande anstalt icke kunde med de

medel, som nu vore densamma anvisade, på ett nöjaktigt sätt fullgöra

de vigtiga uppgifter, för hvilka den vore afsedd; o<*h har derför departementschefen

hemstält, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra

den framställning om förhöjning af berörda anslag, som här ofvan

blifvit angifven.

Utskottet har väl, i likhet med departementschefen, funnit ådagalagdt,

att de årliga omkostnaderna för den ifrågavarande anstaltens

verksamhet i en efter dess uppgifter och ändamål afpassad omfattning

icke skäligen kunna beräknas till lägre belopp än 10,000 kronor; men

då, enligt utskottets åsigt, staten icke bör åtaga sig att bekosta större

andel af de för ändamålet erforderliga medel än nu är förhållandet eller

fem åttondedelar, hvaremot återstående tre åttondedelar torde böra

genom vederbörande landstings och hushållningssällskaps försorg eller

på annat sätt anskaffas, har utskottet icke ansett sig böra förorda

större förhöjning i statsanslaget än till 6,250 kronor; hvarjemte, enligt

ofvan angifna beräkningsgrund, vid beviljandet af detta belopp torde

böra fästas det vilkor, att det från landsting och hushållningssällskap

utgående eller eljest inflytande bidraget ökas till sammanlagdt minst

3,750 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen, såsom bidrag till

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

105

underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk

anstalt inom Norrbottens län — under vilkor

att från länets landsting och hushållningsällskap eller

eljest bidrag lemnas till anstaltens underhåll med

sammanlagdt minst 3,750 kronor — på extra stat

för år 1899 anvisar ett anslag af 6,250 kronor.

25:o) På grund af Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad allt sedan år

1887 egt rum, må på extra stat för år 1899 till Kongl.

Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000 kronor,

för att med högst 1,000 kronor för hvarje anstalt användas

till understöd åt sådana frökontrollanstalter, som

af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig

eller i förening, understödjas med minst samma belopp

som statsbidraget och hvilka anstalter vilja underkasta

sig de vilkor och föreskrifter i afseende på analysmetoder

och öfriga förhållanden, som af Kongl. Maj:t

fastställas.

26:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må jemväl för år 1899, till

utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning,

på extra stat anvisa ett belopp af 1,000 kronor.

27:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till understöd åt

svenska mosskulturf oreningen, på extra stat för år 1899 anvisa ett anslag

af 15,000 kronor.

För omförmälda ändamål har Riksdagen på extra stat beviljat för

hvartdera af åren 1890 och 1891 5,000 kronor, för hvart afåren 1892,

1893, 1894, 1895 och 1896 ett belopp af 10,000 kronor samt för år

1897 13,500 kronor. Till nästlidna års Riksdag gjorde Kongl. Maj:t

framställning om anvisande af enahanda belopp som för år 1897, men

Riksdagen beslöt, med bifall till en inom Riksdagen väckt motion, att

för år 1898 anvisa ett anslag af 15,000 kronor eller samma belopp,

som Kongl. Maj:t af 1894, 1895 och 1896 årens Riksdagar för ifrågavarande

ändamål äskat.

Bih till Riksd. Prof. 1898. é Samt. 1 Afd. 7 Höft.

Ang. anslag

till frökontrollanstalter.

[24.]

Ang. anslag

till en elev i

boskapsskötsel

och mejeriJms

hållning.

[25.]

Ang. anslag

till svenska

mosskulturföreningen.

[26.]

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

till geologiska

undersökningarna.

[27.]

Enligt hvad föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört, hade nu mosskulturföreningen hos Kongl. Maj:t gjort

framställning om aflåtande till innevarande års Riksdag af proposition

om statsanslag till föreningen för år 1899 af 15,000 kronor; och hade

föreningen till upplysning om sin verksamhet under år 1896 (det elfte

arbetsåret) åberopat en derom upprättad, ansökningen bifogad berättelse.

Landtbruksstyrelsen hade, till följd af erhållen remiss, i utlåtande

af den 28 september 1897 anfört, att styrelsen, som vid flera föregående

tillfällen förordat utverkandet åt föreningen af ett understöd till det af

densamma nu begärda belopp, funne sig, då föreningen fortfarande på

ett synnerligen framstående sätt verkat för uppnåendet af sitt ändamål,

hafva all anledning att äfven denna gång förorda beviljandet åt föreningen

af nämnda summa, helst sedan Riksdagen för innevarande år

beviljat understöd åt föreningen till sagda belopp.

Departementschefen, som på grund af hvad sålunda förekommit

hemstält, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om

beviljande af det begärda anslaget, har, med afseende å vilkoren för

dess åtnjutande, uttalat den mening, i händelse anslaget beviljas, att

Kongl. Maj:t måtte, på sätt landtbruksstyrelsen hemstält, meddela i

hufvudsak enahanda bestämmelser, som i fråga om anslaget för innevarande

år blifvit stadgade, och sålunda, bland annat, föreskrifva, att

ett för statens räkning utsedt ombud, för hvilket kostnaden borde bestridas

af föreningen, skulle deltaga i revisionen af föreningens förvaltning

med skyldighet att om revisionen afgifva yttrande till landtbruksstyrelsen,

samt att föreningen fortfarande skulle vara underkastad

särskild inspektion från statens sida af föreningens verksamhet, hvilken

inspektion framdeles, likasom för innevarande år, borde tillkomma landtbruksstyrelsen.

I anslutning till Kongl. Maj:ts framställning hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till understöd åt svenska mosskulturföreningen,

på extra stat för år 1899 anvisa ett

anslag af 15,000 kronor.

28:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för fortsättande

under år 1899 af de geologiska undersökningarna och utgifvande af derpå

grundade kartor, afhandlingar och uppsatser, bevilja ett extra anslag

för samma år till belopp af 95,000 kronor.

Vid föredragning af detta ärende inför Kongl. Maj:t har departe
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

107

mentschefen anmält en af chefen för Sveriges geologiska undersökning

med skrifvelse den 20 november 1897 till Kongl. Maj:t öfverlemnad

förslagsberäkning öfver de under år 1899 till fullföljande af de geologiska

arbetena erforderliga medel, enligt hvilken beräkning utgifterna

upptagits till 95,500 kronor, deraf för

AJlöningen.

Löner och arfvoden samt ersättning till tillfälliga bi
-

träden ...........................................................................

Fältarbetena.

kronor

59,450: —

Rese- och traktamentsersättning m. m.........................

By råafdelning en.

19,000: —

Inventarier, ritmateriel, kemikalier o. d......................

Biblioteket och samlingarne.

•n

2,000: —

Böcker, kartor och samlingar ........................................

Kart- och boktrycket.

Tryckning af kartor, beskrifningar och uppsatser

1,700: —

samt originalritningar ................................................

Värme, lyse och diverse utgifter.

12,000: —

Omkostnader..........................................................................

1,350: —

Summa

kronor

95,500: —.

Denna förslagsberäkning öfverensstämde, enligt hvad departementschefen

till statsrådsprotokollet yttrat, i afseende å utgifterna med den,

som för detta år framlades för 1897 års Riksdag, med undantag deraf,

att aflöningssumman och dermed också slutsumman minskats med 500

kronor, bvilket betingades deraf, att å ena sidan en geolog med en

lön af 3,500 kronor under 1897 erhållit entledigande från sin befattning

vid undersökningen, medan den lön, som utginge till den geolog,

som efter honom förordnats, utgjorde 2,500 kronor, samt å andra sidan

löneförhöjning beräknats för en geolog, som enligt gällande bestämmelser

skulle från och med år 1899 blifva dertill berättigad.

Till betäckande af dessa utgifter påräknade chefen för Sveriges

geologiska undersökning omkring 500 kronor genom försäljning af

kartor och andra publikationer; och det anslagsbelopp, som borde för

s. 108 Kontrollera mot PDF

Ang. en andre

instruktör i

husslöjd.

[28.]

Ang. anslag

till väfskolan

i Borås.

[29.]

108 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

år 1899 af Riksdagen begäras, beräknades derför af honom till 95,000

kronor.

I öfverensstämmelse med den af chefen för undersökningen uppgjorda

förslagsberäkning har departementschefen hos Kongl. Maj:t hemstält

om proposition till Riksdagen af ofvannämnda innehåll.

Utskottet, som vid Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke

haft något att erinra, hemställer,

att Riksdagen må, för fortsättande under år 1899

af de geologiska undersökningarna och utgifvande af

derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,

bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af

95,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

29:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat jemväl för år

1899 anvisa:

a) till anställande af en andre instruktör i husslöjd

2,000 kronor; och

b) såsom personligt ålder stillägg till andre instruktören

Jonas Wallander, derest han fortfarande i denna

egenskap med godt vitsord tjenstgör, 500 kronor.

30:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kong]. Maj:ts derom

gjorda framställning, må på extra stat jemväl för

år 1899 bevilja dels, såsom bidrag till upprätthållande

af väfskolan i Borås — med vilkor att från Elfsborgs

läns landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande

minst hälften af statsanslaget — 3,800 kronor

och dels, såsom bidrag till aflönande af en andre lärare

vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor att enahanda

belopp varder för ändamålet från nämnda läns

landsting eller eljest tillskjutet.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

109

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

31:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1899 på

extra stat anvisa ett anslag af 20,000 kronor att af Kongl. Maj:t användas

till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grossliandelssocietetens

i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut.

Sedan i likhet med hvad för åren 1894—1897 egt rum, Riksdagen

jemväl för år 1898 på extra stat anvisat ett anslag af 15,000 kronor

att af Kongl. Maj:t användas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut

och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus

praktiska handelsinstitut, under förutsättning, hvad Göteborgs handelsinstitut

beträffade, att Göteborgs stadsfullmägtige och, hvad Schartaus

handelsinstitut beträffade, att grosshandelssocieteten i Stockholm fortfarande

till instituten lemnade årligt understöd till minst samma belopp

som dittills, samt på de vilkor i öfrigt, som Kongl. Maj:t kunde finna

skäligt bestämma, hade, enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört, Kongl. Maj:t genom beslut den 28 maj 1897 förordnat,

att omförmälda af Riksdagen anvisade anslag, 15,000 kronor,

skulle användas till understöd åt förenämnda båda handelsinstitut, under

följande vilkor och förbehåll, nemligen:

att, vid hvartdera af instituten tillfälle skulle beredas till afgiftsfri

undervisning för minst åtta medellösa elever och att för öfrigt nedsättning

i elevafgifterna borde ske i den mån institutets styrelse pröfvade

eleverna deraf vara i behof, dock ej till lägre belopp än 100

kronor för hvarje elev;

att institutets styrelser skulle efter utgången af läsåret 1897—1898

till Kong]. Maj:t inkomma med uppgift om institutets inkomster och

utgifter för undervisningen under nämnda läsår samt om det belopp,

som utöfver erlagda elevafgifter skulle influtit, derest samtliga eleverna,

frieleverna inberäknade, erlagt fulla elevafgifter;

att understödet skulle, efter pröfning på grund af berörda uppgifter,

i mån af behof fördelas emellan instituten för att användas i

främsta rummet till godtgörande af skilnaden mellan de elevafgifter,

som erlagts, och de afgifter, som skolat erläggas, om alla eleverna,

frieleverna inberäknade, erlagt fulla afgifter, och i andra rummet till

gäldande af det belopp, hvarmed, oaktadt berörda godtgörelser, inkomsterna

tilläfventyrs understege utgifterna; samt

att understödsbeloppen icke finge lyftas, förr än dels, hvad Göteborgs

handelsinstitut beträffade, Göteborgs stadsfullmägtige och, hvad

Schartaus handelsinstitut anginge, grosshandelssocieteten i Stockholm

Ang. anslag

till handelsundervisning.

[30.]

s. 110 Kontrollera mot PDF

110

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

lemnat understöd till minst samma belopp som dittills, dels ock genom

inspektion af sakkunnig person, som af Kongl. Maj:t utsåges, visshet

vunnits, att undervisningen vid instituten under det gångna läsåret

bedrifvits i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant sätt, att

den kunde anses med institutets ändamål öfverensstämmande.

Vidare har departementschefen omförmält, hurusom styrelserna

för ifrågavarande båda handelsinstitut å särskilda till Kongl. Maj:t, stälda

skrifter anhållit, att understöd af allmänna medel jemväl för år 1899

måtte instituten beredas.

