Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 63

1899-05-05 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1899:63, Lagutskottets Utlåtande N:o 63

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

1

2V:o 03.

Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1899, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i vissa

delar af lagen angående hemmansklyfning, egostyckning

och jordafsöndring samt om ändring af 6 § lagfartslagen.

Lagutskottet har till förberedande behandling mottagit två inom

Andra Kammaren af herr J. Johnsson väckta motioner, n:is 88 och 89,

hvilka åsyfta införande af ändrade bestämmelser om jordafsöndring.

Motionen n:o 88 är af följande lydelse:

»Kongl. förordningen angående jordafsöndring, sådan denna lyder

enligt lag af den 27 juni 1896, är icke egnad att underlätta öfverlåtelse

af smärre jordbrukslägenheter.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1891 anhållit, det Kongl.

Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke genom statsmagternas försorg

tillfälle kunde beredas obemedlade och mindre bemedlade att på lämpliga

vilkor bilda egna jordbruk, uppdrog Kongl. Maj:t genom beslut

den 25 september 1891 åt en komité att åvägabringa utredning i berörda

hänseende, dervid komitén skulle taga i öfvervägande, ej mindre

i hvilken mån och under hvilka vilkor upplåtelse af jord från kronans

domäner för befordrande af det af Riksdagen angifna syftemål kunde

eg a rum, än äfven huruvida berörda syftemål kunde genom ändring i

gällande lagstiftning befrämjas. Vid företagen undersökning, huru vida

i gällande lagstiftning funnes bestämmelser, hvilka kunde lägga hinder

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 7 Sami. 40 Häft. (N:o 63.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

i vägen för bildande af smärre sjelfständiga jordbruk eller för mindre

bemedlade att å landet förvärfva egen bostad, ansåg komitén, att gällande

förordning angående hemmansklyfning och jordafsöndring af den

6 augusti 1881 icke till fullo motsvarade de anspråk, som med fog

kunde uppställas på en enkel, snabb och för de mindre bemedlade lätt

form för styckning af jord, samt afgaf i anledning häraf den 5 mars

1892 betänkande med förslag till lag angående egostyckning.

Betänkandet omfattade förslag att, med bibehållande af de för

jordstyckning faststälda formerna hemmansklyfning och jordafsöndring,

för hvilken sistnämnda dock skulle gälla några mindre, oväsentligare

afvikelser ifrån 1881 års förordning, tillika skulle i lagstiftningen införas

ett nytt institut, kalladt egostyckning, hvarigenom en fastighet skulle

kunna delas i lotter, med för hvarje lott på förhand till läge och gränser

bestämdt område, som derefter skulle åsättas särskildt mantal; och

skulle formerna dervid väsentligen skilja sig från dem, som gälde beträffande

hemmansklyfningen. Det, skäl, som komitén anförde för sitt

förslag i denna del, var hufvudsakligen, att då vid egostyckning icke

såsom vid hemmansklyfning vore fråga om att noggrant bestämma

hvarje lotts andel i hemmanets olika egoslag, utan det endast gälde

att för bestämda, å marken utlagda områden fixera skyldigheten att

utgöra vederbörlig del af grundskatter och öfriga hemmanet åliggande

utskylder och besvär, hade proceduren kunnat göras enklare och billigare

än för hemmansklyfningen. Äfven om i följd häraf någon gång

det åsätta mantalet icke komme att blifva ett fullt noggrant uttryck

för de olika delarnas förhållande till hvarandra, borde deråt ej tillmätas

synnerligt stor betydelse, då mantalet såsom skattegrund numera spelade

en så väsentligen inskränkt roll, i det de enligt denna grund förut

utgående skatter och besvär under de senaste åren antingen redan

minskats eller blifvit bestämda att utgöras efter annan grund, och skäl

förelåge för det antagandet, att utvecklingen af våra jordbeskattningsförhållanden

äfven fortfarande komme att gå i enahanda rigtning. Förutom

enkelhet och billighet ansågs det nya jordstyckningsförslaget ega

praktiska fördelar jemväl i åtskilliga andra afseenden. Det läge nemligen

i sakens natur, att en försäljning af jord från ett hemman i många

fall underlättades, när köparen vid aftalets ingående finge för sig bestämdt

det jordområde, han förvärfvade, och icke utsattes för den med

hemmansklyfning i detta hänseende förknippade ovisshet och risk.

Dessa af komitén uttalade grundsatser hafva jemväl i Kong].

Maj:ts proposition till 1896 års Riksdag vunnit tillämpning, så vidt angår

lag angående egostyckning, enär enligt sistnämnda lag det tillkommer

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

egare af hemman, som får styckas, att, med iakttagande af att skiftena

blifva reguliera och skiluadslinierna till afhägnad beqväma, bestämma

de särskilda hemmansdelarnas områden.

Men egostyckning är tillåten allenast å hemman, hvilket antingen

icke legat i samfällighet med annat hemman eller ock blifvit ur samfällighet

utbrutet genom sådan delning, att hemmanets egor icke må

utan egarens samtycke med annan mark intagas i skifte. Egostyckningslagen

är med ett ord i allmänhet ej tillämplig vid upplåtelse af

jord från hemman, som icke undergått laga skifte.

Alla de fördelar, som af komitén anförts till förmån för egostyckningslageu,

der fråga är om upplåtelse af jord från hemman, som

undergått laga skifte och hvaröfver karta finnes att tillgå, kunna med

lika fog anföras till förmån för jordafsöndring, då fråga är om hemman,

som ej undergått sådant skifte, och dervid sistnämnda form för jordupplåtelse

utan hämmande band bör tidsenligt få utvecklas.

Enligt stadgandet i första kapitlet jordabalken har det varit egare

af hemman, före tillkomsten af ifrågavarande lag af den 27 juni 1896,

obetaget, att vid försäljning deraf antingen undantaga eller till särskild

köpare med full eganderätt försälja sådana egor och områden, som

hemmanet särskildt häfdade, utan att en köpare af hemmanet och dén

öfriga marken äfventyrade att derigenom blifva betungad med laga

skifte, enär egaren till lägenheten genom denna häfd ansåges ega stadgadt

område.

Enligt 21 § af nu gällande lag angående jordafsöndring, är det

emellertid ej tillåtet att, utan Konungens befallningshafvandes tillstånd,

från hemman för alltid afsöndra mark, som ensam eller tillsammans

med hvad redan kan vara från samma hemman afsöndradt, utgör mera

än eu femtedel af dess egoområde; och då Konungens befallningshafvande,

åtminstone i vissa län, i allmänhet vägra sitt bifall till afsöndringar

af större omfattning, återstår för hemmansegaren endast valet antingen

att inskränka det från försäljning afsedda undantaget till en obetydlighet,

särskildt der afsöndring från hemmanet förut egt rum, eller ock

bekosta laga skifte, på det att lagen angående egostyckning derå må vinna

tillämpning, hvilket skifte, der afverkningsrätten till skogsmarken för

längre tid är upplåten och någon afkastning derifrån ej är att tillgå,

kan medtaga hemmansegarens alla tillgångar.

Anledningen, hvarför så restriktiva bestämmelser skola gälla för

jordafsöndring, är svår att förstå. Icke kan det vara önskan att, söka

bibehålla den i skiftesstadgan uttalade princip, att delar af hemman bör

tilläggas blandning af bättre och sämre jord, ty denna i och för sig

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

beaktansvärda grundsats är i egostyckningslagen helt och hållet öfvergifven.

Förklaringen torde delvis kunna sökas i bristande kännedom

om de olika förhållanden, som i skilda orter äro rådande och kräfva

särskilda och praktiska jordafsöndringslagstiftningar.

