Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under ri/csstatens fjerde hufvudtitel, innefattande anslagen till landtförsvaret.

1899-03-10 · 191 sidor, varav 186 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 186 av 191 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1899:5, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under ri/csstatens fjerde hufvudtitel, innefattande anslagen till landtförsvaret.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1

N:o 5.

Ant. till lliksd. kansli den 10 mars 1899, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under ri/csstatens

fjerde hufvudtitel, innefattande anslagen till landtförsvaret.

(l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Arméförvaltningen.

l:o. I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har

Kongl. Maj:t under fjerde hufvudtiteln uti punkten 1 föreslagit Riksdagen

att, under förutsättning af bifall till hvad under samma hufvudtitel

uti punkterna 3, 4 b och c, 5, 6, 7 och 8 föresloges, dels, med

godkännande af de i statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

den 13 januari innevarande år angifna grunder för förändrad organisation

af arméns centrala styrelse samt de för artilleristyrelsen, fortifikationstyrelsen,

intendenturstyrelsen och arméns sjukvårdsstyrelse upprättade,

vid statsrådsprotokollet fogade nya stater, äfvensom de för

åtnjutande af de i dessa stater upptagna aflöningsförmåner i statsrådsprotokollet

angifna vilkor, i riksstaten för år 1900 å fjerde hufvudtiteln

uppföra följande nya anslag till nedannämnda belopp, nemligen:

till artilleristyrelsen.......................................................... kronor 20,300: —

» fortifikationsstyrelsen................................................... » 16 800: _

» intendenturstyrelsen ..................................................... » 94 000: _

» arméns sjukvårdsstyrelse ........................................... » 17 798: _

Bih. till Riktd. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft. (N''.o 5.J

Angående

uteslutning

ur riksstaten

af detta anslag

och uppförande

i dess

ställe af nya

anslag.

[!•]

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

dels ock, vid bifall härtill, ur riksstaten för samma år utesluta anslaget

till armé förvaltningen, kronor 147,265.

Till åberopade statsrådsprotokollet har statsrådet och chefen för

landtförsvarsdepartementet uti denna fråga anfört följande (sid. 4).

Sedan Kongl. Maj:t låtit inom landtförsvarsdepartementet med

hjelp af särskildt tillkallade personer utarbeta ett förslag till omorganisation

af arméns förvaltning och vederbörande myndigheter blifvit

hörda öfver förslaget, hade Kongl. Maj:t i samband med propositionen till

1898 års Riksdag angående reglerandet af utgifterna under riksstatens

fjerde hufvudtitel för år 1899 framlagt förslag till ny organisation af

arméns förvaltning. Enligt detta förslag, hvilket endast i vissa, mindre

väsentliga delar afvikit från det inom landtförsvarsdepartementet utarbetade

skulle:

den nuvarande arméförvaltningen omorganiseras till tre särskilda

centrala styrelser genom artilleri- och fortifikationsdepartementens utbrytning

och ombildning till artilleri- och fortifikationsstyrelser samt de

nuvarande intendents- och civila departementens sammanslagning till

en gemensam styrelse, intendenturstyrelsen,

sjukvårdsbyrån utbrytas från intendentsdepartementet och under

namn af arméns sjukvårdsstyrelse ställas under öfverfältläkaren, samt

fördelningsintendenturerna utvidgas genom tilldelning af revisionstjenstemän

för granskning af truppförvaltningsmyndigheternas räkenskaper,

dock med bibehållande af beslutanderätten (domsrätten) i anmärkningsmål

vid de centrala förvaltningsmyndigheterna.

Enligt det för Riksdagen framlagda förslaget skulle sålunda artilleristyrelsen

öfvertaga den förvaltande myndighet, som utöfvats af arméförvaltningens

artilleridepartement samt dessutom handlägga de mål,

som tillhörde generalfälttygmästarens expeditions verksamhetsområde.

I fråga om de ärenden, som styrelsen alltså skulle komma att handlägga,

hänvisades till det inom landtförsvarsdepartementet utarbetade

förslaget, hvaraf tryckta exemplar till Riksdagens ledamöter öfverlemnades.

Styrelsen skulle utgöras af generalfälttygmästaren såsom chef

samt fälttygmästaren och chefen för artilleristaben såsom ledamöter och

chefer för hvar sin af de två byråer, deri styrelsen skulle fördelas

nemligen förvaltningsbyrån och tekniska byrån. På förvaltningsbyrån

skulle tjenstgöra, förutom chefen samt kommenderade officerare och

underofficerare, följande ordinarie civila tjensteman, nemligen:

1 sekreterare, tillika kamrerare,

1 registrator,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

3

1 bokhållare, tillika redogörare, samt

1 revisor.

Personalen å tekniska byrån skulle uteslutande utgöras af officerare

och underofficerare.

Styrelsen skulle derjemte ega antaga extra ordinarie tjensteman,

tillfälliga biträden och vaktbetjente, äfvensom vid behof mot ersättning

rådfråga juridiskt bildade personer.

I fråga om ärendenas fördelning å byråerna äfvensom de föreslagna

ordinarie civila tjenstemännens åligganden hänvisades till landtförsvarsdepartementets

förslag.

Uti alla till styrelsens handläggning hörande mål skulle generalfälttygmästaren

på vederbörande byråchefs föredragning vara allena

beslutande. Vid föredragning af vissa angifna mål skulle protokoll

föras och dervid iakttagas, att byråchef, som i ett dylikt ärendes handläggning

deltagit, men ej kunnat instämma i beslutet, skulle låta till

protokollet anteckna sin afvikande mening.

Kostnaden för den sålunda föreslagna styrelsen skulle enligt bifogadt

förslag till stat uppgå till 20,300 kronor.

Fortijikationsstyrelsen skulle handlägga alla de ärenden, som tillhörde

arméförvaltningens fortifikationsdepartement samt byggnadsafdelningen

vid fortifikationsstabens hufvudstation, på sätt landtförsvarsdeparmentets

förslag närmare utmärkte. Styrelsen skulle utgöras af chefen för

fortifikationen såsom chef för styrelsen samt öfversten och en annan

regementsofficer vid fortifikationen såsom ledamöter och chefer för hvar

sin af de två byråer, förvaltnings- och tekniska byrån, hvari styrelsen

skulle indelas. På förvaltningsbyrån skulle tjenstgöra, förutom byråchefen

samt kommenderade officerare och underofficerare, följande ordinarie

civila tjenstemän, nemligen:

1 sekreterare, tillika kamrerare,

1 revisor, tillika registrator, samt

1 bokhållare, tillika redogörare.

Personalen å tekniska byrån skulle deremot uteslutande bestå af

officerare och underofficerare vid fortifikationen.

Styrelsen skulle ega antaga juridiskt biträde, extra tjenstemän och

vaktmästare.

I fråga om ärendenas fördelning mellan byråerna, de ordinarie

civila tj enstemännens åligganden samt ärendenas handläggning inom

styrelsen skulle gälla bestämmelser, motsvarande dem, som meddelats

beträffande artilleristyrelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Årliga kostnaden för fortifikationsstyrelsen skulle enligt upprättadt

förslag till stat uppgå till 16,800 kronor.

Intendenturstyrelsen skulle öfvertaga den förvaltande myndighet, som

utöfvades af arméförvaltningens intendents- och civila departement, med

undantag dock af de ärenden, som handlades å intendentsdepartementets

sjukvårdsbyrå. Intendenturstyrelsen skulle lyda under generalintendenten

såsom chef samt arbeta på tre byråer, en militärbyrå och två

civilbyråer. Såsom chef å militärbyrån skulle tjenstgöra en fältintendent

och såsom chefer å civilbyråerna ett krigsråd å hvardera byrån.

Styrelsen skulle således utgöras af generalintendenten såsom chef och

de tre byråcheferna såsom ledamöter. Till militärbyråns handläggning

skulle höra alla ärenden, som anginge arméns beklädnad och utredning,

naturaförplägnad, öfningar m. m., och skulle å byrån tjenstgöra erforderlig

personal ur intendenturcorpsen.

På l:a civilbyrån skulle handläggas alla mål, som anginge arméns

rekrytering och aflöning, inqvarterings-, rese- och traktamentsersättningar,

indelningsverket, disposition af anslag och fonder, kongl. remisser,

som af generalintendenten ej tilldelades annan byrå, arkivet m. m.

Förutom det krigsråd, som skulle vara chef för denna byrå, skulle

dess personal utgöras af en sekreterare, en notarie, en registrator samt

extra ordinarie tjenstemän.

Till 2:a civilbyrån skulle höra alla ärenden angående kassa- och

räkenskapsväsendet, pensioneringen från Vadstena krigsmanshuskassa

och invalidhusfonden, besvärs- och anmärkningsmål m. m. äfvensom den

revision, som inom intendenturstyrelsen skulle ifrågakomma.

Personalen å denna byrå skulle utgöras af, förutom krigsrådet, två

kamrerare, två bokhållare, deraf den ene tillika redogörare, en revisor,

som till sitt biträde skulle hafva en examinerad intendentsaspirant, samt

extra ordinarie tjenstemän. Dessutom skulle styrelsen ega antaga juridiskt

biträde samt vaktmästare.

I fråga om de ordinarie civila tjenstemännens åligganden hänvisades

till bestämmelserna i landtförsvarsdepartementets förslag.

I alla mål skulle generalintendenten på vederbörande byråchefs

föredragning allena besluta; och skulle i fråga om protokolls förande

och reservationsrätt gälla detsamma, som vid artilleristyrelsen blifvit

omförmäldt.

Enligt bifogadt förslag till stat skulle kostnaden för den sålunda

föreslagna intendenturstyrelsen uppgå till 89,000 kronor.

Arméns sjukvårdsstyrelse skulle handlägga alla sådana mål angående

arméns sjukvårds- och veterinärväsende, som ej borde handläggas af

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

5

medicinalstyrelsen, äfvensom disponera alla medel, anslagna till sjukvårds-

och veterinärmateriel vid armén. Arméns sjukvårdsstyrelse skulle

lyda under öfverfältläkaren såsom chef och personalen i öfrigt utgöras

af

1 byråchef, fördelningsläkare,

1 assistent och adjutant hos öfverfältläkaren, bataljonsläkare,

1 assistent, regementsveterinär,

1 assistent, sjukvårdsintendent,

1 underofficer från Svea trängbataljons sjukvårdskompani.

öfverfältläkaren skulle befrias från att inom medicinalstyrelsen

föredraga eller deltaga i handläggningen af andra mål än dem, som

anginge armén eller flottan.

Regementsveterinären skulle befordras från garnisonsregemente i

Stockholm mot åtnjutande af årligt arfvode. Sjukvårdsintendent skulle

beordras ur intendenturcorpsen. Enär adjutanten borde kunna vara

registrator och intendenten sköta kassan och räkenskaperna, vore någon

civilpersonal för dessa angelägenheter ej erforderlig.

Den på dessa grunder upprättade staten för arméns sjukvårdsstyrelse

slutade å ett belopp af 17,670 kronor.

Vid hvarje fördelningsintencLentur skulle placeras eu revisor för granskningen

af truppförbandens medels- och persedelredogörelser med undantag

af de persedelredovisningar, för hvilkas granskning kräfdes särskild

teknisk sakkunskap. Till biträde åt revisorerne skulle vidare vid hvarje

fördelning placeras en examinerad intendentsaspirant. Revisionen af

räkenskaperna för de Gotländska truppförbanden skulle ega rum inom

intendenturStyrelsen. Beslutanderätten (domsrätten) i anmärkningsmål

skulle bibehållas vid de centrala förvaltningsmyndigheterna. I öfverensstämmelse

härmed uppfördes på staten för intendenturstyrelsen sex

revisorer utöfver den revisor, som skulle tjenstgöra å styrelsens andra

civilbyrå.

I fråga om öfverflyttningen af den nuvarande personalen i arméförvaltningen

till de föreslagna nya styrelserna, hade departementschefen

vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t den 14 januari

1898 anfört följande.

öfverflyttningen vore väsentligen underlättad genom kongl. kungörelsen

den 28 maj 1880, angående vilkoren för åtnjutande af de

från 1881 års början faststälda nya aflöningsförmånerna för arméförvaltningen,

i hvilken kungörelse föreskrefves, att embete- och tjensteman

vid arméförvaltningen skulle vara underkastad den vidsträcktare

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en möjligen

inträdande förändrad organisation af förvaltningen eller dess särskilda

afdelningår eller eljest i allmänhet kunde varda stadgad, äfvensom,

derest i en framtid verkets ställning inom statsförvaltningen så förändrades,

att detsamma ej längre kunde såsom sjelfständigt embetsverk

anses, vara förpligtad att, med bibehållande af den tjenstegrad och

aflöning han innehade, efter den nya arbetsordningen sköta de med

tjensten förenade göromål.

Hvad då först vidkomme chefen för arméförvaltningens civila

departement, generalkrigskommissarien, funnes ingen motsvarande tjenst

i någon af de föreslagna nya styrelserna, utan blefve det nödvändigt,

att lian, derest den föreslagna nya organisationen vunne bifall, öfverflyttades

å indragningsstat.

Högsta gradens fenster eller krigsrådsbefattningarna vore enligt

den nuvarande organisationen af arméförvaltningen 3, under det att

endast 2 dylika befattningar funnes upptagna i staterna för de nya styrelserna;

men som en af ifrågavarande befattningar, enligt Kongl.

Maj:ts beslut, i afvaktan på den ifrågasatta omorganisationen uppehölles

på förordnande, kunde indragning af en krigsrådstjenst ske utan svårighet.

2. gradens tjenst innehades af 8 personer, nemligen 4 sekreterare,

3 kamrerare och 1 krigskassor, af hvilka dock två af samma

skäl, som nyss anförts, hade tj ensten endast på förordnande, nemligen

1 kamrerare och krigskassören, och således vore skyldige att

återgå till de tjenster, som de innehade på stat. Motsvarande tjenster

vid de föreslagna styrelserna skulle blifva endast 5, nemligen 3 sekreterare

och 2 kamrerare, hvadan det till en början komme att finnas

1 öfvertalig tjensteman af 2. graden, såvida organisationen komme

att träda i kraft från och med år 1899; men då en åt innehafvare

af de ifrågavarande befattningarna vore född år 1835, kunde detta

förhållande blifva af endast kort varaktighet.

Lägsta gradens tjenster skulle deremot blifva talrikare än för närvarande,

nemligen 16 (9 revisorer, 3 registratorer, 3 bokhållare och

1 notarie) i stället för 9 (4 revisorer, 3 revisorer och bokhållare och

2 bokhållare).

Genom sjukvårdsbyråns utbrytning från intendentsdepartementet

och bildandet af den nya sjukvårdsstyrelsen skulle icke ske någon

sådan förändring i afseende å personalen, att någon tjensteman blefve

öfvertalig.

De ordinarie vaktmästarnes i arméförvaltningen antal vore nu 6

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

7

och skulle enligt den föreslagna organisationen af de nya styrelserna

blifva lika många.

Det skulle således, om förslaget till förändrad organisation af

arméns förvaltning godkändes, förutom generalkrigskommissarien, finnas

allenast en tjensteman i arméförvaltningen, för hvilken motsvarande

tjenst ej kunde beredas i någon af de nya styrelserna. Dessutom skulle

en sekreterare och auditör samt en kassör och redogörare vid fortifikationen

blifva öfvertaliga. För dessa tjenstemän måste alltså aflöning

på annat sätt beredas. 1 riksstaten funnes under benämningen Dersättning

åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisationD upptaget ett

»förslagsanslag, högst», afsedt, såsom anslagets benämning också utvisade,

att bestrida vissa före 1892 års omorganisation i vederbörande

stater upptagna aflöningsförmåner, hvilka ej i nu gällande stater återfunnes,

utan skulle utgå allenast så länge som de personer, hvilka då

voro innehafvare af vissa befattningar, komme att i dessa befattningar

qvarstå. Det syntes derför lämpligt, att de löner, tjenstgöringspenningar

och ålderstillägg, som måste utbetalas till de tjenstemän, hvilka

skulle komma att blifva öfvertaliga vid den ifrågasatta omorganisationen

af arméns förvaltning, uppfördes att utgå från detta anslag. Dessa

tjenstemän vore:

sekreteraren vid arméförvalt-

Födelseår.

Lön.

Tjenstgörings-

penningar.

Ålderstillägg.

ningen L. R. Lindbohm...

sekreteraren vid fortifikatio-

1835

3,000: —

1,500: —

1,000: —

nen G. O. Lindbom .........

kassören vid fortifikationen

1848

2,500: —

—

1,000: —

H. F. W. G ce te ...........

1847

2,000: —

—

500: —

summa kronor

7,500: -

1,500: —

2,500: —,

hvarvid dock anmärktes, att för sekreteraren vid fortifikationen G. O.

Lindbom, oaktadt hans lön å fortifikationens stat utgjorde 3,000 kronor,

såsom lön upptagits allenast 2,500 kronor af det skäl, att å fortifikationens

stat skulle uppföras arfvode för eu auditör med 500 kronor,

hvarigenom alltså detta belopp blefve tillgängligt för bidrag till aflönande

af nämnde sekreterare, som ju jemväl vore auditör vid Svea

ingeniörbataljon. Gillades denna åsigt, skulle alltså anslaget till ersättning

åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation behöfva förhöjas

med tillhopa 11,500 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Emot hufvudgrunderna för arméförvaltningens föreslagna ombildning.

till tre styrelser, artilleri-, fortifikations- och intendenturstyrelserna,

och i samband dermed sjukvårdsbyråns ställande under öfverfältläkaren,

hade de militära myndigheter, till hvilka organisation sförslaget remitterats,

i allmänhet icke framstält några anmärkningar af principiel

natur.

Arméförvaltningen åter, som ansett sig kunna i princip godkänna

ett. sammanförande af artilleri- och fortifikationsärendena till särskilda

artilleri- och fortifikationsstyrelser, afstyrkte organisationsförslaget i

öfrigt, enär arméförvaltningen af skäl, för hvilka längre ner skulle redogöras,

afstyrkt öfverflyttandet till fördelningsintendenturerna af den

revision, som nu verkstäldes inom armé förvaltningen, och ett sådant

öfverflyttande uppenbarligen utgjorde den nödvändiga grunden och förutsättningen

för organisationsförslagets utförbarhet. Äfven kammarrätten

och statskontoret hade afstyrkt revisionens öfverflyttande till fördelningsintendenturerna.

De tre embetsverken hade dervid hufvudsakligen

anfört,

kammarrätten:

revisorerna vid fördelningsintendenturerna skulle icke med lika

sakkunskap och lika skyndsamt som arméförvaltningens revisionstjenstemän

kunna fullgöra revisionsarbetet i dess helhet;

handläggningen af revisionsgöromålen skulle, till följd af revisionstj.

enstemännens skilda tjenstgöringsorter, förlora i likformighet, och de

vid de i landsorten förlagda fördelningsintendenturerna anstälda revisionstjenstemännen

skulle icke vinna den allmänna öfverblick öfver arméns

förvaltning eller kunna förskaffa sig de hjelpkällor för behörigt fullgörande

af sina göromål, som nu stode arméförvaltningens revisorer

till buds;

räkenskaperna skulle sannolikt icke lika tidigt som nu kunna blifva

användbara för. uppgörande af bokslutet för fjerde hufvudtiteln;

då fördelningschef och fördelningsintendent hade till åliggande att

inom vederbörlig arméfördelning öfvervaka hushållningen vid till densamma

hörande truppförband och att vid behof söka åvägabringa till

besparing ledande åtgärder, syntes förslaget att pålägga fördelningsintendenturernas

revisionsfördelningar detta vigtiga bestyr vara mindre

lämpligt och beteckna en försämring af den nuvarande kontrollen i afseende

å hushållningen;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

9

revisorerna och deras biträden skulle, såsom tillhörande intendenturcorpsen

och stälda i subordinationsförhållande under fördelningsintendenturerna,

sannolikt icke visa sig besitta lika stor sjelfständighet vid

utöfvande af sin verksamhet som nuvarande revisionspersonal, hvilken

under sin tjenstgöring inom arméförvaltningen vore stäld utom närmare

beröring med de redogörare eller myndigheter, hvilkas räkenskaper

det ålåge. densamma att granska;

revisionspersonalen i arméförvaltningen hade visat sig besitta större

sakkunskap och vidsträcktare kännedom om de å arméns förvaltning

tillämpliga författningarnas anda och bokstaf än de till intendenturcorpsen

hörande redogörare, ur hvilken corps fördelningsintendenturernas

revisionspersonal skulle rekryteras;

då, såsom i organisationsförslaget framhållits, erfarenheten visat,

att intendenturcorpsens nuvarande organisation ej visat sig betrygga

eller ens möjliggöra en god rekrytering af nämnda corps, ansåges det

kunna befaras, att de föreslagna revisionsbiträdena (underintendenter

eller intendentsaspiranter) ej skulle befinnas för tjenstgöringen inom

revisionsafdelningen behörigen qvalificerade eller ens kunna till ifrågastäldt

antal anskaffas, under det att, enligt i arméförvaltningen vunnen

upplysning, för närvarande ett tiotal e. o. tjenstemän utan fast anställning,

emot en obetydlig godtgörelse, lemnade ett erkännansvärdt biträde

vid revisionsarbetet inom arméförvaltningens civila byråer;

statskontoret:

revisorerna vid fördelningsintendenturerna skulle ej undfå den sjelfständiga

ställning, dessa tjenstemän borde intaga, utan komme i en till

fördelningsintendenturen och stundom äfven till fördelningsintendenten

beroende ställning;

arméförvaltningen:

med ifrågavarande anordning skulle följande brister och olägenheter

vara förenade:

skiljaktig författningstolkning och saknaden af de för revisionen

vigliga hjelpkällor, som funnes i det centrala embetsverk^;

en icke tillräckligt sjelfständig eller oberoende revisionspersonal,

som dessutom ej vore i besittning af nog grundliga författningskunBih.

till Riksd. Prot. 1800. 4 .Samt. 1 A/d. ö Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

skaper — personalen vid intendenturcorpsen hade nemligen icke visat

sig eg a sådan kännedom om författningarna rörande arméns förvaltning

eller förmåga att tillämpa dessa, som vore erforderliga;

räkenskapernas försenade insändande till centralmyndigheten;

frånvaron från arméns centrala förvaltningsmyndighet af den naturliga

rätten att genom egen revision förvissa sig om de till arméns

förvaltningsmyndigheter utanordna demedlens behöriga och författningsenliga

användning; samt

det uppenbarligen olämpliga förhållandet, att anmärkningar, som

mot räkenskaperna framstäldes af revisionen hos fördelningsintendenturerna,

icke kunde der vid anmärkningarnas bestridande fastställas.

Häremot; hade departementschefen vid ärendets föredragning erinrat:

Visserligen måste författningskunskapen vara större inom en central

revision, der den enskilde revisorn kunde få hjelp och understöd

af förmän och kamrater inom författningsområden, som af honom vore

mindre kända, så att detta skäl till förslagets afstyrkande i ifrågavarande

del skulle vara tungt vägande, såvida revisionen såsom hittills skulle

inskränkas till siffrorna, verifikationerna och utgifternas författningsenlighet;

men såsom förslaget angåfve, borde revisionen vara så organiserad,

att den förmådde tränga djupare in i räkenskaperna och äfven

anmärka sådana utgifter, som ej öfverensstämde med god hushållning

och sparsamhet. Och första vilkoret härför vore ovilkorligen, att de

reviderande tjenstemännen stäldes trupperna så nära som möjligt och

således numera, sedan fördelningsintendenturer inrättats, fördelades på

dessa. Härigenom måste äfven arméfördelningschefen och fördelningsintendenten

få tillfälle till vidgad öfverblick öfver förvaltningen vid

underlydande trupper och anstalter och således kunde i verksammare

mån än hittills fylla en af sina vigtigaste uppgifter i fredstid, tillvaratagandet

af stadskassans intressen. Den anmärkta bristen på likformighet

i revisionsarbetet å de olika arméfördelningsrevisionerna kunde

förekommas genom direktiv från centralstyrelserna och hade dessutom

mindre betydelse, enär ju alla räkenskaper skulle undergå förnyad

granskning inom kammarrätten, och det torde vara att underskatta

kammarrättens revision, om man ansåge, att under denna en annan

central revision skulle vara af behofvet påkallad. Den fruktan för

osjenständighet hos fördelningsrevisorerna, som embetsverken hyst,

torde näppeligen vara berättigad, enär afsedt vore, att desse tjenstemän

skulle med fullmagt tillsättas af intendenturstyrelsen, å hvilkens stat

de äfven blifvit upptagna, och att uti behörig författning eller instruktion

omgärda deras ställning med sådana bestämmelser, att de vid ut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

11

öfvande! af sin uppgift och skötandet af sitt kall skulle erhålla en fullt

betryggad sjelfständighet. Och hvad beträffade den försening af bokföringsarbetet

vid centralmyndigheten, som enligt embetsverkens åsigt

skulle blifva en följd af revisionens förläggning till fördelningsintendenturerna,

uppvägdes den åf att revisionsarbetet genom dess decentralisering

påskyndades.

Beträffande det sålunda af Kongl. Maj:t till 1898 års Riksdag framlagda

förslaget hade,'' enligt hvad departementschefen vidare erinrade,

statsutskottet yttrat, att förslaget enligt utskottets uppfattning innebure

ett fullföljande af den på grund af 1892 års urtima Riksdags beslut

inledda utvecklingen af arméns förvaltningsväsende, i hvad förslaget

afsåge utvidgande af arméfördelningschefernas förvaltningsmyndighet

samt tillämpande af principen om sjelfhushållning vid de lägre truppförbanden.

Med den ökade sjelfhushållning vid trupperna, som utskottet

funne vara ett kraftigt medel till främjande af en sparsam och

ändamålsenlig användning af de till landtförsvarets behof anvisade medlen,

uppkomme också enligt utskottets åsigt behof af en revision, som

på nära håll kunde följa förvaltningen af de till truppförbandens förfogande

stälda medlen, och kunde utskottet ej dela de betänkligheter,

som från åtskilliga håll uttalats emot förslaget om förflyttning till arméfördelningarna

af den nu inom arméförvaltningen försiggående första

revisionen af arméns räkenskaper, utan ansåge utskottet det tvärtom

kunna ifrågasättas, huruvida icke äfven domsrätten i anmärkningsmål

borde öfverflyttas från centralmyndigheten till arméfördelningscheferna.

I afseende på arméförvaltningens omorganisation till särskilda styrelser

hyste utskottet visserligen vissa betänkligheter, härledande sig

från fruktan, att sammanhållningen mellan de olika grenarna af arméns

förvaltning härigenom skulle försvagas, men utskottet ansåge sig dock

böra biträda det föreliggande förslaget, emedan det i andra hänseenden

innebure väsentliga förbättringar af den nuvarande organisationen och

olägenheten af styrelsernas fria ställning gent emot hvarandra kunde

aflägsnas genom de instruktioner, som förmodades blifva utfärdade för

de särskilda styrelserna.

Af den diskussion, som uppstått inom Riksdagens kamrar, då det

sålunda af statsutskottet i hufvudsak tillstyrkta förslaget förelegat till

behandling inom desamma, kunde, enligt departementschefens åsigt,

anses framgå — om man bortsåga från de anföranden, som framburits

af principiella motståndare till hela förslaget och till de grunder, hvarpå

det hvilade — att det egentligen varit den första revisionens förflyt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

tande från centralmyndigheten till fördelningsintendenturerna samt användandet

af intendentsaspiranter såsom biträden åt revisorerna, som

förorsakat frågans fall vid Riksdagen.

Nästan alla de talare, som uppträdt mot förslaget, hade, stödjande

sig på kammarrättens, statskontorets och arméförvaltningens afstyrkande

utlåtanden, framhållit den fara, som de såge uti den första revisionens

förläggande från den centrala förvaltningsmyndigheten till fördelningsintendenturerna.

De fruktade nemligen, att den ensam stående revisorn

vid dessa skulle bli utsatt för påtryckningar från de militära myndigheterna,

som han ej skulle kunna motstå, påtryckningar, för hvilka han

ej skulle kunna blifva utsatt vid centralverket, inom hvilket han skulle

vara hägnad af hela det moraliska stödet af det verk, han tillhörde,

och den kamrateorps, han hade omkring sig, när han vågade framställa

sina anmärkningar.

Departementschefen ville för sin del uttala, att hans uppfattning,

att den föreslagna decentralisationen af revisionen skulle medföra afsevärda

fördelar i afseende på revisionens omfattning och grundlighet,

icke blifvit rubbad af hvad sålunda förekommit; men då denna del af

förslaget mött sådant motstånd, att det syntes omöjliggöra förslagets

genomförande i öfriga delar, ansåge han, att tanken på införandet af

fördelningsrevisioner för närvarande borde öfvergifvas. På de skäl, det

inom landtförsvarsdepartementet utarbetade förslag innehölle och som

vid samma förslags föredragning inför Kongl. Maj:t den 14 januari

1898 af departementschefen framhållits, måste ett genomförande af förslaget

i öfrigt anses högeligen önskvärdt. Enligt departementschefens

mening borde derför förslaget härutinnan å nyo framläggas till Riksdagens

pröfning och revisionen dervid bibehållas vid den centrala embetsinyndigheten.

Af ett sådant ordnande af revisionen skulle blifva

en följd, att de intendentsaspiranter, som skolat vid fördelningsintendenturerna

tjenstgöra såsom revisorsbiträden, borde ersättas med civila

amanuenser, för hvilka således kräfdes höjning i anslaget till intendenturstyrelsen,

under det att de å anslaget till intendenturcorpsen upptagna

arfvodena till examinerade intendentsaspiranter och underintendenter,

25,000 kronor, skulle kunna minskas med motsvarande belopp,

hvilket skäligen syntes kunna beräknas till 5,000 kronor. Att någon

nedsättning af det föreslagna antalet revisorer icke borde ega rum i

följd af revisionens bibehållande vid den centrala embetsmyndigheten,

ansåge departementschefen framgå deraf, att, fastän de nuvarande revisorernas

å intendents- och civila departementen antal vore 4 och under

en följd af år revisorsgöromål varit uppdragna åt ytterligare åtskilliga

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

13

extra tjensteman, en del räkenskaper icke hunnit i arméförvaltningen

granskas, innan de öfverlenmats till kammarrätten.

För de skäl, som talade för arméförvaltningens omorganisation på

föreslaget sätt, ansåge departementschefen sig böra i korthet å nyo

redogöra.

För närvarande rådde mellan de för truppförbanden vigtigaste förvaltningsgrenarne

en skadlig dualism, i det n+t de ärenden, som anginge

förplägnad, beklädnad, remontering, öfningar m. m., skulle

handläggas å arméförvaltningens intendentsdepartement, och de, som

anginge aflöning och rekrytering m. m., å arméförvaltningens civila

departement. Detta förhållande medförde den olägenheten, att de för

de underordnade förvaltningsorganen — fördelningsintendenturerna och

truppförbandens förvaltningar — behöfliga medlen måste reqvireras

från och redovisas inför olika myndigheter, och att, då förskott till

nämnda underordnade förvaltningsorgan icke kunde undvikas, önskvärd

reda och trygghet i kassaväsendet icke kunde ernås. Berörda, för

öfrigt till slitningar mellan de båda departementen lätt föranledande

dualism skulle komma att försvinna genom införandet af en enhetligt

ordnad intendenturförvaltning, den föreslagna intendenturstyrelsen, hvilken

skulle öfvertaga de båda nämnda departementens åligganden. Alla de

talrika mål, Indika berörde såväl intendentsdepartementets som civila

departementets verksamhetsområde och i följd deraf nu måste handläggas

af båda departementen, skulle få en snabbare handläggning, då

förvaltningen blefven enhetligt organiserad med en för ärendenas behöriga

gång ansvarig chef och målen således ej behöfde undergå utredning

på två ställen. Den enhet i räkenskaps-, redovisnings- och revisionsväsendet,

hvilkens önskvärdhet så ofta blifvit uttalad, skulle komma

till stånd och genomförandet af en utvidgad decentraiisation af förvaltningsgöromålen

på fördelningsintendenturerna och truppförhandens

förvaltningar väsentligen underlättas.

Genom artilleri- och fortifikationsdepartementens utbrytning ur

arméförvaltningen och sammanslagning på föreslaget sätt med de rent

militära expeditioner, som för närvarande egde bestånd vid sidan om

arméförvaltningen, nemligen generalfälttygmästarens expedition och

fortifikationsstabens hufvudstation, skulle äfven för dessa förvaltningsgrenars

centralmyndigheter erhållas en för ärendenas snabba behandling

eftersträfvansvärd-enhet och åtskilligt onödigt skrifveri undanrödjas,

som med nuvarande organisation måste ske mellan artilleridepartementet

och generalfälttygmästarens expedition och mellan fortifikatiousdepartementet

och hyggnadsafdelningen af fortifikationsstabens hufvudstation

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

med anledning deraf, att alla teknisk kunskap kräfvande mål först

måste utredas och i detalj utarbetas i nyssnämnda militära expeditioner

och derefter, för den händelse att kontrakt skulle afslutas med leverantör

eller entreprenör, medel eller persedlar utanordnas, eller dylikt,

öfverlemnas till vederbörande departement i arméförvaltningen för att

derstädes slutbehandlas.

Genom inrättandet af en arméns sjukvårdsstyrelse skulle åvägabringas

enhet och ordning i arméns för närvarande under två myndigheter,

öfverfältläkaren och intendentsdepartementets sjukvårdsbyrå,

lydande sjukvårdsangelägenheter.

Slutligen ville departementschefen erinra derom, att i de instruktioner,

Indika komme att för de föreslagna styrelserna utfärdas, bestämmelser

kunde och borde meddelas, genom hvilka, såsom statsutskottet

också yttrat, nödig sammanhållning emellan de olika grenarne af arméns

förvaltning åstadkommes och hvarje olägenhet af styrelsernas fria ställning

gent emot hvarandra aflägsnades.

Statsutskottet vid 1898 års riksdag hade ansett följande mindre

ändringar i förslaget om organisationen af ifrågavarande styrelser böra

vidtagas, nemligen:

att revisors- och registratorsbefattningarna vid artilleristyrelsen

borde bestridas af en och samma person, såsom vid fortifikationsstyrelsen

föreslagits, i synnerhet som enligt utskottets åsigt intet hinder

förefunnes, att under den ordinarie revisorns oclr registratorns öfverinseende

och på hans ansvar uppdraga diariiföringen till eu amanuens;

att ersättningen för det juridiska biträdet vid fortifikationsstyrelsen

borde nedsättas från 1,500 kronor till 1,000 kronor och för samma

biträde vid intendenturstyrelsen från 1,000 kronor till 500 kronor; samt

att veterinärassistentens vid arméns sjukvårdsstyrelse föreslagna

arfvode, 1,200 kronor, borde nedsättas till det nuvarande, 800 kronor,

emedan hans göromål ej skulle komma att ökas, sedan Riksdagens båda

kamrar vid behandlingen af sjette hufvudtiteln beslutat, att det militära

och civila veterinärväsendet ej skulle skiljas från hvarandra.

Departementschefen anförde emot statsutskottets förslag i berörda afseende^

att uti Kongl. Maj:ts förslag till 1898 års Riksdag tjenstemännens

antal och aflöningsförmåner varit nedbringade så långt, som

ett nöjaktigt utförande af arbetet och en god rekrytering af de civila

tjenstemännen inom de olika styrelserna kunde tillåta, samt erinrade

derom, att arméförvaltningen i sitt utlåtande öfver förslaget till och med

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

15

ansett en icke obetydlig ökning af den föreslagna personalen vara

oundgänglig.

Hvad särskildt anginge revisorn inom artilleristyrelsen, skulle han

icke erhålla mindre arbete än den nuvarande revisorn å arméförvaltningens

artilleridepartement, emedan de stora medels- och persedelredogörelser,

som för närvarande inginge från departementet underlydande

Carl Gustafs stads gevärsfaktori, ammunitionsfabriken, Åkers

krutbruk, de 9 centrala tyg-, gevärs- och ammunitionsförråden, förrådet

å Marma skjutfält och besigtningsofficerarne vid styckebruken fortfarande

skulle komma att insändas till och revideras vid artilleristyrelsen.

Revisorn derstädes, som deraf skulle blifva helt och hållet upptagen,

kunde ej få tid öfrig till registratorsgöromålen, äfven om sjelfva

diariiföringen uppdroges åt en amanuens. För öfrigt hade det visat

sig vara en brist i den nuvarande organisationen af arméförvaltningen,

att registratorsgöromålen vore uppdragna åt amanuenser, hvilkas aflöning

vore så låg, att man ej kunde begära, att de odeladt skulle egna

sig åt det uppdrag, hvarmed de betroddes, och hvilka för vinnande af

meriter, så ofta tillfälle erbjöde sig, sökte förordnande på ordinarie

tjenster inom och utom verket, hvaraf blefve en följd, att registratorstjensten

under en stor del af året upprätthölles af extra amanuenser,

som ej hade tillräcklig kännedom om handlingarna för att på rätt sätt

kunna betjena verkets tjenstemän och allmänheten. Då härtill komme,

att registratorsgöromålen inom artilleristyrelsen komme att blifva betydligt

vidlyftigare än för närvarande i arméförvaltningens artilleridepartement

genom den föreslagna sammanslagningen af generalfälttygmästarens

expedition med samma departement, ansåge departementschefen

det vara skäl att bibehålla en särskild registrator i artilleristyrelsen.

Den ifrågasatta nedsättningen af arfvodena till juridiska biträdena

vid fortifikations- och intendenturstyrelsen syntes ej heller vara välbetänkt.

Chefen för fortifikationen hade i sitt yttrande öfver det framlagda

organisationsförslaget framhållit, hvilka omfattande uppdrag juridiska

biträdet vid fortifikationsstyrelsen skulle hafva att fullgöra, sedan

den nuvarande juridiskt bildade sekreterarens vid fortifikationen och den

civila byråchefens vid fortifikationsdepartementet tjenster blifvit indragna;

med hänsyn härtill hade såväl chefen för fortifikationen som arméförvaltningen

föreslagit, att det juridiska biträdets arfvode skulle sättas

till 2,000—2,500 kronor. Då detta arfvode emellertid blifvit nedsatt

till 1,500 kronor, syntes sparsamhetsprincipen hafva blifvit tillämpad

så långt, som klokheten medgåfve. Äfven vid den föreslagna intendenturstyrelsen

med dess omfattande och mångskiftande verksamhets
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

område, inom hvilket folie målen angående indelningsverket, leveranser

af olika slags förnödenheter, regementenas samt rust- och rotehållares

enskilda kassor, eganderättsförhållanden å mötesplatser m. m., skulle

sannolikt det juridiska biträdet få så mycket arbete, att någon nedsättning

i arfvodet, 1,000 kronor, ej syntes kunna ifrågasättas.

I anledning af den jemförelse, som blifvit gjord mellan arfvodet

till det nuvarande juridiska biträdet, 2,000 kronor, och de föreslagna

arfvodena till samma slags biträden vid de tre centrala styrelserna,

sammanlagdt 3,000 kronor, ville departementschefen erinra, att de föreslagna

artilleri- och fortifikationsstyrelserna måste antagas oftare än de

nuvarande artilleri- och fortifikationsdepartementen komma att anlita det

juridiska biträdet, enär krigsrådsembetena å dessa departement äfvensom

sekreterarebeställningen vid fortifikationen enligt förslaget skulle indragas.

Hvad anginge veterinärassistentens arfvode, både det redan visat

sig, att hans göromål i sjukvård sbyrån inom arméförvaltningens intendentsdepartement

varit så omfattande, att hans nuvarande arfvode, 800

kronor, kunde anses väl knappt tilltaget; enligt förslaget skulle, äfven

om icke hela det militära veterinärväsendet, såsom ifrågasatt varit, blefve

skildt från medicinalstyrelsen, åtskilliga nya ärenden tilldelas honom,

nemligen upprättande årligen af mobiliserings planer för den militära

veterinärpersonalen, årliga sammandrag af de militärveterinära årsberättelserna,

förslag till förordnande för fältveterinärstipendiaterna, förslag

till möjligen behöfliga nya instruktioner och dylikt. Då dessutom ett träget

arbete i arméns sjukvårdsstyrelse beröfvade den der anstälda veterinären

många tillfällen till en lönande enskild praktik, ansåges någon nedsättning

af det föreslagna arfvodet ej böra ske, om platsen skulle kunna

besättas med fullt kompetent person.

Med anledning af en inom statsutskottet afgifven reservation i

fråga om uppförande å staten för arméns sjukvårdsstyrelse af lön och

dagaflöning åt öfverfältläkaren, hvilken reservation syntes hvila på det

antagandet, att häraf ökad kostnad skulle uppstå på medicinalstyrelsens

stat, ville departementschefen erinra derom, att, såsom i Kongl. Maj:ts

proposition till 1898 års Riksdag angående regleringen af utgifterna

under åttonde bufvudtiteln uttryckligen framhållits, de löneförmåner,

som nu utginge till öfverfältläkaren, genom hans uppförande å annan

stat skulle blifva disponibla för aflöningen af ett nytt medicinalråd.

I enlighet med hvad sålunda anförts både departementschefen låtit

upprätta förslag till stater för artilleristyrelsen, fortifikation sstyrelsen,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

17

intendenturstyrelsen och arméns sjukvårdsstyrelse; i staten för sistnämnda

styrelse hade, i öfverensstämmelse med hvad af Kongl. Maj:t

under punkten 4 uti denna hufvudtitel föresloges angående höjning i

aflöningsförmånerna åt arméns underbefäl, dagaflöningen till den från

Svea trängbataljon kommenderade sergeanten beräknats till 1 krona 20

öre i stället för nu utgående 80 öre. Staterna slutade å respektive

20,300, 16,800, 94,000 och 17,798 kronor (se bil. n:is 1—4 till statsrådsprotokollet).

Beträffande de vilkor, hvarunder de i dessa stater upptagna aflöningsförmåner

skulle få åtnjutas, syntes böi''a föreskrifvas, att för embets-

eller tjensteman vid nuvarande arméförvaltningen, hvilken blefve

till befattning af motsvarande grad vid någon af de nya styrelserna

Överflyttad, skulle fortfarande i tillämpliga delar gälla de bestämmelser,

som funnes meddelade i kongl. kungörelsen den 28 maj 1880 angående

vilkoren för åtnjutande af de från 1881 års början faststälda nya aflöningsförmåner

för arméförvaltningen, samt att embets- och tjensteman,

som framdeles vunne anställning i någon af nämnda styrelser, skulle,

förutom berörda vilkor, jemväl vara underkastad de ändrade bestämmelser

i fråga om pensionsrätt, som framdeles kunde varda meddelade.

Emellertid berördes äfven åtskilliga andra anslag än anslaget till

arméförvaltningen af den ifrågasatta nya organisationen. Det å intendenturcorpsens

stat upptagna anslaget till arfvoden åt examinerade intendentsaspiranter

eller underintendenter borde af redan anfördt skäl minskas

med det belopp, hvarmed anslaget till amanuenser i intendenturstyrelsen

ökats, eller med 5,000 kronor.

Hvad anginge anslaget till artilleristaben, berördes detta anslag i så

måtto^ af den ifrågavarande omorganisationen af arméförvaltningen, att

den å armé förvaltningens nuvarande stat å artilleridepartementet uppförde

byrachefsassistenten och hans arfvode 1,000 kronor borde öfverflyttas

till artilleristaben. Då a denna stat dessutom för närvarande

funnes upptagen en vaktmästare med arfvode af 600 kronor, men något

skäl icke syntes förefinnas, hvarför denne vaktmästare icke skulle göras

likstäld med vaktmästarne vid de centrala embets verken och hafva pensionsrätt

liksom dessa, hade i det förslag till ny stat för artilleristaben,

som upprättats (se bil. n:o 5 till statsrådsprotokollet), hans löneförmåner

upptagits lika med deras eller sålunda med lön 500 kronor och tjenstgöringspenningar

300 kronor jemte rätt till ålderstillägg.

Hvad anginge anslaget till aflöning och rekrytering, berördes detta i

sa matto af omorganisationen, att en förändring syntes böra ega rum

i gällande stat för fortifikationen. Å denna stat funnes nemligen upptagna

Bih. till Mittel. Prot. lH9d. 4 Sami. / A/d. 5 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

dels en sekreterare, hvilken tillika vore auditör vid Svea ingeniörbataljon,

med årlig lön af 3,000 kronor jemte tva alderstillägg a oOO kronor

efter femte och tionde tjenstaret, samt en kassör och redogöra] e med

årlig lön af 2,000 kronor jemte alderstillägg å 500 kronor efter femte

tjenståret. Dessa tjenstebefattningar borde nemligen, om förslaget till

nv organisation af arméns förvaltning godkändes, såsom öfverflödiga

indragas. Visserligen vore de nuvarande innehafvarne af dessa befattningar,

likasom arméns personal i öfrigt, skyldige att underkasta sig

den förändring i tjenstgöringsskyldighet och aflöningsförmåner, som en

omorganisation af landtförsvaret kunde göra erforderlig, men det syntes

dock icke böra ifrågasättas, att en omorganisation åt arméns förvaltning,

som egentligen ej berörde fortifikationen, skulle anses såsom, en

sådan omorganisation af landtförsvaret, att ifrågavarande, å fortifikationens

stat upptagna tjenstemän skulle vara skyldige att låta .öfverflytta

sig till de nya styrelserna och underkasta sig eu tjenstgöring af

större omfattning och delvis helt annan art än den, som hittills ålegat

dem. Ifrågavarande tjenstemän borde derför bibehållas såsom öfvertalige,

tills de uppnådde föreskrifven pensionsålder eller af annan anledning

lemnade sina befattningar. Då emellertid sekreteraretjensten

vid fortifikationen, med hvilken auditörsbefattningen vid Svea ingeniörbataljon

vore förenad, sålunda skulle indragas, borde i stället å fortifikationens

stat uppföras arfvode till en auditör med 500 kronor, hvarvid

dock erinrades, att denne auditör naturligtvis icke skulle tillsättas

förr, än sekreteraren vid fortifikationen afgatt från nämnda beställning.

o

I nu berördt syfte ansåge departementschefen, att sålunda till Riksdagen

borde göras framställning derom, att Kongl. Maj:t måtte så

ändra gällande stat för fortifikationen, att de i nämnda stat för en

sekreterare, tillika auditör vid Svea ingeniörbataljon, samt för en k.assöi

och redogörare upptagna löneförmåner, tillhopa 5,000 Kronor jemte

ålderstillägg, uteslötes samt i stället i nämnda stat uppfördes arfvode

för en auditör vid Svea ingeniörbataljon med 500 kronor; och skulle

vid bifall härtill anslaget till aflöning och rekrytering kunna minskas

med 4,500 kronor. _ o

Åt de nuvarande innehafvarne af ifrågavarande båda beställningar

borde aflöning beredas genom ökning af anslaget till ersättning åt vissa

löntagare i följd af arméns omorganisation såsom vid 1898 års riksdag

föreslagits.

Beträffande anslaget till ökad aflöning för de till tjenstealdern äldste

bataljonsläkarne, erinrades, att i arméförvaltningens nuvarande stat fun
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

19

nes uppförd till en assistentläkare å sjukvård sbyrån med 1. bataljonsläkares

lön och dagaflöning, tillhopa 2,895 kronor, men att, för vinnande

af öfverensstämmelse i detta hänseende med förhållandena vid

armén i öfrigt, der 1. bataljonsläkare ej vidare förekomme, utan

bataljonsläkarne vore fördelade i två löneklasser med högre och lägre

aflöning, aflöning till assistentläkaren å den föreslagna sjukvårdsstyrelsen

upptagits med allenast 1,630 kronor, samt att med anledning

häraf nu ifrågavarande anslag borde förhöjas med skilnaden eller 1,265

kronor.

Förutom de sålunda nämnda anslagen, komme äfven anslagen till

ålderstillägg och till inqvarteringskostnader att beröras af de nu ifrågasatta

omorganisationsåtgärderna.

Hvad det förstnämnda af dessa anslag anginge, skulle enligt verkstälda

beräkningar visserligen eu ökning af utgifter under detta anslag

uppstå, men denna ökning vore ej så betydande, att, sedan anslaget

vid 1898 års riksdag höjts till 30,000 kronor, eu ytterligare förhöjning

af anslaget syntes behöfva ifrågasättas.

Inqvarteringskostnaderna blefve, såsom beräkningarna i bil. n:o 6

till statsrådsprotokollet utvisade, så mycket större, att det för ifrågavarande

ändamål i riksstaten anvisade anslaget borde ökas med, i rundt

tal, 560 kronor.

Om man från summan af

nuvarande anslag till arméförvaltningen.............................. kr. 147,265:

)> )> » artilleristaben ................................... ''» 12,200: —

x> aflöning till sekreterare samt kassör och

redogörare vid fortifikationen .................................... » 5,000: •—

föreslagen minskning i anslaget till intendenturcorpsen » 5,000: —

eller summa kr. 169,465: —

frånräknade summan af

föreslaget anslag till

artilleri styrelsen .........................

kr.

20,300

—

» )> »

fortifikationsstyrelsen......................

16,800

—

» » »

iutendenturstyrelsen ......................

»

94,000

—

)j » »

arméns sjukvårdsstyrelse ...............

17,798

» » »

artilleristaben......................................

)>

13,400

—

» ).» »

auditörsarfvode vid Svea ingeniör-

bataljon ...............

»

500

föreslagen ökning i

anslaget till ökad aflöning för'' de

till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne ......

»

1,265

—

» ökning i

anslaget till inqvarteringskostnader

»

560

—

eller summa

kr.

164,623

—

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

erhölles en siffra, som utvisade, att den föreslagna nya organisationen af

arméns centrala förvaltning medförde en besparing af 4,842 kronor, då

den blifvit fullt genomförd. Dessutom vore att märka, att den utgift för

extra revisionspersonal i arméförvaltningen, som med 3,200 kronor för

närvarande utginge från anslaget till extra utgifter, skulle komma att

försvinna, så att beloppet blefve disponibelt till bestridande af andra

nödvändiga statsutgifter, under det att de omkostnader för byra, ved,

ljus m. m. för en del af intendentsdepartementet, som enligt Kongl.

Maj:ts proposition till 1898 års Riksdag antagits kunna besparas, blefve

nödiga med den nu uppgjorda organisationen af förvaltningen, enligt

hvilken revisorerna åter skulle hafva embetsrum i hufvudstaden.

