Sök i Ratio Lex

Lag utskottet a Utlåtande N:o 51

1899-04-26 · 43 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 37 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1899:51, Lag utskottet a Utlåtande N:o 51

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag utskottet a Utlåtande N:o 51.

1

H:o 51.

Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1899 kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse af 11 kap. rättegångsbalken,

till lag angående påföljd i vissa fall af parts

uteblifvande i brottmål, till lag om ändrad lydelse af

5 och 6 §§ i förordningen angående ändring i vissa

fall af gällande bestämmelser om häradsting den 17

maj 1872, till lag angående ändrad lydelse af 17 §

i lagen om handelsbolag och enkla bolag den 28 juni

1895, till lag angående ändrad lydelse af 41 § i lagen

om aktiebolag den 28 juni 1895 samt till lag angående

ändrad lydelse af 24 § i lagen om registrerade föreningar

för ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895.

Genom proposition, n:o 22, af den 3 sistlidne februari, hvilken af

båda kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kongl. Maj:t, under

åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen förda

protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga här nedan införda förslag till

l:o) lag angående ändrad lydelse af 11 kap. rättegångsbalken;

2:o) lag angående påföljd i vissa fall af parts uteblifvande i brottmål;

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 7 Sami. 32 Höft. (N:o 51). 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o Öl.

3:o) lag om ändrad lydelse af 5 och 6 §§ i förordningen angående

ändring i vissa fall af gällande bestämmelser om häradsting den 17

maj 1872;

4:o) lag angående ändrad lydelse af 17 § i lagen om handelsbolag

och enkla bolag den 28 juni 1895;

5:o) lag angående ändrad lydelse af 41 § i lagen om aktiebolag den

28 juni 1895; och

6:o) lag angående ändrad lydelse af 24 § i lagen om registrerade

föreningar för ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895.

Anledningen till förevarande propositions tillkomst är, såsom inhemtas

af det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll för den 21 februari 1898,

närmast att söka uti Riksdagens skrifvelse till Konungen den 13 maj 1896,

deri Riksdagen anhöll, att Kong!. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till förändrade föreskrifter i afseende på stämningstid

och dermed sammanhängande frågor, i syfte att stämningstiderna,

då svaranden bodde utom staden eller häradet, måtte varda förkortade.

Denna Riksdagens skrifvelse grundade sig i sin ordning på en af justitieombudsmannen

hos Riksdagen gjord framställning, deri denne fäst Riksdagens

uppmärksamhet på behofvet och lämpligheten, i anseende till förbättrade

samfärdselförhållanden, af stämningstidernas förkortning och i

sammanhang dermed berört åtskilliga andra frågor, som enligt hans åsigt

vore af beskaffenhet att böra underkastas behandling samtidigt med nyssnämnda

fråga. I detta senare afseende framhöll justitieombudsmannen uti

sin af Riksdagen i dess skrifvelse åberopade framställning, dels hurusom

den i 11 kap. 5 § rättegångsbalken gifna bestämmelsen i fråga om måls

anhängiggörande vid rådstufvurätt, att, der målet ej tålde uppskof och

derå förr svaras kunde, den eljest stadgade stämningstiden af åtta dagar

kunde förkortas, knappast kunde komma till användning i följd af saknaden

af föreskrift, i hvilka slag af mål en sådan förkortning skulle kunna medgifvas,

hvarför, om stadgandet ansåges böra bibehållas, bestämmelse borde

meddelas om hvilka mål, som vore att hänföra till dem, som ej tålde

uppskof, dels att det ill kap. 4 § rättegångsbalken förekommande stadgandet,

att, der stämning skedde å rättens dörr, sex månaders dag skulle

föreläggas, borde, såsom icke vidare tillämpligt, ur lagen borttagas för att

icke föranleda misstag, dels att vår lag lemnade obestämdt, huruvida delgifningsdagen

och inställelsedagen skulle i de stadgade stämningstiderna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

3

inräknas, dels att lagens bestämmelser om beräkning af stämningstiden

efter svarandens hemvist vore i behof af förtydligande, dels slutligen att

den påföljd — stämningens ogiltighet —, som enligt gällande lag inträdde

på grund af uraktlåtenhet att iakttaga de stadgade stämningstiderna, syntes

alltför sträng, och att således frågan härom borde tagas i förnyad ompröfning.

Då Riksdagens förberörda skrifvelse sedermera blef föremål för pröfning

af vederbörande departementschef, ansåg denne, i likhet med Riksdagen,

en förkortning af stämningstiderna i vissa fall vara af behofvet

påkallad. På sätt i den af Riksdagen åberopade framställningen af dess

justitieombudsman erinrats, sammanhängde emellertid med frågan om stämningstidernas

längd åtskilliga andra frågor, i afseende å hvilka tarfvades

nya eller förändrade föreskrifter. Med anledning häraf och då jemväl de

i öfrigt i fråga om stämning gällande stadganden i vissa hänseenden syntes

icke fullt lämpa sig för ändrade tidsförhållanden eller ock erfordra fullständigande

eller förtydligande, trodde departementschefen det vara lämpligast

att företaga en fullständig revision af lagstiftningen om stämning,

dervid väsentlig ledning syntes kunna hemtas af lagkomiténs och äldre

lagberedningens förslag i ämnet. Departementschefen lät derför inom lagbyrån

utarbeta förslag dels till lag angående ändring i vissa delar af rättegångsbalken,

innefattande ny lydelse af 11 kap. och tillägg till 12 kap.,

dels ock till lag om ändrad lydelse af 5 och 6 §§ i förordningen angående

ändring i vissa fall af gällande bestämmelser om häradsting den

17 maj 1872. Dessa förslag föredrogos i statsrådet den 21 februari 1898,

dervid beslöts att inhemta högsta domstolens yttrande öfver desamma.

Sedan detta inkommit och, med ledning af de i högsta domstolen gjorda

anmärkningar, förslagen underkastats omarbetning och några andra smärre

lagförslag utarbetats, anmäldes ärendet ånyo i statsrådet den 3 sistlidne

februari, dervid beslöts aflåtande till Riksdagen af nu föreliggande proposition.

Innan utskottet nu går att öfver de i propositionen innefattade lagförslagen

afgifva utlåtande och framställa de anmärkningar och erinringar,

hvartill granskningen gifvit anledning, torde, för klargörande af lagförslagens

innebörd, vara lämpligt att i största möjliga korthet anställa en

jemförelse mellan de i lagförslagen ifrågasatta bestämmelser och gällande

rättsregler i ämnet.

Hvad då först angår stämningens betydelse i den civila eller tvistemålsprocessen

eller, med andra ord, i hvad mån stämning är för sådan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

rättegångs anställande erforderlig, har propositionen upptagit den i nuvarande

lagstiftning uttalade grundsatsen, att talan i tvistemål anhängiggöres

genom stämning, dervid dock, med hänsyn dertill att för vissa fall,

såsom i afseende å fordringsanspråk i konkurs samt en del vattenrättsfrågor,

finnas meddelade bestämmelser om andra sätt för talans anhängiggörande,

erinran gjorts, att det ej afsetts att upphäfva verkan af sådana

särskilda bestämmelser. Enligt hvad som framgår af motiven, har afsigten

varit att i fråga om stämnings behöflighet för tvistemåls anhänggigörande

alldeles oförändrade upptaga nu tillämpade rättsregler, och det torde derför

få anses klart, att propositionen ej afser att göra någon ändring i det

hittills, utan särskild i lagen meddelad föreskrift, i praxis allmänt tillämpade

förfaringssättet att till pröfning upptaga qvittningsanspråk, utan att

stämning uttagits.

I afseende å befogenheten att gifva stämning bibehålies, i fråga om

underrätt å landet, regeln att denna tillkommer häradshöfdingen, med rätt

för honom att förordna biträdande stämningsutgifvare, men desse sistnämndes

behörighet har i propositionen inskränkts till meddelande af stämningar

å personer, som bo inom det län, der den häradsrätt, dit stämningen

sker, har sitt säte. Derförutom hafva i propositionen meddelats

bestämmelser om offentliggörande af förteckningar å biträdande stämningsutgifvare

dels genom anslag å rättens dörr, dels genom intagande i länskungörelserna.

I fråga om stämning till rådstufvurätt utgår propositionen från den

uppfattningen, att frågan om hvem befogenhet att gifva dylik stämning

skall tillkomma bör, i anseende till rådande olikheter i organisation och

arbetssätt mellan stadsdomstolarne, i främsta rummet bero på fastställa

reglementariska föreskrifter eller beslut af domstolen sjelf. Endast för

det fall, att särskildt uppdrag ej blifvit någon meddeladt, kräfves i lagen

föreskrift om hvem som skall ega att stämning till rådstufvurätt gifva, och

har för sådant fall befogenheten ansetts böra tillkomma rättens ordförande.

Beträffande stämningsutgifvare innehåller propositionen derjemte uttrycklig

bestämmelse derom, att domarejäf ej verkar inskränkning uti

befogenheten att stämningar gifva, något som redan under nuvarande lagstiftning

lärer i praktiken vunnit tillämpning.

Hvad angår stämnings form och innehåll, betecknar propositionen

ganska väsentlig skiljaktighet mot de regler, som härutinnan kunna för

närvarande anses gällande. Först och främst föreslås sålunda, att ansökan

om stämning skall kunna, efter kärandens godtfinnande, göras muntligen

eller skriftligen. Gällande lagstiftning innehåller visserligen ej uttrycklig

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

5

föreskrift om formen för stämningsansökan, men, enligt den praxis som

utbildat sig, lärer det vanliga vara, att åt dylika ansökningar gifves skriftlig

affattning.

Beträffande stämningsansökningens innehåll bör uppmärksammas den

skilnad, som förefinnes mellan de i propositionen föreslagna bestämmelser

och gällande lagstiftning derutinnan, att enligt propositionen

stämningsansökningen skall innehålla uppgift å hvad käranden i målet

påstår och grunden härför, medan gällande lag fordrar ‘allenast uppgift

å »saken», d. v. s. det rättsanspråk, käranden önskar underkasta rättens

bedömande.

Propositionen medgifver derförutom käranden befogenhet att uti

stämningsansökningen uppgifva huru lång tid han för stämningens delgifning

önskar, till ledning för bestämmande af den tid, då målet bör

utsättas att förekomma till handläggning.

I fråga ''om sjelfva kallelsen till inställelse inför rätten har propositionen,

med bibehållande af föreskriften att densamma skall skriftligen

utfärdas, upptagit bestämmelse, att deri skall utsättas å hvilken dag målet

skall till handläggning företagas. Gällande lagstiftning stadgar i motsats

härtill, att å landet stämningar ej kunna annorledes än å första rättegångsdagen

ställas.