Styrelsen för Göteborgs handelsinstitut hade dervid till en början

upplyst, att elevantalet vid handelsinstitutet under innevarande läsår

utgjorde 132, fördeladt på fem afdelningar; att styrelsen beviljat friplats

åt 10 medellösa elever samt nedsättning af afgifteu till 100 kronor för

34 lärjungar, hvilka styrkt sitt behof af billigare undervisning; att

under iäsåret inflytande elevafgifter utgjorde 53 afgifter å 320 kronor,

35 afgifter å 280 kronor och 34 afgifter å 100 kronor eller tillsammans

30,160 kronor; att, om alla eleverna betalt fulla afgifter, skulle hafva

influtit 82 afgifter ä 320 kronor och 50 afgifter å 280 kronor eller tillhopa

40,240 kronor; att skilnaden mellan det belopp, som skulle hafva

influtit, om alla eleverna betalt fulla afgifter, och det belopp, hvartill

berörda afgifter under läsåret faktiskt uppginge, sålunda utgjorde 10,080

kronor; att styrelsen emellertid till följd af bristande tillgångar måst

afslå 18 ansökningar om friplats och 13 ansökningar om nedsättning

af afgiften; samt att det erfordrats ett belopp af ytterligare 5,000 å

6,000 kronor för att bereda friplatser och nedsättning af afgiften för

alla dem, som visat sig vara deraf förtjente och i verkligt behof. Vidare

hade styrelsen anfört, att styrelsen jemväl under föregående år

måst till följd af anslagets otillräcklighet afslå ett stort antal dylika

ansökningar; att det under sådana förhållanden vore en synnerligen

svår och grannlaga uppgift att fördela omförmälda förmåner, så, att de

komme just de värdigaste och de mest behöfvande till godo; att eleverna

sålunda otvifvelaktigt hade behof af understöd i väsentligt större

utsträckning, än institutets nuvarande anslag medgåfve; att ett dylikt

behof vore lätt förklarligt redan deraf, att det antal af 65 elever, med

hänsyn till hvilket 1893 års Riksdag bestämt anslagets storlek, sedan

dess mer än fördubblats; att styrelsen på grund af förhållandena under

föregående år trott sig kunna beräkna den på institutet för innevarande

läsår belöpande andelen af anslaget till omkring 10,000 kronor, men

att, enligt hvad styrelsen sedermera försport, styrelsen för Frans

Schartaus praktiska handelsinstitut för innevarande läsår beviljat fri
-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

111

platser och nedsättningar af elevafgifter, motsvarande ett belopp af

öfver 6,000 kronor; att Göteborgs handelsinstitut alltså blefve nödsakadt

att af egna medel bekosta en del af de eleverna redan beviljade

ekonomiska lättnaderna; att styrelsen nästa läsår naturligen måste inskränka

antalet friplatser och nedsättningar af elevafgifter, hvadan förhållandena

uti ifrågavarande hänseende då blefvo ännu ogynsammare;

samt att den utveckling, hvari äfven Frans Schartaus praktiska handelsinstitut

befunne sig, dessutom otvifvelaktigt skulle år från år medföra

en ökning af dess anspråk på det gemensamma anslaget, i följd hvaraf

Göteborgs handelsinstitut hade att bereda sig på en motsvarande minskning

i understödet, för såvidt anslaget till instituten komme att bibehållas

vid oförändradt belopp. Derjemte hade styrelsen åberopat, att den

omständigheten att under den tid, institutet åtnjutit statsanslag, inkomsterna

hittills betäckt utgifterna hade sin grund dels i vissa ekonomiskt

fördelaktiga omständigheter af mestadels rent tillfällig beskaffenhet,

såsom anställandet af flere yngre lärare, hvilka till en början tjenstgjort

på prof mot betydligt lägre lön, ovanligt fulltaliga klasser, förmånlig

uthyrning af lokaler i läroverkshuset m. m., dels i en vid handhafvandet

af institutets medel iakttagen sparsamhet, som varit strängare

än hvad för framtiden kunde eller ens borde förekomma; att sålunda

t. ex. lärarnes löner, oaktadt lefnadskostnadernas ständiga stegring, i

allmänhet fortfarande utginge efter en af styrelsen år 1876 antagen

beräkningsgrund; att de tvenne ålderstillägg som år 1883 tillerkänts

samtlige lärare efter 3 och 6 års tjenstgöring, sedermera af sparsamhetsskäl

indragits, så att, med undantag af två fast anstälde lärare, som

nu åtnjöte ålderstillägg, ehuru först efter 5 och 10 års tjenst, samt ett

par speciallärare, hvilkas arbete med undervisningen betingade ett något

högre arfvode, de vid institutet tjenstgörande lärarne numera måste åtnöja»

med löneförmåner, hvilka väl år 1876 betraktats såsom tillräckliga,

men redan år 1883 ansetts tarfva förbättring; att af dessa lärare en

tjenstgjort vid institutet 10 \ år, en 8 år, en 5 år o. s. v.; att det

öfver hufvud icke syntes vara möjligt för institutet att längre undandraga

sig att genomföra en sedan länge väntad förbättring af lärarnes

vilkor; att styrelsen derför icke kunde helt och hållet afvisa den tanken,

att förhållandena till och med i den närmaste framtiden kunde så

ändra sig, att institutets utgifter komme att öfverstiga dess inkomster;

att i sådant fall styrelsen naturligtvis måste tillgripa utvägen att minska

antalet friplatser och nedsättningar i elevafgifterna vid institutet;

att det likväl icke funnes säkerhet för att en eventuel brist härigenom

kunde fyllas, då ju en samtidig och motsvarande ökning af antalet fri
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

platser och nedsatta elevafgifter vid Frans Schartaus praktiska handelsinstitut

måste upphäfva all verkan af en dylik styrelsens åtgärd; samt

att Göteborgs handelsinstitut alltså till bristens täckande skulle blifva

nödgadt att anlita sitt kapital och derigenom försvaga samt slutligen

kanske tillintetgöra detta under konjunkturernas vexlingar nödvändiga

ekonomiska stöd. På grund af hvad sålunda anförts hade styrelsen,

under erinran att kommerskollegium i sitt den 20 oktober 1896 angifna

utlåtande till Kongl. Maj:t i fråga om statsunderstöd för år 1898 åt de

båda handelsinstituten ansett sig böra förorda anslagets förhöjning till

20,000 kronor, samt i förhoppning det Kongl. Maj:t ville anse den utveckling,

institutet vunnit under de år detsamma haft förmånen åtnjuta

statsunderstöd, vara ett skäl till ökadt understöd åt institutet, anhållit,

det Kongl. Maj:t täcktes för år 1899 bereda Göteborgs handelsinstitut

understöd af statsmedel till så stort belopp, som Kongl. Maj:t i betraktande

af institutets fortfarande utveckling och förut anförda omständigheter

kunde finna lämpligt.

Styrelsen för grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans

Schartaus praktiska handelsinstitut hade i sin förevarande ansökning

anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att äfven för år

1899 bevilja institutet ett understöd af statsmedel på samma sätt, som

för år 1898 egt rum; till stöd hvarför styrelsen andragit, att elevantalet

vid institutet, som i och med innevarande läsår under fem år åtnjutit

statsunderstöd, under nämnda tid tack vare de lindringar i afgifterna,

som genom understödet möjliggjorts, företett en betydlig ökning; att

sålunda elevantalet under de fem läsåren närmast före statsanslagets

erhållande (1888—93) varit i medeltal 46 per år, under det att motsvarande

tal för de sista fem läsåren (1893—98) utgjort 70,2 per år;

att antalet elever under innevarande läsår uppginge till 80; att detta

vore det högsta antal, som förekommit och som institutet med sitt

nuvarande utrymme beqvämligen kunde mottaga; samt att styrelsen

under innevarande år bortgifvit ett större antal friplatser och platser

med nedsatt årsafgift än under något föregående år; hvarjemte af eu

ansökningen vidfogad katalog för läsåret 1897—98 inhemtades, att af

institutets 80 elever 43 erlade full årsafgift med 225 kronor, 19 nedsatt

afgift med 100 kronor och 18 innehade friplats.

Till följd af särskilda derom erhållna befallningar hade kommerskollegium

den 13 oktober 1897 afgifvit utlåtande i ämnet och dervid

till en början erinrat, att kollegium i ofvannämnda utlåtande af den

20 oktober 1896, angående då gjorda ansökningar af de båda handelsinstitutens

styrelser om statsunderstöd för år 1898, meddelat uppgift

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

118

å det årliga elevantalet vid instituten under läsåren 1891—97 äfvensom

å det antal elever, som från och med läsåret 1893—94, det första för

hvilket statsunderstöd varit att påräkna, antingen helt och hållet befriats

från afgift för undervisningen eller erlagt en till 100 kronor

nedsatt afgift, samt att, enär det visat sig att tilloppet af elever till

de båda handelsinstituten i afsevärd grad ökats, särskildt till följd af

de tillfällen till billigare undervisning, som genom statsunderstöden

bereddes mindre bemedlade, och då sålunda erfarenheten gifvit vid

handen, att ifrågavarande understöd motsvarade det dermed afsedda

syftemål, spridandet inom vidsträcktare kretsar af en för köpmansyrket

grundläggande teoretisk och i viss män praktisk utbildning, äfvensom

af de berättelser, som den af Kong]. Maj:t förordnade inspektören för

ifrågavarande läroverk årligen afgifvit under den tid, statsunderstöd

för läroverken anvisats, framginge, att undervisningen vid instituten

motsvarade institutens ändamål, kollegium, med hänsyn jemväl till

hvad i då förevarande ärende af styrelsen för Göteborgs handelsinstitut

andragits, i underdånighet hemstält om beredande åt de båda handelsinstituten

af ett till 20,000 kronor förhöjdt understöd för år 1898, men

att Kongl. Maj:t vid aflåtande till 1897 års Riksdag af proposition

angående statsverkets tillstånd och behof icke funnit skäl att föreslå

någon förhöjning af ifrågavarande anslag.

Hvad beträffade nu föreliggande ansökningar om fortfarande statsunderstöd

åt de båda förnämsta handelsinstituten i landet, hade kollegium

ansett sådant understöd vara erforderligt för uppehållande af

institutens verksamhet, särskildt för beredande af tillfälle åt mindre

bemedlade att utan afgift eller till nedsatt sådan begagna sig af undervisningen;

och då till stöd för ifrågasatt förhöjning af anslaget styrelsen

för Göteborgs handelsinstitut nu andragit i hufvudsak detsamma, som

styrelsen i enahanda syfte anförde i sin framställning om understöd

för år 1898, dock med omförmälande nu tillika dels af angelägenheten

deraf att lärarne vid institutet erhölle förbättrade lönevilkor och dels

af det förhållande, att Schartaus handelsinstitut sannolikt för framtiden

komme att göra anspråk på större andel af statsanslaget än hittills,

samt antalet elever vid instituten under innevarande läsår vore större

än någonsin tillförene, och, enligt hvad styrelsen för Göteborgs handelsinstitut

upplyst, med anslagets nuvarande belopp tillfälle till afgiftsfri

undervisning eller nedsättning af elevafgifter äfven under innevarande

läsår icke kunnat beredas i den utsträckning, som önskvärdt varit,

hade kollegium, under åberopande i öfrigt af hvad kollegium, på sätt

ofvan nämnts, anfört i sitt utlåtande af den 20 oktober 1896, hemBih.

till Biksd. Prot. 1898. é Sami 1 Afd. 7 Häft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande JS:o 7.

stält, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd för beredande åt Göteborgs

handelsinstitut och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola,

Frans Schartaus praktiska handelsinstitut af ett till 20,000

kronor förhöjdt understöd för år 1899 att användas efter hufvudsakligen

de grunder och på de vilkor, som funnes angifna i kongl. brefvet den

28 maj 1897.

För egen del har departementschefen i ärendet anfört följande.

Frågan om fördelning mellan instituten af 1897 års anslag för

ifrågavarande ändamål hade den 22 oktober samma år inför Kongl.

Maj:t föredragits. Dervid hade rörande förhållandena under läsåret

1896- 1897 blifvit upplyst, att vid Göteborgs handelsinstitut de influtna

elevafgifterna uppgått till 26,810 kronor, under det att, derest alla

eleverna betalt fulla afgifter, dessa skulle uppgått till 36,860 kronor,

och att samtliga inkomsterna, deribland bidrag från Göteborgs stad af

3,000 kronor, utgjort 35,994 kronor 81 öre och samtliga utgifterna

utgjort 40,590 kronor 11 öre, hvadan en brist uppstått å 4,595 kronor

30 öre, samt att vid Schartaus handelsinstitut i elevafgifter influtit

12,975 kronor, hvaremot, derest alla eleverna betalt fulla afgifter, skulle

influtit 17,550 kronor, och att samtliga inkomsterna, deribland bidrag

från grosshandelssocieteten till belopp af 7,000 kronor, utgjort 20,475

kronor och samtliga utgifterna belöpt sig till 25,128 kronor 73 öre,

hvadan uppstått en brist af 4,653 kronor 73 öre. Enligt Kongl. Maj:ts

nämnda den 22 oktober 1897 fattade beslut hade af 1897 års anslag

tillagts Göteborgs handelsinstitut 10,050 kronor och Frans Schartaus

handelsinstitut 4,653 kronor 73 öre.