I Kongl. Majt:s nyssnämnda proposition hade en af sekreterarne i

arméförvaltningen L. R. Lindbohm antagits skola genom den föreslagna

omorganisationen blifva öfvertalig, och det hade föreslagits, att ersättning

skulle honom beredas från anslaget till ersättning åt vissa löntagare

i följd af arméns omorganisation; genom sekreteraren i arméförvaltningen

H. Eklundhs den 20 februari 1898 timade frånfälle hade detta

förhållande ändrats derhän, att någon sådan ersättning icke behöfde

utgå. Så länge sekreteraren G. O. Lindbom samt kassören Geete,

hvilkas tjenster enligt förslaget skulle indragas, qvarstode i dessa tjenster,

måste dock såsom redan nämnts, deras aflöningsförmåner med

6,000 kronor uppföras å nyssnämnda anslag. Likaså erinrades, att vid

omorganisationens genomförande nuvarande generalkrigskommissarien,

hvilkens löneförmåner uppginge till 9,000 kronor, måste uppföras å indragningsstat.

Angående en

inom Andra

Kammaren

väckt motion.

I sammanhang med detta Kongl. Majt:s förslag har utskottet förehaft

till behandling en inom Riksdagens Andra Kammare af herr A. Hedin

väckt motion (n:o 128), deruti yrkats, dels att Riksdagen ville afslå punkten

1 i Kongl. Maj:ts proposition om anslagen under fjerde hufvudtiteln;

och dels att i sammanhang dermed Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes genom sakkunnige, och särskilt

målsmän för så väl den juridiska och kamerala fackkunskapen som en

redan vunnen erfarenhet i arméns förvaltningsväsende, låta utreda frågan

om arméförvaltningens ombildning efter väsentligen de grunder,

som vunnit godkännande af 1862—4863 års Riksdag och som ytterligare

motiverats i generalkrigskommissarien A. Sjöbergs särskilda mening

till arméförvaltningens protokoll för den 27 september 1897, samt

att Kongl. Maj:t derpå ville för Riksdagen framlägga förslag i ämnet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

21

Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för denna sin

framställning, och det af honom åberopade särskilda yttrande af generalkrigskommissarien

Sjöberg, tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva

motionen.

Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande förslag till ombildande af arméns

centrala förvaltning öfverensstämmer i alla afseenden med det af Kongl.

Maj:t till 1898 års Riksdag framlagda, utom beträffande revisionen

af arméfördelningarnas räkenskaper, hvilken enligt 1898 års förslag

skulle verkställas vid fördelningarna, men nu föreslagits skola ske vid

det centrala embetsverket, intendenturstyrelsen. Kongl. Maj:ts förslag nästlidet

år blef af statsutskottet förordadt, dock med vissa jemkningar i afseende

på staterna. Äfven i det skick, hvari förslaget nu föreligger, finner

utskottet detsamma till sina hufvuddrag innebära en antaglig lösning af

frågan om arméförvaltningens omorganisation. Vid sådant förhållande

kan utskottet icke biträda det uti ofvanberörda motion framstälda förslag,

att Riksdagen måtte, med afslag å Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, uttala sig för en derifrån i väsentlig mån afvikande omorganisation

af ifrågavarande embetsverk. Utskottet vill visserligen icke

bestrida, att flera af de af motionären anförda synpunkter kunna vara

förtjenta af beaktande, och ej heller att den fria ställning, som de föreslagna

nya styrelserna skulle komma att intaga mot hvarandra, synes

kunna gifva anledning till vissa betänkligheter, särskildt i afseende å

kassa- och räkenskapsväsendet, men, i likhet med statsutskottet vid

1898 års riksdag, håller utskottet före, att nämnda olägenheter säkerligen

kunna, såsom departementschefen också framhållit, aflägsnas genom

de instruktioner, som lära blifva af Kongl. Magt utfärdade för de särskilda

styrelserna. Med anledning af nämnda motion bär utskottet

särskildt tagit under öfvervägande, huruvida icke, i likhet med hvad under

tiden från och med 1866 till och med 1880 egt rum å arméförvaltningens

civila departement, ett kollegialt styrelsesätt borde tillämpas inom

de föreslagna styrelserna. Det har likväl synts utskottet, som om

detta borde ske endast beträffande frågor af mera administrativ natur,

hvaremot uti de rent militär tekniska ärendena cheferna torde böra

tillerkännas allena beslutanderätt. Då en anordning i den retning, som

nu angifvits, synts utskottet egnad att främja en ändamålsenligare och

mer betryggande handläggning af en del vigtiga frågor, tillhörande

ifrågavarande styrelsers behandling, har utskottet velat framhålla den

stora betydelsen af, att uti nämnda instruktioner sättet för ärendenas

behandling inom de olika styrelserna måtte af Kongl. Maj:t så ordnas,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

att, med uteslutande af de militär-tekniska ärendena, det i öfrigt, i så

stor omfattning som lämpligen ske kan, varder kollegialt, med delaktighet

i beslutanderätten tillagd styrelsens samtliga i öfverläggningen deltagande

ledamöter. Utskottet anser det icke tillkomma detsamma att här afgifva

något mer detaljeradt förslag beträffande sjelfva anordningen af ett dylikt

styrelsesätt, men vill i afseende på intendenturstyrelsen framhålla, att

nämnda styrelse synes böra med afseende å de till civilbyråernas handläggning

hörande ärenden så sammansättas, att förutom chefen endast

de två civila ledamöterna, hos hvilka ju företrädesvis bör kunna väntas

kännedom om gällande författningar, komma att i ärendenas afgörande

deltaga.

De nu för artilleristyrelsen och fortifikationsstyrelsen föreslagna

stater äro alldeles lika med de nästlidet år för Riksdagen framlagda.

— Å staten för intendenturstyrelsen har endast den ändring vidtagits,

att anslaget till juridiskt biträde, amanuenser m. m. nu föreslagits

till 32,000 kronor i stället för i fjol 27,000 kronor, hvilket förorsakats

deraf, att revisionen skulle komma att vid det centrala embetsverket

verkställas af civila amanuenser och icke af personal från intendentur - corpsen, såsom förhållandet hade varit, derest revisionen förlagts till

fördelningarna. Denna ökning motsvaras af lika stor minskning å anslaget

till intendenturcorpsen. — Den för arméns sjukvårdsstyrelse nu

föreslagna staten företer ingen annan skiljaktighet från den vid 1898

års riksdag af Kongl. Maj:t föreslagna, än att den derstädes uppförde

sergeantens dagaflöning blifvit, med anledning af Kongl. Maj:ts uti

punkten 4 b) under denna hufvudtitel gjorda framställning om förhöjning

å underbefälets aflöning, upptagen efter 1 krona 20 öre om dagen

i stället för förut 80 öre.

Beträffande de af statsutskottet vid 1898 års riksdag förordade

smärre förändringar i staterna för dessa styrelser, har utskottet emellertid

icke, af hvad derom blifvit af departementschefen till statsrådsprotokollet

anfördt, funnit anledning frångå uppfattningen om nämnda

förändringars lämplighet. Utskottet har derför, på de skäl, som utskottet

vid 1898 års riksdag anfört för dessa förändringar, ansett sig

böra vidhålla, att dels de å artilleristyrelsens stat upptagna revisorsoch

registratorsbefattningarna böra sammanslås till en tjenst, med

samma löneförmåner och rätt till ålderstillägg, som Kongl. Maj:t föreslagit

för hvardera befattningen, dels anslagen till juridiskt biträde,

amanuenser in. m. bör minskas med 500 kronor såväi å fortifikationsstyrelsens

som intendenturstyrelsens stat, samt dels det å staten för

arméns sjukvårdsstyrelse upptagna arfvode å 1,200 kronor till en assistent,

regementsveterinär, bör nedsättas till 800 kronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

23

Vid det förhållande, att utskottet, på sätt af punkten 4:o c) här nedan

framgår, anser sig icke kunna förorda bifall till Kongl. Maj.ts ofvanberörda

förslag om uppförande å ordinarie stat af ökad aflöning åt

underbefälet, bär utskottet upptagit ofvannämnde å arméns sjukvårdsstyrelses

stat uppförde sergeants dagaflöning efter endast 80 öre, hvilket

medfört en minskning uti det af Kongl. Maj:t föreslagna aflöningsbeloppet

med 128 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

a) att Riksdagen må, under förutsättning af bifall

till hvad utskottet här nedan uti punkterna 3:o, 4:o d),

5:o, 6:o, 7:o och 8:o föreslår,

dels, med godkännande af de i statsrådsprotokollet

öfver landtförsvarsärenden den 13 januari innevarande

år angifna grunder för förändrad organisation

af arméns centrala styrelse samt de för artilleristyrelsen,

fortifikationsstyrelsen, intendenturstyrelsen och

arméns sjukvårdsstyrelse upprättade, vid detta utlåtande

fogade stater (Bil. 1—4), äfvensom de för åtnjutande

af de i dessa stater upptagna aflöningsförmåner

uti ofvanberörda statsrådsprotokoll angifna

vilkor, i riksstaten för år 1900 å fjerde hufvudtiteln

uppföra följande nya anslag till nedan nämnda belopp,

nemligen:

till artilleristyrelsen ...... kronor 17,300: —

» fortifikationsstyrelsen .................. » 16,300: —

» intendenturstyrelsen .................. » 93,500: —

» arméns sjukvårdstyrelse ............ » 17,270: —

dels och, vid bifall härtill, ur riksstaten för samma

år utesluta anslaget till arméförvaltningen kronor

147,265;

b) att herr Hedins ofvan omförmälda motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

ifrågasatt

höjning af

detta anslag.

[2.]

Generalitetsstaten.

2:o. Kong!. Maj:t har uti punkt 2 under fjerde hufvudtiteln i

statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen dels att medgifva, att staten

för generalitetet måtte sålunda ändras, att deri näst efter arfvodet till

en kavalleriinspektör upptoges till arfvoden, lönetillägg och fourrageersättning

åt ordonnansofficerare hos fördelningsgeneral ett belopp af

12,620 kronor dels ock att, vid bifall härtill, öka anslaget till generalitetsstaten,

nu kronor 132,660, med nämnda belopp 12,620 kronor till

kronor 145,280.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 13 januari innevarande

år innehåller (sid. 23) beträffande de skäl, som ligga till grund

för denna Kongl. Maj:ts framställning, följande.

En fördelningsgenerals stab utgjordes för närvarande af en stabschef,

en adjutant samt ordonnansofficerare, hvartill fördelningsgeneralen

egde förordna 2 eller 3 subalternofficerare. Stabschefen uppbure aflöning

å generalstabens stat; för adjutanten vore i generalitetets stat

anvisade ett arfvode af 750 kronor samt lönetillägg och fourrageersättning

för 2 tjenstehästar 1,530 kronor; sistnämnda belopp egde dock

fördelningsgeneralen enligt kongl. bref den 10 mars 1876 disponera

för att tilldelas en eller två officerare af hans stab, hvilka icke i annan

egenskap vore skyldiga att vara beridna. För ordonnansofficerarne

vore icke särskilda medel anvisade; de åtnjöte endast rese- och traktamentsersättning

under tjensteresor samt ersättning för hästlega i vissa

fall under fältöfningar och fälttjenstöfningar.

I skrifvelse den 22 augusti 1898 hade chefen för III fördelningen

anfört, hurusom ofvan angifna bestämmelser helt visst motsvarade de

fordringar, hvilka för 25 år sedan, då dessa bestämmelser tillkommit,

stäldes på stabspersonalen. Göromålen i stabsexpeditionen hade då ej

varit mer omfattande, än att en person, stabschefen eller adjutanten,

behöft ligga i tjenstgöring; det hade varit sällsynt, att en ordonnansofficer

behöft inkallas. Under vapenöfningarne hade stundom en af

ordonnansofficerarne inkallats och då fått rese- och traktamentsersättning.

Numera vore förhållandena helt olika. Endast undantagsvis och

då för helt kort tid kunde någon af stabspersonalen vara ledig; såsom

exempel härpå anförde arméfördelningschefen, att hans ene ordonnansofficer,

hvilken i sådan egenskap anstäldes i augusti 1897, sedan dess

varit i oafbruten tjenstgöring; den andre, anstäld i april 1897, hade

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

25

sedan dess varit i tjenstgöring med afbrott endast för regementsmötet

samt ett par månader på hösten 1897 och en månad 1898. Adjutanten

hade åtnjutit endast tillfällig ledighet under någon vecka. Tjenstgöringen

vore således så fordrande, att det vore tvifvelaktigt, huruvida

personalen kunde komma i åtnjutande af den i tjenstgöringsreglementet

i vanliga fall medgifna ledigheten. Det dagliga expeditionsarbetet påginge

emellan klockan 10 och 3, ibland längre.

Det vore endast intresse för tjensten, begäret att ej vara sysslolös

och tillfredsställelsen att under vapenöfningarne få se annan militär

verksamhet än vid det egna truppförbandet, som kunde locka officerare

att mottaga anställning såsom ordonnansofficer. Visserligen kunde tjenstgöringsorten

erbjuda lockelser, så att, jemte hvad nyss framhållits,

kunde tillkomma önskan att få bo i eu större stad med andra resurser

för lifvet ur militär eller annan synpunkt. Men i III fördelningen vore

tjenstgöringsorten så obetydlig, att det ej kunde innebära något lockande

att bo der. Officerare kunde derför ej vara benägna att i längden

utan ersättning ligga i tjenstgöring; för öfrigt befunne sig endast ett

fåtal i den ekonomiska ställning, att de kunde offra hela sin tid åt ett

arbete, som ej lemnade någon inkomst. Slutligen borde ej förbises,

att det läge ett visst underskattande — och detta mycket oberättigadt —

af ett arbete deri, att det ej ansåges böra på ett eller annat sätt betalas.

Svårigheter hade också mött att erhålla väl qvalificerade ordennansofficerare.

Önskvärd! vore således, att ordonnansofficer^ bereddes

ersättning på stat. I sådant afseende föresloge fördelningschefen,

att till arméfördelningschefs förfogande stäldes dels två arfvoden, hvardera

å 730 kronor, för att utgå med 136. såsom arfvode för en dag åt

i tjenst varande ordonnansofficer, dels ock lönetillägg och fourrageersättning

för 2 tjenstehästar för att tilldelas ordonnansofficerare, som

icke i annan egenskap vore skyldiga att vara beridna.

I skrifvelse den 22 oktober 1898 hade chefen för I arméfördelningen

gjort en likartad framställning. Han hade anfört:

ökade göromål i stabsexpeditionen hade nödvändiggjort ökning af

den i tjenstgöring varande personalen; expeditionens diarium upptoge

följande antal diarieförda handlingar:

1893

inkomna

handlingar:

..... 1,187; utgångna

handlingar ...

... 1,015.

1894

»

.... 1,380; »

»

... 1,241.

1895

))

)>

.... 1,361; )>

»

... 1,293.

1890

»

»

.... 1,389; »

»

... 1,287.

1897

)>

..... 1,318; »

»

.. 1,282.

1898

till den

22 oktober .

.. .. 1,294; »

)>

... 1,252.

Bih. till Ilikud. Prat. 18''J''J. 4 Samt. 1 Afd. f) Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Det vore svårt att få ordonnansofficerare, som vore villiga att

mellan vapenöfningarne tjenstgöra i staben, då de ej erhölle någon

ersättning; vid deras antagande måste hänsyn tagas till deras förmögenhetsförhållanden.

Det hade varit en sträfvan att så litet som möjligt

inkalla ordonnansofficerare mellan vapenöfningarne, men ändå hade det

händt, att ordonnansofficerare vid inkallelse till tjenstgöring mellan

vapenöfningarne begärt afsked från befattningen, så att nya och ovana

officerare måst antagas, då arbetet varit som mest brådskande. Genom

ofvannämnda hänsyn till ordonnansofficerarne hade arbetet för stabschefen

och adjutanten ökats, så att de hindrats från andra för krigsberedelsen

vigtiga arbeten.

Fördelningschefen hemstälde derför, att dagaflöning för i medeltal

2 ordonnansofficerare vid I arméfördelningen måtte anvisas.

Arméförvaltningen å civila departementet hade i infordradt utlåtande

icke haft något att erinra mot arméfördelningschefernas framställningar

; öfver chefens för III arméfördelningen framställning hade

samtliga öfriga arméfördelningschefer äfvensom t. f. chefen för generalstaben

blifvit hörde, och dervid hade arméfördelningscheferna i I,

II och VI fördelningarne tillstyrkt hvad arméfördelningschefen i III

fördelningen föreslagit; arméfördelningschefen i IV fördelningen hade

tillstyrkt, att dagaflöning måtte anvisas åt ordonnansofficer för den tid,

han tjenstgjorde vid fördelningsstaben, såvida han tillhörde icke garnisoneradt

truppförband, äfvensom att lönetillägg och fourrageersättning för

2 tjenstehästar stäldes till fördelningschefs förfogande för det af chefen

i III fördelningen angifna ändamål. Chefen för V fördelningen hade

ansett, att aflöning till ordonnansofficer borde utgå i form af arfvode

och inqvarteringsersättning, samt i fråga om sättet att göra ordonnansofficerare

beridna föreslagit, att godtgörelse för allenast ytterligare

en häst stäldes till fördelningschefs förfogande, att tilldelas ordonnansofficer

af infanteriet, derest mer än 2 sådana samtidigt tjenstgjorde i

staben, men att ordonnansofficer skulle vara berättigad uppbära lega

och fourageersättning för ytterligare en tjenstehäst under fälttjensteller

fältöfningar, samt att ordonnansofficer, som tillhörde artilleriet

eller fortifikationen, skulle från eget truppförband göras beriden pa

kronans häst.

T. f. chefen för generalstaben hade framhållit, hurusom arbetet i

stabsexpeditionerna komme att alltjemt ökas genom försvarsväsendets

utveckling och decentralisering af de militära ärendenas handläggning.

Enligt tjenstgöringsreglementet borde till adjutant antagas officer, som

genomgått krigshögskolan; detsamma borde äfven gälla i fråga om

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

27

ordonnansofficerarne; af de 13 nuvarande ordonnansofficerarne hade

också 9 genomgått nämnda skola. Genomgåendet af en kurs derstädes

vore emellertid förknippadt med pekuniära uppoffringar, och någon ersättning

derför torde böra beredas dem, hvilka sedermera beordrades till

tjenstgöring i fördelningsstaberna. T. f. chefen för generalstaben förordade

således chefens för III fördelningen framställning, men ansåge det böra

föreskrifvas, att de föreslagna arfvodena ej finge tilldelas ordonnansofficerare,

hvilka under tiden för sin tjenstgöring såsom sådana uppbure

dagaflöning från annat håll, äfvensom att lönetillägg och fourrageersättning

för tjenstehäst ej måtte tilldelas ordonnansofficerare, hvilka

i annan egenskap vore skyldiga att vara beridna eller lämpligen kunde

göras beridna på kronans hästar.

För egen del har departementschefen, med framhållande, hurusom

såväl samtlige fördelningschefer som t. f. chefen för generalstaben

vitsordat, att — hvad för öfrigt måste vara en naturlig följd af 1892

års förbättrade härordning samt värnpligtens utsträckande — arbetet i

fördelningarnas stabsexpeditioner så väsentligen ökats, att ordonnansofficerarne

i ganska stor utsträckning måste tagas i anspråk för sagda

arbetes utförande, vidare anfört, att då någon ersättning icke lemnades

för detta arbete, svårigheter uppstått för fördelningscheferna att till ordonnansofficerare

erhålla dertill lämpliga officerare, och att det vore

gifvet, att dessa svårigheter skulle ökas i samma mån arbetet i stabsexpeditionerna

ökades. Dessutom syntes det icke väl öfverensstämma

med statens värdighet att begagna sig af ett arbete, som icke aflönades,

och ansåge sig departementschefen således böra understödja

ifrågavarande framställning.

De af chefen för III fördelningen föreslagna arfvoden, lönetillägg

och fourrageersättning uppginge för en fördelning till 2,990 kronor och

för alla sex fördelningarna till 17,940 kronor. Då emellertid, derest

medel för ifrågavarande ändamål komme att ställas till fördelningschefs

förfogande, dervid borde uppställas de af t. f. chefen för generalstaben

föreslagna vilkor, att arfvode ej måtte tilldelas ordonnansofficer, som

från annat håll uppbure dagaflöning, och att lönetillägg och fourrageersättning

för tjenstehäst ej finge tilldelas ordonnansofficer, som i

annan egenskap vore skyldig vara beriden eller lämpligen kunde göras

beriden på kronan tillhörig häst, kunde förenämnda belopp väsentligen

nedbringas. I IV fördelningen borde det icke möta någon svårighet

att erhålla åtminstone en ordonnansofficer från garnisoneradt truppförband;

i denna fördelning borde således ett arfvode vara tillräckligt.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Hvad hästersättningen anginge, ville departementschefen erinra, hurusom

för närvarande inom hvar och en af I, II, III och IV fördelningarnas

staber bland ordonnansofficerarne funnes en officer, som tillhörde

kavalleriet och af sådan grund vore skyldig vara beriden; inom

hvar och en af IV och V fördelningarnas staber funnes bland ordonnansofficerarne

en officer, som tillhörde artilleriet och således borde

kunna göras beriden på kronans häst; i VI fördelningen tillhörde såväl

adjutanten som ordonnansofficerarne infanteriet, men, såsom ofvan blifvit

nämndt, disponerade fördelningschef för ifrågavarande ändamål redan

öfver de i staten för adjutanten upptagna lönetillägg och fourrageersättning

för 2 tjenstehästar. Departementschefen ansåge derför, att

för förhållandena under fred det borde vara nog att till fördelningschefs

förfogande ställa lönetillägg och fourrageersättning för ytterligare

en tjenstehäst. Det erforderliga beloppet kunde således skäligen beräknas

sålunda: ett arfvode i IV fördelningen och två arfvoden i hvarje

af de öfriga eller 11 arfvoden å 780 kronor — 8,030 kronor, samt

lönetillägg och fourrageersättning för 1 tjenstehäst å 765 kronor i 6

fördelningar = 4,590 kronor, eller sammanlagdt 12,620 kronor.

Ifrågavarande ordonnansofficerare äro icke uppförda å någon af

Riksdagen antagen stat, och frågan om deras anställande vid arméns

staber har icke förr än nu förelegat till Riksdagens pröfning. De hafva

tillkommit med anledning af å särskilda tider utaf Kong!. Maj:t utfärdade

generalorder. Utskottet vill ingalunda bestrida, att sedan göromålen

vid arméfördelningarnas staber numera, hufvudsakligen till följd

af den förbättrade härordningens genomförande, väsentligt ökats, någon

tillökning i arbetskrafter vid dessa staber torde vara af behofvet påkallad.

Emellertid kan utskottet icke finna det lämpligt att aflöna

tjenstgöring af ifrågavarande slag med arfvoden, utan håller i stället

före att, enligt grundsatsen att i allmänhet hvarje militärperson skall

under tjenstgöring åtnjuta dagaflöning, såväl adjutanter som ordonnansofficerare

böra för tjenst vid arméfördelnings stab tilläggas dagaflöning,

dock icke så, att, derest de tillhöra garnisoneradt truppförband,

de skulle ega uppbära dubbel dylik aflöning. I öfverensstämmelse med

hvad under punkten 4:o b) härnedan hemställes om aflåtande af en

skrifvelse till Kongl. Maj:t i ändamål att förenkling i härens aflöningssystem

måtte åstadkommas, anser sig utskottet dock icke böra nu afgifva

något bestämdt förslag uti nu ifrågavarande afseende, utan håller

före att denna frågas afgörande bör anstå i afvaktan på berörda aflöningsreglering.

Emellertid kan utskottet ej underlåta att framhålla, att

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

29

proportionen mellan det nu för en ordonnansofficer föreslagna arfvodet,

730 kronor, samt det en adjutant nu tillkommande, 750 kronor, icke

synes vara afvägd med tillbörligt afseende fästadt vid dessa officerares

olika tjenstegrad och kompetens.

Hvad beträffar frågan om ställande till fördelningschefens förfogande

af lönetillägg och fourrageersättning för ytterligare en tjenstehäst

utöfver de i staten upptagna lönetillägg och fourrageersättning för

2 tjenstehästar åt adjutanten, så finner utskottet, som hyser den uppfattningen,

att nu gällande stat icke medgifver fördelningschef rätt att

disponera öfver sistnämnda medel, men deremot ej anser hinder böra

möta att ett dylikt medgifvande må lemnas, den föreslagna anslagsförhöjningen

för detta ändamål så mycket mindre böra ifrågakomma, som

möjlighet torde finnas att till ordonnansofficer hos fördelningschefen

beordra en officer, som enligt stat skall vara försedd med egen tjenstehäst

eller kan göras beriden å kronans häst.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må, med afslag å Kongl. Maj:ts nu

ifrågavarande framställning, uti riksstaten för år 1900

uppföra anslaget till generalitetsstaten med oförändradt

belopp 132,660 kronor.

Artilleristaben.

3:o. Uti statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t i punkten 3 under Angående höjnu

ifrågavarande hufvudtitel föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad mngan^a^ett:''

under punkten 1 under samma hufvudtitel föreslagits, med godkännande ro -i

af det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till ny stat för artilleristaben,

öka anslaget till artilleristaben, nu kronor 12,200, med 1,200

kronor till 13,400 kronor.

Beträffande skälen för denna framställning har departementschefen

hänvisat till sitt här ofvan återgifna anförande angående Kongl. Maj:ts

förslag under punkten l:o.

Utskottet, som funnit sig böra, så vidt på nu ifrågavarande framställning

inverkar, tillstyrka hvad Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen

uti punkten 1 föreslagit angående ordnandet af arméns förvaltning,

hemställer,

att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet

under punkt l:o här ofvan föreslagit, med godkän
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående höjning

af detta

anslag m. m.

[4-]

nande af det vid detta utlåtande fogade förslag till

stat för artilleristaben (bil. n:o 5) öka anslaget till

artilleristaben, nu kronor 12,200, med 1,200 kronor

till 13,400 kronor.

Aflöning och rekrytering.

4:o. Kongl. Maj:t har uti statsverkspropositionen under denna hufvudtitel

punkten 4 föreslagit Riksdagen:

a) att medgifva, att stammanskapet vid gardesregementena och

ingeniörtrupperna måtte aflönas enligt det i reglementet för arméns aflöning

under fred upptagna aflöningssystem III med de af arméförvaltningen

föreslagna, i statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den

13 januari 1899 omförmälda jemkningar i fråga om handtverkaresoldaterna

och remontdressyren vid lifgardet till häst, äfvensom att aflöningsstaterna

för gardesregementena och fortifikationen måtte under rubriken

manskapsaflöning m. m. i de delar, som häraf berördes, få den i nämnda

statsrådsprotokoll angifna affattning;

b) att medgifva:

dels att dagaflöningen under tjenstgöring måtte förhöjas:

för fanjunkare, styckjunkare, regementstrumslagare och regementstrumpetare

samt förvaltare vid intendenturcorpsen från 1 krona till 1

krona 50 öre;

för sergeanter, hautboister, stabs-, sqvadrons- och batteritrumpetare,

fältmusikanter vid Vermlands fältjägarecorps, Gotlands infanteriregemente,

Hallands bataljon, Vesternorrlands regemente och Blekinge

bataljon, trumslagare och hornblåsare vid Gotlands, infanteriregemente

och Hallands bataljon samt trumpetare vid Gotlands artillericorps från

80 öre till 1 krona 20 öre;

för gevärshandtverkare och pistolsmeder vid den icke garnisonerade

armén från 40 öre till 60 öre;

för korpraler, sjukvårdssoldater, hofbeslagssoldater och gevärshandtverkaresoldater

vid den icke garnisonerade armén från 25 öre till

50 öre; och

för vicekorpraler vid den icke garnisonerade armén från 10 öre

till 50 öre;

dels att dagaflöning af 50 öre måtte tilläggas vaktmästarne vid

intendenturcorpsen;

dels att månadsarfvodena måtte förhöjas:

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5. 31

för distinktionskorpraler och 1. konstaplar vid garnisonerade armén,

Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente

från 15 kronor till 18 kronor;

för korpraler och 2. konstaplar vid garnisonerade armén, Skånska

husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente från

10 kronor till 13 kronor; och

för vice korpraler vid garnisonerade armén, Skånska husar- och

dragonregementena samt Norrlands dragonregemente från 5 kr. till 8 kr.;

dels ock att staterna för vederbörande truppförband, intendenturcorpsen

samt garnisonssjukhuset i Stockholm måtte ändras i öfverensstämmelse

härmed;

c) att, vid bifall till hvad under punkten 1 föreslagits, medgifva, att

Kongl. Maj:t måtte på det sätt ändra gällande stat för fortifikationen,

att de i samma stat för en sekreterare, tillika auditör vid Svea ingeniörbataljon,

samt för en kassör och redogörare upptagna löneförmåner, tillhopa

5,000 kronor jemte ålderstillägg, uteslutas samt i stället i nämnda

stat uppföres arfvode åt en auditör vid Svea ingeniörbataljon med 500 kr.;

d) att, vid bifall till hvad under a) b) och c) föreslagits, öka anslaget

till aflöning och rekrytering, nu 8,533,370 kronor, med 333,611

kronor till 8,866,981 kronor.

Till behandling i sammanhang med denna Kongl. Maj:ts framställning

har utskottet förehaft en inom Andra Kammaren af herr O.

Erickson i Bjersby väckt motion (n:o 170), deruti yrkats, att Riksdagen

ville besluta, att den nu till härens och flottans underofficerare och

civilmilitära personer af motsvarande rang författningsenligt utgående

ersättningen för naturaportion måtte sammanslås med dagaflöningen till

en aflöningsförmån, benämnd dagaflöning; samt att under förutsättning

af bifall härtill vederbörliga statsanslag måtte undergå den minskning

eller ökning, som af en sådan sammanslagning af aflöningsförmåner

betingades.

Till stöd för framställningen under a) här ofvan har statsrådet och

chefen för landtförsvarsdepartementet till statsrådsprotokollet den 13

januari innevarande år (sid. 28) anfört följande.

Aflöningen till stammanskapet vid de garnisonerade truppförbanden

bestredes från de för ändamålet å anslaget till aflöning och rekrytering

anvisade tillgångar och utginge med de i vederbörligen faststälda aflöningsstater

uppförda och i den vid statsrådsprotokollet fogade, från

Angående eu

inom Andra

Kammaren

väckt motion.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

reglementet för arméns aflöning under fred hemtade tabell, bil. n:o 7

till protokollet, närmare angifna särskilda aflöningsslag och belopp

enligt tre system, af hvilka tillämpades:

system I: vid de tre lifgardesregementena och ingeniörtrupperna;

system II: vid Kronprinsens husarregemente, Skånska husar- och dragonregementena,

Norrlands dragonregemente samt trängen;

system III: vid artilleriet.

Såsom af tabellen framginge, erhölle det enligt system I aflönade

manskapet vida mindre aflöning än det manskap, som aflönades enligt

systemen II och III, och af detta sistnämnda manskap det, som aflönades

enligt system III, mindre aflöning än det, som aflönades enligt system

II. Följden häraf hade åter blifvit, att vid de truppförband, som aflönades

efter system I, eller lifgardesregementena och ingeniörtrupperna,

der icke samma fördelar kunde erbjudas som vid öfriga truppförband,

de största svårigheter mött att anskaffa rekryter eller förmå dugliga

och pålitliga karlar att rekapitulera.

På grund häraf och då manskapets tjenstgöring vid lifgardesregementena

och ingeniörtrupperna vore lika ansträngande som vid öfriga

garnisonerade truppförband, ja, hvad fotgardesregementena anginge, på

grund af den ofta påkommande vaktgöringen ännu mera ansträngande,

hade sekundchefen för Svea lifgarde hos chefen för IV arméfördelningen

gjort framställning, huruvida icke allt manskap vid värfvade

armén kunde erhålla samma aflöningsförmåner eller åtminstone lifgardesregementena

och ingeniörtrupperna i aflöningshänseende varda likstälda

med artilleriet.

Öfver sekundchefens för Svea lifgarde berörda framställning hade

chefen för IV arméfördelningen hört cheferna för öfriga enligt system

I aflönade truppförband, hvilka dervid i hufvudsak instämt med nämnde

sekundchef, dock hade sekundchefen för lifgardet till häst såsom sin

mening uttalat, att månadslönen vid lifgardet till häst borde fortfarande

utgå med belopp, som i nuvarande proportion (se tabellen bil. n:o 7 till

statsrådsprotokollet) öfverstege fotgardesregementenas och ingeniörstruppernas

månadslön.

Chefen för IV arméfördelningen hade icke kunnat biträda sekundchefens

för lifgardet till häst sålunda uttalade mening, men funnit sekundchefens

för Svea lifgarde framställning vara fullt befogad och i

följd deraf hos Kongl. Maj:t hemstält, att manskapets aflöningsförhållanden

vid gardesregementena och ingeniörtrupperna måtte bringas i

öfverensstämmelse med motsvarande förhållanden antingen vid system

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

33

II med vissa jemkningar, för hvilka departementschefen icke ansåge

sig behöfva nu redogöra, eller ock med motsvarande förhållanden vid

system III med bibehållande dock om möjligt af nu utgående aflöningstillägg,

enär dessa utgjorde en eggelse för manskapet att tillgodogöra

sig undervisningen i utbildningskurserna vid truppförbanden, hvarigenom

det skulle blifva lättare erhålla dugligt underbefäl af manskapsklass.

I häröfver infordradt utlåtande hade arméförvaltningen å civila departementet,

efter samråd med chefen för fortifikationen anfört: då aflöningen

enligt system I gåfve manskapet betydligt mindre förmåner,

än aflöningen enligt de båda öfriga systemen, kunde man förutse, att

rekryteringen icke i längden skulle låta sig verkställa efter system I

och att nödvändigheten att öfverflytta de hit hörande truppförbandens

manskap till ett fördelaktigare system endast vore en tidsfråga; tidpunkten

för vidtagande af åtgärder för en dylik öfverflyttning syntes

också nu, efter arméfördeluingschefens föreliggande framställning, icke

längre läte sig undanskjuta; arméförvaltningen tillstyrkte således, att

öfverflyttningen måtte, på sätt arméfördelningschefen alternativt föreslagit,

ega rum till system III, om hvilket såsom det yngsta och det,

hvilket redan omfattade de flesta truppförbanden — nämligen artilleriets

alla — man kunde hysa förhoppning, att det skulle förmå draga de

andra till sig; arméförvaltningen kunde emellertid ej tillstyrka hvad

arméfördelningschefen, dock blott såsom ett önskningsmål, jemväl hemstält

derom, att de ifrågavarande truppförbanden finge vid öfverflyttningen

till system III medtaga nu enligt system I utgående aflöningstillägg,

hvarigenom den vunna förenklingen delvis gåfves åter till spillo

och i sjelfva verket komme att införas ett nytt aflöningssystem i stället

för det indragna system I.

Deremot ansåge arméförvaltningen det blifva nödvändigt, att vid

ifrågavarande truppförbands öfverflyttning till system III i detta systems

aflöningschema uppföra kommenderingstillägg för gevärshandtverkare,

enär sådana beställningsmän icke funnes vid de truppförband, som nu

aflönades efter detta system, och det till artilleriets handtverkaresoldater,

hvilka med de förre ej vore jemförlige, utgående kommenderingstillägg

af 2 kronor 50 öre om dagen icke kunde för gevärshandtverkaresoldaterna

användas. Det syntes under sådant förhållande arméförvaltningen

lämpligast att bestämma gevärshandtverkarnes kommenderingstillägg till

samma belopp, hvarmed sådan aflöningsförmån utginge enligt det system

III närmast stående aflöningssystemet II; och ansåge arméförvaltningen

medel för dylik aflöningsförmån böra beräknas jemväl vid

ingeniörtrupperna.

Vilt. till Itiksd. Prot. 1899. 4 Sami. I Afd. 5 Halt.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Då vidare för lifgardet till häst syntes vara erforderligt, att amu. 1

å den här ofvan omnämnda, från aflöningsreglementet hemtade tabellen

fortfarande vunne tillämpning, vore det nödigt, att å detta regementes

stat under kommenderingstillägg upptoges för remontdressyren 400 kr.

I fråga om ej mindre undervisningen och tjenstgöringen i öfrigt

vid trupp förband en, än äfven rekryteringsmöjligheten spelades — enligt

hvad arméförvaltningen vidare i sitt utlåtande yttrat — en väsentlig

roll af den så kallade »tvångspermitteringen» eller såsom det vid

trupper, tillhörande aflöningssystemen II och III, borde uttryckas, förbudet

i allmänhet att, utom till de kortare repetitionsöfningarna, inkalla

till tjenstgöring det äldre manskapet. För de trupper, som nu voro i

fråga, gälde i detta hänseende bestämmelserna i kong!, brefvet den 12

Juni 1874, enligt hvilket permitteringen vore lagd i vederbörande chefs

hand att ordnas efter tjenstgöringens behof, dervid dock permitteringen

icke finge öfverskrida af manskapsstyrkan vid gardesregementena

en fjerdedel och vid ingeniörtrupperna hälften. Denna maximibestämmelse,

som egentligen hade sin rot och orsak i de gamla passevolansförhållandena,

hade visat sig alldeles öfverflödig, enär denna permitteringssiffra

aldrig kunnat uppnås. I sjelfva verket hade för fotgardesregementena,

som egt att, utom skolor och öfningar, upprätthålla äfven

garnisonstjenstgöringen inom hufvudstaden, endast en ringa permittering

varit möjlig, och vid ingeniörtrupperna åter, till följd af behofvet att

utbilda manskapet i många olika färdigheter, så godt som ingen. Nuvarande

aflöningsstater hade uppgjorts med beräkning af maximipermittering.

Af ofvan angifna förhållande, hvilket icke borde röna något

inflytande af öfverflyttningen till nytt aflöningssystem, framginge, att

denna beräkningsgrund icke kunde vidhållas; arméförvaltningen ansåge

den icke inkallade manskapsstyrkan ej kunna med säkerhet anslås högre

än till en åttondedel af den hela. Arméförvaltningen ville äfven fästa

uppmärksamheten derpå, att den icke inkallade styrkan vore vid truppförbanden,

tillhörande system III, i allmänhet satt jemförelsevis lägre

än vid dem, hvilka tillhörde system I, uppgående vid Vaxholms artillericorps

till omkring en åttondedel.

Deremot ansåge arméförvaltningen, att nuvarande förhållanden medgåfve

äfven vid nu ifrågavarande truppförband en minskning till en månad

af den tid, under hvilken allt manskap skulle vara i tjenstgöring

inkall adt.

I händelse af bi fall. till hvad arméförvaltningen sålunda föreslagit,

skulle å nedannämnda aflöningsstater anslagen under rubriken: Manskaps

aflöning ra. in. få följande utseende:

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

35

å Svea lifgardes:

a) Lön.

816 man i 1 månad å 8 kr. i månaden 6,528: —

714 » x» 11 månader å 8 » » » 62,832: —

102 » »11 » å4 » » » 4,488: — 73,848:_

b) Arfvoden.

16 distinktionskorpraler

å

180 kronor 2,880: —

38 korpraler

å

120

» 4,560: —

54 vicekorpraler

å

60

» 3,240: —

40 spel i nummer

å

36

» 1,440: —

16 sjukvårdssoldater

å

60

» 960: —

c) Kommendering stillägg.

Gevärshandtverkaresoldater ...................................... 200: —

d) Rekrytering skostnader.

Lega och arfvoden till värfvare in. fl. kostnader

816 man å 40 kr. per år ......................................... 32,640: — 119,768: —

å Göta lifgardes:

Lika med Svea lifgarde................................................................ 119,768:

å Lifgardets till häst:

a) Lön.

500 man i 1 månad å 8 kr. i månaden 4,000: —

440 » »11 månader å 8 » » » 38,7 20: —

60 » »11 » å4 » » » _ 2,640: — 45?360:_

b) Arfvoden.

5 distinktionskorpraler å 180 kronor 900: —

21 korpraler å 120 » 2,520: —

37 vicekorpraler å 60 » 2,220: —

Transport 5,640: — 45,360: — 239,536: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

•Sfi Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Transport 5,640: — 45,360: —

10 sqvadronstrumpetare å 36 » 360: —

10 sjukvårdssoldater å 60 » 600: —

6 hofsmeder å 60 » 360: — g ggg. _

c) Kommendering stillägg.

Remontdressyren........................................................ 400: —

d) Rekrytering skostnader.

Lega och arfvoden till värfvare m. fl. kostnader

500 man å 40 kronor per år............................... 20,000: —

å Fortifikationens

a) Lön.

840 man i 1 månad å 8 kr. i månaden 6,720: —

735 » j) 11 månader å 8 » » » 64,680: —

105 » »11 » å4 » » » 4,620: — 76 020-

b) Arfvoden.

28

distinktionskorpraler

å

180 krön

or 5,040

—

56 korpraler

å

120

»

6,720

—

56

vice korpraler

å

60

»

3,360

—

126

handtverkaresoldater å

120

»

15,120

—

19

spel

\

a

36

»

684

—

18

sjukvårdssoldater

å

60

»

1,080

—

2

hofsmeder

å

60

»

120

—

32,124:

c) Kommendering stillägg.

Gevärshandtverkaresoldater..................................... 200: —

d) Rekrytering skostnader.

Lega och arfvoden till värfvare m. fl. kostnader

840 man å 40 kronor per år................................... 33,600: —

Summa kronor

239,536: —

72,720: —

141,944: —

454,200: —

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

37

Rubriken manskapsafiöning m. m. å de fyra ifrågavarande

aflöningsstaterna skulle således erfordra en anvisning

af sammanlagdt kronor ....................................................... 454,200: —

men då nu funnes å staterna för ändamålet anslagna:

vid Svea lifgarde............................................. 99,617: —

» Göta » ............................................... 99,617: —

» bigård et till häst ................................... 63,714: —

» fortifikationen............................................ 116,098: — 379 Q^g._

skulle ökningen utgöra ..................................................... kronor 75,154: —

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts hemstälde arméförvaltningen,

att Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att för tillämpning

å manskapet vid gardesregementena och ingeniörtrupperna af

de aflöningsvilkor, som nu gälla vid artilleriet, med ofvan angifna

mindre jemkningar i fråga om handtverkaresoldaterna och, vid lifgardet

till häst, remontdressyren, höja anslaget till aflöning och rekrytering

med 75,154 kronor samt, vid bifall härtill, medgifva att aflöningsstaterna

för gardesregementena och fortifikationen måtte under rubriken

manskapsafföning m. m. få den affattning, ofvan angifvits.

För egen del har departementschefen framhållit, att, så länge härordningen,

såsom nu vore fallet hos oss, vore byggd på systemet stam

och värnpligtige, de sistnämnde med endast kort öfningstid, det måste

med största omsorg tillses, att stammen, så vidt möjligt, vore, hölles

uppe till beräknad styrka. Det läge emellertid i sakens natur, att,

så länge det värfvade manskapet aflönades efter olika system, rekryteringen

vid de truppförband, som vore lägst aflönade, skulle möta störa

svårigheter. Erfarenheten bekräftade också detta förhållande; antalet

vakanser vid gardesregementena och Svea ingeniörbataljon, hvilka aflönades

efter system I, utgjorde hösten 1898''omkring 17 procent af

hela styrkan, medan antalet vakanser vid IV fördelningens truppförband

af artilleriet, hvilka aflönades efter system III, visade en icke obetydligt

lägre siffra. Det af chefen för nämnda fördelning väckta och

af arméförvaltningen förordade förslaget att öfverflytta de truppförband,

som nu aflönades efter system I, till system III syntes derför vara ett

steg i den rätta rigtningen, och departementschefen ansåge sig följaktligen

böra understödja föreliggande framställning. Vid granskning af

detaljerna i arméförvaltningens förslag hade han icke funnit något att

erinra.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Till den ökning i anslaget till aflöning och rekrytering, som vid

bifall till hvad sålunda hemstälts, skulle erfordras, ville departementschefen

längre ned återkomma.

Till stöd för framställningen under b) här ofvan har departementschefen

till statsrådsprotokollet (sid. 34) anfört följande.

Frågan om förbättring af arméns underbefäls ekonomiska ställning

hade under senare år ofta stått på dagordningen och vore för visso

förtjent af största uppmärksamhet. I denna fråga hade t. f. chefen

för generalstaben i skrifvelse den 28 november 1898 anfört:

Med anledning af Kongl. Maj:ts förslag om ökande af dagaflöningen

för de vid indelta arméns truppförband anstälda sergeanter, bataljonsadjutanter,

regementsväblar samt stabs- och sqvadronstrumpetare

från 40 öre till 1 krona, höjdes dessa kategoriers dagaflöning af 1891

års Riksdag, dock endast till 80 öre. För samtliga underofficerare utginge

portionsersättningen från och med den 1 januari 1897 med 62

öre per tjBotgöringsdag, hvarjemte beställningsmännen vid den icke

garnisonerade armén, enligt kongl. brefvet den 23 maj 1890, åtnjöte

dagaflöning under tjenstgöring med 25 öre.

Förslag hade vid tvenne riksdagar väckts af enskilda motionärer

om höjande af dagaflöningen för det icke garnisonerade infanteriets

och kavalleriets korpraler och vicekorpraler med flere: vid 1894 års

riksdag för korpraler från 25 till 75 öre och för vicekorpraler från

10 till 60 öre, samt vid 1895 års riksdag för korpraler, vicekorpraler

och till korpraltjenst kommenderade soldater äfvensom för sjukvårdssoldater

till 50 öre.

Dessa motioner hade ej vunnit Riksdagens gillande, hufvudsakligen

af skäl att förslagen framkommit från enskilda motionärer och att fullständig

utredning ansetts saknas, men diskussionen hade vid båda tillfällena

utan tvifvel gifvit vid handen, att ett lifligt intresse förefunnes

inom Riksdagen för en förbättring af den dåliga ekonomiska ställning,

uti hvilken arméns lägsta löntagare befunne sig.

De under de senaste åren betydligt ökade lefnadskostnaderna hade

å ena sidan gjort underbefälets ställning än mera vansklig, under det

att, å den andra, statskassans ökade tillgångar syntes möjliggöra en

förbättring af densamma.

Bland arméns underbefäl vore utan tvifvel det icke garnisonerade

infanteriets och kavalleriets korpraler och vicekorpraler de sämst lottade.

Vicekorpralen åtnjöte årslön af i medeltal 150 kronor samt kontant lön

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

39

af 60 kronor, hvartill kunde läggas, för förslagsvis 90 dagars tjenstgöring,

dagaflöning af 9 kronor, beklädnad in natura till värde af 31

kronor 50 öre samt portion 43 kronor 20 öre eller tillsammans 293

kronor 70 öre. Motsvarande poster uppginge för korpraler till 367

kronor 20 öre (bil. n:o 9 till statsrådsprotokollet). Med något sken af

berättigande skulle visserligen kunna sägas, att dessa löner utgjorde

en tillräcklig ersättning för omkring 3 månaders tjenstgöring, enär

vicekorpralen under denna åtnjöte vid pass 98 kronor samt korpralen

vid pass 122 kronor per månad. Men oafsedt det förhållandet, att

dylika månadslöner — äfven der de åtnjötes året om — icke vore

öfverdrifvet stora för arbetsföra personer i den ställning, som arméns

korpraler och vicekorpraler innehade, måste tagas i betraktande, att

tjenstgöringen omöjliggjorde för dem att egna sig åt sådan inkomstbringande

enskild verksamhet, der oafbrutet arbete året om kräfdes,

samt att de derför i regel vore hänvisade till endast tillfällig arbetsförtjenst,

som å andra sidan rikligast erbjöde sig och bäst betalades

just under den tid, de under sommaren voro upptagna af tjenstgöring.

Allmänt känd vore också svårigheten vid den icke garnisonerade

armén att erhålla lämpliga korpralsämnen, hvilka ville och kunde med

heder genomgå förberedande korprals- och vicekorpralsskolorna, samt

huruledes fruktan för kommendering till dessa skolor med deraf följande

befordran till vicekorpral och korpral försvårade rekryteringen med

för tjensten fullt lämpliga individer. Den sociala och intellektuella nivån

bland den icke garnisonerade arméns rekryter syntes ock till följd

häraf löpa fara att sjunka, men detta innebure en stor fara för armén

och särskildt för den vigtiga korpralsinstitutionen, syn.nerligast som

bland de i ofvan nämnda afseenden jemförelsevis klena rekrytbesättningarne

på långt när ej de bästa soldaterna efter genomgångna skolor

eftersträfvade befordran, hvarigenom således korpral sgradens duglighet

komme i aftagande.

En mindre förhöjning af löneförmånerna skulle väl ej komma att

helt och hållet håfva nu berörda missförhållanden, men måhända dock

i någon mån förminska dem. Af de förslag, som i detta hänseende

varit å bane, syntes t. f. generalstabsehefen vara att förorda det vid

1895 års riksdag väckta, nemligen dagaflöningens höjande för korpraler

och vicekorpraler till 50 öre. Förbättringen af inkomster skulle, med

90 dagars tjenstgöring, visserligen ej för vicekorpraler komma att uppgå

till högre belopp än 36 kronor och för korpraler till 22 kronor 50 öre,

men då äfven andra kategorier af underbefälet syntes böra komma i

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

åtanke och slutsumman af eventuella förhöjningar borde i möjligaste

man begränsas, vore ej lämpligt gå högre än till nu nämnda belopp.

A andra sidan torde, af lätt insedda och ofta framhållna skäl, såsom

minimum böra fastslås lika stor dagaflöning som beväringsmannens.

Att för vicekorprälen bestämma lägre dagaflöning än för korpralen

kunde ej vara lämpligt, då lian ju i regel gjorde samma tjenst som den

senare och dessutom vore i större behof af förbättrade inkomster, samt

slutligen en så pass afsevärd förböjning som 40 öre per dag säkerligen

skulle komma att göra ett godt intryck och den största svårigheten,

nemligen besättandet af vicekorpralsbeställningarna, kanske i afsevärd

mån genom en sådan åtgärd minskas.

Då beställning smän vid den icke garnisonerade armén, hvad tjenstgöring

och ansvar beträffade, vore fullt jemförliga med korpraler, med

hvilka de för öfrigt numera åtrijöte lika stor dagaflöning, syntes det

vara rigtigt, att äfven deras dagaflöning, vid en eventuel reglering,

höjdes till samma siffra som för korpraler, eller 50 öre, i all synnerhet

som beställningsmännens löneförmåner för öfrigt understege den

lägsta korpral sgradens.

Beställningsmän vid den garnisonerade armén vore deremot så aflönade

och hade genom sin yrkesskicklighet så många tillfällen att utom

tjensten öka sitt förvärf, att ingen anledning förefunnes att höja deras

för närvarande utgående förmåner.

Sergeantens — såväl den garnisonerades som den icke garnisonerades

— belägenhet vore i det närmaste lika behjertansvärd som

den icke garnisonerade korpralens. Sergeanten innehade en högre

social ställning, hvarför ock fordringar stäldes på honom, hvilka ej behöfde

fyllas af korpralen. Han kunde näppeligen såsom korpralen arbeta

som dagakarl. Utom anskaffning och underhåll af uniform måste

han underkasta sig dryga utgifter för civila kläder, såvida han skulle

kunna påräkna att utom tjensten få användning i enskild verksamhet.

