Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om förslag till mera betryggande bestämmelser i fråga om kungörande af slutting, tillåter jag mig vördsamt upprepa mitt vid de båda nämnda riksdagarne framstälda förslag, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till mera betryggande bestämmelser i fråga om kungörande af tiden för afslutande af ting».

1899-02-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1899:15, Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om förslag till mera betryggande bestämmelser i fråga om kungörande af slutting, tillåter jag mig vördsamt upprepa mitt vid de båda nämnda riksdagarne framstälda förslag, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till mera betryggande bestämmelser i fråga om kungörande af tiden för afslutande af ting».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

1

N:o 15.

Ank. till Riksd. kansli den 17 febr. 1899 kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrade bestämmelser

i fråga om kungörande af slutting.

Lagutskottet har till behandling fått emottaga en af herr K. A.

Staaff inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 158, af följande

lydelse:

»Uppå de skäl, som återfinnas i mina vid 1897 och 1898 års

riksdagar väckta, af lagutskottet i hufvudsak tillstyrkta, af Andra

Kammaren jemväl i hufvudsak bifallna, men af den Första afslagna

motioner om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om förslag till

mera betryggande bestämmelser i fråga om kungörande af slutting,

tillåter jag mig vördsamt upprepa mitt vid de båda nämnda riksdagarne

framstälda förslag, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t

måtte anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till mera betryggande bestämmelser i fråga

om kungörande af tiden för afslutande af ting».

Den af herr Staaff åberopade, vid 1897 års riksdag afgifna motionen

i föreliggande fråga lydde sålunda:

»I 2 § kongl. förordningen angående kungörande af tiden för

allmänna tingssammanträden i vissa domsagor samt för afslutande af

JBih. till Riksd. Prot. 1899. 7 Samt. 8 Häft. (N:is 15, 16).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

ting den 21 mars 1884 stadgas, att tiden för afsilande af ting, der

afslutandet till särskild dag utsattes, skall genom domhafvandens försorg

förut kungöras i tingslagets kyrkor.

Då en domhafvande, som håller ting exempelvis i början af februari,

ju kan utsätta tid för samma tings afslutande till hvilken dag

och månad han behagar under vårens eller försommarens lopp, kan

nyss anförda bestämmelse, som tillåter domhafvanden att inskränka

publicerandet af sluttinget till en kungörelse i tingslagets kyrkor söndagen

före tingets hållande, tydligen på ett oskäligt sätt betunga de

rättssökande eller deras ofta ej ens å orten vistande ombud, hvilka

icke hafva någon annan genom lagstiftningen dem beredd möjlighet

att med säkerhet erfara dagen för sluttinget än att söndag på söndag

låta efterhöra, om kungörelse i kyrkan skett.

Då man betänker, att i tvistemål sluttinget utgör utgångspunkten

för den öfverallt lika korta tiden för vads erläggande, och att följaktligen

svår rättsförlust kan följa af ett förbiseende af sluttingstiden,

torde det äfven böra erkännas, att bestämmelsen i fråga är egnad att

sätta rättssäkerheten i verklig fara.

Huruvida ändring lämpligen bör ske på det sätt, att dagen för

tingets afslutande tillkännagifves redan å sjelfva förkandlingsdagarne

eller att det ålägges domhafvanden att längre tid än några dagar förut

och jemväl i tidningarne kungöra sluttingsdagen eller att till äfventyrs

vederbörande hofrätter böra i god tid erhålla underrättelse om den

samma eller på något annat sätt, derpå skall jag för närvarande icke

inlåta mig, då jag håller före, att ämnet torde behöfva en utredning,

som lämpligast öfverlemnas åt Kongl. Maj:t.

Och får jag för den skull vördsamt föreslå, att Riksdagen i skrifvelse

till Kongl. Maj:t måtte anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till mera betryggande

bestämmelser i fråga om kungörandet af tiden för afslutande af ting.»

