Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 41

1899-04-07 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1899:41, Lagutskottets Utlåtande N:o 41

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 41,

N:o 41.

Ank. till Riksd. kansli den 7 april 1899, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af

förslag till lagbestämmelser angående ordnandet af rättsförhållandena

emellan kommuner och enskilde vid genomförande

af stadsplaner m. m.

Andra Kammaren har till lagutskottet öfverlemnat en af herr

grefve H. E. G. Hamilton inom nämnda kammare afgifven motion,

n:o 136, af följande lydelse:

»I motion n:o 62 inom Andra Kammaren vid 1897 års riksdag

tillät jag mig väcka förslag om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran

om utarbetande och framläggande af förslag angående ordnandet

af rättsförhållandena mellan kommuner och enskilde vid genomförande

af stadsplaner m. m.; och anförde jag dervid till stöd för mitt förslag

följande:

»I skrifvelse den 9 maj 1884 anhöll Riksdagen, att Kongl. Maj:t

måtte låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser

för ordnande af de rättsförhållanden, som uppstå mellan kommunerna

och enskilde i följd af fastställande af planer för eller vid

utförande af beslut om reglering af gator, torg eller allmänna platser

i stad, köping eller ort, för hvars bebyggande stadganden lika med de

för stad gällande anses böra på grund af befolkningens täthet tillämpas.

Denna skrifvelse, som af Riksdagen beslöts utan meningsskiljaktighet,

var ett uttryck för den på grund af flerårig erfarenhet vunna

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

insigten derom, att förenämnda rättsförhållanden blifvit på ett mycket

otillfredsställande sätt ordnade, enär expropriationsförordningens stadganden

i ämnet äro alldeles otillräckliga och i flera hänseenden olämpliga,

ett förhållande, som allt klarare framträdt i den mån kommunerna

på allvar bemödat sig att genomföra de vidlyftiga stadsplaner, som

byggnadsstadgan för rikets städer ålagt dem att uppgöra.

Åt befogenheten af Riksdagens framställning gaf Kongl. Maj:t

sitt erkännande genom att den 3 oktober 1884 uppdraga åt en komité

att utarbeta de författningsförslag, hvilka af nämnda framställning

kunde föranledas, och afgaf komitén den 24 augusti 1885 underdånigt

betänkande i ämnet med förslag till lag angående stadsplan och tomtindelning

jemte tillhörande författningar, i samband hvarmed komitén,

till hvilken jemväl öfverlemnats en af styrelsen för Stockholms fastighetsegareförening

gjord underdånig framställning angående lagstiftning

rörande hvad i vissa fall borde iakttagas, då byggnad uppförts utöfver

tomtgräns, framlade förslag till lag äfven rörande nämnda ämne.

Öfver komiténs förslag hördes öfverståthållareembetet, Konungens

befallningshafvande och öfverintentsembetet. Befogenheten af Riksdagens

framställning bestyrktes dervid ytterligare, i det att endast en

bland Konungens befallningshafvande i allo afstyrkte komiterades förslag,

och två funno det olämpligt för mindre städer, under det att öfriga

myndigheter, i flera fall med mycken styrka, såväl vitsordade behofvet

af lagstiftning på det afsedda området som ock uttalade sin anslutning

till de i komiterades förslag upptagna principer.

Sedan förslaget, med ledning af de detaljanmärkningar, som af

myndigheterna framstälts, blifvit af komiterade i vissa delar omarbetadt,

öfverlemnades detsamma ock af Kongl. Maj:t för vidare grundlagsenlig

behandling till högsta domstolen, som deröfver afgaf utlåtande, sådant

detsamma finnes intaget i domstolens protokoll för den 20 april 1887.

Jemväl högsta domstolens flertal lemnade förslagets hufvudgrunder utan

anmärkning och framstälde endast eu del anmärkningar rörande vissa

detaljbestämmelser. Blott två af de i granskningen deltagande sex

justitieråden afstyrkte hela förslaget under förmenande, att dess hufvudgrunder

icke vore med rättvisa och billighet öfverensstämmande.

Hvad sålunda förekommit torde val obestridligen få anses häntyda

derpå, att Riksdagens framställning ingalunda skett i oträngdt mål.