Härjemte borde tagas i betraktande, att han, åtminstone efter några

års tjenst, i allmänhet inträdt i den ålder, då det kunde antagas, att

han bildade familj, hvarför han ock borde sättas i tillfälle att i någon

mån bidraga till dess uppehälle.

Härför disponerade den icke garnisonerade sergeanten af 2. klass,

med 3 månaders tjenstgöring och då allt inberäknades, 607 kronor 80

öre och sergeanten af 1. klass 807 kronor 80 öre. Sergeant vid garnisonerade

armén, hvilken i regel tjenstgjorde året om, åtnjöte härför

en ersättning, som för sergeant af 2. klass uppginge till 1,310 kronor

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

41

#

30 öre och för sergeant af 1. klass till 1,430 kronor 30 öre (bil. n:o 9

till statsrådsprotokollet).

Af de för jemförelses skull upprättade tabellerna (bil. nås 8 —11

till statsrådsprotokollet) framginge, huruledes motsvarande befattningar

vid flottan och vid statens jernvägar betalades, vid den förra med ända

till 1,869 kronor 30 öre och vid den senare med ända till 2,810 kronor.

T. f. chefen för generalstaben trodde derför ej, att fordringarna skulle

anses allt för höga, om, för att i någon mån utjemna förhållandet

mellan de klent aflönade sergeantsgraderna vid armén och motsvarande

befattningar vid andra korporationer, en förhöjning af de förras dagaflöning

från 80 öre till 1 krona 20 öre skulle komma att föreslås.

Härigenom skulle den årliga inkomsten höjas för sergeant vid den icke

garnisonerade armén med 36 kronor och för sergeant vid den garnisonerade

armén med 146 kronor. Sergeant af 1. klass vid den garnisonerade

armén skulle erhålla årliga kontanta och naturaförmåner åt

tillsammans 1,576 kronor 30 öre samt komma näst efter underofficer

af 2. graden vid flottan, hvilken hade högst 1,869 kronor 30 öre.

Sergeant af 2. klass vid den garnisonerade armén skulle komma till

ett belopp af 1,458 kronor 30 öre, eller närmast efter banmästare vid

statens jernvägar, under det att deremot sergeanter vid den icke garnisonerade

armén af båda klasserna fortfarande komme att intaga sina

platser sist å löneskalan, med respektive 843 kronor 80 öre och 643

kronor SO öre.

Likstälda med sergeanter i nu förevarande hänseende torde böra

ställas hautboister, stabs-, sqvadrons- och batteritrumpetare äfvensom

fältmusikanter vid Vermlands fältjägarecorps, Gotlands infanteriregemente,

Hallands bataljon, Vesternorrlands regemente och Blekinge bataljon,

trumslagare (hornblåsare) vid Gotlands infanteriregemente och

Hallands bataljon samt trumpetare vid Gotlands artillericorps, hvilka

samtliga för närvarande under tjenstgöring erhölle sergeants dagaflöning,

80 öre.

Fanjunkare vid icke garuisonerad trupp åtnjöte en inkomst af 1,315

kronor 80 öre, under det att fanjunkare (styckjunkare) vid garnisonerad

trupp komme upp till 1,851 kronor 30 öre (bil. n:o 9 till statsrådsprotokollet).

Att i någon mån förbättra ställningen för denna grad,

den högsta som kunde af underofficerare ernås, genom dagaflöningens

höjande i samma förhållande som för sergeanter, således från 1 krona

tili 1 krona 50 öre, torde vara välbetänkt, då fanjunkare (styckjunkare)

vid garnisonerad trupp derigenom skulle komma att få en årlig inkomst

af 2,033 kronor 80 öre samt fanjunkare vid icke garnisonerad trupp

Bih. till llikul. Brot. IHinj. 4 Samt. 1 Afd. 5 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1,360 kronor 80 öre, i alla händelser således mindre än de högsta

löneförmånerna för motsvarande beställningar vid flottan och vid statens

jernvägar (bil. n:o 8 till statsrådsprotokollet).

Till fanjunkare vore äfven att hänföra å intendenturcorpsens stat

upptagna förvaltare, hvilka, förutom i regel inqvartering in natura, hade

kontanta förmåner uppgående till 1,511 kronor 30 öre och således i

lika hög grad som fanjunkare vore i behof af en förbättring.

Inom fanjunkaregraden märktes slutligen regementstrumslagare och

regementstrumpetare, hvilka på lika goda grunder som gradkamraterna

syntes böra få påräkna motsvarande förhöjning af dagaflöningen.

Bland dem, som enligt gällande bestämmelser åtnjöte dagaflöning,

återstode att nämna gevärshandtverkare (pistolsmeder) vid den icke

garnisonerade armén. Dessa erhölle under tjenstgöring 40 öre per

dag, och borde, då de i öfrig! vore likstälda med sergeanter, äfven

deras dagaflöning, af samma skäl som gälde för sergeanter, höjas med

50 procent, eller till 60 öre.

De på intendenturcorpsens stat upptagna vaktmästarns vore, i förhållande

till dem åliggande arbete, skäligen illa aflönade. Med inqvartering

in natura förenade de en lön af 120 kronor samt beklädnadsersättning

af 120 kronor, hvilket tillsammans kunde uppskattas till 300 kronor.

Oaktadt den svaga aflöningen och med tjenstgöringsskyldighet året om

vid arméns förråd, åtnjöte vaktmästarne ingen dagaflöning. Då de vore

jemförliga med korpraler, syntes de äfven böra, i likhet med de senare,

tillerkännas en dagaflöning af 50 öre.

Den garnisonerade arméns korprals- och konstapelsgrader hade visserligen

under hela året sin jemförelsevis sorgfria existens i form af föda,

husrum och beklädnad, med mera, samt dessutom någon kontant ersättning,

för vicekorpral uppgående till 132 kronor, korpral 192 kronor,

2. konstapel 216 kronor, distinktionskorpral 252 kronor och 1. konstapel

276 kronor, allt för år beräknadt, hvarjemte till distinktionskorpral,

hvilken tjenstgjorde som underofficer, utginge ett belopp af 96 kronor

per år (bil. n:o 9 till statsrådsprotokollet). Men svårigheterna att hålla

förenämnda underbefälsgrader väl besatta vore knappast mindre vid

den garnisonerade än vid den icke garnisonerade armén. Anledningen

till det garnisonerade underbefälets af manskapet obenägenhet att qvarstanna

i tjensten vore utan tvifvel att söka uti den jemförelse med

likstälda individer inom andra yrken, som detta underbefäl hade tillfälle

att göra, och af hvilken framginge, att de senare i regeln hade

vida fördelaktigare ekonomiska vilkor, utan att vara underkastade ett

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

43

sådant tvång som den garnisonerade korpralen (konstapeln) och vicekorpralen.

Vid jemförelse mellan de garnisonerade korpralsgradernas löneförmåner

efter system I enligt reglementet för arméns aflöning i fred

och dem för likstälda jernvägs- och postbetjente samt motsvarande

grader vid flottan, syntes (bil. n:o 8 till statsrådsprotokollet), att näst

de icke garnisonerade korpralsgraderna inga vore så illa lottade som de

garnisonerade, vare sig fråga vore om minimi- eller maximiinkomster.

Vid statens jernvägar hade till exempel de lägst aflönade betjente (kolvaktare

och pumpare) en årlig inkomst, som med. 153 kronor öfverstege

en vicekorprals vid den garnisonerade armén, under det att med

samma vicekorpral jemstälda betjente kunde uppnå löneförmåner, som

uppginge till 1,126 kronor eller 607 kronor mera än en såsom korpral

tjenstgörande vicekorpral vid de garnisonerade trupperna.

Ännu mera i ögonen fallande blefve dessa missförhållanden vid en

jemförelse mellan den garnisonerade korpralens löneförmåner och vissa

motsvarande civila kategoriers. En garnisonerad korpral kunde, äfven

om han tjenstgjorde såsom distinktionskorpral, icke nå utöfver 590

kronor 95 öres årlig inkomst, under det att (för att endast tala om

sådana beställningar, der ingen större yrkesskicklighet erfordrades) en

stationskarlsförman vid statens jernvägar kunde komma upp till 1,536

kronor, eller omkring 945 kronor större inkomst. En eldare, hvilken,

utan någon egentlig yrkesskicklighet, började med en inkomst af 1,334

kronor, kunde, efter förvärfvad sådan, komma ända till 1,776 kronors

inkomst, eller omkring 1,175 kronor mer än korpralens.

Hvad beträffade distinktionskorpralsgraden vid de garnisonerade

trupperna, hade man att jemföra densamma egentligen endast med motsvarande

grad vid flottan, nemligen underofficerskorprals, och funne då,

att den senares löneförmåner öfverstege den förres med 3—400 kronor

(bil. n:o 9 till statsrådsprotokollet). Men om man härvid äfven toge

med i räkningen de lägre civila befattningar, hvilka kunde anses likstälda

med korprals, och hvilka en distinktionskorpral vid ett eventuel!

afskedstagande kunde anses berättigad eftersträfva, funne man dennes

ställning ännu mera oförmånlig.

Att dessa och vid jemförelse med många andra förvärfsgrenar

liknande förhållanden skulle locka den garnisonerade arméns korpraler

och konstaplar af alla grader att snarast möjligt öfvergifva militäryrket,

vore ju ganska naturligt. Om än detta förhållande ur en synpunkt

skulle kunna anses som en fördel, enär härigenom armén vid

mobilisering tillfördes en mängd till underbefäl utbildade f. d. staman
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

stälda, så måste dock, å andra sidan, beaktas nödvändigheten att i

fredstid kunna uppehålla tjensten med dugliga och vana korporaler

(konstaplar) samt att hafva tillgång till lämpliga underofficersämnen.

För dessa ändamål måste ett tillräckligt antal korpraler (konstaplar)

qvarstå i tjenst såsom sådana åtminstone 4—5 år. Härför mötte dock,

af ofvan angifna orsaker, stora svårigheter. I allmänhet torde dessutom

endast de, som ej på annat håll kunde finna en bättre utkomst,

qvarstanna i tjenst, således sannolikt ej de bästa och lämpligaste, och

äfven med sådana mindre lämpliga hade man svårt att hålla det nödiga

antalet fullt.

En omständighet, som äfven måste tagas i betraktande, vore, att

den lägsta underofficersgraden vore så pass illa aflönad, att den till

sergeant utnämnda distinktionskorpralen (1. konstapeln) för det mesta

måste sätta sig i skuld för sin ekipering, som han behöfde många år

för att afbetala, hvaraf följde, att sergeantsbeställningarna ej vore

mycket eftersträfvansvärda, åtminstone ej för dem, hvilka genom duglighet

och andra egenskaper kunde vinna en bättre utkomst efter lemnad

korpralstjenst.

Om en något ökad löneinkomst skulle för den blifvande underofficeren

möjliggöra att såsom korpral (konstapel) lägga af något till

beklädnadshjelp vid den första uppsättningen såsom underofficer, vore

ju något vunnet för att lätta bekymren under de första underofficersåren.

En sådan ökning af 3 kronor per månad för samtliga korpralsoch

konstapelsgrader syntes af förhållandena påkallad och till beloppet

lämplig, då årsarfvodena skulle komma att blifva för distinktionskorpral

(1. konstapel) 216 kronor, korpral (2. konstapel) 156 kronor

och vicekorpral 96 kronor, i stället för respektive 180, 120 och 60

kronor.

Korpralsgradernas vid Skånska husar- och dragonregementena samt

Norrlands dragonregemente arfvoden borde slutligen af liknande skäl

som de, hvilka gälde för den garnisonerade arméns korprals- och konstapelsgrader,

ökas med 3 kronor per månad.

En förhöjning af här ofvan omförmälda underbefälsgraders med

fleres dagaflöning och arfvoden till angifna belopp beräknade t. f.

chefen för generalstaben, på sätt bil. n:is 12—14 till statsrådsprotokollet

utvisade, skola komma att belöpa sig till en summa af 300,275

kronor 30 öre årligen.

För egen del har departementschefen framhållit, att tillgång på ett

godt och dugligt underbefäl vore en oeftergiflig och nödvändig förutsättning

för truppens utbildning till de många färdigheter, som i vår

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

45

tid fordras för att göra en armé stridsduglig. Det läge för ty den

största vigt deruppå, att aflöningsförmånerna inom underbefälsgraderna

vore sådana, att de innebure en lockelse för de i intellektuel! och fysiskt

hänseende bäst utrustade individerna att vinna befordran inom dessa

grader och för sådant ändamål söka förvärfva de kunskaper och den

skicklighet, som måste fordras af det befäl, som närmast hade att

handleda truppens utbildning. Hos oss vore emellertid för närvarande

aflöningsförhållandena sådana, att de, i stället för att uppmuntra till

en sådan sträfvan, tvärtom, såsom t. f. chefen för generalstaben framhållit

och erfarenheten vid upprepade tillfällen gifvit vid handen, afskräckte

förtjente män i ledet från att söka eller mottaga en befordran,

som genom ökade förpligtelser utan i samma mån ökad aflöning skulle

bringa dem i en i ekonomiskt hänseende ofördelaktigare ställning. På

det att arméns stridsfärdig!^ ej genom brist på dugligt underbefäl

måtte äfventyras, såge sig departementschefen således nödsakad att på

det kraftigaste förorda, att underbefälets aflöningsförmåner måtte förbättras;

det förslag, t. f. chefen för generalstaben i sådant hänseende

framlagt, syntes efter nuvarande förhållanden väl afpassadt. Då han

beledsagat sitt förslag i alla delar med en fullständig motivering, ville

departementschefen inskränka sig till att hänvisa till samma motivering,

endast erinrande, dels att, vid bifall till hvad under punkt 4 a) hemstälts,

underbefälet af manskapet vid gardesregementena och ingeniörtrupperna

skulle i aflöningshänseende blifva likstäldt med motsvarande

grader vid artilleriet, dels ock, beträffande bil. n:o 9 till statsrådsprotokollet,

att underofficerskorpraler och 1. klassens sjömän under sjökommendering

åtnjöte, i form af ökad dagaflöning och uppmuntringspenningar,

något högre aflöning än i nämnda bilaga upptages.

Den årliga ökningen i anslag, hvilken det föreliggande förslaget

skulle medföra, uppginge, såsom arméförvaltningen i infordradt utlåtande

framhållit och departementschefen vid redogörelse för de anslag,

som af förslaget berördes, ville närmare omförmäla, till en summa, som

något öfverstege livad t. f. chefen för generalstaben beräknat, eller till

sammanlagdt 303,627 kronor.

De anslag, som af förslaget berördes och följaktligen, vid bifall till

detsamma, behöfde förhöjas, vore:

anslaget till den föreslagna arméns sjukvårdsstyrelse, hvilket, såsom

framginge af hvad under punkten 1 under denna hufvudtitel anförts,

skulle utgå med 17,798 kronor, innebärande en ökning af 128 kronor;

anslaget till aflöning och rekrytering: t. f. generalstabschefen hade

beräknat ökningen å detta anslag till 260,904 kronor 95 öre (bil. n:is

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

12 och 13 till statsrådsprotokollet); härtill komme dels 252 kronor till

ökade månadsarfvoden åt 5 hofbeslagskorpraler och 2 sjukvårdsvicekorpraler

vid Kronprinsens husarregemente, dels ock 1,800 kronor till

ökade månadsarfvoden åt distinktionskorpralerna, korpralerna och vicekorpralerna

vid en af trängbataljonerna, hvilket nu nämnda underbefäl

vid Kronprinsens husarregemente och trängen utelemnats i t. f. generalstabschefens

beräkningar (bil. n:o 15 till statsrådsprotokollet); anslaget

behöfde således ökas med sammanlagdt 262,956 kronor 95 öre, hvilket

belopp för undvikande af öretal ansåges böra utföras med 262,957

kronor;

anslaget till intendenturcorpsen: ökningen i detta anslag hade t. f.

generalstabschefen beräknat till 16,242 kronor 50 öre; derest hvad under

punkt 30 föresloges angående medels anvisande för anläggande af tränglörråd

och deraf föranledd ökning af intendenturcorpsens personal med

4 förvaltare och 2 vaktmästare vunne bifall, skulle den föreslagna höjningen

af underbefälets löneförmåner förorsaka en ytterligare höjning

af anslaget till intendenturcorpsen af 1,095 kronor eller sammanlagdt

17,337 kronor 50 öre;

anslaget till krigsskolan: å den stat för skolan, som Kongl. Maj:t

under punkt 10 framlagt för Riksdagen, upptoges äfven en förvaltare,

för hvilken förhöjningen i dagaflöning skulle uppgå till 182 kronor 50

öre, ett belopp, som icke kunnat af t. f. generalstabschefen beräknas;

anslaget till volontär skolor: detta anslag hade t. f. generalstabschefen

beräknat böra ökas med 4,815 kronor 73 öre, hvilket belopp syntes

böra afjemnas till 4,816 kronor;

anslaget till garnisonssjukhusen i Stockholm och ä Karlsborg: t. f.

generalstabschefen hade beräknat, att detta anslag måste höjas med 308

kronor; häri hade icke inräknats förhöjningen i arfvodena åt de båda

å staten upptagna korpralerna, hvilken förhöjning uppginge till 19

kronor 50 öre; anslaget skulle således behöfva ökas med sammanlagdt

327 kronor 50 öre, hvilket belopp borde afjemnas till 328 kronor;

anslaget till det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets

vapenöfningar: detta anslag beräknade t. f. generalstabschefen

böra ökas med 3,035 kronor 12 öre, hvilket belopp borde afjemnas till

3,036 kronor;

anslaget till de

hade t. f. generalstabschefen beräknat till 1,443 kronor 75 öre, hvilket

belopp borde afjemnas till 1,444 kronor; och

anslaget till omorganisation af det indelta kavalleriet i Skåne och

Norrland: ökningen i detta anslag skulle enligt t. f. generalstabsche
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

47

fens beräkningar belöpa sig till 13,397 kronor 25 öre, livilket belopp

borde afjemnas till 13,398 kronor.

För arméns sjukvårdsstyrelse och krigsskolan hade med anledning

af de förslag, som framstäldes under punkterna 1 och 10 under denna

hufvudtitel, förslag till stater, deri den förslagna löneförbättringen iakttagits,

blifvit upprättade (bil. n:is 4 och 19 till statsrådsprotokollet).

Beträffande de öfriga aflöningsstater, i Indika löneförbättringen skulle

medföra ändringar, nemligen vederbörande truppförbands, intendenturcorpsens

och garnisonssjukhusets i Stockholm, ansåge departementschefen,

att af Riksdagen borde äskas medgifvande, att, derest Kong!

Maj:ts framställning bifölles, erforderliga ändringar i dessa stater måtte

få vidtagas; huru dessa ändringar komme att gestalta sig, framginge

af bil. nds 12—14 till statsrådsprotokollet, jemförda med bil. n:o 15

vid samma protokoll.

Till stöd för den uti of vanberörda motion gjorda framställning,

hvilken närmast berör Kongl. Maj:ts förslag uti förevarande punkt

4 b), har motionären anfört följande.

Den år 1897 samlade Riksdagen hade medgifvit, att ersättning för

naturaportion, beräknad efter dittills gällande grunder, finge, då sådan

ersättning författningsenligt ifrågakomme, till underofficerare och civilmilitära

personer af'' motsvarande rang från och med nämnda år utgå

med 62 öre för hvarje portion. Derigenom hade ifrågavarande ersättning

blifvit, i stället för att vara underkastad de årliga portionsprisens

alltjemt återkommande vexlingar, fixerad till ett visst bestämdt belopp,

och portionsersättningen hade fått alldeles enahanda karakter som dagaflöningen.

Genom de af Kongl. Maj: t uti årets statsverksproposition gjorda

framställningar om ökad dagaflöning till underofficerare med vederlikar

vid armén och flottan ifrågasattes en ändring uti flertalet för armén

och flottan gällande stater. Men då, såsom nyss vore sagdt, ersättningen

för naturaportion blifvit till visst bestämdt belopp fixerad och faktiskt

vore ingenting annat än ett tillägg uti dagaflöningen, samt eu

sammanslagning af dagaflöningen och ersättningen för naturaportionen

för underofficerscorpsen syntes vara egnad att befrämja reda uti aflöningsväsendet

och föranleda förenkling uti räkenskaperna, flöde motionären

före, att frågan om eu dylik sammanslagning borde tagas under

öfvervägande samtidigt med behandlingen af Kong!. Maj:ts nyssberörda

framställningar.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Beträffande denna motion, i hvad den afser förhållandena vid flottan,

kommer utskottet att yttra sig i sammanhang med afgifvandet af

utlåtande angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte

hufvudtitel.

Beträffande Kongl. Maj:ts framställning under momentet c) har

departementschefen erinrat att, på sätt han vid punkten 1 under denna

hufvudtitel omnämnt, en ändring i gällande stat för fortifikationen skulle

erfordras, derest det uti nämnda punkt framstälda förslag till förändrad

organisation af arméns förvaltning blefve antaget, och liar departementschefen

för öfrigt hänvisat till den utredning härom, som af honom å

angifna ställe lemnats.

Beträffande den ökning af utgifter under anslaget till aflöning och

rekrytering, som skulle föranledas af bifall till hvad här ofvan under

a), b) och c) föreslagits, erinrade departementschefen, att anslaget

skulle behöfva förhöjas, vid bifall till framställningen under a) med

75,154 kronor och vid bifall till framställningen under b) med ytterligare

262,957 kronor, men kunna minskas med 4,500 kronor, derest

hvad under c) föreslagits vunne godkännande. Anslaget skulle alltså

å ena sidan behöfva ökas med (75,154 + 262,957) 338,111 kronor och

å den andra kunna minskas med 4,500 kronor, hvadan inalles erfordrades

en ökning af 333,611 kronor.

Kongl. Maj ds i momentet a) under denna punkt gjorda framställning

har synts utskottet välbetänkt samt egnad att dels befordra likformighet

i värfvade arméns aflöningssätt, dels ock i sin mån underlätta

ifrågavarande truppförbands hållande vid beräknad manskapsstyrka.

Utskottet får alltså förorda bifall till Kongl. Majds framställning

i denna del.

Innan utskottet går att uttala sig beträffande Kongl. Majds framställning

under punkten 4 b), anser sig utskottet böra yttra sig angående

de i ofvanberörda motion framstälda yrkanden, i hvad de afse

vissa aflöningsförhållanden vid hären.

Utskottet delar den af motionären uttryckta önskan om förenkling

i härens aflöningssätt, men anser sig icke kunna bedöma, huruvida för

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

49

vinnande af detta ändamål särskild! den af motionären ifrågasatta sammanslagningen

lämpligen kan eller bör åstadkommas. Från Riksdagens

sida torde emellertid några bestämmelser icke vara meddelade, som

kunna utgöra hinder deremot. Utskottet -anser dock, att för vinnande af

större enkelhet, öfverskådlighet och reda en genomgripande förändring

i härens aflöningssystem i dess helhet bör verkställas, således icke

blott beträffande de af motionären omförmälda tjensteklasser, underofficerare

och deras vederlikar, och icke heller blott med afseende å

portionsersättning och dagaflöning, utan jemväl i fråga om det öfriga

befälet samt manskapet och omfattande, så vidt möjligt, samtliga de

mångahanda titlar, hvarunder arméns personal för närvarande erhåller

aflöning af staten. Bland dessa mångfaldiga aflöningsformer tillåter

sig utskottet exempelvis nämna följande: fast lön, lönetillägg åt

olika slag, tjenstgöringspenningar, ålderstillägg, dagaflöning, kommenderingstillägg,

beklädnadsersättning, fourageersättriing, portionsersättning,

portionsskilling, inqvarteringsersättning, servisersättning, tobaksskilling,

dagtraktamente samt arfvoden af åtskilliga slag. För alla

dessa aflöningstit-lars tillämpning gälla så olika bestämmelser, att det

möter synnerligen stora svårigheter att erhålla en klar uppfattning af

aflöningsförhållandena i deras helhet, synnerligast som räkenskapsväsendet

derigenom blir öfver höfvan inveckladt. Att de nuvarande

förhållandena äfven skola medföra ganska stora svårigheter för revisionsarbetet

finner utskottet uppenbart. Utskottet föreställer sig, att

oöfverstigliga svårigheter icke böra stå i vägen för en förändring,

hvarigenom åtskilliga af dessa titlar blefve sammanslagna; och för dem,

som måste bibehållas, torde jemförelsevis enkla och för hela armén

gällande regler kunna uppställas. Med afseende härå har utskottet

ansett sig böra tillstyrka Riksdagen, att i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t måtte låta verkställa fullständig utredning,

huruvida och på hvad sätt härens aflöningssystem i dess helhet måtte

kunna förenklas, samt om möjligt redan till nästa Riksdag inkomma

med det förslag i ämnet, hvartill utredningen må befinnas föranleda.

Hvad derefter beträffar Kongl. Maj:ts förevarande framställning i

punkten 4 b), synes densamma utskottet synnerligen behjertansvärd, och

utskottet kan ej finna annat, än att en förbättring i underbefälets aflöningsvilkor

är fullt befogad och af omständigheterna påkallad. Men

vid bedömandet af samma framställning har utskottet måst taga hänsyn

till den nyss uttalade önskvärdheten af en genomgripande förenkling

i hela arméns aflöningsväsende. Utskottet har trott sig finna, att möjBih.

till Riked. Frat. 1899. 4 Rarnl. 1 Afd. 5 Raft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ligen, i fall Kongl. Maj:ts framställning blefve på det sätt bifallen, att

ökad aflöning åt ifrågavarande personal uppfördes å ordinarie stat,

derigenom skulle kunna skapas förhållanden, hvilka skulle ytterligare

försvåra genomförandet af en dylik förenkling. Då utskottet

emellertid anser en löneförbättring åt underbefälet vara så vigtig, att

dess åvägabringande icke lämpligen bör undanskjutas, har utskottet

funnit sig böra föreslå den utvägen, att medel till en sådan löneförbättring,

i afvaktan på ofvanberörda utredning och förslag, må för närvarande

anslås å extra stat, hvarigenom ju intet nytt hinder skulle

uppstå för den afsedda regleringen af aflöningarna vid armén. Vid

sådant förhållande har utskottet ansett det lämpligast att icke uppdela

det extra anslaget å de särskilda anslagstitlar, som uti Kongl. Maj:ts

proposition angifvits skola röna inverkan af framställningen under

punkt 4 b), utan i stället uppföra ett enda extra anslag under titel:

tillfällig löneförbättring åt underbefäl med flere.

Hvad de af Kongl. Maj:t föreslagna särskilda aflöningsförhöjningarna

vidkommer, har utskottet funnit sig böra anmärka följande.

Hvad vicekorpralerna angår, har utskottet visserligen icke förbisett,

att, derest deras dagaflöning under fredstid, med tillägg af nämnda

löneförbättring, kommer att uppgå till det af Kongl. Maj:t nu föreslagna

belopp 50 öre, under det att fältaflöningen för dem bibehålies vid 35

öre, dessa aflöningar komma att till hvarandra stå i olämpligt förhållande,

men lärer detta missförhållande lätteligen kunna af Kongl. Maj:t

afhjelpas.

För befogenheten att fastställa aflöningen åt beställningsmännen

vid den icke garnisonerade armén torde icke andra regler gälla än för

samma befogenhet beträffande menig soldats aflöning, hvarom statsrådet

och chefen för landtförsvarsdepartementet till det statsrådsprotokoll,

hvilket var bifogadt Kongl. Maj:ts proposition till urtima Riksdagen

1892, yttrade (sid. 47) »att frågan om beloppet af den menig

soldat vid indelta armén tillkommande tobaksskilling eller dagaflöning

icke är af beskaffenhet att böra till Riksdagen hänskjutas». Då utskottet

delar den af departementschefen sålunda år 1892 uttalade uppfattning,

anser utskottet sig icke böra till Riksdagen afgifva något förslag om

bestämmande af dagaflöningen åt nämnda beställningsmän. Derest

Kongl. Maj:t skulle komma att medgifva en förhöjning uti ifrågavarande

dagaflöning, torde emellertid någon anslagsförhöjning icke behöfva

deraf föranledas. Aflöningen åt dessa beställningsmän utgår nemligen,

enligt hvad af den såsom bilaga n:o 12 vid statsrådsprotokollet nu fogade

tabell (sid. 199) framgår, från anslagen till volontärskolor, till de

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

51

värnpligtiges vapenöfningar, till det icke garnisonerade infanteriets och

det indelta kavalleriets vapenöfningar samt till omorganisationen af indelta

kavalleriet i Skåne och Norrland. Förstnämnda två anslag äro

förslagsanslag, och något hinder möter alltså icke att af deras nuvarande

belopp från dem bestrida den sannolikt skäligen obetydliga, förhöjda

utgift, som skulle komma att falla på dessa anslag. Hvad sistnämnda

båda anslag, som till sin natur äro reservationsanslag, angår, är ställningen

å desamma sådan, att den eventuella utgiftsförhöjningen säkerligen

skulle kunna utgå utan ökning i anslagens slutsummor.

Angående vaktmästarne vid intendenturcorpsen håller utskottet

före, att det torde vara mindre lämpligt att för desse, hvilka för närvarande

erhålla sin aflöning endast i form af lön, beklädnadsersättning

och inqvartering, upprätta en ny aflöningsform, nemligen dagaflöning,

utan vore det enligt utskottets mening fördelaktigare, att deras lön

höjdes med visst belopp, exempelvis 180 kronor, hvarigenom den skulle

uppgå till 300 kronor. Någon tillökning i deras pension lärer icke

häraf blifva följden, enär, enligt utskottet tillhandakommen uppgift,

desse vaktmästares pension är bestämd till visst belopp och således ej

är beroende å lönebeloppet.

Storleken af det extra anslag till tillfällig löneförbättring åt underbefäl

med flere, som utskottet således föreslår, har utskottet, på grundvalen

af departementschefens redogörelse till statsrådsprotokollet för

de ordinarie anslag, som i händelse af bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

förslag hade behöft förhöjas, beräknat på följande sätt.

1. Arméns sjukvårdsstyrelse:

I enlighet med Kongl. Maj:ts förslag.......................... kr. 128: —

2. Aflöning och rekrytering:

Af Kongl. Maj:t ifrågasatt ökning ......... kr. 262,957: —

Derifrån bör dock, enär utskottet afstyrker

anslag till förhöjd aflöning

åt beställningsmän''^ jemlikt tabellen

Bil. n:o 15 till statsrådsprotokollet

sid. 205, afdragas................................ j> 252: —

Hvadan motsvarande extra anslag skulle blifva.............. kr. 262,705: —

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

3. Intendentur corpsen:

Af Kongl. Maj:t ifrågasatt ökning ........ kr. 17,337: 50.

Derifrån bör afdragas:

a) enär utskottet afstyrker

dagaflöningsförhöjning

åt vaktmästarne, jemlikt

tabellen Bil. n:o 12

till statsrådsprotokollet,

sid. 198 ........................... kr. 6,570: —

b) enär utskottet i punkten

5:o här nedan afstyrker

Kongl. Maj:ts förslag

om uppförande å intendenturcorpsens

stat af

två förvaltare.................. » 365: —

c) enär utskottet i punkten

5:o här nedan afstyrker

Kongl. Maj:ts

förslag om uppförande

å intendenturcorpsens

stat af två vaktmästare x> 365: —

eller tillhopa kr. 7,300: —

Hvaremot tillkommer:

af utskottet föreslagen

extra lönetillökning

af 180 kronor åt vaktmästame,

hvilkas antal enligt

ofvanberörda tabell Bil.

n:o 12 sid. 198 uppgår

till 36 ................................ » 6,480: —

alltså inalles afdrag » 820: —

hvadan motsvarande extra anslag skulle blifva ............... t> 16,517: 50

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

53

4. Volontär skolor:

Af Kongl. Maj:t ifrågasatt ökning........... kr. 4,816: —.

Derifrån bör, enär utskottet af styrker

anslag till förhöjd aflöning åt beställningsmän,

jemlikt merberörda tabell Bil.

n:o 12 sid. 199, afdragas dels 263 kronor

50 öre, dels 57 kronor 50 öre och dels

321 kronor, eller tillhopa........................... » 642: —

hvadan motsvarande extra anslag skulle blifva ............... » 4,174: —

4

5. Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg:

I enlighet med Kongl. Maj:ts förslag .............................. » 328: —

6. Det icke garnisonerade infanteriets och det indelta

kavalleriets vapenöfning ar:

Af Kongl. Maj:t ifrågasatt ökning.......... kr. 3,036: —.

Derifrån bör afdragas hvad som jemlikt

tabellen Bil. n:o 12, sid. 199, afsetts

för beställningsmän, nemligen..................... » 2,437: 75

då motsvarande extra anslag skulle blifva....................... » 598: 25

7. Omorganisationen af det indelta kavalleriet i Skåne

och Norrland:

Af Kongl. Maj:t ifrågasatt ökning ......... kr. 13,398: —.

Derifrån bör afdragas hvad som

jemlikt tabellen Bil. n:o 12 sid. 199 afsetts

för beställningsmän.......................... » 1,009: 75

hvadan motsvarande extra anslag skulle blifva ............... » 12,388: 25

Det erforderliga extra anslaget skulle alltså inalles

blifva..................................................................................... kr. 296,839: —

eller i jemnadt tal 297,000 kronor.

Enär utskottet i punkten 10:o här nedan afstyrker uppförande å

krigsskolans stat af den förvaltare, till hvilken den af Kongl. Maj:t

här angifna ökningen af anslaget till krigsskolan skulle utgå, finner

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

utskottet ej något mot nämnda föreslagna anslagsökning svarande extra

anslag behöfligt.

Enär utskottet afstyrker anslag till ökad aflöning åt beställningsmän,

och den af Kongl. Maj:t angifna erforderliga ökningen af 1,444

kronor å anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar, enligt hvad af

ofvanberörda tabell Bil. n:o 12, sid. 199, framgår, skulle utgå uteslutande

till dylika beställningsmän, anser utskottet något mot nämnda

ifrågasatta höjning svarande extra anslag icke böra ifrågakomma.

Hvad Kongl. Maj:ts framställning uti mom. c) under denna

punkt beträffar, får utskottet, som i punkten 1 här ofvan i hufvudsak

tillstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts förslag i fråga om omorganisation af

arméns centrala förvaltning, förorda bifall till samma framställning.

Vid bifall till hvad utskottet sålunda finner sig böra föreslå, skulle

anslaget till aflöning och rekrytering behöfva ökas med 75,154 kronor,

men deremot kunna minskas med 4,500 kronor, hvadan en ökning af

inalles 70,654 kronor skulle blifva erforderlig.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen må medgifva, att stammanskapet

vid gardesregementena och ingeniörtruppernamåaflönas

enligt det i reglementet för arméns aflöning under

fred upptagna aflöningssystem III med de af arméförvaltningen

föreslagna, i statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden den 13 januari 1899 omförmälta

jemkningar i fråga om handtverkaresoldaterna och

remontdressyren vid lifgardet till häst, äfvensom att

aflöningsstaterna för gardesregementena och fortifikationen

må under rubriken manskapsaflöning m. m. i

de delar, som häraf beröras, få den i nämnda statsrådsprotokoll

angifna affattning;

b) att Riksdagen må uti skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t måtte, så snart ske kan,

låta verkställa fullständig utredning, huruvida och på

hvad sätt härens aflöningssystem i dess helhet må

kunna förenklas, samt derefter, och om möjligt till

nästa Riksdag, inkomma med det förslag i ämnet,

hvartill utredningen må befinnas föranleda; samt

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

55

att herr Ericksons ofvanberörda motion icke må

till någon annan Riksdagens åtgärd föranleda;

c) att, vid bifall till hvad under mom. b) här

ofvan föreslagits, Kongl. Maj:ts i punkten 4 b) under

denna hufvudtitel gjorda framställningar må af Riksdagen

på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver,

att under år 1900 må till nedannämnda befattningsinnehafvare

utbetalas tillfälliga löneförbättringar med

följande belopp och under samma vilkor som aflöningen

under de aflöningstitlar, hvartill de, enligt hvad nedan

säges, skola utgöra tillägg, nemligen:

dels till dagaflöningen under tjenstgöring:

för fanjunkare, styckjunkare, regementstrumslagare

och regementstrumpetare samt förvaltare vid intendenturcorpsen

50 öre;

för sergeanter, hautboister, stabs-, sqvadrons- och

batteritrumpetare äfvensom fältmusikanter vid Vermlands

fältjägarecorps, Gotlands infanteriregemente,

Hallands bataljon, Vesternorrlands regemente och

Blekinge bataljon, trumslagare och hornblåsare vid

Gotlands infanteriregemente och Hallands bataljon

samt trumpetare vid Gotlands artillericorps 40 öre;

för gevärshandtverkare och pistolssmeder vid den

icke garnisonerade armén 20 öre;

för korpraler vid den icke garnisonerade armén

25 öre; och

för vicekorpraler vid den icke garnisonerade

armén 40 öre;

dels till lönen för vaktmästarne vid intendenturcorpsen

180 kronor;

dels till månadsarfvodena:

för distinktionskorpraler och 1. konstaplar vid

garnisonerade armén, Skånska husar- och dragonregementena

samt Norrlands dragonregemente 3 kronor;

för korpraler och 2. konstaplar vid garnisonerade

armén, Skånska husar- och dragonregementena samt

Norrlands dragonregemente 3 kronor; och

för vicekorpraler vid garnisonerade armén, Skånska

husar- och dragonregementena samt Norrlands

dragonregemente 3 kronor;

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

d) att Riksdagen må, vid bifall till hvad under

punkten l:o här ofvan föreslagits, medgifva, att Kongl.

Maj:t må på det sätt ändra gällande stat för fortifikationen,

att de i samma stat för en sekreterare,

tillika auditör vid Svea ingeniörbataljon, samt för en

kassör och redogörare upptagna löneförmåner, tillhopa

5,000 kronor jemte ålderstillägg, uteslutas samt i

stället i nämnda stat uppföres arfvode åt en auditör

vid Svea ingeniörbataljon med 500 kronor;

e) att Riksdagen må, vid bifall till hvad under

a) och d) här ofvan föreslagits, öka anslaget till aflöning

och rekrytering, nu kronor 8,533,370, med kronor

70,654 till kronor 8,604,024; samt

f) att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet

under punkterna 4 c) samt 5:o föreslår, till tillfällig

löneförbättring åt underbefäl med flere enligt de i punkten

4 c) stadgade grunder, å extra stat för år 1900

bevilja ett anslag af 297,000 kronor.

Intendenturcorpsen.

Angående 5:o. Kongl. Maj:t har i punkten 5 under fjerde hufvudtiteln före
TettaTnfia^

slagit Riksdagen att, vid bifall till hvad under punkterna 1, 4 och 30

föresloges, ej mindre medgifva, att staten för intendenturcorpsen måtte

L ‘1 sålunda ändras, att dels det till arfvoden åt examinerade intendentsaspiranter

och underintendenter uppförda belopp af 25,000 kronor minskades

till 20,000 kronor, dels ock i staten uppfördes ytterligare 4 förvaltare

och 2 vaktmästare, än äfven öka anslaget till intendenturcorpsen,

nu kronor 391,529, med 18,863 kronor till 410,392 kronor.

Angående denna framställning har departementschefen erinrat om

följande förhållanden.

Såsom departementschefen under punkten 1 nämnt, skulle, vid bifall

till hvad der föreslagits, det i staten för intendenturcorpsen upptagna

belopp af 25,000 kronor till arfvoden åt examinerade intendentsaspiranter

och underintendenter kunna minskas med 5,000 kronor.

Derest hvad under punkten 4 föreslagits om förhöjning af underbefälets

löneförmåner godkändes, skulle detta föranleda en ökning i

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

57

anslaget till intendenturcorpsen af 16,242 kronor 50 öre; om derjemte

förslaget i punkten 30 under denna hufvudtitel om inrättande af trängförråd

i II, III, IV och V arméfördelningarna godkändes, skulle å intendenturcorpsens

stat behöfva uppföras ytterligare 4 förvaltare och 2

vaktmästare, för hvilka kostnaderna skulle uppgå med nu gällande aflöning

till 6,045 kronor 20 öre för förvaltarne och 480 kronor för vaktmästare,

men med den föreslagna högre aflöningen till respektive

6,775 kronor 20 öre och 845 kronor eller sammanlagdt 7,620 kronor

20 öre.

Vid bifall till hvad under punkterna 1, 4 och 30 föresloges, skulle

således anslaget till intendenturcorpsen dels minskas med 5,000 kronor,

dels ock ökas med 16,242 kronor 50 öre och 7,620 kronor 20 öre

eller sammanlagdt 23,862 kronor 70 öre, hvilken siffra för undvikande

af öretal syntes böra förändras till 23,863 kronor. Anslaget skulle

alltså å ena sidan kunna minskas med 5,000 kronor och å den andra

behöfva ökas med 23,863 kronor eller således erfordra en förhöjning

på det hela af 18,863 kronor.

Utskottet, som i hufvudsak tillstyrkt bifall till hvad Kongl. Maj:t

i statsverkspropositionen uti punkten 1 under denna hufvudtitel föreslagit

beträffande ändrad organisation af arméns förvaltning, finner sig

med anledning deraf böra förorda jemväl Kongl. Maj:ts nu förevarande

framställning om minskning i det till arfvoden åt examinerade intendentsaspiranter

och underintendenter å intendenturcorpsens stat uppförda

belopp.

Enär utskottet under punkten 4:o c) här ofvan afstyrkt Kongl.

Maj:ts förslag om uppförande å ordinarie stat af ifrågasatt höjning af

underbefälets löneförmåner, och det varit endast under förutsättning af

bifall till nämnda förslag, som Kongl. Maj:t under nu förevarande punkt

föreslagit en ökning af anslaget till intendenturcorpsen med 16,242

kronor 50 öre, finner sig utskottet likaledes böra afstyrka sådan höjning.

Hvad derefter vidkommer förslaget om uppförande å intendenturcorpsens

stat af ytterligare fyra förvaltare och två vaktmästare, hvilket

förslag har sin grund i Kongl. Maj:ts i punkt 30 under denna hufvudtitel

gjorda framställning om anläggande af trängförråd i fyra fördelningar,

så enär, af skäl, som under punkt 34:o här nedan komma att

anföras, utskottet anser sig böra tillstyrka Kongl. Maj:ts sistnämnda

förslag allenast i afseende å dylika förråds inrättande i II och V arméfördelningarna,

samt, enligt hvad statsrådsprotokollet beträffande Kong!.

Maj:ts sistberörda framställning utvisar, endast två nya förvaltarebeställ
Bih.

till Kikad. Klot. 1899. 4 Sami. 1 A/d. ö Raft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

ökning af

detta anslag.

[6.]

ningar skulle för dessa två förråd blifva erforderliga, finner utskottet

sig böra förorda, att den nu ifrågasatta tillökningen uti intendenturcorpsens

personal må begränsas till två förvaltare.

I öfverensstämmelse med utskottets hemställan under punkten 4:o c)

här ofvan beräknar utskottet aflöningen å intendenturcorpsens stat för

nämnda två förvaltare efter den nu gällande dagaflöningen, och blifver

då det belopp, hvarmed på grund af dessa två förvaltares tillkomst

anslaget, till intendenturcorpsen behöfver höjas, 3,022 kronor 60 öre.

Enligt utskottets förslag skulle alltså anslaget till intendenturcorpsen

å ena sidan kunna minskas med 5,000 kronor, men å andra sidan behöfva

förhöjas med 3,022 kronor 60 öre, hvadan anslaget sålunda skulle

kunna minskas med 1,977 kronor 40 öre, eller, för undvikande af öretal,

med 1,977 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet

under punkterna l:o och 34:o föreslår,

ej mindre medgifva, att staten för intendenturcorpsen

må sålunda ändras, att dels det till arfvoden

åt examinerade intendententsaspiranter och underintendenter

uppförda belopp af 25,000 kronor minskas

till 20,000 kronor, dels ock i staten uppföras

ytterligare 2 förvaltare,

än äfven minska anslaget till intendenturcorpsen,

nu 391,529 kronor, med 1977 kronor till 389,552

kronor.

Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne.

6:o. Kong! Maj:t har föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad

af Kongl..Maj:t uti punkt 1 under denna hufvudtitel föreslagits, öka

anslaget till ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne,

nu kronor 41,911, med 1,265 kronor till 43,176 kronor.

Departementschefen har erinrat, hurusom af skäl, som under punkt

1 i statsrådsprotokollet anförts, detta anslag borde, derest den ifrågasatta

nya organisationen af arméns sjukvårdsstyrelse godkändes, förhöjas

med 1,265 kronor.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

59

Utskottet, som i hufvudsak tillstyrkt hvad Kongl. Maj:t beträffande

organisationen af arméns sjukvårdsstyrelse föreslagit, hemställer,

att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet

under punkt l:o här ofvan angående organisationen af

arméns sjukvårdsstyrelse föreslagit, öka anslaget till

ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkare,

nu 41,911 kronor, med 1,265 kronor till 43,176

kronor.

Inqvarteringskostnader.

7:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad

af Kongl. Maj:t uti punkt 1 under denna hufvudtitel föreslagits, öka

anslaget till inqvarteringskostnader, nu kronor 172,470, med 560 kronor

till 173,030 kronor.

Till statsrådsprotollet har departementschefen erinrat, att af den

utredning, han under punkten 1 i samma protokoll lemnat beträffande

de ökade utgifter för bestridande af inqvarteringskostnader, som skulle

uppkomma, derest den ifrågasatta omorganisationen af arméns centrala

förvaltningsmyndigheter blefve godkänd, framginge, att ifrågavarande

anslag borde för sådant ändamål förhöjas med i rundt tal 560 kronor.

Utskottet, som i hufvudsak till bifall förordat hvad Kongl. Maj:t i

statsverkspropositionen uti punkten 1 under denna hufvudtitel föreslagit,

finner sig böra tillstyrka jemväl den nu förevarande framställningen

och hemställer,

att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet

under punkt l:o här ofvan föreslagit, öka anslaget till

inqvarteringskostnader, nu kronor 172,470 med kronor

560 till kronor 173,030.

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation.

8:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad

af Kongl. Maj:t uti punkten 1 under derma hufvudtitel föreslagits,

minska anslaget till ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns

omorganisation, nu kronor 47,000, med 115 kronor till 46,885 kronor.

Angående

ökning af

detta anslag.

[7-1

Angående

minskning af

detta anslag.

[8.]

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

ökning af

detta anslag.

[9.]

Departementschefen har härom till statsrådsprotokollet anfört följande.

Detta anslag, hvilket uti riksstaten för år 1899 vore upptaget till

47,000 kronor, skulle i följd af under år 1898 inträffad afgång bland

de embets- och tjenstemän, för hvilka anslaget vore afsedt, kunna

minskas med 6,115 kronor till 40,885 kronor.

Departementschefen hade emellertid under punkt 1 i statsrådsprotokollet

uttalat, att, under förutsättning af bifall till hvad der föreslagits

beträffande förändrad organisation af arméns förvaltning, två

namngifna tjenstemän skulle blifva öfvertaliga, hvadan medel till bestridande

af löner och ålderstillägg till desse tjenstemän icke komme

att å vederbörande stater finnas anvisade, och hade han derför ifrågasatt,

att medel för detta ändamål skulle med 6,000 kronor anvisas att

utgå från nu förevarande anslag.

På grund häraf borde anslaget i fråga således minskas med (6,115—

6,000) 115 kronor.

Enär utskottet i hufvudsak tillstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts omförmälda

förslag beträffande förändrad organisation af arméns förvaltning

samt icke har något att emot den nu ifrågavarande framställningen

erinra, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, vid bifall till hvad under punkt

l:o här ofvan föreslagits, minska anslaget till ersättning

åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation,

nu 47,000 kronor, med 115 kronor till 46,885

kronor.

Artilleriskjutskolor.

9:o. I punkt 9 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen

föreslagit Riksdagen att, för utvidgande af fältartilleriets

skjutskolor, höja anslaget till artilleriskjutskolor, nu kronor

22,200, med kronor 5,700 till 27,900 kronor.

Angående de skäl, som ligga till grund för denna Kong!. Maj:ts

framställning, innehåller statsrådsprotokollet (sid. 48) följande.

I skrifvelse den 5 november 1898 hade generalfälttygmästaren och

inspektören för artilleriet i fråga om artilleriskjutskolorna anfört, huru
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

61

som, sedan Riksdagen år 1887 beviljat medel till en årlig skjutskola

för fältartilleriet, denna skola under de år, den varit i verksamhet,

visat sig väl uppfylla de förväntningar, man vid dess bildande fäste

vid densamma. Den icke obetydligt större skjutskicklighet, fältartilleriets

batterichefer besutte nu emot förr, och de betydligt enklare och mera

fältmessiga skjutregler, som nu gälde, kunde i väsentlig mån tillskrifvas

skolans verksamhet. Ändrade förhållanden gjorde emellertid en utvidgning

af skolan nödvändig.

Skolan lämpades vid sitt inrättande efter behofvet vid 30 fältbatterier,

under det att fältbatteriernas antal nu uppginge till 40. Genom

1892 års härordning hade antalet regementsofficerare vid fälltartilleriet

ökats från 21 till 26. Enligt nuvarande organisation af fältartilleriets

skjutskola för äldre officerare — såsom skolan numera, sedan en särskild

skjutskola för subalternofficerare inrättats, benämndes — kommenderades

årligen 2 regementsofficerare till densamma, den ene såsom chef

och förste lärare och den andre såsom andre lärare. För att erhålla

kontinuitet i skolans verksamhet hade det i allmänhet ansetts lämpligt

bibehålla samma chef i åtminstone två år efter hvarandra, och sålunda

hade på hvarje tvåårsperiod icke mer än 3 regementsofficerare kommenderats

till skolan. Med den omsättning af regementsofficerare vid fältartilleriet,

som nu egde rum, blefve det under sådana förhållanden endast

ett mindretal af dessa, som kunde sättas i tillfälle draga nytta af skolans

verksamhet. Af nuvarande 26 regementsofficerare hade endast 10

varit kommenderade till skolan. Då det emellertid tillkomme divisionscheferna

att i första hand anordna och leda skarpskjutningarna vid regementena,

och rikligare tillfälle till öfning härutinnan kunde beredas

dessa officerare vid skolan än vid regementena, vore det uppenbarligen

synnerligen önskligt, att åtminstone samtliga nämnda officerare kunde

kommenderas till skjutskolan, helst i de flesta fall många år förflutit,

sedan de vid skjutskolan i egenskap af batterichefer varit i tillfälle inhemta

kännedom om skjutmetodernas aktuella ståndpunkt. För att möjliggöra

detta måste emellertid 3 regementsofficerare årligen kommenderas

till skolan.