Till upplysning om antalet elever vid instituten samt frielever och

elever mot nedsatt afgift från och med läsåret 1893—1894, det första

för hvilket statsunderstöd utgått, har departementschefen meddelat

följande tabellariska öfversigt:

Läsår.

Elevantal

Frielever

Nedsatt afgift

betalande elever

1

vid Göte- borgs handels- I

institut.

1

vid Schartaus

praktiska

handels- institut.

vid Göte- borgs handels- institut.

vid Schartaus

praktiska

handels- institut

vid Göte- borgs handels- institut.

vid Schartaus

praktiska

handels- institut.

1893-1894 . . .

64

60

8

9

23

16

1894-1895 . . .

86

73

9

13

25

15

1895-189G . . .

109

60

8

11

25

11

"1896-1897 . . .

126

78

11

12

35

15

1897-1898 . . .

132 1

80

10

18

34

19

Summa

517

351

46

63

142

76

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

115

Af tabellen fram ginge, att af sammanlagda antalet elever under

ifrågavarande tid vid Göteborgs handelsinstitut 46 stycken eller 8,9

procent varit frielever och 142 stycken eller 27,5 procent erlagt nedsatt

afgift, äfvensom att af eleverna vid Schartaus handelsinstitut 63 stycken

eller 17,9 procent varit frielever och 76 stycken eller 21,7 procent åtnjutit

afgiftsnedsättning.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit, i synnerhet rörande

behofvet af ökadt antal frielevplatser vid Göteborgs handelsinstitut, ansåge

departementschefen numera en förhöjning af anslagen för ifrågavarande

ändamål till det af kommerskollegium föreslagna belopp böra

ega rum och tillstyrker alltså, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen

aflåta proposition af ofvan angifna innehåll med de för anslagets användande

för närvarande bestämda förutsättningar.

Med afseende å hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må för år 1899 på extra stat anvisa

ett anslag af 20,000 kronor att af Kongl. Maj:t användas

till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och

grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans

Schartaus praktiska handelsinstitut, under förutsättning,

hvad Göteborgs handelsinstitut beträffar, att Göteborgs

stadsfullmäktige och, hvad Frans Schartaus praktiska

handelsinstitut angår, att grosshandelssocieteten i Stockholm

fortfarande till instituten lemna årligt understöd

till minst samma belopp som hittills samt på de vilkor

i öfrigt, som Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma.

32:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1899 på An''J- anslag

extra stat anvisa _ främjande \.f

dels ett anslag af 15,000 kronor att af Kongl. Maj:t användas till svenska alsters

befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af svensk industri ^aandalch

och svenska näringar; dels au

dels ock ett anslag af 10,000 kronor till handelsstipendier. stipendier

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende [31 o. 32.]

erinrat, hurusom, efter det Riksdagen för hvart af åren 1888—1896 på

extra stat beviljat ett anslag af 20,000 kronor att af Kongl. Maj:t användas

till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af

svensk industri och svenska näringar, för hvartdera året 1897 och 1898

på extra stat dels för nämnda ändamål beviljats ett anslag af 15,000

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

kronor, dels ock anvisats ett anslag af 10,000 kronor till handelsstipendier.

Hvad anginge användningen af förstnämnda, för år 1897 beviljade

anslag å 15,000 kronor, hade Kongl. Maj:t den 27 november 1896 anvisat

till mejeriagenturen i Manchester 8,500 kronor och till fiskeriagentnren

i norra Tyskland 5,000 kronor. Derefter hade Kongl. Maj:t

den 22 januari 1897 beviljat Sveriges allmänna exportförening återstoden

af 1897 års anslag med 1,500 kronor, jemte 13,500 kronor från

manufakturförlagslånefonden, för upprätthållande af föreningens verksamhet

under år 1897 i den form, som i statsrådsprotokollet den 14

januari 1895 af dåvarande departementschefen närmare angifvits.

Af enahanda anslag för innevarande år hade Kongl. Maj:t den

19 november 1897 dels för uppehållande af omförmälda båda agenturer

i Manchester och i norra Tyskland anvisat samma belopp, som af

1897 års anslag dertill beviljats, eller tillhopa 13,500 kronor, dels ock

tilldelat återstoden af anslaget 1,500 kronor, jemte ett belopp af 1,000

kronor Irån manufakturförlagslånefonden, åt exportagenten Axel Lanner

för att i Egypten fortfarande verka för afsättning af alster af svensk

industri och svenska näringar samt i allmänhet för utvecklingen af

Sveriges handelsförbindelser med nämnda land.

Hvad beträffade anslaget å 10,000 kronor till handelsstipendier för

år 1897, hade Kongl. Maj:t, som genom bref den 27 november 1896

i fråga om stipendiernas utdelning och de fordringar, som å deras innehafvare

borde ställas, förordnat på sätt i departementschefens anförande

till statsrådsprotokollet den 14 januari 1897 funnes närmare omförmäldt

genom beslut den 9 april 1897, i enlighet med hvad af kommerskollegium

föreslagits, tilldelat stipendier med dels 4,000 kronor åt en person

för att i någon af Centralamerikas stater eller i Mexiko inhemta erfarenhet

om vilkoren för afsättning derstädes af svenska industrialster, dels

3,000 kronor åt en person för att i Ryssland inhemta erfarenhet om

vilkoren för afsättning derstädes af svenska landtbruksmaskiner och

redskap samt andra der säljbara svenska exportartiklar, dels ock 3,000

kronor åt en person för att i Ryssland och Sibirien inhemta erfarenhet

om vilkoren för försäljning derstädes af svenska jern- och stålvaror

samt maskiner; dock hade sistbemälde stipendiat på ansökning, som af

kommerskollegium förordats, al Kongl. Maj:t den 26 november 1897

befriats från skyldigheten att besöka Sibirien.

Angående sistnämnda anslag för innevarande år hade Kongl.

Maj:t den 28 maj 1897 förklarat, att i fråga om handelsstipendiernas

utdelning och de fordringar som å deras innehafvare borde ställas,

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7''.

117

skulle gälla hvad i Kongl. Maj:ts förut åberopade bref den 27 november

1896 förordnats i afseende å dylika stipendier för år 1897; och skulle

fördelning af samma anslag, efter det kommerskollegium enligt uppdrag

afgifvit förslag i ämnet af departementschefen framdeles underställas

Kongl. Maj:ts pröfning.

Hvad nu anginge de medel, som för ofvannämnda ändamål borde

af Riksdagen äskas för år 1899, förekomme ej särskild anledning att

nu ifrågasätta ändring i anslaget till befrämjande af afsättning i främmande

länder af alster af svensk industri och svenska näringar.

Beträffande anslaget till bandelsstipendier hade uti en till Kongl.

Maj:t ingifven skrift Sveriges kontoristförening anhållit att, då det af

Riksdagen för hvartdera af åren 1897 och 1898 anvisade anslag af

10,000 kronor till nämnda ändamål vore för ringa för att närmelsevis

motsvara det behof, som allt mera gjorde sig gällande med afseende å

handelsstipendiaters utsändande, Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen för

år 1899 äska ett anslag till handelsstipendier af 20,000 kronor att användas

under samma vilkor, som föreskrifvits beträffande anslagen till detta

ändamål för åren 1897 och 1898. Denna ansökning hade remitterats

till kommerskollegium, som med utlåtande af den 14 december 1897

öfverlemnat infordrade yttranden af handels- och sjöfartsnämnderna i

Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping samt af styrelsen för

Sveriges allmänna exportförening, hvilka samtliga, liksom ock kommerskollegium

äfvensom, i ett senare insändt, yttrande, handels- och sjöfartsnämnden

i Gefle, tillstyrkt bifall till ansökningen.

Ehuru hvad i detta ärende förekommit syntes utmärka, att det

för handelsstipendier hittills anvisade anslag blifvit väl knappt tillmätt,

hade departementschefen dock icke funnit skäl att redan nu, innan någon

erfarenhet om gagnet af dessa stipendier vunnits, ifrågasätta en förhöjning

af det belopp, hvartill anslaget så nyligen blifvit af Riksdagen

bestämdt; och hemstälde alltså departementschefen att Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen att för år 1899 anvisa enahanda belopp, som

för innevarande år blifvit af Riksdagen beviljade så väl till befrämjande

af afsättning i främmande länder af alster af svensk industri och svenska

näringar som till handelsstipendier.

I två särskilda, sinsemellan lika lydande motioner, väckta den ena

(u:o 32) i Första Kammaren af herr John Rettig och den andra (n:o 35)

i Andra Kammaren af herr O. A. Brodin, ifrågasättes deremot en förhöjning

i anslaget till handelsstipendier, i det att motionärerna hem
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ställa, att Riksdagen måtte å extra stat för år 1899 anvisa ett till 20,000

kronor förhöjdt anslag till handelsstipendier.

Motionärerna anse det af Kongl. Maj:t för ifrågavarande ändamål

äskade beloppet vara allt för litet för att kunna vara till verkligt gagn

för främjande af det beaktansvärda mål, som med anslaget afses, och

erinra i sådant afseende om det hufvudsakligaste af hvad hittills förekommit

i fråga om anslag till handelsstipendier.

Frågan om inrättande af dylika stipendier hade redan år 1888

blifvit väckt af styrelsen för Sveriges allmänna exportförening. Öfver

styrelsens framställning hade kommerskollegium afgifvit utlåtande den

9 oktober samma år, deri uttalats önskvärdheten af dylika stipendier.

Derefter hade emellertid denna fråga, som från början stälts i samband

med utredning om åtgärder för handelsundervisningens höjande fått

hvila, till dess kommerskollegium i utlåtande den 26 maj 1894 återupptagit

den i sammanhang med afgifvande af en af dåvarande kommersrådet

Th. Nordström verkstäld utredning rörande exportföreningens verksamhet.

Kommerskollegium, som i sistnämnda utlåtande betonat, att erfarenheten

från Norge och särskildt från Tyskland bekräftat rigtigheten af

hvad kollegium redan i förstnämnda utlåtande andragit i fråga om nyttan

af dessa stipendier, hade dervid meddelat, bland annat, beträffande

Norge, att der anvisats från och med budgetåret 1887—1888 till och

med 1890—1891 ett anslag af 10,000 kronor, för budgetåret 1891—1892

ett belopp »intill 20,000 kronor» och för budgetåret 1892—1893 ett

anslag af 20,000 kronor samt att den norska konstitutionskomitén förklarat

det icke vara tvifvelaktigt, att dessa stipendier redan gjort nytta

och att man derför vore berättigad att vänta, det deras betydelse skulle

tillväxa. För egen del hade kollegiet hemstält om anvisande af ett

belopp af tillsvidare 15,000 kronor årligen till understöd åt unge män,

som i främmande länder önskade inhemta vidgade insigter och erfarenhet

i handelsyrket.

I statsverkspropositionen till 1895 års riksdag hade också Kongl.

Maj:t föreslagit sådan ökning af anslaget till befrämjande af afsättning

i främmande länder af alster af svensk industri och svenska näringar,

att deraf 15,000 kronor kunde användas för handelsstipendier. Statsutskottet

hade väl funnit det önskvärdt att sådana stipendier inrättades

i vårt land^ men ansett detta kunna ske utan förhöjning af sagda anslag,

hvilket också blifvit bibehållet vid sitt förutvarande belopp af 20,000

kronor.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

119

1896 hade frågan återupptagits i en motion i Andra Kammaren

af herr Themptander, som föreslagit uppförande på sjette hufvudtiteln

å extra stat af ett anslag af 20,000 kronor till handelsstipendier.

Statsutskottet, som förmält sig fortfarande hysa den åsigt, att

handelsstipendier kunde vara till verklig nytta för utvecklingen af våra

handelsförbindelser med främmande länder, hade i sitt utlåtande öfver

berörda motion förklarat sig anse lämpligt, att ett särskildt anslag för

ändamålet uppfördes i riksstaten. Om beloppet af detta särskilda anslag

hade utskottet yttrat, att detta syntes, åtminstone till en början och

innan erfarenhet vunnits om den utsträckning, i hvilken de ifrågasatta

stipendierna komme att sökas af dertill kompetenta och lämpliga personer,

icke böra sättas högre än till 10,000 kronor. I sammanhang

härmed hade utskottet tillstyrkt en nedsättning från 20,000 till 15,000

kronor af anslaget till befrämjande af svenska alsters afsättning i utlandet.