Reglerna angående stämnings delgifning hafva äfvenledes uti propositionen

underkastats väsentliga ändringar i flera afseenden. Så har t. ex.

det i gällande lagstiftning stadgade förbudet mot stämnings delgifning i

kyrka utsträckts till alla platser, der gudstjenst hålles eller sammankomst

för gemensam andaktsöfning eljest eger rum, hvarjemte bestämmelser intagits

dels derom, att å allmänt embetsrum delgifning af stämning ej må

ske, medan embets- eller tjensteman der förrättar sin tjenst, i andra saker

än dem, som angå embetet eller tjensten, dels derom att ej någon är

skyldig att uti sin bostad mottaga stämning emellan kl. 9 på aftonen och

6 på morgonen.

Föreskrifterna uti kong! förordningen angående förändradt stämningssätt

i vissa fall den 5 april 1871 hafva uti propositionen upptagits

med tillägg af bestämmelser, att stämning å sådan veterligen ur riket

faren svarande, som i förordningen omförmäles, skall, utom i allmänna

tidningarne, införas, der så ske kan, en gång i tidning inom den ort, der

svaranden senast var i riket boende, samt att förteckning skall af vederbörande

häradshöfding eller rådstufvurätt föras öfver dem, som anmälts

behöriga att stämning för utrikes vistande mottaga.

Ilen i 8 § rättegångsbalken för särskilt fall — i fråga om delegare

i oskift bo — medgifva rätt att med laga verkan delgifva stämning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

å flere svarande medelst stämningens öfverlemnande till en af dem, har

uti propositionen utsträckts att gälla äfven stämning å helt byalag, der

byamännen äro flere än tio, samt sådana fall, då eljest flere än tio skola

stämmas i mål, som angår egendom eller rättighet, hvilken är för flere

fastigheter samfäld.

Likaså har delgifning af stämning i mål angående grufva, som tillhör

flere gemensamt, föreslagits kunna ske medelst stämningens öfverlemnande

till grufföreståndaren.

Beträffande delgifning af stämning å korporationer och andra s. k.

juridiska personer innehåller propositionen åtskilliga bestämmelser, afsedda

att förenkla det nu gällande delgifningssättet. Sålunda föreslås, att stämning

å socken, stad eller annan menighet — hvilken stämning enligt gällande

resolution af den 29 maj 1752 skall delgifvas genom uppläsning i

kyrka och anslag å rättens dörr — skall delgifvas endast den person eller

myndighet, som har att sammankalla dem, hvilka eg a att i afseende å

talans utförande för menigheten besluta; att stämning å de väghållningsskyldige

i härad, tingslag eller annat väghållningsdistrikt skall delgifvas

vägstyrelsens ordförande; att stämning å landsting skall delgifvas medelst

stämningens öfverlemnande till Konungens befallningshafvande, samt

att stämning å kronan skall ingifvas till Konungens befallningshafvande i

det län, der domstolen är, hvilken befallningshafvande sedermera har att

tillse, det stämningen kommer den myndighet till hända, som har att

kronans talan i målet bevaka; dock med rätt för käranden att sjelf i första

hand frånvända sig med stämningen till sagda myndighet.

Slutligen har, för underlättande af delgifning inom annat län, än

der käranden bor, eller till utrikes vistande person, föreslagits att medgifva

käranden rätt att för delgifningen påkalla biträde, i förra fallet af

Konungens befallningshafvande, antingen i det län, der käranden bor, eller

der delgifningen skall ega rum, samt i senare händelsen af utrikesdepartementet.

Den förkortning af stämning stiderna, som genom antagande af propositionen

skulle åstadkommas, är ganska betydande. Väl har — något

som ej heller af Riksdagen uti dess skrifvelse ifrågasattes — beträffande

stämningstid för svarande, som har sitt hemvist inom den rätts domvärjo,

dit stämningen uttages, ej annan ändring vidtagits, än att stämningstiden

för den, som stämmes till häradsrätt med tingsställe i stad, der svaranden

har sitt hemvist, inskränkts till åtta dagar, men dess mera har inskränkning

skett i fråga om stämningstidernas längd för svarande, som hafva sitt

hemvist utom rättens domvärjo. Sålunda har stämningstiden för svarande,

som bor i samma län, der rätten har sitt säte, men utom rättens dom
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 51. 7

värjo, satts till fjorton dagar i stället för, såsom nu gäller, tre veckor, för

svarande, som har sitt hemvist utom länet, men inom riket till trettio

dagar i stället för sex till nio veckor, och för svarande, som vistas utom

riket, till . sextio dagar, om han vistas inom Europa, och i annat fall till

etthundratjugu dagar i stället för sex månader, som nu är den för alla

utrikes vistande gällande stämningstiden.

Ytterligare förkortning har åstadkommits derigenom, att Stockholms

stad och Stockholms län förklarats skola vid beräkning af stämningstid

anses . såsom ett län, samt genom föreskriften, att för utom riket vistande,

som inom riket eger ombud, hvilket är behörigt att för honom mottaga

stämning och afgifva svaromål, stämningstiden skall räknas efter ombudets

hemvist.

I några fall har emellertid förlängning af den nu stadgade stämningstiden

ansetts behöflig. Dels har tiden för digifning af stämning till dem,

som bo inom Vesterbottens eller Norrbottens lappmarker, men utom den

rätts domvärjo, dit stämningen uttages, satts till trettio dagar, i stället för

nu stadgade tre veckor, äfven för det fall att svaranden bor inom samma

än, der rätten har sitt säte, dels hafva de käranden medgifna här ofvan

omförmälda fördelar att få i större utsträckning än hittills egt rum verkställa

digifning af stämning å flere svarande utan att behöfva öfverlemna

stämningen till en hvar bland dem ansetts påkalla förlängning af stämningstiderna.

Stämningstiderna uppgå likvisst icke i något af dessa fall

till mera än etthundratjugu dagar och i de flesta fallen till endast trettio

eller sextio dagar.

Den af justitieombudsmannen i hans förberörda framställning omförmälda

svårigheten att beräkna stämningstidens längd efter svarandens hemvist

har så lösts, att uttrycklig bestämmelse meddelats derom, att såsom

svarandens hemvist den ort skall anses, der han är mantalsskrifven.

I öfrigt må i fråga om stämningstid nämnas, att stadgandet i 11 kap.

5 § rättegångsbalken om förkortande af stämningstiden till rådstufvurätt,

der målet ej tålde. uppskof samt derå förr svaras kunde, blifvit i propositionen

uteslutet, liksom bestämmelsen i 11 kap. 4 § rättegångsbalken om

sex månaders stämningstid, då stämning skedde genom anslag å rättens

dörr, salut att enligt propositionen delgifningsdagen, men ej inställelsedagen

uttryckligen förklarats skola i de föreslagna stämningstiderna inräknas.

Hvad justitieombudsmannen anfört i fråga om påföljden af uraktlåtenhet

att iakttaga de. stadgade stämningstiderna har föranledt förslag

om sådan ändring af hittills gällande regler härutinnan, att dylik försummelse

ej skall medföra annan påföljd än att, derest svaranden ej medgifver

att oaktadt den korta stämningstiden ingå i svaromål, målet ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

sättes till annan dag, så att svaranden kommer i åtnjutande af laga stämningstid.

Beträffande stämning i brottmål gör propositionen den ändring uti

hvad nu härom gäller, att svaranden, derest han är på fri fot, skall till

rätten stämmas på enahanda sätt, som i tvistemål föreslagits, dervid dock

bibehålies den inskränkning, att delgifning af stämning i brottmål ej får

ske i den ordning förordningen den 5 april 1871 stadgar.

Propositionens bestämmelser om stämningsmåli skilja sig i flera afseenden

från reglerna uti gällande förordning af den 10 augusti 1877.

Dels föreslås fastställande af minimiantalet stämningsmän å landet till eu

i hvarje socken, dels föreskrifves, att förteckning å de till stämningsmän

förordnade skall finnas anslagen a rättens dörr samt a landet hallas tillgänglig

hos häradshöfdingen, dels slutligen föreslås uteslutande af bestämmelsen

att kronofogde, stadsfogde eller länsman må utan förordnande vara

stämningsmän, om han det sig åtager. Denna sistnämnda skiljaktighet står

i samband med den förändring, som propositionen vidtagit i fråga om den

bevisning, som erfordras för styrkande af stämnings delgifning. . Medan

enligt gällande lag såsom den enda härutinnan gifna särskilda bevisregeln

stadgas, att intyg af två ojäfvige stämningsmän gäller såsom fullt bevis

om delgifning, har uti propositionen föreslagits meddelande af föreskrift

derom, att dels vitsord såsom fullt bevis skall tillkomma intyg af kronofogde,

stadsfogde, länsman eller af svensk konsul eller vid svenskt konsulat

anstäld tjensteman, dels skriftligt erkännande om delgifning skall, der det

styrkes genom intyg af en ojäfvig stämningsmän, anses såsom fullt bevis

om delgifningen.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse af 11 kap. rättegångsbalken

innehåller, utöfver hvad här ofvan angifvits, i hufvudsak ej annan

ändring af gällande rättsregler, än att de flesta rörande stämnings delgifning

föreslagna bestämmelser föreslagits skola ega tillämpning i afseende

å delgifning af domstols beslut. _ ^

Det i propositionen innefattade förslaget till lag angående påföljd i

vissa fall af parts uteblifvande i brottmål företer ej. några väsentliga skiljaktiofleter

mot hvad i sådant afseende nu gäller. Ändringarna afse bland

annat dels meddelande af bestämmelse för det fall, att åklagare eller

enskild kärande uteblifver i instämdt brottmål, dels införande af uttrycklig

föreskrift derom, att domstolen i brottmål i allmänhet eger, der den så

finner lämpligt, lägga svaranden vite före, dels slutligen meddelande af

bestämmelse, att domstolen eger, på hvilket stadium af målet som helst,

så snart svaranden förfallolöst uteblifvit och domstolen finner hans instäl
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o Öl.

9

lande erforderligt, derom förordna, oafsedt om annan påföljd, såsom vite,

varit för svarandens utevaro stadgad.

öfriga uti propositionen innefattade lagförslag äro direkt föranledda

af de ändringar i fråga om stämning, som propositionen innehåller, och

kräfva förty ej något särskildt omnämnande.

Utskottet öfvergår alltså nu till redogörelse för de anmärkningar

och erinringar, hvartill utskottet vid granskning af propositionen funnit

anledning; och torde vara lämpligast att vid denna framställning anknyta

anmärkningarna direkt till de lagförslag och paragrafer, som af desamma

beröras.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse af 11 kap. rättegångsbalken.

2 §•

Ordet »mål» är här användt i två olika bemärkelser, dels för att

angifva föremålet för rättegången, dels i betydelse af rättegången sjelf.

För att undvika denna inkonseqvens i uttryckssättet har utskottet ansett

lämpligt att för betecknande af tvistens föremål användes samma uttryck,

som gällande lag begagnar, nemligen ordet »sak».

Enligt förklaringen af allmänna lagens stadganden om stämning

den 14 oktober 1892 egde den, som begär stämning å motpart och vittne

i samma sak, att få dem genom eu stämning inkallade. Denna bestämmelse

är, efter hvad förslaget innehåller, afsedd att fortfarande gälla. Vid sådant

förhållande har utskottet ansett föreskriften i fråga böra uti denna paragraf,

som just handlar om rättighet att i en stämning sammanföra kallelse

från eller till flere personer, intagas.