Under denna förutsättning skulle en af dessa tjenstgöra såsom chef

och de båda öfrige, i likhet med hvad som vore fallet vid skjutskolan

för infanteriet och kavalleriet såsom »till kursen kommenderade regemetsofficerare».

Genom 1892 års härordning hade äfven antalet batterichefer och

kaptener inom fältartilleriet ökats från respektive 32 och 82 till respektive

40 och 90. Fn statistisk utredning visade, att under de senaste

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

14 åren i medeltal årligen 5 kaptener tilldelats batteri, och 8 löjtnanter

befordrats till kaptener. För närvarande funnes 44 kaptener, och bland

dessa 4 batterichefer, hvilka icke varit kommenderade till kursen vid

skjutskolan. Ett mindretal af ofvannämnda officerare komme visserligen

på grund af teknisk verksamhet eller af andra skäl icke i fråga

att kommenderas till kursen, men i alla fall återstode ett betydligt antal

kaptener, som icke genomgått kursen, och komme det alltjemt med den

nuvarande organisationen af skjutskolan, enligt hvilken endast 6 å 7

kaptener kunde ditkommenderas, att så förblifva. Då det syntes synnerligen

önskligt, att kaptener hunne beordras till kursen, innan de förordnades

till batterichefer, och att för krigstillfälle en reserv af i skjutning

väl utbildade officarare funnes, hvarmed inträffade vakanser bland

battericheferna kunde fyllas, ansåges antalet till kursen kommenderade

kaptener böra bestämmas till 10.

Den sålunda föreslagna tillökningen i skolans personal medförde

äfven en ökad kostnad. Lämpligt syntes vara, att vid artilleriskjutskolorna

tillämpades samma princip, som blifvit följd vid senast faststälda

stat för infanteriskjutskolan, nemligen att utöfver traktamentsersättning

enligt författningarne arfvode tilldelades de personer, som kunde anses

dertill berättigade på grund af sina befattningars beskaffenhet.

Till chefen för skolan, som måste genom ett mödosamt förarbete

bereda sig för sin svåra uppgift, till chefen för instruktionsbatteriet,

som enligt författningarne uppbure traktamente efter lägre beräkningen,

men som hade en både ansvarsfull och förarbete kräfvande lärareverksamhet,

samt till målkaptenen, hvilkens ansträngande tjenstgöring kräfde

synnerlig omtanke och vore förenad med så stort ansvar, att samma

person måste flera år å rad kommenderas dertill, ansåges arfvoden

böra utgå. Deremot kunde det arfvode, som hittills utgått till andre

läraren (den 2. regementsofficeren) indragas, enär intet skäl funnes

att tilldela de regementsofficerare, som kommenderades till kursen,

sådant.

Arfvodenas storlek kunde lämpligen bestämmas till 300 kronor för

chefen för skolan, 200 kronor till chefen för instruktionsbatteriet och

150 kronor till målkaptenen.

För att disponeras af målkaptenen lemnades årligen af instruktionsbatteriet

6 stycken hästar. Dessa användes till måltransporter in. m.,

hvilka, i och för sig ganska ansträngande, ofta måste utföras under

ogynsamma väderleksförhållanden och under omständigheter, som icke

medgåfve en omsorgsfull vård af hästarne. Då de härigenom utsattes

för att i viss man förderfvas, vore det önskligt, om dessa hästar i stället

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

63

finge förhyras. Den ökade kostnad — beräknad så lågt som till 850

kronor per år, derigenom att vissa transportkostnader i så fall kunde

inbesparas — hvilken härigenom skulle behöfva tillföras skolans stat,

ansåges väl uppvägas genom en visserligen icke synlig, men icke desto

mindre säker besparing i hästmateriel och af fördelen, att i så fall 6

hästar mer kunde för regementenas öfningar disponeras under den tid,

skjutskolan vore sammandragen.

Skolans stat slutade nu å ett belopp af 13,450 kronor; den ökning

i kostnad, som ifrågavarande förändringar skulle medföra, beräknades

till omkring 3,500 kronor. (Se bil. n:o 16 till statsrådsprotokollet.)

På grund af det föreslagna ökade antalet kommenderade officerare

kräfdes ock en ökning i ammunitionsanslaget för nämnda skola, men

äfven oafsedt ökningen i personal, syntes sagda anslag, såsom chefen

för årets skjutskola jemväl framhållit, behöfva ökas, om en tillräcklig

öfning skulle kunna beredas de till kursen kommenderade officerarne.

Härför funnes flera skäl; skjutningar i divisionsförband , hvilka kräfde

ett relativt stort antal skott, syntes nemligen böra anordnas till större

utsträckning än hittills, hvarjemte hvarje öfning i batteriförband fordrade

ett större antal skott nu än förr. Vigten af att öfva skjutningar i

större förband än batteri hade under de senare åren alltmera beaktats

inom utlandet och kunde icke förnekas. I fält komme skjutningarna i

regel att utföras i sådana större förband och måste derför under fred

öfvas. I viss mån kunde öfning i ledandet af elden beredas divisionscheferna

på annat sätt än genom skarpskjutning, men först under denna

framträdde fullt tydligt alla på deras åtgöranden influerande faktorer.

Äfven för battericheferna vore det nödvändigt att få öfning i skarpskjutning

i division. Förhållandena dervid gestaltade sig icke oväsentligt

olika dem vid skjutning i batteri, och svårigheterna för batterichefen

att rätt leda elden blefve större, om flera skjutande batterier

uppträdde bredvid hvarandra, än om ett batteri uppträdde ensamt.

I ett framtida krig komme vidare fältartilleriet hufvudsakligen att

skjuta med granatkartescher under användande af luftkrevådeld. Något

tvifvel härom kunde icke råda, då denna eld vore i verkan nedslagselden

så ojemförligt öfverlägsen vid beskjutning af trupper, och ammunitionsutrustningen

vid utlandets fältbatterier visade, att denna erfarenhet

äfven blifvit erkänd, ty öfverallt hade man vid hvarje förändring ökat

granatkartescliernas antal i förhållande till andra projektilslag. Skjutning

med granater under nedslagseld komme endast undantagsvis att användas

såsom mot byggnader och dylikt eller någon gång såsom förberedelse

för» att underlätta reglering af luftkrevadeld. Enär luftkrevad
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

eldens ledning erfordrade mera öfning- än nedslagseldens, borde vid

skolan de flesta skjutningarna ske med luftkrevader, hvilka skjutningar

för att lemna den afsedda öfningen fordrade ett större antal skott än

en serie med ned slagskrevader.

Af hvad sålunda blifvit anfördt framginge önskvärdheten af, att

skottantalet per kommenderad kapten, nu omkring 300, finge höjas till

400, hvarigenom, för den händelse dessa kapteners antal sattes till 10,

hela det för skolan afsedda ammunitionsanslaget skulle komma att höjas

från 2,000 till 4,000 skott, betingande, efter en beräkning af 17 kronor

per skott med granatkartesch, en ökning i anslaget till arméns vapen,

ammunition och skjutöfningar m. m. af 34,000.

På framställning af Kongl. Maj:t. hade, enligt hvad generalfältygmästaren

vidare anfört, 1895 års Riksdag medgifvit, att de dittills utgående

arfvodena till informationskaptenerna finge delvis användas till anordnande

af en subalternskjutshola för fältartilleriet. Sådan skola hade år

1898 för första gången varit sammandragen, och hade derunder nyttan

af densamma för höjande af artilleriets skjutskicklighet blifvit till fullo

ådagalagd. Skolan, som ursprungligen varit afsedd att vara sammandragen

under 4 veckor, hade varat endast 3 veckor. Denna tid hade

visat sig i förhållande till det till kursen kommenderade antalet officerare,

24 stycken, vara väl afpassad.

Vid mobilisering måste ett icke obetydligt antal underofficerare

kommenderas att tjenstgöra såsom afdelningschefer. Den utbildning

för specielt denna tjenstgöring, som hittills kunnat beredas underofficerare,

hade varit så godt som ingen, alldenstund under regementsöfningarna

tillgången på subalternofficerare i regel varit tillräcklig för

att fylla behofvet af afdelningschefer, och man ansett, att i främsta

rummet subalternofficerare borde såsom afdelningschefer utbildas, och

att öfningarne i öfrigt bäst främjades genom att till afdelningschefer

använda dessa. Då batteriets duglighet under eldstrid i icke ringa mån

vore beroende af afdelningschefernas förmåga att väl uppfylla sina

åligganden, och färdighet härutinnan icke kunde vinnas utan betydlig

öfning, ansåge generalrfälttygmästaren det såsom oafvisligen nödvändigt

att bereda tillfälle för underofficerare att utbildas i denna afdelningschefernas

tjenstegren. Detta syntes lämpligen kunna ske genom att

låta ett antal sergeanter kommenderas till subalternskjutskolans kurs,

men detta antal syntes under nuvarande förhållanden icke böra sättas

högre än till 6 å 7 per år. Då erfarenheten från årets skjutskola

gifvit vid handen, att antalet till kursens genomgående kommenderade

icke lämpligen borde nämnvärdt öfverstiga 24, skulle under denna för
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

65

utsättning icke samtliga subalternofficerare hinna kommenderas till skolan,

om sådan, såsom nu vore bestämdt, endast sammandroges hvart annat

år. Det vore sålunda nödvändigt, att subalternskjutskola hädanefter sammandroges

hvarje år. Arfvoden borde utgå till chefen och andre läraren

och beräknas till 250 kronor för chefen och 200 kronor för andre

läraren, förutsatt, att de dessutom åtnjöte dagtraktamente.

Genom en afkortning i den tid, skolan årligen skulle vara sammandragen,

till 3 veckor minskades kostnaden för en sammandragen

skola med cirka 1,900 kronor från nu anslagna 8,200 kronor till omkring

6,300 kronor, hvadan, då årsanslaget nu utgjorde 4,100 kronor, hela

ökningen i kostnad för år komrae att belöpa sig till omkring 2,200

kronor (se bil. n:o 17 till statsrådsprotokollet).

För subalternskjutskolan hade intet särskildt ammunitionsanslag varit

beräknadt. Till den år 1898 sammandragna skolan hade anslagits 1,000

skarpa skott, hvilket skottantal hade visat sig vara något så när tillräckligt.

Då det icke kunde anses lämpligt, att ammunitionsanslaget för ifrågavarande

skjutskola medförde eu minskning vare sig i mobiliseringsammunitionen

eller uti den till regementenas skarpskjutning anvisade

ammunitionen, så vore det nödvändigt, att särskilda medel anvisades

för anskaffande af ofvannämnda 1,000 skarpa skott. Enär för ifrågavarande

skola öfningsammunition utan större olägenhet syntes kunna

användas, kunde kostnaden per skott sättas till endast 10 kronor, hvadan

den erforderliga ökningen i ammunitionsanslaget komme att uppgå till

10,000 kronor.

Generalfälttygmästaren hade vidare erinrat, hurusom, sedan fråga

blifvit väckt om anordnandet af en gemensam skjutskola för arméns

och flottans fästningsartillericorpser, öfverstarne vid Karlskrona artillericorps

A. F. Centervall och vid Vaxholms artillericorps C. O. Sylvander

erhållit Kongl. Maj:ts befallning att öfverväga lämpligheten af anordnandet

af en dylik skola samt att eventuelt utarbeta och afgifva förslag

till bestämmelser för organisation af densamma, I hufvudsaklig

öfverensstämmelse med ett af nämnda öfverstar afgifvet förslag hade

genom generalorder den 6 augusti 1898 anbefalts, att en för arméns

och flottans fästningsartillericorpser gemensam skjutskola skulle samma

år försöksvis anordnas.

Erfarenheten från den sålunda anordnade skolan hade ådagalagt,

att det för fästningsartilleriets skjututbildning vore af den allra största

vigt, att eu gemensam fästningsartilleriskjutskola organiserades i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med den försöksvis anordnade.

Under förutsättning, att skolan komme att betraktas såsom en un
Bih.

till lliksd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

der generalfälttygmästarens öfverbefäl stäld fästningsartillerisJcjutskola,

till hvilken kontingenter finge årligen kommenderas från såväl flottans

som arméns fästningsartillericorpser, borde härför erforderliga medel

utgå från anslagen under fjerde hufvudtiteln, med undantag af de medel,

som erfordrades till ammunition under den tid, skolan enligt förslaget

skulle vara förlagd till Kungsholms fästning.

Kostnaden för skolan borde beräknas till i rundt tal 7,000 kronor

och sålunda anslaget till fästningsartilleriets skjutskola, nu 2,150 kronor,

höjas med 4,850 kronor.

Den del af den till skjutskolan anslagna ammunitionen, som enligt

öfverstarnes förslag skulle lemnas från armén, vore beräknad att kosta

i rundt tal 10,000 kronor (bil. n:o 18 till statsrådsprotokollet); härvid

vore dock att märka, att i denna kostnadsberäkning 700 stycken skott

med 8 cm. framladdningskanon icke upptagits till någon som helst

kostnad, enär ammunitionen till nämnda pjesslag, som icke längre inginge

i fästningarnas bestyckning, icke behöfde ersättas.

Ehuru det sålunda beräknade ammunitionsanslaget, med fästadt afseende

på den mängd olika pjesslag, som inginge i fästningarnas bestyckning,

och den stora betydelse skjutskickligheten i senaste krig

visat sig ega, vore synnerligen knappt tillmätt, syntes likväl för tillfället,

och så länge som tillgång på ofvannämnda för mobilisering

icke påräknade ammunition funnes, ökning af detsamma icke böra

ifrågasättas.

Kostnaden för den ammunition, som skulle förbrukas i Karlskrona,

hade beräknats uppgå till 4,882 kronor.

För egen del har departementschefen, med förmälan att hvad generalfälttygmästaren

sålunda föreslagit, blifvit af arméförvaltningen å

artilleridepartementet tillstyrkt, förklarat att, ehuru han funne framställningen

vara väl grundad, han dock af nedannämnda skäl ansåge densamma

icke i alla delar böra föranleda proposition till Riksdagen.

Hvad först anginge fältartilleriets skjutskolor, så måste gifvetvis

dessa skjutskolor utvidgas i samma mån antalet officerare vid fältartilleriet

genom 1892 års förbättrade härordning ökats, ty eljest skulle en

stor del af dessa officerare komma att sakna den utbildning i skjutning

och förmåga att leda artillerield, som vore ett oundgängligt vilkor för

att detta vapen skulle kunna i afgörande ögonblick uppfylla sin bestämmelse.

För dessa skjutskolors utvidgning och af de skäl generalfälttygmästaren

i öfrigt anfört måste vidare ökade ammunitionsanslag ställas

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

67

till skolornas förfogande. I dessa delar ville departementschefen således

understödja generalfälttygmästare^ framställning.

Hvad åter den föreslagna fästningsartilleriskjutskolan beträffade, så

skulle visserligen skolan medföra afsevärda fördelar genom ett fruktbärande

samarbete mellan arméns och flottans fästningsartillericorpser.

Vid Vaxholm funnes — såsom generalfälttygmästaren i sitt yttrande

öfver öfverstarnes förslag framhållit — en för fästningsartilleriet ordnad

skjutplats, men denna medgåfve ej skjutning med pansarbrytande

pjeser med full stridsladdning mot rörligt mål på sjön. I. Karlskrona

åter vore anordningar träffade för dessa kustartilleriets vigtigaste skjutningar.

Af dessa och andra anförda skäl hade generaltfälttygmästaren

i sitt berörda yttrande uttalat såsom sin åsigt, att den föreslagna skjutskolan

skulle vara af allra största betydelse för skjututbildningen hos

arméns och flottans fästningsartillericorpser.

Då emellertid, såsom departementschefen under punkten 25 i statsrådsprotokollet

komme att omnämna, befästningskomitén väckt fråga om

en förändrad organisation af arméns och flottans artillericorpser, men

denna fråga ännu icke vunnit sådan utredning, att den kunde framläggas

till Kongl. Maj:ts pröfning, ansåge han det ej heller vara lämpligt

att redan nu fastslå, huru en skjutskola för fästningsartillericorpserna

borde organiseras. Han ansåge derför, att framställning till Riksdagen

om anslag till eu dylik skola icke för närvarande borde göras, utan

anslaget till arméns fästningsartilleriskjutskola tills vidare bibehållas

oförändradt.

Vidkommande slutligen det begärda ammunitionsanslaget till fästningsartilleriskjutskolan,

ville departementschefen, som derom samrådtmed

generalfälttygmästaren, erinra om följande. Under anslaget till

arméns vapen, ammunition och skjutöfningar upptoges å tit. III »ammunition

till fästaingspjeser» 22,000 kronor, hvilka, såsom generalfälttygmästaren

påpekat, visat sig otillräckliga enbart för ersättande af

den under fästningsartillericorpsernas skjutöfningar förbrukade ammunitionen.

Hittills hade intet särskilt anslag funnits för att ersätta den

ammunition, som förbrukats vid fästningsartilleriets skjutskola och i

rundt tal kunde beräknas årligen hafva kostat 10,000 kronor. Ammunition

till denna skola hade hittills kunnat anslas utan att den för

mobilisering för närvarande afsedda ammunitionen behof! tagas i anspråk,

emedan dels en stor del af den till skolan anvisade ammunitionen

varit af äldre modell, som icke behof! ersättas,, dels ock enligt

tidigare planer ett större antal skott per pjes varit beräknadt än nu

vore fallet. Förhållandena hade emellertid ändrats derigenom, att be
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

fintligt öfverskott af ammunition förbrukats och att öfning i skarpskjutning

med äfven de modernaste pjeser måste gifvas åt både befäl och

trupp samt att till dessa pjeser icke funnes annan ammunition än den,

som beräknats ingå i mobiliseringsbehofvet. Det äskade anslaget å 10,000

kronor afsåge således icke att dermed åstadkomma en ökning i den till

fästningsartilleriskjutskolan hittills anslagna ammunitionsmängden, utan,

endast att förekomma minskning i den för mobilisering afsedda ammunitionen

och vore således i hvarje fall behöflig!

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kong! Maj:ts framställning

vare sig angående ökning af antalet af de till artilleriskjutskolorna

kommenderade officerare eller angående sammandragning

hvarje år af skjutskolan för subalternofficerare.

I fråga om de till grund för den äskade anslagsförhöjningen liggande

beräkningarne (bil. n:is 16 och 17 till statsrådsprotokollet) har

utskottet deremot velat anmärka, att de principer, som blifvit följda

vid nu gällande stat för infanteriskjutskolan å Rosersberg, synas dervid

hafva bort till vinnande af större konseqvens och enhet tillämpas i

vidsträcktare mån, än som skett. Så t. ex. torde, enär, såsom utskottet

inhemtat, tjenstgöringen vid dessa skjutskolor eger rum med

trupp, icke någon anledning förefinnes att låta ifrågakommande dagtraktamenten

vid artilleriskjutskolorna utgå med högre belopp än de

traktamenten, hvilka förekomma vid infanteriskjutskolan. Den i kong!

kungörelsen den 27 maj 1881 angifna lägre beräkningen af dylika

traktamenten synes alltså böra tillämpas äfven här, utom i de fall, då

möjligen någon del af personalen måste likasom vid infanteriskjutskolan

inställa sig vid skolan före kursens början eller derstädes qvarstanna

efter dess slut. Enligt utskottet tillhandakomna uppgifter skulle

den minskning i kostnader, som häraf blefve en följd, utgöra vid skjutskolan

för äldre officerare 313 kronor och vid skjutskolan för subalternofficerare

560 kronor eller tillhopa 873 kronor.

I detta sammanhang har utskottet velat erinra, att den i kostnadsberäkningen

upptagna aflöningsrubriken »gratifikationer» synes böra

förändras till »kostnad för handräckning», liksom vid infanteriskjutskolan

skett.

Utskottet har jemväl ansett, att den bland kostnaderna för artilleriskjutskolan

för äldre officerare upptagna posten 1,152 kronor för hyra

af sex hästar bör utgå, och i stället vid skolan begagna kronans

hästar. Såsom departementschefen alternativt föreslagit, bör då i

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

69

stället anslås 300 kronor till ytterligare transportkostnader. Den häraf

föranledda besparingen komme sålunda att uppgå till 852 kronor.

Utskottet har alltså funnit, att den af Kongl. Maj:t föreslagna förhöjningen

af anslaget bör kunna nedbringas från 5,700 kronor till

3,975 kronor.

Med anledning deraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må för utvidgande af fältartilleriets

skjutskolor höja anslaget till artilleriskjutskolor, nu

22,200 kronor, med 3,975 kronor till 26,175 kronor.

Krigsskolan.

10:o. Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen under denna Angående ökhufvudtitel

i punkten 10 föreslagit Riksdagen att, under förutsättning nins af detta

af bifall till hvad under punkten 4 föreslagits i fråga om förhöjning af förvaltares

dagaflöning, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet *-*

fogade förslag till stat för krigsskolan, öka anslaget till krigsskolan,

nu kronor 76,729, med kronor 11,571 till kronor 88,300.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 13 januari

innevarande år (sid. 56) har departementschefen till en början erinrat

om följande förhållanden.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 18 maj 1897 anhållit, att Kongl.

Maj:t måtte förelägga Riksdagen ny stat för krigsskolan å Karlberg,

enär den för skolan gällande icke längre kunde anses lämpa sig för

de förhållanden, som derstädes på senare tider inträdt, hade Kongl.

Maj:t för 1898 års Riksdag framlagt ett af skolans chef upprättadt

förslag till ny stat för skolan.

Riksdagen hade emellertid funnit, att det framlagda förslaget vore

bygdt på andra grunder än dem, som Riksdagen i sin skrifvelse omförmält.

Det hade nemligen synts, som om den af Riksdagen afsedda

likformigheten mellan staterna för krigsskolan och för andra likartade

militärskolor icke blifvit iakttagen i den mån önskvärdt varit. I sådant

afseende hade förslaget företett, bland annat, den egendomligheten,

att adjutant, väbel, kompanibefäl och lärare vid skolan skulle

åtnjuta dagtraktamente, hvilket, Riksdagen veterligen, vore ett för kommendering

af dylik, mera stadigvarande natur alldeles nytt aflöningssätt,

som icke syntes ega någon motsvarighet vare sig vid de militära hög
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

skolorna eller vid någon annan formation inom armén. Riksdagen

Rölle före, att det vid krigshögskolorna tillämpade systemet med endast

arfvoden hade bort vinna användning jemväl på nämnda befattningar

vid krigsskolan.

Förutom denna principiella anmärkning hade Riksdagen ansett, att

i vissa särskilda afseenden erinringar kunde göras mot förslaget, hvilket

sålunda icke vunnit Riksdagens bifall, utan hade Riksdagen begärt, att

Kong!. Maj:t måtte förelägga 1899 års Riksdag nytt förslag till stat

för krigsskolan.

Departementschefen har vidare meddelat, att, sedan i anledning

häraf Hans Kongl. Höghet Kronprinsen i egenskap af inspektör för

militärläroverken erhållit Kongl. Maj:ts befallning att inkomma med

nytt förslag till stat för krigsskolan, Hans Kongl. Höghet med skrifvelse

den 30 september 1898, efter chefens för krigsskolans hörande,

till Kongl. Maj:t aflemnat sådant förslag, om hvilket Hans Kongl.

Höghet i sin nämnda skrifvelse anfört följande:

I det nu föreliggande förslaget hade, i enlighet med Riksdagens

uttalade åsigt, det vid krigshögskolorna tillämpade aflöningssystemet

med arfvoden kommit till användning.

Chefens aflöning hade i enlighet med Riksdagens yttrande äfven i

detta förslag uppförts på skolans stat och hans nuvarande arfvode borttagits,

men han hade i viss mån godtgjorts för denna minskning derigenom,

att lönen bestämts till 5,000 kronor. Chefens sammanlagda

löneförmåner blefve, i jemförelse med nu gällande förhållanden, minskade

med kontant 2,800 kronor (kuskens aflöning och åkdonskostnader

inräknade).

För adjutanten föresloges samma aflöning som i nu gällande stat.

Slottspastorns aflöning vore upptagen såsom i nuvarande stat till

1,000 kronor, men skulle, enär ett återupptagande af slottspastorns

skyldighet att vara lärare ej syntes vara att förvänta och något expeditionsarbete

särskildt för krigsskolan icke förekomme, vid nuvarande

beställningsinnehafvares afgång nedsättas till samma belopp som för

regementspastor vid garnisonerad trupp eller till 800 kronor.

Bestämmelserna om läkarens aflöning borde enligt Riksdagens mening

förändras derhän, att denne inordnades bland öfrige militärläkare

och erhölle de aflöningsförmåner, som allt efter ålder i tjensten tillkomme

bataljonsläkare. Kong!, brefvet den 26 april 1895 förordnade,

att läkarebefattningen vid skolan skulle hänföras till kaptens rangklass

och att innehafvare deraf, som till bataljonsläkarebeställning vid armén

förflyttades, skulle, i fråga om rättigheten att komma i åtnjutande af

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

71

högre bataljonsläkareaflöning, ega räkna sig till godo den tid, lian varit

såsom läkare vid krigsskolan anställd. Med stöd af det anförda och

med hänsyn till att läkaren vid krigsskolan vore strängt bunden vid sin

tjenst utan tillfälle till sådan semester eller turvis ledighet från daglig

tjenstgöring, som vore beredt läkare vid andra ständigt sammandragna

truppförband, hade för läkaren upptagits samma aflöning, som tillkomme

äldste bataljonsläkare.

För veterinärvården hade Kongl. Maj:t för ett år i sender medgifvit,

att 100 kronor fått utbetalas af krigsskolans besparingar. Genom förändrade

anordningar för hästanskaffningen i följd af ökadt elevantal

och behofvet af ökad ridundervisning hade antalet hästar sedan 1890

småningom ökats till omkring det dubbla. Det torde derför ej kunna

förutsättas, att veterinärvården framgent skulle kunna erhållas för endast

100 kronor, utan hade i förslaget veterinärens arfvode upptaedts till

200 kronor.

Enligt § 31 i reglementet för krigsskolan den 7 juni 1895 hade

väbeln ett verksamhetsområde, som vore alltför vidlyftigt för en person

och förutsatte en intendenturutbildning, som nuvarande väbeln

saknat, hvarför redogöraren måst förrätta vissa delar af väbelns tjenst.

Kompaniets persedelförråd och logement handhades för närvarande af

en förvaltare i intendenturcorpsen, som uppbure aflöning från krigsskolans

betjeningsstat. Sålunda syntes dessa tjenstebefattningar hafva

blifvit sammanblandade och förvexlade. För vinnande af reda föresloges

ett arfvode af 950 kronor för en fanjunkare, hvilken det skulle

tillkomma att handhafva kompaniets gevärs- och munderingsförråd, öfningsmaterielen

för gymnastik och vapenföring, stallet m. m. samt

tillika bestrida väbelbefattningen under kompanichefen; i stället för

nuvarande väbeln hade uppförts bland staben eu förvaltare (intendenturutbildad),

som under redogöraren skulle handhafva hela förrådsuppbörden

af fourage, lyse, ved, m. in. och tillika vara uppsyningsman

öfver kungsgårdens hus och byggnader, park och utegor samt hafva

tillsyn öfver de arbeten, som derå skulle verkställas. Det syntes lämpligast,

att fanjunkaren (väbeln) anstäldes på samma sätt som kompanibefälet

i öfrigt och att dertill utsåges en sergeant, som kunde utnämnas

till fanjunkare i regementet (corpsen, bataljonen). Förvaltarens tjensteåligganden

kräfde deremot i högre grad kontinuitet och förutseende,

hvarför ett ständigt personalombyte måste verka störande för ärendenas

planmessiga utförande, särskildt beträffande byggnadsarbetena, skogskulturen

och öfriga utarbeten. Han borde derför erhålla fast anställning

på skolans stat.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

För att konseqvent genomföra Riksdagens erinran, att lärarearfvodena

borde angifvas för vissa bestämda läroämnen, hade det i förra

förlaget upptagna lärarearfvodet åt kompanichefen öfverförts på en särskild

lärarebefattning i krigslagar, tjenstgörings- och infanteriexercisreglementen.

Kompaniofficer ar ne hade, såsom i motiveringen till förra förslaget

anförts, allt mera måst tagas i anspråk såsom biträdande lärare eller

instruktörer vid de taktiska tillämpningsöfningarna (såsom krigsspel,

taktiska skrifningar och fältöfningar), och för ett tidsenligt bedrifvande

af undervisningen i krigskonst syntes detta förfaringssätt för framtiden

blifva allt mer åt behofvet påkalladt. I § 20 af skolans reglemente

ålades också kompaniofficerare skyldighet att enligt chefens bestämmande

biträda lärarne i krigskonst. Med anledning af de ökade kraf,

som sålunda stäldes på dem, hade deras arfvode upptagits till 1,200

kronor.

Den skyldighet, andre läraren i gymnastik och vapenföring enligt § 4

i skolans reglemente hade att deltaga i kompaniofficers tjenstgöring efter

chefens bestämmande, hade under de sista åren måst drifvas derhän,

att han tjenstgjort lika med kompaniofficerarne jemte det han utöfvat

sin lärarebefattning. För ett rationelt ledande af gymnastik och vapenföring

vore ännu en instruktör af nöden. Ett bättre förhållande torde

kunna ernås genom att i stället för andre läraren i gymnastik och vapenföring

anställa ytterligare en kompaniofficer af infanteriet och fördela

tjenstgöringen mellan kompaniofficerarne så, att tvenne finge på sin

del biträdande undervisning i gymnastik och vapenföring och de öfriga

instruktioner i skjutning och bevakningstjenst samt expeditionsföring.

I stället för arfvode åt en andre lärare i gymnastik och vapenföring

hade derför i förslaget uppförts ytterligare ett arfvode åt en kompaniofficer

af infanteriet.

För lärarne hade samma arfvoden bibehållits som i nu gällande

stat med den förändring, att arfvodet åt läraren i ridning borttagits,

hvaremot en ökning af 200 kronor föreslagits för läraren i hästkännedom,

som äfven skulle vara lärare i ridning och kavalleriexercisreglemente,

och att utöfver nuvarande stat införts arfvoden åt en andre lärare i

krigskonst och en lärare i militärförvaltning, för hvilka båda beställningar

under de senare lärokurserna Kongl. Maj:t, på derom för

hvarje särskild lärokurs gjord framställning, anvisat medel till aflöning.

Förslaget till stat upptoge derjemte arfvoden åt en förste och

en andre lärare i förslagsvis 90 dagar, hvilket betingades deraf, att

till följd af tvenne lärokursers samtidiga pågående under 2 å 3 må
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

73

nader årligen och önskvärdheten deraf, att lärareombyte ej skedde under

en och samma lärokurs, utan att samma lärare, som undervisat, äfven

utexaminerade skolans elever, lärarne nu förordnades för visst antal

lärokurser, men ej för kalenderår. Vid ombyte af lärare inträdde derför

de nya lärarne med inkommande yngre kursen i sin tjenstgöring, medan

ännu de afgående lärarne fortsatte sin tjenstgöring, så länge den äldre

kursen vore qvar. Under den tid, då två kurser samtidigt vore inne

vid skolan, tarfvades derför i de ämnen, der ombyte af lärare förekomme,

dubbel uppsättning af lärare. Af 10 lärare med i regel 3 års

kommendering skulle sådan dubbel uppsättning visserligen förekomma

för mer än ett ämne hvarje år i medeltal, men då det dels ofta inträffade,

att andre läraren i ämnet öfverginge till förste lärare för en ny

period af 3 år, och dels några läroämnen för den yngre kursen icke

behöfde börja, förrän den äldre lemnat skolan, torde de ökade kostnaderna

kunna jernkas inom de uppförda beloppen.

Organistbefattningen syntes på anförda grunder kunna och böra indragas.

SJcjuksköterskan ansåges böra bibehållas, utan att detta likväl borde

utesluta möjligheten att, om det framdeles befunes lämpligt, i hennes

ställe få ytterligare en sjukvårdssoldat kommenderad till skolan för

helt år. För att möjliggöra detta och ej göra henne sämre lottad än

den lägre betjeningen, föresloges för benne dagaflöning å 1 krona 83 öre.

Sedan år 1890 hade en sjukvårdssoldat varit kommenderad vid

skolan. Denne syntes böra bibehållas under erforderliga tider af året.

Kostnaden beräknades till dagtraktamente å 1 krona 50 öre under förslagsvis

330 dagar jemte munderingsslitningsersättning å 33 öre per dag.

Gasmästaren vore numera egentligen en sakkunnig uppsyningsman

öfver gas-, vatten- och afloppsledningar samt ansvarade för gasens

tändning och släckning. Hans benämning hade i förslaget ändrats till

»tändare och uppsyningsman öfver ledningarna».

Trumslagaren (spelet) borde, såsom under senare år egt rum, kommenderas

till skolan under erforderliga tider af året, hvarför kostnaden

beräknades lika med kostnaden för sjukvårdssoldaten.

Kuskens arfvode utginge ur staten, enär chefen enligt förslaget

skulle komma att åtnjuta lönetillägg för tjenstehästar och sålunda sjelf

bekosta deras skötsel.

Stallförmannens arfvode borde utbytas mot dagaflöning förslagsvis

å 2 kronor per dag; ökningen vore föranledd af ökadt ansvar och ökadt.

arbete.

Af de i nu gällande stat upptagna 22 drängar både hittills uttagits

Bih. till /Hind. Prot. 181)9. 4 Sami. / A/d. <7 Hd fl. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

3 förmän, nemligen eu till kompaniförrådet och logementen, en till

allmänna förrådet, kungsgården och yttre arbeten samt en till undervisningslokalerna,

undervisningsmaterielen och slottet i allmänhet. I

förslaget till stat utginge den först nämnde och hans aflöning inginge

i den förut omnämnde fanjunkarens. De begge senare vore deremot

bibehållna, den förre af dem med en dagaflöning af 2 kronor 25 öre,

den senare med 2 kronor. Stallförmannen inräknad, upptoges således

3 förmän i staten.

En besparingsåtgärd hade under de sista åren vidtagits med afseende

på betjeningens aflöning, i det att en del platser blifvit besatta

med från icke garnisonerade regementen permitterade och efter enskild

uppgörelse antagna soldater, hvilkas aflöning besparats under den tid

de deltagit i sitt regementes vapenöfning. Möjligheten för samma tillvägagående

för framtiden berodde dock på, om lämpliga soldater vid

angränsande regementen kunde erhålla frihet från alla kommenderingar

och all tjenst vid regementet med undantag af regementsmötet samt

vore villiga att antaga tillfällig anställning vid skolan på de föreslagna

vilkoren. Det vore dock vanskligt att binda krigsskolans hushållningvid

sådana utom densamma stående undantagsförhållanden. Drängarnes

aflöningssiflra minskades väl på detta sätt, men å andra sidan skulle

åtskilliga arbeten på kungsgården, som nu måste verkställas genom

extra arbetare, hvilka kräfde större kontant aflöning, kunna utan särskild

kostnad från andra titlar utföras af egna drängar under vapenöfningsuppehållet,

om alla drängar hade hel årstjenst. Det syntes således

riktigt, att kostnadsberäkningen grundades på att drängarne antoges

för hel årstjenst; derför hade de sju drängar, som i förra förslaget

upptogos med endast 330 dagars anställning, i det föreliggande

förslaget uppsatts för hel årstjenst. Den i föregående beräkning åt

drängarne föreslagna dagaflöningen, 1 krona 75 öre, hade förändrats

till den för sjukvårdssoldaten och spelet beräknade, eller 1 krona 83

öre, hvarvid man äfven tänkt sig, att en vidsträcktare tillämpning af

kommendering af soldater än den nu förekommande framdeles skulle

komma till stånd.

För att för framtiden kunna erhålla en lämplig person till skogvaktare

och postbud hade det befunnits nödigt att sätta hans dagaflöning

till 2 kronor.

Den efter dessa grunder beräknade aflöningen till betjeningen uppginge,

på sätt en bifogad specifikation utvisade, till 14,878 kronor 30

öre, hvilket belopp visserligen med 118 kronor 30 öre öfverstege den

i förra förslaget beräknade summan, men denna ökade kostnad torde

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

75

till fullo uppvägas af den ökade arbetskraft, som tillfördes skolan derigenom,

att drängarne antoges för helt år.

Till böcker och instrument m. m. till stående biblioteket upptoges i

nuvarande stat 500 kronor och till skrifmaterialier likaledes 500 kronor,

tillsammans 1,000 kronor. I medeltal hade dessa båda titlar tillsammans

under åren 1892—1896 kraft 1,209 kronor 91 öre pr år. Å ena sidan

hade visserligen inbindning af en ganska stor mängd gamla handlingar

samt renovering af flera gamla oljemålningar, tillhörande skolans tafvelsamling,

kräft större kostnader än vanligen borde ifrågakomma, sedan

allt blifvit fullt ordnadt, men å andra sidan ökades här liksom annorstädes

behofvet af blankett- och annat tryck för expeditionerna till följd

af ökad skriftvexling. Det föresloges derför, att kostnaderna af ifrågavarande

slag redovisades under en gemensam rubrik, och att dertill

måtte anvisas 1,200 kronor.

Af de 13 hästar, som i nu gällande stat omförmäldes, voro 10 afsedda

till ridhästar i och för elevernas undervisning i ridning, 1 till

arbetshäst och 2 till vagnshästar till chefens förfogande. Det nuvarande

anslaget på 3,000 kronor kunde emellertid ej räcka till vinnande

af ett fullgodt resultat. Vid krigsskolan kunde nemligen remonter ej

lämpligen dresseras, enär de flesta ryttarne, eleverna, voro alldeles ovana

vid ridning. Inköp af unga, fullt dresserade hästar åter vore dyrbart,

och äfven om dylikt inköp åt hästar kunde ske, skulle inom få år deras

duglighet till följd af den ständigt återkommande tjensten såsom undervisningsmateriel

betydligt hafva minskats. Då nu åt ekonomiska och

praktiska skäl i allmänhet blott något äldre hästar kunde till skolan

inköpas, måste deras tjenstetid blifva ganska kort och hästarne ofta af

mindre god beskaffenhet. Hästantalet borde kunna vexla med olika

antal elever, hvilket svårligen kunde ske, då remonteringen skulle ske

för statsmedel. Deremot mötte det ej svårighet att utfordra ett större

eller mindre antal hästar, ty medlen härtill utginge af elevafgifterna,

hvilkas sammanlagda belopp vexlade med olika antal elever. I stället

för att hålla egna hästar vid skolan hade man derför sedan början af

1890-talet träffat överenskommelser med hästegare om att vid skolan

låta utfodra ridhästar mot rätt för skolan att använda dem för ridundervisning

och tjenstgöring. De senaste åren hade hästar erhållits

från Norrlands dragonregemente. Härigenom vunne man befrielse i rån

remonteringskostnad och erhölle lämpliga hästar för ridundervisningen,

Indika kunde ombytas, om de ej längre motsvarade ändamålet o. s. v.

Detta tillvägagångssätt hade alltså visat sig lämpligt och ansåges framgent

böra användas.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Sedan i förra förslaget till ny stat chefen erhållit lönetillägg och

fourageersättning för 2 tjenstehästar, hade under titel: »Remontering

af 1 häst (arbetshästen) och underhåll af seltyg och åkdon samt kuskytterbeklädnad»,

begärts 1,500 kronor. 1 det nu föreliggande förslaget

hade på grund af Riksdagens erinran, att den ansåge anslag till åkdon

för chefen äfvensom kuskytterbeklädnad ej böra ifrågakomma, summan

minskats till 1,300 kronor. Jemförd med summan 3,000 i nu gällande

stat för remontering af 13 hästar m. m., kunde summan måhända förefalla

hög, men härvid vore att märka, dels att af de 13 hästarne hade

10 underhållits af elevmedel, dels ock att med dessa 1,300 kronor

skulle bestridas kostnaderna för nyanskaffning och underhåll af fordon

för kungsgårdens behof och för körningar i staden, vattentunna, snöplog,

selar, redskap för skogsskötsel och åkerbruk m. m.

För praktiska öfningar föresloges samma belopp som i nu gällande

stat.

Uti nu gällande stat funnes för ''»ved och lyshållning)) beräknadt

6,500 kronor. För de fem åren 1892—1896 hade medelkostnaden å

denna titel utgjort 5,320 kronor 42 öre, för treårsperioden 1894—1896

4,387 kronor 31 öre.

Vid tidpunkten för den nu gällande statens uppgörande hade vattenledning

ej funnits till Karlberg och alltså ej heller vattenafgifter. Sedan

skolan erhållit vattenledning, hade vattenafgifterna redovisats under

titeln »extra .utgifter». Då emellertid utgiften blifvit ordinarie, ansåges

den böra föras under en ordinarie titel, och man hade ansett lämpligast

att sammanföra den med bränsle och lyse. Då den i gällande stat

upptagna siffran, 6,500 kronor, öfverstege medelutgiftssumman med ungefär

vattenafgiften, omkring 1,200 kronor, föresloges att förblifva vid

samma belopp, 6,500 kronor, med inrymmande äfven af vattenafgifterna

derunder.

Byggnaders underhåll beräknades enligt nu gällande stat till 7,000

kronor. Medelkostnaden för hvartdera af de fem åren 1892—1896 hade

utgjort 16,824 kronor 50 öre. Skilnaden hade bestridts med krigsskolans

besparingar samt ordinarie och extra ordinarie inkomster. Byggnaderna

vid Karlberg vore i allmänhet omkring 300 år gamla. Åtskilliga

förbättringar å dessa byggnader hade verkstälts, men mycket återstode

ännu att göra. I det förra förslaget upptoges byggnadernas

underhåll till 8,000 kronor. Ehuruväl man knappast kunde våga hoppas,

att denna summa för framtiden skulle kunna räcka till för denna titel,

hade man dock af sparsamhetsskäl ej velat i nu föreliggande förslag

höja beloppet.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

77

För inventarier och husgeråd, hvartill medelkostnaden under åren

1892—1896 uppgått till 2,350 kronor, funnes anslagna 2,000 kronor.

Hade för högst 80 eller i allmänhet 60 å 70 elever beräknats 2,000

kronor, men detta anslag, oaktadt särskildt anslag för ökadt elevantal

anvisats, måst öfverskridas med i medeltal 350 kronor, torde

vid fastställande af ny stat detta förhållande böra beaktas. I det föreliggande

förslaget hade derför till inventarier och husgeråd upptagits

2,500 kronor.

Kostnaderna för parkens vård hade ej kunnat hållas inom det i nu

gällande stat anvisade belopp af 450 kronor. Under åren 1892—1896

hade medelkostnaden pr år varit 758 kronor 95 öre. Det i föregående

förslag till stat upptagna belopp, 700 kronor, syntes med hänsyn till

förestående nödiga omplanteringar också för knappt tilltaget, äfven om

arbetet fördelades under en längre följd af år. Kostnaderna för vården

af denna park, på hvilken allmänheten med hänsyn till dess läge och

naturskönhet kunde hafva berättigade fordringar, kunde dock möjligen

hållas inom gränsen af de 900 kronor, som nu föresloges.

Beträffande stipendierna föresloges af sparsamhetskäl ingen ändring

i nu utgående belopp, ehuruväl det kunde vara berättigad^ att stipendiernas

antal ökades i förhållande till det ökade antalet elever.

Enligt gällande bestämmelser skulle chef, adjutant, kompanibefäl,

redogörare och väbel äfvensom betjening vara å Karlberg boende, åtnjutande

naturainqvartering derstädes, hvarmed ock af ålder följt en

till sin begränsning ej bestämd servis in natura. I det förra förslaget

till ny stat hade dåvarande chefen för krigsskolan framhållit önskvärdheten

af att servisersättning och kaserneringskostnader måtte få utgå

till betjening in natura och till öfrig dertill berättigad personal i kontant

för en sammanlagd kostnad af 774 kronor 92 öre, som skulle utgå

från och blifva föremål för särskild redovisning under inqvarteringsanslaget.

Enligt det föreliggande förslaget skulle tillkomma servisersättning

för fanjunkaren på kompaniet.

En afsevärd förenkling i räkenskaperna, i jemförelse med det förut

föreslagna sättet att låta denna summa blifva föremål för särskild redovisning

under inqvarteringsanslaget, skulle emellertid vinnas genom att,

såsom nu i förslaget skett, under »omkostnader» för ifrågavarande titel

upptaga en ungefärlig summa af 900 kronor att utgå från nyssnämnda

anslag.

Extra utgifterna hade under senare år, då eu mängd arbeten måst

utföras inom hela området för krigsskolans förvaltning i och för allmänna

förbättringar, helt naturligt varit ganska höga. Medelsiffran för

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

tiden 1892—1896 uppginge för år till 7,644 kronor 29 öre, men såsom

förut omnämnts, inginge däri också vattenafgiften med omkring 1,200

kronor. Om sistnämda kostnad, som enligt förslaget skulle komma att

utgå under titeln »Bränsle, lyse och vatten» fråndroges, återstode ett

behof af 6,444 kronor 29 öre. Skolans stat hade under de senare

åren måst anlitas till hela sitt belopp. Detta syntes tyda på, att de

ökade tillgångar, som kunde vara att emotse, om do extra inkomsterna

fortfarande finge disponeras af chefen för krigsskolan, skulle väl behöfvas

till fyllande af behof öfver hela området. Då det emellertid

torde vara lämpligare för statshushållningen i sin helhet, att enligt

Riksdagens uttryckta önskan alla hyresinkomster m. m. till fullo inlevererades

till statsverket, och ett fast utgiftsbelopp för skolan bestämdes,

blefve det titeln »extra utgifter», som måste bestrida, utom

de till denna titel direkt hänförliga utgifter, brister å öfriga titlar. Med

anledning häraf syntes det nödvändigt att bibehålla ungefär den ofvan

anförda medelsiffran, och hade för afrundning af hela anslagsbeloppets

slutsumma för ifrågavarande titel upptagits 6,342 kronor 60 öre. Förslagets

slutsumma blefve då 90,200 kronor.

Beträffande de vid det förra förslaget till stat fogade anmärkningarna

anförde inspektören för militärläroverken vidare, att Riksdagen i

fråga om anm. 1. framhållit, att det visserligen syntes Riksdagen mindre

lämpligt, att chefen för krigsskolan fortfarande bibehölles vid honom

nu tillkommande dispositionsrätt öfver Karlbergs kungsgård m. m., men

att, derest det befunnes nödvändigt, att detta förhållande fortfore, alla

hyresinkomster m. m. borde till fullo inlevereras till statsverket, och

hela utgiftsbeloppet för krigsskolan upptagas i skolans stat.

I kongl. brefvet den 23 maj 1815 angåfves de lägenheter och

områden, hvilka Kongl. Maj:t då täcktes finna icke kunna från den

ekonomiska styrelsen och polistillsynen på stället skiljas, utan att sådant

skulle medföra betydliga olägenheter. Den utveckling, undervisningen

vid krigsskolan fått, då man från ett hufvudsakligen teoretiskt

studium öfvergått till ett mera praktiskt utbildningssätt med allt vidsträcktare

användning af tillämpningsöfningar, gjorde det till chefens

disposition ställda området numera i ännu högre grad än förr oundgängligt

såsom fält för dessa öfningar. Härtill komme den omständigheten,

att Stockholms stad bebygdes på alla sidor intill gränsen af

skolans område. Det ständiga ombytet af personalen och det ökade

elevantalet med till följd deraf ökadt antal betjening gjorde chefens

dispositionsrätt äfven öfver lägenheterna än mer behöflig. Genom

kongl. brefvet den 26 januari 1894 hade emellertid! Solnaskogen stälts

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

79

under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, hvilket med hänsyn

till chefens öfriga mångahanda och ur militärisk synpunkt vigtigare

åligganden måste anses fördelaktigt. Det- syntes derför, vidkommande

chefens dispositionsrätt öfver kungsgården m. m., nödvändigt, att det

— med det nämnda undantaget om hyresmedels och öfriga kontanta

inkomsters inlevererande till statsverket — finge förblifva vid nuvarande

bestämmelser.

På grund af bestämmelser i ofvannämnda kongl. bref den 23 maj

1815 hade innehafvare!) af värdshusbyggnaden vid Karlberg inbetalt

hyran för värdshuset till landtränteriet i Stockholms län intill den 1

oktober 1891, då värdshusrörelsen upphörde. Så länge skolan sedermera

icke hade behof af utrymmet i värdshuset, hade detta uthyrts

till bostadslägenhet. Vid ökningen af elevantalet under år 1894 måste

skolan emellertid taga äfven detta inqvarteringsutrymme i anspråk för

eget behof. Äfven för framtiden syntes detta utrymme blifva oundgängligt

för skolans inqvartering, men skulle det mot förmodan blifva

möjligt för skolan att undvara byggnaden eller någon del deraf, komme

inflytande hyra att till landtränteriet inlevereras.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hade inspektören för

militärläroverken hemstält, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen begära

anvisande af ett reservationsanslag för krigsskolans räkning af 90,200

kronor.

I infordradt utlåtande hade arméförvaltningen å civila departementet

erinrat, att de af inspektören för militärläroverken anförda omständigheter

icke utgjorde tillräckliga skäl för åtgärden att i strid med Riksdagens

önskan ställa läkaren i undantagsställning i förhållande till öfriga

militärläkare; arméförvaltningen ansåge läkarens aflöningsförmåner böra

bestämmas lika med bataljonsläkare med rätt för honom att i sin tur

erhålla äldre bataljonsläkares aflöningsförmåner från anslaget till ökad

aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkare.

Att i staten upptagits 900 kronor till servisersättning och kaserneringskostnader

hade arméförvaltningen icke kunnat godkänna. Först

och främst borde kaserneringskostnaden för betjeningen, d. v. s. utgifterna

för underhåll af sängar, sängkläder, handdukar m. in., icke

bestridas från anslaget till inqvarteringskostnader, utan såsom vid senare

regleringar i allmänhet egt rum, anvisas att utgå från skolans medel

och, i enlighet med eu infordrad specifikation på dessa kostnader, uppföras

i skolans stat med 288 kronor 27 öre.

Beträffande servisersättningen, skulle genom den föreslagna åtgärden

visserligen särskild redogörelse för denna ersättning undvikas,

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

men då servis ersättningen icke alltid kunde till siffran fixt beräknas,

borde berörda ersättning icke upptagas i skolans stat, utan, på sätt

vid krigshögskolorna egde rum, endast angifvas i en till staten fogad

anmärkning och bestridas direkt från anslaget till inqvarteringskostnader

samt särskildt reqvireras och redovisas.

