Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändringar i gällande bestämmelser angående stämpelafgiften. ,i*M i !!

1899-02-28 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1899:13, Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändringar i gällande bestämmelser angående stämpelafgiften. ,i*M i !!

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11

\

• i

N:o 13.

)V-i f t*. •.(n'' 5 f l.t f *>.; >''J t * l * * ? >} > mm: * 7 :‘{ »>v IT*?

i f It t ♦;» •!*•*} .*-:<*»:;•/ !-*J , | :; i, j I ; j ; • u •; j; ; j M-»| # j; / js* i

Ank. till Riksd. kansli den 28 febr. 1899, kl. 4 e. m.

i , j, i:, f i,;j i>|. i-; iu )''jr> i •! •'' ’ ■■>{(v>Ai> u/ in t ■ ■ ■ *: < f. • i<"-i i i ■ nd i •

j *>i i * l);; /I i'' i v.mii ; ''flin; r.lA fn .> J>mi< ; ;; . Wnr.M i w.uvA Volut

Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändringar i gällande

bestämmelser angående stämpelafgiften.

,i*M i !!,(> 5- • * ''(UJ!U7/I iA.iOll ''H» ?*M * *: J;. I , •>! ■-i‘- n >lf

(l:a A.)

i; - * f i: / • r t j: J*>..; f f i'' ■ ■: . i i'': - lr,ti, j/i :• / •• > fik* J ‘ J

jo! o \ i *M 1k 1i}.J H -o • M»i I ( •"! I. f.'') it 15 ‘ I / i J i i * J * ; \ • •; f 1 >jj i ;/.-!■! i ,'' < . i i, ‘ *. f« i;«»t■ \

Bevillningsutskottet får härmed afgifva yttrande i anledning af

följande till utskottet hänvisade motioner om ändringar i gällande bestämmelser

angående stämpelafgiften, nemligen motionerna

n:o 6 inom Första Kammaren af herrar grefve It. G. Hamilton,

C. Lybeck och Chr. Lundeberg samt n:o 105 inom Andra Kammaren af

herr H. Andersson i Vestra Xöbbelöf, i hvilken sistnämnda motion fyra

andra af kammarens ledamöter instämt, angående stämpelfrihet för obligationer,

utfärdade af Sveriges allmänna hypoteksbank;

n:o 38 inom Andra Kammaren af herr grefve H. E. G. Hamilton,

om ändrade bestämmelser i fråga om stämpelbeläggning af vexel och check;

n:o 42, inom Andra Kammaren af herr B. G. Petersson i Fräntorp,

angående stämpelfrihet för lagfartsbevis å fång till fast egendom genom

giftorätt eller urfoder taxeringsvärdet icke uppgår till 1,000 kronor; samt

n:o 100 inom Andra Kammaren af herr W. Styrlander, angående

förhöjning af stämpelafgiften för afhandling om köp af jordbruksfastighet,

som förvärfvas af bolag, i hvilken sistnämnda motions syfte tolf andra

af kammarens ledamöter instämt.

Bih. till Riksd. Prof. 1891). 5 Sami. 1 Afd. 13 Häft. (N:o 13).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o to.

I de af herrar grefve R. G. Hamilton m. ti. och It. Andersson väckta

motionerna, hvilka äro lika lydande, hemställes, att Sveriges allmänna

hypoteksbank måtte befrias från skyldighet att stämpelbelägga de obligationer,

som af banken utfördas; och anföres till stöd för denna hemställan

följande:

»När vid 1860 års riksdag Rikets Ständer beslöto inrättandet af

Sveriges allmänna hypoteksbank, skedde det under godkännande af 1858

års finanskomités uttalande, att detta var en angelägenhet, hvilken nära

rörde det allmänna bästa, synnerligen i ett land, der jordbruket intager

ett så framstående rum i jemförelse med andra näringar som i Sverige.