Hela ökningen af de medel, som skulle anslås för vår exporthandels

förkofran, hade alltså inskränkt sig till 5,000 kronor.

Riksdagen hade beslutat i enlighet med utskottets hemställan; och

med sagda belopp af respektive 15,000 och 10,000 kronor hade båda

anslagen sedermera utgått.

1897 års anslag till handelsstipendier hade sökts af tretton personer,

af hvilka tre personer tilldelats stipendier. 1898 års anslag hade

sökts af tjugutvå personer, hvaribland de förutvarande stipendiaterna.

Kommerskollegium hade nu i afgifvet utlåtande till Kongl. Maj:t af den

11 januari 1898 föreslagit, att två af dessa skulle erhålla fortsättningsstipendier

å 1,750 kronor hvardera, och att derjemte stipendier af anslaget

skulle tilldelas två nya stipendiater, den ene med 3,500 och den

andre med 3,000 kronor, med verksamhet den förra i södra och den

senare i norra Afrika.

Hos Kongl. Maj:t hade, på sätt statsverkspropositionen innehölle,

Sveriges kontoristförening i oktober månad 1897 gjort framställning i

syfte att anslaget till handelsstipendier måtte förhöjas till 20,000 kronor,

dervid åberopande, att det nuvarande beloppet vore för ringa att ens

närmelsevis motsvara det behof, som allt mera gjorde sig gällande med

afseende å handelsstipendiaters utsändande. Öfver denna framställning

hade hörts kommerskollegium, som inhemtat yttranden af handels- och

sjöfartsnämnderna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Gefle och Norrköping.

Samtliga dessa nämnder hade lifligt förordat bifall till framställningen.

Vissa af nämnderna hade särskildt betonat den stora betydelsen af ändamålet

med handelsstipendier och det nu utgående beloppets otillräcklighet

för att befordra detta ändamål. Äfven exportföreningens styrelse

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

hade hörts och uttalat, under hänvisning till statsutskottets utlåtande

vid 1896 års riksdag, att, sedan det visat sig, att ett stort antal kompetente

sökande anmält sig till erhållande af dessa stipendier, och att

det nu utgående anslaget vore för ändamålet alldeles otillräckligt, tvifvel

ej längre kunde förefinnas om lämpligheten af anslagets höjande på

föreslaget sätt.

Kommerskollegium, hvars ställning såsom handelns och indxistriens

målsman naturligtvis gåfve dess yttrande i saken mycken vigt, hade

också i utlåtande af den 14 december 1897 lifligt förordat anslagets

ökning och uttalat, att enligt kollegii öfvertygelse de statsmedel, som

för ifrågavarande ändamål anvisades, äfven om beloppet vore ännu större

än det nu ifrågasatta, skulle vara väl använda. Kollegium omförmälde,

att visserligen icke ännu kunde föreligga något resultat af de redan

utsända stipendiaternas verksamhet, men framhölle, att man deremot

redan nu hade erfarenhet i det afseende, som af statsutskottet vid 1896

års riksdag åberopats såsom grund för bestämmande af beloppet af det

då till 20,000 kronor föreslagna anslaget, nemligen i afseende å den

utsträckning, hvari stipendierna komme att sökas af kompetente och

lämpliga personer, i det att antalet sökande till stipendier från anslaget

för 1898 vore icke långt ifrån dubbelt så stort som det redan ganska

betydande antalet sökande till ^stipendierna år 1897.

För sin del hade departementschefen anfört, att hvad i ärendet

förekommit syntes honom utmärka, att anslaget blifvit väl knappt tillmätt,

ehuru han icke funnit skäl redan nu föreslå en höjning af detsamma,

innan någon erfarenhet om gagnet af dessa stipendier vunnits.

Slutligen hafva motionärerna yttrat följande:

Behofvet att, för vidgande af vår exporthandel, bereda unge män

tillfälle att vinna praktisk erfarenhet i utlandet om vilkoren för afsättning

af svenska produkter, vore redan af kommerskollegium och andra

i ärendet hörda myndigheter med kraft framhållet och väl motiveradt. Det

hade också blifvit af Riksdagen erkändt genom beviljande af anslag för

ändamålet. Men äfven anslagets otillräcklighet vore till fullo erkänd af

handelns och industriens målsmän. Om man ansåge ändamålet godt, borde

det ju tydligt framstå såsom en vigtig angelägenhet att söka i så hög grad

som möjligt och så snart som möjligt vinna detta ändamål. Medgåfve emellertid

anslagets belopp, förutom fortsatt understöd åt äldre stipendiater under

åtminstone något eller några år, utsändande hvarje år af allenast en eller

två nya stipendiater, vore ju klart, att dels endast ett fåtal trakter af

verlden kunde inom en något så när begränsad framtid blifva föremål

för svenska handelsstipendiaters studium, dels att det skulle dröja mycket

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

121

länge, innan den svenska köpmanscorpsen tillfördes resultatet af den af

handelsstipendiaterna inhemtade erfarenheten, eller gagnet af den verksamhet,

de kunde på grund af denna erfarenhet komma att utöfva vare

sig genom upprättande af svenska handelshus å de större utländska

handelscentra eller i hemlandet. Det ginge emellertid icke an att på

näringslifvets område alltför betänksamt sätta sig i efterhand. Det gälde

här snabb handling, och vi finge icke förbise något medel till förekommande

af att vi genom brist på företagsamhet skulle öfverflyglas i den

aldrig hvilande täflingskampen mellan exportländerna, särskildt den nu

pågående striden om de transmarina afsättningsfälten.

Att först inhemta erfarenhet om gagnet af de utsända stipendiaternas

verksamhet skulle i nämnda afseenden medföra ett säkerligen

ganska vådligt uppskof, då denna erfarenhet svårligen kunde påvisas

förr än efter flera år. Yi kunde ju i afseende å gagnet af handelsstipendier

med lugn lita till erfarenheten från Norge och andra länder,

och vore derför lyckligtvis i den ställning, att vi icke behöfva vänta

med anslagets ökning för att veta, att detta skulle göra gagn, naturligtvis

under förutsättning att dugliga stipendiater utsåges, och i det afseendet

torde vi kunna med full tillit lemna saken åt kommerskollegium

och Kongl. Maj:t.

Motionärerna vore visserligen liksom kommerskollegium af den

åsigt, att äfven ett större belopp än det af kontoristföreningen ifrågasatta

eller 20,000 kronor skulle visa sig vara väl användt, men ville

dock icke hemställa, att anslaget för närvarande ökades till högre belopp

än det sagda.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot Kongl. Maj:ts förslag i

fråga om anslag till befrämjande af afsättning i främmande länder af

alster af svensk industri och svenska näringar, har beträffande de gjorda

framställningarna om anslag till handelsstipendier ansett sig med afseende

å hvad af motionärerna blifvit anfördt, böra biträda deras förslag

om beviljande af dylikt anslag till belopp af 20,000 kronor, och

får alltså utskottet hemställa,

att Riksdagen må för år 1899 på extra stat

anvisa

a) ett anslag af 15,000 kronor att af Kongl.

Maj:t användas till befrämjande af afsättning i främmande

länder af alster af svensk industri och svenska

näringar;

b) ett anslag af 20,000 kronor till handelsstipendier.

Bill. till Biksd. Prot. 1S98. 4 Samt. 1 Afd. 7 Häft. 1()

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

Ang anslag

till bergsskolorna

i

Filip stad och

Falun.

[33.]

33:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att, under vilkor att bergssicolorna i Filipstad och

Falun med dertill hörande skolor för bergsarbetare

komma att jemväl under år 1899 fortsätta sin verksamhet

i enahanda omfång och utsträckning som hittills

och underkasta sig den inspektion, Kongl. Maj:t

finner skäligt bestämma, Riksdagen må, i likhet med

hvad förut under en följd af år egt rum, på extra stat

för år 1899 anvisa ett belopp af 14,000 kronor att

till brukssocietetens fullmägtige i jernkontoret utbetalas.

Fiskerinäringens understöd.

Ang. bidrag 34:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att å extra stat för

t%1}örRldödanZ år 1899 anvisa ett anslag af 5,000 kronor att enligt de närmare beaf

sjeiar. stämmelser Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela, användas såsom

[34.] bidrag till belöningar för dödande af sjeiar.

Uti den af Kongl. Maj:t till 1897 års Riksdag aflåtna proposition

angående statsverkets tillstånd och behof gjorde Kongl. Maj:t framställning

om höjning från 35,000 kronor till 42,000 kronor af det under

anslagstiteln »fiskerinäringens understöd» uppförda ordinarie anslag.

Då detta ärende den 14 januari 1897 föredrogs inför Kongl. Maj:t,

anförde departementchefen — enligt hvad han erinrat till statsrådsprotokollet

i förevarande ärende — såsom ett af skälen, hvarför en höjning

af nämnda anslag syntes honom behöflig, att, i betraktande af den

skada, .som, efter hvad från skilda delar af landet vitsordats, genom

sjelarne tillfogades fisket, särskildt i Östersjön, önskvärdt vore, om af

anslaget till fiskerinäringens understöd något belopp kunde afses att

användas såsom bidrag till belöningar för dödande af dylika skadedjur.

Till stöd för den af departementschefen sålunda uttalade åsigt hade

han att åberopa särskilda framställningar om anslag af statsmedel såsom

bidrag till dylika belöningar, hvilka blifvit hos Kongl. Maj:t gjorda af

dels landtbruksstyrelsen och dels Gotlands läns landsting.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

123

För innehållet af dessa framställningar hade departementschefen

uti sitt anförande till statsrådsprotokollet nyssnämnda dag lemnat redogörelse;

och erinrade departementschefen nu, under åberopande i öfrigt

af nämnda redogörelse, allenast derom att, enligt det af landtbruksstyrelsen

då framstälda och af departementschefen i hufvudsak biträdda

förslag i ämnet, staten i förevarande fall icke skulle bidraga med högre

belopp än som motsvarade hvad hushållningssällskap eller landsting,

hvart för sig eller i förening, utbetalat såsom belöningar för inom området

dödade sjelar, dock ej i någon händelse utöfver en beräkning,

motsvarande 3 kronor för hvarje dödad sjel, äfvensom att landtbruksstyrelsen

beräknat, att beloppet af de medel, som under sådan förutsättning

borde af staten för ändamålet anvisas, icke, åtminstone under den

närmaste framtiden, skulle behöfva bestämmas till mera än 5,000 kronor

om året.

Den af Kongl. Maj:t, på sätt nyss nämnts, hos Riksdagen äskade

anslagsförhöjning hade väl icke blifvit af Riksdagen i vidsträcktare mån

bifallen, än att Riksdagen med anledning af medgifven ökning af förste

fiskeriassistentens lön höjt anslaget till fiskerinäringens understöd med

1,000 kronor, men hade Riksdagen tillika beslutit att å extra stat för

år 1898 anvisa ett anslag af 5,000 kronor att, enligt de närmare bestämmelser

Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela, användas såsom

bidrag till belöningar för dödande af sjelar, under vilkor att statsbidraget

icke finge utgå med högre belopp, än som motsvarade hvad vederbörande

hushållningssällskap eller landsting, hvart för sig eller i förening, utbetalat

såsom belöningar för inom området dödade sjelar, och ej i någon

händelse med mer än tre kronor för hvarje dödad sjel.