Vill man söka främja, att åtminstone några lägenheter i skogsbygderna

skola såsom ett minne efter sjelfständig jordegareklass bibehållas

och ej öfvergå i bolags ego, så böra enkla och lätta jordafsöndringsformer

införas.

Att Konungens befallningshafvande skall hafva sig ålagdt att

pröfva afsöndringarnas storlek samt att de i öfrigt äro med lag förenliga,

har visat sig medföra stora olägenheter. Utom det att denna

pröfningsprocedur ådrager jordegaren ökade utgifter, medför den en

tidsutdrägt, som kan medföra stora olägenheter, enär köparen, sedan

kostnader nedlagts å lägenheten, kan få ansökningen till sist afslagen,

äfven der denna omfattar ett helt ringa område, nemligen då det befinnes,

enligt hvad här ofvan är antydt, att afsöndring från hemmanet

förut egt rum. Köparen, der denne, såsom oftast är fallet, hör till de

mindre bemedlades klass, känner dervid helt naturligt, vid eu jemförelse

emellan statsmagternas uttalade önskan att främja tillkomsten

af mindre jordbruk och den prosaiska verkligheten, en bitter missräkning,

som för många omintetgjort hoppet att skaffa sig en egen torfva.

Någon pröfning angående afsöndringens storlek torde icke vid

lagfartens beviljande vara erforderlig, då något giltigt skäl icke lärer

kunna anföras för bibehållande af en lagstifning, som ställer det ena

hemmanet i en undantagsställning beträffande rätten till jordupplåtelse

i förhållande till ett annat. Då vid tillämpning af lagen angående egostyckning

det beror på egaren att bestämma de olika lotternas omfattning,

bör, i full konseqvens härmed, jemväl från hemman, som ej

undergått laga skifte, och hvarå sistnämnda lag ej är tillämplig, upplåtelse

af större eller mindre område, der detta befinnes medföra fördel,

vara tillåten.

Den granskning, som kan befinnas erforderlig för öfvervakande,

att afhandling angående afsöndring är förenlig med de bestämmelser,

som innefattas i 21 §, sådan denna här nedan blifvit af mig föreslagen,

kan med minsta kostnad, i enlighet med hvad lagutskottet vid 1896

års riksdag — i utlåtande n:o 72 — jemväl anfört, ske af vederbörande

underrätt, som väl är i stånd att vid lagfartsärendets handläggning

egna afsöndringens beskaffenhet den pröfning, som kan befinnas

erforderlig.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

Då de hufvudsakligaste från jordbruket utgående skatter, såväl

till stat som kommun, numera utgöras efter andra grunder än mantalet,

bör det kunna öfverlemnas till jordegarne sjelfva att vid försäljning

af jord bedöma, huru vida de grunder, som gälla för hemmansklyfning

eller jordafsöndring, dervid böra tillämpas; och, der försäljning eger rum

i enlighet med sistnämnda bestämmelser, må det stå vederbörande,

som saken rörer, fritt att, om och då de så önska, få mantalet fördeladt

emellan stamhemmanet och lägenheten.

Derest omfattningen af den afsöndrade lägenheten skall vara bestämmande

för rättighet att påyrka mantalets fördelning, så kan det

ifrågasättas, huru vida icke denna rätt bort utsträckas till lägenheter

omfattande en åttondedel af hemmanets areal. Men då olika meningar

i detta hänseende kunna göra sig gällande, har jag stannat vid den

i 1881 års jordafsöndringsförordning upptagna egorymd samt föreslagit,

att lägenheter, omfattande en femtedel af hemmanets areal och deröfver,

böra, då yrkande derom framställes, åsättas mantal.

Den ändrade lydelse af 6 § i kongl. förordningen angående lagfart

å fång till fast egendom den 16 juni 1875, som denna erhållit i

lag af den 27 juni 1896, har befunnits utgöra ett hinder för vinnande

af lagfart jemväl å delar af hemman med åsatt mantal. Förevarande

lagrum tyder: »Har egare af hemman till annan upplåtit del deraf, med

viss till gränserna bestämd egovidd att såsom hemmansdel egas, må

lagfart å sådan upplåtelse ej beviljas, förr än egostyckning å hemmanet

blifvit faststäld.»

Vid upplåtelse af andel af hemman med visst skattetal söka i

allmänhet säljare och köpare att, till förebyggande af tvister vid en

eventuel hemmansklyfning, öfverenskomma om hemmansdelarnes lägen,

hvilken öfverenskommelse icke kan vara annat än till såväl säljares

och köpares som det allmännas fördel. Lagfart å sådant köp blifver

emellertid på grund af omförmälda lagrum afslagen under förklarande,

att egostyckning å hemmanet först bör verkställas. Afslaget gäller

äfven de fall, der säljare och köpare afsett, att andelen skulle från

hemmanet söndras, äfvensom med afseende å hemman, hvarå egostyckning

icke är tillåten. Ett stort antal lagfarter har af denna anledning

afslagits eller förklarats hvilande, och köparen har ingen utsigt

att derå kunna erhålla lagfart.

Jag har, i afsigt att undanrödja detta missförhållande, tagit mig

friheten att i särskild motion föreslå sådan ändring i nämnda lagrum,

att bestämmelsen endast må omfatta sådana upplåtelser, deruti säljare

och köpare särskildt, aftal åt, att grunderna i egostyckningslagen böra

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

tillämpas, hvarjemte den ändring i paragrafens fjerde punkt föreslagits,

att namn och nummer skola åsättas afsöndringen vid lagfartens beviljande.

På grund af det anförda får jag vördsamt hemställa, att Riksdagen

för sin del måtte besluta, att §§ 20, 21, 22, 28 och 29 i lag

angående hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring den 27

juni 1896 skola erhålla följande förändrade lydelse:

20 §.

1 mom. Egare af hemman, hvilket får klyfvas, hafve rätt att af

hemmanets egovälde för alltid eller på viss tid afsöndra jord i en eller

flera delar, dock, i fråga om upplåtelse på viss tid, med iakttagande af

hvad angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd är i lag stadgadt.

2 mom. Afsöndring från de under stadgad åborätt upplåtna hemman

vare jemväl tillåten, dock ej med annan rätt, än författningarna

för besittningen af stamhemmanet föreskrifva.

3 mom. Afsöndring från jord af fideikommissegenskap må icke

annorlunda gälla, än så vidt med lag och fideikommissbref öfverensstämmer.

4 mom. Afsöndring må icke ske (se nuvarande 5 mom.) i skog

och mark.

21 §.

Afhandling rörande jordafsöndring för alltid skall innehålla så

noggrann beskrifning å den afsöndrade jordens storlek, läge och gränser,

att någon osäkerhet derom ej kan uppstå.

22 §.

1 mom. År åf jord, som till afsöndring tillåten är, större andel

än som svarar mot en femtedel af hemmanets egovidd för alltid afsöndrad,

och vill hemmanets eller lägenhetens egare, att mantal och

ränta må lägenheten åsättas, hafve dertill rätt.

2 mom. 1 sådant fall skall å afsöndringen mantal bestämmas och

detsamma från stamhemmanets mantal afräknas.

3 mom. Förslag hänitinnan bör, efter derom hos Konungens befallningshafvande

gjord anmälan, upprättas af landtmätare och gode män,

med ledning af stamhemmanets och den afsöndrade delens kända innehåll

i fullgod jord, och varde området å karta utmärkt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

4. mom. I fråga om förrättningens afsilande och utlemnande

af handlingar samt angående pröfning och fastställelse deraf, lände till

efterrättelse i tillämpliga delar hvad i 19 § om egostyckning är stadgadt.

