Sök i Ratio Lex

Memorial, angående vidtagande af åtgärder för beredande af ökad tillgång på utländska betalningsmedel.

1899-03-16 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBU 1899:2, Memorial, angående vidtagande af åtgärder för beredande af ökad tillgång på utländska betalningsmedel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Memorial N:o 2.

1

N:o 2.

Memorial, angående vidtagande af åtgärder för beredande af ökad

tillgång på utländska betalningsmedel.

Uti en till bankoutskottet den 23 nästlidne februari aflåten skrifvelse

hafva fullmägtige i riksbanken anfört följande:

»I anslutning till det af fullmägtige afgifna utlåtande i anledning af

väckta motioner om höjande af riksbankens sedel utgift) ingsrätt, anhålla

fullmägtige att få fästa bankoutskottets uppmärksamhet derå, att, hvilket

förslag i detta afseende man än må vilja antaga, dermed icke kan ernås,

särskilt icke under nuvarande finansiella ställning, den trygghet för allmänna

rörelsens ostörda fortgång och utveckling, som man synes föreställa

sig kunna vinna endast genom en förändring af gällande lag angående

riksbankens sedelutgifningsrätt. Riksbankens förmåga att utlemna sina

sedlar i rörelsen beror nemligen endast i ringa mån på de lagbestämda

trängre eller vidare gränserna för den af guld icke betäckta sedelutgifningsrätten,

utan på tillgången af de betalningsmedel, som erfordras för sedlarnes

invexling vid anfordran, och den styrelse, som vid utöfvandet af

riksbankens diskont- och lånerörelse lemnade denna afgörande hänsyn utan

tillräcklig uppmärksamhet, hade redan dermed visat sig icke värdig förtroendet.

Icke heller kan trygghet för sedlarnes oafbrutna invexling ernås

blott genom en lagstadgad kontingentering med guld, vare sig denna är

bestämd till 25 eller 30 eller ännu högre procent af sedelmassan. Det

faststälda minimibeloppet af guldfonden måste nemligen qvarhållas i banken

såsom den orörliga grunden för de utelöpande sedlarne, och den del af

guldvalutan, som öfverstiger detta minimum, kan naturligtvis endast i

ringa mån användas för liqvid af sedlarne, emedan för hvarje belopp

deraf, som för sådant ändamål utgår ur banken, måste ett flerfaldigt större

Bih. till Itiksd. l’rot. 181)9. 4 Sand. 2 AJd. 2 lliift. (N:o 2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Memorial N:o 2.

belopp af sedlar indragas, så vida den bestämda proportionen mellan

utgifna sedlar och guldkassan skall bibehållas. Då sålunda, enligt gällande

lag, riksbanken med en guldkassa af 37 millioner eger rätt att utgifva

sedlar till detta belopp och ytterligare 100 millioner, så blifver, om blott

10 millioner i guld uttages ur riksbanken för liqvidationsändamål, derigenom

riksbankens sedelutgifningsrätt reducerad till endast 93 millioner.