Det var denna uppfattning af hypoteksbankens betydelse för det allmänna,

som föranledde Rikets Ständer att bevilja banken privilegium på att utgifva

obligationer, i hvilka för upplåningen säkerhet i jordegendom på landet

utlofvas, och att lemna banken en grundfond på åtta millioner riksdaler

i statens obligationer. Och denna uppfattning har Riksdagen ytterligare

häfdat, icke minst genom att öka den af staten till hypoteksbanken gifna

grundfonden från åtta till trettio millioner kronor. Men om ock sålunda,

på grund af förhållandena inom vårt land, ernåendet af en billig jordbrukskredit

erkänts vara ett statsändamål och staten härför gjort afsevärda

uppoffringar, så har likväl genom en annan åtgärd målets uppnående försvårats.

När genom stämpelförordningen af år 1894 obligationer belädes

med en stämpel af tre tiondedel procent, stadgades stämpelfrihet för

statens men icke för allmänna hypoteksbankens obligationer. Derigenom

har staten kommit att af de förmåner, som gifvits med den ena handen, taga

igen en del med den andra.

Hypoteksbankens utelöpande obligationer uppgå till inemot 300 millioner

kronor, och stämpelafgiften å dem skulle således representera ett

belopp af ej mindre än omkring 900,000 kronor, med hvilket stämpelskattebelopp

våra jordbrukares lån i hypoteksbanken belastas för hvarje

gång, en konvertering af obligationerna kan försiggå. Och konverteringar

synas i framtiden oftare komma att ega rum än hittills. Jag åberopar i

detta afseende

dels 1889 års komité för utredning af vissa frågor rörande jordbruksfastighetskrediten,

i hvars betänkande det heter:

»För att undvika mera betydliga kapitalrabatter genom att så noga

som möjligt lämpa räntan å hypoteksbankens förbindelser efter den vid

tidpunkten för lånets uppläggande allmänt gällande effektiva räntan å värdepapper

af med dem jemförlig beskaffenhet, torde man icke böra draga i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 3

betänkande att bestämma den förskrifna räntan, om sä erfordras, i tiondedels

procent»;

dels hypoteksbankskomiterade af 1896, hvilka yttra:

»Då, som ofvan berörts, mycket beror på möjligheten att, der

tillfälle kan erbjuda sig, förvandla de inkonvertibla lånen till konvertibla,

då numera obligationer ej få utgifvas utan förbehåll om uppsägningsrätt

inom högst tio år, hvadan konverteringar otta måste förekomma--—-»

Xu bär visserligen hypoteksbanken olyckligtvis utfärdat betydliga

belopp icke konvertibla obligationer, och det är eu svår, men ytterst

angelägen uppgift att, i den mån sådant är möjligt, förvandla dessa till

konvertibla. Men vid de successiva utbyten eller andra åtgärder, som

kunna tänkas föra till detta mål, verkar stämpelafgiften som en i hög grad

hindrande och hämmande belastning, alldenstund man, för att åstadkomma

utbytet, i regeln måste göra den matematiskt taget största möjliga uppoffring.

Inom Riksdagen har vid derå tillfällen fram stälts förslag om vidtgående

åtgärder för att förbättra våra jordbrukskreditförhållanden, och man

har till och med härför velat kräfva statens ytterligare mellankomst och

dess fullständiga garanti för hypotekslånen. Om än detta måste anses

vara för mycket begärdt, synes man mig böra medgifva blygsamheten i

den begäran, att staten, som genom upprättandet af en centralbank velat

förskaffa jordbruket god och billig kredit, ej belastar denna banks operationer

med en stämpelafgift, hvilken återfaller på den låntagande jordbrukaren,

men hvilken icke drabbar honom, om man söker sitt lån hos

enskilda kassor eller personer. Genom stämpelafgiften motverkas det

ändamål, som staten genom inrättandet af hypoteksbanken afsett.»

I kongl. förordningen angående stämpelafgiften den 9 augusti

1894 stadgas, att obligation, som utfärdas här i riket, skall af obligationsutgifvaren

före utlcmnandet förses med stämpel af 30 öre för belopp, ej

öfverstigande 100 kronor, och derutöfver - 30 öre för hvarje påbörjadt

hundratal kronor; dock att frihet från stämpel eger rum för svenska

statens obligationer.