28 §.

Tvister angående afsöndring af lägenhet ■**—--angående dylika

afsöndringar från frälse- och skattehemman.

29 §.

Hvad i denna lag är stadgadt--— af lägenhetens allmänna

utskylder och besvär.

I fråga om jordafsöndring skall hvad om hemman är sagdt, jemväl

tillämpas å för alltid afsöndrad lägenhet.»

I motionen n:o 89 hemställer herr Johnsson under åberopande af

de skäl, som blifvit af honom i motionen n:o 88 anförda,

att Riksdagen för sin del beslutar, att 6 § kongl. förordningen

angående lagfart och fång till fast egendom den 16 juni 1895, sådan

denna § lyder enligt lag den 27 juni 1896, må erhålla följande förändrade

lydelse:

6 §•

År lagfart sökt på grund af testamente, dom eller annan handling,

som ej vunnit laga kraft, ma ansökningen icke bifallas förr än det visas,

att handlingen blifvit ståndande.

Har egare af hemman såsom egostyckning upplåtit del deraf, må

lagfart å sådan upplåtelse ej beviljas förr än egostyckningen blifvit

faststäld.

Lag samma vare beträffande sådan upplåtelse, som afser egostyckning

från lägenhet, hvilken ej tillkommit genom afsöndring.

Lagfart å upplåtelse, hvarigenom jord eller annat från hemman

afsöndrats, må ej beviljas, der upplåtelsen ej är med lag öfverensstämmande;

skolande vid lagfarts beviljande namn och nummer genom domstolens

försorg afsöndringen åsättas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

De förslag till ändringar i lagen angående hemmansklyfning, egostyckning

och jordafsöndring, hvilka motionären bragt å bane, innebära

i hufvudsak ej några nya uppslag i fråga om jordafsöndringsinstitutets

ordnande. Förslaget, att jordafsöndring för alltid skall utan pröfning

af Konungens befallningshafvande få ske till huru stor del af hemmans

egovidd som helst, var föremål för uppmärksamhet och grundlig pröfning

under förarbetena till nu gällande lagstiftning på detta område,

och enahanda var förhållandet med den nu väckta frågan om upphäfvande

af föreskriften, att för dylik afsöndring erfordras Konungens befallningshafvandes

fastställelse å afhandlingen.

Att de förslag i dessa rigtningar, hvilka sålunda förut varit under

behandling, icke vunnit bifall, har, enligt hvad med visshet torde kunna

påstås, icke berott på något underskattande vare sig af önskvärdheten

att så långt som möjligt tillmötesgå allmänhetens kraf på frihet, enkelhet

och billighet i jordstyökningsförfarandet eller af den betydelse,

större eller mindre, i sådant afseende, som dessa förslag kunna ega.

Men med hänsyn till den synnerliga vigt, som ligger derpå, att ordning

och reda är rådande i jordeganderättsförhållandena, samt att tryggheten

för fullgörandet af de allmänna bördor, som ännu utgå efter mantalet,

ej må genom allt för stor frihet i fråga om jordafsöndringar äfventyras,

tiar man ansett försigtigheten kräfva att icke biträda förslagen.

Utskottet anser de betänkligheter, som sålunda föranledt förslagens

afvisande, allt fortfarande hafva fog för sig; och hvilken åsigt

man härutinnan månde hysa, torde vara obestridligt, att efter den tid,

då vår nu gällande lagstiftning på detta område antogs, sådana förändrade

förhållanden ej inträdt, att giltigheten af de uttalade betänkligheterna

i någon mån förringats.

Så ny som ifrågavarande lag ännu är, lär det dessutom vara för

tidigt att afgöra, huru densamma verkar, och möjligheten torde visst

icke vara utesluten, att de olägenheter, man väntar sig af vissa bestämmelser

i lagen, skola befinnas öfverdrifna, samt att det ändamål, för

hvilket lagen tillkom, skall visa sig vara i hufvudsak vunnet genom

densamma, sådan den för närvarande föreligger.

Att under sådana förhållanden redan nu vidtaga väsentliga förändringar

i denna lag kan utskottet icke tillstyrka.

De förändringar i särskilda §§ af lagen angående hemmansklyfning,

egostyckning och jordafsöndring, hvilka motionären ifrågasatt,

liksom ock den ändring i lagfartslagen, hvarom han i motionen n:o 89

hemstält, äro uttryck för eller konseqvenser af de förslag, om hvilka

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

utskottet ofvan yttrat sig, samt. erfordra alltså icke hvar för sig- någon

särskild behandling.

På grund af det anförda hemställer utskottet:

l:o) att motionen n:o 88 icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda;

2:o) att motionen n:o 89 ej heller må af Riksdagen

bifallas.

I samband med herr J. Johnssons motioner har utskottet iill behandling

förehaft två af herr D. Persson i Tällberg inom Andra Kammaren

afgifna och till lagutskottet hänvisade motioner, n:is 116 och 117.

Motionen n:o 116 är af följande lydelse:

»I lagen om hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring

den 27 juni 1896 stadgas bland annat i 2 § rörande egostyckning följande:

»Sådan egostyckning vare dock tillåten allenast å hemman, hvilket

antingen icke legat i samfällighet med annat hemman eller ock blifvit.

ur^ samfällighet utbrutet genom sådan delning, att hemmanets egor icke

må utan egarens samtycke med annan mark intagas i skifte i annat

fall, än som omförmäles i 3 § 3 mom. af skiftesstadgan». Och 21 §

samma lag rörande jordafsöndring har följande lydelse: »Afhandling

rörande jordafsöndring för alltid, hvilken handling skall innehålla så

noggrann beskrifning å den afsöndrade jordens storlek, läge och gränser,

att, någon osäkerhet derom ej kan uppstå, skall ingifvas till Konungens

befallningshafvande, som har att, derest afhandlingeu såväl med hänsyn

till afsöndringens storlek som ock i öfriga afseenden är med denna lag

öfverensstämmande, meddela fastställelse å afsöndringen samt åsätta

lägenheten nytt namn och nummer.

Innan ärendet af Konungens befallningshafvande afgöres, må, der

så nödigt finnes, yttrande af landtmätare inhemtas.»

Beträffande frågan om rätt till egostyckning enligt beröida lagkan

man säga, att i allmänhet sådan får ske endast rörande sådana hemman,

som undergått laga skifte, hvadan de hemman, hvilka undergått

allenast så kalladt storskifte, icke få åtnjuta förmånen af rätt till styckning.

Att berörde lag det oaktadt skall komma att främja ett af de ändamål,

hvarför densamma hufvudsakligen tillkommit, nemligen beredande

Bih. till Biksd. Prat. 1393. 7 Sami. 40 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

af lättnad för mindre bemedlade att bilda egna hem med tillhörande

jordbruk, det är jag villig att erkänna. Och om denna lag icke hade

någon annan uppgift att fylla, så vore emot densamma ej så mycket

att anmärka. Mep med anledning af de säregna förhållanden, som äro

rådande i Dalarne rörande jordbruksfastigheterna, så är lagen i fråga,

sådan den nu är, icke allenast betydelselös, utan i vissa afseenden rent

af hinderlig och skadlig.

Jag vill ingalunda framställa något klander emot de personer och

myndigheter, som förberedt nämnda lagförslag; men om man granskar

såväl komiterades som de inom vederbörande departement utarbetade

lagförslag, liksom ock myndigheternas deröfver afgifna yttranden, så finner

man, att icke sådan hänsyn tagits till de i Kopparbergs län rådande

säregna förhållanden som önskligt hade varit.

