Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändrad lagstiftning om skilnad i trolofning och äktenskap.

1899-02-06 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1899:7, Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändrad lagstiftning om skilnad i trolofning och äktenskap.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 7,

0

L

1

N:o 7.

l

Ank. till Riksd. kansli den 6 febr. 1899, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändrad lagstiftning

om skilnad i trolofning och äktenskap.

I en inom Första Kammaren väckt och till lagutskottets behandling

hänvisad motion, n:o 5, har herr Gustaf Axel Berg hemstält, att

Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det’täcktes Kongl.

Maj:t låta gällande stadganden om skilnad i trolofning och äktenskap

undergå granskning samt till Riksdagen afgifva de förslag, hvartill

denna granskning kunnat föranleda.

Till stöd för denna motion anföres:

I skrifvelse till Kongl. Maj:t år 1879 anhöll Riksdagen, att Kongl.

Maj:t täcktes låta gällande stadganden om skilnad i trolofning och

äktenskap undergå granskning och till Riksdagen afgifva de förslag,

hvartill denna granskning kunde föranleda. I skrifvelse år 1888 anhöll

kyrkomötet, att lagstiftningen angående äktenskapsskilnad måtte underkastas

revision i syfte att förebygga, det äktenskap må utan fullt giltiga

skäl upplösas.

Båda dessa framställningar blefvo genom Kongl. Maj:ts beslut den

21 november 1890 öfverlemnade till den samma dag förordnade s. k.

kyrkolagskomitén. I sitt den 28 maj 1892 afgifna betänkande anförde

komitén, att komitén, i likhet med Riksdagen, funne en genomgående

revision af gällande stadganden om skilnad i trolofning och äktenskap

högeligen oneklig. Förutom det att dessa stadganden endels beredde

möjlighet att allt för lätt och utan giltiga skäl upplösa ingångna förBih.

till Likså. Prot. 1899. 7 Samt. 4 ljuft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

bindelser, vore stadgande^ delvis antiqverade och lede af en oklarhet,

som vid tillämpningen vållat icke ringa svårigheter både för kyrkans

och statens myndigheter. Men då en fullständig granskning af dessa

bestämmelser för att medföra verkligt gagn enligt komiténs åsigt borde

utsträckas äfven till bestämmelserna om ingående af trolofning, om verkan

deraf samt om de följder, skilnad i trolofning eller äktenskap medförde,

samt ett sådant granskningsarbete uppenbarligen kräfde mycket lång

tid och afsåge ämnen, hvilka nästan uteslutande folie inom civilrättens

område, ansåg sig komitén, som syntes vara tillsatt förnämligast i syfte

att afgifva förslag rörande ämnen, hörande till den kyrkliga lagstiftningen,

böra inskränka sin granskning till några särskilda punkter, deri

rättelse borde och kunde med det snaraste ske. Komiténs förslag afsåg

derför endast några §§ i 13 kap. giftermålsbalken. — Inom högsta domstolen,

hvars yttrande öfver förslaget inhemtades, afstyrktes detsamma

helt och hållet af några ledamöter, hvilka ansågo en partiel reform på

detta område icke vara lämplig, utan frågan i hela dess vidd böra upptagas

till behandling, under det andra ledamöter, ehuru vitsordande behofvet

af en vidsträcktare revision, dock funno hinder häraf icke böra

möta för en lagstiftningsåtgärd i syfte att afhjelpa endast det mest

känbara missförhållandet. Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t

den 7 maj 1897 hemstälde chefen för justitiedepartementet att, då tiden

icke syntes vara kommen för en grundligare omarbetning af giftermålsbalken,

man borde inskränka sig till en sådan lagändring, som

omedelbarligen erfordrades för afhjelpande af det missförhållande, att

nuvarande affättningen af 13 kap. 4 § giftermålsbalken lemnade rum

för en med äktenskapets helgd oförenlig lagtillämpning; och i proposition

till 1898 års Riksdag framlade Kongl. Magt förslag till lag om

ändrad lydelse af nämnda lagnim.

I sitt utlåtande med anledning af denna proposition yttrade lagutskottet,

att utskottet väl funne förslaget så till vida innebära en förbättring,

som det uteslöte den med skäl öfverklagade tillämpningen af

stadgandet i nämnda lagrum, men utskottet ansåg sig likväl ej kunna

tillstyrka förslaget, då det icke syntes lämpligt, att endast en af bestämmelserna

rörande skilnad i äktenskap underkastades ändring, utan

alla dithörande stadganden borde genomgå samtidig revision. Enligt

utskottets hemställan blef den kongl. propositionen af Riksdagen afslagen.

Hvad sålunda i denna fråga förekommit utvisade alltså, att någon

tvekan om behöfiigheten af ett ingripande på detta område från lagstiftarens

sida icke på något håll förefunnits, ehuru meningarna skiftat

derom, huruvida det vore lämpligast att på en gång gripa sig an med

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

frågan i hela dess vidd eller tills vidare inskränka sig till en partiel

reform. Då nu genom Riksdagens nyss omförmälda beslut sistnämnda

utväg syntes afsvuren, torde det endast återstå att anlita den förra.

Utan tvifvel vore en sådan uppgift förenad med betydande svårigheter,

men då behofvet vore erkändt och trängande, torde svårigheterna icke

utgöra tillräcklig anledning för lagstiftaren att draga sig undan uppgiften.

En annan betydande del af äktenskapslagstiftningen hade ju

nyss undergått en genomgående omdaning, hvilket må hända i någon

mån minskat, svårigheterna vid nu ifrågastälda lagstiftningsarbete.