I en af anmärkningarna till staten hade för stabspersonalen (utom

slottspastorn och veterinären) samt kompanibefälet beräknats, utom inqvartering

in natura och kontant servisersättning, äfven bränsle och

lyse. Då åtnjutandet af dylika naturaförmåner tillsammans med inqvarterings-

och servisersättning stode i strid med de i gällande inqvarteringsförfattningar

fastslagna grundsatser, borde, enligt arméförvaltuingens

mening, bränsle och lyse icke tilldelas sagda personal, allrahelst

sådan förmån ej varit ifrågasatt i det förra förslaget.

Deremot torde förmånen af fullständig inqvartering in natura med

eldning och lyse böra, i likhet med hvad som egde rum för manskapet

vid garnisonerade armén, lemnas betjeningen, till hvilken således icke,

såsom i förslaget angifvits, kunde utgå servisersättning.

Slutligen ville arméförvaltningen ifrågasätta, huruvida tillräckligt

skäl funnes att, såsom nu skett, ur förslaget utesluta den i förra förslaget

chefen tillagda rätt att i mån af utrymme upplåta bostad äfven

åt skolans lärare.

För egen del har departementschefen anfört följande.

De af arméförvaltningen gjorda erinringar syntes befogade och

hade blifvit iakttagna vid upprättandet af förslaget till stat för skolan,

bil. n:o 19 till statsrådsprotokollet, dock att till kaserneringskostnader

för betjeningen uppförts ett afrundadt belopp af 300 kronor. Vidare

hade, i öfverensstämmelse med hvad förut i statsrådsprotokollet under

punkten 4 föreslagits om förhöjning af arméns underbefäls aflöningsförmåner,

dagaflöningen till förvaltaren beräknats till 1 krona 50 öre

i stället för till föreslagna 1 krona, föranledande en ökning af 182

kronor 50 öre. För erhållande af en jemn slutsiffra hade anslaget till

extra utgifter bestämts till 6,325 kronor 10 öre. Den föreslagna staten

ansåges ej för närvarande behöfva föranleda någon ökning af anslagen

till inqvarteringskostnader och ålderstillägg.

I den upprättade staten hade slottspastorns arfvode upptagits till

800 kronor; den nuvarande innehafvaren af denua beställning äfvensom

den för närvarande vid skolan anstälda läkaren åtnjöte enligt nu gällande

stat högre kontanta aflöningsförmåner än i den sålunda upprättade

staten upptoges; skilnaden kunde emellertid, så länge de nuva
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

81

rande innehafvande af dessa tjenster qvarstode, bestridas af besparingarna

å andra titlar under krigsskolans anslag.

Genom kongl. brefvet den 23 maj 1815 stadgades, att bestyret

med utarrenderingen och förvaltningen af åtskilliga under Karlbergs

kungsgård lydande hemman och lägenheter skulle från dåvarande

krigsakademien öfverflyttas å annan myndighet, men att, då några af

krigsakademiens lägenheter vore af den beskaffenhet, att de icke kunde

från den ekonomiska styrelsen och polistillsynen på stället skiljas, guvernörsembetet

vid akademien skulle oförändradt bibehållas vid dispositionen

af Karlbergs trädgård och djurgård, den så kallade Solnaskogen,

sjöstranden mellan vestra slottsflygeln och torpet Ekelund samt den

vid slottet uppförda värdshus- och marketenteribyggnaden.

Solnaskogen hade emellertid genom kongl. brefvet den 26 januari

1894 blifvit stäld under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning,

dock med bibehållen rätt för krigsskolan att tillgodonjuta från skogen

inflytande inkomster mot skyldighet att ombesörja skogens bevakning

och lemna erforderliga dagsverken, då sådant kunde ske, samt tillhandahålla

penningar till skogens skötsel och vård.

Slutligen hade genom kongl. brefvet den 12 november 1897 stadgats,

att Karlbergs djurgård och skjutbana skulle disponeras af chefen

för krigsskolan i och för elevernas öfningar, dock att chefen egde att

i föreskrifven ordning till vissa truppförband äfvensom frivilliga skytteföreningar

upplåta nämnda öfningsplats och skjutbana i den mån sådant

utan intrång i elevernas öfningar kunde ske.

I likhet med inspektören för militärläroverken ansåge departementschefen,

att, på det tillräckligt utrymme för elevernas öfningar och personalens

inqvartering måtte finnas vid Karlberg, krigsskolan borde bibehållas

vid den dispositionsrätt, som genom förenämnda kongl. bref

blifvit till skolan upplåten, men att, i enlighet med Riksdagens uttalade

önskan, alla af denna dispositionsrätt härflytande hyresinkomster m. m.

borde till statsverket inlevereras. I öfverensstämmelse härmed hade

också anm. 4. i det upprättade förslaget till stat blifvit affattad. Häraf

följde emellertid, att krigsskolan borde befrias från skyldigheten att

tillhandahålla dagsverken och penningar för Solnaskogens skötsel

och vård.

Den upprättade staten slutade å 88,300 kronor; den hvilade på

de af Riksdagen angifna grunder, och hänvisade departementschefen,

hvad detaljerna i öfrigt beträffade, till inspektörens för militärverken,

efter hörande af skolans chef, anförda motiv, för hvilka här ofvan

redogjorts. Då all den kontanta uppbörd, som på grund af chefens

Bih. till It Hind.. Blot. lHdd. 4 Hand. 1 Åfd. 0 Käft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

dispositionsrätt öfver kungsgården inflöte, enligt förslaget numera skulle

ingå till statsverket, måste hela det beräknade beloppet utgå af statsmedel

och således anslaget till krigsskolan höjas från 76,729 kronor

till 88,300 kronor. I arrenden, hyror m. in. hade till kungsgården

under år 1897 influtit omkring 8,900 kronor och i medeltal under åren

1895—1897 omkring 7,700 kronor årligen. Då dessa medel numera

skulle ingå till statsverket, kunde den kontanta utgift, statsverket

finge vidkännas för krigsskolan, beräknas utgöra (88,300—7,700) 80,600

kronor.

Departementschefen ansåge sig slutligen böra nämna, att den föreslagna

staten vore beräknad för ett antal af högst 100 elever i hvarje

kurs, till följd hvaraf, om antalet elever i någon kurs skulle blifva

högre, det skulle blifva nödvändigt, att Kongl. Maj:t, om så erfordrades,

på sätt hittills egt rum, anvisade särskilda medel till bestridande af de

ökade kostnader, som häraf skulle föranledas.

Kongl. Maj:ts föreliggande förslag till ny stat för krigsskolan synes

vara bygdt på de principer, som Riksdagen år 1898 för sin del

förordat, och har utskottet icke något att i hufvudsak emot detsamma

erinra. Dock kan utskottet icke finna tillräckliga skäl föreligga för att

i staten må uppföras en förvaltare med en till 1,693 kronor 80 öre

föreslagen aflöning i stället för den förman, som hittills tjenstgjort vid

kompaniförrådet och logementen, och hvilkens befattning jemväl bibehållits

i Kongl. Maj:ts vid 1898 års riksdag framlagda förslag till ny

stat för krigsskolan. Denne förmans aflöning har enligt utskottet tillhandakommen

upplysning uppgått till 2 kronor 50 öre om dagen eller

för helt ar till 912 kronor 50 öre. Utskottet har derför ur sitt förslag

till stat för krigsskolan uteslutit nämnde förvaltare och i stället under

rubriken »Betjening» uppfört en fjerde förman samt på grund deraf

höjt vederbörande anslagspost med 912 kronor 50 öre till 15,790 kronor

80 öre, hvarjemte för jemnande af statens slutsumma anslaget till extra

utgifter minskats med 18 kronor 70 öre till 6,306 kronor 40 öre. På

det hela har således den af Kongl Maj:t föreslagna statens slutsumma

minskats med 800 kronor, hvadan, då Kongl. Maj:t föreslagit en ökning

i anslaget till krigsskolan med 11,571 kronor, denna ökning enligt utskottets

förslag kommer att begränsas till 10,771 kronor.

Med anledning af att utskottet ur staten uteslutit den föreslagne

förvaltaren, blir utskottets hemställan i förevarande fråga icke beroende

på det beslut, som kan komma att af Riksdagen fattas i fråga om

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

83

Kongl. Maj:ts framställning under punkten 4 i statsverkspropositionen

under denna hufvudtitel.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, med godkännande af bifogade

förslag till stat för krigsskolan (Bil. n:o 6) öka anslaget

till krigsskolan, nu 76,729 kronor, med 10,771

kronor till 87,500 kronor.

Volontärskolor.

ll:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, vid bifall till

hvad under punkten 4 föreslagits, öka anslaget till volontärskolor, nu

158,345 kronor, med 4,816 kronor till 163,161 kronor.

Enär utskottet under punkten 4:o c) här ofvan funnit sig icke böra

tillstyrka Kongl. Maj:ts framställning om uppförande å ordinarie stat

af förhöjning i underbefälets aflöningsförmåner, får utskottet, under

erinran att Kongl. Maj:ts förevarande förslag gjorts beroende af bifall

till nyssnämnda framställning, hemställa,

att Riksdagen må uti riksstaten för år 1900 uppföra

anslaget till volontärskolor med oförändradt belopp,

158,345 kronor.

Angående

ifrågasatt höjning

af detta

anslag.

[11.]

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

ifrågasatt höjning

af detta

anslag.

[12.]

Angående

höjning af

detta anslag.

[13.]

Garnisonssjukhusen i Stockholm och Karlsborg.

12:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, vid bifall till

hvad under punkten 4 föreslagits, öka anslaget till garnisonssjukhusen

i Stockholm och å Karlsborg, nu kronor 70,650, med 328 kronor till

70,978 kronor.

Enär utskottet under punkten 4:o c) här ofvan funnit sig böra hemställa,

att anslag till förhöjning i underbefälets aflöningsförmåner måtte

allenast å extra stat uppföras, får utskottet, vidkommande Kongl. Maj:ts

nu förevarande framställning, som gjorts beroende på att samma förhöjning

måtte såsom ordinarie anslag beviljas, hemställa,

att Riksdagen må uti riksstaten för år 1900 uppföra

anslaget till garnisonssjukhusen i Stockholm och

å Karlsborg med oförändradt belopp, 70,650 kronor.

Det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar.

13:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att öka anslaget till

det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar,

nu kronor 1,107,580, dels, vid bifall till hvad under punkten 4

föreslagits, med 3,036 kronor, dels ock, vid bifall till hvad under punkten

27 föresloges, med 26,530 kronor till 1,137,146 kronor.

Till statsrådsprotokollet bär departementschefen erinrat, hurusom

Kongl. Maj:ts under punkten 4 framstälda förslag om förbättrande af

underbefälets aflöningsförmåner skulle, om det bifölles, nödvändiggöra

en ökning af ifrågavarande anslag med 3,036 kronor, äfvensom vidare

anfört, att, derest framställningen under punkten 27 om anvisande på

extra stat för år 1900 af visst belopp till anskaffning af lakan och

handdukar åt icke garnisonerade armén och de vämpligtige vunne bifall,

deraf komme att, såsom i statsrådsprotokollet vid sistnämnda punkt

framliölles, för underhåll och tvätt af dessa persedlar föranledas en

ökning af ifrågavarande vapenöfningsanslag med 26,530 kronor.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

85

Vid bifall till hvad under punkterna 4 och 27 föresloges, skulle

förevarande anslag således behöfva höjas med respektive 3,036 kronor

och 26,530 kronor, eller tillhopa med 29,566 kronor.

Enär utskottet under punkten 4:o c) här ofvan afstyrkt Kongl. Maj:ts

förslag om uppförande å ordinarie stat af höjning uti underbefälets aflöningsförmåner,

finner utskottet den af Kongl. Maj:t, under förutsättning

af bifall till berörda förslag, här föreslagna ökning uti nu ifrågavarande

anslag med 3,036 kronor icke böra ifrågakomma.

På sätt af punkten 31:o här nedan framgår, finner sig utskottet

deremot böra tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag om anskaffning

af lakan och handdukar bland annat åt den icke garnisonerade armén,

och får utskottet med anledning deraf jemväl förorda den af en sådan

anskaffning föranledda förhöjningen å nu ifrågavarande anslag.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen, under förutsättning

af bifall till hvad utskottet under punkt 31:o här

nedan föreslår, ökar anslaget till det icke garnisonerade

infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar,

nu kronor 1,107,580 med kronor 26,530 till

kronor 1,134,110.

De värnpligtiges vapenöfningar.

14:o. Kongl. Maj:t har i punkten 14 under denna hufvudtitel i Angående höjstatsverkspropositionen

föreslagit Riksdagen att öka anslaget till de mn^[^retta

värnpligtiges vapenöfningar, nu kronor 3,094,960, dels, vid bifall till [14.j

hvad under punkten 4 föreslagits, med 1,444 kronor, dels ock, vid bifall

till hvad under punkten 27 föresloges, med 53,060 kronor till 3,149,464

kronor.

Departementschefen har beträffande denna framställning dels erinrat,

att derest, såsom Kongl. Maj:t under denna hufvudtitel uti punkten

4 föreslagit, underbefälets aflöningsförmäner förbättrades, ifrågavarande

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående en

Kongl. Maj:ts

proposition.

vapenöfningsarislag måste ökas med 1,444 kronor, dels ock framhållit,

att, om framställningen under punkten 27 om anvisande af visst belopp

på extra stat för år 1900 till anskaffning af lakan och handdukar åt

icke garnisonerade armén och de värnpligtige blefve godkänd, anslaget

behöfde ökas med 53,060 kronor för underhåll och tvätt af nämnda

persedlar.

Uti särskild till Riksdagen den 30 december 1898 aflåten proposition

(n:o 11) har Kongl. Maj:t. föreslagit Riksdagen att medgifva, att,

derest beväringsman aflede eller förklarades oförmögen till vidare krigstjenst

eller i allmänhet utan eget förvållande urståndsattes att vapenöfvas

hela den lagstadgade öfningstiden, skulle vid afslutandet af de

vapenöfningar, under hvilka beväringsmannen aflidit eller blifvit frikallad

från värnpligtens vidare fullgörande, eller, derest han mellan vapenöfningar

aflidit eller utan eget förvållande urståndsatts att vapenöfvas,

vid slutet af de öfningar, som följde näst derefter, den af honom intjenta,

för insättning i postsparbanken afsedda dagaflöning i nämnda bank

insättas, för att beväringsmannen eller hans rättsinnehafvare tillhandahållas

i samma ordning, som för dylika af de värnpligtige intjenta

medel i allmänhet vore föreskrifvet; dock att från denna förmåns åtnjutande

skulle uteslutas den beväringsman, hvilken vid eller före den i

§ 105 af inskrifningsförordningen bestämda första efterbesigtning blifvit

kasserad.

Beträffande ifrågavarande framställning innehåller statsrådsprotokollet

öfver landtförsvarsärenden den 30 december 1898 följande.

Uti sin den 13 sistlidne maj till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse

angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel

hade Riksdagen, på anförda skäl, anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta

verkställa utredning, huruvida och under hvilka vilkor beväringsman,

som utan eget förvållande blifvit urståndsatt att vapenöfvas hela den

lagstadgade öfningstiden, må kunna berättigas att af intjent dagaflöning

utfå de 30 öre per dag, hvilka, i fall öfningen fortgått i 90 dagar,

skolat för beväringsmannens räkning i postsparbanken insättas, samt

derefter till Riksdagen inkomma med det förslag i ämnet, hvartill förhållandena

kunde föranleda.

Sedan Kongl. Maj:t med anledning häraf anbefalt arméförvaltningen

å intendents- och civila departementen att verkställa den af Riksdagen

sålunda begärda utredning äfvensom att dermed jemte förslag till de

förändrade föreskrifter i ämnet, som af utredningen kunde påkallas, till

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

87

Kongl. Maj:t inkomma, hade arméförvaltningen uti sitt i ämnet afgifna

utlåtande anfört hufvudsakligen följande.

Enligt skrifvelse den 26 november 1892 hade Riksdagen, som ansett

någon höjning i aflöningsförmånerna för den värnpligtige icke

opåkallad för beredande åt honom af någon ersättning för den rubbning

i hans verksamhet, som en öfningstid af 90 dagar kunde anses

medföra, anvisat nödiga medel för ökande af beväringsmanskapets dagaflöning

till 50 öre för öfningsdag, hvaraf 20 öre borde kontant utbetalas

till den värnpligtige, men återstoden vid fullgjorda beväringsöfningar

insättas å postsparbanksbok; och vore i öfverensstämmelse med

denna Riksdagens skrifvelse erforderliga bestämmelser i ämnet af Kongl.

Maj:t meddelade dels i § 112 mom. 2 af kongl. förordningen den 22

december 1892 angående inskrifning och redovisning af värnpligtige

samt deras tjenstgöring m. m., dels ock genom kongl. kungörelsen den

9 juni 1893 angående utbetalning af den beväringsmän för tjenstgöring

under de årliga vapenöfningarne tillkommande dagaflöning m. m.

Enligt dessa hittills gällande bestämmelser hade, för utfående af

den del af de värnpligtiges intjenta dagaflöning, som vore afsedd att

insättas i postsparbanken, fordrats den värnpligtiges utbildning under

hela den i värnpligtslagen stadgade tid af 90 dagar. Genom kongl.

brefvet den 30 december 1893 vore visserligen medgifvet att utbetala

intjent, för insättning i postsparbanken afsedd dagaflöning till sådan

beväringsmän, som efter fullgjorda första årets beväringsöfningar vunnit

anställning vid stammen, men detta medgifvande hade dock lemnats

endast under förbehåll, att dylik utbetalning finge ega rum först sedan

beväringsmannen vid stammen undergått så lång tids militär utbildning,

som, enligt gällande bestämmelser, motsvarade andra årets tjenstgöring

enligt värnpligtslagen. Vid pröfning af de framställningar, som

tid efter annan till Kongl. Maj:t ingifvits om utbekommande af sådan

till insättning i postsparbanken afsedd dagaflöning, som intjents af beväringsmän,

hvilka före fullgjorda vapenöfningar af en eller annan anledning

befriats från värnpligtens vidare fullgörande eller hvilka före

afslutade öfningar aflidit, hade deremot Kongl. Maj:t icke i något fall

funnit berörda framställningar kunna vinna afseende.

Enär en fullt exakt uppgift öfver antalet af de beväringsmän, som

under senare åren blilvit kasserade vid efterbesigtning, samt sammanlagda

beloppet af den utaf dessa beväringsmän intjenta, för insättning

i postsparbanken afsedda dagaflöning, enligt arméförvaltningens åsigt,

endast kunde åstadkommas genom eu utredning af sådan omfattning,

att den näppeligen stode i rimligt förhållande till den föreliggande frå
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

gans betydelse, hade arméförvaltningen, för beräknandet af de kostnader,

som komme att föranledas af ett medgifvande i det af Eiksdagen

antydda syfte, lagt till grund de siffror, hvilka uti ifrågavarande hänseende

funnes intagna å tab. 12 i den statistik rörande de värnpligtige

åren 1887 —1897, som enligt officiella uppgifter utarbetats inom generalstabens

militärstatistiska afdelning. Enligt en vid förenämnda tabell

tecknad not hade emellertid berörda uppgifter icke varit fullständiga,

hvadan i nämnda tabell antalet af de vid efterbesigtning kasserade

endast upptagits för infanteriet under åren 1894—1896. Medeltalet af

de under denna tid sålunda kasserade uppginge för första klassen till

724 och för andra klassen till 64.

Med anledning af dessa omständigheter hade arméförvaltningen

ansett sig böra förutsätta antalet af de efter påbörjade vapenöfningar

kasserade värnpligtige uppgå till 1,000 under första och 90 under

andra öfningsåret. Enligt § 105 i inskrifningsförordningen skulle,

under vapenöfning med första beväringsklassen två till tre veckor efter

öfningarnes början samt sedermera, när omständigheterna sådant påkallade,

ej mindre än under vapenöfning med andra klassen, särskild

läkarebesigtning anställas å de beväringsmän, hvilkas kroppsutveckling

icke motsvarat de fordringar, öfningarne stält på dem, och syntes på

grund af dessa föreskrifter med fog kunna antagas, att de beväringsmän,

som under första öfningsåret kasserades, i regeln ej vapenöfvats

mer än omkring 20 dagar, hvaremot tjenstgöringstiden för de under

andra året kasserade kunde förutsättas uppgå till högst 78 dagar, éller

68 dagar under första och 10 dagar under andra årets vapenöfningar.

De af dessa beväringsmän under angifvet antal dagar intjenta, för insättning

i postsparbanken afsedda medel skulle alltså uppgå till följande

belopp nemligen:

af 1,000 man under 20 dagar å 30 öre ...................... kronor 6,000: —

» 90 » » 78 » » » » ...................... » 2,106: -—

Summa kronor 8,106: —

Härvid ville emellertid arméförvaltningen erinra, att den ökade

dagaflöningen beviljats såsom en ersättning för den rubbning i de värnpligtiges

verksamhet, som förorsakats genom det år 1892 fattade beslutet

om utsträckning af de värnpligtiges vapenöfningar, och att det

sålunda kunde ifrågasättas, huruvida värnpligtig, hvars öfningstid icke

öfverskrede den före år 1892 stadgade, billigtvis borde eg a några

anspråk på utfående af den för insättning i postsparbanken afsedda

delen af dagaflöningen, helst dylik beväringsmän genom befrielsen från

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

89

värnpligtens vidare fullgörande kunde anses hafva vunnit en lindring

i uppfyllandet af medborgerliga pligter, som mer än motsvarade mistningen

af den högre dagaflöningen. För vinnande af en allmängiltig,

för en hvar lätt begriplig norm för utbetalandet af nu ifrågakomna del

af de värnpligtiges dagaflöning, derest Kongl. Maj:t skulle pröfva

skäligt utfärda föreskrifter i den af Riksdagen antydda rigtning, borde

dock, enligt arméförvaltningens förmenande, dessa föreskrifter så affattas,

att endast värnpligtig, som vid eller före den i § 105 af inskrifningsförordningen

bestämda första efterbesigtning blefve kasserad,

skulle gå förlustig den för insättning i postsparbanken afsedda delen

af dagaflöningen.

Då det kunde antagas, att endast undantagsvis värnpligtig, som

icke kasserats inom den i § 105 af inskrifningsförordningen angifna

tid af 2 till 3 veckor efter öfningarnes början, blefve längre fram under

samma möte på grund af förnyad besigtning kasserad, skulle alltså,

derest det af arméförvaltningen nu antydda åskådningssätt blefve

gilladt-, den ofvan beräknade utgiftssumman, 6,000 kronor, till största

delen komma att bortfalla, samt förhöjd utgift för godtgörande af nu

ifrågakomna, hittills innehållna del af de värnpligtiges dagaflöning

endast böra beräknas för sådana värnpligtige, som i sin helhet fullgjort

första, men endast en del af andra årets vapenöfningar. Enär uti

anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar inberäknats kostnad för

dagaflöning till 23,600 man värnpligtige under 90 dagar å 50 öre för

tjenstgöringsdag, samt enligt ofvan åberopade statistik de värnpligtige,

som vid hären instält sig till vapenöfning, uppgått i medeltal till 23,622

under första och till 21,577 under andra årets vapenöfningar, syntes å

anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar tillgång redan kunna anses

vara beredd till bestridande af de utgifter, som kunde föranledas af en

föreskrift i nu ifrågasatt rigtning, äfven om detta medgifvande komme

att lemnas i hela den utsträckning, hvartill Riksdagens ifrågavarande

framställning till äfventyrs gåfve anledning.

Beträffande de föreskrifter, hvilka, derest Kong], Maj:t skulle pröfva

skäligt utfärda bestämmelser i det af Riksdagen antydda syfte, kunde

vara erforderliga i fråga om den intjenta dagaflöningens utbetalande,

funne sig arméförvaltningen böra föreslå ett stadgande af innehåll, att

intjent. dagaflöning, afsedd till insättning i postsparbanken, skulle för

beväringsman, som aflede eller förklarades oförmögen till vidare krigstjenst

eller som i allmänhet utan eget förvållande urståndsätta att vapenöfvas

hela den lagstadgade öfningstiden, vid afslutandet af det års

vapenöfningar, hvarunder beväringsmannen aflidit eller blifvit frikallad

Bih. till It i km!. Prut. 18''JU. 4 Sami. 1 Afd. <5 Haft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående en

inom Andra

Kammaren

väckt motion

från värnpligtens vidare fullgörande, i nämnda bank insättas för att i

stadgad ordning beväringsmannen eller hans rättsinnehafvare tillhandahållas.

För egen del har departementschefen anfört, att om än bestämmelserna

rörande dagaflöning åt beväringsmän vore af sådan natur, att de

borde restriktivt tillämpas, så syntes det dock vara med billighet öfverensstämmande,

att beväringsmän, som utan eget förvållande blifvit

urståndsatt att vapenöfvas hela den lagstadgade öfningstiden, finge

utfå oafkortad dagaflöning för den tid, han densamma intjent, men

ansåge departementschefen, på de af arméförvaltningen anförda skäl,

att från denna förmåns åtnjutande borde uteslutas den, hvilken under

första öfningstiden förklarats oduglig till krigstjenst och med anledning

deraf blifvit befriad från vidare vapenöfning.

Till behandling i sammanhang med dessa Kongl. Maj:ts framställningar

har utskottet förehaft en inom Andra Kammaren af herr L. J.

Jansson i Djursätra väckt motion (n:o 180), deruti föreslagits, att Riksdagen

för sin del måtte besluta att höja beväringsmanskapets dagaflöning

till en krona och att för ändamålet anslå erforderliga medel.

Beträffande de af motionären till stöd för detta förslag anförda

skäl tillåter sig utskottet att hänvisa till sjelfva motionen.

Vidkommande Kongl. Maj:ts framställning om höjning af nu ifrågavarande

anslag med 1,444 kronor på grund af föreslagen förbättring i

underbefälets aflöningsförmåner, anser utskottet, med anledning af sin

hemställan under punkten 4:o c) här ofvan, sådan ökning icke böra

ega rum.

Då utskottet deremot i punkten 31:o här nedan finner sig böra

förorda framställningen om anskaffande af lakan och handdukar bland

annat åt de värnpligtige, tillstyrker utskottet bifall till den af sådan

anskaffning betingade förhöjningen uti nu ifrågavarande anslag med

53,060 kronor.

Kongl. Maj:ts uti ofvanberörda särskilda proposition gjorda framställning

om rätt för beväringsmän eller hans rättsinnehafvare att i

vissa fall utbekomma intjent, men förut ej utbetald dagaflöning, är

föranledd af Riksdagens framställning i ämnet, och finner sig utskottet

böra förorda bifall till nämnda proposition.

Hvad derefter beträffar de uti ofvanberörda motion framstälda

yrkanden, har utskottet icke funnit sig böra biträda desamma, enär den

till de värnpligtige för närvarande utgående ersättningen af 50 öre om

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

91

dagen synes utskottet vara tillräcklig. Det torde icke finnas något

land, hvarest de värnpligtige tilldelas så stor aflöning som den redan

nu i Sverige medgifna.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet:

a) att Kongl. Maj:ts förevarande, i punkten 14

under fjerde hufvudtiteln i statsverkspropositionen

gjorda framställningar må på det sätt bifallas, att

Riksdagen, under förutsättning af bifall till hvad utskottet

under punkten 31:o här nedan föreslår, ökar

anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar, nu kronor

3,094,960, med kronor 53,060 till kronor 3,148,020;

^ b) att hvad Kongl. Maj:t uti ofvanberörda till

Riksdagen affinna proposition n:o 11 föreslagit må

af Riksdagen bifallas, samt

c) att herr L. J. Janssons ifrågavarande motion

icke må vinna Riksdagens bifall.

Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar

och materiel.

15:o. 1 punkten 15 under denna hufvud titel har Kongl. Maj:t i

statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen ej mindre att, vid bifall till

hvad under punkten 16 föresloges om ökning af anslaget till arméns

byggnader och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar

och materiel med 15,000 kronor, minska anslaget till arméns vapen,

ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel

med lika belopp 15,000 kronor, än äfven höja sistnämnda anslag, för

ökad ammunition åt fältartilleriets skjutskola för äldre officerare med

34,000 kronor, för ammunition åt fältartilleriets skjutskola för subalternofficerare

med 10,000 kronor, för ammunition åt fästningsartilleriets

skjutskola med 10,000 kronor, för ökad ammunition åt fältartilleriregcméntena

med 68,000 kronor, och för ökad ammunition åt fästningsartillericorpserna

med 5,000 kronor, eller sammanlagdt 127,000 kronor,

hvadan, vid bifall till hvad sålunda föreslagits, ifrågavarande anslag, nu

1.318.155 kronor, komme att på det hela ökas med 112,000 kronor till

1.430.155 kronor.

Angående

ökning af

detta anslag.

[15.]

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Till statsrådsprotokollet (sid. 71) har departementschefen erinrat,

att i t. f. chefens för generalstaben år 1892 afgifna förslag till förbättrad

härordning påvisats, hurusom, af historiska grunder, vissa

byggnader å mötesplatserna kommit att lyda under arméförvaltningens

intendentsdepartement, men andra byggnader å dessa platser under

artilleridepartementet, och tillika den grundsatsen uttalats, att enhet

härutinnan borde åvägabringas genom att låta arméförvaltningens fortifikationsdepartement

få inseende öfver samtliga byggnader å mötesplatserna.

I öfverensstämmelse med denna grundsats hade också vid 1896 års

riksdag från dåvarande anslaget till byggnader och sängkläder på mötesplatserna

m. m., hvilket stode under intendentsdepartementets förvaltning,

ett belopp af 116,256 kronor, motsvarande de beräknade kostnaderna

för de inför sistnämnda departement redovisade byggnaderna å mötesplatserna,

blifvit öfverfördt till det under fortifikationsdepartementets

vård stående anslaget till arméns byggnader och kommendantskapsutgifter

samt fortifikationens öfningar och materiel.

Förenämnda grundsats hade icke hittills tillämpats på artilleridepartementets

byggnader å mötesplatserna. Den del af anslaget till byggnader

och sängkläder på mötesplatserna in. m., som afsetts för underhåll

af sistnämnda byggnader, eller 15,000 kronor, hade nemligen vid

1896 års riksdag öfverflyttats till anslaget för arméns vapen, ammunition

och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel, i följd

hvaraf vården af dessa byggnader fortfarande ombesörjdes af artilleridepartementet,

inför hvilket sistberörda anslag redovisades.

Då emellertid de af intendentsdepartementet förut underhållna byggnaderna

å arméns mötesplatser blifvit stälda under fortifikationsdepartementets

vård, och sistnämnda departement troligen blefve i tillfälle att

för tillsynen af byggnaderna å mötesplatserna använda officerare, som,

på sätt nästlidna sommar skett, kunde blifva stälda till arméfördelningschefernas

förfogande för att närvara vid deras inspektioner, hade chefen

för fortifikationen och generalfälttygmästaren i skrifvelse den 12 november

1898 förmält sig anse tidpunkten vara inne att fullt genomföra

den önskvärda enheten i denna gren af förvaltningen genom att från

artilleridepartementet till fortifikationsdepartementet öfverflytta vården

af det förra departementets byggnader å mötesplatserna och handhafvandet

af de derför afsedda medel, 15,000 kronor, samt föreslagit, att

för sådant ändamål detta belopp måtte öfverföras från anslaget till

arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

93

och materiel till anslaget till arméns byggnader och kommendantskapsutgifter

samt fortifikationens öfningar och materiel.

Denna af arméförvaltningen å artilleri- och fortifikationsdepartementen

tillstyrkta öfverflyttning ansåge departementschefen sig böra

förorda.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen vidare anfört,

hurusom redan år 1891 dåvarande generalfälttygmästaren framhållit,

att den till fältartilleriets skjutöfningar anslagna ammunitionsmängden

vore oproportionerligt liten i jemförelse med den, som icke allenast i

de stora europeiska fastlandsstaterna, utan äfven i de båda andra skandinaviska

och de flesta öfriga mindre stater för motsvarande ändamål

användes; i Tyskland vore för hvarje fältbatteri anslagna 600, i Frankrike

och Ryssland 400, i Danmark 450 och i Norge omkring 300 skarpa

skott. På grund häraf vore det i hög grad önskligt, att den årliga

qvantiteten ammunition för fältartilleriets öfningar hos oss kunde ökas

till 300 skott per batteri; men med anledning af den betydande kostnad,

som deraf skulle föranledas, ville generalfälttygmästaren för tillfället

ifrågasätta allenast, att antalet skott per batteri ökades från 100 till

200. Kongl. Maj:ts i öfverensstämmelse härmed till 1892 års lagtima

Riksdag gjorda framställning hade vunnit Riksdagens bifall, och hade

sedan dess till hvarje fältbatteri varit anslagna 200 skarpa skott, hvaraf

dock en del måst användas för skjutskolornas räkning.

Med erinran härom hade nuvarande generalfälttygmästaren i skrifvelse

den 5 november 1898 framhållit, hurusom efter år 1891 förhållanden

inträdt, hvilka gjorde den redan då framstå!da önskvärdheten

af ett ökande utaf den för dessa öfningar afsedda ammunitionen ännu

mera påtaglig. Äfven för regementenas öfningar gälde, hvad generalfälttygmästaren

beträffande artilleriskjutskolorna (se ofvan under punkten

9) anfört derom, att betydelsen af skjutningar i divisionsförband, hvilka

kräfde ett relativt stort antal skott, ökats och att hvarje skjutöfning i allmänhet

erfordrade ett större antal skott än förr. Härtill komme, såsom

en följd af 1892 års förbättrade härordning, att underbefälets af manskapet

tjenstetid minskats, och att vid mobilisering f. d. beväringsmän måste

till större antal än förr ingå bland batteriets personal, samt att bland

dessa ett större antal rigtare måste uttagas. Då emellertid skjutöfningar

med skarp ammunition icke blott vore nödvändiga för utbildandet af

batteriets befäl, utan äfven i hög grad för utbildandet af dess öfriga

personal, blefve en direkt följd af den förkortade tjenstetiden, på grund

af hvilken personalen icke kunde tillgodogöra sig öfningen vid skarp
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

skjutning mer än under ett fåtal år — för beväringsmän endast 1 år

— att behofvet af ökad ammunition per år blefve än mera trängande.

Ehuru fullt tillförlitliga uppgifter angående det skottantal, som vid

utlandets fältbatterier nu vore anslagna till skarpskjutningsöfningar, icke

kunnat anskaffas, kunde man med visshet påstå, att detta antal med

stor sannolikhet på de flesta ställen ökats efter 1891, och man vore

sålunda berättigad antaga, att intet land gåfve sitt fältartilleri en så

knapphändig utbildning i skjutning som Sverige. Under sådana förhållanden

ansåge generalfälttygmästaren sig böra hemställa, att våra

batterier måtte erhålla åtminstone lika många skott, som man i vårt

broderland sedan åratal bestått sina batterier.

I Norge ansloges till hvarje batteri under liniebataljonssamlingen

240 skott samt under rekrytskolan 120 skott, hvilket i rundt tal kunde

värderas till cirka 300 skott per batteri.

Genom ett årligt ammunitionsanslag af 300 skarpa skott per batteri

skulle sålunda våra batterier få åtminstone samma skjutöfning som

de norska batterierna, och denna ökning med 100 skott per batteri,

eller 4,000 för hela fältartilleriet, skulle medföra en ökad kostnad af

68,000 kronor.

Generalfälttygmästaren hade vidare anfört, att den del af ifrågavarande

anslag, som upptoges under tit. III, »ammunition för fästningspjeser»,

visat sig otillräcklig enbart för ersättande af den under fästningsartillericorpsernas

öfningar förbrukade ammunitionen, ehuru denna

del af anslaget äfven vore afsedd till inventarier, materialier och förbrukningspersedlar

samt arbets- och transportkostnader vid ammunitionsförråden

å Karlsborgs och Vaxholm-Oscar Fredriksborgs fästningar

samt vissa arfvoden; så vida ej en inskränkning i den för fästningscorpsernas

öfningar afsedda ammunitionen skulle göras, hvilket icke kunde

tillrådas, måste för dessa corpsers skjutöfningar ifrågavarande anslag

ökas med 5»,000 kronor.

De af generalfälttygmästaren på ökade ammunitionsanslag framstälda

kraf, för hvilka departementschefen redogjort, på sätt här och

ofvan under punkten 9 omförmälts, hade arméförvaltningen å artilleridepartementet

tillstyrkt. Ett åsidosättande af dessa kraf, hvilka afsåge

höjandet af artilleriets utbildning i skjutning, skulle, enligt departementschefens

åsigt, medföra fara för att detta i allvarets stund skulle

brista i den skjutskicklighet, hvars betydelse för utgången af en strid

så tydligt framginge af erfarenheten från senaste krig.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

95

Mot Kongl. Maj:ts framställning i denna punkt har utskottet

icke haft något att erinra. Utskottet har visserligen icke lemnat

obeaktadt, att anslaget till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar

samt artilleriets öfningar och materiel föregående år gifvit betydliga

öfverskott — den 31 december 1897 utgjorde reservationerna

å anslaget 349,992 kronor 85 öre — hvadan anledning funnits att

förmoda, det den af Kongl. Maj:t äskade anslagsförhöjningen kunnat

något nedbringas, men sedan utskottet från arméförvaltningen inhemtat

upplysning derom, att dessa reservationer till största delen utgjorts af

oredovisade förskott, har utskottet funnit, att några afsevärda tillgångar

till betäckande af nu ifrågavarande kostnader ej äro att från nämnda

besparingar påräkna. Utskottet får derför hemställa,

att Riksdagen må ej mindre, vid bifall till hvad

utskottet under punkten 16:o här nedan föreslår om

ökning af anslaget till arméns byggnader och kommendantskapsutgifter

samt fortifikationens öfningar och

materiel med 15,000 kronor, minska anslaget till

arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt

artilleriets öfningar och materiel, med lika belopp,

15.000 kronor,

än äfven höja sistnämnda anslag för ökad ammunition

åt fältartilleriets skjutskola för äldre officerare,

med 34,000 kronor för ammunition åt fältartilleriets

skjutskola för subalternofficerare med 10,000 kronor,

för ammunition åt fästningsartilleriets skjutskola med

10.000 kronor, för ökad ammunition åt fältartilleriregementena

med 68,000 kronor, och för ökad ammunition

åt fästningsartillericorpserna med 5,000 kronor,

eller sammanlagdt 127,000 kronor, kommande, vid

bifall till hvad sålunda föreslagits, ifrågavarande anslag,

nu 1,318,155 kronor, att på det hela ökas med

112.000 kronor till 1,430,155 kronor.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

ökning af

detta anslag.

[16.]

Angående

minskning af

detta anslag.

[17.]

Angående

ökning i detta

anslag.

[18.]

Arméns byggnader och kommendantskapsutgiffer samt

fortifikationens öfningar och materiel.

16:o. Hänvisande till den under nästföregående punkt intagna utredning

och med tillstyrkande af Kongl. Maj:ts förslag, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, vid bifall till hvad under punkt

15:o föreslagits om minskning af anslaget till arméns

vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets

öfningar och materiel med 15,000 kronor, öka anslaget

till arméns byggnader och kommendantskapsutgifter

samt fortifikationens öfningar och materiel,

nu 480,000 kronor, med lika belopp 15,000 kronor

till 495,000 kronor.

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den

garnisonerade armén.

17:o. I enlighet med Kongl. Maj:ts i punkten 17 under fjerde

hufvudtiteln gjorda framställning, och då utskottet tillstyrker bifall till

Kongl. Maj:ts förslag angående anvisande af medel till lakan och handdukar

åt icke garnisonerade armén och de. värnpligtige samt angående

deraf föranledd ökning af de under punkterna 13:o och 14:o här ofvan

omförmälda vapenöfningsanslagen, får utskottet, med hänvisning till den

nedan under punkten 31:o härom lemnade utredning, hemställa,

att Riksdagen må, vid bifall till hvad under

punkterna 13:o, 14:o och 31:o föreslås, minska anslaget

till arméns kasernutredning samt ved, ljus och

vatten för den garnisonerade armén, nu 251,610 kronor,

med 38,232 kronor till 213,378 kronor.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

18:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för beredande af

ytterligare lindring i rustnings- och roteringsbesvären, öka ifrågavarande

anslag, nu 2,327,700 kronor, med 672,300 kronor till 3,000,000

kronor.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

97

Till statsrådsprotokollet (sid. 76) har departementschefen anfört,

att jemlik! § 1 i lagen angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären

den 2 december 1892 skulle lindring i nämnda besvär från

och med år 1900 utgå med 80 procent af dessa besvärs uppskattade

värde.

Enligt räkenskaperna för år 1897, då lindringen åtnjöts med 60

procent af uppskattade värdet, belöpte sig lindringskostnaderna till

2,447,511 kronor 33 öre, af hvilket belopp 2,192,364 kronor 50 öre

guldits från anslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären och

återstoden från anslaget till fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet

i Skåne och Norrland. Då lindringen från och med år 1900

komme att utgå med 80 procent, skulle, med beräkning efter nu

bestämda värden å rustnings- och roteringsbesvären, för år 1900

erfordras, att förstnämnda anslag ökades med en tredjedel af sagda

belopp, 2,192,364 kronor 50 öre, eller till, öretal oberäknad!, 2,923,152

kronor; och hade, med erinran härom, statskontoret hemstält, att

anslaget måtte uppföras i riksstaten för år 1900 med ett till 3,000,000

afjemnadt belopp.

Enligt § 3 i ofvannämnda lag skulle det värde, hvarefter lindringen

under år 1900 borde beräknas, af Kongl. Maj:t bestämmas under år

1899 efter föregående utredning af vederbörande nämnder och landsting.

Öfver de af nämnderna och landstingen i sådant hänseende

afgifna underdåniga yttranden, deri en förhöjning af rustnings- och

roteringsbesvärens uppskattade värde i allmänhet föreslagits, hade

Kongl. Maj:t infordrat utlåtande från kammarkollegium och statskontoret,

på hvilka myndigheters pröfning ärendet vid tiden för statsverkspropositionens

föredragning vore beroende. Det värde, hvarefter

lindringen under år 1900 skulle utgå, hade således icke ännu kunnat

bestämmas, men då ifrågavarande anslag vore förslagsanslag, borde en

eventuel förhöjning af rustnings- och roteringsbesvärens uppskattade

värde icke nödvändiggöra eu förhöjning af ifrågavarande anslag utöfver

det belopp, statskontoret föreslagit.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för beredande af ytterligare

lindring i rustnings- och roteringsbesvären, öka ifrågavarande

anslag, nu 2,327,700 kronor, nied 672,300

kronor till 3,000,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prat. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 5 Iläft.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

ifrågasatt höjning

af detta

anslag.

[19.]

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

19:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, vid bifall till

hvad under punkten 4 föreslagits, öka anslaget till omorganisation af

indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, nu 1,786,083 kronor, med

13,398 kronor till 1,799,481 kronor.

Till statsrådsprotokollet (sid. 77) har departementschefen i denna

punkt erinrat, att, i den mån vakanssättningen vid Skånska husar- och

dragonregementena samt Norrlands dragonregemente fortginge, från

anslaget till fortgående vakanssättning vid nämnda kavalleri till anslaget

för omorganisation af samma kavalleri skulle årligen öfverföras ett

belopp, motsvarande vakansafgifterna för de, sedan föregående riksstat

uppgjordes, vakanssatta numren. I riksstaten för år 1899 vore det

förra af dessa båda anslag uppfördt till 249,000 kronor, motsvarande,

efter 300 kronor för hvarje nummer, 830 nummer, som antagits skola

under året effektivt fullgöra rustnings- och roteringsskyldigheten. Detta

antagande har visat sig hvila på origtiga grunder, ty enligt uppgifter

från vederbörande arméfördelnings- och regementschefer kunde antagas,

att antalet nummer, som under år 1900 komme att effektivt fullgöra

rustningen och roteringen, skulle uppgå till 820 rusthåll och 68 rotar

och således öfverstiga det för år 1899 beräknade antalet nummer, 830.

Vid sådant förhållande kunde någon öfverflyttning från anslaget till

fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland

till anslaget för omorganisation af samma kavalleri ej ega rum.

Deremot skulle, vid bifall till hvad Kongl. Maj:t under punkten 4

i statsverkspropositionen föreslagit angående förhöjning i underbefälets

löneförmåner, nu ifrågavarande anslag behöfva höjas med 13,398 kronor.

Enär utskottet, på sätt af punkten 4:o c) här ofvan framgår, icke

funnit sig böra tillstyrka Kongl. Maj:ts förslag om uppförande å ordinarie

stat af nämnda aflöningsförliöjning för underbefälet, får utskottet,

under erinran att Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning gjorts

beroende af bifall till nyssberörda förslag, hemställa,

att Riksdagen må uti riksstaten för år 1900 uppföra

anslaget till omorganisation af indelta kavalleriet

i Skåne och Norrland med oförändradt belopp, 1,786,083

kronor.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

99

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

20:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för Angående

år 1900 uppföra anslaget till fortgående vakanssättning af indelta kaval- detuTnsiags

leriet i Skåne och Norrland såsom förslagsanslag med oförändradt naturbelopp

249,000 kronor. [20.]

Till statsrådsprotokollet (sid. 77) har departementschefen erinrat,

att från detta anslag skulle bestridas den lindring i rustnings- och

roteringsbesvären, som tillkomme de rust- och rotehållare vid Skånska

husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente, hvilka

effektivt utgjorde rustningen och roteringen. Då anslaget först i riksstaten

uppfördes, beräknades det efter fulla uppskattade värdet af de

icke vakanssatta rust- och rotehållen vid nämnda kavalleri; emedan

till följd “häraf anslagets belopp icke kunde komma att öfverskridas,

men ej heller dess utgifter inom denna gräns på förhand beräknas,

uppfördes anslaget såsom ett »förslagsanslag, högst». Detsamma hade

iakttagits vid följande statsregleringar.

Såsom departementschefen under punkten 18 i statsrådsprotokollet

förmält, hade det uppskattade värde, hvarefter lindringen i rustningsoch

roteringsbesvären skulle åtnjutas under år 1900, icke ännu blifvit

bestämdt; den grund, på hvilken anslaget kunnat uppföras såsom ett

»förslagsanslag, högst», förelåge således icke för närvarande, och borde

derför anslaget i riksstaten för år 1900 uppföras såsom förslagsanslag.

Uppfördes således anslaget såsom förslagsanslag, vore någon förhöjning

i anslagets belopp icke påkallad vare sig af en eventuel förhöjning

af rustnings- och roteringsbesvärens uppskattade värde eller

af det förhållande, att, såsom departementschefen under punkten 19 i

statsrådsprotokollet nämnt, antalet af de rust- och rotehåll, som under

år 1900 komme att effektivt utgöra rustningen och roteringen, med

visshet kunde antagas öfverstiga det antal, som för år 1899 beräknats.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1900 uppföra

anslaget till fortgående vakanssättning af indelta

kavalleriet i Skåne och Norrland såsom förslagsanslag

med oförändradt belopp 249,000 kronor.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående en

inom Andra

Kammaren

väckt motion.

Öfriga ordinarie anslag.

21:o. o Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 65) liar

herr N. Åkesson föreslagit, att Riksdagen måtte anslå ett förslagsanslag

af 40,000 kronor utöfver det vanliga anslaget för inköp af remonter

till arméns behof, och att 600 kronor måtte blifva lägsta och 1,000

kronor högsta priset för hvarje af remonteringsstyrelsen för arméns

behof inköpt remont.

Sedan motionären framhållit den vida öfvervägande betydelse i afseende

på uppfödandet af remonter, som Malmöhus län för närvarande

intager vid jemförelse med hela det öfriga landet, söker motionären

visa, att, med anledning af en i nämnda län, till följd af ändrade jordbruksförhållanden

m. m. alltmera tilltagande afvel af kallblodiga hästar, möjligheten

att kunna remontera inom sagda län antagligen skulle inom en

ej särdeles aflägsen framtid vara förlorad, om icke åtgärder deremot i

tid vidtoges. Det vore derför af vigt att bestämma remonternas inköpspris

så, att produktionen af dem icke blefve förlustbringande.

Efter beräkning af ett årligt behof af 400 remonter skulle till en prisökning

för hvarje remont af 100 kronor erfordras ett med 40,000

kronor förhöj dt anslag.

Beträffande motionärens utveckling af dessa synpunkter får utskottet

hänvisa till sj elfva motionen.

Ehuru någon egentlig svårighet att inom landet såsom helhet betraktadt

anskaffa goda remonter åtminstone ännu ej torde hafva yppat

sig, vill utskottet ingalunda bestrida, att det genom förevarande

motion afsedda syftemålet, att genom uppmuntran åt den ädla hästafveln

söka för framtiden vidmagthålla en tillräcklig tillgång på remonter,

är förtjent af uppmärksamhet. Dock hyser utskottet viss tvekan,

huruvida icke detta ändamål må kunna på annat sätt, än motionären

föreslagit, lämpligare befordras, exempelvis genom en frikostigare

premiering, särskilt åt sådana ädla ston, hvilka synas kunna lemna

remontduglig afkomma. Den af motionären föreslagna höjningen af

nuvarande minimipriset, 500 kronor, torde för det afsedda ändamålet

vara utan betydelse. Maximipriset, 900 kronor, synes jemväl vara fullt

tillräckligt. Derest likväl det mellan nämnda gränser fallande faktiska

genomsnittspriset på remont skulle framdeles komma att ställa sig så

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

101

högt, att de anvisade medlen icke komme att räcka till inköp af erforderligt

remontantal, antager utskottet, att Kongl. Maj:t icke lärer underlåta

att till Riksdagen aflåta den framställning, som må anses nödig,

på det att kavalleriets regelmessiga remontering inom det egna landets

gränser ej må äfventyras.

Utskottet finner sig alltså icke böra tillstyrka motionärens förslag,

utan hemställer,

att herr Åkessons förevarande motion icke må af

Riksdagen bifallas.

22:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 124) har Angående en

herr L. P. Mallmin föreslagit, att Riksdagen måtte besluta att till be- Kammaren*

stridande af kostnaderna för ersättning åt rusthållare, på sätt och under vackt motion,

vilkor, som af Kongl. Maj:t bestämdes, för nummerhäst, som vid tillfälle,

då den genom kommendering till tjenstgöring varit från rusthållares

vård skild, störtat eller så skadats, att den blifvit till tjenstgöring

som nummerhäst obrukbar, höja förslagsanslaget till ersättning för störtade

eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet från 4,000

kronor till 10,000 kronor årligen.