Ty inom en stor del af Kopparbergs län har nemligen sedan många

år tillbaka, genom en långt drifven hemmansklyfning, en sådan styckning

af jorden egt rum, att ett rationel jordbruk derstädes är nästan

omöjligt.

På senare tiden har dock allmogen kommit till insigt om det skadliga

och för jordens rätta bruk menliga i ett sådant styckningssystem,

hvarför man börjat att återköpa och inköpa sådana jordlägenheter eller

rättare jordbitar, som ligga intill de stycken man förut har, för att på

sådant sätt sammanföra sina jordbitar, så vidt möjligt är och lokala förhållanden

det medgifva; och det är just i detta afseende som egostycknings-

och afsöndringslagen hos oss i Kopparbergs län får en helt annan

uppgift att fylla än på de flesta andra ställen.

Huru besynnerligt det än kan förefalla mången, så ställer sig dock

saken i verkligheten så, att vi inom Kopparbergs län behöfva få rätt

att tillämpa egostyckningslagen för att få hemmansdelarne eller kanske

rättare brukningsdelarne större ock bättre sammanförda än hvad de

förut äro.

De flesta socknar i Kopparbergs län hafva undergått endast storskifte,

och egostyckningslagen får således der icke tillämpas, hvadan

stora svårigheter möta för att af och till hvarandra köpa och sälja jord.

Häremot kan visserligen den invändningen göras, att man blott

har att tillämpa den genom samma lag fullständigt frigifna rätt till

hemmansklyfning, och att sålunda intet hinder möter att på samma sätt

som hittills köpa och sälja huru litet jordområde som helst. En sådan

invändning kan vara teoretiskt rigtig, men i praktiken stöter man dock

på dels den svårigheten, att vid en fastighetstr an saktion enligt lagen om

hemmansklyfning måste äfven den till inegojorden hörande skogsmark

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

ingå, dervid det ofta händer, att den, som har eu från sig aflägsen men

intill eu annan persons egendom gränsande inega, som han gerna skulle

vilja sälja, men den till samma ega hörande eller åbelöpande skog har

han sparat och vill för den skull icke afyttra deusamma till något pris,

och hvilken skog den andre åter icke anser sig hafva råd att köpa;

och dels kan köparen till en enligt lagen om hemmansklyfning förvärfvad

fastighet icke vara förvissad om att vid ett eventuelt blifvande laga

skifte få behålla hvad han på sådant sätt förvärfvat.

Det är således en afsevärd skilnad i besittningsrättens betryggande,

om fastigheten är förvärfvad efter den ena eller den andra arten

af dessa lagar: egostyckning eller hemmansklyfning.

Rörande åter hvad som i samma lag stadgas om jordafsöndring,

så är dermed förenad en procedur, som, enligt min uppfattning, förorsakar

både onödig tidsutdrägt och afsevärda kostnader. Jag åsyftar

stadgandet i 21 §, att Konungens befallningshafvande skall pröfva och

fastställa afsöndring, innan lagfart får meddelas.

Att det funnits en stark opinion för borttagande af berörda bestämmelse

framgår bäst deraf, att lagutskottet vid 1896 års riksdag ur

sitt förslag uteslöt ifrågavarande bestämmelse och motiverade dervid

sin åtgärd på följande sätt: »Ur förslaget angående jordafsöndring har

utskottet uteslutit bestämmelsen om afsöndringens fastställande af Konungens

befallningshafvande, och detta i syfte att minska kostnaderna

för jordafsöndring, helst utskottet håller före, att vederbörande underrätt

väl är i stånd att vid lagfartsärendets handläggning egna afsöndringens

beskaffenhet den pröfning, som kan finnas erforderlig.»

Då förslaget den 7 maj samma år företogs till behandling i Riksdagen,

godkände Andra Kammaren utan votering lagutskottets förslag;

men Första “Kammaren deremot antog Kong!. Maj:ts förslag, hvadan

frågan sedan hänvisades till lagutskottet för sammanjemkning, dervid

lagutskottet frångick sin förut intagna ståndpunkt och hemstälde om

bifall till det af Första Kammaren fattade beslut.

När ärendet sedan den 13 maj åter förekom till behandling i Andra

Kammaren, uppstod dervid en liflig debatt, och förslaget antogs med

endast eu rösts majoritet, eller med 74 röster mot 73.

Häraf finner man, att åsigterna redan vid lagens antagande voro

mycket delade rörande lämpligheten af omförmälda stadgande.

Att lagen rörande såväl egostyckning som jordafsöndring icke är

lämplig för större delen af Kopparbergs län, har jag redan sökt att

bevisa. Och med hänsyn till de i nämnda län rådande säregna jord
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N;o 63.

förhållanden har man vid lagstiftningen långt före det nya institutet,

egostyckningens införande, fästat vederbörligt afseende.

Så till exempel när kongl. förordningen den 19 december 1827

rörande hemmansklyfning och jordafsöndring utfärdades, förklarades, att

densamma ej skulle tillämpas i Stora Kopparbergs län. När denna förordning

sedermera upphäfdes genom kongl. förordningen den 6 augusti

1864 om hemmansklyfning och jordafsöndring, förklarades på samma

gång, att icke heller den skulle tillämpas i Stora Kopparbergs län.

Häraf torde framgå, att mina anmärkningar emot 1896 års lag i

ämnet äro motiverade af faktiska förhållanden, som råda inom den ort

jag representerar.

Och som ytterligare stöd för min åsigt och till bevis för att ett

trängande behof föreligger till att få en ändring i omförmälda lagstadganden,

tager jag mig friheten åberopa en till Konungen ingifven

underdånig anhållan om speciallagstiftning för Kopparbergs län i omförmälda

ämne, hvilken anhållan är daterad Dalarne i september 1897

och undertecknad af domhafvandena herrar Emil Königsfeldt, H. Claeson,

Fab. V. von Koch och Th. af Callerholm samt förste landtmätaren i

länet herr C. O. Widmark; och är nämnda anhållan, med uteslutande

af ingressen, af följande lydelse: »God anledning förefinnes nog att

hoppas, att de beräknade fördelarne af den nya lagstiftningen för riket

i allmänhet komma att blifva verkliga, men för största delen af Kopparbergs

län blir förhållandet alldeles motsatt. Der får till följd af nya

lagens bestämmelser icke egostyckningsförfarandet användas, i dervarande

små förhållanden skall förbudet mot lagfart å jordafsöndring,

förr än fastställelse af afsöndringen skett, verka afskräckande genom

de dermed förenade formaliteter och kostnader samt risken af afslag

på grund deraf att mera än en femtedel af den i detta afseende mycket

betydelselösa arealen förut afsöndrats, der kommer förty lagen att verka

såsom en menlig hämsko på det fria ordnandet af jordförhållandena,

hvilket är desto mera tryckande, som behofvet af lättnader derutinnan

för visso är större der än för riket i allmänhet, och befolkningen der

sedan lång tid tillbaka fått, sig till gagn och trefnad, vänja sig med ett

sådant, af förhållandenas bjudande magt framkalladt fritt ordnande.

Huru hämmande af utvecklingen såväl i fråga om jordbruk som

skogsskötsel inom länet de genom den nya lagstiftningen lagda hinder

för ett fritt ordnande af förhållandena skola verka, torde ej vara svårt

att inse.