Då Riksdagen uti skrifvelse den 13 maj 1897 angående regleringen

af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel anmält sitt berörda

beslut, hade Riksdagen derjemte framhållit, att enligt Riksdagens mening

egentligen det under sjunde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till

belöningar för rofdjurs dödande borde tagas i anspråk till bestridande

af statsverkets utgifter för nu ifrågavarande ändamål, men att, då härför

måste förutsättas en ändring i 20 § af jagtstadgan samt förslag i detta

syfte då icke förelåge, Riksdagen, på det icke af brist på medel en för

fiskeribefolkningen i vidsträckta delar af vårt land gagnelig åtgärd måtte

undanskjutas, ansett sig böra bevilja omförmälda extra anslag.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t den 28 maj 1897 af Riksdagens

nyssnämnda skrifvelse hade Kongl. Maj:t, dels uti kungörelse

angående vilkoren för erhållande af bidrag från det af Riksdagen för

år 1898 anvisade anslag till belöningar för dödande af sjelar förordnat :

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att ansökning om erhållande af understöd från berörda anslag

skulle, till Kongl. Maj:t stäld, ingifvas till landtbruksstyrelsen före den

15 oktober 1897,

att vid ansökningen skulle fogas bevis, att af vederbörande hushållningssällskap

eller landsting, hvart för sig eller i förening, för år

1898 anslagits såsom belöningar för inom området under samma år

dödade sjelar minst lika stort belopp som det sökta statsunderstödet, samt

att det skulle åligga landtbruksstyrelsen att före den 1 december

1897 till Kongl. Maj:t för pröfning insända de inkomna ansökningshandlingarna

jemte eget utlåtande;

dels ock uppdragit åt chefen för finansdepartementet att taga under

öfvervägande, huruvida 20 § i förnyade kongl. jagtstadgan den 21

oktober 1864 borde i det af Riksdagen antydda syfte ändras.

Slutligen har departementschefen erinrat, att Kongl. Maj:t, vid

pröfning den 26 sistlidne november af från tillhopa sju hushållningssällskap

och landsting till landtbruksstyrelsen inkomna ansökningar om

bidrag från 1898 års anslag till belöningar för dödande af sjelar, beviljat

dylika bidrag med sammanlagdt 3,100 kronor.

Uti skrifvelse den 30 oktober 1897 hade nu landtbruksstyrelsen,

då det icke syntes vara med god omtanke förenligt att redan efter första

året afbryta den verksamhet för sjelars utrotande, som visat sig vara

af behofvet påkallad och redan nu af vederbörande inom orterna omfattats

med ganska stort intresse, hemstält, att Kongl. Maj:t för möjliggörande

af samma verksamhets fortsättande jemväl under år 1899 måtte

af Riksdagen äska ett anslag för nämnda år af 5,000 kronor att, enligt

de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela, användas

såsom bidrag till belöningar för dödande af sjelar, under enahanda

vilkor som blifvit för 1898 års anslag bestämda.

Uti hvad landtbruksstyrelsen till stöd för denna framställning

yttrat instämde departementschefen; och då, enligt hvad chefen för

finansdepartementet upplyst, frågan om ändring af 20 § i jagtstadgan

ännu vore under utredning, ansåge departementschefen, på det att för

ifrågavarande ändamål erforderliga statsmedel måtte med säkerhet finnas

äfven för år 1899 tillgängliga, ett särskildt anslag böra för ändamålet

af Riksdagen äskas äfven för nämnda år.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må å extra stat för år 1899 anvisa

ett anslag af 5,000 kronor att, enligt de närmare

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

125

bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna godt meddela,

användas såsom bidrag till belöningar för dödande af

sjelar, under vilkor att statsbidraget icke må utgå med

högre belopp, än som motsvarar hvad vederbörande

hushållningssällskap eller landsting, hvart för sig eller

i förening, utbetalat såsom belöningar för inom området

dödade sjelar, och ej i någon händelse med mer

än tre kronor för hvarje dödad sjel.

Anordnande af fabriksinspektion.

35:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts härom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för anordnande af fabriksinspektion,

på extra stat för år 1899 anvisa: till aflöning

åt fem inspektörer 25,000 kronor med 5,000

kronor till hvar, för år räknadt, till bestridande af

kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter 3,000

kronor samt till Kongl. Majrts förfogande för godtgörelse

åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000 kronor,

eller tillhopa 30,000 kronor.

Förekommande och hämmande af tuberkeisjukdomar hos nötkreaturen.

36:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för

år 1899 till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 50,000 kronor,

att användas till förekommande och hämmande af tuberkeisjukdomar hos

nötkreaturen.

Med anledning af en utaf Kongl. Maj:t till 1897 års Riksdag aflåten

proposition, anvisade Riksdagen på extra stat för år 1898 ett anslag

af 50,000 kronor att användas till förekommande och hämmande

af tuberkeisjukdomar hos nötkreaturen.

Med erinran härom, omförm äler chefen för civildepartementet vidare

till statsrådsprotokollet, hurusom Kongl. Maj:t den 15 Oktober

1897, efter att hafva hört landtbruksstyrelsen och statskontoret, fattat

beslut angående användandet af det sålunda beviljade anslaget äfvensom

Ang. anslag

till anordnande

af fabriksinspektion.

[35.]

Ang. anslag

till förekommande

och

hämmande af

tube7''kelsjukdomar

hos

nötkreaturen.

[36.]

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

angående de åtgärder i öfrigt, som funnits nödiga till förekommande och

hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.

Sålunda hade föreskrifvits,

att af det anvisade anslaget ett belopp af högst 20,000 kronor

finge användas till belöningar för bemödanden till förekommande och

hämmande af tuberkulos hos nötkreatur,

och att ladugårdsegare, som önskade komma i åtnjutande af dylik

belöning, skulle före utgången af år 1898 till landtbruksstyrelsen ingifva

till Kongl. Maj:t stäld ansökning derom, hvilken ansökning skulle

vara åtföljd af dels utaf legitimerad veterinär utfärdadt bevis, att kreatursbesättningen

blifvit under år 1897 eller tidigare af honom med tuberkulin

undersökt, jemte uppgift, angående kreatursbesättningens helsotillstånd

vid undersökningstillfället med afseende å tuberkelsjukdomen,

dels likaledes af legitimerad veterinär afgifvet intyg, att samma kreatursbesättning

blifvit minst ett år efter berörda undersökning å nyo pröfvad

med tuberkulin, jemte yttrande angående resultatet af sistnämnda pröfning,

de åtgärder, som blifvit af ladugårdsegaren för utrotande af tuberkelsjukdomen

under mellantiden vidtagna, samt lämpligheten af och

kostnaden för desamma, dels ock af vederbörande hushållningssällskap

genom dess förvaltningsutskott afgifvet yttrande öfver ansökningen;

hvarjemte landtbruksstyrelsen fått sig ålagdt att före den 15 februari

1899 till Kongl. Maj:t för pröfning insända de inkomna ansökningshandlingarna

tillika med af styrelsen deröfver afgifvet yttrande.

Härom hade kungörelse blifvit utfärdad.

Likaledes hade kungörelser utfärdats dels angående ersättning

till legitimerad veterinär, som på reqvisition af ladugårdsinnehafvare

verkstält undersökning med tuberkulin af ladugårdsbesättning, dels angående

åtgärder mot tuberkulos i jufret hos nötkreatur.

Vidare hade Kongl. Maj:t funnit godt:

dels ställa till direktionens för veterinärinstitutet förfogande ett

belopp af 5,800 kronor att under år 1897 och innevarande år användas

för tillverkande af tuberkulin vid institutet, inköp af derför erforderlig

termostat, arfvode åt ledaren af tillverkningen samt anställande af ett

laboratoriebiträde;

dels föreskrifva, att landtbruksstyrelsen hade att på reqvisition

kostnadsfritt tillhandahålla tuberkulin åt djuregare och legitimerade veterinärer

;

dels uppdraga åt landtbruksstyrelsen att öfvervaka och leda försöken

med tuberkulin och deraf betingade åtgärder inom ladugårdarne

äfvensom vidtaga öfriga dermed sammanhängande åtgärder;

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

127

dels föreskrifva, att intill den 1 januari 1899 en särskildt förordnad

legitimerad veterinär skulle såsom ledamot hos landtbruksstyrelsen handlägga

och föredraga ifrågavarande ärenden mot ett arfvode af 4,000

kronor för år räknadt;

dels ställa till landtbruksstyrelsens förfogande ett belopp af 300

kronor att användas till anställande af en vaktbetjent till biträde åt

föredraganden af tuberkulinärenden;

dels ock ställa till medicinalstyrelsens och landtbruksstyrelsens förfogande

ett belopp af 1,500 kronor, deraf 1,300 kronor skulle användas

till två pris för och tryckning af en täflingsskrift om faran af tuberkelsjukdomen

hos husdjuren, särskildt nötkreaturen, angelägenheten af dess

motarbetande och lämpligaste sättet derför, och 200 kronor till tryckning

och spridning af ett upprop angående åtgärder mot tuberkelsjukdomen.

I fråga om det anslag, som för år 1899 kunde vara erforderligt,

hade landtbruksstyrelsen, till följd af Kongl. Maj:ts befallning, den 11

december 1897 afgifvit yttrande. Häri hade landtbruksstyrelsen framhållit,

att det torde vara sjelf klart, att det vigtiga mål, som vore afsedt

att vinnas genom de af Riksdagen anvisade medel, icke kunde uppnås

under ett år, utan att härtill erfordrades oaflåtliga bemödanden från såväl

det allmännas sida som de enskildes under en längre tid. Då någon

erfarenhet, i hvad mån de af Riksdagen anvisade medlen kunde anses

tillräckliga, eller om några särskilda vilkor eller bestämmelser borde vid

medlens anvisande föreskrifvas, ännu icke förelåge, hade landtbruksstyrelsen

förklarat sig sakna anledning att hemställa, att statsmedel för

år 1899 skulle utverkas till annat belopp eller under andra vilkor, än

som skett för år 1898. Visserligen hade medicinalstyrelsen och landtbruksstyrelsen

i deras gemensamma yttrande till chefen för civildepartementet

den 3 mars 1897 i fråga om åtgärder till motarbetande af tuberkulos

bland husdjuren såsom sin åsigt uttalat, att tuberkulin icke

skulle få på statens bekostnad utlemnas åt allmänheten, en uppfattning,

som landtbruksstyrelsen fortfarande hyste och funne till rigtigheten ytterligare

bestyrkt af innehållet i en af svenska veterinärläkareföreningen

afgifven, vid landtbruksstyrelsens yttrande fogad skrift; men då en motsatt

uppfattning inom riksdagen gjort sig gällande och landtbruksstyrelsen

icke hade att åberopa andra skäl för sin åsigt än de af medicinalstyrelsen

och landtbruksstyrelsen i deras förberörda yttrande anförda,

hade landtbruksstyrelsen icke tilltrott sig att lör närvarande göra

någon hemställan i syfte att förekomma, att, med anlitande af de nu

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

afsedda medlen, tuberkulin finge utlemnas till andra än examinerade

veterinärer.

Landtbruksstyrelsen både således föreslagit äskande hos Riksdagen

af ett anslag på extra stat för år 1899 till belopp af 50,000 kronor.

Vidare har departementschefen anfört, hurusom i händelse af bifall

till det af honom förut framstälda förslaget om anställande af en

föredragande af veterinärärenden i landtbruksstyrelsen det visserligen

icke vidare skulle ifrågakomma att från nu ifrågavarande anslag anvisa

medel till aflönande af en adjungerad ledamot af nämnda styrelse och

ett vaktbetjentbiträde åt denne; men då denna besparing å anslaget vore

väl behöflig för de öfriga ändamål, som skulle med anslaget tillgodoses,

kunde enligt departementschefens åsigt någon minskning i anslaget på

anförda grund icke ifrågasättas, utan hemstälde departementschefen, att

Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition af ofvan angifna

innehåll.

Ehuruväl det kommit till utskottets kännedom, att bland de sakkunnige

olika åsigter gjort sig gällande angående tuberkulinets egenskaper

och tillförlitligheten af de dermed anstälda undersökningarna,

har likväl utskottet, som ansett, att dessa undersökningar med hänsyn

till det med dem afsedda vigtiga ändamålet böra fortsättas åtminstone

ännu någon tid, icke tilltrott sig böra motsätta sig det ifrågavarande

anslagets beviljande.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må på extra stat för år 1899 till

Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 50,000

kronor, att användas till förekommande och hämmande

af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

Ang. ersättning

för af

statskontoret

gjorda förskott.

[37.]

37:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att, enligt hvad statskontoret

anmält, nämnda embetsverk förskjutit följande belopp, hvilka

borde anmälas till ersättande af Riksdagen under sjette hufvudtiteln,

nemligen:

ersättning till Blekinge läns ränteri för derifrån till förre länsmannen

H. Bolling, såsom innehafvare af bostället n:o 1 Möllekulla,

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutslwttefs Utlåtande N:o 7.