Att genom befrielse för Sveriges allmänna hypoteksbank från skyldigheten

att med st ämpel förse sina obligationer ställa vissa egare af jordbruksfastighet

i eu framför andra medborgare gynnad undantagsställning

är i och för* sig stridande mot rättvisans grundsatser; och ej heller kan

en sådan åtgärd, såsom motionärerna autydt, grundas pa den omständig
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:n 13.

hoten, att nämnda bank redan fatt stora förmåner af staten sig beviljade.

Ingen anledning förefinnes dertill, att hypoteksbanken skulle uti ifrågavarande

hänseende ställas gynsammare än kommuner, som upptaga obligationslån

för något för dem allmännyttigt ändamål, såsom sjukvårdsoch

fattigvårdsanstalter eller dylikt, eller andra, som på enahanda sätt

upptaga lån. Att statens obligationer äro befriade frän stämpel, beror

naturligtvis derpå, att det vore utan all betydelse, om staten erlade en

afgift, som komme staten sjelf till godo.

Utskottet hemställer fördenskull,

l:o) att nu gällande stadgande angående skyldighet

att med stämpel förse obligationer måtte bibehållas

oförändradt.

Den af herr grefve II E. G. Hmnilton väckta motionen är af

följande lydelse:

»Då Riksdagen sistlidet år rörande stämpelafgift en för vexlar beslöt

de ändrade bestämmelser, som med innevarande års ingång trädt i kraft,

var, enligt hvad af frågans behandling hos bevillningsutskottet och i

kamrarne oförtydbart framgår, afsigten endast att afskaffa den särskilda

stämpelafgift, som införts genom 1894 års stämpelförordning. Faktiskt

kom emellertid beslutet derjemte att i eu annan rigtning medföra en icke

oväsentlig skatteförhöjning, som dock, så vidt jag kunnat finna, icke alls

var af Riksdagen åsyftad.

Det framkålles nemligen uttryckligen i slutet af den inom bevillningsutskottet

afgifna reservation, som blef Riksdagens beslut i ämnet,

att gällande bestämmelser angående stämpel å utrikes vexlar ansetts

böra bibehållas oförändrade. Detta skedde emellertid icke, utan fingo

dessa bestämmelser en väsentligen ändrad innebörd derigenom, att ur

författningen uteslöts den i 1894 års förordning upptagna generella —

både på härstädes och i utlandet utstälda vexlar tillämpliga — bestämmelsen

om stämpelfrihet för sådana vexlar, som stälts att vid uppvisandet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

5

betalas af medel, som hos bank eller bankir föras i räkning för utställaren.

Härigenom hafva alla it vista vexlar och anvisningar från utlandet

på svensk bank eller bankir från och med innevarande års ingång blifvit

stämpelpligtiga, samt t. ex. de s. k. »money ordres» på ofta mycket små

belopp, som af svenska emigranter i Amerika inköpas för hemsändande

af deras besparingar, underkastade en stundom ganska dryg beskattning.

Att detta emellertid icke af Riksdagen åsyftats kan man äfven

sluta af det beslut, som sedermera fattades angående stämpel å check,

som likstälts med vexel, dock med det tillägg, att check, som är stäld

att betalas af medel, hvilka hos bank eller bankir föras i räkning för

utställaren, är fri från stämpel ■—, en bestämmelse, som icke står i

öfverensstämmelse med Riksdagens beslut angående stämpel å vexlar,

och som derjemte fristående medför den oegentlighet, att en eljest stämpelpligtig

anvisning kan undgå stämpelbeläggning endast genom att benämnas

»check».

Då, enligt hvad jag erfarit, de nu afsedda bestämmelserna, för

hvilka några befogade motiv icke lära kunna anföras, redan inom de

kretsar, som deraf beröras, förorsakat mycket missnöje, samt desamma i

sj elfva verket aldrig varit underkastade Riksdagens pröfning, utan synas

hafva tillkommit endast genom en bristfällig formulering, har jag trott

dem, så snart ske kan, böra rättas till öfverensstämmelse med Riksdagens

verkliga afsigt. Jag tillåter mig derför hemställa:

1) att Riksdagen måtte besluta, det rubriken Vexel» under § 8

i förordningen angående stämpelafgiften skall erhålla följande ändrade

lydelse:

»Vexel, godkänd eller protesterad; lika med skuldebref.