Hemmansklyfningen, alldeles lenmad fri i nya lagen, skulle hädan
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

efter vara nästan enda medlet, då man ville för all framtid förvärfva

eganderätt till mark från hemman i norra och östra Dalarne, inen då

blefve man ock nödsakad att taga andel i såväl in- som afrösningsjord

efter sin lott i hemmanet och förty, om man ville förvärfva en inega

eller odlingslägenhet, tillhörande inrösningsjorden, blefve man tvungen

belasta sig med afrösningsjord, som man ej behöfde eller åstundade

och som kanske säljaren ej utan en betydande prishöjning ville afyttra,

äfvensom tvärtom, i fall man ville åtkomma ett skogskifte, man skulle

vara tvungen på samma gång köpa inegor, hvilka egde vida högre värde

för säljaren än för köparen, och skulle således i båda fallen ens behof

af jordförvärf betydligen försvåras, göras besvärligt och fördyras.

Att nya lagen medför dessa svårigheter för en stor del af Kopparbergs

län, bär sin förnämsta grund deri, att enligt 2 § i lagen om

egostyckning sådan endast tillätes från hemman, som undergått laga

skifte eller äro enstaka, och att rörande laga skiften i Kopparbergs län

gälla undantagsstadganden, som göra, att man svårligen kan tänka sig

laga skiften derstädes komma att i anmärkningsvärd mån ske. Det

fordras nemligen enligt dessa undantagslagar för erhållande af laga skifte

ej allenast att förrättningsmännen skola förklara, att sökt laga skifte

medför mot kostnaderna svarande fördelar, utan ock enkel pluralitet

derför bland delegarne, under det deremot två tredjedels pluralitet för

laga skifte framkallar sådant öfver hela skifteslaget, äfven der skiftet

är öfverflödigt, och på detta sätt blifva äfven de genom storskiftet

enskiftade hemmanen pligtiga i skifte ingå. Ån större villrådighet

uppstår för bedömande, om ett hemman i Kopparbergs län kan komma

att ingå i laga skifte eller ej, derigenom att man ej med visshet kan

säga omfånget af ett skifte inom det länet, då skäl finnas såväl derför,

att skifteslaget omfattar hvad vid storskiftet utgjort ett skifteslag,

socknen, som för att skifteslaget skall inskränkas till hvarje vid storskiftet

utbruten by.

Dessa undantagsstadganden hafva sin tillämplighet på de stora

trakter af Kopparbergs län, der storskiften antingen på statens bekostnad

helt och hållet eller med dess understöd blifvit, verkstälda, och, så

länge dessa undantagslagar bibehållas, kan man, som redan blifvit sagd!,

ej vänta, att laga skiften derstädes annat än undantagsvis komma till

utförande, på samma gång man ej kan med visshet påstå, att inskiftade

hemman skola vara fria från att ingå i laga skifte. Tillämpning af

egostyckningsförfarandet synes sålunda ej ens lagligen kunna ske å enstaka

hemman, som ej blifvit genom laga skiften utbrutna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

För att emellertid i fråga om egoförvärf Kopparbergs län ej må

blifva mera vanlottad!, än riket i öfrigt, lär vara nödigt, att undantagslagar

äfven i fråga om egostyckning och jordafsöndring utfärdas för

denna landsdel, hvilket- synes desto naturligare, som i dessa hänseenden

utfärdade lagar stödja sig på gällande skiftesstadga.

Detta samband emellan skiftes- och jordafsöndringsförlattningarne

gör det fullt berättigad! att fordra, att den ort, som eger undantagslag

i det ena afseendet, äfven erhåller sådan i det andra.

Det första, som erfordras såsom undantag för Kopparbergs län,

i hvad angår jordupplåtelse från hemman, är, att derstädes egostyckning

får ega rum äfven från hemman, som fått sitt egoområde genom

storskifte bestämdt.

Att ett sådant hufvudstadgande i särskild jordafsöndringslag för

ofta nämnda län mycket väl kan införas och kommer att utgöra eu

naturlig utveckling af de genom undantagslagar uppkomna säregna föihållanden

derstädes, torde framgå af följande beskrifning öfver de storskiften

i det länet, som af storskiftes- och afvittringsverket derstädes

blifvit verkstälda. _

Dessa skiften hafva skett sockenvis, i Stora Tima dock särskilt,

för stora sockendelar, och äro af två olika slag, de som blifvit verkstälda

före år 1859 och de, som egt rum efter denna tid. Båda hafva

det gemensamma, att inegorna fullständigt delats man och man emellan

eller åt hvarje hemman och hemruansdel, men skogsmarken endast byvis.

Vid båda slagen har hvarje hemmans egovälde blifvit på det allra

nogaste bestämdt, hvad inegorna angår så till läge och gränser som

areal och uppskattning, men för skogsmarken endast i andelar af bysamfälligheter,

hvilka andelars storlek i jemförelse med grannarnes andelar

och hela byalagets uppskattade skogstillgång fullt exakt angifves

genom uppskattningssummor, hvilka så för åboandelarne som för byn

blifvit bestämda efter den åbo och by tilldelade uppskattade inegojorden.

Mantal, befintligt äfven i Dalarne på 1600-talet, har derefter

till följd af den långt drifna hemmansklyfningen alldeles bortfallit och

kan numera ej fås reda på annat än för hela socknen samt kronohemman,

hvilka nästan uteslutande utgöras af nuvarande eller forna

boställen. Hvad som deremot i dessa nejder angifver hemmans och

hemmansdelars relativa storlek och derför enbart begagnas vid taxering

och dylikt, är den hemmanen vid storskiftet tilldelade uppskattade

inegojord, hvilken ock legat till grund för skogsdelningen. Denna

uppskattade inegotillgång utvisar, då densamma finnes utförd i 1000- delar af kappland, på ett minutiöst sätt hemmans eller hemmansdels

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

storlek. Ofta begagnas ej tunnland och kappland, utan uppskattningssummor

enligt ett äldre sorts ytmått, spannland, snesland och handland,

hvarvid ej sällan allt nedreducerats till bandland, som i dagligt

tal kallas grader. Då hemmansmåtten äro i storskifteshandlingarne angifna

till åttioudedelar af handlandet, graden, och ett handland motsvarar

36 qvadratalnar, finner man, hvilket ytterligt noggrant, mått

för hemmans storlek här nyttjas, ett mått, som för den allra minsta

jordlägenhet kan användas samt rigtigt och noggrant bestämma äfven

sådan lägenhets förhållande till såväl socknar som hela hemman. Om

tunnland och kappland eller bandland användes, är likgiltigt, ty båda

afse samma sak eller de uppskattade inegorna.

Byskogarne äro vanligen efter storskiftets slut åbovis fördelade,

hvarvid i afseende å fastställelse högst olika grundsatser blifvit följda,

enär sådana förrättningar dels erhållit fastställelse å egodelningsrätt

såsom laga skiften, dels af Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller

egodelningsrättsordförande förklarats vara under lemnad besvärstid icke

öfverklagade, hvarom bevis då tecknats å tillhörande kartor, hvarjemte

äfven ofta, med tillämpning af 94 § i kongl. skiftesstadgan, intet i

fastställelse väg blifvit vid förrättningar af denna art åtgjordt. Detta

vacklande vid behandling af skogsåbodelningar kommer ock säkerligen

att förorsaka, om ej undantagslag rörande jordupplåtelse erhålles för

Kopparbergs län, att behandlingen af frågan angående egostyckning å

mark, som tillhör skogsområde, hvarå faststäldt laga skifte finnes, blir

osäker och vacklande.

