Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion i fråga om upphörande af det från viss jord i Skåne, Halland och Blekinge utgående landgillet, äfven kalladt smörränta.

1899-05-09 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1899:100, Utlåtande, i anledning af väckt motion i fråga om upphörande af det från viss jord i Skåne, Halland och Blekinge utgående landgillet, äfven kalladt smörränta.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 100.

1

»

Ant. till Riksd. kansli den 9 maj 1899 kl. 3 e. m.

ST:o lOO.

Utlåtande, i anledning af väckt motion i fråga om

upphörande af det från viss jord i Skåne, Halland och

Blekinge utgående landgillet, äfven kalladt smörränta.

(I. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad

motion (n:o 84) har herr J. Bengtsson i Bjernalt föreslagit, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om vidtagande af åtgärder till

en fullständig utredning angående det från viss jord, de s. k. Halländska

kyrkohemmanen, i Halland äfvensom det från viss jord i Skåne och Blekinge

till kyrkor och presterskap utgående landgillet och smörräntan samt

derefter till Riksdagen afgifva det förslag angående deras fullständiga

upphörande, hvartill berörda utredning kan föranleda.

Till stöd för sitt förslag har motionären hufvudsakligen anfört följande:

Genom lagen den 2 december 1892 om afskrifning af grundskatterna

hade våra uråldriga skatteförhållanden underkastats en genomgripande

förändring. En vigtig grundsats hade fastslagits genom ifrågavarande lagstiftning:

att all jord, oberoende af natur, skulle efter lika och samma

grunder beskattas. Genom grundskatteafskrifningen hade väl i hufvudsak

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Åfd. 59 Iläft. (N:o 100). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 100.

berörda syfte vunnits, men på grund af den olika historiska utvecklingen

i det egentliga Sverige och de fordom danska provinserna Skåne, Halland,

Blekinge och Bohuslän hade i dessa provinser, trots afskrifningen, en hel

del oegentligheter i jordens beskattning kommit att qvarstå. Det vore

naturligt, att dessa förhållanden skulle ådraga sig lagstiftarnes uppmärksamhet.

Också hade på Kongl. Maj:ts derom framstälda propositioner sistförflutne

Riksdag beslutat afskrifning af den på viss jord inom Skåne m. fl.

provinser hvilande kyrkotionden och upphörande af den i Göteborgs och

Bohus län utgående landsskylden äfvensom upphörande af den i Skåne,

Halland och Blekinge utgående helgonskylden. Härmed komme nämnda

qvarlefvor af ett urgammalt och föråldradt skattesystem att försvinna. I

den mån andra med nu nämnda pålagor likartade, från viss jord utgående

afgifter ännu qvarstode, borde åtgärder vidtagas för deras upphörande.

Denna uppfattning hade äfven Riksdagen förklarat sig hysa. I skrifvelsen

om och i hvad mån landsskylden i Bohuslän måtte kunna upphöra, hade

nemligen Riksdagen yttrat, att Riksdagen hyste den åsigt, att de uråldriga

skatteförhållandena i vårt land, så vidt möjligt, borde ordnas, och det

vare sig oegentligheter i skatteväsendet berörde större eller mindre delar

af landet, samt att Riksdagen i öfverensstämmelse med denna uppfattning

ansåge önskvärdt, att den under benämning landsskyld inom vissa delar

af Göteborgs och Bohuslän utgående skatt, som vore en qvarlefva af föråldrade

skatteformer, måtte kunna försvinna. Med stöd af detta Riksdagens

eget uttalande har motionären nu velat fästa Riksdagens uppmärksamhet

på den från viss jord i Halland under namn af landgille eller

smörränta utgående skatten. Att detta landgille vore af väsentligt samma

natur som omförmälda afgifter, om hvilkas upphörande beslut fattats,

vore otvifvelaktigt.

Den med reformationen sammanhängande indragningen af kyrkans

egendom till kronan hade, enligt hvad motionären vidare anfört, olika omfattning

i Sverige och Danmark. I Sverige hade så väl biskoparnes som

kyrkornas öfverflödiga egendom äfvensom a/8-delar af tionden indragits;

i Danmark hade reduktionen egentligen endast rigtats mot biskoparnes

egendom och den dem förbehållna V3-del af tionden. För Danmarks del

hade berörda förhållanden ordnats genom 1537 års kyrkoordinans och

Ribe artiklar af år 1542. Vid de fordom danska provinsernas afträdande

till Sverige hade ingen förändring skett i det genom omnämnda författningar

ordnade förhållandet mellan kronan och kyrkan. Härmed sammanhängde

den olikhet i de pa jorden hvilande afgifter, som förefunnes

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 100.

3

mellan dessa landskap och det egentliga Sverige. Ty då i det egentliga

Sverige den från kyrkan indragna tionden och räntorna inginge i grundskatten,

och med dennas afskrifning komme att försvinna, vore i de fordom

danska provinserna så väl kyrkofonden som en del till kyrkorna

anslagna räntor kyrkorna fortfarande förbehållna, och berördes dessa från

jorden utgående skatter icke af grundskatteafskrifningen, ehuru de eljest

hade s^fcnma ursprung som grundskatten.