Der vexel ställes att å utrikes ort betalas eller är utfärdad ä utrikes

ort, skall, oberoende af den stämpel, som i allmänhet är stadgad,

vexeln, då den utställes eller, om den utfärdas utom riket, innan den

här i riket öfverlåtes eller till godkännaude eller betalning företes, förses

med stämpel af 50 öre för belopp, ej öfverstigande 1,000 kronor, och

derutöfver 50 öre för hvarje päbörjadt tusental kronor, hvarå den lyder,

dock att frihet från stämpel eger rum för vexel, som är stäld att vid

uppvisandet betalas af medel, som hos bank eller bankir föras i räkning

för utställaren, äfvensom för vexel, som är dragen från utlandet på utlandet

och endast är betalbar i utlandet. Är vexel utfärdad i flere

exemplar och har ett af dem blifvit med nyssnämnda särskilda stämpel

försedt, vare de öfriga från sådan stämpel fria.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

BevillvinijuutukoHcIs Betänkande N:o 13.

2) alt Riksdagen måtte besluta, det rubriken •»Check» under $ 8

i förordningen angående stämpelafgiften skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Check; lika med Vexel.

3) att de här ofvan under 1) och 2) föreslagna ändringar i stänipelförordningen

må tillämpas redan under innevarande år och sa snart

ske kan.»

Gällande stadganden angående stämpelafgift för vexel och check

lyda sålunda:

»Vexel, godkänd eller protesterad; lika med Skuldebref.

Der vexel ställes att å utrikes ort betalas eller är utfärdad å utrikes

ort, skall, oberoende af den stämpel, som i allmänhet är stadgad,

vexeln, då den utställes eller, om den utfärdas utom riket, innan den

här i riket öfverlåtes eller till godkännande eller betalning företes, förses

med stämpel af 50 öre för belopp, ej öfverstigande 1,000 kronor, och

derutöfver 50 öre för hvarje påbörja dt tusental kronor, hvarå den lyder,

dock att frihet från stämpel eger min för vexel, som är dragen af bank

eller bankir inom riket ä bank eller bankir å utländsk ort samt är betalbar

endast i utlandet vid uppvisandet, äfvensom för vexel, som är dragen från

utlandet på utlandet och endast är betalbar i utlandet.

Är vexel utfärdad i liera exemplar och har ett af dem blifvit

med nyssnämnda särskilda stämpel försedt, vare de öfriga från sådan

stämpel fria.»

Check; lika med Vexel;

dock att check, som är stäld att betalas af medel, Indika hos bank

eller bankir föras i räkning för utställaren, är fri från stämpel.»

Angående stämpelafgiften för skuldebref är stadgadt, att detta

skall, dä det för vinnande af inteckning eller betalning hos offentlig

myndighet företes, förses med stämpel af 25 öre för hvarje fidla 100

kronor af det kapitalbelopp, för hvilket inteckning eller betalning sökes;

dock är skuldebref fritt från stämpel, dä på grund deraf fordran bevakas

i konkurs eller inteckning sökes i jernväg.

Genom ett antagande af motionärens förslag skulle någon annan

förändring i den nu för vexel och check stadgade stämpelafgiften icke

inträda, än att vexel, stäld att å utrikes ort betalas eller utfärdad å utrikes

ort, skulle, der den är stäld att vid uppvisandet betalas af medel, som

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

lins bank eller bankir föras i rökning för utställaren, vara från stämpel fri.

Den minskning i statsverkets inkomster, som af eu sådan åtgärd skulle

föranledas, torde icke vara af afsevärd betydelse; och då check, som är

stäld att betalas åt medel, hvilka hos bank eller bankir föras i räkning

för utställaren, är fri från stämpel, äfven om checken är stäld att å utrikes

ort betalas eller är utfärdad å utrikes ort, samt vexel enligt utskottets

åsigt bör i afseende på stämpelpligtighet likställas med check, har utskottet

ansett sig böra förorda de föreslagna förändringarna i stämpelförordningen.