Detta är gemensamt för de båda slagen af storskiften, bekostade

och understödda af staten. Skilnaden emellan före 1859 och efter detta

år verkstälda storskiften är dock ganska stor.

Vid dem före 1859 egde ej skiftesförrättaren att föreskrifva utflyttning

af hemman och lägenheter, utan var tvungen att utlägga

egorna efter bostaden oeh, då Dalahemmanen voro sammanbyggda i

mycket stora byar, blef en naturlig följd deraf, att till hvarje hemmanslott

måste utläggas en mängd inegoskiften, somliga, synnerligast fäbodegor

och ängslotter, på flera mils afstånd från gården och gårdsskiftet.

Kostnaden för brukningen af dessa aflägsna egor öfverstiger i allmänhet

vida afkastningens värde, och en klokt beräknande person har då

ej annat val än att antingen för billigt pris afyttra dem till någon, för

hvilken de äro beqvämt belägna, eller ock låta dem ligga obrukade

och således ej ens lemna medel till de egarne vidlådande utskylder.

Den förra åtgärden torde böra befrämjas och den senare förebyggas,

men härtill fordras åtminstone den negativa medverkan af

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

lagstiftningen, att den ej genom förbud och stränga formaliteter ställer

sig hindrande i vägen för dylika köpeaftal.

År 1859 utkom ett nådigt bref, huru storskiftena i Kopparbergs

län skulle försiggå, och deruti förekomma två vigtiga bestämmelser,

den ena, att utflyttningar skulle vid storskiftena ske och understöd till

desamma af statsmedel lemnas, och den andra, att vid storskiftena

kongl. skiftessiadgan skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Goda följder häraf visa sig tydligt derutinnan, att egoutdelningen vid

storskiftena efter 1859 rättvisligen kunnat ske i ett fåtal inegoskiften

och förty hemmansegorna så sammanföras, att dessa yngre storskiften

kunna sägas endast till namnet vara skorskiften, men till gagnet laga

skiften, och det lider intet tvifvel, att dessa senare storskiften i Kopparbergs

län äro verkstälda vida bättre och i större öfverensstämmelse

med kongl. skiftesstadgans föreskrifter än en mängd laga skiften i andra

delar af riket under 1830- och 1840-taleu, då motståndet mot bestämmelserna

i skiftesstadgan mångenstädes var så stort, att landtmätare

undveko att följdrigtigt tillämpa detsamma.

Det sagda torde vara tillräckligt att ådagalägga, det storskiftena

inom Kopparbergs län äro så beskaffade, att derstädes hemman, som

undergått storskifte, må blifva föremål för egostyckning, och redan

genom tillåtelsen att göra egoskiften från storskiftade hemman är ett

stort steg taget till gagn för länets inbyggare, men åtskilligt derutöfver

torde ock böra föreskrifvas.

Det reducerade jordtalet, såsom i dagligt tal inegojordsuppskattningen

kallas, har vid storskiftena blifvit på det fullständigaste sätt

angifvet för hvarje hemmansdel, och då skogstilldelningen derefter är

verkstäld, uttrycker densamma på det noggrannaste hemmans och heramansdels

storlek och godhet, och det blir mycket lätt att, sedan afrösningsjorden

reducerats efter sitt värde till inrösningsjord, uträkna afsöndringens

anpart deraf från hemman. Mantal deremot finnes i allmänhet

ej, och ett kompliceradt uträknande af mantal till en jordlägenhet

blefve blott en besvärlig räkneoperation, och resultatet, funna

mantalssiffran, värdelös, såsom hvarken inom orten pa något sätt använd

eller lemnande minsta begrepp om jordlägenhetens storlek och dylikt.

Får endast reducerade jordtalet, graderna eller bandianden och uppskattningssumman

i inegorna och blifva ett skattemått för egostyckadt

område, kunde de allra minsta jordupplåtelser dermed bestämmas.

Då sådant af befolkningen noga kändt mått för jord finnes, synes

vid lagfart af jordafsöndringar vara nog, att bevis från storskifteshandlingarna

lemnas öfver afsöndringen i fråga, innefattande uppgift om

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

areala storleken, hvaremot all pröfning hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

blir obehöflig, och, då hemmansklyfningar och egostyckningar

äro fria i afseende å storlek, tyckas också jordafsöndringar i

inskränktare mening böra blifva det, och sålunda inskränkningen till

Vs af hemmansområdet bortfalla.

I sammanhang med lagen om egostyckning och jordafsöndring

hafva äfven förändringar i kongl. skiftesstadgan vidtagits, och deruti

torde äfven för Kopparbergs län böra gifvas särskilda föreskrifter. Stadgandet

att egostyckadt område är befriadt från att utan egarens medgifvande

ingå i vanligt laga skifte, synes för Kopparbergs län, i händelse

undantagslag der införes med rätt till egostyckning med endast

storskifte såsom grund, böra erhålla någon inskränkning, och tillräcklig

helgd eller orubblighet torde tillkomma denna sorts egostyckningar,

om det stadgas, att vid laga skifte innehafvet skall utgöra delningsgrund

för egostyckadt eller afsöndradt område och, i likhet med hvad

rörande välbelägna och mera enstaka hemman inom riket i allmänhet

är föreskrifvet i 85 § kongl. storskiftesstadgan, egare till egostyckadt

område befrias från vidare ingående i laga skifte, än som oundgängligen

erfordras för att bereda så beqvämt skifte för skiftesdelegarne i

öfrigt, som belägenheten medgifver.

Under åberopande af hvad ofvan andragits och i öfvertygelse, att

i motsatt fall mycken oreda och många tvister skola uppstå derigenom,

att sannolikt många allmogemän, utan att lagfara sina fång, skola fortfara

med försäljning af vissa, för dem ofördelaktigt belägna egor, våga

undertecknade, som genom vår embetsställning nästan ständigt hafva

de omtalade förhållandena för ögonen och känna allmogens klagan öfver

de dem tillskyndade olägenheter, i djupaste underdånighet anhålla, att

Eders Kongl. Maj:t i nåder täcktes gå i författning derom, att, i analogi

med undantagslagen för Kopparbergs län i fråga om vitsord till laga

skifte, äfven eu undantagslag rörande egostyckning och jordafsöndring

blifver för samma län utfärdad, hvilken lag torde böra innehålla:

a) tillstånd att genom egostyckning upplåta mark från hemman,

som endast undergått storskifte; «.

b) att vid sådan egostyckning skall begagnas såsom måttstock

för de olika delarne af styckadt hemman ej mantal, utan det vid storskifte

åsätta j ordatal;

c) att äfven anparter i samfälda eller oskiftade skogsmarker må

kunna genom egostyckning eller afsöndring från hemmanen skiljas, der

genom storskifte och skogsåbodelningar finnes noga uppgifvet, huru

stor del af hela skogen i fråga sådan anpart utgör;

Bill. till Likså. Prof. 13!)!). 7 Sami. 40 Häjt. ö

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

d) att i likhet med hemmansklyfning och egostyckning jordafsöndringar

äfven göras fria och att fastställelse å desamma af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande ej erfordras, utan endast pröfning med lagfarts meddelande,

om afsöndringen är till läge och gränser i köpehandlingen så

tydligt utmärkt, att tvetydighet derom ej förefinnes och att fastigheten

kan i lagfartsboken åskådliggöras;

e) att, i händelse laga skifte kommer att ega rum inom skifteslag,

dit egostyckadt eller afsöndradt område hör, sådant område skall njuta

sitt innehaf till godo, om nödigt pröfvas, att det i skiftet ingår, men

att dess egare i allmänhet befrias från att i vidsträcktare mån i skiftet

ingå, än som oundgängligen erfordras för att bereda öfrige delegare i

skifteslaget så redligt skifte, belägenheten medgifver.»