3 §•

Den här intagna bestämmelsen, att allenast häradshöfdings stämning

skall gälla, der den, hvilken stämningen kungöras skall, har sitt hemvist

utom länet, har utskottet ansett böra ur förslaget utgå. Enligt hittills

gällande regler har en biträdande stämningsutgifvares stämning haft samma

Bih. till /likså. Prot. 1891). 7 Sami. 32 lläft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO Lagutskottets Utlåtande AT:o 51.

giltighet som häradshöfdingens egen stämning, och då utskottet veterligen

icke någon olägenhet eller fara för rättssäkerheten deraf försports, synes

anledning saknas till ändring i detta förhållande. Utskottet håller tvärtom

före, att en ändring af det i detta hänseende nu bestående mången

gång skulle komma att vålla afsevärda olägenheter. Fall torde nemligen

kunna inträffa, att en svarandepart, efter det stämning uttagits men innan

den ännu hunnit honom delgifvas, flyttat utom tingslaget, och i sådan

händelse skulle en stämning, som vid tiden för dess utfärdande varit af

behörig person gifven och således giltig, sedermera blifva utan gällande

kraft. Vidare skulle en part, som ju har rätt att i samma sak genom

en stämning få inkallade såväl flere motparter som vittnen, allenast af

den omständighet, att en af motparterna eller ett af vittnena hade sitt

hemvist utom tingslaget, nödgas uppsöka häradshöfdingen för stämnings

utfående, hvilket besvär särdeles i de vidsträckta domsagorna, der häradshöfdingens

bostad kan vara belägen flere dagsresor från domsagsgränsen,

kan för en kärandepart föranleda icke blott dryga kostnader utan ock,

der hans talan är beroende af viss stämningstid, förlust af samma talan.

Hvad brottmål angår, så inträffar det ju ofta, att inom ett tingslag brott

eller förseelser, som ej falla under allmänt åtal, begås af personer från

annat tingslag. I de flesta sådana fall är det af största vigt för den genom

brottet eller förseelsen kränkte att omedelbart efter förbrytelsens begående

erhålla stämning å den brottslige, enär det i motsatt fall kan vara

förenad! med stora svårigheter, om icke omöjligt, att anträffa honom för

delgifning af stämningen. Skulle nu, såsom förslaget stadgar, den rättskränkte

vara nödsakad att uppsöka häradshöfdingen för erhållande af den

erforderliga stämningen, torde ofta nog utsigten för honom att erhålla

rättslig upprättelse och få den brottslige befordrad till straff vara ringa.

Ett uteslutande af den ifrågasatta bestämmelsen lärer för öfrig!

dess mindre böra möta betänkligheter, som häradshöfdingarne torde vid

förordnande af stämningsutgifvare tillse, att för ändamålet fullt lämpliga

personer dertill blifva utsedde.

Utskottet har äfven i annat afseende funnit eu ändring af paragrafen

erforderlig. Då det ej kan anses annat än i undantagsfall inträffa,

att ett anslag å rättens dörr af förteckning öfver stämningsutgifvare

komrne att medföra den dermed afsedda effekten, att hos den stämningssökande

allmänheten sprida kännedom om Indika äro till stämningsutgifvare

förordnade, helst som å de flesta orter rättens dörr endast under

ett fåtal dagar af året är för allmänheten tillgänglig, har föreskriften om

skyldighet att å rättens dörr anslå dylik förteckning uteslutits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

11

5 och 6 §§.

Mot de i dessa paragrafer, hvilka afhandla stämningsansöknings ocli

stämningsresolutions form och innehåll, föreslagna bestämmelser har utskottet

funnit åtskilligt så ur saklig som formel synpunkt att erinra.

I förstnämnda hänseende har utskottet, beträffande stämningsansökning,

ansett föreskriften, att densamma kan göras muntligen eller skriftligen,

böra modifieras. Föreskriften i fråga har, enligt hvad motiven utvisa, tillkommit

i syfte att bespara mindre skrifkunnige parter särskild kostnad för

stämningsansökningens uppsättande. Detta syfte må förvisso anses behjertansvärdt,

men å andra sidan bör, på sätt af Högsta Domstolens fleste

ledamöter anfördes, noga bemärkas vigten deraf att uti stämningen, hvilken

skall utgöra grundvalen för den följande rättegången, kärandens påståenden

blifva så fullständigt och redigt som möjligt upptagna. Uppenbart är,

att detta i allmänhet kan ske noggrannare, om påståendena sammanfattas

i en skriftlig ansökning än om de allenast muntligen framställas. Härtill

kommer den ytterligare omständigheten, att allmänheten redan nu vanligen

använder skriftlig form för stämningsansökning, hvarför någon olägenhet

ej torde behöfva befaras genom inskränkning af rätten att i muntlig

form göra stämningsansökning till dem, som äro medellösa och sjelfva

sakna erforderlig kunskap för skriftlig ansöknings uppsättande.

Vidare har utskottet funnit bestämmelsen om stämningsansöknings

innehåll — att densamma skall innehålla uppgift om hvad käranden i målet

påstår och grunden derför — innebära en ej fördelaktig ändring af hvad

härutinnan nu gäller, då uppgift om »saken» är tillräcklig. Först och

främst lemnar den ifrågasatta bestämmelsen oafgjordt, huruvida med »grunden»

skall förstås de faktiska omständigheter, hvarpå stämningsanspråket

stöder sig, eller det må vara tillräckligt att endast angifva det rättsförhållande,

hvarur anspråket härleder sig, och derjemte skulle ett antagande

af den föreslagna bestämmelsen kunna leda till det, enligt utskottets

* förmenande, olämpliga resultat, att samma anspråk möjligen skulle kunna

genom förändring af uppgiften om grunden derför underkastas rättens

pröfning flere gånger. Utskottet har af dessa skäl ansett den nuvarande

bestämmelsen, enligt hvilken i stämningsansökning skall uppgifvas »saken»,

vara att föredraga framför den i förslaget ifrågasatta.

I fråga om stämningsresolution innehåller förslaget, såsom ofvan

omnämnts, att deri skall utsättas dagen, då målet skall till handläggning

företagas. Utskottet anser visserligen intet hinder i allmänhet häremot

möta, men det kan likvisst inträffa, särskildt då stämningsutgifvarne äro

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o ,57.

flere, att till en viss dag utsatts flere mål, än som kunna under densamma

vinna handläggning. För att i sådant fall det må vara klart, att

parterna ej ega mot domaren eller rätten framställa anmärkning för det

uppskof med handläggningen, som måste ega rum, har utskottet funnit

lämpligast att uti stämningsresolutionen utsättes den dag, då parterna

skola sig vid rätten inställa; kan handläggning då ske, skall den naturligtvis

företagas, men domaren och rätten hafva fri pröfningsrätt härutinnan.

I formelt hänseende betecknar ifrågavarande paragrafers användning

af uttrycket stämning den väsentliga skiljaktigheten mot gällande lag, att

denna begagnar stämning såsom en sammanfattning af stämningssökandens

uppgifter och stäinningsmyndighetens resolution, medan uttrycket i förslaget

närmast synes afse denna sistnämnda. Detta framträder särskilt uti 6 §,

enligt hvilken stämning på grund af muntlig ansökning skall innehålla

mera än en på skriftlig ansökning gifven stämning. Då det synts utskottet

leda till förenkling uti uttryckssättet att åt stämning gifva den

mera omfattande betydelsen, som gällande lag tillägger detta ord, och då

deraf ej någon tvetydighet lärer kunna uppstå, har utskottet underkastat

6 § häraf föranledd omredigering. Öfriga uti paragraferna vidtagna ändringar

äro af beskaffenhet att ej erfordra särskild förklaring.

8 §•

Mot den i paragrafen föreslagna utsträckningen af förbudet mot delgifning

i kyrka till alla sådana platser, der gudstjenst hålles eller sammankomst

för gemensam andaktsöfning eljest eger ruin, har utskottet intet att

erinra. För att emellertid tydligare än i förslaget skett utmärka, att sådant

förbud afser endast delgifning under den tid, då förrättning af angifven

art eger rum, har utskottet utbytt uttrycket »hålles» mot det i

detta hänseende mera expressiva ordet »pågår».

Hvad paragrafen i öfrigt innehåller har utskottet deremot ansett''

böra utgå. Något behof af de ifrågasatta förbuden mot stämnings delgifning

å embetsrum eller nattetid har, såvidt utskottet erfarit, ej gjort sig

gällande. Utan att uttrycklig bestämmelse derom behöfver gifvas, lärer

det ej kunna ifrågasättas att delgifva stämning under det särskild förrättning

å embetsrummet pågår; skulle åter den föreslagna bestämmelsen afse

att förbjuda delgifning till embets- och tjensteman endast derför att denne

t. ex. under viss tjenstgöringstid vistas å embetsrummet, går förslaget vida

längre än omständigheterna påkalla. För embets- eller tjenstemanrien lärer

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

det ej vara förenadt med större olägenhet att å embetsrummet. mottaga

stämning än att göra detta i sin bostad.

Hvad särskildt vidkommer förbudet mot stämnings digifning nattetid,

lärer förhållandenas egen natur utgöra tillräckligt skydd för den enskilde

mot delgifning å sådan tid och förbudet sålunda vara för normala fall

obehöflig^ A andra sidan skulle det deremot kunna af personer, som af

eu eller annan anledning önskade undandraga sig delgifning, begagnas

såsom medel härutinnan och förty förringa möjligheten för käranden att

få sin talan i behörig ordning anhängiggjord.

9 §•

Förevarande från förordningen den 5 april 1871 hemtade stadgande

innehåller, utöfver hvad i samma förordning finnes föreskrifvet om sättet

för kungörande af stämning mot veterligen ur riket faren person, ytterligare

att stämningen skall, der så ske kan, införas i tidning inom den ort,

der svaranden senast i riket bodde. Då emellertid, såsom nyss är nämndt,

stadgandet afser endast delgifning af stämning med sådan person, om

hvilken man har full vetskap, att han är ur riket faren, samt vid sådant

förhållande någon anledning icke torde förefinnas till antagande, att stämningen

bättre bringas till hans kännedom derigenom, att den införes i

tidning inom den ort, der han senast, kanske för lång tid sedan, i riket

var bosatt, om hvilken ort det för öfrigt torde möta svårighet för käranden

att vinna säker kännedom, utan stadgandet synes komma att för käranden

utan motsvarande nytta fördyra och försvåra den redan förut invecklade

proceduren vid stämningens kungörande, har utskottet ansett ifrågavarande

stadgande böra ur paragrafen uteslutas.

I afsigt att utmärka, att den uppläsning af stämningen inför svarandens

husfolk, hvarom i paragrafen förinäles, bör anses fullgjord, äfven

om uppläsningen skett inför blott en af dem, har uttryckssättet i paragrafen

något jemkats.