Vid 1891 års riksdag framlades emellertid endast det på Stockholms

fastighetsegareförenirigs initiativ tillkomna lagförslaget, hvarjemte i det

vid propositionen fogade statsrådsprotokollet meddelades, att det på Riksdagens

begäran utarbetade förslaget till stadsplanelag kommit att förfalla.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

Om anledningen till denna oväntade utgång af ett vigtigt och

omfattande lagstiftningsarbete lemnas upplysning i Andra Kammarens

protokoll för den 6 maj 1891. Dåvarande chefen för justitiedepartementet,

hvilken förut såsom ledamot af högsta domstolen varit eu bland de två

justitieråd, hvilka afstyrkt komiterades förslag i dess helhet, framhöll

nemligen under diskussionen om ofvannämnda proposition, att det af

komitén utarbetade förslaget till stadsplanelag visserligen vore fotadt

på de grunder, för hvilka Riksdagen i skrifvelse år 1884 uttalat sig,

men att han för sin del vid pröfning af dessa grunder funnit, att en

lämplig lagstiftning i ämnet icke kunde på dem fotas, äfvensom att

han icke kunde erkänna, att på det afsedda området billigare grunder

funnes än de, som äro stadgade i gällande expropriationslag. Justitieministern

underkände, med andra ord, fullständigt befogenheten af

Riksdagens framställning.

Man kan sålunda med allt fog säga, att frågans utgång var beroende

på en ren tillfällighet. Särskildi med hänsyn härtill har jag

trott det icke vara osannolikt, att, derest Riksdagen förnyade sitt uttalande

i ämnet, en annan utgång skulle kunna vinnas. Härför talar

den ytterligare erfarenhet, som redan år 1891 vunnits om svårigheterna

för kommunerna att med måttliga kostnader under nuvarande brist på

duglig lagstiftning i ämnet genomföra sina storartade stadsplaner, samt

om de fördelar, som dessa planer i många fall tillskynda egare af de

af dem berörda tomter. Kongl. Maj:t och Riksdagen hafva sjelfva vid

två särskilda tillfällen, åren 1885 och 1892, då vilkoren för marks

upplåtande till gator öfver fot- och hästgardesregementenas gamla

kaserntomter antogos, erkänt rättmätigheten af den i komitéförslaget

intagna hufvudgrundsats, att tomtegaren bör bidraga till en gatureglerings

genomförande öfver hans mark, i den mån han har fördel af

densamma. Det lysande resultatet af fotgardesregementenas kaserntomters

försäljning, sedan de nya gatorna dragits öfver dem, lemna

ett ojäfaktigt vittnesbörd derom, att icke någon orätt skett staten såsom

tomtegare genom tillämpning af sagda grundsats. Till samma

resultat kommer man helt säkert i den andra tomtaffaren.»

Min motion afstyrktes af lagutskottet och afslogs af Första Kammaren,

men blef deremot med ganska stor pluralitet bifallen af Andra

Kammaren. Redan i följd häraf torde det icke kunna anses omotiveradt

att åter bringa frågan på tal. Men härtill kommer ytterligare, att, så

vidt jag kunnat finna, lagutskottets och Första Kammarens ställning

till frågan år 1897 väsentligen påverkats af den uppfattningen, att jag

skulle hafva uttalat mig för antagandet såsom lag af komiterades för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

slag oförändradt. Detta har dock ingalunda varit min afsigt. Åtskilliga,

mycket vigtiga anmärkningar mot detta förslags detaljer hafva framställs

under frågans behandling hos myndigheterna och högsta domstolen.

Det lär väl icke finnas något tvifvel derom, att Kongl. Maj:t

skall vid dessa anmärkningar fästa det afseende, de förtjena, hvarförutom

lagutskottet och Riksdagen ju få tillfälle att ytterligare nagelfara lagförslaget,

då det slutligen för Riksdagen framlägges. Jag har derför

ansett mig böra uttryckligen betona, att jag blott afser ett vidhållande

af 1884 års skrifvelse, hvars principer Riksdagen vid senare tillfällen

både direkt och indirekt sökt häfda.

Jag hemställer på grund häraf, att Riksdagen må anhålla, att

Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen i skrifvelse den

9 maj 1884 begärt, täcktes låta urarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till lagbestämmelser för ordnande af de rättsförhållanden, som

uppstå mellan kommunerna och de enskilde i följd af fastställande af

planer för eller vid utförande af beslut om reglering af gator, torg

eller allmänna platser i stad, köping eller ort, för hvars bebyggande

stadganden lika med de för stad gällande anses böra på grund af

befolkningens täthet tillämpas.»

I motionen hafva två af Andra Kammarens ledamöter instämt.