Mot motionärens hemställan derom, att berörda förändringar måtte tilllämpas

redan under innevarande år, så snart ske kunde, har utskottet

icke heller haft något att erinra; och hemställer utskottet alltså,

2:o) att Riksdagen måtte besluta, det rubriken

»Vexel» under § 8 i förordningen angående stämpel - afgiften skall erhålla följande ändrade lydelse;

»Vexel, godkänd eller protesterad; lika * med

Skuldebref.

Der vexel ställes att a utrikes ort betalas eller

är utfärdad å utrikes ort, skall, oberoende af den

stämpel, som i allmänhet är stadgad, vexeln, då den

utställes eller, om den utfärdas utom riket, innan den

bär i riket öfverlåtes eller till godkännande eller betalning

företes, förses med stämpel af 50 öre för belopp,

ej öfverstigande 1,000 kronor, och derutöfver 50 öre

för hvarje påbörjadt tusental kronor, hvarå den lyder,

dock att frihet från stämpel eger rum för vexel, som

är stäld att vid uppvisandet betalas af medel, som hos

bank eller bankir föras i räkning för utställaren, äfvensom

för vexel, som är dragen från utlandet på utlandet

och endast är betalbar i utlandet.

Är vexel utfärdad i flere exemplar och har ett

af dem blifvit med nyssnämnda särskilda stämpel försedt,

vare de ötriga från sådan stämpel fria.»;

3:o) att Riksdagen måtte besluta, det rubriken

»Check» under samma i? skall erhålla följande förän

drade lydelse;

»Check; lika med Vexel.»)

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

4ro) att, för den händelse utskottets i punkterna

2:o) och 3ro) gjorda hemställan varder af Riksdagen

bifallen, Riksdagen jemväl måtte för sin del besluta,

att de uti dessa punkter omförmälda ändringar i

stämpelförordningen skola tillämpas redan under innevarande

år från den tid, som af Kong!. Maj:t bestämmes,

samt i skrifvelse till Kongl. Maj:t, jemte öfverlemnande

af sitt sålunda fattade beslut, anhålla, det Kongl. Maj:t

ville så fort ske kunde förordna om beslutets trädande

i kraft.

I ändamål att minska kostnaderna för lagfart å små fastighetslotter;

hafva vid olika tillfällen förändringar i stämpelförordningen beslutits,

afseende befrielse från stämpelafgift för lagfartsprotokoll i vissa fall. Så

beslöt 1887 års Riksdag, att enär lagfartskostnaden icke sällan blifvit

mycket betungande för de sterbhus, der den hufvudsakligaste tillgången

utgöres af en liten fastighet och delegarne äro många, stämpelfribet skulle

ega rum för protokoll angående lagfart å fång till fast egendom genom

giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet å egendomen i dess helhet icke

uppgår till 1,000 kronor. Stämpelfrihet för lagfartsprotokoll utsträcktes

sedermera först af 1891 års Riksdag till att gälla alla sådana fång till

fast egendom genom giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet å den egendom,

hvarå lagfart sökes, icke uppgår till 1,000 kronor, samt derefter af 1898

års Riksdag till att gälla äfven annat fång, der taxeringsvärdet eller

köpesumman för egendomen icke uppgår till 400 kronor.

Herr P. G. Petersson erinrar nu i sin ofvanberörda motion, att

ehuru protokoll angående lagfart å fång till fast egendom, som genom

giftorätt eller arf erhållits, och hvars taxeringsvärde ej uppgår till 1,000

kronor, äro från stämpel fria, de på grund af samma protokoll utfärdade

lagfartsbevis dock äro med stämpel belagda, oafsedt huru ringa värdet

är på fastigheten, som lagfares; och anser motionären, att i sådana fall,

der lagfartsprotokoll är stämpelfritt, äfven lagfartsbeviset bör från stämpel

befrias. Motionären hemställer derför, att Riksdagen ville i skrifvelse

till Ivongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga sådan ändring

i stämpelförordningen, att lagfartsbevis, Indika utfärdats å fång till fast

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

egendom, som genom giftorätt eller arf bekommits, och hvars taxeringsvärde

ej uppgår till 1,000 kronor, måtte från stämpel befrias.