Riksbankens förmåga att tillhandahålla allmänna rörelsen sedlar i utbyte

mot dennas olika slag af förbindelser beror således på tillgång af sådana

valutor, å hvilka fordran vanligen framställes vid sedlarnes presentation

för invexling, och sådana äro a vista anvisningar på utlandet för liqvid af

importhandelns skulder. Så länge dylika kunna erhållas till rimligt pris

och så länge riksbankens sedlar åtnjuta full kredit, tages icke guldkassan

i anspråk, och vill man hafva ett bevis på denna i sig sjelf sjelfklara sats,

så finner man detta deri, att guldkassan under vanliga förhållanden förblifver

i det väsentliga oförändrad, under det liqviderna medelst anvisningar

å tillgångarne i utländsk räkning äro så betydande, att omsättningen

å dessa räkningar under sistförflutna år uppgick till mer än

350 millioner. Banklagen har äfven anvisat det enda rationella och under

alla förhållanden pålitliga medlet att öka riksbankens sedelutgifningsrätt,

då den stadgar, att, oberoende af och utöfver hvad på grund af inneliggande

metalliska valuta är medgifvet, det får utgifvas sedlar till obegränsadt

belopp, men endast så, att hvarje sedel fullt motsvaras af a vista

guldfordran i utländsk räkning. Så länge således landets exporthandel

eller indragning af andra liqvida fordringar tillföra riksbanken tillgångar

i tillräcklig mängd för att betala landets löpande skulder till utlandet, möter

det ingen svårighet för riksbanken att tillfredsställa den inhemska rörelsens

behof af liqvidationsmedel, och styrelsen kan lugnt bedrifva bankens utlånings-

och diskontrörelse, viss, att den finansiella ställningen är solid och

sedlarnes inlösen betryggad. Men när ställningen förändras derhän, att

landets fordringar i utlandet icke längre motsvara behofvet för liqvid af

landets löpande skulder, eller med andra ord, när efterfrågan af betalningsmedel

d. v. s. a vista anvisningar på utlandet öfverstiger hvad inom landet

kan för detta behof hopsamlas, blifver förhållandet helt motsatt. Riksbanken

måste då med den största uppmärksamhet följa vexlingarne i de

utländska räkningarnes behållningar och med den varsamhet bedrifva sin

utlåningsrörelse, att anspråken å liqvid för de återströminande sedlarne

icke måtte öfverstiga tillgången på betalningsmedel. Det är lätt insedt,

att riksbanken icke kan utan afbrott fortsätta att mot olika slag af inhemska

förbindelser utlemna sina vid anfordran betalbara sedlar, om dessa

senare visa sig ega en bestämd benägenhet att genast återvända till banken

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Memorial N:o 2.

3

med anspråk på liqvid från kassatillgångar, hvilka redan äro knappa och

befaras blifva otillräckliga.

Sådan är, enligt fullmägtiges uppfattning, vårt lands finansiella ställning

för närvarande. Bankrapporterna utvisa ett sedan längre tid pågående

stadigt sjunkande af bankernas behållningar å utländska räkningar samt

af accepterade vexlar på utlandet. Sålunda utgjorde dessa tillgångar, efter

afdrag af skulderna, 31/12 1897 kr. 58,4 millioner, deraf för riksbanken 24,7

och för de enskilda bankbolagen 33,7; den 31/i2 1898 deremot endast 34,3,

deraf riksbankens 24,1 och öfriga bankernas 10,2 millioner. För den 31 /,

1899 angifva samma rapporter en nettotillgång af för riksbanken 17,2 och

för de enskilda bankanstalterna af 5,5, utvisande således en förminskning

under årets första månad med det betydande beloppet af 11,6 millioner,

och under första hälften af februari har minskningen ytterligare fortgå!!.

Enligt riksbankens räkenskaper utgjorde nemligen den 18/2 dess tillgångar

i utländska fordringar och vexlar endast 15,7; och de öfriga bankernas

kan med all sannolikhet antagas genom blankodragningar på deras krediter

hafva reducerats derhän, att deras utländska fordringar och skulder

jemnt balansera hvarandra. Det framgår af dessa siffror, att tungan af

liqviderna till utlandet åtminstone till fram på sommaren, då valutor för

exporten kunna komma att inflyta, måste hufvudsakligen om icke uteslutande

komma att bäras af riksbanken, som för ändamålet disponerar

en tillgång af omkring 16 millioner. Men denna tillgång föga mer än

motsvarar redan med visshet kända behof, till ej ringa del för statens

liqvider af jernvägsinateriel, stenkol m. in., hvartill måste läggas den för

närvarande högt uppdrifna importhandelns skulder, hvilkas belopp visserligen

icke kan redan nu beräknas, men måste antagas blifva högst betydande,

och till hvilkas liqviderande endast ringa eller ingen tillgäng förefinnes.

Fullmägtige i riksbanken hafva redan länge haft sin uppmärksamhet

fästad på denna den utländska betalningsbalansens alltmer försämrade

ställning och vidtagit de åtgärder, som på dem berott för att hejda den

långt drifna spekulationen.