Till stöd för denna sin framställning har motionären anfört följande:

Vid 1884 års riksdag hade väckts motion i syfte, att rusthållare

skulle erhålla ersättning för nummerhäst, som under tjenstgöring störtade

eller så skadades, att han blefve till tjenstgöring som nummerhäst

obrukbar. Såväl statsutskottet som Riksdagen hade funnit

frågan förtjent af synnerlig uppmärksamhet, men då tillräcklig

utredning i ärendet ansetts saknas, hade Riksdagen anhållit, att

Kongl. Maj:t måtte, efter verkstäld utredning, med förslag i ärendet

till Riksdagen inkomma. Af den derefter verkstälda utredningen hade

framgått, att i ärendet hörda lokala myndigheter förordat bifall till Riksdagens

framställning, men att arméförvaltningen och kavalleriinspektören,

under förmälan hufvudsakligen, att sådan rätt för rusthållare till ersättning

i den omfattning, Riksdagens skrifvelse afsåge, skulle så minska

rusthållarnes intresse att väl vårda nummerhäst, att det skulle blifva

svårt att bibehålla rytteriet i brukbart skick, funnit rätt till ersättning

böra tillkomma rusthållare endast i fråga om olycksfall af ifrågavarande

art, som inträffade under nummerhästs tjenstgöring vid andra öfningar

än s. k. ordinarie möten. I enlighet med sistnämnda uppfattning hade

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Kongl. Maj:t till 1885 års Riksdag aflåtit förslag till författning derom,

att ersättning skulle utgå för nummerhäst, som under tjenstgöring vid

andra kommenderingar och öfningar än ordinarie möten störtade eller

skadades, så att han blefve till tjenstgöring som nummerhäst obrukbar,

samt för detta ändamål äskat ett förslagsanslag till belopp af 4,000

kronor årligen. Riksdagen hade beviljat anslaget, men derjemte, enär de

skäl, som af Kongl. Maj:t anförts emot det af 1884 års Riksdag i

frågan uttalade önskemålet, icke syntes jäfva rigtigheten af hvad Riksdagen

till stöd för förverkligandet af samma önskningsmål andragit,

anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes taga ärendet i förnyadt öfvervägande

och till en kommande Riksdag aflåta den framställning i detta ämne,

hvartill Kongl. Maj:t kunde finna skäl. Emellertid hade Kongl. Maj:t,

efter vederbörandes hörande, icke funnit skäl att frånträda sin förut

uttalade uppfattning i frågan, och hade i enlighet dermed den 19 juni

1885 författning i ämnet utfärdats.

I anslutning till den af 1884 års Riksdag vid frågans behandlinguttalade

åsigt, att besväret att hålla nummerhäst, på grund af risken

af olycksfall under hästens tjenstgöring, innebure en obestämdhet såsom

skattebörda, hvilken borde afhjelpas, och då lagen den 2 december

1892 angående lindring i rustnings- och roteringsbesväret finge anses

i sina konseqvenser böra medföra, att rusthållaren skulle erhålla ersättning

för förluster genom sådana olycksfall, framstälde motionären

förevarande förslag, under hänvisning dertill, att vid ärendets behandling

åren 1884 och 1885 ett anslag till belopp af 10,000 kronor

årligen ansetts vara för detta ändamål lämpligt.

Sedan ifrågavarande anslag år 1885 första gången af Riksdagen

beviljades, och då till ett belopp af 4,000 kronor, blef detsamma vid

1891 års riksdag med anledning af motion om ersättningsskyldighetens

utsträckning uti riksstaten för år 1892 höjdt till 6,000 kronor, hvarefter

anslaget år 1896 vid genomförandet af förändrad uppställning af

fjerde hufvudtiteln blef på Kongl. Maj:ts förslag sänkt till 4,900 kronor,

och har det alltsedan bibehållits vid sistnämnda belopp, hvilket meddelas

till fullständigande och rättelse af motionärens uppgifter.

Då Riksdagen år 1885 anmälde sitt godkännande af Kongl. Maj:ts

proposition beträffande ersättning för indelta kavalleriet tillhörande

nummerhästar, som under extra kommenderingar störtade eller så skadades,

att de blefve såsom tjenstehästar obrukbara, framhöll Riksdagen,

att det, enligt dess förmenande, vore med billighet och rättvisa öfverensstämmande,

att den ifrågasatta ersättningen utginge jemväl för olycks
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

103

fall vid andra tillfallen, då hästen kommenderades från rustliållet och således

icke af rusthållare!! sjelf vårdades. Riksdagen kunde nemligen

ej tillerkänna de betänkligheter, som deremot anförts, den afgörande

betydelse, som arméförvaltniugen dervid fästat.

Beträffande den för närvarande medgifna ersättningen är uti arméförvaltningens

kungörelse den 14 juli 1885 föreskrifvet, att densamma

skall utgå endast under förutsättning och vilkor, att den rustande ej

kan anses vara genom nummerhästens vanvård sjelf vållande till olyckan

samt att för utrönande häraf noggrann besigtning skall vid kommenderingens

början och slut å de dit beordrade hästarne förrättas af

vederbörande veterinär i närvaro af officer, hvarvid jemväl rusthållaren

må ega att närvara. Då ju dylika bestämmelser, hvilka synas innebära

betryggande garanti för att rusthållare ej må med mindre omsorg

än hittills vårda nummerhästen, böra föreskrifvas äfven beträffande den

nu ifrågasatta, mer utsträckta ersättningsskyldigheten från statens sida,

kan utskottet, i öfverensstämmelse med livad Riksdagen år 1885 uttalat,

icke hysa några betänkligheter mot en sådan utsträckning. Det

af motionären föreslagna anslagsbeloppet, 10,000 kronor, har synts utskottet

icke vara för högt; och får på grund af hvad sålunda anförts,

utskottet hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till herr Mallmins

förevarande motion, för beredande af ersättning åt

rusthållare på sätt och under vilkor, som af Kongl.

Maj:t bestämmas, för indelta kavalleriet tillhörande

nummerhästar, som vid tillfälle, då de genom kommendering

till tjenstgöring varit från rusthållares

vård skilda, störtat eller så skadats, att de blifvit

såsom tjenstehästar obrukbara, höja förslagsanslaget

till ersättning för störtade eller skadade nummerhästar

vid indelta kavalleriet från 4,900 kronor med

5,100 kronor till 10,000 kronor.

23:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 182) hafva

herrar J. A. Lundström och A. Göransson föreslagit, att Riksdagen måtte

besluta, att vid inqvartering under fredstid af tågande trupper ersättning

till inqvarteringsgifvaren på landet skall utgå med 1 krona för befäl

och vederlikar, 70 öre för underbefäl och 35 öre för manskap, allt för

logis öfver natt, samt att anslaget till inqvarteringskostnader måtte

Angående

eu inom Andra

Kammaren

vackt motion.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

höjas med 12,000 kronor till bestridande af de utgifter, som af ofvan

föreslagna ersättningar blefve en följd.

Motionärerna hafva till stöd för detta förslag framhållit, att det

torde vara obestridligt, att den vissa hemman åliggande inkvarteringsskyldigheten

å landet drabbade hemmanen högst ojemt. Numera förekomme,

synnerligast vid s. k. stationssamhällen, der trupper sammandroges

för att invänta för dem afsedda transporttåg, att ej blott hemmansinnehafvare,

utan jemväl derstädes bosatte näringsidkare, handlande

och jordlägenhetsinnehafvare för utrymmets skull måste mottaga manskap

till inqvartering. Riksdagens år 1890 till Kongl. Maj:t aflåtna

skrifvelse om utredning af inqvarteringsfrågan syntes ej heller hafva

föranledt till ändrade bestämmelser derutinnan beträffande fredstid.

Med föranledande af väckta motioner anhöll Riksdagen år 1890 i

skrifvelse till Kongl. Maj:t, att Kongl. Maj:t ville låta utreda, om och

i hvad mån ersättning för inqvartering af tågande trupper borde lämpligen

beredas deraf betungade, samt till Riksdagen framkomma med det

förslag, som af sådan utredning kunde föranledas.

Sedan Konungens befallningshafvande i länen samt arméförvaltningen

afgifvit yttranden i frågan, föredrogs densamma den 30 december

1893 inför Kongl. Maj:t, som dervid fann Riksdagens framställning

icke böra till någon åtgärd föranleda.

Utskottet, som tagit del af berörda utredning, har för sin del i

likhet med de fleste Konungens befallningshafvande ansett det vara

med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att godtgörelse lemnas

för inqvartering af tågande trupper under färderna till och från de

årliga vapenöfningarna eller vid liknande tillfällen. De af motionären

ifrågasatta ersättningsbeloppen hafva dock synts utskottet allt för höga,

hvaremot de af arméförvaltningen år 1892 föreslagna, nemligen för nattqvarter

till befäl 25 öre och till manskap 5 öre, möjligen kunna anses

väl låga. Utskottet har emellertid icke funnit sig böra ingå på utförligare

yttrande i denna sak, utan håller före, att motionen bör föranleda

Riksdagen att till Kongl. Maj:t aflåta skrifvelse med begäran, att Kongl.

Maj:t ville på grundvalen af den år 1892 förebragta utredningen taga

frågan under förnyad ompröfning, samt till Riksdagen aflåta den framställning

i ämnet, som Kongl. Maj:t må finna erforderlig.

Enligt hvad arméförvaltningen uti sitt utlåtande år 1892 meddelat,

skulle en bestämmelse i af motionären afsedt syfte icke beröra anslaget

till inqvarteringskostnader, utan i stället anslagen till vapenöfningar.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

105

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen, med föranledande af herrar Lundströms

och Göranssons ifrågavarande motion, må besluta

att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes taga under förnyadt öfvervägande,

huruvida och i hvad mån ersättning för inqvartering

af tågande trupper bör lämpligen beredas deraf betungade,

samt till Riksdagen aflåta den framställning

i ämnet, som må finnas af förhållandena föranledas.

24:o. Beträffande öfriga ordinarie anslag under fjerde hufvudtiteln

har någon förändring icke blifvit ifrågasatt; och hemställer utskottet,

att samtliga de ordinarie anslagen under denna

hufvudtitel, i afseende å hvilka utskottet icke här ofvan

framstält särskilda förslag, må i 1899 års riksstat

uppföras till oförändrade belopp; dock att anslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementet

må få jemkas i den mån, som för jemnande af

hufvudtitelns slutsumma kan finnas erforderligt.

Bih. till Riked. Prot. 1891). 4 Band. 1 A/d. 9 Haft.

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

anslag för

tillämpning

af nya värnpligtslagens

föreskrifter.

[21.]

Angående

anslag till

anskaffning

af nya eldhandvapen.

[22.]

Extra anslag.

Tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges

inskrifning och redovisning m. m.

25:o. Med tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda

framställning får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för tillämpning af nya värnpligtslagens

föreskrifter i fråga om de värnpligtiges

inskrifning och redovisning m. m. på extra stat för

år 1900 bevilja 53,000 kronor.

Artilleribehof.

Arméns eldhandvapen.

26:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att af det för anskaffning

af nya eldhandvapen åt armén beviljade, men ännu ej anvisade

belopp, 1,224,750 kronor, till utgående på extra stat för år

1900 anvisa 1,147,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet (sid. 80) har departementschefen erinrat,

hurusom för anskaffande af 6,5 mm. repetervapen under senaste åren

beviljats af 1894 års Riksdag 295,500 kronor till 5,000 karbiner, af

1895 års Riksdag 511,500 kronor till 10,000 karbiner och af 1896 års

Riksdag 4,479,000 kronor till 75,000 gevär, af hvilket sistnämnda belopp

dock för år 1897 anvisats allenast 860,250 kronor för till verkning

af 15,000 gevär. I sitt anförande till statsrådsprotokollet den 14 januari

1897 hade departementschefen uttalat, att en årlig anskaffning af

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 5.

107

minst 25,000 dylika vapen borde ega rum, och hade Kongl Maj:t till

sistnämnda års Riksdag aflåtit. proposition i enlighet med den af departementschefen

sålunda uttalade meningen. Kongl. Majrts berörda

förslag hade emellertid icke blifvit godkändt af Riksdagen, som ansett,

att erforderliga nya eldhandvapen borde tillverkas uteslutande vid Carl

Gustafs stads gevärsfaktori, och att detta faktori borde i sådant syfte

undergå nödig utvidgning. För anskaffning af nya eldhandvapen åt

armén hade derför 1897 års Riksdag af redan beviljade beloppet på

extra stat för år 1898 anvisat tillhopa 1,247,000 kronor, deraf 1,147,000

kronor för tillverkning af 20,000 gevär och 100,000 kronor för utvidgning

af gevärsfaktoriet.

I skrifvelse den 15 november 1897 hade dåvarande generalfälttygmästaren

tillkännagifvit, att arbetena med utvidgningen af gevärsfaktoriet,

hvartill medel sålunda anvisats, så fortskridit, att den dermed

afsedda förökade tillverkningen vid gevärsfaktoriet kunde inträda med

1898 års början, hvarjemte han hemstält, att, då Riksdagen syntes hafva

så utstakat den väg, som borde följas vid anskaffandet af de nya eldhandvapnen,

att vid förenämnda statens gevärsfaktori skulle årligen

tillverkas 20,000 dylika vapen, samt kostnaden för dessa vapen, efter

ett pris af 57 kronor 35 öre för hvarje, uppginge till 1,147,000 kronor,

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till fortsatt anskaffning af

nya eldhandvapen åt armén af redan beviljade medel på extra stat för

år 1899 anvisa 1,147,000 kronor. Kong!. Majrts i öfverensstämmelse

härmed till 1898 års Riksdag gjorda framställning hade också vunnit

Riksdagens bifall.

I skrifvelse den 15 november 1898 hade generalfälttygmästaren

anfört, hurusom af de 15,000 karbiner, hvartill Riksdagen, såsom nämndt

vore, anvisat medel, 10,000 stycken anskaffats från utlandet, medan

återstående 5,000 stycken jemte 1,650 stycken, afsedda för flottan,

kunde i februari 1899 från Carl Gustafs stads gevärsfaktori fullt färdiga

aflemnas. Tillverkningen vid faktoriet hade tyvärr icke gått så

fort framåt, som önskligt hade varit och man från början hade hoppats.

Till detta förhållande hade flerehanda samverkande ogynsamma orsaker

bidragit. Redan i begynnelsen hade arbetena med förändringen af

verkstädernas inredning, anskaffningen och uppsättningen af maskiner

m. m., korteligen faktoriets tekniska ombildning för tillverkningen af

de nya vapnen, försenats derigenom, att den utländska firma, från

hvilken patenträtt förvärfvats och som skulle leverera det första partiet

karbiner, fullgjort detta åtagande omkring 2/3 år senare, än öfverenskommet

varit. I följd häraf och då vederbörande förmän vid ge
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

värsfaktoriet skulle just under tillverkningen och besigtningen vid den

utländska fabriken af sagda parti vapen taga kännedom om använda

maskiner och arbetsmetoder o. s. v., hade upprättandet af plan för

anskaffande af nya och ändring af gamla maskiner liksom ock organisationen

af arbetet vid faktoriet — hvilka åtgärder uppenbarligen måste

grunda sig på erfarenheten vid den utländska verkstaden — i motsvarande

grad fördröjts. Sedan arbetet vid gevärsfaktoriets verkstäder

väl begynts, hade dess utveckling och fullständiga ordnande i hög grad

försvårats genom försenade leveranser af erforderliga maskiner, hufvudsakligen

sådana specialmaskiner, som man nödgats införskrifva från

utlandet.

Emellertid hade det lyckats att till 1897 års utgång fullborda icke

allenast den från början afsedda ombildningen af faktoriet, utan äfven

i hufvudsak den utvidgning af detsamma, till hvilket samma års Riksdag

anvisat medel.

Äfven tillverkningen hade till hösten 1897 så framskridit, att man

hade all anledning tro, att arbetsresultatet under år 1898 skulle närma

sig det antal vapen, som kunde väntas blifva det normala. Men åtskilliga

af gevärsfaktoriet och dess ledning oberoende omständigheter hade

äfven nu tillkommit och ogynsamt inverkat på arbetet. Så till exempel

hade befunnits, att det svenska materialet — till hvilket man af naturliga

skäl öfvergått, sedan man för att underlätta den första igångsättningen

tillverkat ett mindre antal vapen med användande af exakt

samma material, som begagnats vid den utländska verkstaden — med

alla sina utmärkta egenskaper i öfrigt, vore vida mer svårarbetadt än

det tyska och det engelska, i följd hvaraf förändringar efter tidsödande

försök måst vidtagas såväl i maskinernas matningsanordningar som i

verktygens material och konstruktion, hvarjemte på grund af den ytterst

stora verktygsförbrukningen hela arbetat i hög grad försvårats och

fördröjts. För öfrigt hade den till större delen nyuppsatta arbetarpersonalen

alldeles icke den utbildning och arbetsväg, som ovilkorligen

erfordrades för ifrågavarande precisionsarbeten.

Emellertid hade generalfälttygmästaren ansett de största svårigheterna

nu vara öfvervunna, sedan personalen blifvit något inöfvad och

ett mera lättarbetadt material genom försök, utförda af ett inhemskt

jernbruk, blifvit funnet.

Det syntes alltså blifva möjligt att under år 1899, oafsedt de ofvan

nämnda karbinerna, framställa omkring 15,000 färdiga gevär, och derefter

borde svårigheter icke möta att efter hand så uppdrifva tillverkningen,

att icke allenast det normala årliga antalet af 20,000 gevär

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

109

uppnåddes, utan äfven ett tillräckligt öfverskott derutöfver vunnes för

amortering af det antal vapen, med hvars tillverkning faktoriet för

närvarande läge efter.

Om det ock, såsom Kongl. Maj:t uti statsverkspropositionen till

1898 års Riksdag betonat, från försvarssynpunkt vore önskvärd!;, att

gevärsanskaffningen, åtminstone intill dess liniearméns mobiliseringsbehof

blefve fyldt, finge bedrifvas med vida större hastighet än efter

beräkning af 20,000 gevär om året, vore något sådant uppenbarligen

omöjligt, så länge tillverkningen skulle uteslutande bedrifvas vid Carl

Gustafs stads gevärsfaktori. Under närvarande förhållanden kunde

generalfälttygmästaren alltså icke föreslå Kongl. Maj:t att äska större

anslag för år 1900 än till 20,000 gevär, men å andra sidan funnes,

eftersom gevärsfaktoriet, på sätt här ofvan angifvits, borde icke allenast

kunna inom kort uppnå en årstillverkning af sagda antal vapen, utan

äfven efter hand väsentligt öfverskrida detta, ingen anledning att för

år 1900 föreslå mindre anslag än för 20,000 gevär.

Lika med generalfälttygmästaren ansåge departementschefen, att gevärsanslaget

för år 1900 icke borde sättas till lägre belopp än det mot

kostnaden för 20,000 gevär svarande. Visserligen hade, såsom af nyss anförda

skrifvelse framginge, oförutsedda svårigheter hittills mött att vid

Carl Gustafs stads gevärsfaktori tillverka det årliga antal gevär, som beräknats

kunna efter faktoriets utvidgning der framställas, eller 20,000 st.,

men de största svårigheterna syntes numera vara öfvervunna. Enligt

de af generalfälttygmästaren meddelade uppgifterna borde gevärsfaktoriet

kunna leverera under 1899 omkring 15,000 och under år 1900

omkring 20,000 gevär, och då man derefter borde kunna förvänta en

årstillverkning af bortåt 25,000 dylika vapen, skulle tillgången på 6,5

mm. gevär på sommaren 1903 hafva stigit till omkring 100,000 stycken,

eller det antal, som städse ansetts såsom i första hand erforderligt,

och hvilket i alla händelser vore tillräckligt att vid fälthären ersätta

de för närvarande utlemnade 8 mm. gevären. Men detta vore

ungefär samma resultat, som Riksdagen syntes hafva afsett, da Riksdagen

1897 anslog medel till en sådan utvidgning af gevärsfaktoriet,

att dess årstillverkning, hvilken dittills beräknats till 15,000 stycken,

derefter skulle kunna höjas till 20,000 vapen. Ty om enligt då uppgjorda

plan faktoriet hade kunnat tillverka under 1898 15,000 gevär

och under hvartdera af de följande åren 20,000 sådana, skulle antalet

100,000 likaledes hafva uppnåtts under loppet af år 1903.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

För att emellertid under nuvarande förhållanden ett dylikt resultat

skulle kunna vinnas, måste de anslag för anskaffning af gevär, som

anvisades för åren till och med 1902, sammanlagda motsvara minst

kostnaden för 100,000 vapen och helst uppgå till ej så obetydligt högre

belopp, enär för de gevär, som skulle färdiga levereras under år 1903,

materialierna måste åtminstone i hufvudsak anskaffas och äfven tillverkningsarbetet

till stor del utföras redan under näst föregående år.

Men om de till och med år 1902 anvisade medlen skulle nå ifrågavarande

belopp och på samma gång anslagen hållas lika år efter år,

hvilket vore oundgängligt för möjliggörande af en planmessig och

ekonomisk tillverkning, kunde årsanslaget icke sättas lägre än till hvad

som motsvarade kostnaden för 20,000 gevär.

På grund af det sålunda anförda ansåge departementschefen sig

icke kunna ifrågasätta, att Kongl. Maj:t skulle för år 1900 begära

mindre anslag till gevärsanskaffningen än föregående år, allra helst tillverkningen

af det för armén i första hand erforderliga antal gevär

borde så mycket som möjligt påskyndas.

Angående en Till behandling i sammanhang med denna Kongl. Maj:ts framställ''

Kammaren ning har utskottet törehaft en inom Första Kammaren af herr Bob.

Täckt motion. Almström m, fl. väckt motion (n:o 18), deruti yrkats, att Riksdagen

måtte för anskaffning af nya eldhandvapen åt armén, att beställas vid

enskilda in- eller utländska verkstäder, på extra stat för år 1900 anvisa

dels återstoden af för anskaffning af sådana vapen redan beviljade

medel 1,224,750 kronor, dels ock derutöfver 1,565,250 kronor, eller

alltså tillsammans 2,790,000 kronor.

Motionärerna hafva till stöd för denna sin framställning anfört följande.

År 1896 beviljade Riksdagen 4,479,000 kronor för anskaffning af

75,000 repetergevär för armén, och uttalade Riksdagen dervid önskvärdheten

deraf, att eldhandvapnen, i den mån de ej hunne vid statens

gevärsfaktori förfärdigas, måtte, såvidt lämpligen ske kunde, tillverkas

inom landet. Af detta belopp hade Riksdagen anvisat för 1897 860,250

kronor, för år 1898 1,247,000 kronor, deraf 100,000 kronor till utvidgning

af Carl Gustafs stads gevärsfaktori, som Riksdagen derigenom afsåg

skulle öfvertaga hela gevärsanskaffningen, samt för år 1899 1,147,000

kronor eller tillsammans 3,254,250 kronor för anskaffning af 55,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

in

sådana gevär. Nu begärde Kong!. Maj:t, att Riksdagen måtte utaf det

för ändamålet återstående beloppet, 1,224,750 kronor, på extra stat för

år 1900 anvisa 1,147,000 kronor för tillverkning af återstående 20,000

gevär efter ett pris af 57 kr. 35 öre st., hvadan alltså derefter skulle

af ofvannämnda för ifrågavarande ändamål beviljade belopp återstå oanvisadt

endast 77,750 kronor.''

Nu vore emellertid att märka, att af de 55,000 repetergevär, till

hvilka Riksdagen redan anvisat medel, ännu intet enda gevär funnes färdigt.

På grund af åtskilliga vidriga omständigheter, såsom försenad leverans

från utlandet af det första partiet repetervapen och erforderliga arbetsspeciijlmaskiner,

det svenska materialets större svårarbetlighet. och deraf

beroende betydande verktygsförbrukning äfvensom bristande öfning

hos arbetspersonalen, hade nemligen tillverkningen vid gevärsfaktoriet

kommit att fortgå mycket långsammare, än man från början trott och

beräknat. Först vid slutet af innevarande år hoppades man hafva de

första 15,000 gevär färdiga, för hvilka Riksdagen redan år 1896 anvisade

medel att utgå under år 1897.

Af hvad hittills i gevärsfrågan förekommit hade man visserligen

föga grundad anledning att hängifva sig åt den förhoppning, att under

de nästföljande åren tillverkningen vid faktoriet skulle kunna så forceras,

att man icke blott medhunne den normala årstillverkningen af 20,000

gevär, utan jemväl kunde på samma gång så småningom återvinna

hvad man under de föregående åren eftersatt. Men äfven under förutsättning,

att dessa förhoppningar blefve förverkligade, skulle man likväl

icke förr än sommaren år 1903 hafva färdigt det antal af 100,000

gevär, som alltid ansetts såsom i första hand erforderligt.

Fosterlandsvännen, som i stärkandet af landets försvarskrafter såge

en al betingelserna för dess lugna utveckling och blomstring på fredens

alla områden och som väl insåge, hurusom den tid, under hvilken dess

armé öfverginge från ett eldhandvapen till ett annat, vore för arméns

stridsduglighet ytterst kritisk, måste alltså i hvad på honom ankomme

söka åstadkomma, att åtgärder vidtoges, hvarigenom berörda öfvergångstid

i möjligaste mån förkortades. Huruvida anskaffningen af de erforderliga

vapnen skedde inom eller utom landet, vid statens eller enskilda

verkstäder, måste dervid för honom spela eu underordnad rol, i

synnerhet när det gälde den anskaffning, som ansåges vara i första

hand oundgängligen nödvändig. Statens nuvarande finansiella ställning

underlättade ock vidtagande af sådana för landets säkerhet så

vigtiga åtgärder.

Motionärerna ansåge derför, att medel nu borde af Riksdagen au
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

visas för anskaffande icke blott, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, af

20,000 repetergevär, utan jemväl för ytterligare 25,000 sådana gevär

eller tillsammans 45,000 gevär.

Såsom af 1896 års Riksdags ofvannämnda uttalande framginge,

hade man redan då förutsatt, att statens gevärsfaktori icke skulle medhinna

att leverera gevären i tid, utan att en del af leveransen skulle öfverlåtas

åt enskilda verkstäder, dervid man ansåg, att inhemska verkstäder,

om så lämpligen kunde ske, borde hafva företräde. Visserligen trodde

man sig genom den år 1897 beslutade utvidgningen af faktoriet kunna

i sådant afseende höja dess förmåga, men detta hade, som syntes, icke

lyckats i den mån man önskat. På det att ifrågavarande 45,000 gevär

måtte fortast möjligt erhållas, vore det derför, enligt motionärernas öfvertygelse,

nödvändigt, att de bestäldes vid enskilda verkstäder inom eller

utom landet, att levereras helst före utgången af år 1900, men senast

under loppet af år 1901. Derest beställningen emellertid öfverlemnades

åt någon utländsk större gevärsfabrik, vore det sannolikt, att den kunde

fullgöras inom år 1900, hvilket enligt motionärernas mening vore i

högsta grad önskvärdt. Under tiden skulle gevärstillverkningen vid

statens gevärsfaktori kunna i större lugn fortgå, hvarpå den säkerligen

skulle vinna.

Enär, enligt de anbud å tillverkning af ifrågavarande repetergevär,

som förelegat vid 1896 års riksdag, priset för gevär skulle ställa sig

något högre, derest gevären anskaffades från enskild verkstad, än om

de tillverkades vid statens gevärsfaktori, hade motionärerna för beräkning

af kostnaderna för berörda anskaffning af 45,000 gevär ansett

försigtigheten bjuda att utgå från ett anskaffningspris af 62 kronor

eller alltså något högre än det för tillverkning vid statens - gevärsfaktori

beräknade. Med hänsyn härtill skulle alltså kostnaden för 45,000

gevär uppå till 2,790,000 kronor, och enär af det belopp, Riksdagen

år 1896 beviljade för anskaffning af nya eldhandvapen åt armén, återstode

oanvisade 1,224,750 kronor, skulle alltså för nu ifrågasatta anskaffning

erfordras, dels att Riksdagen på extra stat för år 1900 anvisade

berörda belopp, 1,224,750 kronor, dels ock derutöfver 1,565,250

kronor, eller alltså tillhopa 2,790,000.

De å statens gevärsfaktori nedlagda kostnader skulle, äfven med

en sådan lättnad af dess arbetsbörda, visserligen icke vara förgäfves

använda. Sedan den första gevärsutredningen sålunda anskaffats, skulle

faktoriet, som i allt fall komme att till väsentlig del tagas i anspråk

för reparation af eldhandvapen m. m., kunna utan forcering i lugn

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

113

upplaga tillverkning af den gevärsutredning, som efter de första 100,000

gevär återstode att anskaffa.

Tider kunde komma, då man djupt skulle kunna få ångra, att man

icke begagnat den nuvarande tidens lugn och gynsamhet i öfrigt till

att förse landets här med erforderliga vapen, hvilka, när de behöfde

tillitas, måhända icke skulle hinna anskaffas och, om äfven rådrum dertill

gåfves, i allt fall då måste under antagligen långt större finansiella

svårigheter uppbringas.

Utskottet har vid behandlingen af föreliggande fråga icke kunnat

undgå att fästa synnerlig uppmärksamhet dervid, att — såsom ock i

Kongl. Maj:ts framställning och den i ämnet väckta motionen framhålles

— den ursprungliga planen för anskaffande af nya eldhandvapen

åt armén kommit att i betydlig mån förryckas. I stället för att förrådet

af de nya vid Carl Gustaf stads gevärsfaktori tillverkade 6,5 mm.

gevären skolat enligt planen utgöra vid 1898 års början 15,000 st.,

vid 1899 års början 35,000 st. och vid 1900 års början 55,000 st.

samt, om Riksdagen enligt samma plan anvisade erforderliga medel

för gevärstillverkningen äfven under år 1900, vid slutet af samma

år 75,000 st., har gevärstillverkningen vid faktoriet blifvit så fördröjd,

att vid början af innevarande år endast ett fåtal gevär funnits färdigt.

Ej heller finnas, enligt hvad utskottet inhemtat, några som

helst utsigter, att vid faktoriet skulle kunna tillverkas mera än

15,000 gevär under år 1899 och 20,000 gevär under år 1900, hvadan

antalet nya gevär vid slutet af nästkommande år med all sannolikhet

ej kommer att utgöra mer än omkring 35,000 st. och sålunda understiga

det vid nämnda tidpunkt beräknade antalet med ungefär 40,000 st.

Häraf framgår, dels att det antal af 75,000 gevär, hvartill Riksdagen

redan beviljat medel, kan vid statens gevärsfaktori hinna blifva tillverkadt

tidigast under år 1902 i stället för, såsom planen varit, vid 1900

års utgång, dels ock att, derest medel framdeles varda beviljade för

anskaffning af ytterligare 25,000 gevär till beväpning af samtliga linietrupper

med nya eldhandvapen, det för sådant ändamål erforderliga

gevärsförrådet kommer att blifva fyldt — likaledes under förutsättning,

att tillverkningen sker uteslutande vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori

— först under år 1903 eller sålunda omkring två år senare, än som

beräknats.

Det är med allvarliga bekymmer, utskottet sålunda erfarit, att de

mått och steg, hvilka Riksdagen icke utan afsevärda uppoffringar på

andra områden vidtagit för att hastigt genomföra härens förseende med

liih. Ull Riked. Prat. 1899. 4 Rami. 1 Afl. 9 Iläft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

nya eldhandvapen, icke ledt till önskadt resultat. Utskottet liar nemligen

haft all anledning att vidhålla den af 1897 års Riksdag uttalade

uppfattningen, att, enär ett lands försvar under dess armés öfvergång

från ett slags eldhandvapen till ett annat befinner sig i ett visst svaghetstillstånd,

de åtgärder, som för anskaffning af ny sådan beväpning

vidtagas, böra inom gränsen för påräkneliga tillgångar vara för förkortandet

af denna öfvergångstid så verksamma som möjligt.

Å andra sidan har utskottet ansett sig böra fästa stor betydelse

vid de skäl, som föranledde Riksdagen att för sin del besluta, det

tillverkningen af de nya gevären borde ega rum inom landet och genom

statens försorg vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori. Dessa skäl hafva

för utskottet utgjort full'' anledning att. förorda ett fortskridande på

den redan inslagna vägen, så mycket mera, som god utsigt numera

förefinnes, att i en snar framtid faktoriet skall kunna utjemna hvad

hittills brustit i tillverkningen.

Härtill kommer, att de kostnader, hvilka blifvit nedlagda på gevärsfaktoriets

utvidgning för möjliggörande af den önskade tillverkningen

af 20,000 gevär om året, ej kunnat hållas inom den af Riksdagen

beräknade gränsen af 472,500 kronor, utan öfverskridit. denna med

mera än 200,000 kronor. För att göra denna dryga anläggningskostnad

så litet känbar som möjligt, erfordras naturligtvis, att gevärstillverkningen

vid faktoriet kommer att bedrifvas i hela den af Riksdagen

från början åsyftade utsträckningen.

Utskottet har derför, huru beaktansvärda de af motionärerna till

stöd för sin hemställan åberopade skäl än kunna vara, ej ansett sig

kunna tillstyrka Riksdagen att afvika från den hittills följda principen,

att hela den för armén erforderliga tillverkningen af gevär bör ega

rum vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori, och detta så mycket mindre

som Kongl. Maj:t vid pröfning af deuna fråga icke ansett sig böra

föreslå ett frångående från det redan beslutade sättet för nyanskaffning

af eldhandvapen.

Deremot finner sig utskottet böra biträda Kongl. Maj:ts förslagom

anvisande af medel till förfärdigande af ytterligare 20,000 gevär

vid faktoriet, och hemställer derför,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

förevarande framställning samt med afslag å herr

Almströms med flere ofvannämnda motion, af det

för anskaffning af nya eldhandvapen åt armén bevil
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

115

jade, men ännu ej anvisade belopp 1,224,750 kronor,

till utgående på extra stat för år 1900 anvisa 1,147,000

kronor.

Skjutfält för Första Göta artilleriregemente.

27:o. Kongl. Maj:t har i punkten 23 under denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen att af det till inköp af skjutfält för Första Göta

artilleriregemente beviljade belopp, 200,000 kronor, till utgående på

extra stat för år 1900 anvisa återstående 100,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, att, sedan

Kongl. Maj:t uti propositionen till 1898 års Riksdag angående statsverkets

tillstånd och behof föreslagit Riksdagen att till inköp af ett

till skjutfält åt Första Göta artilleriregemente afsedt område inom

Remmene socken af Kullings härad samt Hjellby och Qvinnestads

socknar af Gäseneds härad, allt uti Elfsborgs län, på extra stat bevilja

284,000 kronor samt till utgående under år 1899 deraf anvisa

142,000 kronor, Riksdagen till inköp af skjutfältet beviljat på extra

stat 200,000 kronor samt deraf anvisat 100,000 kronor till utgående

under 1899.

Departementschefen har vidare meddelat, att sedan på grund af

Riksdagens berörda beslut generalfälttygmästare!! erhållit befallning inkomma

med utredning, huruvida och i hvad mån det för skjutfältets förvärfvande

i statsverkspropositionen beräknade beloppet kunde nedbringas,

generalfälttygmästaren öfverlemnat en skrifvelse från regementschefen,

deri denne förklarade, att någon minskning af det till skjutfält,

föreslagna området icke kunde ega rum utan att skjutfältets användbarhet

för sitt ändamål blefve i hög grad förringad, men att anledning

icke saknades antaga, att, derest jordområdet förvärfvades

genom expropriation, inlösningssumman skulle kunna begränsas inom

det af Riksdagen derför anslagna beloppet.

I anledning häraf hade Kongl. Maj:t den 23 september 1898 förordnat,

att ifrågavarande område skulle genom expropriation åt kronan

förvärfvas, dervid arméförvaltningen å artilleridepartementet dock skulle

ega att under hand träffa aftal om förvärfvande åt kronan af delar

utaf området i den mån försäljningsanbud, som pröfvades antagliga,

redan afgifvits, hvarjemte åt nämnda departementet uppdragits att vidtaga

de för expropriationens utförande erforderliga åtgärder.

Angående anslag

till skjutfält

för Första

Göta artilleriregemente.

[23.]

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående anslag

till försök

med ny

fältartillerimateriel.

[24.]

Generalfälttygmästare!! hade vidare meddelat, att arméförvaltningen

åt regementschefen uppdragit att i enlighet med Kongl. Maj:ts berörda

beslut gå i författning om skjutfältets förvärfvande.

Med tillstyrkande af Kongl. Maj:ts förevarande framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må af det till inköp af skjutfält

för Första Göta artilleriregemente beviljade belopp,

200,000 kronor, till utgående på extra stat för år 1900

anvisa återstående 100,000 kronor.

Försök med ny fältartilierimateriel.

28:o. Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 24 föreslagit

Riksdagen att för anställande af försök med nya fältkanoner

jemte tillhörande lavetter och fordon samt för anskaffning af derför

erforderlig materiel och ammunition på extra stat för år 1900 bevilja

235,000 kronor.

Beträffande ifrågavarande framställning innehåller statsrådsprotokollet

följande.

Generalfälttygmästaren hade i skrifvelse den 15 november 1898

gjort framställning om anslag till försök med ny fältartilierimateriel och

i sådant hänseende anfört:

Om också vår nuvarande fältartilierimateriel — måhända med undantag

af de 3 batterierna materiel för det ridande artilleriet — ännu

kunde hållas i brukbart skick, och man således icke, såsom i vissa andra

länder, uti materielens kasserande på grund af dess förslitning

hade ett skäl, som omedelbart nödvändiggjorde en nybeväpning af

fältartilleriet, kunde dock ej förnekas, att vår fältartilierimateriel icke

längre stode i höjd med tidens fordringar. I fråga om de ballistiska

egenskaperna samt det enskilda skottets verkan hade visserligen inga

väsentliga framsteg gjorts sedan den tid, då vår materiel antogs, men

deremot hade man lyckats framställa en del nya typer för fältkanon

med lavett, som medgåfve en betydligt beqvämare servering af kanonen

under eld, hvarmed följde dels förmåga att, då så erfordrades,

åstadkomma en väsentligen större eldhastighet, dels ökad uthållighet i

elden, hvilka båda omständigheter vore af synnerlig vigt och vid vissa tillfällen

kunde till och med utöfva en afgörande inverkan på en strids utgång.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

117

Frågan om eu fältartiilerimateriel med beqvarnare servering under

eldgifning, än hvad som medgåfves vid den materiel, hvilken antogs

under 1870-talet och början af 1880-talet, eller — såsom man allmänt

uttryckt det — om en snabbskjutande fältartiilerimateriel, hade länge

dryftats. Sedan denna fråga numera så framskridit, att man för ernående

af den beqvämare serveringen icke längre förutsatte såsom

vilkor en minskning af det enskilda skottets verkan, utan till och med

tänkte sig någon ökning deruti, hade de flesta af Europas länder gjort

densamma till föremål för omfattande försök.

I Tyskland hade sedan flera år tillbaka införts en ny fältartiilerimateriel,

vid hvars konstruktion man gått uti ofvan antydda rigtning,

och i Frankrike vore likaledes en materiel antagen, vid hvilken enligt

de uppgifter, som härom varit synliga, samma princip ännu mera följdrigtigt

tillämpats. Uti Ryssland, Österrike och Italien samt äfven i de

mindre staterna, såsom Schweiz och Belgien, hade man redan utfört

eller vore nu sysselsatt med vidlyftiga försök med ny fältartiilerimateriel.

I vårt land hade hittills intet åtgjorts i denna fråga. Tiden vore

emelleiäid otvifvelaktigt nu inne att åtminstone genom anställande af

försök förskaffa oss erfarenhet rörande den nya materielen och sålunda

förbereda dess antagande.

En särskild anledning att ej längre uppskjuta påbörjandet af försök

vore, att de ridande batteriernas lavetter, ursprungligen afsedda

för framladdningskanoner, hvilka vida mindre frestade lavetterna än de

nuvarande af dessa batterier använda 7 cm. kanonerna m/87, vore

temligen illa medfarna och på denna grund snart behöfde ersättas,

hvarvid det uppenbarligen vore särdeles önskvärdt att hafva en ny

materieltyp bestämd, som kunde vara gemensam för åkande och ridande

artilleriet. Äfven ur ekonomisk synpunkt vore det fördelaktigt, om

åtminstone en del af den nuvarande fältartillerimaterielen kunde få användning

såsom fästningsbestyckning, det vill säga dess utbytande ske

i samband med nu förestående anskaffning af fästningsartillerimateriel.

I detta hänseende ansåge sig generalfälttygmästare!! böra nämna, att

8 cm. kanoner af någotdera utaf de tvenne slag, som nu tillhörde fältartilleriet,

inginge i den af befästningskomitén föreslagna bestyckningen

å rikets nuvarande och i komiténs betänkande förordade nya

fästningar i sådant antal, att det nu återstående behofvet af dylika pjeser

och tillhörande ammunition betingade en anskaffningskostnad af bortåt

eu million kronor, hvilket belopp alltså skulle kunna besparas å fästningsbestyckningen,

om ny fältartiilerimateriel inom den närmaste fram
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

tiden antoges, så att fältartilleriets nuvarande materiel delvis kunde

öfverföras till fästningarna.

De konstruktionsändringar, som kännetecknade den nya materielen

i jemförelse med den äldre, vore i hufvudsak:

l:o) anordning för rekylens förminskande och det rekylerande systemets

automatiska framförande efter rekylen till dess förra plats,

hvarigenom servisen besparades det ansträngande och tidsödande arbetet

med framförandet;

2:o) anordning för den finare sidorigtningens verkställande utan

förflyttning af lavettsvansen, hvaraf blefve en följd, att rigtningen beqvämare

och snabbare kunde utföras; samt .

3:o) användande af sjelftätande patronhylsa, vanligen förenad med

projektilen till en patron, i sammanhang hvarmed mekanismen konstruerats

för mekanisk affyring, allt till fördel för en beqväm och snabb

servering.

Dessutom hade teknikens utveckling möjliggjort, dels att kanonens

kaliber kunnat med bibehållande af ungefärligen samma projektil vigt

minskas, hvarmed följde förbättrade ballistiska egenskaper, dels att

vigten såväl af kanon och lavett som af fordonet i dess helhet kunnat

nedbringas, hvilket vore af allra största betydelse för artilleriets förmåga

att i rätt tid hinna fram till rätt plats.

Sedan generalfälttygmästaren sålunda redogjort för de skäl, som

talade för ett ofördröjlig! anställande af försök med ny fältmateriel,

samt i korthet antydt de hufvudsakliga grunder, enligt hvilka en dylik

materiel borde konstrueras, hade generalfälttygmästaren öfvergått till

att föreslå anordningen i stora drag af de ifrågasatta försöken äfvensom

beräkna kostnaderna såväl för dessa försök som för den för desamma

erforderliga materielen, och hade han i sådant hänseende anfört följande.

Till eu början borde ett antal kanonfabrikanter inbjudas att framställa

sina olika konstruktioner, hvilka skulle underkastas jemförande

försök, hvarefter, med ledning af de under dessa erhållna resultaten,

skulle bestämmas den typ, som borde göras till föremål för pröfning i

större skala (ett batteri).

Kostnaden för de förberedande försöken vore uppenbarligen beroende

af, bland annat, huru många och hvilka konstruktioner som skulle

pröfvas. Det vore visserligen, om icke omöjligt, dock föga lämpligt

att redan nu uppsätta ett bestämdt förslag i detta afseende, enär ju

nya uppslag under tiden kunde framkomma, men, såvidt man för närvarande

kunde se, borde det vara tillräckligt att låta försöken omfatta

4 nya typer af kanon och lavett. På sådant sätt skulle man kunna

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

119

lemna de tvenne svenska kanonfabrikanterna tillfälle att visa sina konstruktioner

och få dem pröfvade, och dessutom kunde man tillgodogöra

sig utlandets rika erfarenhet genom att bereda plats vid försöken för

två konstruktioner af de hittills med största framgång pröfvade. Då

till jemförelse äfven vår nuvarande fältkanon borde deltaga i försöken,

skulle antalet pjeser vid dessa blifva fem.

Hvad sjelfva kanonerna med lavetter beträffade, så syntes man

kunna antaga, att fabrikanterna, såsom skett på annat håll, utan ersättning

stälde sina försökskonstruktioner till statens förfogande för

pröfningens utförande. Under sådana förhållanden blefve det hufvudsakligen

ammunitionen, som konmie att föranleda kostnad. Om man för

hvar och en af de fem kanonerna beräknade 300 skott, skulle ammunitionen

komma att betinga ungefär 25,700 kronor. Dåde man dertill

kostnaden för frakt af materiel och ammunition 2,300 kronor, för sjelfva

försökens utförande 2,000 kronor samt för målmateriel och diverse

5,000 kronor, komme man till en sammanlagd kostnad för dessa förberedande

försök af 35,000 kronor.

Kostnaden för anskaffning af ett försöksbatteri med ammunition

samt för utförandet af detta batteris pröfning kunde, med ledning af

den erfarenhet, som i Schweiz vunnits vid liknande anskaffning, beräknas

till 200,000 kronor.

Sammanlagda kostnaden för både de förberedande och de fortsatta

försöken skulle alltså komma att uppgå till 235,000 kronor.

Generalfälttygmästaren hade med anledning häraf hemstält, det

Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att för anställande af försök med

nya fältkanoner jemte tillhörande lavetter och fordon samt för anskaffning

af derför erforderlig materiel och ammunition på extra stat för år 1900

bevilja 235,000 kronor.

För egen del har departementschefen anfört att fältartilleriet i

den nutida krigföringen spelade en så stor och för stridens utgång afgörande

roll, att intet syntes böra försummas, som vore egnadt att

hålla vårt fältartilleri i jemhöjd med den ställning, detta vapen intoge

i andra arméer, allra helst hos oss infanteriets utbildning på grund af

den knappt tillmätta öfningstiden kunde anses stå efter den utbildniugsgrad,

som i främmande arméer gåfves åt sistnämnda vapen; då för

öfrigt generalfälttygmästaren syntes hafva bjudit öfvertygande skäl

för sin ifrågavarande framställning, ansåge sig departementschefen böra

till alla delar understödja densamma, dervid han särskilt, ville erinra

derom, att, såsom generalfälttygmästaren också framhållit, fältartilleriets

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående anslag

till det

fasta försvaret

i allmänhet.

[25.]

nuvarande materiel, derest ny sådan inom den närmaste framtiden anskaffades,

till stor del kunde användas till bestyckning å våra fästningar.

I betraktande af den mycket stora betydelse, som ett fullt tidsenligt

fältartilleri har i afseende på eu armés krigsduglighet, och med

hänsyn till öfriga i statsrådsprotokollet framhållna omständigheter, har

utskottet ansett sig böra biträda Kongl. Maj:ts framställning, att redan

nu måtte företagas försök, afsedda att tjena till ledning vid en blifvande

nyanskaffning af dylik materiel. Emot det af Kongl. Maj:t föreslagna

sättet för försökens anordnande har utskottet ej haft något att erinra,

men har velat uttala den förväntan, att det måtte så vidt möjligt tagas

hänsyn till, att åt svensk industri må tillförsäkras så stor andel i eu

eventuel leverans som möjligt.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för anställande af försök med

nya fältkanoner jemte tillhörande lavetter och fordon

samt för anskaffning af derför erforderlig materiel

och ammunition på extra stat för år 1900 bevilja

235,000 kronor.

Fortifikations- och artilleribehof.

Det fasta försvaret i allmänhet.

29:o. Kongl. Magt har i statsverkspropositionen under fjerde hufvudtiteln

i punkten 25 föreslagit Riksdagen att dels medgifva Kongl.

Maj:t rätt att under innevarande år använda den ännu ej disponerade

återstoden, 1,500,000 kronor, af det utaf 1898 års Riksdag på extra

stat för år 1899 till stärkande af landets nuvarande försvar beviljade anslag;

dels för samma ändamål på extra stat för år 1900 bevilja ett belopp

af 2,200,000 kronor; dels ock medgifva, ej mindre att 50,000 kronor af eu

per millefonden finge under innevarande år ställas till Kongl. Maj:ts

förfogande för att användas till befästningsarbeten jemte bestyckning

och anordningar för försvarets ledning vid inloppet till Göteborg, än

äfven att för samma ändamål nämnda fonds återstod, beräknad till

220,000 kronor, måtte få under år 1900 användas.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

121

Beträffande de skäl, som ligga till grund för denna Kongl. Maj:ts

framställning, innehåller statsrådsprotokollet hufvudsakligen följande.

Sedan den af Kongl. Maj:t den 14 maj 1897 tillsatta komitén för utredning

rörande landets fasta försvar den 25 sistlidne juli afslutat sina

arbeten och den 4 nästpåföljande augusti till Kongl. Maj:t aflemnat sitt

omfattande betänkande samt vederbörande till landt- och sjöförsvaret

hörande myndigheter till Kongl. Maj:t inkommit med infordrade utlåtanden

öfver betänkandet, ansåge departementschefen resultatet af

komiténs arbeten böra framläggas för Riksdagen, på det att Riksdagen

måtte kunna bilda sig ett omdöme i denna vigtiga fråga.

Sedan departementschefen till en början framhållit det omsorgsfulla

sätt, hvarpå komitén fullgjort sitt magtpåliggande och grannlaga

uppdrag, och hvarigenom föreliggande svårlösta fråga fått en verkligen

allsidig utredning, har han, under uttalande af att man vid bedömandet

af komiténs arbete i första hand måste taga hänsyn till de synpunkter,

som vid frågans behandling varit för komitén bestämmande, härom luden

skrifvelse, hvarmed komitén öfverlemnade sitt betänkande, anfört

följande:

»När det gält afgifvandet af förslag till ordnandet af vårt lands

fasta försvar, hafva komiterade haft att taga hänsyn såväl till önskvärdheten

af att detta försvar ordnas på ett sätt, som i möjligaste mån

motsvarar de fordringar i strategiskt afseende, som med fog kunna

ställas på detsamma, som ock, att det i tekniskt afseende tillfredsställer

nutidens kraf på permanenta befästningsanläggningar, och hafva för

detta ändamål från vederbörande militära myndigheter infordrade yttranden

i ämnet gjorts till föremål för ingående granskning. Å andra

sidan har dock nödvändigheten att med hänsyn till vårt lands begränsade

ekonomiska tillgångar iakttaga tillbörlig sparsamhet påkallat en

inskränkning icke allenast i fråga om sådana arbeten, som kunna anses

erforderliga till stärkandet af redan nu befintliga befästningsanläggningar,

utan äfven beträffande sådana nyanläggningar inom andra delar

af vårt land, der stödet af ett fast försvar vid krigstillfälle kan anses

önskligt. Härvid har den omständigheten, att permanenta befästningsanläggningar

— och i all synnerhet deras bestyckande — i våra dagar

ställa sig relativt dyrbarare än någonsin förut, måst föranleda komiterade

att vid förslagen till full ställ digandet af nuvarande befästningar

utesluta åtskilligt, som kunnat vara önskligt, och endast föreslå sådana

åtgärder, som de funnit alldeles oundgängliga, såväl som ock att på

liknande sätt i fråga om nyanläggningar afstå från definitiva förslag

till sådana å flera punkter, der ett fäst försvar varit ur strategisk

Uih. till lliksd. Prot. IHdti. 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

synpunkt fördelaktigt, på det att utan öfverskridande af landets ekonomiska

bärkraft sådana befästningar, som äro företrädesvis nödvändiga

för bevarandet af landets neutralitet, måtte kunna komma till utförande,

och har dervid behörig hänsyn måst tagas äfven till under senare tid

inträffade förändringar beträffande landets strategiska läge.