Smörräntan utgjordes i allmänhet till kyrkorna, men stundom också

till presterskapet med olika belopp på olika hemman. Den utginge både

från krono-skatte och frälsehemman. Numera erlades den icke in natura,

utan löstes efter medelmarkegångspriset. Huru denna från viss jord i

Halland, de s. k. Halländska kyrkohemmanen, under namn af landgille

eller smörränta utgående skatten uppkommit, kunde svårligen med full

säkerhet utredas. Med landgille förstodes ju i allmänhet den afgift, som

brukaren af annans jord hade att till jordegaren erlägga. Och landgillet,

så fattadt, sammanföll med den från viss jord i Göteborgs och Bohus

län utgående landsskylden, som ju närmast vore en afgift till kyrkan

från densamma tillhörigt jordområde. Kammarkollegium hade i sitt utlåtande

i fråga om upphörande af landsskylden erinrat, att den företedde

åtskilliga beröringspunkter med landgillet i Skåne, Halland och Blekinge.

Detta vore rigtigt endast i den mån landgillet utginge såsom ersättning

för ett oftast till läge och storlek okändt, kyrkan tillhörigt jordområde,

som vanligen benämnes »fästa». Emellertid kunde det genom Falkmans

undersökning om de s. k. Halländska kyrkohemmannen anses vara till

fullo bevisadt, att rätt till landgille icke nödvändigt grundade sig på

eganderätt till den jord, från hvilken landgillet utginge. På ett öfvertygande

sätt hade han nemligen visat, att i Lunds Landebok, som upprättades

för att lemna upplysning om kyrkornas och presterskapets egendom,

beskrifning alltid lemnades på jorden, om kyrkan hade eganderätt

både till jorden och det derifrån utgående landgillet, samt att, då endast

landgillet omnämndes, kyrkan ej heller gjorde anspråk på den jord, från

hvilken detsamma utgick. Hvad den s. k. smörräntan anginge, så erlades

den också i de flesta fall, utan att såsom grund för dess utgörande kunde

åberopas någon som helst eganderätt till hemmanet i dess helhet, på

hvilket den hvilade, eller visst inom detsamma beläget område, 8. k.

»fästa». I sjelfva verket borde en närmare undersökning kunna visa, att

smörräntan oftast hade samma ursprung som tionden. I förut omnämnda

1537 års kyrkoordinans hette det nemligen, då föreskrift lemnades om

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 100.

tiondens utgörande: »dock skola de uti Halland, Blekinge och Lister, som

icke gifva sädestionde, betala smörtionde eller annat, som de af gammal

tid gjort hafva». Af denna föreskrift framginge, enligt motionärens förmenande

otvetydigt, att smörräntan vore att likställa med tionden.

Möjligen kunde äfven smörräntan i vissa fall vara likartad med den

i det Övriga Sverige från jorden utgående gamla hemmansräntan, hvilken

utgick in natura och stundom äfven erlades i smör. I så fall hade. denna

ränta blifvit kyrkan förlänad antingen af kronan eller enskilda. Det var

icke ovanligt, att hemmansräntor anslogos till kyrkan, och särskildt i

Danmark vid reformationens införande hade en del kyrkor fått sina inkomster

ökade derigenom, att de försågos med hemmansräntor. Kristian

III hade nemligen, som det heter, låtit »rikligen försörja kyrkor, skolor,

hospitaler och prester med tillbörligt underhåll, och njöto dessa icke

allenast hvad de haft i biskoparnes tid, men de, som icke förr voro

tillbörligen försörjde, blefvo nu med mera räntor och underhåll försedde.

»

Denna kortfattade öfversigt gåfve enligt motionärens åsigt, vid handen,

att den från de s. k. Halländska kyrkohemmanen utgående smörräntan

stundom vore ersättning för brukandet af en kyrkan tillhörig

fästa, men att dock i de flesta fall ingen som helst kyrkans eganderätt

förefunnes till den jord, från hvilken smörräntan utginge; och borde den

då vara att betrakta såsom en af jorden utgående skatt, i intet afseende

olik den vanliga hemmansräntan eller tionden. Endast i det fallet att

smörräntan berodde på eganderätt till jord hade, enligt hvad motionären vidare

anför, genom kongl. kungörelsen den 22 oktober 1886, angående försäljning

af vissa kyrkolägenheter möjlighet beredts den jordegare, inom hvars

område eu dylik till läge okänd fästa förefunnes, att på vissa vilkor befria

sig från erläggande af det från detsamma utgående landgillet.

Dessa under olika namn från viss jord utgående afgifter vore efter

motionärens mening föråldrade. De uppbures ej längre af det allmänna

rättsmedvetandet. De gåfvo ofta anledning till tvister; den till utgifvande

af landgille pligtige, som med full eganderätt kommit i besittning

af sin jord, kunde icke förlika sig med eller finna rättvist, att å hans

jord skulle hvila andra och större bördor än å annan i öfrigt fullkomligt

likstäld jord.