Redan i maj månad höjde de riksbankens vexeldiskonto från 4 % till

5 "jo och låneräntorna för aktier och löpande förskrifningar till 5 "jo samt

ytterligare den 25/in till respektive 5 1 2 och 6 % hvarjemte de sökte genom

en större återhållsamhet i utlåningen inskränka densamma utan att likväl

dessa åtgärder syntes i någon högre grad förmå nedstämma den optimistiska

uppfattningen af landets finansiella läge. Anledningen dertill är,

enligt fullmägtiges mening, hufvudsakligen att finna i vår ännu gällande

lagstiftning angående sedelutgifningsrätten. De enskilda bankerna hade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Memorial N:o 2.

vid 1898 års slut en sedelutgifningsrätt af 104 millioner mot riksbankens

88 millioner. Riksbanken eger i följd deraf icke den magt öfver den

allmänna rörelsens utsträckning, som i andra länder, der sedelutgifningsrätten

är helt och hållet eller till väsentligaste delen öfverlemnad åt

nationalbanken allena. Huru landet småningom kommit i det finansiella

läge, som fullmägtige ofvan sökt framställa, ligger enligt fullmägtiges

mening i öppen dag. Nationen har utan tvifvel öfverskattat sin tillgång

på disponibelt kapital och under intryck häraf inlåtit sig i en mängd

vidtutseende företag, som, i framtiden antagligen fruktbärande, likväl för

närvarande äro till större delen improduktiva, under det de fordra, för

sitt fullbordande, betydande kapitalutlägg, hvarjemte den sålunda högt

uppdrifna verksamheten för framtida förkofran föranledt en ovanligt stor

import af diverse förnödenheter såväl för omedelbar förbrukning som för

fullföljandet af alla dessa olikartade företag. Lägger man dertill, att de senast

förflutna årens starka spekulationsifver, med deras uppdrifna pris å olika

värdepapper, lockat till återköpande från utlandet af högst betydande belopp

af. obligationer, hvilka placerats hos kassor, försäkringsbolag m. fl.,

så är visserligen föga skäl att förvånas, att vår tillgängliga lösa kapitaltillgång

blifvit hårdare anlitad, än den förmått bära. Den nuvarande ställningen

synes erbjuda mycken likhet med den under 1870-talet, då för

fortgången af såväl statens och enskildas jern vägsbyggnader, som för kommunala

och industriella ändamål, af staten och flera kommuner frän utlandet

upplånades högst betydande kapital. Denna upplåning möttes visserligen

då från många håll med bekymmer, och det är visst, att den

ålade landet stora förbindelser för en längre framtid, men det har dock

visat sig, att dessa förbindelser kunnat fullgöras och på samma gång vårt

ekonomiska välstånd förkotras, till eu del just genom den produktiva utveckling

af våra nationella tillgångar, som genom dessa indragna utländska

kapital kunnat vinnas och upprätthållas.

Fullmägtige hafva ansett det vara sin pligt att för bankoutskottet

helt öppet uttala denna sin uppfattning af landets nuvarande finansiella

ställning. Hvad fullmägtige såsom förvaltare af riksbanken hafva att

under nu radande förhållanden iakttaga, derom meddelar reglementets § 9

anvisning. Såväl lagen som reglementet lemna fullmägtige rätt att i utlandet

upptaga lån eller kreditiv till belopp af högst 20 millioner. Sådant

lån eller kreditiv kan naturligen endast erhållas på någon kortare tid

och kan derför med trygghet anlitas endast för att möta en tillfällig och

snart öfvergående förlägenhet. Men sådan är för närvarande enligt fullmägtiges

-mening icke ställningen, och de kunna följaktligen icke våga

anlita en dylik kortare kredit, då icke med visshet kan beräknas, att vid

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Memorial N:o 2.