Slutligen må nämnas, att den omändring af paragrafens sista stycke,

som utskottet vidtagit, skett endast i formelt syfte.

10 §.

I analogi med hvad som skett uti y §, har äfven här framför »hans

husfolk» inskjutits orden »någon af».

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

11 §•

Då det för hvarje svarande måste anses vara af vigt att erhålla fullständig

kännedom om stämningens innehåll, har utskottet ansett den som

i boet sitter böra förpligtas att ombestyra det hvar och en af delegarne i

boet erhåller eu bestyrkt afskrift af stämningen.

12 §.

Paragrafens sista punkt, innehållande bestämmelse om förenklad

delgifning för det fall, att flere än tio skola stämmas i mål, som angår

egendom eller rättighet, som är för flera fastigheter samfäld, har af utskottet

uteslutits.

De förutsättningar, hvarpå ifrågavarande stadgande hvilar, äro sannolikt

endast sällan för handen, och den nytta stadgandet skulle medföra

alltså synnerligen ringa. Dertill kommer, att bestämmelsen, sådan den år

affattad, kan gifva anledning till tvekan om sättet för stämnings delgifning

för det fall, att fastigheterna i fråga ligga inom skilda församlingar eller,

såsom ock kan hända, inom skilda rätters domvärjo.

13 §•

I analogi med hvad som egt rum beträffande 11 §, har äfven denna

paragraf undergått ändring i syfte att betrygga de särskilde grufdelegarnes

intresse att om stämningens innehåll erhålla fullständig kännedom.

18 §.

Denna paragrafs ordalydelse har underkastats jemkning i ändamål

att tydligen utmärka, dels att delgifning af stämning å landsting är fullbordad

genom stämningens öfverlemnande till Konungens befallningshafvande,

dels att Konungens befallningshafvande å sin sida har skyldighet

att fortskaffa den bekomna stämningen till landstinget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o Öl.

15

19 §•

Äfven i denna paragraf har jemkning af ordalagen vidtagits i liknande

syfte som det under 18 § sist omförmälda.

20 §.

Den här rnedgifna rättigheten för käranden att för stämnings delgifning

till svarande, som vistas utom det län, der käranden bor, påkalla

biträde af Konungens befallningshafvande har naturligtvis tillkommit i syfte

att för käranden underlätta besväret med delgifningen. Utskottet anser

sig doek böra föreslå, att paragrafen i fråga uteslutes. Först och främst

bör uppmärksammas, att kostnaderna för stämnings delgifning genom

Konungens befallningshafvande oftast skulle komma att stiga till högre

belopp än om enskild person ombestyrer delgifningen. Konungens befallningshafvande

å sin sida måste naturligtvis för delgifningen anlita någon

af sina underlydande, såsom kronofogde eller länsman, och den ersättning

dessa hade att härför uppbära blefve i regel betydligt större än

den till stämningsmän utgående. Dessutom må erinras, att den tid, som

komme att för delgifningen åtgå, i regel blefve vida längre, än om delgifningen

på enskild väg ombesörjdes, särskildt om, såsom enligt förslaget

kan ske, käranden hänvände sig till Konungens befallningshafvande i det

län, der han sjelf bor; och om, såsom ej sällan torde blifva fallet, tidsutdrägten

blefve större än käranden beräknat, kunde deraf följa, att vigtiga

fatalier ginge förlorade.

Den allmänheten erbjudna förmånen synes utskottet mera skenbar

än verklig och lärer, om den skulle i vidsträcktare mån komma till användning,

kunna förorsaka myndigheterna ej ringa besvär och skriftvexling.

Härtill kommer att numera i snart sagdt hvarje stad eller större

samhälle finnas inrättade juridiska byråer eller etablerade enskilda kommissionärer,

åt hvilka dylika uppdrag med fullt förtroende kunna leinnas.

22, 23 och 24 §§.

De ändringar, som i dessa paragrafer vidtagits, äro allenast af formel

natur och åsyfta att tydligare än i förslaget skett, utmärka mantalsskrifningsortens

betydelse för beräkning af stäinningstiderna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

34 §.

Såsom redan omnämnts, innehåller förslaget, att talan i brottmål

mot svarande, som är på fri fot, skall i regel genom stämning anhängiggöras.

Utskottet har ansett denna bestämmelse böra utvidgas derhän, att

dylik stämning delgifves äfven häktad person, för så vidt stämningen afser

annat brott än det, hvarför denne är häktad. Samma skäl, som betinga

föreskriften om stämnings delgifning till på fri fot varande person, torde

nemligen kunna åberopas till stöd för den af utskottet ifrågasatta utvidgningen.

35 §.

Den ändring af förevarande §, som utskottet ifrågasätter, är en följd

af utskottets förslag rörande 5 och 6 §§.

36 §.

Enligt utskottets tanke är det ej af nöden att införa några särskilda

bestämmelser om delgifning af domstols beslut, utan torde lämpligast vara

att, såsom hittills egt rum, öfverlemna åt domstolen sjelf att för hvarje

särskildt fall bestämma, huru delgifning af dess beslut bör verkställas.

Vid sådant förhållande har utskottet ansett paragrafen böra ur förslaget

utgå.

37 §.

Att, såsom uti denna paragraf föreslagits, ålägga underrätt å landet

skyldighet att utse minst en stämningsman i hvarje socken har utskottet

med hänsyn till de skiftande förhållandena inom olika delar af landet ej

ansett vara lämpligt. För ett stort antal socknar är det, i följd af deras

litenhet och ringa folkmängd, alldeles onödigt att hvar för sig ega särskildt

förordnade stämningsmän, och för andra åter, hvilkas storlek och

folkmängd är betydande, är det föreslagna antalet stämningsmän alltför

ringa. Med hänsyn härtill torde lämpligare utväg ej gifvas än att öfverlemna

åt vederbörande underrätter att sjelfve fritt pröfva och bestämma,

huru många särskildt förordnade stämningsmän som inom rättens domvärjo

böra finnas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o Öl.

17

Utskottet har för öfrigt genom en annan i paragrafen föreslagen

ändring sökt tillgodose det intresse, som förefinnes af att stämningsmän i

tillräckligt antal äro att tillgå. Denna ändring består uti stadgandet af

skyldighet för fjerdingsman att utan särskildt förordnande vara stämningsman

samt om rätt för förutvarande nämndeman att, der han det sig åtager,

utan särskildt förordnande sådant uppdrag fullgöra. Mot sistberörda ändringar

torde dess mindre möta betänkligheter, som fjerdingsmans- och

nämndemansbefattningarna innefatta många långt vigtigare åligganden än

det här ifrågavarande, att stämningar delgifva, och det således kan såsom

gifvet antagas, att nämnda personer äro fullt lämpade för uppdraget.

38 §.

Utskottet har i denna paragraf ej gjort annan ändring än att intyg

af notarius publicus om stämnings delgifvande föreslagits skola tillmätas

samma beviskraft som intyg af kronofogde och andra i paragrafen omnämnda

tjensteman.

öfriga uti förslaget till lag angående ändrad lydelse af 11 kap.

rättegångsbalken af utskottet vidtagna ändringar äro af rent formel natur

och torde förty ej kräfva särskildt omnämnande.

Hvad beträffar de andra uti propositionen innefattade lagförslagen,

har utskottet i sakligt hänseende ej funnit något att mot desamma erinra.

I formelt hänseende hafva desamma underkastats den jemkning, som föranledts

af de i lagförslaget om stämning gjorda ändringar.

På grund af hvad utskottet ofvan anfört och under åberopande i

öfrigt af de vid propositionen fogade protokoll, får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen, under förklarande att Kongl. Maj:ts

ifrågavarande proposition ej kan i oförändradt skick godkännas,

ville för sin del antaga följande

Bill. till Riksd. Prot. 1899. 7 Sami. 32 Käft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Kongl. Majtts förslag.

Utskottets förslag.

l:o) LAG

angående ändrad lydelse af II kap. rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. rättegångsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

11 kap.

Om stämning.

, ■ 1 §.

Vill man vid underrätt till annan kära i tvistemål, läte honom,

der ej för visst fall annorledes stadgas, till rätten stämmas efter ty här

nedan sägs.

2 §•

Vilja flera kära i mål, som dem

alla rörer, ege de genom en stämning

målet anhängiggöra. Aro flera,

som svara skola i samma mål, må

de alla genom en stämning kallas.

3 §•

Stämning till häradsrätt gifves

af häradshöfdingen.

Häradshöfding ege ock förordna

andra skicklige män att stämningar

i hans ställe gifva; dock galle alle
-

2 §•

Vilja flera kära i sak, som dem

alla rörer, ege de genom en stämning

målet anhängiggöra. Åro flera,

som svara skola i samma sak, må

de alla genom en stämning kallas.

Begär någon stämning å vederpart

och vittne i samma sak, vare berättigad

att få dem genom en stämning

inkallade.

3 §•

Stämning till häradsrätt gifves

af häradshöfdingen.

Häradshöfding ege ock förordna

andra skicklige män att stämningar

i hans ställe gifva. Förteckning å

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Kongl. Maj:ts förslag.

nast häradshöfding ens stämning, der

den, hvilken stämningen kungöras

skall, har sitt hemvist utom länet.

Förteckning å dem, som äro förordnade

att stämningar gifva, skall

finnas anslagen å rättens dörr samt

i början af hvarje år af häradshöfdingen

insändas till Konungens befallningshafvande

för intagande i

län skungörelsern a.

Stämning till rådstufvurätt gifves

af den, som dertill satt är, eller,

der sådan ej finnes, af rättens ordförande.

4 §•

Förekommer mot den, hos hvilken

stämning sökes, jäf, som i 13 kap.

1 § sägs, vare det ej hinder för

honom att stämning utfärda.

5 §•

Då stämning sökes, gifve käranden

skriftligen eller muntligen upp

hvad han i målet påstår och grunden

derför; ege ock säga, huru lång

tid han för stämningens kungörande

tarfvar.

6 §•

Stämning skall skriftligen utfärdas

och deri utsättas, å hvilken

Utskottets förslag.

dem, som äro förordnade att stämningar

gifva, skall i början af hvarje

år af häradshöfdingen insändas till

Konungens befallningshafvande för

intagande i länskungörelserna.

Stämning till rådstufvurätt gifves

af den, som dertill satt är, eller, der

sådan ej finnes, af rättens ordförande.

4 §•

Förekommer mot den, hos hvilken

stämning sökes, jäf, som i 13 kap.

1 § sägs, vare det ej hinder för

honom att stämning gifva.

5 §•

Då stämning sökes, gifve käranden

upp domstolen och svaranden

samt saken; ege ock säga huru lång

tid han för stämningens delgifning

tarfvar. Ansökning om stämning skall

göras skriftligen, utan så är att kärande,

som är medellös, förklarar sig ej

kunna ansökningen skriftligen uppsätta;

i sådant fall må den muntligen

göras.