129

förskjuten räntegodtgörelse för tiden från den 14 mars 1895 till och med

den 13 mars 1896 för från bostället exproprierad jord kronor 45: 28

godtgörelse för från Elfsborgs läns ränteri till

innehafvaren af länsmansbostället Rennelanda Stommen

utbetald ersättning för mark, som för en väg
anläggning

tagits i anspråk från bostället..................... „ 10: —

godtgörelse för afkomst af boställen, som, enligt

kongl. brefvet den 31 maj 1878, innehafvare af länsmanstjenster,

hvarmed boställen varit förenade, egt

undfå i anledning deraf, att foreträdarne åtnjutit far
-

dagsår ...................................................................................

aflöningsfyllnad med anledning af ett länsmans
boställes

indragning...........................................................

till kommerskollegium, enligt kongl. brefvet den

17 juni 1893, utanordnade medel för godtgörande af

vissa utgifter och kostnader för svenskt sjöfolk m. m.

ersättning, på grund af kongl. brefvet den 5 juni

1896, till Göteborgs och Bohus läns ränteri för derifrån

utbetalda kostnader för uppförande af ett likoch

obduktionshus vid Känsö karantänsinrättning

samt anordnande derstädes af ett bakteriologiskt

laboratorium och anskaffande af en desinfektionsugn

godtgörelse, enligt kongl. brefvet den 30 april

1897, till lotsstyrelsen för förskjutna kostnader för

vidtagna åtgärder i afseende å observationsanstalterna

för kolera...................................................................

till norska regeringens departement för det

inre, på grund af kongl. brefvet den 11 juni 1897,

utanordnade medel såsom godtgörelse för den på

Sverige belöpande andel af de utgifter, som för den

år 1896 verkstälda upprödjningen af viss del af

riksgränsen mellan de förenade rikena blifvit från

3,631: 46

42: 50

47,300: —

3,590: 83

228: 70

norsk sida bestridda ...............................,.....................

till öfverdirektören och chefen för statistiska

centralbyrån, på grund af kongl. brefvet den 7 februari

1896, utanordnade medel till bestridande af kostnader

för utarbetande inom nämnda byrå af en statistisk

utredning rörande den kommunala rösträtten..............

8,493: 12

4,505: 40

Transport kronor 67,847: 2 9

Bih. Ull micsd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 7 Håft.

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Transport kronor 67,847: 2 9

till justitiekansleren J. E. Elliot och häradshöfdingen

T. F. Rosenqvist, på grund af kongl. brefvet

den 16 september 1897, utbetald ersättning för fullgörandet

af den af Riksdagen begärda utredning

angående Nya Trollhätte kanalbolags rättsförhållande

till kronan.................................................................................

resekostnads- och traktamentsersättning till ordföranden

och ledamöterna i den af Kongl. Maj:t den

6 november 1896 tillsatta komité för afgifvande af

yttrande och förslag angående begränsning af den

kommunala rösträtten på landet samt till bestridande

af åtskilliga af komiténs verksamhet föranledda utgifter

.........................................................................................

arfvoden till ordföranden och ledamöterna äfvensom

sekreterarebiträdena i den af Kongl. Maj:t den

7 juni 1895 tillsatta komité för utarbetande af för
slag

till lagstiftning rörande in- och utländska försäkringsanstalters

verksamhet samt till bestridande

af åtskilliga med komiténs verksamhet förenade

utgifter......................................................................................

Summa kronor 87,535: 2 4

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till

jemnt tal af kronor och för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,

har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, till betäckande af ofvan

omförmälda, af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, anvisa ett

anslag af 87,600 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

2,350: —

5,436: 7 1

11,901: 24

Ang. framställning

om

anslag för utgifvande

af en

statistisk

handbok.

[38.]

Diverse anslag.

38:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 122) har

herr Ernst Carlson föreslagit, att Riksdagen måtte för utgifvande under

sakkunnig ledning af en på svenska, engelska och franska språken

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Ultåtande N:o 7.

131

affattad statistisk handbok öfver Sverige, dess näringar och samhällsförhållanden,

under riksstatens sjette hufvudtitel anvisa ett extra anslag

af 30,000 kronor att utgå med hälften, eller 15,000 kronor, under hvardera

af åren 1899 och 1900.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

Vid allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm sistlidet

år hade på ett i ögonen fallande sätt framträdt den storartade utveckling,

Sveriges andliga och materiella kultur på de senaste årtiondena

uppnått. Redan detta innebure en maning att i en öfversigt söka

samla de resultat, som under en lång och lyckosam fredstid vunnits

och som utgjorde ett hedrande vittnesbörd om vårt folks framsteg i

olika rigtningar.

Väl hade ryktet härom genom tidningspressen och ej minst genom

den i hufvudstaden under utställningstiden hållna journalistkongressen

spridts till olika delar af verlden. Men för att en korrekt och i möjligaste

mån mångsidig uppfattning af det nutida Sveriges näringar och

kulturförhållanden skulle göra sig fullt gällande och kännedomen härom

blifva lätt tillgänglig för en hvar, som behöfde den, vore af vigt, att

ifrågavarande förhållanden gjordes till föremål för en öfverskådlig, under

fackmessig ledning utförd statistisk framställning.

En sådan statistisk handbok af lämpligt omfång, som här afsåges,

hade vårt land hittills saknat, medan åtskilliga andra länder skaffat sig

en dylik och deraf dragit gagn. Visserligen egde vi i det stora verket

»Bidrag till Sveriges officiella statistik» ett flertal med omsorg utarbetade

årsredogörelser för olika institutioners och näringsgrenars tillstånd.

Men dels vore dessa redogörelser för den, som ville hafva kort och klart

besked i olika frågor, allt för vidlyftiga, kostsamma och svåråtkomliga;

dels innehölle de, trots sin vidlyftighet, långt ifrån alla de för det praktiska

lifvets behof mest oundgängliga uppgifterna. Öfversigter af liknande

art med den här åsyftade hade utarbetats till flera verldsexpositioner,

särskildt till Parisutställningen 1878 och Chicagoutställningen 1893;

men dessa öfversigter hade, ehuru förtjenstfulla i sitt slag, måst åstadkommas

i hast och utan tillräckliga medel. De hade dessutom, såsom afsedda

för de nämnda tillfällena, endast gjorts tillgängliga på främmande

språk och sålunda icke kunnat utöfva det inflytande på den

allmänna uppfattningen, som vederbort.

Gåfves nu från statens sida understöd till utarbetande under sakkunnig

ledning af en lagom vidlyftig statistisk handbok öfver våra

närings- och samhällsförhållanden, läge i öppen dag af hvilken stor

nytta en dylik publikation måste blifva ej blott här hemma, utan, om

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

den öfversattes till ett par af de vigtigaste kulturspråken, äfven i utlandet.

Hvar och en, som på ett eller annat sätt deltoge i det offentliga

lifvet eller som för sina affärer behöfde upplysning om ett eller annat

i ifrågavarande afseenden, skulle i denna publikation finna en pålitlig

vägledning. Genom våra konsuler å utrikes orter kunde en dylik framställning,

öfversatt på engelska eller franska, tillhandahållas utländska

affärsmän och tidningsmän, som önska vinna kännedom om svenska

förhållanden, men nu saknade en tillförlitlig och tidsenlig källa derför.

Kändt vore nemligen, huru uppgifterna om Sverige i utländska handböcker

i allmänhet vore ganska torftiga och ofta vilseledande. Icke minst skulle

af en publikation, sådan som den här ifrågasatta, kunna dragas vigtiga

kommersiella fördelar, om den förelåge färdig till den stora verldsutställningen

i Paris 1900 och der till lämpliga personer utdelades.

Den sålunda ifrågasatta statistiska handboken öfver Sverige borde

i svensk upplaga göras mera omfattande än de ofvan nämnda, till föregående

expositioner utarbetade öfversigterna, eller omkring 40 ark i

omfång. Den borde för att blifva fullt tillförlitlig utgifvas under officiel

kontroll, så att ledningen af arbetet uppdroges åt kongl. statistiska

centralbyrån eller åt kommerskollegii statistiska afdelning; hvilkendera

som skulle få uppdraget, kunde lämpligen öfverlåtas åt regeringen att

afgöra. Arbetet borde vidare, såsom nämndt, delvis i en något mer

sammanträngd form göras tillgängligt på engelska och franska språken,

på engelska såsom det för våra förhållanden vigtigaste handelsspråket,

på franska särskildt med hänsyn till den förestående verldsutställningen

i Paris.

Hvad det afsedda arbetets närmare beskaffenhet vidkomme, torde

denna bäst antydas genom följande kortfattade utkast till plan för

innehållet:

1. Inledning: en topografisk, administrativ, konstitutionel och

ekonomisk öfverblick; befolkningsförhållanden.

2. Den materiella kulturen: jordbruk"och boskapsafvel, skogsbruk,

bergsbruk, fiske, fabriksväsende, handel och sjöfart; sam
färdsmedel.

3. Den andliga kulturen: kyrka, lägre och högre undervisnings
anstalter,

vetenskap och konst.

De olika afdelningarna af handboken borde inledas med en kort

återblick på den ifrågavarande kultur- eller näringsgrenens utveckling,

men väsentligen framställa dess nuvarande ståndpunkt med angifvande

af de ledande krafterna på området samt i fråga om näringsgrenarna,

de förnämsta produktionsorterna och producenterna in om hvarje bransch.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

133

Arbetet borde ock, der så funnes lämpligt, förses med belysande öfversigtskartor

och statistiska diagram, samt ett fullständigt sakregister, så att hvar

och en beqvämt kunde finna hvad han sökte. Det helas utstyrsel borde

vara solid och tilltalande utan att derför behöfva göras öfverdrifvet dyrbar.

Kostnaden för åstadkommande af ett dylikt arbete måste naturligen

blifva rätt betydlig. Deremot kunde endast af den svenska upplagan,

hvars pris dock borde sättas så billigt som möjligt, påräknas någon inkomst

genom försäljning. Den utländska upplagan borde nemligen helt

och hållet vara afsedd till gratisutdelning vid lämpliga tillfällen för att

sprida kännedom om Sveriges produktionsförmåga och öfriga förhållanden.

Dessutom torde något kunna inflyta, om arbetet försåges med en

betald annonsbilaga.

Motionären har derefter uppgjort en på nämnda förutsättningar

grundad kostnadsberäkning, slutande å ett belopp af 30,000 kronor, och

slutligen förklarat sig anse uppenbart, att ett arbete af denna art, med

så dryg utgifningskostnad och så ringa rentabilitet, endast kunde åstadkommas

genom statsunderstöd. Staten förfogade också i ofvannämnda embetsverk

öfver organer, lämpliga att öfvertaga ledningen af arbetets

utförande, hvilket naturligen måste fördelas på flera händer. Väl kunde

den för ändamålet erforderliga utgiftsposten af 30,000 kronor synas

betydlig. Men så vore äfven de fördelar, som derigenom skulle tillflyta

vår fosterländska odling och ej minst vårt näringslif, rätt beaktansvärda,

och i eu tid af rikligt flödande statsinkomster torde det vara berättigadt

att söka vidtaga sådana åtgärder, som under andra förhållanden

måhända ej kunde ifrågasättas.

Utgiften kunde utan olägenhet fördelas på två år, endast den vid

innevarande års riksdag beslötes. Men detta vore af nöden, för så vidt

eljest ett af deri ifrågasatta publikationens ändamål, nemligen att vid

den stundande Parisutställningen föreligga färdig och der i sin mån bidraga

att främja våra afsättningsförhållanden, skulle kunna uppnås.

Utskottet delar visserligen motionärens åsigt, att en statistisk

handbok af den omfattning, som i motionen afsetts, skulle kunna medföra

nytta genom att till vidsträckta kretsar i synnerhet utom landet

sprida kännedom om vår nations utveckling i andligt och materielt

afseende. Utskottet är dock icke öfvertygadt vare sig om lämpligheten

af det sätt, hvarpå motionären tänkt sig det föreslagna arbetet skola

utföras, eller derom, att gagnet af den ifrågasatta publikationen skulle

uppväga den kostnad, som genom ett bifall till motionen skulle

ådragas statsverket. Härvid har utskottet, med afseende derå att motio
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

nären särskildt framhållit de fördelar, som genom ifrågavarande handbok

skulle kunna beredas Sverige vid verldsutställningen i Paris år

1900, tillika velat erinra, att 1897 års Riksdag redan till Kongl. Maj:ts

förfogande stält ett belopp af 200,000 kronor att användas till bestridande

af kostnaden för Sveriges deltagande i nämnda utställning samt

till understöd åt teknici och arbetare för att besöka densamma. Skulle

nu de antydda fördelarne af den statistiska publikationens spridning

vid nämnda tillfälle befinnas uppväga dermed förknippade kostnader,

lärer den komité, som tillsatts för ordnande af Sveriges angelägenheter

vid utställningen, icke underlåta att för ändamålet anvisa erforderliga

medel, utan att statsverket beböfver i detta afseende ytterligare betungas.