I sitt ofvan åberopade utlåtande utgick lagutskottet från det antagande,

att, derest den föreslagna lagförändringen icke af Riksdagen

godkändes, Kongl. Magt redan deruti skulle finna tillräcklig anledning

att underkasta den af Riksdagen uti dess skrifvelse år 1879 hänskjuta

frågan ytterligare utredning och ompröfning. Men af det yttrande,

som vid ärendets behandling i Första Kammaren afgafs af herr statsrådet

och chefen för justitiedepartementet, och hvaruti uttryckligen

uttalades, att, derest Riksdagen ville hafva frågan om lagstiftning

rörande äktenskapsskilnad fortfarande under behandling, det vore skäl

att besluta en ny skrifvelse i ämnet, torde emellertid lagutskottets berörda

antagande få anses hafva förfallit; och det torde derför vara

nödigt att för denna behjertansvärda sak å ny o påkalla Kongl. Maj:ts

uppmärksamhet och åtgärd. Kändt och vitsordadt, såsom behofvet vore,

torde detta icke behöfva vidare framhäfvas, och ett närmare angifvande

af den rigtning, i hvilken omarbetningen borde gå, syntes på frågans

nuvarande stadium icke vara lämpligt.

I sammanhang med ofvanberörda motion har utskottet till behandling

förehaft jemväl en af herr Lindhagen inom Andra Kammaren afgifven

och till utskottet hänvisad motion, n:o 199, deri föreslås, att

Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till ny lagstiftning om

äktenskapsskilnad.

Den till stöd för sistberörda motion afgifna framställningen är af

följande lydelse:

»Sedan i anledning af Riksdagens skrifvelse den 17 maj 1879

Kongl. Magt till 1898 års Riksdag aflåtit proposition med förslag till

lag om ändrad lydelse af 13 kap. 4 § giftermålsbalken, tillät sig undertecknad

vid samma riksdag motionera derom, att Riksdagen ville, med

afslag å den kongl. propositionen, i underdånig skrifvelse till Kongl.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen afgifva nytt, fullständigare

förslag till nödiga förbättringar i lagstiftningen om skilnad

i äktenskap.

Lagutskottet hemstälde i afgifvet utlåtande, att den kongl. propositionen

icke måtte bifallas, samt att motionen i hvad den afsåge aflåtande

af skrifvelse till Kongl. Maj:t icke måtte till någon åtgärd föranleda,

hvilket sistnämnda yrkande utskottet motiverade dermed, att

»Kong!. Maj:t torde redan i afslaget å propositionen finna tillräcklig

anledning att underkasta den af Riksdagen uti dess skrifvelse år 1879

hänskjutna frågan ytterligare utredning och ompröfning». Utskottets

hemställan bifölls sedan af Riksdagen.

Af herr Btatsrådet och chefens för justitiedepartementet anförande

i Första Kammaren framgår emellertid, att lagutskottet misstagit sig

i sin ofvannämnda förmodan, och att Kongl. Maj:t ej kommer att finna

1879 års riksdagsskrifvelse vara af beskaffenhet att kunna föranleda

vidare åtgärd, än som skett.

Under sådana förhållanden synes skäl förefinnas att åter upptaga

frågan om aflåtande till Kongl. Maj:t af en skrifvelse i ämnet. Men

härvid bör man ej företrädesvis samla sin nitälskan och sina farhågor

kring hvarjehanda smärre frågor på ifrågavarande lagstiftningsområdes

utkanter. Såsom erinrats i min förra motion, till hvars motivering jag

tillåter mig hänvisa, gäller det derjemte och i första rummet framhålla

vigten af att erhålla ett för alla makar, oafsedt deras sociala ställning,

användbart förfarande för äktenskapsskilnad på grund af oenighet.

I detta sammanhang torde dock äfven böra uttalas, att man vid

utarbetandet af lagstiftning i nämnda syfte ej må, ledd af någon viss

förkärlek för den i svensk lag ogillade åsigten om äktenskapets oupplöslighet,

företrädesvis söka utfinna nya former, som på annat sätt

onödigtvis försvåra eller rent af förhindra vinnandet af skilnad äfven

i de fall, då den enligt lagens mening är synnerligen berättigad; utan

dervid bör väl äfven något besinnas, att ett rätt förstånd, på en lagstiftningsfråga

kanske dock i främsta rummet förutsätter hjerta för de

förhållanden, öfver hvilka man sitter till doms.»

På sätt motionärerna erinrat, kan det numera ej antagas, att

Kongl. Maj:t, åtminstone i den närmaste framtiden, kommer att, utan

särskild framställning från Riksdagens sida, egna den af Riksdagen i

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

skrifvelse den 17 maj 1879 hänskjuta frågan om revision af lagstiftningen

angående skilnad i trolofning och äktenskap ytterligare utredning

och ompröfning. Vid sådant förhållande, och då behofvet af en

sådan revision synes utskottet synnerligen angeläget, anser utskottet

skäl vara för handen att till Kongl. Maj:t aflåta förnyad framställning

i ämnet; hvilken framställning synes utskottet böra, i likhet med hvad

år 1879 egde rum, afse lagstiftningen så väl om äktenskapsskilnad som

om skilnad i trolofning.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af herrar Bergs och

Lindhagens förevarande motioner, ville i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta

gällande stadganden om skilnad i trolofning och äktenskap

undergå granskning samt till Riksdagen afgifva

de förslag till ny lagstiftning härutinnan, hvartill

denna granskning kan föranleda.

Stockholm den 6 februari 1899.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

JM. till Likså. Prat. 18!)!). 7 Samt. 4 Haft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:90 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner angående ändrad lagstiftning om skilnad i trolofning och äktenskap. s. 3 i texten