6 §•

Stämning skall skriftligen utfärdas;

och hör stämningen, vare sig

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

ort och dag målet skall till handläggning

företagas. Utfärdas stämning

till ting, för hvilket tiden ännu ej är

bestämd, varde i stämningen angifvet,

å hvilken rättegångsdag under tinget

målet skall förekomma. Gifves stämning

efter skriftlig ansökning, skall

stämningen derå tecknas. År stämningfinuntligen

sökt, skall i stämningen

sägas hvad käranden påstår och

grunden derför, efter den uppgift han

derom haft.

7 §•

Stämning skall genom kärandens

försorg kungöras svaranden medelst

stämning shandling ens öfverlemnande

i hufvudskrift eller besannad afskrift.

kallelsen tecknas å skriftlig eller stämningen

gifves efter muntlig ansökning

innehålla uppgif t om domstolen

och parterna samt saken, så och å

hvilken ort och dag eller, den'' tiden

för ting ännu ej är bestämd, ä hvilken

rättegångsdag under tinget parteerna

skola sig vid rätten inställa.

7 §•

Stämning skall genom kärandens

försorg delgifvas svaranden medelst

handlingens öfverlemnande i hufvudskrift

eller besannad afskrift.

8 §•

8 §-

Kungörande af stämning må ej

ske der gudstjenst hålles eller sammankomst

för gemensam andaktsöfning

eljest eger rum; ej heller å

allmänt embetsrum under det embete

eller tjenst förrättas af den, hvilken

stämningen skall kungöras, utan så

är, att stämningen rörer sak, som han

har att för embetet eller tjensten bevaka.

Mellan klockan nio om aftonen

och klockan sex om morgonen vare ej

någon skyldig att i sin bostad mottaga

stämning.

Delgifning af stämning må ej ske

der gudstjenst pågår eller sammankomst

för gemensam andaktsöfning

eljest eger rum.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

9 §•

Nu är svaranden veterligen ur

riket faren utan att upplysning kunnat

vinnas, hvar han sig uppehåller:

har han ej hos rätten eller häradshöfdingen

i den ort, der han senast

var i riket boende, anmält viss person,

som eger att för honom stämning

mottaga, eller anvisning å sådant

ombud eljest kunnat erhållas,

och förekomma derjemte omständigheter,

som utmärka, att han håller

sig undan eller att han har för afsigt

att för framtiden bosätta sig i

främmande land; varde stämningshandlingen

införd i allmänna tidningar^

tre gånger, minst fjorton

dagar mellan hvarje gång, och, dessa

ske kan, i tidning inom den ort,

der han senast i riket bodde, en gång.

Derjemte skall, der svaranden inom

riket eger kändt hemvist, stämningshandlingen

eller besannad afskrift

deraf fästas å hans husdörr och uppläsas

för hans husfolk, om sådant

finnes, samt, der han ej har sådant

hemvist men eger fastighet inom

riket, tillställas den, som förvaltar

fastigheten.

öfver anmälanden angående behörighet

att stämning för annan mottaga

skall särskild förteckning föras

å landet af häradshöfdingen och i

stad af rätten.

9 §•

Nu är svaranden veterligen ur

riket faren utan att upplysning kunnat

vinnas, hvar han sig uppehåller:

har han ej hos rätten eller häradshöfdingen

i den ort, der han senast

var i riket boende, anmält viss person,

som eger att för honom , stämning

mottaga, eller anvisning å sådant

ombud eljest kunnat erhållas,

och förekomma derjemte omständigheter,

som gifva anledning antaga,

att han håller sig undan eller att

han har för afsigt att för framtiden

bosätta sig i främmande land; varde

stämningen införd i allmänna tidningar^

tre gånger, minst fjorton

dagar mellan hvarje gång. Derjemte

skall, der svaranden inom riket hav

kändt hemvist, stämningen i hufvudskrift

eller besannad afskrift fästas å

hans husdörr och uppläsas för någon af

hans husfolk, om sådant finnes, samt,

der han ej har sådant hemvist men

eger fastighet inom riket, öfverlemnas

till den, som förvaltar fastigheten.

Har någon anmält, att viss -person

eger att för honom mottaga stämning,

skall sådan anmälan upptagas

i förteckning, som å landet föres af

häradshöfdingen och i stad af rätten.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

10 §.

Har svarande, som icke veterligen

är ur riket faren, å särskilda

dagar blifvit i sitt hemvist med

stämning sökt, utan att han eller

ombud, som eger för honom mottaga

stämning, dervid kunnat träffas,

och kan ej heller, vid efterfrågan

hos hans husfolk eller grannar eller

der han tjenst eller näring har, säker

anvisning vinnas, hvarest han

eller sådant ombud för honom sig

uppehåller: förekomma i öfrigt omständigheter,

som gifva anledning

dertill, att han håller sig undan;

varde stämning shandling en eller besannad

afskrift deraf fästad å hans

husdörr och uppläst för hans husfolk,

om sådant finnes.

11 §.;

Der delegare i oskift dödsbo skola

stämmas i mål, som boet rörer, må

stämningen kungöras den, som i boet

sitter, ehvad han är delegare eller

syssloman; och svare denne de öfrige

för att de utan dröjsmål erhålla underrättelse

om stämningen.

12 §.

Skall helt byalag stämmas, och

äro byamännen flere än tio, må stäm
-

10 §.

Har svarande, som icke veterligen

är ur riket faren, å särskilda

dagar blifvit i sitt hemvist med

stämning sökt, utan att han eller

ombud, som eger för honom mottaga

stämning, dervid kunnat träffas,

och kan ej heller, vid efterfrågan

hos någon af hans husfolk eller grannar

eller der han tjenst eller näring

har, säker anvisning vinnas, hvarest

han eller sådant ombud för honom

sig uppehåller: förekomma i öfrigt

omständigheter, som gifva anledning

antaga, att han håller sig undan;

varde stämningen i hufvudskrift eller

besannad afskrift fästad å hans husdörr

och uppläst för någon af hans

husfolk, om sådant finnes.

11 §•

Der delegare i oskift dödsbo skola

stämmas i sak, som boet rörer, må

stämningen delgifvas den, som i boet

sitter, ehvad han är delegare eller

syssloman; och svare denne hvar och

en af de öfrige för att han utan

dröjsmål erhåller stämningen i besannad

afskrift.

12 §.

Skall helt byalag stämmas, och

äro svarandena flere än tio, må stäm
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

ningen kungöras sålunda, att besannad

afskrift af stämning shandling en

öfverlemnas till en af svarandena att

vara för dera alla tillgänglig samt

handlingen derefter, med underrättelse

hvilken af svarandena bekommit

afskrift^, uppläses i församlingens

kyrka och anslås å rättens dörr.

Lag samma vare, der eljest flere än

tio skola stämmas i mål, som angår

egendom eller rättighet, hvilken är för

flera fastigheter samfäld.

13 §.

I mål angående grufva, som tillhör

flere gemensamt, må stämning å

delegarne kungöras grufföreståndaren;

och svare denne delegarne för

att de ofördröjligen å stämma eller

annorledes erhålla underrättelse om

stämningen.

14 §.

Stämning å konkursbo varde kungjord

den, som förordnats att boets

angelägenheter bevaka, eller, der flere

äro dertill förordnade, någon af dem.

15 §.

År stämning tagen å bolag, förening

eller annat samfund, eller å

stiftelse eller annan sådan inrättning,

ningen delgifvas sålunda, att besannad

afskrift af stämningen öfverlemnas

till en af svarandena att vara

för dem alla tillgänglig samt stämningen

derefter, med underrättelse

hvilken af svarandena bekommit afskriften,

uppläses i församlingens

kyrka och anslås å rättens dörr.

13 §.

I mål angående grufva, som tillhör

flere gemensamt, må stämning å

delegarne delgifvas grufföreståndaren;

och svare denne delegarne för

att ofördröjligen stämningen föredrages

å stämma eller i besannad afskrift

öfverlemnas till hvarje delegare.

14 §.

Stämning å konkursbo varde delgifven

den, som förordnats att boets

angelägenheter bevaka, eller, der flere

äro dertill förordnade, någon af dem.

15 §.

År stämning tagen å bolag, förening

eller annat samfund, eller å

stiftelse eller annan sådan inrättning,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets Utlåtande N:o Öl.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

varde stämningen kungjord den, som

eger att företräda samfundet eller inrättningen,

eller, der flere, hvar för

sig eller gemensamt, äro dertill behörige,

någon af dem. Huru stämning

skall kungöras, der styrelse för

aktiebolag eller registrerad förening

för ekonomisk verksamhet vill kära

till bolaget eller föreningen, derom

är särskilt stadgadt.

Är ej någon satt att företräda

samfund, som stämmas skall, men

finnes någon, som eger sammankalla

dem, hvilka hafva att öfver samfundets

angelägenheter besluta, skall

stämningen honom kungöras.

16 §.

Då socken, stad eller annan sådan

menighet skall stämmas, varde

stämningen kungjord den person eller

myndighet, på hvilken det ankommer

att sammankalla dem, som i afseende

å talans utförande i målet hafva att

för menigheten besluta.

17 §.

Skall härad eller tingslag stämmas,

varde stämning shandling en uppläst

i kyrkorna i de församlingar,

som till häradet eller tingslaget höra,

samt å rättens dörr anslagen. Stämning

å de väghållningsskyldige i härad,

tingslag eller annat väghållnings
-

varde stämningen delgifven den, som

eger att företräda samfundet eller inrättningen,

eller, der flere, hvar för

sig eller gemensamt, äro dertill behörige,

någon af dem. Huru stämning

skall delgifvas, der styrelse för

aktiebolag eller registrerad förening

för ekonomisk verksamhet vill kära

till bolaget eller föreningen, derom

är särskildt stadgadt.

Är ej någon satt att företräda

samfund, som stämmas skall, men

finnes någon, som eger sammankalla

dem, hvilka hafva att öfver samfundets

angelägenheter besluta, skall

stämningen honom delgifvas.

16 §.

Då socken, stad eller annan sådan

menighet skall stämmas, varde

stämningen delgifven den person eller

myndighet, på hvilken det ankommer

att sammankalla dem, som i afseende

å talans utförande i målet hafva att

för menigheten besluta.

17 §.

Skall härad eller tingslag stämmas,

varde stämningen uppläst i kyrkorna

i de församlingar, som till häradet

eller tingslaget höra, samt å

rättens dörr anslagen. Stämning å de

väghållningsskyldige i härad, tingslag

eller annat väghållningsdistrikt

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Kongl. May.ts förslag. Utskottets förslag.

distrikt skall kungöras vägstyrelsens

ordförande.

18 §.

I mål, deri landsting skall svara,

varde stämning shandling en i hufvudskrift

eller besannad afskrift ingifven

till Konungens befallningshafvande;

och late Konungens befallningshafvande

landstinget ä näst

infallande lagtima möte om stämningen

underrättas.

19 §.