Lagutskottet, till hvars behandling ifrågavarande motion hänvisades,

afgaf deröfver ett så lydande utlåtande:

»Ehuru några större olägenheter af nu gällande stadgande om

kungörande af slutting, så vidt utskottet kunnat erfara, icke hafva

uppstått, i det vederbörande domhafvande i allmänhet låtit sig angeläget

vara att föranstalta om dylik kungörelses uppläsande i tillräckligt

god tid, anser utskottet motionärens hemställan dock förtjena

beaktande. Nuvarande lagbestämmelse synes nemligen icke innebära

full trygghet för att allmänheten i god tid får kännedom om tiden för

tings afslutande, och utskottet bär sig bekant, att till följd af långsam

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

postgång fall inträffat, då kungörelse om slutting kommit att uppläsas

först en eller ett par dagar före detsamma. Visserligen utgår vadetiden

först en vecka efter det domen afkunnats, och vederbörande parter

torde derför, äfven om de till följd af kungörelsens sena uppläsande icke

hunnit infinna sig till sluttinget, ändock haft tid att bevara sina fatalier;

men uppenbart synes vara, att lagstiftaren bör söka förebygga blotta

möjligheten deraf, att tiden för sluttingen, låt vara i undantagsfall, på

sätt nu omförmälts, kungöres så sent, att rättsförluster i följd deraf

kunna uppkomma.

Beträffande frågan, huru den ifrågastälda lagändringen bor åvägabringas,

vill utskottet såsom sin åsigt framhålla, att något åläggande

för domaren att redan å sjelfva förhandlingsdagarne tillkännagifva

dagen för tingets afslutande icke är lämpligt eller ändamålsenligt. Först

och främst möter härvid det hinder, att tiden för uppsättande af alla

de handlingar, som skola å sluttinget föreligga färdiga, icke kan beräknas,

förr än alla förhandlingarne äro afslutade, och att äfven då det

icke med bestämdhet kan sägas, hvilken dag arbetet kan blifva färdigt.

Extra förrättningar kunna vålla, att arbetet å sjelfva tinget för någon

tid måste läggas å sido. I fall domaren derför skulle vara skyldig att,

så snart handläggningen af de till ett ting eller tingssammanträde

hörande mål och ärenden vore afslutad, underrätta parterna om dagen

för sluttinget, skulle han, för att vara säker på att då hafva allt

färdigt, nödgas utsätta sluttinget till en långt senare dag, än eljest

kunde ega rum. Härigenom skulle ofta onödigt dröjsmål vållas för

parterna, under det att sluttinget nu, då domaren icke behöfver bestämma

dagen för detsamma, förr än han kan beräkna, när arbetet

med tinget är färdigt, ofta kan hållas långt tidigare.

Något hinder mot stadgande af skyldighet för domaren att senast

viss kortare tid före sluttinget derom utfärda kungörelse torde deremot

ej möta; och äfven synes det böra tagas under öfvervägande, huruvida ej

annonsering i lämplig tidning bör om tiden för sluttinget ega rum.

Den närmare utredningen härom torde emellertid lämpligen böra

genom Kongl. Maj:ts försorg åvägabringas, och hemställer alltså utskottet,

att Riksdagen, i anledning af herr Staaffs ifrågavarande motion,

måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till i ofvan angifvet

syfte ändrade bestämmelser i fråga om kungörande af tiden för afslutande

af ting.»

Denna lagutskottets hemställan bifölls af Andra Kammaren, hvar
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

emot Första Kammaren afslog såväl utskottets hemställan som motionärens

förslag.

Vid 1898 års riksdag återupprepade herr Staaff sin vid 1897

års riksdag väckta motion, dervid i hufvudsak åberopande detsamma

som han år 1897 anfört, med bemötande tillika af de skäl som vid

diskussionen inom Första Kammaren åberopats för afslag å utskottets

hemställan.

Äfven 1898 års lagutskott^tillstyrkte skrifvelse till Kongl. Maj:t

i motionens syfte; och blef denna hemställan af Andra Kammaren

bifallen, men föll på Första Kammarens motstånd.

Utskottets ståndpunkt i föreliggande fråga är alldeles densamma,

som intagits af lagutskottet vid de båda senaste riksdagarne. På de

af 1897 års lagutskott anförda, här ofvan återgifna skäl får utskottet

alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af herr Staaffs ifrågavarande

motion, måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och

för Riksdagen framlägga förslag till ändrade bestämmelser

i fråga om kungörande af tiden för afslutande

af ting.

Stockholm den 17 februari 1899.

På lagutskottets vägnar:

K. S. HUSBERG.

Reservation af herrar G. Andersson och Lundström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:51 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående ändrade bestämmelser i fråga om kungörande af slutting. s. 11 i texten