Härtill kominer ock nödvändigheten att beakta den snabba utveckling,

hvaruti såväl befästningskonsten som artillerivetenskapen befinna

sig, hvilket äfven föranleder en viss begränsning, när det gäller

afgifvandet af eu detaljerad plan för ordnandet af hela landets fasta

försvar.

På grund häraf hafva komiterade ansett sig böra afgifva förslag

endast till sådana förstärkningsarbeten och nyanläggningar, som, utan

öfverskridande af våra tillgångar, kunna och böra utföras under den

närmaste framtiden, en tidsperiod, hvilken komiterade, såsom af betänkandet

framgår, ansett böra bestämmas till 10 år.»

Mot den af komitén med ledning af dessa grundsatser — om hvilkas

allmängiltighet inga olika meningar syntes kunna göra sig gällande

— uppgjorda befästningspZanm hade departementschefen så mycket

mindre någon erinran att gorå, som densamma i sina liufvuddelar

öfverensstämde med den i statsverkspropositionen till 1896 års Riksdag

framlagda planen för ordnandet af landets fasta försvar. Deremot syntes

— såsom i myndigheternas utlåtanden också påpekades — beträffande

vissa delar af det framlagda förslaget till fullständigandet af

redan befintliga befästningar eller anordnandet af nya, i dessa hänseenden

förut framstälda anspråk fått stå väl mycket tillbaka för den

af komiterade skarpt framhållna hänsynen till kostnaderna. Medan

sålunda den samfälda kostnaden för genomförandet af den utaf departementschefen

framlagda befästningsplanen — enligt af vederbörande

myndigheter gjorda beräkningar — skulle, såsom af hans anförande

till statsrådsprotokollet för den 14 januari 1898 framginge, uppgå till

ett belopp af omkring 33,000,000 kronor, slutade komiterades kostnadsberäkningar

på en summa af 21,024,500 kronor. Gifvet vore, att, då

det i båda fallen vore fråga om samma punkter, som skulle befästas,

eller hvilkas befästningsanordningar skulle fullständigas, en så betydande

afprutning af kostnadsbeloppen äfven skulle medföra en väsentlig

minskning i respektive befästningsanordningars värde. Det gälde härvid

att för hvarje särskild plats tillse, att ej detta värde blefve så

nedsatt, att ändamålet med platsens befästande förfelades. Om än detta

senare i allmänhet icke kunde sägas vara fallet med de af komitén

föreslagna försvarsanordningar, syntes dock, såsom af myndigheternas

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

123

utlåtanden närmare framginge, komiterade hafva gått väl långt i nedsättandet

af de militära fordringar, som i föregående förslag ansetts

böra ställas på det fasta försvaret af vissa punkter. Då dertill komme,

att, enligt myndigheternas påstående, komiterade beräknat kostnaden

för en del befästningsarbeten och bestyckningsanordningar allt för knappt,

syntes de i betänkandet angifna kostnadssummorna i allmänhet böra

höjas med större eller mindre belopp.

Hvad då först beträffade Stockholms fasta försvar åt sjösidan, hade

chefen för fortifikationen, generalfälttygmästaren och t. f. chefen för

generalstaben i sitt gemensamma utlåtande påvisat, hurusom den af

komitén angifna kostnadssumman 2,867,300 kronor för försvarsanordningarna

vid Vaxholm och Oscar-Fredriksborg måste höjas med ett belopp

af 501,344 eller 510,344 kronor, utgörande dels och hufvudsakligast

kostnaden för vissa i den af chefen för fortifikationen den 31

december 1895 ingifna generella befästningsplanen upptagna, men af

komiterade uteslutna befästningsanordningar, hvilka de nämnda myndigheterna

i sitt utlåtande funnit nödvändiga, och dels tillägg i kostnadsbeloppen

för en del i komiténs betänkande upptagna verk, hvilkas fullbordande

ansåges kräfva större kostnad än hvad komitén beräknat. På

grund häraf hade samma myndigheter hemstält, att totalkostnaden för

ifrågavarande sjöfästnings fullständigande måtte upptagas till minst

3,368,644, eventuel 3,377,644 kronor.

Fullständigandet af Stockholms fasta försvar åt sjösidan, vid Vaxholm

och Oscar-Fredriksborg, vore en angelägenhet af sådan vigt, att

åt densamma borde gifvas första rummet, då det gälde ett ordnande

af landets fasta försvar. Komiterade hade till fullo uppskattat betydelsen

af att ifrågavarande försvarsanstalter måtte blifva effektiva, så

att desamma måtte visa sig i stånd att icke allenast motstå ett öfverraskande

anfall af en fiendtlig eskader, utan äfven ett fortsatt anfall af en

större flotta, medförande landstigningstrupper. Då den anfallande numera

icke syntes hafva stora utsigter att medelst eld från fartygen

kunna tysta väl anlagda och bestyckade kustbatterier och kustfort och

sannolikt ej riskerade en genombrytning af effektivt försvarade stängsellinier,

måste den försvarande nu mer än förr vara beredd på ett anfall

af landsatta truppafdelningar, och det läge således stor magt uppå,

att försvarsanordningarna vore fullt effektiva mot anfall från landsidan.

Det vore derför mycket att beklaga, att komitén ansett sig böra vidtaga

ganska väsentliga afprutningar särskild!, i den del af det utaf vederbörande

myndigheter förut ingifna förslaget till Vaxholmsställnin
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

gens förstärkande, som afsåge försvaret mot anfall af på Vermdön landstigna

truppafdelningar. I likhet med de armén tillhörande myndigheterna,

hvilka i sitt gemensamma utlåtande påvisat nödvändigheten af

de utaf komiterade uteslutna anordningarna med nämnda syfte, ansåge

departementschefen, att dessa ovilkorligen borde komma till utförande.

Äfvenså funne han de erinringar, som af bemälda myndigheter gjorts

mot vissa andra af komiterade af sparsamhetshänsyn föreslagna mindre

ändringar i den förutnämnda generella planen, väl motiverade.

På grund af det sålunda anförda syntes det af komitén föreslagna

kostnadsbeloppet af 2,867,300 kronor böra i enlighet med de till armén

hörande myndigheternas förslag ökas med 510,344 kronor — hvilket

alternativ gifvet borde föredragas — till 3,377,644 kronor. Enligt från

fortifikationen och artilleriet af komitén infordrade uppgifter skulle den

samfälda. återstående kostnaden för Vaxholmsställningens försättande i

fullständigt försvarsskick enligt den förutnämnda generella planen (»alternativ

C», hvilket af komitén ansetts lämpligast) uppgå till 3,949,556

kronor, hvadan den i denna plan angifna kostnaden sålunda skulle i

alla fall minskas med ett belopp af 571,912 kronor.

Beträffande Karlskrona fasta försvar hade komiterade infordrat yttranden,

utom af chefen för fortifikationen, äfven af stationsbefälhafvaren

i Karlskrona, marinförvaltningen samt chefen för Karlskrona artillericorps,

den senare tillika kommendant å dervarande befästningar, och

på grund af dessa yttranden, hvilka i väsentliga delar stämde öfverens

med den förutnämnda, af chefen för fortifikationen den 31 december

1895 ingifna generella planen, utarbetat sitt förslag till befästnings- och

bestyckningsanordningarnas fullständigande i ändamål att trygga denna

vigtiga örlogshamn mot anfall såväl från sjösidan — vare sig af fiendtliga

fartyg eller af på öarna landsatta truppafdelningar — som från

landsidan. I öfverensstämmelse med den af komiterade följda grundsatsen

vid afgifvandet af andra förslag till stärkande af det fasta försvaret

hade de äfven beträffande Karlskrona försvar sökt att till det

yttersta nedbringa kostnaderna. Detta hade emellertid icke låtit sig

göra utan ganska väsentliga reduktioner i förut ingifna befästnings- och

bestyckningsförslag. Om man ock måste erkänna, att, så vida inskränkningar

nödvändigt skulle göras, de af komiterade föreslagna drabbat

de delar af försvaret, som med minsta fara skulle kunna tåla vid en

reduktion, kunde det å andra sidan icke förnekas, att komiterade väl

mycket nedsatt de fordringar, som man förut ansett sig böra ställa på

Karlskrona fasta försvarsanstalter.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

125

Sålunda hade chefen för fortifikationen, generalfälttygmästaren och

t. f. chefen för generalstaben i sitt gemensamma utlåtande framhållit,

bland annat, hurusom den af komitén föreslagna uteslutningen af ett

kastbatteri komme att väsentligen försvaga den mot fientliga fartyg så

verksamma kastelden, och hade de endast i förhoppning om, att det

sålunda uteslutna batteriet i en framtid måtte komma till stånd, ansett

sig kunna afstå från yrkandet på, att detsamma skulle upptagas i befästningsplanen.

Likaså hade samma myndigheter beklagat vissa inskränkningar

i de föreslagna anordningarna för stärkandet af öamas

försvar, hvarförutom de ansett, att, äfven om dessa inskränkningar

skulle företagas, försvarsanordningarna på öarna dock måste betinga

en kostnad 100,000 kronor större, än den komiterade beräknat. Härtill

komme kostnaden för några mindre, i komiténs förslag icke upptagna

befästningsanordningar å Vestra Hästholmen, belöpande sig till

4,000 kronor, hvadan den summa, som myndigheterna föreslagit tilllagd

till den af komitén föreslagna, belöpte sig till 104,000 kronor.

Äfven stationsbefälhafvaren i Karlskrona och kommendanten hade

hvar för sig framstält åtskilliga erinringar mot af komiterade föreslagna

inskränkningar i nämnda plan, hvilka erinringar hufvudsakligen gält

reduktionen af antalet i fästningens bestyckning ingående pjeser.

Jemväl marinförvaltningen hade på det kraftigaste afstyrkt hvarje

inskränkning i antalet snabbskjutande pjeser, afsedda att verka mot

anfallande fientliga fartyg, och på grund deraf föreslagit, att den i

komitébetänkandet upptagna kostnadssumman, 4,900,000 kronor, måtte

ökas med 447,850 kronor till 5,347,850 kronor.

För egen del ansåge departementschefen de af myndigheterna anförda

betänkligheterna mot eu del af komiterade föreslagna reduktioner

väl befogade, och gälde detta särskildt det meromnämnda kastbatteriet

samt försvarsanstalterna på öarna, hvarförutom det särskildt

af flottans myndigheter med styrka framhållna behofvet af ett kraftigt

artilleriförsvar, medelst snabbskjutande kanoner, syntes vara oafvisligt.

Karlskrona befästningar åt sjösidan hade nemligen ett ofördelaktigt läge

i så måtto, att de kunde utsättas för omfattande eld från ett stort antal

fartyg af snart sagdt hvilken storlek som helst, och dertill hade batterierna

ett ganska lågt läge öfver vattenytan, med deraf följande, i

komiténs betänkande närmare angifna olägenheter. Desto angelägnare

vore det, att den bestyckning, som funnes, vore kraftig, och att de

fientliga fartygen måtte föranledas att afgifva eld under för dom så

ofördelaktiga förhållanden som möjligt, det vill säga under gång, hvilket

senare just skulle åstadkommas genom den från kastbatterierna afgifna

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

elden. Departementschefen förmälde sig för den skull icke skola hafva

tvekat att föreslå, att i befästningsplanen upptoges utom ökandet af

antalet snabbskjutande pjeser äfven det omnämnda kastbatteriet, om ej

önskvärdheten att så mycket som möjligt inskränka kostnaderna både

föranledt honom att i likhet med de landtförsvaret tillhörande myndigheterna

nu afstå härifrån. Förr eller senare borde dock meromnämnda

batteri komma till stånd, och sålunda den i annat fall väl svaga kastelden

vinna en välbehöflig förstärkning. Öfriga af landtförsvarets myndigheter

påyrkade mindre ändringar och förbättringar i komiténs förslag

ansåges deremot böra utföras. Likaså syntes det blifva nödvändigt

att, såsom samma myndigheter föreslagit, öka kostnadsbeloppet

för vissa af komitén föreslagna anordningar, som annars ej skulle kunna

utföras.

Derjemte borde vestra farleden upprensas, hvilket komitén beräknat

kunna ske för en kostnad af allenast 2,000 kronor, så att densamma

blefve användbar af vår flottas största fartyg.

Den i komiterades förslag upptagna kostnadssumman borde således,

enligt departementschefens åsigt, ökas med sammanlagdt 553,850 kronor

— deraf 104,000 kronor ökad befästningskostnad, 447,850 kronor

ökad bestyckningskostnad och 2,000 kronor för vestra farledens upprensning

— hvadan den slutliga kostnaden skulle uppgå till 5,453,850

kronor, hvilken summa med omkring 250,000 kronor understege det af

fortifikationen för utförande af det såsom »alternativ A» afgifna förslaget

— afseende ett något kraftigare försvar af öarna än »alternativ

B» — beräknade kostnadsbeloppet.

Vidkommande vår hittillsvarande enda landfästning, Karlsborg, förklarade

departementschefen sig anse dess förnämsta betydelse, som redan vid

ett krigs början skulle komma att framträda, bestå deruti, att densamma

utgjorde en depot- och förrådsfästning, hvilken, gynsamt belägen på

sin undandragna plats i skydd af Vettern, skulle inom sig upptaga en

väsentlig del såväl af de för härens vidmagthållande i krigsdugligt

skick erforderliga förnödenheter som af de till fyllande af uppstående

luckor i härens led äfvensom till skydd för dess förbindelser o. s. v.

erforderliga depot- och reservtrupper. Men derjemte ville han betona

i andra rummet, att fästningen under vissa förhållanden skulle kunna

tjena såsom operationsfästning och äfven i denna egenskap skulle .kunna

komma att spela en vigtig roll. Fästningens fullbordande vore således

en fråga af stor vigt.

Då emellertid denna fästnings betydelse gjorde sig gällande först

då vårt land utsattes för ett så allvarsamt anfall, att dess tillvaro stode

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

127

på spel, medan deremot öfriga i den förenämnda befästningsplanen

upptagna befästningar äfven afsåge upprätthållandet af vår neutralitet,

hade departementschefen alltid ansett de senare borde i första hand

fullständigas eller anläggas, samt att Karlsborgs fullbordan borde utföras

medelst årliga anslag, på sätt hittills skett.

Denna uppfattning såväl om Karlsborgs betydelse som om den ordning,

i hvilken till fästningens byggnad erforderliga medel borde utgå,

delades i hufvudsak äfven af komiterade, om ock desse ännu skarpare

betonat fästningens värde såsom förrådsfästning och i öfverenstämmelse

härmed förringat dess betydelse såsom operationsfästning. Stämde således

departementschefens och komiténs åsigter i ofvannämnda stycken

på det hela taget öfverens, vore detta dock icke fallet beträffande sättet

för fästningens fullbordan eller graden af dess krigsberedskap. Departementschefen

ansåge nemligen, att, då erfarenheten visade, huru

vanskligt det vore att till krigsutbrott uppskjuta anläggandet af befästningar,

afsedda att ersätta permanenta sådana, man borde i fredstid

göra undan så mycket som möjligt vid anordnandet af det fasta försvaret

af sådana strategiskt vigtiga punkter, som man ansåge sig böra

permanent befästa. Om än, såsom komiterade påpekat, Karlsborg hade

ett i detta afseende ojemförligt fördelaktigare läge än vid kusten eller

gränsen belägna fästningar, borde dock ej förbises, att operationslinien

från en på kusten landstigen häraf delning till hjertat af vårt land —

till följd af detta senares långsträckta skapnad — ej vore särdeles lång,

och att det till följd häraf kunde hända, att föreslagna befästningar aldrig

skulle hinna utföras, ett förhållande, hvilket just, såsom af komitén

äfven påpekades, betingade nödvändigheten af en förrådsfästning i

mellersta delen af landet. Komiterade hade emellertid, med stöd af

sitt förutnämnda uttalande om fästningens uppgift, ansett sig kunna

föreslå, att flera i den nuvarande planen för Karlsborgs fullbordan upptagna

befästningsanordningar måtte uppskjutas till krigstillfälle, hvarjemte

åtskilliga uteslutningar med afseende på såväl den fortifikatoriska

som den artilleristiska delen af samma plan föreslagits. Hvad som

återstode vore, enligt komiterades åsigt, tillräckligt för att fästningen

redan vid utbrottet af ett krig skulle kunna tillförsäkra de i densamma

varande förråden och etablissementen ett verksamt skydd, det vill säga

fästningen skulle komma att ega nödig stormfrihet och trygghet mot

öfverraskningar. På så sätt skulle den af vederbörande myndigheter

angifna kostnadssumman för fästningens fullbordande, enligt plan uppgående

till i rundt tal 7,560,000 kronor, kunna nedsättas till 1,900,000

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

kronor, oberäknadt det af 1898 års Riksdag beviljade beloppet af

200,000 kronor.

Gifvet vore, att en så högst betydlig nedprutning i den förenämnda

kostnadssumman skulle hafva ett väsentligt inflytande på fästningens

uppgift och dess motståndsförmåga mot ett allvarsamt anfall. Fästningen,

sålunda reducerad till omfång och styrka, skulle svårligen i någon

afsevärd grad kunna stödja en i närheten opererande härafdelnings

operationer — härför måste nemligen densamma i första rummet ega

utfallsfrihet, hvilken den komme att sakna — och ej heller förmå bjuda

ett nöjaktigt motstånd mot ett med kraft utfördt anfall. Det hade

också varit endast under förutsättning, att det nu blott gälde att sätta

fästningen, såsom förrådsfästning betraktad, i första graden af försvarbarhet

och att »tanken på fortsatta åtgärder för landets fasta försvar

— — —- icke uteslötes», som chefen för fortifikationen, generalfälttygmästaren

och t. f. chefen för generalstaben i sitt gemensamma utlåtande

ansett sig kunna biträda komiténs förslag. Detta dock med vilkor,

att den af komitén angifna kostnadssumman ökades med ett belopp

af 543,400 kronor, som ansetts nödvändigt dels för att en del af

komitén föreslagna arbeten, för hvilkas utförande kostnaden beräknats

för lågt, skulle kunna verkställas, och dels för att vissa af de anordordningar,

som komitén ansett kunna uppskjutas till krigsutbrott, måtte

kunna utföras redan i fredstid.

Då departementschefen för egen del ansåge sig böra biträda komiterades

förslag till fästningens fullbordan — dock med det af myndigheterna

gjorda tillägget, som syntes väl behöfligt — skedde det i likhet

med myndigheterna under förhoppning, att, sedan fästningen vid

slutet af den ifrågavarande 10-års perioden gjorts fullt sluten och stormfri

och sålunda ernått första graden af försvarbarhet, omständigheterna

måtte medgifva, att den senast faststälda planen i en framtid måtte

komma till utförande, och fästningen sålunda verkligen varda i stånd

att fylla sin i densamma angifna uppgift.

Den samfälda kostnaden för Karlsborgs fullbordan enligt hvad nu

föreslagits skulle sålunda uppgå till 2,643,400 kronor och understiga

kostnaden för genomförandet af den hittills följda planen med i rundt

tal 4,900,000 kronor.

Erbjöde ordnandet af vårt lands fasta försvar stora svårigheter,

då det vore fråga om Sveriges fastland, vore detta ännu mera händelsen,

då det gälde att tillgodose den från moderlandet afskilda och åt

sina egna krafter hänvisade ön Gotlands fasta försvar. Å ena sidan

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

129

kunde visserligen icke ön med sin jemförelsevis ringa befolkning —

uppgående till endast något öfver 1 procent af hela rikets — och ytvidd,

sägas vara af någon framstående betydelse för Sveriges försvar,

helst sedan vår flotta väl sannolikt för alltid måst afstå från sin beherskande

ställning i Östersjön och icke inom en beräknelig framtid

kunde tänkas behöfva någon af de gotländska hamnarne såsom operationsbas,

men å andra sidan utgjorde dock ön en del af vårt land och

måste följaktligen försvaras, hvartill komme att uraktlåtenheten att sörja

för dess effektiva försvar — särskildt skyddandet af dess vigtigaste

hamnar — lätt skulle kunna under ett krig i Östersjön inleda oss i

förvecklingar med främmande magter.

Det vore således intet tvifvel om, att öns försvar borde stärkas så

mycket förhållandena medgåfve, men då de medel, som kunde afses

för öns fasta försvar, särskildt beträffande tillgången på besättningstrupper,

alltid måste vara mycket begränsade, och man svårligen kunde

våga hoppas på vår flottas medverkan vid försvaret af öns kuster, uppstode

häraf svårighet att kunna åstadkomma vare sig ett verkligt effektivt

stöd för öns stridskrafter eller ett fullgodt skydd för dess förnämsta

hamnar.

Med afseende på föreliggande fråga hade komiterade till en början

erinrat, hurusom försvaret af Gotland borde afse icke allenast att betrygga

moderlandets besittning af ön, utan äfven att skydda vår neutralitet,

hvarvid de påpeka, att, ehuruväl dessa tvenne ändamål kunde

synas principielt olika, de dock afsåge i det närmaste samma sak, »ty

från neutralitetens kränkande till ett faktiskt besittningstagande är

steget icke stort, och derföre måste äfven de åtgärder, som vidtagas

för det förstnämnda ändamålet, vara af den största betydelse äfven för

neutralitetens upprätthållande» — ett anförande, hvilket departementschefen

ansett sig böra återgifva, emedan det torde bidraga att klargöra

en hos mången ganska oklar föreställning om hvad som i allmänhet

menas med en neutralitetsbefästning. Komiterade hade vidare ansett,

att öns fåtaliga stridskrafter väl behöfde stödet af ett fast försvar och

att ordnandet af detta senare omöjligt skulle kunna uppskjutas, tills

krigsfara hotade, och hade komiterade på den grund hållit före, att det

vore »af synnerlig vigt att öns fasta försvar redan i fredstid ordnas

på ett sätt, som står i öfverensstämmelse med densammas betydelse

och är förenligt med rikets tillgångar».

Sedan komiterade derefter redogjort för Gotlands nuvarande fasta

försvar och påpekat detsammas otillräcklighet, samt anfört militärbefälhafvarens

af dem infordrade yttrande i förevarande fråga hade de slut
Bih.

till lliksd. Prat. 1889. 4 Smil. 1 Af cl. 5 Haft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ligen afgifvit ett utförligt motiveradt förslag till stärkande af nämnda

försvar. Enligt detta förslag skulle antalet af öns befästa hamnar inskränkas

till en enda, nämligen Fårösund, der de nuvarande batterierna

skulle förstärkas och förses med tidsenlig bestyckning, hvarjemte till

stöd för de lefvande stridskrafterna befästningar skulle uppföras vid

Tingstäde. De senare föresloges skola utgöras af ett mindre permanent

fort samt vid krigsutbrott utförda fältbefästningar, för hvilka en

del förberedelser borde vidtagas redan i fred. Kostnaderna för de sålunda

föreslagna åtgärderna hade beräknats uppgå för Fårösund till

407.200 kronor och för Tingstäde till 590,000 kronor eller tillsammans

997.200 kronor.

Fullkomligt delande komiterades uppfattning såväl om önskvärdheten

af att inskränka antalet befästa hamnar, hvilka icke hade någon

egentlig betydelse för oss sjelfva, men som vi dock af hänsyn till

andra magter måste trygga, som ock att Fårösund såsom krigshamn

numera hade ett afgjordt företräde framför Slite, ansåge departementschefen

sig dock böra erinra om, att det antagligen ej komme att stå i

vårt eget skön att bestämma om Slites upphörande såsom sådan hamn,

hvarförutom det äfven vore tvifvel underkastadt, om de jemförelsevis

svaga fasta försvarsanordningar, som af komiterade föreslagits att komma

till utförande vid Fårösund, skulle kunna sägas vara tillräckligt effektiva

för att förläna denna hamn karakteren af en krigshamn. I sistnämnda

afseende hade det, enligt departementschefens åsigt, otvifvelaktigt varit

fördelaktigare, om ingen inskränkning gjorts i den af fortifikationen

utarbetade planen till befästningsanordningar derstädes, för hvilken i

statsverkspropositionen till 1896 års Riksdag redogjorts. Denna uppfattning

uttalades ock af landtförsvarets myndigheter i deras utlåtande.

Då emellertid icke ens de anordningar, hvilka i sistnämnda plan upptoges

och erfordrade eu kostnad af 756,800 kronor, vore på långt när

tillräckliga för att på ett verkligt effektivt sätt skydda hamnen, det vill

säga kunna hindra en modern pansarflotta att tilltvinga sig tillträde

till densamma, och hänsynen till kostnaderna bestämdt förbjöde oss att

för ett sådant ändamål uppoffra en större summa, syntes man möjligen

kunna, tills vidare åtminstone, nöja sig med komiténs förslag, med deruti

af chefen för flottans stab påyrkade mindre ändringar, hvilka senare

ej skulle draga någon särskild kostnad.

Hvad åter beträffade befästningen vid Tingstäde, delade departementschefen

fullkomligt den af landtförsvarets myndigheter uttalade

åsigten, att befästningen, sådan den af komiterade föreslagits, endast i

högst ringa grad skulle kunna bidraga till stärkandet af öns försvar

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

131

gent emot ett fiendtligt försök att bemägtiga sig densamma och att

befästningens uppgift på så sätt »torde i hufvudsak blifva inskränkt till

att gifva skydd mot öfverrumplingsförsök, särskild! under pågående

mobilisering, äfvensom att hägna inom densamma upplagda förråd)).

Men äfven om man sålunda afstode från att skapa en i egentlig meningfast

punkt, som, försvarad af en fåtalig besättning, skulle kunna jemförelsevis

länge hålla sig mot den fientliga styrka, som man rimligen

kunde tänka sig landsatt på ön, och nöjde sig med ett enda fort jemte

passagera anläggningar, syntes åtminstone sagda fäste böra utföras i

enlighet med de grundsatser, efter hvilka fullt permanenta fort, som

icke i och för sitt försvar kunde påräkna bistånd af närbelägna befästningar

af samma art, borde anläggas och bestyckas. Äfvenså hade det

varit fördelaktigt, om förberedelserna för de passagera anläggningarnas

utförande kunnat göras mera omfattande än hvad som med de ringa medel,

hvilka af komitén härför afsetts, blefve möjligt, enär i annat fall stor fara

syntes vara för handen, att dessa befästningsanläggningar ej skulle hinna

utföras. I betraktande dock af att militärbefälhafvaren ansett sig kunna

förorda en ännu svagare befästning än hvad komiterade föreslagit,

samt att hvarken öns stridskrafter enligt den nya organisationen eller

de tillgångar, som lämpligen kunde afses för Gotlands fasta försvar,

medgåfve utförandet af ett så omfattande förslag, som den af chefen

för fortifikationen ingifna meromnämnda generella planen upptoge, ansåge

departementschefen sig, i likhet med myndigheterna, kunna ansluta

sig till komiténs förslag till befästningsanordningar vid Tingstäde, dock

så att den af komiterade angifna kostnadssumman måtte höjas med

af myndigheterna angifvet belopp af 31,500 kronor, hvarmed den i komiténs

betänkande anförda kostnadssumman för inköp af mark borde ökas.

Kostnaden för det fasta försvaret på Gotland skulle således uppgå

till vid Fårösund 407,200 kronor och vid Tingstäde 621,500 kronor

eller tillsammans 1,028,700 kronor.

Den i 1896 års statsverksproposition omnämnda befästningsplanen

— afseende utom kraftigare försvarsanordningar vid Fårösund, anläggandet

af en fästning med flera, fullt permanenta detacherade fort vid

Tingstäde — hade upptagit en kostnadssumma för ordnandet af Gotlands

fasta försvar af sammanlagdt 5,170,000 kronor eller i rundt tal

4,140,000 kronor mera, än hvad komiténs slutsumma, jemte det ofvannämnda

af myndigheterna förordade tillägget till densamma angåfve.

Frågan om öfre Norrlands fasta försvar hade af komitén blifvit på

ett särdeles grundligt sätt utredd. Sedan komiterade till en början om
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

nämnt vårt lands nuvarande strategiska läge, h vilket — då under hittillsvarande

förhållanden ett hufvudanfall öfver vår norra landgräns ej

gerna kunnat komma i fråga — betecknats såsom synnerligen fördelaktigt

ur försvarssynpunkt, hade de öfvergått till en redogörelse för

huru detta läge skulle gestalta sig, när en sammanhängande jern vägsförbindelse

komme till stånd rundt norra delen af Bottniska viken, och

dervid påvisat, att, som ett hufvudanfall öfver landgränsen då blefve

möjligt att utföra, vårt lands läge i strategiskt afseende vid nämnda

tidpunkt skulle hafva undergått en väsentlig förändring till det sämre.

Derefter hade tagits under ompröfning den vigtiga frågan, hvilket af de

båda alternativen, ett hufvudanfall öfver hafvet eller ett sådant landvägen,

vore det sannolikaste, och hade komitén kommit till det resultat,

att, under förutsättning, att vår flotta nått den utveckling, som densamma

enligt plan borde uppnå, man syntes vara berättigad till det

antagandet, att ett hufvudanfall sjöledes blefve mindre sannolikt. Komiterade

hade stödt denna sin uppfattning på, bland annat, uttalanden af

framstående strategiska författare rörande de svårigheter, som synnerligast

nu för tiden vore förbundna med en större landstigningsoperation,

särskildt beträffande skyddet af transportflottan och förbindelseliniens

tryggande. I sistnämnda afseende spelade, enligt hvad komitén

ansett, vinterns inträde och dermed äfven Ostersjöhamnarnes och lifvets

isbeläggning en vigtig roll. På grund af en omfattande statistik

öfver isförhållandena i Östersjön hade komiterade angifvit, hvilka

tider på året, under olika förutsättningar, en större landstigningsoperation

icke syntes antaglig, och hade de häraf dragit sina slutsatser med

afseende på möjligheten att då med tillräckliga krafter möta ett anfall

öfver landgränsen. I sammanhang härmed hade påvisats, hurusom

statistiken öfver isförhållandena i östra Qvarken och Ålands haf gåfve

vid handen, att en operation öfver isen, vare sig med större eller mindre

truppstyrkor, icke vore antaglig, hvadan således ett hufvudanfall

öfver Östersjön vare sig sommar eller vinter ej skulle — under ofvan

nämnd förutsättning — hafva mycken sannolikhet för sig. Komitén

hade derefter afhandlat de olika ändamål, som bianfall öfver hafvet,

utförda då detta ginge öppet, skulle afse, och afslutat sin undersökning

rörande Sveriges blifvande strategiska läge med ett angifvande af

de slutsatser, som af densamma ansåges kunna dragas. Dessa slutsatser

hade anförts sålunda:

Datt det allt mera ökade värdet — uti såväl politiskt som strategiskt

afseende — af öfre Norrland med nödvändighet kommer att öka de

kraf, som man anser sig böra ställa på denna landsdels försvar;

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

133

att, om ett anfall öfver norra gränsen sker sommartiden eller under

det hafvet går öppet, öfre Norrlands försvar måste anförtros hufvudsakligen

åt VI. arméfördelningen, hvarför dennas motståndskraft bör

så mycket som möjligt stärkas; samt

att, om ett sådant anfall sker vintertiden, flera arméfördelningar

utan fara för det öfriga landets försvar kunna koncentreras i Norrbotten.

»

»Huru skall försvaret åt öfre Norrland på lämpligaste sätt tillgodoses?»

är en fråga, som komitén härnäst uppstält till besvarande. Dervid

hade till en början afhandlats nödvändigheten af att försvara nämnda

landsdel, hvarvid påvisats densammas stora betydelse för rikets försvar

i dess helhet, och erinrats om de svårigheter, som vid denna landsdels

försvar gjorde sig gällande. Efter en närmare redogörelse för dessa svårigheter,

hvilka enligt komiténs uppfattning vore af den art, att, såvida icke

särskilda åtgärder vidtoges för stärkandet af ifrågavarande landsdels försvar,

detta icke med någon utsigt till framgång kunde utföras, hade komiteterade

öfvergått till att angifva, huru sagda svårigheter skulle kunna i möjligaste

mån afhjelpas. Den noggranna undersökning — grundad på ett omsorgsfullt

studium af gällande mobiliserings- och koncentreringsplaner, af

landsdelens befolknings-, odlings- och kommunikationsförhållanden samt af

andra på försvaret inverkande omständigheter — hvilken komiterade egnat

föreliggande fråga, hade utmynnat deruti, att enligt komiténs förmenande

landsdelens försvar kunde utföras, endast för så vidt försvarscorpsen

hade tillgång till åtminstone en inom operationsområdet i fråga

belägen befäst plats, tjenande till utgångspunkt och stöd för corpsens

operationer samt till upplagsplats för dess förnödenheter, på samma

gång den för fienden spärrade hans liufvudoperationslinie. Beträffande

läget af nämnda plats, hvilken sålunda skulle få karakteren af en operations-,

förråds- och spär ifästning, hade komiterade, efter att hafva skärskådat

de olika alternativ, som kunde tänkas, och, hvad särskildt beträffar

valet mellan en punkt vid Kalix’ eller en vid Lule eif, efter att

hafva tagit del af t. f. chefens för generalstaben och chefens för

fortifikationen infordrade yttranden, ansett att platsen, såväl af strategiska

som taktiska och ekonomiska skäl, alldeles gifvet. borde bestämmas

till Boden vid Lule eif, en punkt hvars strategiska betydelse vore så

stor, att den i alla händelser måste skyddas. Sedan komiterade lemnat

en sammanfattad redogörelse för de uppgifter en fästning vid denna

punkt skulle få, hade de angifvit några synpunkter för försvarscorpsens

uppträdande, hvilka ansetts stå i nära samband med redogörelsen för

fästningens uppgift, särskildt såsom operatiousfästning (dubbelt bro
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

hufvud). Af hvad härom anfördes framginge, »hvilken utomordentligt

vigtig roll fästningen skulle komma att spela under förutsättning af ett

anfall öfver vår norra landgräns sommartiden, då fienden beherskar

hafvet, och huru hopplöst ett försvar i sjelfva verket vore fästningen

förutan».

Komiterade hade derefter öfvergått till en redogörelse för försvarsförhållandena

i öfre Norrland, under förutsättning, att en med oss allierad

flotta beherskade Östersjön, och för fästningens uppgift i detta

fall. Slutligen hade äfven tagits i betraktande det långt ifrån osannolika

alternativet, att anfallet skulle komma att ega rum under vintern,

och hade dervid, bland annat, påpekats, hurusom de under denna årstid

för försvaret ofördelaktiga taktiska förhållandena med nödvändighet

påkallade ett befäst Boden samt hurusom en fästning till föreslaget

omfång skulle, äfven om anfallscorpsen trängt förbi densamma, kunna

föranleda ett omslag i det strategiska läget till vår fördel.

I den följande afdelningen af ifrågavarande del af betänkandet hade

komiterade till bemötande upptagit de erinringar mot den föreslagna

fästningen, som, alltsedan förslaget om densammas anläggning första

gången väcktes (år 1887), inom Riksdagen och från andra håll framstälts.

Dessa erinringar hade, enligt komiténs uppfattning, sin grund

antingen uti en viss misstro till fästningar (särskildt landfästningar)

i allmänhet, eller ock berodde de på olika åsigter om försvaret af öfre

Norrland, hvarvid särskildt framhållits, att fästningen skulle »binda»

försvarscorpsen och hindra dennas operationer »i fria fältet», liksom ock

den meningen framstälts, att fästningen vore öfverflödig, om en inre

jernväg genom Norrland komme till stånd.

Beträffande fästningars påstådda umbärlighet hade komiterade, med

stöd af den nyare krigshistorien och under åberopande af framstående

strategiska författare (bland andra Napoleon I och Moltke), framhållit,

hvilka ovärderliga tjenster det fasta försvaret förmådde lemna, och hurusom

intet land ansåge sig kunna undvara ett fast försvar, hvarjemte

till betänkandet fogats en belysande uppgift på de summor, som för detta

ändamål utgifvits inom åtskilliga länder. I samband härmed hade likaledes

med stöd af krigshistorien utredts den mycket omtvistade frågan

om en cerneringscorps’ storlek samt det dermed sammanhängande spörsmålet,

om och i hvad mån en fästning vore i stånd att hindra en fientlig

härafdelning att framrycka förbi densamma. Vidkommande påståendet,

att fästningar under alla förhållanden på ett ofördelaktigt sätt skulle

binda den försvarandes trupper till förfång för operationerna i fria

fältet, påvisade komiterade, att detta vore ogrundadt, särskildt när för
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

135

svarscorpsen utgjordes af trupper, till antal och utbildning underlägsna

fiendens, såsom med all sannolikhet skulle vara förhållandet, när det

gälde försvaret af öfre Norrland. Till sist hade visats, att, huru stora

tjenster än en inre jernväg genom Norrland, hvars utförande dock

efter allt att döma vore öfverlemnadt åt en oviss framtid, skulle kunna

göra försvaret, den ingalunda kunde ersätta en fästning, som under

alla förhållanden vore nödvändig.

Komiterade hade slutligen ingått på en ompröfning af det inom

fortifikationen och artilleriet utarbetade förslaget till befästningsanordningar

vid ifrågavarande punkt samt de olika verkens bestyckning. De

hade dervid, bland annat, redogjort för hvarje verks betydelse samt

visat, att intet af de föreslagna verken kunde uteslutas utan att fästningens

försvarbarhet i hög grad inskränktes. Ej heller läte det sig

göra, att ersätta något verk med provisoriska anläggningar, utförda

vid krigsutbrott, enär tillräcklig tid för desammas fullbordande med all

säkerhet icke skulle förefinnas. Med hänsyn dock till de kostnader,

som vore förenade med en fästningsanläggning vid Boden enligt föreliggande

plan, hade komiterade anstält en undersökning, i hvad mån

den föreslagna fästningens omfång kunde inskränkas genom densammas

förvandling till enbart en spärrfästning, samt huruvida den sålunda uppkomna

besparingen i anläggningskostnad kunde anses uppväga fästningens

genom nämnda inskränkning minskade värde för försvaret.

Efter en utförlig motivering, hvarunder äfven spärrfästningars och spärrfästens

uppgift och anordning i allmänhet berördes, hade komiterade

förklarat, att, då en sådan anläggning i hvilket fall som helst skulle

erfordra en dryg kostnad — för en spärrfästning skulle denna uppgå

till minst 7,000,000 kronor — de fördelar, som det föreliggande förslaget,

afseende en förråds-, operations- och spärrfästning, erbjöde, vore

så stora, att de mer än väl uppvägde den jemförelsevis obetydligt

ökade kostnaden. Komitén föresloge på grund häraf, att för tillgodoseendet

af öfre Norrlands fasta försvar en fästning af den i den ofvannämnda

planen angifna beskaffenhet måtte uppföras vid Boden, och

skulle de härmed förbundna kostnaderna uppgå till 8,700,000 kronor.

Mot det af komitén sålunda afgifna förslaget hade trenne af dess

ledamöter, nemligen grefve R. G. Hamilton samt herrar H. Andersson

och K. A. Kihlberg, reserverat sig, de båda senare i en gemensam reservation.

Den förstnämnda reservanten hade i sin reservation afsett

ett uppskof med hela frågan om berörda befästningsanläggning, enär

spörsmålen om vårt lands strategiska läge, sjöförsvarets uppgift m. fl.

ännu ej skulle vara fullt utredda. De båda senare reservanterna hade

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

deremot hållit före, att, om ock den ifrågavarande fästningen i vissa

afseenden vore fördelaktig för försvaret, den dock skulle hafva ett temligen

underordnadt värde i strategiskt hänseende, hvadan de förmenat,

att åt fästningen ej borde gifvas annan karakter än spärrfästningens,

samt att densamma borde komma till utförande först i ett senare tidsskede,

sedan sjöfästningarna och Karlsborg blifvit fullt färdiga.

Af de myndigheter, till hvilka komiténs betänkande varit remitteradt,

hade chefen för fortifikationen, generalfälttygmästaren och t. f.

chefen för generalstaben icke gjort någon erinring mot ifrågavarande

del af detta. Deremot hade sagda myndigheter till bemötande upptagit

de ofvannämnda reservationerna, hvilka enligt deras uppfattning

visserligen kunde sägas vara af komiterade sjelfva bemötta, men som

de dock ansett sig icke böra förbigå med tystnad. Myndigheternas

allmänna mening hade varit, att beträffande den förstnämnda reservationen,

frågan om vårt lands blifvande strategiska läge, om sjöförsvarets

uppgift m. fl. frågor, sammanhängande med den om behofvet af

en fästning i öfre Norrland, vore med all önskvärd tydlighet af komiterade

utredda, samt att, vidkommande den senare reservationen, de

af reservanterna framdragna strategiska skälen mot fästningsanläggningen

i fråga tvärt om just vore egnade att framhålla berörda fästnings

stora betydelse.

Departementschefen kunde för sin del ej annat än på det lifligaste

instämma i hvad komiterade sålunda anfört beträffande frågan om anläggande

af en fästning i öfre Norrland. Komitén hade på ett så

grundligt sätt utredt föreliggande fråga och framlagt så öfvertygande

skäl såväl för den föreslagna fästningens nödvändighet, för så vidt vi

ville försvara Norrbotten, som för att platsen för densamma borde bestämmas

till Boden, att någonting vidare knappast syntes vara att

tillägga. Någon meningsskiljaktighet rörande fästningens betydelse för

öfre Norrlands försvar hade ej heller försports bland de myndigheter,

som egt att yttra sig öfver ifrågavarande del af komitébetänkandet,

och de erinringar i strategiskt afseende, som af ett par af komiténs

icke militära ledamöter gent emot komiténs flertal framställe i ändamål

att förringa denna betydelse, kunde, såsom af myndigheterna äfven

framhållits, när man, såsom sig borde, toge i betraktande fästningens

i betänkandet tydligt angifna ändamål, från militärisk synpunkt svårligen

på ett tillfredsställande sätt förklaras.

Derjemte syntes böra erinras om att förevarande fästning skulle

hafva en vigtig uppgift att fylla vid upprätthållandet af vårt lands

neutralitet i händelse af krig mellan vissa oss närgränsande stater.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

137

Med afseende på Göteborgs befästande åt sjösidan, både komitén

till en början erinrat om stadens betydelse såsom Sveriges näst största

importort, med utmärkt hamn, varf, verkstäder och andra tillgångar,

hvilken betydelse ansetts vara så stor, »att en eröfring eller ett bombardement

af staden icke allenast skulle vara moraliskt nedslående, utan

ock i materielt afseende afsevärdt minska vår motståndsförmåga». Då

tillika ingenting hindrade en främmande flotta att när som helst inlöpa

i stadens hamn, insåges lätt, att äfven under förvecklingar, hvaraf vårt

land icke direkt berördes, en sådan flotta blott genom att hota med

brandskattning kunde tvinga oss till steg, som kunde blifva ödesdigra

för hela landet. Dertill komme äfven, att Göteborg vore särdeles lämpligt

såsom en nödvändig replipunkt för vår flotta under dennas eventuella

operationer i våra vestliga farvatten. Efter att hafva omnämnt,

hurusom den stora betydelse, staden sålunda i händelse af krig egde,

föranledt, att behofvet af dess befästande på senare tiden allt mera

gjort sig gällande, hade komiterade öfvergått till en redogörelse för de

olika förslag, som i detta afseende uppgjorts, samt slutligen afgifvit

sitt eget förslag till befästningsanordningar vid Göteborg.

Enligt detta förslag, som i det stora hela öfverensstämde med den

af chefen för fortifikationen förut ingifna och i statsverkspropositionen

till 1896 års Riksdag omnämnda planen, om ock åtskilliga inskränkningar

i denna vidtagits, skulle försvarsanordningarna hufvudsakligen utgöras

af en stängsellinie i Göta elfs mynning, flankerad af ett snabbeldsbatteri

samt ett fäste på Vesterberget för grofva kanoner till beskjutning

af farvattnet framför stängsellinien. Kostnaden för nämnda

anordningar hade beräknats uppgå till 1,900,000 kronor, hvartill skulle

komma kostnaden för minspärrningen, upptagen till 500,000 kronor.

Mot det förslag komitén sålunda afgifvit hade herrar H. Andersson

och K. A. Kihlberg hvar för sig anmält reservation. Den förre hade

biträdt komiténs förslag med undantag af den del, som rörde fästet på

Vesterberget, medan den senare hållit före, att inga fasta försvarsanstalter

vid Göteborg vore af behofvet påkallade.

Båda reservationerna hade af myndigheterna upptagits till benlös

tände, dervid bland annat framhållits, hurusom åtminstone en fullt tryggad

replipunkt på vestkusten för flottan borde finnas, och att följaktligen

icke någon inskränkning i de af komitén föreslagna befästningsanordningarna

och ännu mindre ett fullkomligt uteslutande af dessa

kunde motiveras.

Komiténs nu omnämnda befästningsförslag hade äfven af myndigheterna

gjorts till föremål för en i enskildheter gående granskning.

Bih. till Riksd. Prat. 1899. 4 Sami. 1 AJd. f) Haft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Sålunda hade chefen för fortifikationen, geneneralfälttygmästaren och

t. f. chefen för generalstaben uti sitt gensamma utlåtande påvisat, att

uteslutandet af det i chefens för fortifikationen förslag upptagna kastbatteriet,

hvilket uteslutande komiterade af besparingsskäl ansett sig

kunna företaga, ehuruväl de ingalunda förbisett de härmed följande

olägenheterna, skulle medgifva fiendtliga fartyg att, förankrade i skydd

af vissa holmar och skär, bombardera staden, hvadan nämnda myndigheter

ansett, att ett dylikt batteri förr eller senare måste komma till

utförande. Vidare hade af nämnda myndigheter påyrkats en del förändringar

i de af komiterade föreslagna befästnings- och bestyckningsåtgärderna,

afseende ett effektivare skydd af staden och hamnen utan

väsentligt ökad kostnad. Slutligen hade visats, huru beroende af hvarandra

de af komitén föreslagna verken vore med hänsyn till kostnaderna,

i det att ett uteslutande af fästet på Vesterberget med nödvändighet

skulle medföra en väsentligt ökad kostnad af minflankeringsbatteriet,

så vida ej detta senare mycket snart skulle tystas i händelse af anfall.

Under förutsättning, att med det ofvannämnda kastbatteriets anläggning

kunde anstå till tiden efter 10-års periodens slut, erfordrades, enligt

samma myndigheters mening, ingen större ökning i den af komitén

angifna kostnadssumman, än 30,000 kronor, hvartill dock en per mille

fonden, som vid 1899 års slut beräknades uppgå till 270,000 kronor,

kunde lemna tillgång.

Chefen för flottans stab hade i sitt utlåtande framhållit, att, med

de inskränkningar komiterade föreslagit i det af vederbörande myndigheter

afgifna förslaget till befästnings- och bestyckningsanordningar

vid Göteborg, dessa befästningar enligt hans åsigt svårligen skulle kunna

motstå ett allvarsamt anfall. På grund häraf hade bemälde chef, bland

annat, föreslagit, att det omnämnda kastbatteriet måtte utföras, samt

vissa andra tilllägg till komiténs förslag vidtagas.

För egen del betonar departementschefen, att han i föregående

underdåniga anföranden till statsrådsprotokollen betonat, hurusom han

ansåge, att, Göteborg vore af sådan vigt och betydelse i både politiskt,

ekonomiskt, strategiskt och sjöstrategiskt afseende, att icke allenast hamnen

medelst befästningar borde spärras för insegling af fiendtliga fartyg,

utan staden ock genom samma medel skyddas mot bombardering. Det

vore säkerligen utan exempel, att en kuststad af Göteborgs storlek och

vigt, som dertill så jemförelsevis lätt kunde tryggas mot anfall från

sjösidan, lemnades helt och hållet öppen till pris åt förstkommande

fiendtliga kryssare. Erfarenheten från de senaste krigen gåfve oförtydbart

vid handen, huru litet folkrätten respekterades, när man kunde

s. 139 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

139

vinna fördelar genom att kränka den, och svårligen skulle densamma

under alla förhållanden skydda Göteborg mot bombardering eller brandskattning.

Men äfven om så vore, åstadkommes icke genom ett vädjande

till denna rätt någon tryggad replipunkt för vår flotta, och ej

heller kunde en fiende hindras att besätta staden och tillgodogöra sig

dess resurser, att icke tala om hvilka följder förlusten af den i strategiskt

afseende vigtigaste punkten i hela vestra Sverige skulle hafva

under ett krig i denna del af landet. Det måste således anses uppenbart,

att Göteborg nu som förut måste medelst befästningar skyddas

för anfall från sjösidan.

Beträffande dessa befästningars beskaffenhet syntes komiténs förslag,

med de af arméns myndigheter föreslagna ändringar och tillägg,

vara väl afpassadt efter förhållandena. Särskild!, ville departementschefen

påpeka nödvändigheten af att det förenämnda kastbatteriet,

hvars betydelse äfven af chefen för flottans stab framhållits, komme till

stånd. Komitén sjelf hade uti föregående afdelningar af betänkandet

kraftigt betonat kasteldens värde under kustbefästningars strid mot

fartyg, och då här, i motsats till hvad förhållandet vore vid Karlskrona,

endast ett kastbatteri skulle finnas, syntes detta omöjligt kunna

undvaras. Enligt från vederbörande myndigter lemnad uppgift skulle

kostnaden för nämnda kastbatteri jemte bestyckning uppgå till 762,000

kronor.

Kostnaden för Göteborgs befästande åt sjösidan, på sätt departementschefen

sålunda förordat, skulle belöpa sig till 2,692,000 kronor

och med 1,188,000 kronor understiga det i 1896 års statsverksproposition

angifna kostnadsbeloppet. I dessa belopp vore dock icke kostnaden

för minspärrningen upptagen.

Härefter har departementschefen öfvergått till eu redogörelse för

de i förutnämnda betänkande af den 21 juni 1892 angående Sveriges

fasta försvar ifrågasatta öfrig a befästningar, hvilka funnes behandlade uti

komiténs utlåtande, men hvilkas anläggande af komitén afstyrkts för

den närmaste framtiden. Då icke heller Kongl. Maj:t ifrågasatt nämnda

befästningars anläggande för närvarande, tillåter sig utskottet, för undvikande

af allt för stor vidlyftighet, att beträffande nämnda redogörelse

hänvisa till statsrådsprotokollet.