Der stämning skall kungöras kronan,

varde stämning shandling en i

hufvudskrift eller besannad afskrift

ingifven till Konungens befallningshafvande

i det län, der domstolen

är. Skall kronans talan i målet af

annan myndighet bevakas, föranstalte

Konungens befallningshafvande,

att underrättelse om stämningen

kommer den myndighet tillhanda.

Varder i fall som nyss är

sagdt stämning shandling en af käranden

omedelbart ingifven till den

myndighet, som har att talan bevaka,

vare det ock gilt.

skall delgifvas vägstyrelsens ordförande.

18 §.

I mål, deri stämning skall delgifvas

landsting, varde stämningen

i hufvudskrift eller besannad afskrift

ingifven till Konungens befallningshafvande.

Konungens befallningshafvande

öfverlemne densamma

till landstinget å näst infallande

lagtima möte.

19 §.

Der stämning skall delgifvas kronan,

varde stämningen i hufvudskrift

eller besannad afskrift ingifven till

Konungens befallningshafvande i det

län, der domstolen är. Skall kronans

talan i målet af annan myndighet

bevakas, föranstalte Konungens

befallningshafvande, att stämningen

öfverlemnas till den myndighet.

Varder i fall som nyss är sagdt

stämningen af käranden omedelbart

ingifven till den myndighet, som

har att talan bevaka, vare det ock gilt.

20 §.

Skall stämning kungöras någon

som vistas utom det län, der käran
Bih.

till Riksd. Prot. 1899. 7 Sand. 32 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lagutskottets Utlåtande N:o Öl.

Kongl. Maj:ts förslag.

den bor, men inom riket, ege käranden

att hos Konungens befallningshafvande

i nämnda län påkalla biträde

med kungörandet. Vill han

af sådan rätt sig begagna, gifve till

Konungens befallningshafvande in

stämning shan äling en jemte besannad

afskrift och förskjute den kostnad

Konungens befallningshafvande finner

för ändamålet nödig. Konungens

befallningshafvande sände derefter

handlingen och afskriften till befallningskafv

anden i det län, der stämningen

kungöras skall; och har denne

att ombesörja, det stämningen kungöres

efter ty för hvarje fall är stadgadt,

sä ock att till befallningshafvanden

i det förra länet öfversända

stämning shandling en tillika med bevis

om kungörandet. Vill käranden

sjelf påkalla biträde af befallningshafvanden

i det län, der kungörandet

skall ega rum, kåfve ock dertill lof.

21 §.

Vistas den, hvilken stämningen

kungöras skall, utom riket, ege käranden

att i utrikesdepartementet på''

kalla biträde med stämningens kungörande;

dock varde kostnad, som

för ändamålet pröfvas nödig, af

käranden förskjuten.

22 $.

Stämning å den, som inom riket

vistas, skall kungöras: sist å

Utskottets förslag.

20 §.

Vistas den, hvilken stämningen

delgifvas skall, utom riket, ege käranden

att i utrikesdepartementet

påkalla biträde med stämningens

delgifning; dock varde kostnad, som

för ändamålet pröfvas nödig, af käranden

förskjuten.

21 §.

Stämning å den, som inom riket

vistas, skall delgifvas: sist å

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Kongl. May.ts förslag. Utskottets förslag.

åttonde dagen före den för målets

handläggning utsatta dag om svaranden

har sitt hemvist i stad, der

ratten sammanträder, sist å fjortonde

dagen förut om svaranden

eljest har sitt hemvist i det län, der

domstolen är, och sist å trettionde

dagen förut om svaranden har sitt

hemvist i annat län inom riket; dock

att, der någon, som har sitt hemvist

inom Vesterbottens eller Norrbottens

läns lappmark, skall stämmas till

annan domstol än den, inom hvars

område han är boende, stämningen

ej i något fall må kungöras senare

än å trettionde dagen före inställelsedagen.

Stockholms stad och

Stockholms län skola vid beräknande

af stämningstid anses såsom ett län.

Såsom svarandens hemvist vare

den ort ansedd, der han är mantalsskrifven.

För den, som ingenstädes

är mantalsskrifven, skall stämningstid

räknas så, som om han vore

boende å den ort inom riket, der

han med stämningen anträffas.

23 §.

Finnes svaranden utom riket,

varde stämningen kungjord, om han

vistas inom Europa, sist å sextionde

dagen före inställelsedagen och i

annat fall sist å etthundratjugonde

dagen förut.

Har någon, som utom riket vistas,

inom riket ombud, som eger

åttonde dagen före inställelsedagen

om svaranden är mantalsskrifven i

stad, der rätten sammanträder, sist

å fjortonde dagen förut om svaranden

eljest är mantalsskrifven inom

det län, der domstolen är, och sist

å trettionde dagen förut om svaranden

är mantalsskrifven inom annat

län i riket; dock att, der någon,

som är mantalsskrifven inom

Vesterbottens eller Norrbottens läns

lappmark, skall stämmas till annan

domstol än den, inom hvars område

han är mantalsskrifven, stämningen

ej i något fall må delgifvas senare

än å trettionde dagen före inställelsedagen.

Stockholms stad och

Stockholms län skola vid beräknande

af stämningstid anses såsom

ett län.

För den, som ingenstädes år

mantalsskrifven, skall stämningstid

räknas så, som om han vore mantalsskrifven

å den ort inom riket,

der han med stämningen anträffas.

22 §.

Finnes svaranden utom riket,

varde stämningen delgifven, om han

vistas inom Europa, sist å sextionde

dagen före inställelsedagen och i annat

fall sist å etthundratjugonde dagen

förut.

Har någon, som utom riket vistas,

inom riket ombud, som eger

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Kongl. Maj:ts förslag.

att för honom mottaga stämning och

afgifva svaromål, varde, der stämning

kungöres det ombud, stämningstid

räknad efter ombudets hemvist.

24 §.

Varder stämning å delegare i

oskift dödsbo kungjord på sätt i

11 § sägs, ege enhvar delegare att

med hänsyn till sitt hemvist njuta

här förut stadgad stämningstid, räknad

från den dag stämningen delgafs

den, som i boet sitter.

25 §.

Kungöres stämning enligt 9 §,

skall kungörandet vara fullbordadt

sist å etthundratjugonde dagen före

den i stämningen utsatta dag.

26 §.

Vill någon kungöra stämning,

efter ty i 12 § sägs, skall hvad der

är föreskrifvet vara till fullo verkstäldt

sist å sextionde dagen före

inställelsedagen.

Utskottets förslag.

att för honom mottaga stämning och

afgifva svaromål, varde, der stämning

delgifves det ombud, stämningstid

så räknad, som vore ombudet

sjelf svarande.

23 §.

Varder stämning å delegare i

oskift dödsbo delgifven på sätt i

11 § sägs, ege delegarne att hvar för

sig, efter ty förut sagdt är, njuta

stämningstid, räknad efter den dag

stämningen delgafs den, som i boet

sitter.

24 §.

Delgifves stämning enligt 9 §

skall hvad der om delgifningen är

föreskrifvet vara till fullo verkstäldt

sist å etthundratjugonde dagen före

inställelsedagen.

25 §.

Vill någon delgifva stämning,

efter ty i 12 § sägs, skall hvad der

är föreskrifvet vara till fullo verkstäldt

sist å sextionde dagen före

inställelsedagen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

27 §. 26 §.

Delgifning af stämning enligt 13 § skall ske sist å sextionde dagen

före inställelsedagen.

28 §.

För svarande, som i 14 eller 15 §

afses, galle den i 22 § stadgade

stämningstid, räknad efter den ort,

under hvars domstol svaranden lyder

i tvistemål, som angå gäld i allmänhet;

dock att kungörande af

stämning enligt sista stycket af 15 §

ej må ske senare än å sextionde

dagen före inställelsedagen.

29 §.

Stämning å menighet, som i 16

eller 17 § sägs, varde kungjord sist

å sextionde dagen före inställelsedagen.

30 §.

Landsting vare ej pligtigt att ingå

i svaromål förr än å trettionde

dagen från den, då landstinget näst

efter stämningens kungörande till

lagtima möte sammanträder.

Stämning å kronan skall kungöras

sist å trettionde dagen före inställelsedagen.

27 §.

För svarande, som i 14 eller 15 §

afses, galle den i 21 § stadgade

stämningstid, räknad efter den ort,

under hvars domstol svaranden lyder

i tvistemål, som angå gäld i allmänhet

; dock att delgifning af stämning

enligt sista stycket af 15 § ej

må ske senare ån å sextionde dagen

före inställelsedagen.

28 §.

Stämning å menighet, som i 16

eller 17 § sägs, varde delgifven sist

å sextionde dagen före inställelsedagen.

29 §.

Landsting vare ej pligtigt att ingå

i svaromål förr än å trettionde

dagen från den, då landstinget näst

efter stämningens delgifning till lagtima

möte sammanträder.

Stämning å kronan skall delgifvas

sist å trettionde dagen före inställelsedagen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lagutskottets Utlåtande lV:o Öl.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

31 §.

30 §.

Om stämningstid i vexelmål är särskildt stadgadt.

32 §. 31 §.

Vill den, som stämd är, låta stämma käranden igen i samma sak

eller den, som dermed eger gemenskap, vare för genstämningen hälften

så lång tid, som för första stämningen räknas skall efter ty förut är

sagdt, der ej den, som genstämmes, eljest är pligtig att inom kortare

tid svara.

33 §.

Varder ej stämning kungjord på

sätt i 7 till och med 19 §§ för hvarje

fall sägs, vare ogill, der ej den, å

hvilken stämning tagits, ändock ingår

i svaromål.

År stämning kungjord efter ty

nyss är sagdt, men har kungörandet

icke skett i rätt tid före inställelsedagen,

varde, der ej svaranden å

den dag i svaromål ingår, målet utsatt

till annan dag sålunda, att svaranden

den honom tillkommande

stämningstid tillgodonjuter. Har svaranden

ej varit vid rätten tillstädes,

åligge käranden att, på sätt och inom

tid, som för stämnings kungörande

gäller, delgifva svaranden rättens beslut.

Försummar käranden det, vare

käromålet förfallet.

32 §.

Varder ej stämning delgifven på

sätt i 7 till och med 19 §§ för hvarje

fall sägs, vare ogill, der ej den, å

hvilken stämning tagits, ändock ingår

i svaromål.

År stämning delgifven efter ty

nyss är sagdt, men har delgifningen

icke skett i rätt tid före inställelsedagen,

varde, der ej svaranden å

den dag i svaromål ingår, målet utsatt

till annan dag sålunda, att svaranden

den honom tillkommande

stämningstid tillgodonjuter. Har svaranden

ej varit vid rätten tillstädes,

åligge käranden att, på sätt och inom

tid, som för stämnings delgifning

gäller, delgifva svaranden rättens beslut.

Försummar käranden det, vare

käromålet förfallet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

34 §.

Vill i brottmål någon vid underrätt

väcka talan mot den, som pa

fri fot är, läte honom till rätten

stämmas; och galle dervid hvad angående

stämning i tvistemål är i 2

till och med 8 §§ samt i 20 och 21

§§ stadgadt, dock att allmän åklagare

är utan särskildt förordnande

berättigad att utfärda stämning å

den han tilltala vill.