Öfver denna framställning infordrade Kongl. Maj:t Konungens

befallningshafvandes i Kopparbergs län yttrande, hvilket ock afgafs och

är af följande lydelse:

»Att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke har något att

erinra mot framställningen derutinnan, att egostyckning må kunna ega

rum från hemman, som undergått storskifte efter år 1859, samt att vid

sådan egostyckning såsom måttstock för de olika delarna af styckadt

hemman må begagnas ej mantal, utan det vid storskiftet åsätta jordatal;

att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke anser det möta

oöfverstigliga hinder för att jordafsöndringar göras fria och att fastställelse

å desamma af Konungens befallningshafvande ej fordras utan

endast pröfning vid domstol vid lagfarts meddelande, om afsöndringen

är till läge och gränser i köpehandlingen så tydligt utmärkt, att tvetydighet

derom ej förefinnes, dock endast under förbehåll, att föreskrifter

utfärdas derom, att vederbörande domhafvande blifva ålagda att på vissa

bestämda tider om de vid häradsrätterna godkända afsöndringarna ingifva

rapporter såväl till kongl. kammarkollegium som till Konungens

befallningshafvande för att införas i derstädes förvarade jordeböcker;

att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anser, att, i händelse

laga skifte kommer att ega rum inom skifteslag, dit egostyckadt eller

afsöndradt område hör, sådant område bör åtnjuta de förmåner, som

omförmälas i 85 § 2 mom. i skiftesstadgan; hvaremot Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande icke anser sig kunna tillstyrka, att äfven

anparter i samfälda eller oskiftade skogsmarker må kunna genom egostyckning

eller afsöndring från hemmanen afskiljas, då en sådan anparts

läge och gränser i samfällighet icke kan så noga bestämmas, som i

ofvanberörda kongl. förordning stadgas.»

Af detta yttrande finner man, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

i Kopparbergs län i hufvudsak tillstyrkt den af domhafvandena och förste

landtmätaren i länet gjorda framställning. Att Kongl. Maj:ts befallningshafvande

icko ansett sig höra förorda bifall till framställningen derutinnan,

att egostyckningsförfarandet skulle få tillämpas äfven å de före

år 1859 storskiftade hemman torde bero derpå, att petitionärerna uti

sin framställning så skarpt markerat skilnaden emellan de storskiften,

som verkstäldes före, och de, som verkstäldes efter år 1859.

Det är visserligen sant, att genom kongl. kungörelsen om förändrade

föreskrifter i afseende å besutenhets- och skiftesväsendet i Stora

Kopparbergs län den 18 februari 1859 en väsentlig skilnad i lagstiftningen

i berörda län inträdde, men i verkligheten är dock denna skilnad

mindre än hvad man på grund af olikheten i dit hörande stadganden skulle

hafva anledning att tro, ty ej så få utflyttningar egde äfven rum vid de

storskiften, som verkstäldes före år 1859, och många hemman sammanfördes

också då, så vidt möjligt var och lokala förhållanden det medgåfvo,

så att enligt mitt förmenande giltiga skäl ej föreligga för att inom ett

och samma län egostyckningslagen skulle få tillämpas å det ena hemmanet,

under det att samma förmån icke skulle beredas ett annat, som

i verkligheten ej företer någon annan skiljaktighet än att vara utbrutet

ur samfällighet under en något olikartad lagstiftning. Jag tror derför,

att det vore lämpligast att öfverlemna åt förrättningsmännen att i hvarje

förekommande fall pröfva, huruvida hemmanet är af sådan beskaffenhet,

att det med fördel kan styckas.

Rörande samma Kongl. Maj:ts befallningshafvandes afstyrkande

deraf, att samfälda eller oskiftade skogsmarker skulle få genom egostyckning

eller afsöndring från hemman afskiljas, så vill jag deremot

erinra, att en andel i sådan samfällighet, när densamma vare sig genom

egostyckning eller afsöndring utbrytas, blir på det allra tydligaste till

både läge, gränser och innehåll utmärkt och angifven genom den landtmäteriförrattning,

som i båda fallen måste försiggå, dervid både karta

och beskrifning upprättas, hvilka tydligare angifva ett sådant områdes

beskaffenhet, än hvad som i de flesta fall är möjligt att åstadkomma

vid afsöndring från ett genom laga skifte utbrutet hemman, derest landtmäteriförrättning

dervid icke sker.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring i lagen om hemmansklyfning,

egostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896 att,

hvad Kopparbergs län beträffar, nedan angifua paragrafer måtte få

följande förändrade lydelse eller tillägg:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

2 kap. Om egostyckning.

2 §. Den, som under enskild eganderätt — — — —---

Inom Kopparbergs '' län vare dock egostyckning tillåten äfven

rörande sådant hemman, livilket blifvit utbrutet endast genom storskifte,

derest landtmätaren eller, der han af gode män biträdes, förrättningsmännen

pröfva hemman eller hemmansdel vara af sådan beskaffenhet,

att egostyckning utan olägenhet må kunna ske.

3 kap. Om jorda/söndring.

20 §. 1 mom. Egare af hemman, livilket får klyfvas, kåfve

rätt att af hemmanets egovälde för alltid afsöndra till och med en femtedel

af egovidden i eu eller flera delar.

Inom Kopparbergs län må dock afsöndring ske utan afseende å

afsöndringens storlek med hänsyn till hemmanet i sin helhet.

21 §. Afhandling rörande jordafsöndring — — — — — — —

Inom Kopparbergs län pröfvar rätten i sammanhang med lagfartsansökningen,

om afsöndring är i köpehandlingen till innehåll, läge och

gränser så noga angifven, att någon osäkerhet derom ej kan uppstå.);

I denna motion hafva herrar O. A. Ericsson, E. Norman, A. Hansson

i Solberga, S. Söderberg, B. P. Ersson, och S. M. Olsson instämt.

Motionen n:o 117 lyder:

»Under förutsättning att min motion med förslag till ändring af

lagen om hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring varder af

Riksdagen bifallen, får jag härmed vördsamt föreslå, att Riksdagen för

sin del måtte besluta sådan ändring af 6 § i kongl. förordningen den

16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom, sådan nämnda

§ lyder enligt lagen af den 27 juni 1896, att till berörda paragraf fogas

följande tillägg:

Inom Kopparbergs län må, utan hinder deraf att Konungens befallningshafvande

icke faststält afsöndring, lagfart å fånget meddelas.»

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 63. 21

Såsom framgår af jemförelse mellan deösa herr Perssons motioner

och de motioner af herr Johnsson, öfver hvilka utskottet ofvan afgifvit

utlåtande, gå de förändringar i gällande lagstiftning rörande hemmansklyfning,

egostyckning och jordafsöndring, hvilka herr Persson för

Kopparbergs län föreslagit, i samma rigtning som de af herr Johnsson

för landet i dess helhet ifrågasatta. Herr Persson hemställer sålunda,

hvad nämnda län vidkommer, såväl om rätt att afsöndra jord utan afseende

å afsöndringens storlek som ock, att Konungens bcfallningshafvandes

fastställelse å afhandling rörande jordafsöndring ej må erfordras,

utan åt rätten öfverlemnas att pröfva sådan afhandling, då lagfart

derå sökes. Jemväl den förändring i lagfartslagen, som utgör en

konseqvens af sistberörda förslag, är af herr Persson ifrågasatt. Härutöfver

föreslår herr Persson sådan förändring i lagstiftningen angående

egostyckningen, att medan sådan åtgärd för närvarande endast är tilllåten

å hemman, som antingen icke legat i samfällighet med annat

hemman eller ock undergått laga skifte eller annan i afseende å orubblighet

dermed likstäld skiftesförrättning, möjlighet skulle beredas att

erhålla egostyckning å storskiftade hemman i Kopparbergs län.