Dessutom torde kunna antagas, att de enskilda utställarne,

en hvar i sin mån, komma att till allmänhetens upplysning vidtaga de

åtgärder, som bäst äro lämpade för att tillgodose industriidkarnes intressen

inom de särskilda näringsgrenarne.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att herr Carlsons förevarande motion ej må till

någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Äng. ifr&9“:u 39:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 151) bar

menskal<främ-herr A. Norrman hemstält, att Riksdagen ville besluta att lemna svenska

ungsbyrån, främlingsbyrån ett årligt understöd af statsmedel, förslagsvis ett tusen

[39.] kronor, under vilkor att den lemnade fri undervisning i språk åt

resestipendiater.

I förevarande motion, till hvars innehåll i öfrigt utskottet tillåter

sig hänvisa, har motionären i fråga om nämnda byrås verksamhet meddelat,

att densamma förmedlade undervisning och öfversättning i 20

språk och vore i synnerhet gagnande för vårt land genom att tjena

dels svenskar, som företoge resor i utlandet, och dels utländingar, som

komme till Sverige, medelst råd och upplysniDgar om våra och utländska

förhållanden: språk, kultur, institutioner etc., genom praktisk undervisning

i språk samt genom att förmedla bekantskap mellan kolleger

och fackmän, resesällskap, privatbostäder m. m. äfvensom genom att

betjena de svenska embetsverken och de utländska sändebuden med

korrekta öfversättningar etc.

Ehuru det må medgifvas, att ett allmännare intresse kan fordra,

att billig undervisning i praktiskt syfte uti de lefvande språkens behandling

meddelas, så anser dock utskottet, att tillräckliga tillfällen

s. 135 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

135

till sådan undervisning erbjuda sig utan att härför erfordras något

åtgörande från statens sida. Under sådana förhållanden och då i öfrigt

ej tillräckliga skäl synas vara anförda, hvarför staten i detta fall borde

understödja ett företag, som måste anses vara af enskild natur, hemställer

utskottet,

att herr Norrmans förevarande motion ej må af

Riksdagen bifallas.

öfver Kongl Maj:ts under sjette hufvudtiteln gjorda förslag om

anvisande af medel ''dels till utförande af nya byggnader och anläggningar

vid statens jernvägstrafik, dels för utläggning af ytterligare ett

jernvägsspår mellan Arlöfs och Lunds stationer m. m., och dels till

anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar

har utskottet i sitt utlåtande n:o 20 afgifvit yttrande.

Beträffande Kongl. Maj:ts äfven under sjette hufvudtiteln framstälda

förslag om anvisande af medel till vägars anläggning och förbättring,

till bro- och hamnbyggnader m. m., till frostminskningsföretag,

till fortsättning af stambanorna mellan Boden och Ytter-Morjärv

samt mellan Krylbo och Örebro, för upprensning af en segelränna genom

Kalmar sund, till ombyggnad och förbättring af Väddö kanal

äfvensom för upprensning af inomskärsfarled mellan Marstrand och

Lysekil samt mellan Hunnebostrand och Fjellbacka kommer utskottet

att framdeles under riksdagens lopp afgifva utlåtande.

Stockholm den 18 februari 1898.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Reservationer:

vid punkt l:o (ang. inrättande af ytterligare en landskanslist- och

landskontoristtjenst vid länsstyrelsen i Jemtland)

af herrar P. Pehrson, H. Andersson, P. Ersson, S. G. von Friesen,

C. Persson, 0. Erickson, K. A. Kihlberg, F. 0. Larsson, I. Månsson,

J. A. Sjö, S. 0. Nyländer och P. Norberg, hvilka ansett att utskottets

yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Om äfven de uppgifter, som till statsrådsprotokollet lemnats angående

antalet af de vid länsstyrelsen i Jemtlands län handlagda mål

och ärenden, synas utvisa en fortgående ökning af det arbete, som åligger

länsstyrelsen, tror utskottet likväl icke, att dessa uppgifter bör tillmätas

någon afgörande betydelse för bedömande af frågan om de nuvarande

ordinarie arbetskrafternas tillräcklighet, i hvilket hänseende bättre

ledning vinnes af en jemförelse med arbetskrafterna vid öfriga länsstyrelser.

Utskottet har sålunda inhemtat, attKongl. Maj:t vid fördelning

för innevarande år af den del utaf det i punkt 2:o här nedan omförmälda

reservationsanslaget till arfvoden åt extra länsnotarier m. m., som

finge användas till godtgörelse åt extra biträden, anvisat högre belopp,

än länsstyrelsen i Jemtlands län tilldelade 4,600 kronor, åt länsstyrelserna

i följande sju län, nemligen: Östergötlands, Kalmar, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Skaraborgs och Vesternorrlands län.

Detta förhållande synes utvisa, att Je.mtlands län icke är sämre lottadt

än flera andra län i afseende å nödvändigheten att vara hänvisadt till

extra ordinarie arbetskrafters anlitande. Dertill kommer, att folkmängden

i Jemtlands län enligt senaste officiella uppgifter understiger folkmängden

i hvarje af rikets öfriga län med undantag af Gotlands, hvilken

omständighet synes utskottet vara af största betydelse vid bedömande

af den länsstyrelsen åliggande arbetsbördans storlek.

Då utskottet sålunda ej är öfvertygadt om att ersättandet af de

extra ordinarie arbetskrafterna vid ifrågavarande länsstyrelse med nya

ordinarie tjenstemän är af behofvet påkalladt, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas» —

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

137

läraude, vid bifall härtill samt till hvad utskottet i punkterna 2:o

och 3:o föreslagit, böra i slutet af sistnämnda punkt införas följande:

»I händelse af bifall härtill samt till hvad i föregående två punkter

föreslagits, kommer anslagstiteln »landsstaterna i länen» med följande

ändrade lydelse: »landsstaterna i länen (deraf 120,000 kronor reservationsanslag)»

att höjas från 2,634,998 kronor till 2,696,986 kronor»;

vid punkt 4:o (angående förhöjning af anslaget till iandtbruksstyrelsen

m. m.):

af herrar Chr. Lundeberg, I. Wijk, N. Fosser, K. Bohnstedt, A. G. L.

Billing, friherre J. T. Gripenstedt, grefve Ph. Kling spor, G. B. B. Tornerlijelm,

C. U. S. Lijbeck, T. Nyström och L. Grundberg, hvilka ansett,

att utskottet bort på de af Kongl. Maj:t anförda skäl hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kong]. Majtts förevarande

framställning, må medgifva:

l:o) att i den för landtbruksstyrelsen faststälda

stat må, i stället för nu upptagna aflöning för öfverdirektören

och chefen, med bibehållande af nu gällande

vilkor för aflönings åtnjutande uppföras aflöning

för generaldirektören och chefen med 9,000

kronor, deraf 6,200 kronor i lön och 2,800 kronor i

tjenstgöringspenningar;

2:o) att i nämnda stat må, i stället för nu upptagna

aflöningar för fiskeriinspektören, två byråinge - niörer och sekreteraren, med bibehållande af nu gällande

vilkor för aflöningars åtnjutande uppföras aflöningar

för en hvar af fyra byråchefer med 6,400

kronor, deraf 4,400 kronor i lön, som efter fem år

kan höjas med 600 kronor, och 2,000 kronor i tjenstgöringspenningar

;

3:o) att i staten för landtbruksstyrelsen må upptagas

aflöning för ytterligare en byråchef till samma

belopp och med enahanda ålders tillägg som för ö frige

byråchefer i styrelsen; samt

4:o) att det i staten för landtbruksstyrelsen upptagna

anslag å 5,000 kronor till extra biträden, vikariatsersättning

och expenser förhöjes med 3,500 kronor

eller till 8,500 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslagstiteln »landtbruksstyrelsen» att

Bih. till Iiilcs. Prot. 1898. i Sami. 1 Afd. 7 Häft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

liöjas med 21,500 kronor eller sålunda från dess nuvarande belopp 28,800

kronor till 50,300 kronor;

af herr friherre F. W. von Otter ;

vid punkt 5:o (angående höjning i anslaget till fiskerinäringens

understöd):

af herrar H. Andersson och S. G. von Friesen;

vid punkt 8:o (ang. patent- och registreringsverket):

af herrar C hr. Lundeherg, friherre F. W. von Otter, I. Wijlc, N~.

Fosser, A. G. L. Billing, friherre J. T. Gripenstedt, grefve Ph. Klingspor,

G. D. R. Tornerhjelm, C. U. S. Lyheck, grefve F. Wachtmeister

och L. Grundberg, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort

hafva följande lydelse:

»1 öfverensstämmelse med det af 1896 års Riksdag gjorda uttalande,

anser utskottet patent- och registreringsverket hafva nått den

utveckling, att dess organisation nu bör för en längre framtid fastslås

och embetsverket öfverflyttas på ordinarie stat. Förevarande af Kongl.

Maj:t i sådant afseende framstälda förslag har dervid synts utskottet

ändamålsenligt, och har utskottet endast i några få hänseenden funnit

skäl till erinran emot Kongl. Maj:ts framställning.

Hvad först angår aflöningsstaten för patent- och registreringsverket,

har Kongl. Maj:t, i enlighet med hvad chefen för finansdepartementet i

statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 17 december 1897 hemstält

beträffande vaktbetjeningen inom vissa andra embetsverk i hufvudstaden,

föreslagit uppförande af ett ålderstillägg för en förste vaktmästare och

två ålderstillägg för en hvar af tre vaktmästare. I öfverensstämmelse

med hvad utskottet anfört i utlåtande n:o 23 i anledning af dels Kongl.

Maj:ts proposition angående förhöjning i de vaktmästarne hos åtskilliga

statsmyndigheter tillerkända löneförmåner, dels ock inom Riksdagen

väckt motion i samma ämne, har utskottet emellertid ansett sig böra

tillstyrka, att af dessa ålderstillägg endast ett å 100 kronor efter fem

års tjenstgöring må i aflöningsstaten uppföras för en hvar af de tre

vaktmästarne.

Bland de af — — (se utskottets utlåtande) — — — blefve å

auktion utbjudet.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen, med godkännande af

dels följande

s. 139 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

139

Aflöningsstat

för patent- och registreringsverkets ordinarie personal att gälla

från och med år 1899:

Lön.

Tjenst-

görings-

penmn-

gar.

Summa

aflöning.

Kr.

Kr.

Kr.

5.000

4,200

4,200

3.000

2.500

1,800

1,800

1.500

3.000

1,200

1,200

1,200

6.000

1,200

300

300

600

7,500

6,000

ILönen kan efter 5 år höjas

1 med 500 kronor.

6,000

4,500

9.000

3.000

6i000

1,800

1,800

1,800

Lönen kan höjas efter 5 år

med 500 kronor och efter

10 år med ytterligare 500

kronor.

3,000

3,000

9.000

1,800

800

500

1.000

15,000

3,000

1 förste vaktmästare..........

1 vaktmästare..............

2 vaktmästare..............

1,100

800

1,600

(Lönen kan efter 5 år höjas

f med 100 kronor.

Summa

-

63,500

1

Anm. Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna förmån

qvarstår, lönen minskas med 150 kronor.

dels ock följande vilkor och förbehåll att gälla

— — (se utskottets utlåtande)--en månad årligen;

dels ock följande

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Statsutskottets Utlåtande F:o 7.

Utgiftsstat

för patent- och registreringsverket för år 1899:

Kronor.

Kronor.

A. Åflöningar.

Ordinarie personalen.........................

63,500

Anslag till ålderstillägg, förslagsvis ................

1,500

65,000

B. Omkostnader.

F örslagsanslag.

Till adjungerade ledamöter, biträdande ingeniörer, amanuenser

särskildt tillkallade tekniska biträden, extra skrifbiträ- den, extra vaktmästare, vikariatsersättningar, renskrif- ning och skrifmaterialier, postafgifter, hyror, ved, lyse,

renhållning och städning samt inventariers anskaffande

och underhåll m. m....................

48,000

» höeker och tidskrifter, trycknings- och bindnmgskost- nader, kungörelser och publikationer m. m. efter af- drag af influtna prenumefätionsåfgifter och dylikt . .

48,550

» återstälda registreringsafgifter................

2,900

» bidrag till pätentunionens internationella byrå i Bern . .

1,550

101,000

Summa kronor

166,000

må medgifva, att afgifterna---(se utskottets

utlåtande) — — — och enkla bolag.»

af herr E. Fränekel;

vid punkt 13:o (ang. anslag för arbetsstatistiska undersökningar):

af herr J. A. Sjö.

Herrar H. P. P. Tamm och F. E. Pettersson hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i förevarande hufvudtitels behandling inom

utskottet.