Föreliggande motions syfte är, enligt utskottets åsigt, förtjent af

Riksdagens synnerliga uppmärksamhet. Enligt hvad erfarenheten redan

länge ådagalagt, äro med gällande lagstiftning väsentliga svårigheter

förbundna med genomförandet af regleringar utaf gator, torg och

allmänna platser i städer och dermed likstälda orter, och särskildt

ur kostnadssynpunkt hafva dylika företag visat sig blifva för vederbörande

kommuner i hög grad betungande. Riksdagen har ock, såsom

motionären erinrat, med erkännande af den nuvarande lagstiftningens

brister i angifna hänseende, sökt att härför råda bot, då Riksdagen i

skrifvelse till Kong]. Maj:t den 9 maj 1884 anhöll om utarbetande och

framläggande af förslag till lagbestämmelser i ämnet.

Mot det lagförslag, som i öfverensstämmelse med Riksdagens

uttalade önskan utarbetades af eu för ändamålet särskildt tillsatt komité,

rigtades visserligen vid dess granskning inför högsta domstolen ganska

väsentliga anmärkningar, och två af de i granskuingen deltagande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

justitieråden afstyrkte helt och hållet, att komitéförslaget skulle läggas

till grund för någon proposition till Riksdagen — något, som ej heller,

af anledning motionären omnämnt, blef fallet — ; men dessa omständigheter,

huru beaktansvärda de än äro, kunna ej tillmätas sådan betydelse,

att i följd deraf lösningen af den fråga, Riksdagen för utredning öfverlemnat

till Kongl. Maj:t, måste betraktas vara för längre framtid undanskjuten.

Behofvet af en sådan lösning gör sig också allt fortfarande

och för hvarje år i förökad grad gällande, allt eftersom den nuvarande

lagstiftningens brister i praktiken oftare och skarpare framträda.

Hvad angår sättet för frågans lösning, är utskottet visserligen

af den tanken, att det ej bör ifrågasättas att återupptaga ofvanberörda

komitéförslag, då mot detsamma i väsentliga delar framstälts

välgrundade anmärkningar; men utskottet vill dock uttala sin anslutning

till sjelfva hufvudtanken i komitéförslaget, att utvidga tomtegares

skyldighet att bidraga till gatureglerings genomförande. Äfven

om förslaget i detta hänseende må anses hafva gått för långt, torde

dock stå fast, att lagändring i sådan rigtning, som komitéförslaget angaf,

måste vidtagas för undanrödjande af de med nuvarande lagstiftning

förenade olägenheter. Ganska mycket skulle vara vunnet redan derigenom,

att i expropriations-förorÖningen intoges bestämmelse derom,

att, då del af tomt för gatureglerings genomförande måste exproprieras,

hänsyn finge vid ersättningens bestämmande tagas till den fördel,

tomtegaren hade att af regleringen påräkna, samt genom stadgande

om rättighet för kommunen att vid expropriation för gaturegleringar

lemna vederbörande tomtegare i vederlag jord inom det område, som

af gaturegleringen beröres.

Frågan, huru långt man härutinnan lämpligen bör gå, och genom

hvilka bestämmelser i öfrigt de hufvudsakliga bristerna i den nuvarande

lagstiftningen må kunna undanrödjas, är emellertid af den omfattning,

att utskottet anser hvarken lämpligt eller möjligt att för det närvarande

ingå i närmare bedömande af dess särskilda detaljer, utan

torde ändamålet bäst främjas genom att, utan på förhand gifven begränsning,

öfverlemna frågan i dess helhet till Kongl. Maj:ts ompröfning.

Utskottet föranlåta alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af grefve Hamiltons

förevarande motion, ville i skrifvelse anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till lagbestämmelser för ordnande

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lagutskottds Utlåtande N:o 41.

af de rättsförhållanden, som uppstå mellan kommunerna

och enskilde i följd af fastställande af planer för eller

vid utförande af beslut om reglering af gator, torg

eller allmänna platser i stad, köping eller å annan

ort, för hvars bebyggande stadganden, lika med de

för stad gällande, anses böra på grund af befolkningens

täthet tillämpas.

Stockholm den 7 april 1899.

På lagutskottets vägnar:

K. S. HUSBERG.

Reservation

af herr Trygger mot den af utskottet använda motivering.

Herrar Fröberg, G. Andersson och Redelius hafva begärdt få anteoknadt,

att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

tiih. till Riksd. Vrot. 1899. 7 Sami. 27 Höft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:93 Skrifvelse till Konungen, angående ordnandet af rättsförhållandena emellan kommuner och enskilde vid genomförande af stadsplaner m. m s. 1 i texten