Af den uppfattning, utskottet uttalat i fråga om herr Johnssons

motioner, skulle den slutsats kunna dragas, att utskottet äfven skulle

finna sig förhindradt att understödja de motioner, som nu äro föremål

för utskottets pröfning. Utskottet har emellertid ansett anledning förefinnas

att till dem intaga en annan ståndpunkt.

Att inom Kopparbergs län i afseende å jordförhållandena förefinnas

egendomligheter, hvilka förtjena beaktande, har sedan lång tid

tillbaka varit af lagstiftningen erkändt. Både i 1827 och i 1864 års

förordningar angående hemmansklyfning och jordafsöndring var detta

län undantaget, och i skiftesförfattningarne, äfven den nu gällande,

hafva särskilda bestämmelser lemnats med afseende å detsamma. Jemväl

vid genomförandet af de nya lagfarts- och inteckningslagarne togs

hänsyn till de säregna förhållandena derstädes.

Någon sådan undantagsställning har icke i den lag, hvarom nu

är fråga, blifvit länet medgifven, men att behof deraf förefinnes, uttalades

redan under den diskussion inom Riksdagen, som föregick lagens

antagande, och har under den tid, som derefter förflutit, från skilda

håll med mycken styrka framhållits. Sålunda hafva samtliga ordinarie

domhafvande i länet utom en samt förste landtmätaren derstädes hos

Kongl. Maj:t gjort gemensam framställning om bland annat enahanda förändringar

i lagen, som de af motionären ifrågasatta, och Konungens

befallningshafvande i samma län, som öfver framställningen blifvit hörd,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

bär i hufvudsak yttrat, sig för bifall till densamma. 1 nu förevarande

motion, n:o 116, hafva ock, såsom ofvan nämnts, icke mindre än sex

representanter för länets landsbygd instämt.

Vid pröfning af förhållandena har ej heller utskottet kunnat undgå

att finna ådagalagdt, att emellan Kopparbergs län och landets öfriga

delar på här ifrågavarande område sådana skiljaktigheter förefinuas, att

de skäl för bibehållande af gällande bestämmelser i ämnet, hvilka utskottet

eljest förmenat böra tillerkännas fullt vitsord, icke ega samma

betydelse i afseende å nämnda län. Utskottet har sålunda trott sig

finna såväl att behofvet af förändringar i den rigtning motionerna angifva

är vida mer framträdande inom Kopparbergs län än inom landet

i öfrigt, som ock att mot desamma i fråga om detta län icke möta

sådana betänkligheter som eljest.

Vidkommande sålunda först förslaget, att egostyckning under vissa

förutsättningar skall tillåtas å hemman, hvilket, utbrutits endast genom

storskifte, lär en sådan förändring i gällande lags bestämmelser utan

att medföra egentliga vådor innebära högst afsevärda fördelar för länet.

Som bekant bär större delen af Kopparbergs län undergått s. k. storskifte,

hvaremot egentligt laga skifte endast undantagsvis der förekommit.

Huru vida detsamma framdeles kommer att allmännare anlitas, torde

vara svårt att på förhand bedöma, men med den derstädes i fråga om

skiftesvitsord gällande inskränkning, att skifte ej må ske, med mindre

flertalet af delegarne äro derom ense samt derest ej två tredjedels pluralitet

bland dem föreligger, landtmätaren finner detsamma medföra mot

kostnaderna svarande fördelar, lärer man icke sakna befogad anledning

antaga, att vid de redan förrättade storskiftena i regel kommer att få

bero, synnerligast som desamma, särskildt de efter utfärdande af 1859

års kongl. bref i ämnet förrättade, ofta lära vara ganska tillfredsställande.

Den nya form för jordstyckning, som egostyckningsinstitutet

innebär, skulle sålunda med nuvarande bestämmelser sannolikt aldrig

i väsentligare omfattning komma Kopparbergs län till godo, hvilket

vore så mycket mer att beklaga, som densamma, enligt hvad det uppgifves,

derstädes lär vara mer än i de flesta andra landsdelar af behofvet

påkallad. Ju mindre anledning finnes att antaga, att storskiftena

i allmänhet komma att rubbas, desto mindre skäl finnes dessutom att

förbjuda egostyckning å storskiftade hemman.

Att i lagen stadgats förbud mot att utan tillstånd af Konungens

befallningshafvande från hemman afsöndra mer än en femtedel af dess

egoområde har, som kändt, är, haft sin grund i farhåga för att större

s. 23 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 63. 23

afsöndring skulle i allt för hög grad försvaga stamhemmanets förmåga

att utgöra de å detsamma belöpande skatter och onera, en farhåga,

hvilken i de orter, der mantalet är grunden för utgörande af de å jorden

ännu hvilande bördor, kan anses hafva sitt berättigande. Inom

Kopparbergs län är emellertid beskattningsgrunden i regel icke mantalet,

utan jordatalet, en vid storskiftena med hänsyn till ytvidden och

jordens beskaffenhet verkstäld uträkning af hvarje särskild inegotigurs

värde i förhållande till värdet af all hemmanets inegojord. Då en person

förvärfvar en fastighet, påföras honom med detsamma de skatter

och onera, som motsvara den till fastigheten hörande inegojorden, och

stamhemmanet svarar i allmänhet icke för andra allmänna bördor än

som belöpa på den inegojord, som efter skedda afsöndringar fortfarande

tillhör detsamma. De skal, som pa andra håll tala för begränsning i

rätten att afsöndra jord, ega sålunda i hufvudsak ingen tillämplighet

på Kopparbergs län.

I och med det att jordafsöndringar tillåtas utan begränsning till

viss del af hemmans areal, försvinner äfven den hufvudsakliga grunden

att fordra Konungens befallningshafvandes fastställelse å afhandlingar

rörande jordafsöndring, och lärer väsentligt hinder icke möta att åt

rätten öfverlemna pröfningen af desamma. Härmed följer äfven att,

såsom motionären i motionen n:o 117 föreslagit, lagfart’å afsöndring

må kunna meddelas utan hinder deraf, att afsöndringen icke blifvit af

Konungens befallningshafvande faststäld.

Ehuru utskottet, såsom af det ofvan anförda framgår, icke har

något att eiinra mot syftet med herr Perssons förevarande motioner

anser utskottet sig likvisst icke böra tillstyrka Riksdagen att för närvarande

antaga formuleradt lagförslag i ämnet, utan torde lämpligast

vara, att fragan dessförinnan öfverlemnas till Kongl. Maj:ts omDröfnin0-

Utskottet får alltså hemställa, P ö’

3.o) att Riksdagen, i anledning af herr Perssons

förevarande motioner, må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

huru vida och i hvilken män, med hänsyn till de i

Kopparbergs län rådande särskilda förhållanden, för

detta län kunna erfordras andra bestämmelser angående

egostyckning och jordafsöndring än de i gällande

lag faststälda, samt för Riksdagen framlägga

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

det förelag, hvartill utredningen kan gifva anledning.

Stockholm den 5 maj 1899.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELRÖR.

/

STOCKHOLM, V. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI. 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:127 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af 2, 20 och 21 §§ i lagen om hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring sam s. 1 i texten