5

förfallotid tillgångar kunna beredas för dess liqviderande. Riksbankens

portfölj af obligationer är god och af densamma torde kunna afyttras

omkring 12—15 millioner utan olägenhet för tillfället, men då det synes

ovisst i hvad mån ett dylikt belopp kan förslå att fylla den förutsedda

bristen af betalningsmedel till utlandet, tveka fullmägtige att tillgripa en

åtgärd, som skulle beröfva riksbanken större delen af dess under flera år

hopsamlade reserv, utan att afsigten med en dylik uppoffring kan med

någon visshet antagas blifva vunnen. Den tredje åtgärden, som i reglementet

anvisas, är »sedelstockens förminskning genom indragning i lånerörelsen»,

men en dylik indragning måste, så länge de enskilda bankerna

ännu disponera en betydande egen sedelutgifningsrätt, blifva mycket stark,

så vida fullmägtige skola taga tillräcklig hänsyn till sin främsta pligt att

alltid och under hvilka förhållanden som helst vid anfordran inlösa riksbankens

sedlar med guld eller motsvarande guldvaluta, och det är lätt

insedt, att en dylik indragning måste föranleda så vidtgående rubbningar

i den allmänna rörelsens fortgång, att dess följder icke kunna öfverskådas.

Det är den naturliga önskan, att dylika rubbningar i vårt ekonomiska lifs

stadiga utveckling må kunna undvikas, som föranledt denna fullmägtiges

framställning, som de vördsamt anbefalla till bankoutskottets välvilliga

uppmärksamhet för vidtagande af de åtgärder, som kunna anses nödiga

eller lämpliga, men icke ligga inom fullmägtiges befogenhet.»

Sedan med anledning häraf bankoutskottet anhållit, att fullmägtige i

riksbanken måtte inkomma med fullständig utredning angående det behof,

som förefunnes i fråga om ökning af tillgångarna på betalningsmedel i

utlandet, äfvensom föreslå det sätt, hvarpå samma behof lämpligast borde

fyllas, afgåfvo bankofullmägtige den 28 nästlidne februari skriftligt yttrande

af följande innehåll:

»Den begärda utredningen kan i saknad af uppgifter om den blifvande

såväl importens som exportens omfattning naturligen icke blifva af beskaffenhet

att lemna en fullt säker grund för beräkning af det ifrågavarande

behofvet, Med tillämpning af den gamla regeln, att ett lands

utländska handelsbalans bäst bedömes genom förhållandet mellan tillgång

och efterfrågan af vexlar på utlandet torde följande siffror, som utvisa

förhållandena i dessa afseenden under sistförflutna år, kunna lemna någon

ledning för omdömet angående den sannolika ställningen under det nu

löpande året. Om man ansluter sig till den tidpunkt af sist förflutna år,

som motsvarar den nuvarande af det nu löpande, visar det sig, att riksbanken

och de enskilda bankanstalterna den sista februari 1898 egde en

nettotillgång i fordringar och vexlar å utlandet af 42,3 millioner. Under

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta Stals- och Bankoutskottets Memorial N:o 2.

de följande fyra månaderna trasserade riksbanken å sina behållningar i

utländsk räkning:

från den 3 mars—30 mars.............. kr. 7,183 millioner,

» » 31 mars—28 april .......... » 13,020 .»

» » 29 april—26 maj.............. » 12,982 »

» » 27 maj—29 juni .............. » 20,738 »

kr. 53,923 millioner.

Under motsvarande perioder köptes af riksbanken vexlar och anvisningar

å utlandet för respektive millioner kronor 8,252—5,826—7,838 och 20,949

eller tillsammans kronor 42,865 millioner. Inom förloppet af dessa fyra

månader hade således riksbankens tillgångar-på utlandet minskats med i

rundt tal 11 millioner kronor, eller från 23,6 till omkring 13 millioner, enligt

de för den sista i hvarje månad afgifna bankrapporterna. Siffrorna äro

hemtade ur utrikeskontorets hvarje vecka till fullmägtiges protokoll lemnade

sammandrag af affärsomsättningen gent emot utlandet, hvilkas datum

icke alldeles sammanfaller med månadsrapporternas, hvaraf förklaras den

lilla skilnaden af omkring 400,000 kronor. Under samma fyramånadersperiod

från slutet af februari till slutet af juni visar de enskilda bankinstitutens

ställning till utlandet ett sjunkande från 18,7 till 6,4 millioner,

eller med 12,3 millioner, så att den totala nettotillgången på utlandet utgjorde

19,4 millioner kronor, hvadan minskningen under denna period

uppgick till omkring 23 millioner. Vid slutet af denna period var exporten

i full gång och en del af de derifrån härflytande värdena indragen.