Till den del smörräntan vore af samma natur som vanliga hemmansräntan

eller tionden, fastän kyrkan och presterskapet förbehållen, så syntes

det motionären, som om rättvisan och billigheten fordrade, att denna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 100.

5

ränta afskrefves i likhet med hvad redan skett med grundskatten och

kyrkotionden, eller att åtminstone någon utväg anvisades, hvarigenom berörda

ränta kunde upphöra att utgå. Och syntes det motionären, som om

man härvid äfven borde undersöka, huruvida icke beträffande upphörande

af den ränta, till grund för hvilken en verklig jordeganderätt

förefunnes, mera effektiva bestämmelser kunde uppställas än de i nyss

berörda kongl. kungörelse den 22 oktober 1886 angifna; och förestälde

sig motionären, att de rörande landsskyldens i Göteborgs och Bohus län

upphörande antagna grunder äfven i detta fall borde kunna finna tilllämpning.

Då emellertid en fullständig utredning vore af nöden för ett rätt

bedömande af detta skatteförhållande, och denna utredning, som för en

enskild person erbjöde nästan oöfverstigliga svårigheter, endast kunde

vinnas genom myndigheternas försorg, så ville motionären framställa det

förslag, förevarande motion innefattar.

Till en början har utskottet velat erinra, att ifrågavarande, frivilligt

åtagna skatt icke, på sätt motionären antyd t, kan vara att hänföra till

det slags onera, som inbegripes under benämningen grundskatter, de der

med hänsyn till deras uppkomst och beskaffenhet ansetts böra afskrifvas.

Landgillet eller smörräntan kan anses vara af två slag. En del utgår

från inom visst hemmans egoområde befintlig jordlägenhet, hvars läge i öfrigt

numera icke är kändt. 1 afseende å denna afgäld är tillfälle beredt till

dess upphörande genom att mellan församlingen och egaren af det hemman,

inom hvars område lägenheten finnes, aftal kan uppgöras om lägenhetens

försäljning enligt kongl. kungörelsen den 22 oktober 1886.

Det andra slaget af dessa räntor är eu afgäld, som ursprungligen

vid särskilda tillfällen förlänats kyrkor att utgå af viss jord och som

fortfarande qvarstår. Denna afgäld synes närmast vara att förlikna med

den från hemman och lägenheter i Göteborgs och Bohus län utgående

landskylden, om hvilken kammarkollegium i skrifvelse den 21 december

1S94 yttrat, bland annat, att, då den icke utgjorde någon af kronan på

kyrkor och presterskap öfverlåten rättighet, hvarken rättvisa eller billighet

syntes kräfva, att den skulle indragas till statsverket mot ersättning af

statsmedel, ej heller att staten eljest för dess afskaffande skulle ikläda

sig ekonomiska uppoffringar, men att vid sådant förhållande och då

vederbörande kyrkor och presterskap måste anses berättigade att allt

fortfarande åtnjuta den inkomst, landskylden för dem innebure, annan

Bill. till Rikad. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Åfd. 59 Häft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 100.

utväg ej syntes kollegium vara att anlita för landskyldens upphörande,

än att möjlighet bereddes vederbörande landskyldsgifvare att friköpa sig

från skyldigheten att utgöra landskyld mot erläggande af ett belopp,

som motsvarade denna, kapitaliserad.

Kongl. Maj:ts i enlighet härmed till nästlidet års Riksdag aflåtna

proposition angående landskyldens upphörande blef ock af Riksdagen

bifallen.

Anledning till åtgärd från statens sida i fråga om upphörande af

landgillet och smörräntan synes för närvarande egentligen ej förefinnas

annat än beträffande det sistnämnda slaget af denna afgäld; och en

utredning i detta afseende anser utskottet böra åvägabringas för utrönande,

hvilka åtgärder lämpligen böra vidtagas för upphörande af detta slag af

landgille och smörränta. Då emellertid vid en sådan utredning äfven det

andra slaget af förenämnda afgäld måste komma att beröras, torde utredningen

böra omfatta äfven dessa räntor, för den händelse deras upphörande

skulle kunna befrämjas och särskildt den i ofvannämnda kungörelse

af den 22 oktober 1886 omförmälda försäljning af vissa kyrkolägenheter

skulle kunna underlättas.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen, med anledning af herr Bengtssons

ifrågavarande motion, må hos Kongl. Maj:t anhålla,

att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning

angående det från viss jord i Skåne, Halland och

Blekinge utgående landgillet eller smörräntan och

derefter vidtaga de åtgärder, som till befrämjande af

denna afgälds upphörande må befinnas vara af förhållandena

påkallade.

Stockholm den 9 maj 1899.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

STOCKHOLM, CENTRAL-TRYCKERIET, 18 9 9.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:139 Riksdagens Skrifvelse N:o 139 s. 1 i texten