Stämning i brottmål varde svaranden

kungjord så tidigt, att han

å förelagd dag kan för rätten sig

inställa.

Ej vare i brottmål stämning nödig,

der man vill vid rätten väcka

talan mot någon, som sjelf är der

tillstädes. Menar någon, som tilltalad

blifvit, att åtalet är utan skäl

anstäldt, och vill han förty i målet

yrka ansvar eller skadestånd, må det

ske utan stämning, jemväl då vederparten

är genom ombud tillstädes.

33 §.

Skall någon till hofrätt stämmas,

gifve käranden till hofrätten in skriftlig

ansökning om stämning med uppgift

om sitt påstående samt grunden

derför;, och varde stämningen å den

ansökning tecknad. Om kungörande

af stämning, som hofrätt utfärdat,

vare lag som i fråga om kungörande

af stämning till underrätt.

33 §.

Vill i brottmål någon vid underrätt

väcka talan mot den, som för

det brott ej är häktad, läte honom

till rätten stämmas; och galle dervid

hvad angående stämning i tvistemål

är i 2 till och med 8 §§ samt i 20

§ stadgadt, dock att allmän åklagare

är utan särskildt förordnande berättigad

att utfärda stämning å den

han tilltala vill.

Stämning i brottmål varde svaranden

delgifven så tidigt, att han

å förelagd dag kan för rätten sig

inställa.

Ej vare i brottmål stämning nödig,

der man vill vid rätten väcka

talan mot någon, som sjelf är der

tillstädes. Menar någon, som tilltalad

blifvit, att åtalet är utan skäl

anstäldt, och vill han förty i målet

yrka ansvar eller skadestånd, må det

ske utan stämning, jemväl då vederparten

är genom ombud tillstädes.

34 ,§.

Skall någon till hofrätt stämmas,

gifve käranden till hofrätten in

skriftlig ansökning om stämning.

I öfrigt vare om stämning, som hofrätt

gi fver, lag som i f råga om stämning

till underrätt.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lagutskottets Utlåtande N:o Öl.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

36 §.

Hvad i 8 § samt i 11 till och

med 21 §§ är stadgadt i fråga om

stämnings kungörande skall ega motsvarande

tillämpning i afseende å

delgifning af domstols beslut.

37 §.

Underrätt förordne vissa män,

ä landet minst en i hvarje socken,

att, då de derom anlitas, delgifva

stämningar och domstolars beslut,

så ock eljest verkställa delgifning af

handlingar. Dessa stämningsmän

gånge inför rätten ed, att de redligen

och utan försumlighet skola

uträtta de delgifningsärenden, som

åt dem uppdragas. Nämndeman

vare ock stämningsmän utan särskildt

förordnande, om han det sig åtager.

Förteckning å dem, som äro till

stämningsmän förordnade, skall finnas

anslagen å rättens dörr samt å

landet hållas tillgänglig hos häradshöfdingen.

38 §.

Intyg af två stämningsmän, emot

hvilka ej förekommer jäf, som om

vittnen är stadgadt, galle såsom fullt

bevis att delgifning blifvit så verkstäld,

som intyget innehåller. Ena
-

35 §.

Underrätt förordne vissa män att,

då de derom anlitas, delgifva stämningar

och domstolars beslut, så ock

eljest verkställa delgifning af handlingar.

Dessa stämningsmän gånge

inför rätten ed, att de redligen och

utan försumlighet skola uträtta de

delgifningsärenden, som åt dem uppdragas.

Fjerdingsman vare ock stämningsman

utan särskildt uppdrag, så

ock nämndeman och förutvarande

nämndeman, om han det sig åtager.

Förteckning å dem, som äro till

stämningsmän förordnade, skall finnas

anslagen å rättens dörr samt å

landet hållas tillgänglig hos häradshöfdingen.

36 §.

Intyg af två stämningsmän, emot

hvilka ej förekommer jäf, som om

vittnen är stadgadt, galle såsom fullt

bevis att delgifning blifvit så verkstad,

som intyget innehåller. Ena
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Kongl. May.ts förslag.

hända vitsord tillkomme intyg, som

meddelats af kronofogde, stadsfogde

eller länsman eller af svensk konsul

eller vid svenskt konsulat anstäld

tjensteman. Skriftligt erkännande

om delgifning vare ock, der det är

genom intyg af en ojäfvig stämningsman

bestyrkt, ansedt såsom

fullt bevis om delgifningen.

Utskottets förslag.

hända vitsord tillkomme intyg, som

meddelats af kronofogde, stadsfogde,

länsman eller notarius publicus eller

af svensk konsul eller vid svenskt

konsulat anstäld tjensteman. Skriftligt

erkännande om delgifning vare

ock, der det är genom intyg af en

ojäfvig stämningsman bestyrkt, ansedt

såsom fullt bevis om delgifningen.

Genom denna lag upphäfvas:

hvad 82 § i resolutionen och förklaringen öfver allmogens allmänna

besvär den 17 september 1723 innehåller derom, att stämningar skola

ställas på första dagen af ting;

68 § i resolutionen och förklaringen på allmogens allmänna besvär

den 16 mars 1739;

hvad förordningen angående rättegångskostnad för landsfiskalerne uti

de dem anbefalda embetsmål, så ock den rekonvention vederbörande må

hafva, när fiskalerne missbruka sitt embete och rättegången, den 12 oktober

1739 innehåller rörande stämning i rekonventionsmål;

hvad resolutionen den 29 maj 1752 innehåller angående stämning å

menighet;

37 § i resolutionen och förklaringen på allmogens allmänna besvär

och ansökningar den 29 november 1756;

förordningen angående förändradt stämningssätt i vissa fall den 5

april 1871;

förordningen angående stämningsmän den 10 augusti 1877;

så ock hvad lag eller särskild författning i öfrigt innehåller mot

denna lag stridande; dock att ändring ej sker i 10 § af förordningen angående

sättet, huru förfaras skall med sådana personers anhållande och

tilltalande, hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och

Norge samt derefter afvika till det andra, den 1 juni 1819, ej heller i 18

§ af förordningen rörande de lappar, som med renar flytta emellan de förenade

konungarikena Sverige och Norge, den 6 juni 1883.

Bill. till Riksd. Prof. 1899. 7 Sami. 32 Häft.

5

opaginerad Kontrollera mot PDF

34 Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Hvad förklaringen af allmänna

lagens stadganden om stämning den

14 oktober 1892 innehåller derom,

att den, som begär stämning å motpart

och vittne i samma sak, är berättigad

att få dem genom en stämning

inkallade, skall fortfarande

gälla.

Deri na lag skall träda i kraft den 1 januari 1900; dock att nu gällande

föreskrifter om stämningstid skola lända till efterrättelse i mål, deri

stämning före nämnda dag delgifvits.

2:o) LAG

angående påföljd i vissa fall af parts uteblifvande i brottmål.

Med upphäfvande af lagen angående böter för svarandeparts uteblifvande

från underrätt i vissa brottmål den 8 november 1889 förordnas

som följer:

År i brottmål, som blifvit till underrätt instämdt, åklagare eller

enskild kärande ej å den i stämningen utsatta dag tillstädes, och varder

ej laga förfall visadt, vare käromålet förfallet. Kommer å den dag åklagare

eller enskild kärande tillstädes och visar, att svaranden blifvit lagligen

stämd, men är svaranden borta utan att laga förfall framtes, ege rätten förordna

om hans hemtande eller lägga honom vite före. Varder han ej

samma dag efter hemtning för rätten instäld, dömes för uteblifvande att

höta fem kronor eller mera, högst etthundra kronor.

Uteblifver i brottmål svarande utan laga förfall å dag, till hvilken

målet uppskjutsa; varder han ej å den dag efter hemtning instäld och

vållas af hans uteblifvande ytterligare uppskof, varde fäld till vite, der

sådant är honom förelagdt, eller böte som nyss är sagdt.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Hvad i förordningen angående böter för svarandeparts uteblifvande

från underrätt den 6 oktober 1882 finnes stadgadt om uttagande och om

återgång i visst fall af böter, hvartill någon enligt samma förordning blifvit

fäld, skall jemväl ega tillämpning å böter, som enligt denna lag ådömas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1900.

3:o) LAG

om ändrad lydelse af 5 och 6 §§ i förordningen angående ändring i vissa

fall af gällande bestämmelser om häradsting den 17 maj 1872.

Härigenom förordnas, att 5 och 6 §§ i förordningen angående ändring

i vissa fall af gällande bestämmelser om häradsting den 17 maj

1872 skola erhålla följande ändrade lydelse:

5 §•

Tarfvas vid allmänt sammanträde mera än en rättegångsdag, skall

sammanträdet fortsättas nästföljande helgfria dagar till dess alla målen

förevarit, hvarefter sammanträdet förklaras afslutadt.

6 §•

I tingslag, hvarom ofvan sägs, skall, der enligt 12 kap. 1 § rättegångsbalken

eller eljest lagligen uppskof i mål bort meddelas till nästating,

uppskofvet ske till nästa allmänna sammanträde, eller, om längre

rådrum erfordras, till annat sammanträde under samma eller följande ting.

I dessa tingslag skall jemväl i fall, som af ses i 12 kap. 2 och 3 §§ rättegångsbalken,

å part, hvilken icke inställer sig å allmänt sammanträde,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

innan detta afslutadt är, tillämpas hvad i nämnda §§ stadgas om påföljd

af parts uteblifvande från ting.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1900.

4:o) LAG

angående ändrad lydelse af 17 § i lagen om handelsbolag och enkla bolag

den 28 juni 1895.

Härigenom förordnas, att 17 § i lagen om handelsbolag och enkla

bolag den 28 juni 1895 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Angående bolagsmans befogenhet

att för bolaget mottaga stämning

är stadgadt i rättegångsbalken; och

skall hvad i sådant afseende gäller

ega tillämpning jemväl då annat

offentlig myndighets bud skall bolaget

kungöras.

Denna lag skall träda i kraft

Angående bolagsmans befogenhet

att för bolaget mottaga stämning

är stadgadt i rättegångsbalken; och

skall hvad i sådant afseende gäller

ega tillämpning jemväl då annat

offentlig myndighets bud skall bolaget

delgifvas.

den 1 januari 1900.

5:o) LAG

angående ändrad lydelse af 41 § i lagen om aktiebolag den 28 juni 1895.

Härigenom förordnas, att 41 § i lagen om aktiebolag den 28 juni

1895 skall erhålla följande ändrade lydelse:

s. 37 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

37

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

Angående styrelseledamots befogenhet

att för bolaget mottaga

stämning är stadgadt i rättegångsbalken;

och skall hvad i sådant afseende

gäller ega tillämpning jemväl

då annat offentlig myndighets bud

skall bolaget kungöras.

Angående styrelseledamots befogenhet

att för bolaget mottaga

stämning är stadgadt i rättegångsbalken;

och skall hvad i sådant afseende

gäller ega tillämpning jemväl

då annat offentlig myndighets bud

skall bolaget delgifvas.