Likaledes skulle här antecknas, att herr K. Bolinstedt icke inom

utskottet öfvervarit handläggningen af punkterna 5:o—39:o af ofvanstående

utlåtande.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen

1898 års

riksstat anslår

:

Anvisning

kontant.

i

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Kronor.

ö. !

6,500

6,500

_

36,000

—

---

36,000

_

17.000

—

17,000

—

78,700

—

—

78,700

-

64,600

—

- -

64,600

—

33,000

_

- -

-

---

_

33,000

— i

61,400

-

—

61,400

-

87,200

87,200

—1

178,600

—

—

178,600

—ii

87,422

—

- -

—

_ _

_

87,422

— <

2,684,998

2,684,998

— i

140,700

140,700

— \

28,800

28,800

— i

3,504,920

—1 — —

—

— —

— i

3,504,920

—I

Civil
-

Aflöningsmedel för statistiska centralbyrån ...........

Reservationsanslag;

Till bibliotekets underhållande ..........................

„ arfvoden åt tillfälliga biträdeD samt till vika
„

officiella statistiska trycket ...........................

,, en statistisk tidskrift ..................................

„ utarbetande af en aflönings- och pensions
-

andsstaterna i länen (deraf 110,000 kronor reservaÖlcas

dels med aflöning till ytterligare en lands
i

Jemtlands län .............................................

dels å reservationsanslaget till arfvoden åt extra

dels med anledning af tre boställens indragning

hvarjemte rubriken ändras till: landstaterna i länen

äg- och vattenbyggnadsstaten (deraf två särskilda reallmänna

arbeten och ett å 35,000 kronor till väg
andtbruksstyrelsen.

Nuvarande belopp.................

Ökas dels för höjning af aflöningen till fiskerioch

sekreteraren med 500 kronor för hvar med

dels å anslaget till extra biträden m. m. med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutslcottets Utlåtande N:o 7.

14B

Lift. A.

%

under riksstatens Sjette hufvudtite!.

departementet.

23.400:

.i..........................

lhatsersattmngar

statistik

1,500

12,200

17,300

1.000

1,000

33,000: —

J.............................................................................

tionsanslag) . Nuvarande belopp ......... 2,684,998:

kranslist och en landskontorist

1........................................... 2,400

län snotarier m. m. med ......... 10,000

med ..................................... 1,988: — 14,388:

(/deraf 120,000 kronor reservationsanslag)

åervationsanslag, ett å 30,000 kronor till expenser för

Undersökningar).......................................................

.............................................................. 28,800: -

inspektören, två byråingeniörer

................................................. 2,000: —

................................................. 1,000: — 3,000: -

Trpt

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning

kontant.

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

0,500

6,500

36,000

—

36,000

—

17,000

—

17,000

—

78,700

—

- -

—

— —

—

78,700

—

64,600

—

- -

—

— —

—

64,600

_

33,000

33,000

61,400

61,400

87,200

—

- -

—

— —

—

87,200

—

178,600

—

- -

—

— —

—

178,600

—

87,422

87,422

2,699,386

—

—

—

—

—

2,699,386

—

140,700

140,700

—

31,800

31,800

3,522,308

—|--

3,522,308

—

\

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsutskottet Utlåtande N:o 7.

1898 års

riksstat anslår:

i

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning

anvisning,

på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter

Ersättningar.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Trpt

3,504,920

— —

— —

3,504,920

239,000

—

— —

—

— —

—

239,000

—

Ålderstiilägg, förslagsanslag ......................................

10,665

—

6,635

—

1,664

—

18,964

—

Gästgifvares friheter ................................................

250,000

—

— —

-

— —

—

250,000

—

Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag ..........i

354

—

25

—

- -

—

379

—

Färjor och färjekarlar ............................................i

600,000

—

—

—

— —

—

600,000

—

Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag 1

S:gr

4,604,939

6,660

1,664

■

4,613,263

l

\

)

i

i

i

Jordbruket, handeljn

j

Reservationår

12,000

12,000

i

Vägar och kommunikationer ................................?

190,400

—

- -

—

— —

—

190,400

—

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna-

understöd åt landtmannaskolor) ........................J

49,500

—

— —

—

— —

—

49,500

-

Landtbruksingeniörer och deras biträden ................i.

140,500

—

- -

—

— —

—

140,500

—

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna-e

48,500

—

- -

—

— —

—

48,500

—

Länsveterinärer ...............................................

73,500

—

---

—

— —

—

73,500

—

Befrämjande i allmänhet af slöjderna ......................

11,500

—

11,500

—

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart .......%

8,700

—

- -

—

— —

—

8,700

—

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket ...............

36,000

—

36,000

—

Fiskerinäringens understöd .........................................

S:gr

570,600] —

—

—

—

—

570,600

—

Trptj 5,175,539]—

6,660

—

1,664

—

5,183,863

—

f

s. 145 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o

145

Förslag till

blifvande riksstat:

Anvisning

kontant.

i

Indelning ock

anvisning,

Friheter.

ermed jemförlig

på förslag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Transport

3,522,308

—

—

—

—

—

3,522,308

—

239,000

—

- -

_

_ _

_

239,000

10,665

—

6,635

—

1,664

—

18,964

250,000

—

- -

—

- -

—

250,000

—

354

—

25

—

- -

—

379

—

• .......................................................................

600,000

—

— —

—

— —

—

600,000

—

S:gr

4,622,327

6,660

1,664

4,630,651

och näringarne.

anslag.

12,000

12,000

näringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till

...................................................................................

190,400

—

— —

—

- -

—

190,400

—

• ........................................................... .....................

49,500

—

- -

—

- -

—

49,500

—

näringar...................................................................

140,500

—

— —

—

- -

—

140,500

—

................................................................................

48,500

—

—

—

— —

48,500

........ ............................................................. ............

73,500

—

— —

—

— —

73,500

.....................................................................................

11,500

— —

—

- -

—

11,500

_

......................................................................................

8,700

—

—

—

—- -

—

8,700

...................................................................................

36,000

—

—

—

—

36,000

—

S:gr

570,600|

—

- - 1

570,600

Transport

5,192,9271

— |

6,660

1,664=1

|

5,201,251

Bill. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft.

19

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 16

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Trpt

S:gi''

S:a

1898 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

5,175,539

--

6,660

—

1,664

—

5,183,863

63,000

63,000

50,000

—

---

---

—

50.000

4,500

—

- -

''-

- -

—

4,500

2,700

—

- -

—

4.567

—

7,267

108,550

—

1,070

—

- -

—

109.620

30,000

—

---

30,000

15,850

—

- -

—

---

—

15,850

43,000

—

43,000

219,700

—

— —

—

— —

—

219,700

12,000

—

- -

—

— -

—

12,000

549.300

1,070

—

4,567

—

554,937

: 5,724,839

-

7,730

—

6,231

-

5,738,800

Diverse

Skiften och afvittringar, reservationsanslag................

Utfiyttningshjelp efter skiften, förslagsanslag ...........

Odlingshjelp för krononybyggare, förslagsanslag .........

Jordförluster genom kanal- och väganläggningar, förHästafvelns

förbättrande, reservationsanslag (deraf särTill

förekommande och hämmande af smittosamma^sjuk
Karantänsinrättningen

på Känsö, förslagsanslag ........

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag.

Ölcas för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med

Extra utgifter, reservationsanslag...............................

s. 147 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Al:o 7.

147

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning

i

anvisning,

på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Transport

5,192,927

—

6,660

_

1,664

—

5,201,251

anslag-

63,000

_

- -

—

- -

—

63,000

_

50,000

-HK

----

—

- -

—

50,000

—

4,500

—

- -

—

- -.

—

4,500

—

slagsanslag..............................................................

2,700

—

—

—

4,567

—

7,267

—

skildt 50,000 kronor till prisbelöningar för hästar)

108,550

—

1,070

—

---

—

109,620

—

domar bland husdjuren förslagsanslag ......................

30,000

—

- -

—

---

—

30,000

—

15,850

—

- -

—

- -

—

15,850

—

43,000

—

— —

—

— —

—

43,000

—

Nuvarande belopp .................................. 219,700: —

...................... 12: —

219,712

—

- -

—

— —

—

219,712

—

........... .....................................*..... ..........................

12,000

—

— _

—

—

—

12,000

—

S:gr

549,312

—

1,070

-

4,567

—

554,949

—

Summa

5,742,239

—

7,730

_

6,231

-

5,756,200

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

14S

Statsutskottets Utlåtande N:ö 7.

Bil. Litt. B.

Extra ordinarie anslagen under riksstatens Sjette

hufvudtitel.

!

Kronor.

Ö.

Civildepartementet.

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

t ii

För handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna ......................

4’500

—

Kommerskollegium:

Till utarbetande af näringsstatistik.................................... 6,200:

För arbetsstatistiska undersökningar.................................. 10,000: —

16,200

Ofverståthållareémbetet:

Till utgifvande af “Polisundemittelser" ..........................................

15,000

-

Landsstaterna i länen:

Till aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på landet....... 65,000: —

„ ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne

i Norge samt till lappfogdar och lappförmäu ........... 16,000: —

78,000

Väg- och vattenbyggnadsstaten:

Till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till

upprättande af planer till anläggning eller ombyggnad af broar,

då dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag .................

10,000

Vägunderhållet på landet:

För bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar,

förslagsanslag ............................................................................

50,000

Transport

173,700

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

143

Kronor.

Transport

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäriiigar:

Till äfiöningar och öfriga utgifter vid Ultuna landtbruksinstitut.

...................................................................... 29,000: —

För uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid

Alnarp.......................................................................... 8,000: —

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:

Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt
bruksmöten

................................................................. 7,500: •—I

Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för husdjur,

redskap, maskiner m. in.... . .............................. 12,500: —|

Bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets

och näringarnas behof .............................................. 28,000: —j

Bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk
växtbiologisk

anstalt inom Norrbottens län.................. 6,250: — ]

Till understöd åt frökontrollanstalter ................................ 10,000: —

„ utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning

................................................................. 1,000: —

„ understöd åt svenska mosskulturföreningen .............. 15,000: —

För de geologiska undersökningarna .............................. 95,000: —

Befrämjande£i allmänhet af slöjderna:

Till anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt ålders
tillägg

till andre instruktören Jonas Waliander ........ 2,500: —

Bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till

aflönande af en andre lärare vid samma skola ......... 4,800: —

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart:

Till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och Frans Schartaus praktiska

handelsinstitut i Stockholm .............................. 20,000: —

„ befrämjande af afsättning i främmande länder af alster

af svensk industri och svenska näringar ..................... 15,000: —

„ handelsstipendier ........................................................ 20,000: —

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:

Till bergsskolorna i Filipstad och Falun .....................

Bih. till Riksd. Prot. 1898. i Sami. 1 Afd. 7 Höft.

Transport

173,700

37,000

175,250

7,300

55,000

14,000

462,250

20

/

s. 150 Kontrollera mot PDF

150 StatsutsJcotteis Utlåtande N:q 7:>

.ö|

Kronor.

Ö.

— bo?ovä ! bunw.Y Transport

462,250

—

Fiskerinäringens understöd:

Bidrag till belöningar för dödande af sjelar.......................................

S.\

5,000

Fabriksinspektion:

För anordnande af fabriksinspektion..................................................

30,000

Diverse anslag:

Till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos

nötkreaturen................................................................ 50,000: —

„ ersättning för af statskontoret förskottsvis bestridda

utgifter ..................................................................... 87,600: —

137,600

Summa

634,850

—

Anm. Rörande öfriga af Kongl. Maj:t föreslagna extra anslag under Sjette hufvudtiteln

nemligen till vägars anläggning och förbättring m. m., till nya byggnader m. m. vid statens

j ernvägstrafik, för utläggning af ytterligare ett jernvägsspår mellan Arlöfs och Lunds stationer

m. m., till upprensning af en segelränna genom Kalmar sund och till ombyggnad af Väddö

kanal samt till upprensning af vissa inomskärsfarleder i Bohus län äfvensom extra anslag utom

hufvudtitlarne till ny rörlig materiel vid statens jernvägar, till fortsättning af statsbanan mellan

Boden och Ytter-Morjärv samt till fortsättning af statsbanan mellan Krylbo och Örebro har utskottet

antingen redan afgifvit eller kommer att afgifva särskilda utlåtanden.

STOCKHOLM, ISAAC M ARGUS’ ROKTRYCKEKI-AKTIEBOLAG, 1898.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:77 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, inne - i * • • - t fattande anslagen till civildepartementet. s. 1 i texten