Också inträdde då någon förbättring, som dock snart efterträddes af ett

nytt och stadigt sjunkande, så att tillgångarna uppgingo den 31 juli till

millioner kronor 32,4, den 31 augusti till 39,t, den 30 september till 38,3,

den 31 oktober till 37,4, den 30 november till 36,l, den 31 december till

34,3, den 31 januari 1899 till 22,5, och af fullmägtige i deras ofvannämnda

skrifvelse beräknades den 15 februari 1899 hafva ytterligare så nedgått,

att de enskilda bankanstalternas tillgångar och skulder antogos jemnt

balansera hvarandra, under det att riksbankens nettotillgång utgjorde 15,7

millioner. Härvid bör dock erinras, att under sommaren 1898 inköptes

för riksbankens räkning guld i plants för omkring 6 millioner, hvarigenom,

då 3 millioner utgått till liqvid till Norges bank, således riksbankens

metalliska valuta vunnit eu ökning af omkring 3 millioner. Ställningen

företer alltså i medlet af februari en minskning i kassatillgångarna på utlandet

mot samma tid förra året af 26 millioner, så att tillgången bestod

endast i riksbankens 15,7 millioner. De för fullmägtige kända behof af

valutor såväl för statens liqvider af räler och annan materiel, stenkol in. m.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Memorial N:o 2.

7

samt beräknad import af socker, hvilka kunna anses såsom till stor del

extra utgifter för året, antagas uppgå till 12—13 millioner, i följd hvaraf

skulle återstå i tillgång för den vanliga importhandelns skulder, innan

valutor för exporten kunna i någon afsevärd mån inflyta, endast omkring

3 millioner. Då under förra årets motsvarande period liqviderna för importen

erfordrade 23 millioner utöfver de under samma tid ingående värdena,

torde således, under antagande af samma importbelopp, bristen i

utländska valutor böra beräknas till minst 20 millioner, en beräkning,

som dock sannolikt, med hänsyn till stegrade pris på flere af våra stora

importartiklar, komme att med åtskilliga millioner understiga det verkliga

behofvet. Detta gäller perioden till den 1 juli. Vill man sträcka undersökningen

längre, har det redan visats, huru under senare hälften af året

1898, i trots af ganska fördelaktiga pris för våra större exportartiklar och

en betydande omsättning, efter några månaders förbättring snart åter

vidtog ett så oafbrutet sjunkande, att redan mot slutet af året den brist

kunde förutses, som nu också yppat sig. Att uppgöra någon beräkning

för en så pass aflägsen framtid torde dock icke vara möjligt, då så

mycket dervid beror så val på den blifvande exporten som på beskaffenheten

af skörden och på utvecklingen af affärsverksamheten, om hvilket

allt det för närvarande icke synes vara någon anledning att misströsta,

äfven om rörelsen under någon längre tid skulle komma att tryckas under

bördan af knappa penningtillgångar.