Utskottet vill till en början erinra derom, att den beräkning, som

verkstälts uti ett i motionen anfördt exempel, grundar sig på eu missuppfattning

rörande stämpelafgiften för lagfartsbevis, hvilken missuppfattning

sedermera genom en i riksdagstrycket utkommen rättelse delvis

ändrats.

Lagfartsbevis hänföres i gällande stämpelförordniug till »bevis,

annat» och skall såsom sådant förses med stämpel till belopp af 50 öre.

Denna afgift synes väl vara obetydlig, men anser utskottet i allt fall

följ drigtigt att i de fall, der enligt nu gällande stadganden lagfartsprotokoll

är fritt från stämpel, jemväl lagfartsbevis befrias från sådan

afgift, genom hvilken åtgärd statsverkets inkomster icke kunna i nämnvärd

mån förminskas. Utskottet har sålunda velat förorda stämpelfrihet i något

större utsträckning än motionären föreslagit, i det att utskottet ansett

sådan frihet böra gälla icke blott i de fall, då fast egendom, hvars taxeringsvärde

icke uppgår till 1,000 kronor, förvärfvas genom giftorätt eller arf,

utan äfven i fråga om annat fång, der taxeringsvärdet eller köpesumman

för egendomen icke uppgår till 400 kronor. Då emellertid förevarande

fråga är af beskaffenhet att böra af Eiksdagen allena afgöras, torde någon

skrifvelse till Kongl. Maj:t, på sätt motionären föreslagit, icke kunna

ifrågakomma.

I enlighet med hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

5: o) att i 3 § af gällande förordning angående

stämpelafgiften skall under rubriken »Bevis» på vederbörligt

ställe införas följande:

Bevis, lagfarts-, angående fång till fast egendom

genom giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet

å den egendom, som beviset afser,

icke uppgår till 1,000 kronor, eller annat

fång, der taxeringsvärdet eller köpesumman

för egendomen icke uppgår till 400

kronor ..............................................................fritt.

Bill. till Riksd. Prof. 5 Sami. 1 Afl. 13 Höft.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

lo

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

Herr Sfi/ilande r föreslår, »att Riksdagen ville vidtaga den förändringen

i kongl. förordningen angående stämpelafgiften den 9 augusti

1894, att afhandling om köp af fast egendom skall, då hon afser bolags

förvärf af jordbruksfastighet, vid lagfart beläggas med stämpel af 1 krona

SO öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde.»

Motionären hänvisar till de skäl, som af honom anförts i en annan

af honom vid innevarande riksdag väckt motion om särskild bevillning

för jordbruksfastighet, som eges af bolag, hvilken motion redan blifvit

af utskottet i dess betänkande n:o 11 behandlad.

I sistnämnda motion har motionären framhållit, hurusom förslag

gång efter annan framstälts att i någon mån söka råda bot på »detsamhällsfarliga»,

som läge deruti, att bolagen i vårt land börja lägga under

sig jordbruksfastigheter i sådan mängd, att den sjelfegande bondeklassen

komme att väsentligt förminskas. Het hade, yttrar motionären vidare,

hitintills varit hufvudsakligast Halarne och Norrland, som med sina på

skogar rika bondehemman mest varit föremål för bolagens förvärf, men

åtskilliga tecken tydde på, att äfven mellersta och södra delarne af vårt

land i eu ganska snar framtid komme att råka ut för samma olycka,

om icke i tid kraftiga åtgärder deremot vidtoges. Riksdagen hade ock

fäst Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på saken, och Kongl. Maj:t hade

genom vederbörande myndigheter sökt utreda frågan hvad beträffade

Halarne och Norrland. Ehuru denna utredning, som dock ingalunda

kunde anses vara fullt uttömmande, visade en högst oroväckande ökning

i bolagens jordförvärv under de sista tio åren, torde likväl, om myndigheternas

utlåtanden skulle läggas till grund för det förslag, som kunde

väntas framkomma från Kongl. Maj:t, föga vara att hoppas, att förslaget

skulle blifva genomgripande och verksamt, hvarförutom det torde vara

osäkert, om och när ett dylikt förslag komme att föreläggas Riksdagen.