Vill styrelsen klandra beslut, som å bolagsstämma fattats, eller eljest

kära till bolaget, kalle aktieegarne till bolagsstämma för val af ombud att

i den tvist föra bolagets talan. Stämning skall anses delgifven, då den

blifvit. å stämman föredragen; dock vare i fall, som i 39 § afses, styrelsens

rätt till talan bevarad, om inom der stadgad tid stämman blifvit utlyst

att ofördröjligen hållas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1900.

samt 6:o) LAG

angående ändrad lydelse af 24 § i lagen om registrerade föreningar för

ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895.

Härigenom förordnas, att 24 § i lagen om registrerade föreningar

för ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895 skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Angående styrelseledamots befogenhet

att för föreningen mottaga

stämning är stadgadt i rättegångsbalken;

och skall hvad i sådant afseende

gäller ega tillämpning jemväl

då annat offentlig myndighets bud

skall föreningen kungöras.

Angående styrelseledamots befogenhet

att för föreningen mottaga

stämning är stadgadt i rättegångsbalken;

och skall hvad i sådant afseende

gäller ega tillämpning jemväl

då annat offentlig myndighets bud

skall föreningen delgifvas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Vill styrelsen eller ledamot deraf klandra beslut, som å sammanträde

fattats, eller eljest kära till föreningen, delgifve stämningen föreningens

revisor eller, der flere revisorer äro utsedde, någon af dem; och

åligge det den, som af stämningen erhållit del, att ofördröjligen kalla

föreningens medlemmar till sammanträde för val af ombud att i den tvist

föra föreningens talan.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1900.

Stockholm den 26 april 1899.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservationer

af herrar Trygger, G. Andersson och Lundström, hvilka ansett att

utskottet bort afstyrka bifall till den kongl. propositionen;

af herr Hasselrot, som ansett:

a) att utskottet bort föreslå följande lydelse af 32 § (33 § i Kongl.

Maj:ts förslag):

»Varder ej stämning delgifven på sätt och inom tid, förut är sagdt,

vare ogill, der ej den, å hvilken stämning tagits, ändock ingår i svaromål

eller, i fråga om genstämning, som ej inom stadgad tid delgifvits, rätten

pröfvar att båda stämningsmålen ändock skola följas åt.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

39

b) att utskottet i stället för 33 § (34 § i Kongl. Maj:ts förslag)

bort föreslå införande af två särskilda §§, så lydande:

»33 §.

I brottmål, deri talan om ansvar ej föres, galle angående stämning

hvad här ofvan är för tvistemål stadgadt.

34 §.

Vill i brottmål någon vid underrätt väcka talan om ansvar mot

den, som för det brott ej är häktad, läte honom till rätten stämmas, och

galle dervid hvad angående stämning i tvistemål är i 2 till och med 8 §§

samt i 20 § stadgadt, dock att allmän åklagare är utan särskildt förordnande

berättigad att utfärda stämning å den han tilltala vill.

Stämningen varde svaranden delgifven så tidigt, att han å förelagd

dag kan för rätten sig inställa.

Ej vare i mål, som denna § afser, stämning nödig, der man vill

vid rätten väcka ansvarstalan mot någon, som sjelf är der tillstädes.

Menar någon, som tilltalad blifvit, att åtalet är utan skäl anstäldt och

vill han förty i målet yrka ansvar eller skadestånd, må det ske utan

stämning, jemväl då vederparten är genom ombud tillstädes.»

c) att utskottet icke bort tillstyrka uteslutande af 36 § i Kongl.

Maj:ts förslag.

d) att i 35 § (37 § i Kongl. Maj:ts förslag) ej bort upptagas, att

fjerdingsman utan särskildt uppdrag skall vara stämningsman.

e) att i 36 § (38 § i Kongl. Maj:ts förslag) bort uteslutas bestämmelsen,

att skriftligt erkännande om delgifning af stämning, då det är af

en ojäfvig stämningsman bestyrkt, skall såsom fullt bevis om delgifningen

anses.

f) att utskottet bort tillstyrka följande lydelse af

»LAG

angående påföljd i vissa fall af parts uteblifvande i brottmål.

Med upphäfvande af lagen angående böter för svarandeparts uteblifvande

från underrätt i vissa brottmål den 8 november 1889 förordnas

som följer:

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

1 §•

Har i brottmål talan om ansvar blifvit genom stämning vid underrätt

väckt, men är ej åklagare eller enskild kärande å den i stämningen

utsatta dag tillstädes, och varder ej laga förfall visadt, vare käroinålet

förfallet. Kommer å den dag åklagare eller enskild kärande tillstädes och

visar, att svaranden blifvit lagligen stämd, men är svaranden borta utan

att laga förfall framtes, ege rätten förordna om hans hemtande eller lägga

honom vite före. Varder han ej samma dag efter hemtning för rätten

instäld, dömes för uteblifvande att höta fem kronor eller mera, högst etthundra

kronor.

Uteblifver i brottmål, der talan om ansvar föres, svaranden utan

laga förfall å dag, till hvilken målet uppskjutits; varder han ej å den

dag efter hemtning instäld och vållas af hans uteblifvande ytterligare

uppskof, varde fäld till vite, der sådant är honom förelagdt, eller böte

som nyss är sagdt.

Hvad i förordningen angående böter för svarandeparts uteblifvande

från underrätt den 6 oktober 1882 tinnes stadgadt om uttagande och om

återgång i visst fall af böter, hvartill någon enligt samma förordning

blifvit fäld, skall jemväl ega tillämpning å böter, som enligt denna lag

ådömas.

2 §•

I fråga om brottmål, der talan om ansvar ej föres, skall tillämpas

hvad i förordningen angående böter för svarandeparts uteblifvande från

underrätt den 6 oktober 1882 är för tvistemål stadgadt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1900.

af herr Bandqvist, som instämt uti den af herr Hasselrot afgifna

reservationen beträffande 32 och 36 §§ i utskottets förslag till lag angående

ändrad lydelse af 11 kap. rättegångsbalken;

af herr Leman, som anfört

då stämning skall utgöra grundvalen för rättegång i tvistemål;

då det alltså är af synnerlig vigt, att stämningsansökningen affattas

med största möjliga redighet och bestämdhet;

s. 41 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

41

då för vinnande af ett dylikt ändamål torde erfordras, bland annat,

att, — på sätt i nästan samtlige utländska processlagar*) stadgas samt

jemväl föreslagits ej mindre af nya lagberedningen, än äfven af Kongl.

Maj:t uti den kongl. propositionen angående ändrad lydelse af 11 kap.

rättegångsbalken, — käranden skall i stämningen uppgifva hvad lian i målet

påstår och grunden derför;

anser jag, att utskottet bort tillstyrka följande lydelse af 5 §:

»Ansökning om stämning skall göras skriftligen, utan så är, att

kärande, som är medellös, förklarar sig ej kunna ansökningen uppsätta; i

sådant fall må den muntligen göras.

Uti stämningen gifve käranden upp domstolen och svaranden samt

hvad han i saken påstår och grunden derför; ege ock säga, huru lång tid

han för stämningens delgifning tarfvar.»

I 20 och 21 §§ af den kongl. propositionen äro föreslagna de lättnader

för den rättssökande allmänheten, att, då stämning skall delgifvas

någon, som vistas utom det län, der käranden bor, eller någon, som vistas

utrikes, käranden skall ega rätt påkalla biträde, i förra fallet af konungens

befallninghafvande och i senare fallet af utrikesdepartementet.

Utskottet, som mot det föreslagna stadgandet i 21 § ej haft något

att invända, har deremot hemställt, att 20 § skulle uteslutas.

Enär emellertid ingen är skyldig att, för stämnings delgifning med

svarande, anlita konungens befallningshafvande, utan förslaget endast innebär

en för käranden i många fall ganska förmånlig rätt samt enär de

skäl, hvilka utskottet anfört för uteslutande af 20 §, icke torde befinnas

vara af den innebörd och beskaffenhet, att de betinga afvisande

af en i den kongl. propositionen allmänheten medgifven rättsförmån, har

jag ansett, det utskottet bort tillstyrka bifall till 20 § i den kongl. propositionen.

af herr Ohlsson, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till

samtliga de i förevarande proposition framlagda lagförslag med allenast

*) Jemför t. ex. den nya tyska civilprocessordningen art. 253, i hvilken stadgas:

»Stämningsansökningen skall innehålla:

1) — — — — — — — — - — — — - — — — —

2) bestämd uppgift å tvisteföremålet samt grunden för det väckta anspråket liksom

äfven ett bestämdt yrkande.»

Bill. till Riksd. Prot. 1899. 7 Sami. 32 Höft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

här nedan intagna ändringar af §§ 8, 22 och 37 i Kongl. Maj:ts förslag

till lag angående ändrad lydelse af 11 kap. rättegångsbalken:

8 §•

Kungörande af stämning må ej ske der gudstjenst pågår eller sammankomst

för gemensam andaktsöfning eljest eger rum.

22 §.

Stämning å den, som inom riket vistas, skall kungöras: sist å

åttonde dagen före den för målets handläggning utsatta dag om svaranden

har sitt hemvist i stad, der rätten sammanträder, sist å fjortonde dagen

förut om svaranden eljest har sitt hemvist i det län, der domstolen är,

och sist å trettionde dagen förut om svaranden har sitt hemvist i annat

län inom riket; dock att, der någon, som har sitt hemvist inom Vesterbottens

eller Norrbottens läns lappmark, skall stämmas till annan domstol

än den, inom hvars område han har sitt hemvist, stämningen ej i något

fall må kungöras senare än å trettionde dagen före inställelsedagen.

Stockholms stad och Stockholms län skola vid beräknande af stämningstid

anses såsom ett län.

Såsom hemvist vare vid beräknande af stämningstid mantalsskrifningsorten

ansedd. För den, som ingenstädes är mantalsskrifven, skall

stämningstid räknas så, som om han hade sitt hemvist å den ort inom

riket, der han med stämningen anträffas.

§ 37.

Underrätt förordne vissa män att, då de derom anlitas, delgifva

stämningar och domstolars beslut, så ock eljest verkställa delgifning af

handlingar. Dessa stämningsinän gånge inför rätten ed, att de redligen

och utan försumlighet skola uträtta de delgifningsärenden, som åt dem

uppdragas. Fjerdingsman vare utan särskildt förordnande stämningsman;

så ock nämndeman, der denne åtager sig delgifningsuppdraget.

Förteckning å dem, som äro till stämningsmän förordnade, skall

finnas anslagen å rättens dörr samt å landet hållas tillgänglig hos häradshöfdingen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

43

samt af herr Jönsson, som instämt i den af herr Ohlsson afgifna

reservationen.

Herrar Husberg, Fröberg, C. F. Pettersson, Almgren och Redelius

hafva begärt få här antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling

inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:98 Riksdagens Skrifvelse N:o 98 s. 1 i texten