Hvilket värde man än må tillmäta denna utredning, lär dock deråt

klart framgå, att ökadt disponibelt kapital måste tillföras landet, om dess

lifliga affärsverksamhet skall kunna ostördt fortgå. Särskildt torde det

utan sådan ny tillgång blifva svårt för riksbanken att lemna rörelsen det

stöd, som kan behöfvas och som af allmänheten fordras, då tullmägtige

icke få lemna ur sigte sin främsta pligt att alltid vid anfordran inlösa

bankens sedlar med guld eller motsvarande guldvaluta. Sättet för beredande

af denna ökade tillgång kan endast blifva, att från utlandet indrages

det kapital, som kan befinnas erforderligt. Erfarenheten från föregående

tider gifver vid handen, att staten då indragit lån till betydande

belopp för produktiva ändamål, särskildt till byggande af jernvägar. Det

skulle vara en helt naturlig fortsättning af det förr iakttagna förfarandet

och på samma gång lämpligast för vinnande af det nu ifrågavarande syftet,

om Riksdagen lemnade riksgäldskontor bemyndigande att upplägga ett

lån på cirka. 25 millioner kronor för fullföljande af statens jernvägsbyggnader

samt liqviderande af andra dess behof och produkten deraf tills

vidare Ange lemnas åt riksbanken. Skulle eu dylik åtgärd under nuvarande

förhållanden, då staten disponerar öfver andra medel för sina

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Memorial N:o 2.

ofvan angifna behof, icke anses kunna lämpligen genomföras, kan väl

ändamålet vinnas, ehuru antagligen med större omgång och drygare kostnader,

äfven så, att riksgäldskontoret bemyndigas hålla riksbanken till hända

svenska statens i utlandet säljbara obligationer till belopp af 25 millioner,

att af riksbanken disponeras i större eller mindre poster i mån af behof

och att af riksbanken sjelf realiseras. Riksbanken skulle i sådant fall för

hvarje disponerad post lemna riksgäldskontoret sin förbindelse å motsvarande

belopp i svenskt mynt och löpande med den ränta, som kontoret

hade att för obligationerna till utlandet erlägga samt uppsägbar till

betalning i svenskt mynt tre månader efter från någondera sidan skedd

uppsägning.»

Efter det denna skrifvelse till bankoutskottet inkommit, öfverlemnades

ärendet till behandling af det sammansatta stats- och bankoutskottet, som

remitterade bankofullmägtiges förenämnda skrifvelser till fullmägtige i

riksgäldskontoret för afgifvande af det yttrande, hvartill den gjorda framställningen

kunde gifva anledning från riksgäldskontorets sida.

Fullmägtige i riksgäldskontoret hafva med anledning häraf i skrifvelse

af den 7 innevarande månad anfört följande:

»Det lärer icke tillkomma fullmägtige i riksgäldskontoret att nu yttra

sig i fråga om sjelfva behofvet af förstärkning i tillgångarna för liqvider

till utlandet. För så vidt omständigheterna emellertid betinnas påkalla, att

för fyllande af sådant behof utländskt lån upptages, är det gifvetvis fullmägtige

i hög grad angeläget att söka bidraga till en dylik åtgärds utförande

på ändamålsenligaste och för det allmänna minst betungande sätt.

Lika med bankofullmägtige anse fullmägtige i riksgäldskontoret, att det

skulle vara mindre fördelaktigt, om riksbanken sjelf måste ombesörja realisationen

i utlandet af de obligationer, som riksgäldskontoret kunde bemyndigas

att utfärda. Den af bankofullmägtige i första rummet förordade

utvägen, ^enligt hvilken det ifrågasatta statslånet skulle uppläggas och

kontraheras af riksgäldskontoret, som hade att tillhandahålla riksbanken

den deraf inflytande valutan, synes riksgäldsfullmägtige gifvet vara att

föredraga och bäst öfverensstämma med de båda verkens särskilda uppgifter.

Riksgäldskontoret har för närvarande enligt bemyndigande, som vid

föregående riksdagar för särskilda ändamål lemnats, en upplåningsrätt till

belopp af något mer än 171/2 millioner kronor. Med anledning af de betydliga

summor, som under de senaste åren från statskontoret öfverlemnats

till fullmägtiges förvaltning, har riksgäldskontoret kunnat utan anlitande

af detta lånebemyndigande bestrida deremot svarande utbetalningar; och

såsom förhållandena nu gestalta sig, synes ej heller för den närmaste tiden

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Memorial BT:o 2.