Under det man väntade på ett dylikt förslag, kunde Riksdagen, enligt

motionärens tanke, vidtaga en åtgärd, som skulle visa bolagen, att deras

förvärf af jordbruksfastigheter icke kunde ohejdadt få fortgå. Och denna

åtgärd, som vore endast en följdrigtig utveckling af beslut, som Riksdagen

förr fattat, vore att strängare beskatta sådana jordbruksfastigheter,

som förvärfvats af bolag. Hetta system kunde ju sägas redan vara

infördt i vårt land, derigenom att fångeshandling, hvarigenom bolag förvärfvat

fastighet, vid lagfart skulle beläggas med dubbelt så hög stämpelafgift

som andra fastigheter. Hetta system innebure, enligt motionärens

tanke, icke heller någon orättfärdighet, ty dels hade ett bolag lättare

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

11

att åstadkomma köpesumman ock således äfven stämpelafgiften än en

enskild person, och dels iklädde sig, kunde man säga, en enskild person,

som sjelf bebodde och skötte fastigheten, större förpligtelser mot sjelfva

jorden än ett bolag, hvars kufvuduppgift måste vara att pressa ut

så stor vinst som möjligt af densamma. Och om man såge frågan ur

statens synpunkt, torde det få anses vara ett axiom, att en stat vore

lyckligare, friare och starkare, ju flere af dess individer egde en egen torfva.

Afhandling om köp af fast egendom, på grund hvaraf-lagfart

sökes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse, är redan enligt nu

gällande stämpelförordning underkastad stämpelafgift till dubbla beloppet

mot andra köpeafkandlingar, eller 1 krona 20 öre för hvarje fulla 100

kronor af egendomens värde. Denna bestämmelse, som tillkom genom

den vid 1883 års riksdag antagna stämpelförordning, grundades derpå,

att, då aktiebolag, som förvärfva! fast egendom, i regel kunde antagas

behålla densamma i sin hand under ojemförligt längre tid, än hvad förhållandet

vore med enskilda personer, samt derför aktiebolag tillhörig

fastighet långt mera sällan än enskildes fastigheter drabbades af stämpelskatt,

det vore rättvist, att aktiebolag vid förvärf af fast egendom finge

vidkännas en förhöjning i stämpelafgiften för fångeshandling.

Om än, såsom motionären framhållit, det vore önskligt, om bolags

förvärf af jordbruksfastighet kunde inskränkas, finner utskottet i allt fall

en ytterligare förhöjning af stämpelafgiften för köpeafhandling rörande

bolags förvärf af sådan fastighet icke böra för sådant ändamål stadgas,

då det ej kan anses öfverensstämmande med grunderna för en rättvis

beskattning att vidtaga nämnda åtgärd, hvilken för öfrig! ej torde leda

til! det resultat motionären åsyftat. Alba minst torde det böra ifrågakomma

att, på sätt motionärens förslag innebär, utsträcka den ifrågavarande

förhöjda stämpelafgiften till att gälla alla bolag af hvad slag

som helst.

Utskottet hemställer fördenskull,

(ko) att herr Styrlanders ifrågavarande motion

icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 28 februari 1899.

1’ä bevillningsutskottets vägnar:

II. O A VALL!.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

Reservationer

vid punkten l:o)

af herrar friherre Kling$})or, G. Jansson, och Bergendahl.

samt rid punkterna 2:o), 3:o) och 4:o)

af herr Fredholm.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1899:32 Skrifvelse till Konungen, angående stämpelafgiften för vexel och check. s. 3 i texten
  2. Rskr. 1899:33 Skrifvelse till Konungen, rörande vissa ändringar i bestämmelserna angående stämpelafgiften. a1 i texten