9

behof från riksgäldskontorets sida förefinnas för upptagande af lån mot

statsobligationer. Fullmägtige måste emellertid, för den händelse att de

från statskontoret härstädes deponerade kassabehållningar eller någon betydligare

del deraf skulle återfordras, vara beredda att anskaffa medel genom

upplåning. Den upplåningsrätt, som blifvit riksgäldskontoret medgifven

för beredande af tillgång till vissa härifrån anvisade statsutgifter,

torde med afseende härå icke lämpligen böra tagas i anspråk för verkställande

af den särskilda upplåning, som nu blifvit satt i fråga. Då nemligen de medel,

som genom sistberörda upplåning kunna uppbringas, skulle af riksgäldskontoret

öfverlemnas till riksbanken att af densamma tills vidare disponeras

för tillgodoseende af rörelsens behof utaf liqvidationsmedel till utlandet,

och då varaktigheten af detta behof, enligt hvad bankofullmägtige

antydt, icke på förhand torde kunna med visshet bedömas, lärer det kunna

inträffa, att, redan innan denna till riksbanken öfverlemnade valuta kan

utan olägenhet återgäldas, riksgäldskontoret blifver nödsakadt att anskaffa

medel för uppfyllande af sina förbindelser. Derest Riksdagen skulle finna

omständigheterna nu böra föranleda till upptagande af utländskt statslån

att disponeras på sätt här ofvan blifvit ifrågasatt, torde sålunda enligt fullmägtiges

mening särskildt bemyndigande härtill böra lemnas riksgäldskontoret

utöfver den för andra ändamål kontoret medgifna lånerätt.

Beträffande vilkoren för återgäldandet af de genom det ifrågasatta

lånet inflytande medel, hvilka ställas till riksbankens förfogande, torde

öfverenskommelse mellan bankofullmägtige och riksgäldsfullmägtige böra

träffas med fäst behörigt afseende å de vilkor, som kunna komma att

stipuleras rörande lånets löpetid och rätten att uppsäga detsamma till inbetalning.

För den tid, under hvilken de upplånta medlen af riksbanken

disponeras, synes rigtigast vara, att banken godtgör riksgäldskontoret de med

lånet förenade kostnader, så att sistnämnda verk icke hvad denna tid angår

har att slutligen vidkännas någon förlust å lånet vare sig till kapital

eller ränta och omkostnader i öfrigt. För ett rätt bedömande af hvardera

verkets ställning och resultatet af dess förvaltning synes det vigtigt,

att denna grundsats fastslås. Beträffande de närmare bestämmelser, som

för tillämpning af densamma kunna erfordras, torde det få öfverlemnas

åt de båda verkens styrelser att sins emellan träffa aftal.»

Genom den utredning, bankofullmägtige i ofvan meddelade skrivelser

lemnat beträffande landets finansiella ställning gent emot utlandet, har det

sammansatta utskottet funnit det vara ådagalagdt, att, så vida rubbningar

i affärsverksamheten och näringslifvet skola kunna undgås, åtgärder måste

Bill. till Riksd. Prot. 1809. 4 Samt. 2 Afl. 2 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Memorial N:o 2,

vidtagas i syfte att bereda landet ökade disponibla tillgångar för fullgörande

af de utländska liqvider, som under den närmaste tiden förestå.

Enligt af bankofullmägtige anstälda approximativa beräkningar skulle

bristen på utländska betalningsmedel för tiden innan valutor för exporten

kunna förväntas i afsevärd mån inflyta belöpa sig till minst 20 millioner

kronor, men sannolikt till åtskilliga millioner derutöfver. För täckande af

denna brist torde, på sätt bankofullmägtige närmare utvecklat, ej annan

utväg lämpligen kunna anlitas än upptagande i utlandet af ett lån till

erforderligt belopp; och om de kapital, som sålunda uppbringas, finge af

riksbanken disponeras, skulle densamma blifva i tillfälle att lemna rörelsen

det stöd, som närvarande förhållanden påkalla. På fördelaktigaste sätt

synes detta ändamål kunna vinnas derigenom, att utländsk kredit ställes

till riksbankens förfogande genom förmedling af riksgäldskontoret, som

sålunda finge mot statsobligationer i utlandet uppbringa de medel, hvaröfver

riksbanken bör hafva att disponera. De rånte- och kapitalutgifter

samt öfriga kostnader, som af dessa medels upplåning föranledas och i

första hand måste af riksgäldskontoret bestridas, böra gifvetvis, för så vidt

de afse den tid, under hvilken de upplånta medlen af banken disponeras,

ersättas af densamma.

Det ifrågasatta statslånets belopp har af bankofullmägtige med stöd

af ofvan angifna beräkningar föreslagits till omkring 25 millioner kronor.

Ehuruväl icke med bestämdhet kan påvisas, att hela denna summa verkligen

skall komma att erfordras för mötande af den närvarande förlägenheten,

anser sig dock utskottet med hänsyn till nödig förtänksamhet icke

kunna tillråda eu nedsättning i det sålunda föreslagna lånebeloppet. Derest

dessa medel skola, på sätt utskottet här ofvan förordat, af riksgäldskontoret

upplånas för att tillhandahållas banken, torde af skäl, som riksgäldsfullmägtige

i sitt utlåtande angifvit och hvilka utskottet finner vara väl

grundade, särskildt bemyndigande härtill böra lemnas riksgäldskontoret

utöfver den för andra ändamål kontoret medgifna lånerätt. Endast om

denna lånerätt oinskränkt qvarstår att användas vid tillfälle, då medel

måste anskaffas för fullgörande af riksgäldskontoret åliggande förbindelser,

torde nemligen full trygghet vinnas, att riksgäldskontoret icke kommer i

behof att från riksbanken återfordra ifrågavarande förskott vid en tidpunkt,

då detsamma ännu ej blifvit för sitt ändamål umbärligt.

Det torde knappast behöfva särskildt framhållas, att de lånemedel,

som skulle till riksbanken öfverlemnas, måste betraktas såsom ett förlag

af helt och hållet tillfällig art att af riksbanken återgäldas, så snart och i

den mån behofvet kan anses hafva upphört, Beträffande tiden och sättet

för dessa medels återbetalning torde närmare bestämmelser böra träffas

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Memorial N:o 2.

11

mellan bankofullmägtige och riksgäldsfullmägtige; och ehuru dervid i viss

mån afseende måste fästas vid de vilkor, som komma att gälla för det

ifrågasatta nya statslånet, lärer dock för riksgäldskontoret olägenhet icke

beredas genom medgifvande för riksbanken att, redan innan detta lån kan

enligt kontraktet gäldas, efter viss tids uppsägning till riksgäldskontoret

återbetala det erhållna förskottet. Dessa medel torde i så fall kunna af

riksgäldskontoret användas till betalning å annat statslån.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

l:o) att Riksdagen må bemyndiga riksgäldskontoret

att i utlandet mot statsobligationer upptaga ett lån å tjugufem

millioner kronor att tillhandahållas riksbanken, som

å sin sida har att å tid samt på sätt och vilkor i öfrigt,

hvarom öfverenskommelse mellan fullmägtige i riksbanken

och fullmägtige i riksgäldskontoret kan komma att träffas,

till riksgäldskontoret återbetala de erhållna lånemedlen

samt ersätta kontoret alla de utgifter och kostnader, som

genom medlens upplåning åsamkas kontoret för den tid,

under hvilken samma medel af banken disponeras.

I händelse Riksdagen bifaller hvad sålunda blifvit af utskottet föreslaget,

hemställer utskottet vidare,

2:o) att statsutskottet och bankoutskottet må erhålla

uppdrag ätt, hvartdera i hvad på det ankommer, föreslå

de stadganden i riksgäldskontorets och riksbankens reglementen,

som af beslutet kunna blifva en följd.

Stockholm den 16 mars 1899.

På det sammansatta utskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:35 Skrifvelse till fullmägtige i riksbanken, angående vidtagande af åtgärder för beredande af ökad tillgång på utländska betalning smedel. s. 11 i texten