Departementschefen har vidare framhållit, att af hvad sålunda anförts

framginge, att den samfälda kostnaden för ordnandet af landets

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

fasta försvar såsom komitén föreslagit, med tillägg af sådana befästnings-

och bestyckningsanordningar, som myndigheterna funnit vara

oundgängligen nödvändiga och som departementschefen i det föregående

förordat, skulle uppgå till ett belopp af 23,625,594 kronor, oberäknadt

de kostnader, som skulle kunna betäckas med en per mille fonden, hvarförutom

kostnaden för minspärrningen vid Göteborg, som af komitén

ej inräknats i slutsumman, ej heller upptagits. Nämnda belopp öfverstege

den i komiténs betänkande angifna samfälda kostnadssumman af

21,024,500 kronor med i rundt tal 2,600,000 kronor eller fördeladt på

10 år omkring 260,000 kronor om året, men understege deremot den

i 1898 års statsverksproposition angifna kostnadssumman för genomförandet

af den förutnämnda mera omfattande befästningsplanen med i

rundt tal 9,375,000 kronor.

Den af komiterade föreslagna tidrymden, inom hvilken den af dem

föreslagna befästningsplanen skulle komma till utförande, eller 10 år,

funne departementschefen vara väl afpassad efter förhållandena, särdeles

då afseende måste fästas såväl på nödvändigheten af att så vidt möjligt

begränsa årsanslagen som ock på önskvärdheten af att inom landet

utföra för befästningarna erforderlig artilleri- och pansarmateriel. Likaså

syntes komiténs förslag till fördelning på perioder, nemligen 1 period

om 4 år och 2 perioder, hvardera om 3 år, af de för ordnandet af

landets fasta försvar af densamma föreslagna befästnings- och öfriga

anordningar samt af kostnaderna härför väl motiveradt, om än en del

mindre jemkningar, föranledda, utom af den ökade totalkostnaden, äfven

af myndigheternas erinringar, syntes böra göras. Enär emellertid frågan

om fästningsartilleripersonalens organisation ännu icke vore så

utredd, att densamma kunde framläggas till Kongl. Maj:ts och Riksdagens

pröfning, men denna fråga stode i det närmaste samband med den om

anläggandet af en ny fästning, syntes skäl vara för handen att ej nu i

enlighet med komiterades förslag för Riksdagen framlägga hela den

för första perioden föreslagna arbetsplanen med äskande af det för''

densammas genomförande erforderliga anslagsbeloppet. Det syntes derför

departementschefen, som borde den af komitén föreslagna första

perioden lämpligen delas i tvenne, hvardera om 2 år. Under den första

af dessa, omfattande åren 1899 och 1900, ville departementschefen icke

s. 141 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

141

ifrågasätta höjning af de utaf komitén beräknade årsanslagen, oaktadt

slutsumman af kostnaderna för ordnandet af landets fasta försvar i

enlighet med hvad af honom förordats öfverstege den slutsumma, hvartill

komitén kommit. Under denna första period borde årsanslagen,

3,000,000 kronor, för hvartdera året användas till stärkandet af landets

nuvarande fasta försvar, hvarjemte den för Göteborgs befästande afsedda

en per mille fonden då borde utgå. De befästningsanordningar,

hvartill denna senare skulle användas, vore nemligen till omfånget så

inskränkta, att en lösning af frågan om fästningsartilleripersonalens

organisation icke behöfde föregå beslutet om deras anläggning. På så

sätt skulle vid nämnda 2-årsperiods slut det fasta försvaret å Stockholms

sjösida samt vid Karlskrona till sina hufvudsakligaste delar vara

fullbordadt, de vigtigaste befästnings- och bestyckningsanordningarna

vid Fårösund färdiga och inloppet till Göteborg nödtorftigt spärradt,

hvarförutom arbetet på Karlsborgs fästningsbyggnad, hvartill på hittills

vanligt sätt 200,000 kronor om året skulle afses, då också fortskridit i

ej ringa mån, åtminstone hvad kärnfästningen beträffar. Vid andra

periodens början borde frågan om fästningsartilleripersonalens organisation

hunnit fullständigt utredas och tiden vara inne att påbörja anläggandet

af en fästning vid Boden till stöd för försvaret af öfre Norrland.

Fästningen skulle i alla fall vid den af departementschefen föreslagna

andra periodens slut — det ville säga vid utgången af den i komiténs

betänkande angifna första perioden — kunna vara i så vidsträckt omfattning

påbörjad och förd framåt, att man kunde hysa grundad förhoppning

om att densamma blefve försatt i försvarbart skick samtidigt

med att den mot gränsen ledande jernvägen nådde sitt slutmål.

Med afseende på fästningsartilleripersonalens organisation ginge

komiténs förslag i hufvudsak ut på att organisera denna personal

— utom Gotlands artillericorps’ fästningskompani — på 2 regementen,

nemligen ett landfästningsartilleriregemente om 10 kompanier, tillhörande

landtförsvarsdepartementet samt afsedt för Karlsborg och Boden,

och ett sjöfästniågsartilleriregemente om 12 kompanier, hörande under

sjöförsvarsdepartementet och afsedt för Vaxholm—Oscar-Fredriksborg,

Karlskrona och Göteborg.

Mot ingen afdelning af komiténs betänkande hade af myndigheterna

så många erinringar framställs som mot denna. Men icke nog med

att samtliga myndigheter hade från komiténs mening skiljaktiga åsigter

rörande den lämpligaste organisationen af ifrågavarande personal, de af

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

dem sjelfva afgifna förslagen till sådan organisation skilde sig till och

med i sina hnfvudgrunder från hvarandra.

Föreliggande, utan tvifvel ganska svårlösta fråga syntes derför

ännu icke hafva erhållit sådan utredning, att den kunde till Kong!.

Majrts och Riksdagens afgörande framläggas.

Chefen för fortifikationen samt generalfälttygmästaren hade hemstält,

att Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att dels medgifva Kongl.

Maj:t rättighet att under 1899, utöfver de 1,500,000 kronor af det på

extra stat för samma år uppförda anslag af 3,000,000 kronor, öfver

hvilka Kongl. Maj:t enligt senaste Riksdags beslut egde att förfoga för

anskaffande af artilleri- och pansarmateriel till redan befintliga fästningar,

använda återstoden af sagda extraordinarie anslag, jemväl 1,500,000

kronor, till stärkande af landets nuvarande fasta försvar, samt dels likaledes

för landets fasta försvar, dock utan nyssnämnda inskränkning,

till utgående på extra stat för år 1900 anvisa 3,000,000 kronor, af

hvilken summa då särskild! för Karlsborg med Vaberget skulle afses

200,000 kronor.

Ehuruväl departementschefen i likhet med chefen för fortifikationen

och generalfälttygmästaren ansåge, att Kongl. Maj:t borde af Riksdagen

äska medgifvande att under innevarande år förfoga äfven öfver återstoden

af det anslag af 3,000,000 kronor, som sistlidna års Riksdag

beviljat till stärkande af landets nuvarande fasta försvar — af hvilket

anslag hälften eller 1,500,000 kronor redan, jemlikt Riksdagens beslut,

af Kongl. Maj:t disponerats — samt äfven hölle före, att ett anslag af

likaledes 3,000,000 kronor borde under nästkommande år utgå till det

fasta försvaret, hyste han dock, i enlighet med hvad han förut anfört

rörande fördelningen på perioder af kostnaderna för ordnandet af landets

fasta försvar, den från sagda myndigheters åsigt afvikande meningen,

att sistnämnda belopp borde användas, i likhet med ofvannämnda

af 1898 års Riksdag beviljade anslag, till stärkande af vårt lands nuvarande

fasta försvar. Detta hindrade dock ej, att han på de i det

föregående anförda skäl äfven ifrågasatte, att en per rnille fonden, som

ju vore afsedd till Göteborgs befästande, redan nu måtte få för sitt

ändamål användas och sålunda utgå med en del i år och med återstoden

nästa år.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

143

Som af det till utgående under nästkommande år ifrågasatta anslag

den del, som afsåge Karlskrona befästningars och batteriernas vid

Fåi-ösund bestyckning, hörde under statsrådet och chefens för sjöförsvarsdepartementet

föredragning, tillhörde det bemälde departementschef

att beträffande denna del af anslaget göra hemställan. Enligt af

vederbörande myndigheter verkstälda detaljberäkningar skulle för nämnda

ändamål afses ett belopp af 800,000 kronor. På föredragning af chefen

för landtförsvarsdepartementet skulle således af Riksdagen äskas

återstoden af det ifrågasatta årsanslaget, eller 2,200,000 kronor.

Kongl. Maj:ts framställning om medgifvande att under innevarande

år använda den ännu ej disponerade återstoden, 1,500,000 kronor, af

redan beviljadt anslag till stärkande af landets nuvarande fasta försvar

anser utskottet sig böra tillstyrka.

Hvad beträffar framställningen om ett extra anslag för samma ändamål

å 2,200,000 kronor, hvilken sammanhänger med en under femte

hufvudtiteln gjord framställning om ett extra anslag å 800,000 kronor

till bestyckning af fästningarna vid Karlskrona och Fårösund, vill utskottet

meddela, att, enligt detsamma tillhandakommen uppgift, samtliga

de arbeten, som för berörda summa af sainmanlagdt tre millioner

kronor vore afsedda att under år 1900 utföras, ingå uti de af den så

kallade befästningskomitén enhälligt förordade försvarsåtgärder.

I öfverensstämmelse med den af nämnda komité föreslagna ordning

anser utskottet det af Kongl. Maj:t till stärkande af vårt nuvarande

fasta försvar nu äskade beloppet böra anvisas att utgå under år

1900.

Hvad derefter vidkommer Kongl. Maj:ts framställning om användande

af en per mille fonden till arbeten för försvaret af inloppet till

Göteborg, så enär denna fond är uteslutande afsedd för Göteborgs befästande

och det nu af Kongl. Maj:t begärda beloppet 270,000 kronor

i sin helhet erfordras för utförande af det i befästningskomiténs förslag

upptagna minflankeringsbatteri, får utskottet, under förutsättning

att medlen komma att till anläggning af nämnda batteri användas, tillstyrka

bifall till Kongl. Maj:ts förevarande förslag.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående anslag

till intendenturutrustning.

[26.]

Utskottet hemställer alltså:

a) att Riksdagen må medgifva Kongl. Maj:t rätt

att under innevarande år använda den ännu ej disponerade

återstoden, 1,500,000 kronor, af det utaf 1898

års Riksdag på extra stat för år 1899 till stärkande

af landets nuvarande fasta försvar beviljade anslag;

b) att Riksdagen må för samma ändamål på extra

stat för år 1900 bevilja ett belopp af 2,200,000 kronor;

samt

c) att Riksdagen må medgifva, ej mindre att 50,000

kronor af en per mille fonden må under innevarande år

ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för att användas till

anläggande af minflankeringsbatteri vid inloppet till Göteborg,

än äfven att för samma ändamål nämnda fonds

återstod, beräknad till 220,000 kronor, må få under

år 1900 användas.

Intendenturbehof.

Intendenturutrustning.

30:o. Kongl. Maj:t bar i punkten 26 under denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen att till anskaffning af intendenturutrustning åt armén

på extra stat för år 1900 anvisa 500,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet (sid 121) bar statsrådet och chefen för

landtförsvarsdepartementet erinrat, att generalintendenten i skrifvelse

den 5 december 1896 redogjort i detalj för de mest trängande bristerna

i arméns intendenturutrustning, hvilka — hufvudsakligen härledande sig

s. 145 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

145

från den ökning i arméns krigsstyrka, som genom Kong! Maj:ts med

urtima Riksdagen år 1892 fattade beslut numera inträdt — syntes

böra framför andra tillgodoses, derest icke en ifrågakommande mobilisering

skulle, vidkommande denna utrustning,. alldeles äfventyras.

Af den sålunda lemnade utredningen både framgått, att samtliga

dessa brister skulle för utjemnande kräfva ett belopp af 1,830,920

kronor, af hvilket 1897 års Riksdag på Kongl. Maj:ts framställning

på extra stat för år 1898 beviljat 536,980 kronor. Af det beräknade

medelsbehofvet för ifrågavarande mest trängande brister återstode således

1,293,940 kronor, hvaraf Kongl. Maj:t föreslagit 1898 års Riksdag

att för 1899 anvisa 794,570 kronor, hvarmed afsetts att anskaffas:

15,000 par stöflar.............................................

13,540 ränslar ..................................................

Sjukvårdspersedlar...........................................

675 par packfickor .........................................

655 sadlar med tillbehör ..............................

öfrig hästutredning........................................

4 flyttande sjukhus .........................................

Materiel, ingående i fordonens belastning

Sjukhuståg...........................................................

..... för kr.

165,000

—

..... b

B

186,000

—

..... »

B

21,800

—

..... b

B

12,100

—

..... b

B

60,200

—

..... B

B

18,100

—

..... B

B

136,520

—

..... B

B

146,400

—

..... B

B

48,450

—

illhopa

kr.

794,570

—

då till följande år skulle återstå att anskaffa:

15,000 par stöflar .....................................

4 flyttande sjukhus ...................................

Sjukhuståg...................................................

Etappsjukhus och reservetappsjuklius .

Etappsjukstall och reservetappsjukstall

..... för

kr.

165,000

—

..... B

B

136,520

—

..... B

B

48,450

—

.... B

B

145,800

—

..... B

B

3,600

—

illhopa

kr.

499,370

—

Riksdagen hade icke funnit annat att anmärka mot den meddelade

planen för anskaffande af intendenturutrustning, i hvilken, såsom nämndt

vore, ingått 30,000 par stöflar, än att då lämpligheten af att i större

mängd tillverka och i föråden förvara stöflar för arméns behof icke

vore i erforderlig mån utredd, en anskaffning af 6,000 par dylika persedlar

tills vidare synts vara tillräcklig för att tillfälle till förvärfvande

af erfarenhet i detta afseende måtte kunna beredas inom arméns samtliga

trupper. I enlighet med denna uppfattning hade Riksdagen afdragit

från återstående beloppet för tillgodoseende af de mest trängande

bristerna i arméns indententurutrustning 1,293,940 kronor, värdet af

Bih. till Rilcsd. Prat. 1801). 4 Band. 1 Åfd. .5 Raft. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

24.000 par stöflar eller 264,000 kronor, samt beviljat af återstoden,

1,029,940 kronor, ett belopp af 529,940 kronor att på extra stat år

1899 utgå.

I skrifvelse den 2 november 1898 hade generalintendenten anfört, att

då han först under år 1899 kunde blifva i tillfälle att lemna den af Riksdagen

önskade utredningen om lämpligheten af den ifrågasatta vidare

stöfvelanskaffningen, som ju hos Riksdagen borde få stöd af erfarenheten

från den anskaffning af 6,000 par stöflar, hvartill medel anvisats,

nödgades generalintendenten inskränka sig till att, med fasthållande af

omförmälda nyanskaffningsplan, mot hvilken Riksdagen icke haft något

att erinra, hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska för

intendenturutrustningens kompletterande enligt samma plan återstående

500.000 kronor.

Utskottet får med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt hemställa,

att Riksdagen må till anskaffning af intendenturutrustning

åt armén af redan beviljadt anslag, 1,029,940

kronor, på extra stat för år 1900 anvisa återstående

500,000 kronor.

Lakan och handdukar åt icke garnisonerade armén och de värnpligtige.

Angående

anslag till

lakan och

handdukar åt

icke garnisonerade

armén

och de värnpligtige.

[27.]

31:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anskaffning af

lakan och handdukar åt den icke garnisonerade armén och de värnpligtige

på exra stat bevilja 418,144 kronor samt till utgående under

år 1900 deraf anvisa 209,072 kronor.

Departementschefen har härom till stadsrådsprotokollet (sid. 122),

med erinran att den af generalintendenten gjorda framställning, för

hvilken vid punkt 26 i statsverkspropositionen redogjorts, afsåge att

fylla sådana brister i arméns intendenturutrustning, hvilka vid en

blifvande mobilisering skulle träda i dagen, framhållits, att äfven i den

för armén på fredsfot afsedda intendenturutrustningen förefunnes en

brist, hvilken måste afhjelpas. Härom hade arméförvaltningen å intendentsdepartementet

i skrifvelse den 15 november 1898 anfört, hufvudsakligen

följande.

Den första uppsättningen af sängkläder och handdukar åt indelta

armén och de värnpligtige hade egt rum på grund af Riksdagens be
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

147

slut år 1877 och Kongl. Maj:ts derpå grundade bref af den 1 juni

samma år. Vid denna tid hade de värnpligtige vapenöfvats endast

15 dagar under den varma årstiden hvarje år; uppsättningen hade

derför inskränkt sig till endast ett madrassvar, ett putvar, en filt och

en handduk per man. Detta hade med hänsyn till den korta öfningstiden

kunnat tillfredsställa billiga anspråk, men sedan öfningstiden för

de värnpligtige utsträckts ända till 90 dagar, hade det blifvit oeftergifligt,

att denna utrustning ökades, så att det blefve möjligt att efterlefva

tjenstgöringsreglementets för armén i sundhetens och renlighetens

intresse meddelade föreskrifter, att madrassvar skulle tvättas åtminstone

hvar tredje månad samt lakan och putvar ombytas hvar annan vecka

och handdukar hvar vecka.

Tid efter annan hade till arméförvaltningen inkommit reqvisitioner

på sängkläder och handdukar, på det att berörda föreskrifter måtte kunna

iakttagas. Detta hade föranledt arméförvaltningen att låta uppgöra

förslag till förnyad plan öfver sängkläder och handdukar för ifrågavarande

delar åt'' armén, och öfver detta förslag hade yttranden infordrats

från vederbörande fördelningsintendenturer. Dervid hade ifrågasatts,

att, i stället för ytterligare en omgång sängkläder (madrassvar och

putvar) anskaffa 2 par lakan per bädd; i likhet med fördelningsintendenturerna

och militärbefälet på Gotland hade armé förvaltningen ansett

detta sista alternativ, om än något dyrare, vara att föredraga såsom i

hög grad bidragande till truppens välbefinnande.

Gjorda utredningar hade visat, att en ytterligare uppsättning madrassvar,

putvar och handdukar, beräknad i rundt tal till 7 kronor per

omgång, skulle för erforderliga 57,675 omgångar betinga en kostnad

af 403,725 kronor, hvaremot anskaffningskostnaden för behöfliga 115,350

par lakan (2 par per bädd) och 57,675 handdukar skulle belöpa sig till

418,143 kronor 75 öre eller 14,418 kronor 75 öre mera.

Med ledning af den erfarenhet, som vunnits vid garnisonerade

armén, hade vidare den årliga underhållskostnaden för den icke garnisonerade

arméns och de värnpligtiges hela sängklädesmateriel, sedan

den ökats med 2 par lakan och en handduk per man, beräknats till

159,183 kronor. Till bestridande af denna kostnad funnes för närvarande

icke annan tillgång än ett belopp af 38,232 kronor, som vid

1896 års reglering af anslagen under fjerde hufvudtiteln tillgodoförts

anslaget till arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den

garnisonerade armén. Då det emellertid vore önskvärdt, att samtliga

kostnader för underhåll och tvätt af sängkläder och handdukar vid den

icke garnisonerade armén och för de värnpligtige — i likhet med hvad

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

redan egde rum i fråga om halmen till sängklädernas stoppning —

finge bekostas af vederbörligt vapenöfningsanslag, hade arméförvaltningen

ansett omförmälda belopp 159,183 kronor böra fördelas med Va på

anslaget till det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets

vapenöfningar, och med 2 ’3 på anslaget till de värnpligtiges vapenöfning ar,

hvaremot anslaget till arméns kasernutredning kunde minskas med förenämnda

38,232 kronor.

Af dessa skäl hade arméförvaltningen hemstält, att Kongl. Maj:t

ville göra framställning till Riksdagen derom, att 418,143 kronor 75

öre måtte anvisas på extra stat för anskaffande af 57,675 handdukar

och 115,350 par lakan, och att anslaget till det icke garnisonerade infanteriets

och det indelta kavalleriets vapenöfningar måtte ökas med

53,061 kronor samt anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar med

106,122 kronor, men anslaget till arméns kasernutredning samt ved,

ljus och vatten för den garnisonerade armén minskas med 38,232 kronor.

Departementschefen funne för sin del denna arméförvaltningens

framställning vara i hög grad behjertansvärd. Då lakan ej tillhandahölles,

läge karlen omedelbart på madrassvaret; genom hudutdunstningen

och hudens ständiga affjellning samt genom vid huden och kläderna

häftande dam och orenlighet nedsmutsades dervid madrassvaret lika

mycket som lakanen eljest skulle gjort. På grund af den ringa tillgången

på madrassvar och putvar hade det inträffat, att dessa persedlar

måst användas i 2 å 3 månader och understundom af flere omgångar

värnpligtige, utan att ombyte eller tvättning skett. Det helsovådliga

häri framträdde uppenbart, då man besinnade, huru lätt smitta

öfverfördes från en person till en annan genom användandet af samma

sängkläder, och att tuberkulos och andra infektionssjukdomar, hvarmed

värnpligtige kunde vara behäftade, icke alltid vid läkarebesigtningen

kunde iakttagas, enär de först derefter komme till utbrott.

Arméförvaltningens ofvannämnda framställning ansåge sig departementschefen

således ur sundhetens och snygghetens synpunkt böra

understödja, men då det för anskaffande af omförmälda parti lakan och

handdukar erforderliga beloppet vore jemförelsevis stort, borde detsamma,

afrundadt till en jemn summa, fördelas på två år, af hvilken

fördelning vidare följde, att för underhållet af ifrågavarande persedlar de

båda här ofvan nämnda vapenöfningsanslagen för år 1900 behöfde höjas

allenast med hälften af de utaf arméförvaltningen föreslagna beloppen

eller i jemna tal respektive 26,530 kronor och 53,060 kronor, hvaremot

anslaget till arméns kasernutredning kunde minskas med hela

s. 149 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

149

det föreslagna beloppet 38,232 kronor, allt på sätt under punkterna

13, 14 och 17 i statsverkspropositionen blifvit anfördt.

Med hänsyn till hvad i statsrådsprotokollet sålunda anförts, finner

utskottet sig böra förorda ifrågavarande framställning och hemställer,

att Riksdagen må till anskaffning af lakan och

handdukar åt den icke garnisonerade armén och de

värnpligtige bevilja 418,144 kronor samt deraf på

extra stat för år 1900 anvisa 209,072 kronor.

Diverse behof.

Reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän.

32:o. Med tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda

framställning, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för år 1900 till reseunderstöd

åt officerare och intendenturtjenstemän anvisa 9,000

kronor, med rättighet för Kongl. Maj:t att få under

följande år använda hvad af anslaget kan under året

besparas.

Angående anslag

till reseunderstöd

åt

officerare m.fl.

[28.]

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Statsutskottets Utlåtande A’:o 5.

Skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.

Angående 33:o. Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 29

skarpskytt”- föreslagit Riksdagen att till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens

väsendets befrämjande på extra stat för år 1900 bevilja 160,000 kronor, med

skicklighetens rättighet för Kongl. Maj:t att få under följande år använda hvad åt

befrämjande, anslaget kunde under året besparas.

[29.]

Till statsrådsprotokollet (sid. 126) har departementschefen meddelat,

att centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar anhållit, det

Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om förhöjning

af det för ofvan angifna ändamål beviljade anslag å 120,000 kronor

till 160,000 kronor; och hade centralstyrelsen till stöd för denna sin

anhållan anfört, att den frivilliga skytterörelsen numera vunnit en

sådan utbredning och för närvarande befunne sig i ett sådant läge,

att ökadt statsunderstöd vore synnerligen behöfligt, för såvidt rörelsen

skulle kunna bibehållas på sin uppnådda ståndpunkt och bringas

ytterligare framåt. Särskild!, hade i några hänseenden rikligare

understöd blifvit af behofvet påkalladt, nemligen till beredande af fri

ammunition åt värnpligtige skyttar samt till pris vid täflingar inom

skytteföreningar och skytteförhund, hvarjemte till följd af det oupphörliga

nybildandet af skytteföreningar behofvet af anslag till skjutbanors

anläggande gjort sig alltmera gällande. Såväl till följd af den betydliga

ökningen af skyttar under och i värnpligtsåldern, hvilka i allmänhet

befunne sig i en sådan ställning, att de icke kunde bekosta nödig

ammunition, som med hänsyn till de stora uppoffringar i öfrigt, hvilka

de enskilde skyttarne måste underkasta sig för att kunna deltaga i skjutningen,

vore utan {vifvel krafvet på ökadt understöd för anskaffande af

ammunition det allra förnämsta. Men af ej mindre betydelse för vidmagthållande

af intresse för skytterörelsen vore de offentliga täflingsskjutningarna.

Dessa vore nemligen för skyttarne, som under årets lopp

träget öfva! sig, en välförtjent och välbehöflig uppmuntran samt den

bästa sporren för såväl skyttarnes som den stora allmänhetens intresse.

Om således dessa båda synnerligen behjertansvärda anslagskraf

genom ett förhöjdt statsunderstöd kunde tillgodoses, så skulle, enligt

centralstyrelsens öfvertygelse, skytterörelsen kunna bringas till en sådan

utbredning, att den sannolikt skulle komma att omfatta det stora

flertalet af dem, som i händelse af krigsfara komme att inkallas till

s. 151 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

151

tjenstgöring. Derigenom skulle också skytterörelsen kunna på ett mera

tillfredsställande sätt fylla sin uppgift att vara en förskola för dem,

som ännu ej uppnått värnpligtsåldern, och en fortsättningsskola för de

värnpligtige.

Under förutsättning, att anslag till det ofvan ifrågasatta beloppet

beviljades, hade styrelsen tänkt sig följande fördelning af detsamma:

Till understöd åt skytteföreningarna ................ kronor 54,880: —

» d:o åt skytteförbunden................................ » 35,000: —

» fri ammunition ................................... » 30,324: —

» centralstyrelsen.......................... » 10,500: —

» arfvoden åt Kongl. Maj:ts ombud i skytteför
bundens

styrelser .................................... » 4,800: —

» anskaffande af skyttemärken ................................. » 3,500: —

» skjutbanors ordnande................................................ » 20,996: —

tillhopa kronor 160,000: —

Arméförvaltningen å civila departementet hade i sitt öfver ifrågavarande

framställning afgifna utlåtande tillstyrkt bifall till densamma,

under förutsättning att plats i budgeten kunde, vid jemförelse med

andra vigtiga anslagsfordringar för landtförsvaret, åt den begärda anslagsökningen

beredas.

Med den korta öfningstid, som beskärdes våra värnpligtige, vore

det, enligt departementschefens åsigt, förenadt med de största svårigheter

att bibringa dem nöjaktig skjutfärdighet. Det måste derför vara

det frivilliga skytteväsendets förnämsta uppgift att uppmuntra de värnpligtige

att genom flitigt deltagande i skjutöfningar före och efter

öfningstiden i hären förvärfva skicklighet i denna en soldats allra vigtigaste

utbildningsgren. Med hänsyn till denna skytteväsendets uppgift

och till den ytterligare utveckling, detsamma under senare år erhållit,

kunde anslagets nuvarande belopp icke anses vara för ändamålet tillräckligt,

och ansåge departementschefen derför tidpunkten vara inne

att tillmötesgå centralstyrelsens för skytteföreningarna kraf på förhöj dt

statsunderstöd.

Då utskottet icke kan bestrida den stora betydelse, som det frivilliga

skytteväsendets ytterligare utveckling eger, har utskottet, ehuru

så nyligen som år 1896 detta anslag höjts från 90,000 kronor till

120,000 kronor, ansett sig icke böra motsätta sig den gjorda framställningen,

utan hemställer,

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

anslag till

trängförråd.

[30.]

att Riksdagen må till skarpskytteväsendets och

skjutskicklighetens befrämjande på extra stat för år

1900 anvisa 160,000 kronor, med rättighet för Kongl.

Maj:t att få under följande år använda hvad af anslaget

kan under året besparas.

Trängförråd.

34:o. Uti punkten 30 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att för anläggande af trängförråd i II, III, IV och

V arméfördelningarne på extra stat för år 1900 anvisa 224,600 kronor.

Beträffande denna framställning innehåller statsrådsprotokollet (sid.

128) följande:

Enligt 1892 års förbättrade härordning skulle trängbataljonerna

i I och IV fördelningarne mobilisera trängen i II och V fördelningarne,

hvilka sakna trängbataljoner. I t. f. chefens för generalstaben

förslag till nämnda härordning hade framhållits, att en dylik anordning

föreslagits allenast af hänsyn till kostnaderna, bvilka genom denna anordning

beräknades kunna minskas med 72,000 kronor årligen, äfvensom

att olägenheterna af samma anordning kunde väsentligen förringas

genom inrättande af trängförråd (trängdepoter) i de fördelningar, som

saknade trängbataljon.

Med erinran härom hade arméförvaltningen å fortifikations- och

intendentsdepartementen i skrifvelse den 2 december 1898 anfört:

Tydligt vore, att om hufvuddelen af trängens fordon och öfriga

materiel kunde redan i fredstid uppläggas i förråd och allenast de fordon

och den öfriga materiel, som behöfdes för fredsöfningarna, bibehölles

å fredsförläggningsorten, så skulle vid mobilisering en del svåra

och tidsödande jernvägstransporter kunna undvikas. Ett sådant förråd

skulle vid mobilisering utgöra den stomme, kring hvilken alla till fördelningens

träng hörande fordon och hästar skulle grupperas. En sådan

anordning skulle i hög grad underlätta trängens i och för sig synnerligen

svåra mobilisering. Trängens mobilisering på beräknad tid kunde

lätt misslyckas, då persedlar, fordon och materiel af alla slag i stora

qvantiteter skulle under mobiliseringstiden, när jernvägarne för många

andra ändamål voro hårdt anlitade, transporteras till mobiliseringsorten

utan att kunna der i lämplig lokal ordnas och fördelas.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

153

Samma skäl, som talade för trängförråds anläggande i II och V

fördelningarne, förefunnes emellertid äfven i III och IV fördelningarne,

ty dessa fördelningars träng kunde ej mobilisera å fredsförläggningsorterna.

Arméförvaltningen hade derför funnit dylika trängförråd böra anläggas

i nyssnämnda fyra fördelningar. Den personal, som erfordrades

för skötseln af de dyrbara fordonen med tillhörande delvis ömtåliga

och svårskötta materiel kunde icke anslås till mindre än 1 förrådsförvaltare

och 1 vaktmästare. Vid hvarje förråd behöfdes följaktligen

en förrådsbyggnad och en mindre byggnad för förrådspersonalen. Arméförvaltningen

hade derför låtit genom chefen för fortifikationen uppgöra

ritningar och kostnadsförslag till de ifrågasatta fyra förrådsbyggnaderna;

till byggnaderna för personalen kunde de å arméns mötesplatser uppförda

likartade byggnader tjena till förebild. Erforderlig mark för

trängförråd funnes redan att tillgå i IV fördelningen och vore i annat

ärende ifrågasatt att anskaffas för II fördelningen, hvadan endast i III

och V fördelningarne mark behöfde förvärfvas för trängförråden. Af

förrådspersonalen funnes redan 2 förrådsvaktmästare för II och V fördelningarne

inberäknade i intendenturcorpsens personal, hvadan nämnda

corps skulle behöfva ökas endast med 4 förrådsförvaltare och 2 vaktmästare.

Kostnaderna för de ifrågasatta byggnadernas utförande hade arméförvaltningen

beräknat sålunda:

en förrådsbyggnad för II fördelningen ..................... kronor 45,700: —

» » » III » » 52,300: -

» » »IV » » 45,900: —

» » »V » » 45,700: —

fyra byggnader för personalen ....................................... » 20,000:

byggnadsplatser i III och V fördelningarne............... » 15,000: —

summa kronor 224,600; —

Kostnaderna för förrådspersonalen uppginge till:

för fyra förrådsförvaltare å 1,511 kronor 30 öre........ kronor 6,045: 20

» två förrådsvaktmästare å 240 kronor..................... » 480: —

summa kronor 6,525: 20

hvartill komme ålderstillägg för personalen 600 kronor.

Departementschefen hölle före, att behofvet af trängförråd i II och

V fördelningarne vore allmänt kändt och erkändt, då ju inrättandet af

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 4 Band. I A/d. ö Hä/''t. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

dessa förråd utgjort, förutsättningen för att vid den förbättrade härordningens

antagande år 1892 trängen kunde organiseras på endast 4 bataljoner.

Bekofvet af dylika förråd i III och IV fördelningarne ansåges deremot

vara mindre kändt, hvadan departementschefen ville söka i korthet

påvisa detsamma.

Vid dessa båda fördelningars trängbataljoners etablissement å fredsförläggningsorterna,

Karlsborg och Stockholm, der många andra truppförband

och formationer skulle mobilisera, funnes icke tillräckligt utrymme

för den massa af fordon och hästar, som vid mobilisering af

fördelningarnes trängformationer måste samlas å mobiliseringsorten, och

ville departementschefen särskildt erinra derom, att III fördelningens

trängbataljon vore afsedd äfven för mobilisering af stora högqvarteret

med dess trängformationer. Men äfven om utrymmet å fredsförläggningsorterna

medgåfve mobilisering derstädes, skulle jernvägarue från

Karlsborg och Stockholm, der trupper i jemförelsevis stor myckenhet

vore garnisonerade, vid mobilisering blifva så upptagna af hvarjehanda

transporter, att deri läge ett väsentligt hinder för trängens mobilisering

i rätt tid. I ifrågavarande båda fördelningar måste derför trängen mobilisera

utom fredsförläggningsorterna, och deraf följde åter, att trängförråd

måste finnas utom dessa, nemligen å de orter, der trängens mobilisering

skulle försiggå. Att oaktadt dessa förhållanden trängbataljonerna

blifvit förlagda å Karlsborg och i Stockholm, hade berott bland

annat derpå, att man velat för dessa trängbataljoner använda å nämnda

platser redan befintliga byggnader och derigenom undvika kostnaden

för uppförande af nya dylika.

I I och VI fördelningarne gestaltade sig förhållandena annorlunda;

der vore trängens mobilisering afsedd att försiggå å fredsförläggningsorterna

och der ifrågasattes ej heller några särskilda trängdepöter.

De upprättade ritningarne och kostnadsförslagen för förrådsbyggnaderna

både departementschefen granskat och funnit, att byggnaderna

enligt dessa skulle blifva praktiskt inrättade utan onödiga kostnader.

Hvad marken till de ifrågavarande förråden beträffade, så vore

trängförrådet, i II fördelningen afsedt att anläggas vid Mjölby jernvägsstation

å ett område, tillhörande ett till statsverket indraget militieboställe,

som för närvarande vore utarrenderadt för kronans räkning med

skyldighet för arrendatorn att mot minskning i arrendet till kronan

afstå mark, der sådant för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar

påfordrades, och borde framställning om upplåtelse till landtförförsvaret

af nödig mark från bostället i sinom tid få göras hos Riksdagen. Den

s. 155 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

155

i enskild eg o befintliga mark, som derutöfver erfordrades för trängförrådet,

ansåges icke betinga högre pris, än att det kunde betäckas af

besparingar under fjerde hufvudtiteln.

Hvad anginge IV fördelningen, så funnes å den ort, der denna

fördelnings träng skulle enligt uppgjord plan mobilisera, kronan tillhöriga

tomter, der plats för trängförråd kunde erhållas.

För trängförråden i III och V fördelningarne måste deremot mark

inköpas, och både departementschefen mot det af arméförvaltningen

härför föreslagna belopp intet att påminna.

Hvad kostnaden för den föreslagna förrådspersonalen beträffade,

ville departementschefen erinra, att derest hvad under punkten 4 i

statsverkspropositionen föreslagits angående höjning af underbefälets

löneförmåner vunne bifall och således dagaflöningen till förvaltare höjdes

från 1 krona till 1 krona 50 öre samt vaktmästarne tillädes en

dagaflöning af 50 öre, förosakades en ökning af beloppet utaf de af

arméförvaltningen för 4 förvaltare och 2 vaktmästare beräknade löneförmåner

med 1,095 kronor årligen. Anslaget till intendenturcorpsen

skulle således, såsom under punkten 5 i statsrådsprotokollet framhållits,

vid bifall till hvad under punkten 4 af Kongl. Maj:t föreslagits och till

föreliggande förslag behöfva höjas med 7,620 kronor 20 öre. Då anslaget

till ålderstillägg vid senaste riksdag förhöjts till 30,000 kronor,

vore någon ytterligare förhöjning af detta anslag i anledning af nu

föreliggande förslag icke för närvarande påkallad.

Anläggandet af trängförråd i II och V fördelningarna, hvilka

sjelfva sakna trängformationer, utgör, såsom departementschefen också

framhållit, ett i 1892 års förbättrade härordning ingående moment, och

får utskottet förorda bifall till Kongl. Maj:ts framställning i denna del.

Deremot har utskottet icke af den i statsrådsprotokollet lemnade

utredningen kunnat finna sig öfvertygadt, att trängförråd i III och IV

fördelningarna å andra orter, än der nämnda fördelningars trängtrupper

äro i fredstid förlagda, äro oundgängligen erforderliga, och anser utskottet

sig derför ej böra tillstyrka anslag för anläggande af dylika

förråd i sistberörda två fördelningar.

På grundvalen af de i statsrådsprotokollet anförda siffror har utskottet.

beräknat kostnaden för anläggande af trängförråd i II och V

fördelningarna till 108,900 kronor. Enligt hvad af statsrådsprotokollet

jemväl framgår, skulle för dessa förråd intendenturcorpsen behöfva

ökas med blott två förvaltare.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

anslag till

telegraflinier

mellan öfre

Norrland och

mellersta

Sverige.

[31.]

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen för anläggande af

trängförråd i II och V arméfördelningarna på extra

stat för år 1900 anvisar 108,900 kronor.

Anläggande af telegraflinier emellan öfre Norrland och mellersta Sverige.

35:o. Uti punkten 31 under fjerde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att för anläggande af telegrafledningar på sträckorna

Sollefteå—Boden—Luleå och Ockelbo—Krylbo—Sala samt för anskaffande

af erforderlig materiel för en telegraflinie Jörn—Glommerträsk

på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 39,400 kronor.

Till statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen beträffande

denna fråga till en början meddelat, att t. f. chefen för generalstaben

uti skrifvelse den 5 april 1898 framhållit, hurusom, med

hänsyn till Norrbottens nuvarande militära betydelse och de genom

jernvägens fullbordande å ömse sidor af riksgränsen i hög grad lättade

vilkoren för krigföring i dessa trakter samt den i samma mån ökade

sannolikheten för att ett eventuelt anfall komme att rigtas just mot

denna gräns, det vore af största vigt för den till skydd häremot afsedda

truppstyrkan att hafva tillgång till en direkt telegrafförbindelse

med hjertat af Sverige. Det nuvarande telegrafnätet uppfylde emellertid

icke de fordringar, som i berörda hänseende måste ställas på detsamma.

Förutom den statens jernvägar tillhörande, utmed norra stambanan

gående dubbeltrådiga linien, hvilken i händelse af krigsfara med

all säkerhet komme att tagas i anspråk uteslutande för jernvägens eget

behof, funnes nemligen endast tvenne hufvudlinier, hvilka förenade

Stockholm med öfre Norrland, nemligen den internationella linien Stockholm—Haparanda,

hvilken framginge öfver Gefle och Kilafors till Söderhamn,

hvarifrån den följde kustlandsvägen till riksgränsen, samt

linien Stockholm—Gefle—Sollefteå, hvilken från sistnämnda ort böjde

ned till Hernösand. Visserligen kunde genom en förening af dessa båda

linier erhållas en sammanhängande telegrafisk förbindelse, hvars mellersta

del, Bollnäs—Sollefteå, hade ett fullt tryggadt läge, men såväl un
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

157

der dess öfre sträckning, der den helt och hållet följde kusten, som

under dess nedre del, der den berörde Gefle, skulle denna förbindelse

vara alltför mycket utsatt för afbrytniugsförsök för att anses militäriskt

tillfredsställande. T. f. chefen för generalstaben hade derför ansett, att

behofvet af en ny linie utmed norra stambanan, dels emellan Sollefteå

och Boden samt dels emellan Sala och Ockelbo, framträdde med all

önskvärd tydlighet. Äfven den sammanhängande telegraflinie, som härigenom

komme till stånd, skulle ur trygghetssynpunkt visserligen lemna

åtskilligt öfrigt att önska, men den blefve ändock i berörda hänseende

fullt jemstäld med den enda befintliga jernvägsförbindelsen mellan

Norrbotten och mellersta Sverige.

Då de ifrågasatta nya telegraflinierna, särskilt vid inträffande felaktigheter

å de närmare kusten gående ledningarna, kunde komma att

blifva till gagn för befordringen af Norrlands telegram, hade det

emellertid synts t. f. chefen för generalstaben icke vara orimligt, att telegrafverket

i någon mån deltoge uti kostnaden för dessa ledningars anläggning

samt efter deras tagande i bruk helt och hållet bestrede underhållskostnaden

för desamma. Telegrafstyrelsen, med hvilken t. f. chefen

för generalstaben under hand meddelat sig i denna fråga, hade också

förklarat sig beredd att, om den för ledningarna erforderliga liniemateriel,

eller motsvarande penningebelopp, 38,000 kronor, stäldes till styrelsens

förfogande, söka utverka Kongl. Maj:ts tillstånd att få anlägga de båda ledningarna

med anlitande af telegrafverkets medel för bestridande af den

öfriga anläggningskostnaden, vid behof tillhandahålla och uppsätta apparater

å erforderligt antal mellanstationer samt för framtiden underhålla

ledningarna, under förutsättning, att telegrafverket egde att fritt förfoga

öfver desamma under de tider, de icke användes för militära ändamål.

Ehuru ur militär synpunkt framdragandet af en telegraflinie utmed

den mellan Östersund och Boden gående landsvägen, den s. k. militärvägen,

vore synnerligen fördelaktigt, ansåge dock t. f. chefen för generalstaben,

bland annat med hänsyn till svårigheten att hålla en dylik linie

i trafikabelt skick, att tanken derpå tills vidare borde hvila och uppmärksamheten

i stället rigtas på det i dessa trakter befintliga telefonnätet,

hvilket på flera punkter förenade den s. k. militärvägen med

norra stambanan, hvarigenom en å nämnda väg opererande härafdelning

icke vore beröfvad all förbindelse med rikets öfriga delar. Det hade

derför synts t. f. chefen för generalstaben, att eu utvidgning af nämnda

telefonnät vore det mål, som närmast borde eftersträfvas, hvarvid i

främsta rummet framträdde behofvet af en telegraftelefonlinie mellan

Jörn och Glommerträsk. Af samma skäl, som talade emot en linie

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

utmed den s. k. militärvägen, borde man emellertid härvid inskränka

sig till att anskaffa och å lämplig ort, t. ex. Sundsvall, upplägga den

erforderliga materielen, hvaremot med byggandet af den föreslagna linien,

hvilket kunde ske på 2 å 3 dagar, kunde anstå, till dess densamma

verkligen behöfdes. Kostnaden för anskaffande af ifrågavarande materiel

vore beräknad till 1,400 kronor.

Med stöd af det sålunda anförda hade t. f. chefen för generalstaben

hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes hos näst sammanträdande Riksdag äska

ett extra anslag af 39,400 kronor för att ställas till telegrafstyrelsens förfogande

med skyldighet för nämnda styrelse

dels att snarast möjligt anlägga telegrafledningar mellan Sollefteå

—Boden—Luleå samt Öckelbo—Krylbo—Sala, vid behof tillhandahålla

och uppsätta de apparater, som erfordrades å mellanstationerna Långsele,

Vännäs, Vindeln, Jörn, Elfsbyn och Boden samt att för framtiden

underhålla ledningarna, med rätt för telegrafverket att fritt förfoga

öfver desamma under de tider, de icke toges i anspråk för militära

ändamål,

dels ock att anskaffa och å lämplig ort förvara den för byggandet

af en telegraflinie mellan Jörn och Glommerträsk erforderliga materielen.

Telegrafstyrelsen hade uti infordradt utlåtande tillstyrkt bifall till

den af t. f. chefen för generalstaben gjorda framställning och dervid

beträffande kostnaderna för de ifrågasatta telegrafledningarnas anläggande

anfört, dels att kostnaderna för anläggningen af telegrafledningen

utmed jernvägslinien Sollefteå—Boden—Luleå uppginge till

41,100 kronor, deraf för anskaffande af erforderlig liniemateriel 30,500

kronor samt i arbetskostnad för ledningens uppläggande 10,600 kronor,

dels ock att ledningen Ockelbo—-Krylbo—Sala uti anläggningskostnad

betingade en utgift af 9,675 kronor, deraf för anskaffning af liniematerielen

7,500 kronor samt i arbetskostnad 2,175 kronor. Då härtill

komme kostnaden för de apparater, som vore afsedda att vid behof

uppsättas å mellanstationerna, uppgående till 5,900 kronor, blefve sålunda

sammanlagda utgiften för de båda telegrafledningarna jemte erforderliga

apparater 56,675 kronor, hvaraf, under förutsättning att ett

belopp af 38,000 kronor blefve för ändamålet anvisadt, 18,675 kronor

återstode att af telegrafverkets medel gäldas. Ett tillräckligt skäl för

telegrafverket att underkasta sig denna utgift funne styrelsen deri, att

då på en telegrafförbindelse af sådan utsträckning, som den emellan

öfre Norrland och mellersta Sverige, fel kunde inträffa, hvarigenom

telegramkorrespondensen försenades, rättigheten att förfoga öfver led
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

159

ningarne, då dessa icke toges i anspråk för militära ändamål, för telegrafverket

vore af stor betydelse. Telegrafstyrelsen vore således beredd

att, derest ifrågavarande framställning vunne Kongl. Maj:ts och

Riksdagens bifall, framdeles inkomma med hemställan om anvisande

från telegrafverkets öfverskottsmedel af de för telegrafverket för ifrågavarande

anläggningar uppkommande utgifter, 18,675 kronor.

Departementschefen förklarade sig finna t. f. chefens för generalstaben

berörda framställning förtjent af all uppmärksamhet. Vid en

blick på Sveriges telegrafkarta folie det nemligen genast i ögonen,

hurusom de nu befintliga telegraflinierna mellan mellersta Sverige och

öfre Norrland på långa sträckor löpte så nära kusten, att det måste

möta de största svårigheter, ja, vara rent af omöjligt att under ett utbrutet

krig förhindra en fiende från att afskära desamma. Anläggandet

af de ifrågasatta telegraflinierna vore derför för upprätthållande af förbindelsen

emellan eu i öfre Norrland opererande härafdelning och mellersta

Sverige af allra största vigt. Jernvägsstyrelsen hade visserligen

hemstält, att medel måtte anvisas för framdragande af ytterligare en

telegraftråd på linien Stockholm—Ange, men behofvet af de utaf t. f.

chefen för generalstaben ifrågasatta linierna skulle icke minskas, derest

den af jernvägsstyrelsen sålunda föreslagna tråden blefve framdragen,

då, enligt hvad jernvägsstyrelsen jemväl anfört, de två nu befintliga

leduingarne mellan Stockholm och Ange vore synnerligen strängt anlitade

och efter Krylbo—Örebrobanans fullbordande icke skulle kunna

anses tillfyllest. Då härtill komme, att telegrafstyrelsen vitsordat den

stora betydelse, de af t. f. chefen för generalstaben ifrågasatta telegraflinierna

skulle hafva äfven för telegrafverket och den korresponderande

allmänheten, tvekade departementschefen icke att förorda ifrågavarande

framställning.

Under åberopande af de skäl, som för ifrågavarande anläggningar

sålunda blifvit i statsrådsprotokollet anförda, hemställer utskottet,

att Riksdagen må för anläggande af telegrafledningar

på sträckorna Sollefteå- Boden—Luleå och

Ockelbo—Krylbo—Sala samt för anskaffande af erforderlig

materiel för eu telegraflinie Jörn—Glommerträsk

på extra stat för år 1900 anvisa 39,400 kronor.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

anslag till nybyggnader

för

Wendes artilleriregementes

beväringsmanskap.

[32.]

Nybyggnader för Wendes artilleriregementes beväringsmanskap.

36:o. Kong!. Maj:t har i punkten 32 under denna hufvudtitel

föreslagit, att Riksdagen måtte för uppförande af byggnader för

beväringsmanskapet vid Wendes artilleriregemente på extra stat för år

1900 anvisa 91,000 kronor.

Statsrådsprotokollet innehåller härom följande.

Wendes artilleriregemente saknade helt och hållet byggnader för

beväringsmanskapet. Chefen för regementet hade derför hos arméförvaltningen

gjort framställning derom, att, i likhet med hvad å andra

arméns mötesplatser vore förhållandet, dylika byggnader blefve för

regementet uppförda. Regementschefen hade dervid anfört:

Under beväringsrekrytmötets 68 dagar vore beväringsmanskapet

förlagdt i tältläger å Näsby fält, emedan plats ej funnes i regementets

för stammen afsedda kasernbyggnader. Under det i 22 dagar pågående

regementsmötet inqvarterades åter beväringen jemte stammen i

kasernbyggnaderna; detta hade kunnat ske emedan regementsmötet

påginge i två omgångar och således endast omkring hälften i sender

af regementets beväringskontingent vore inkallad, samt beväringsstyrkan

då kunde förläggas i exercishuset, hvilket deremot icke under beväringsrekrytmötet

kunde undvaras såsom öfningslokal. Bland de olägenheter,

som beväringsmanskapets förläggande i tält medförde, hade regementschefen

framhållit särskild!, att måltiderna måste intagas under bar

himmel, att lokaler för instruktion släsning saknades, och att intet skydd

funnes för de för beväringen förhyrda hästarne, utan måste dessa i

hvad väderlek som helst stå ute, hvilket äfven inverkade på priset vid

liästarnes förhyrande. På grund häraf och då inom staden Kristianstads

område icke funnes någon tillräckligt stor, kronan tillhörig tomt, hade

regementschefen föreslagit, att å exercisfältet uppfördes en expeditionsoch

befälsbyggnad, baracker för underbefäl och manskap, ett tvätthus,

en mathall och en afträdesbyggnad äfvensom upptoges en artesisk

brunn. Deremot hade regementschefen ansett nödiga stallskjul böra

förläggas inom staden.

Arméförvaltningen hade emellertid funnit, att de ifrågasatta byggnaderna

kunde inskränkas till nödiga baracker med uthus och sommarstall

för 150 hästar samt anmodat chefen för fortifikationen att låta

uppgöra ritningar och kostnadsförslag härtill.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

161

Chefen för fortifikationen hade med anledning häraf till arméförvaltningen

öfverlemnat ritningar och kostnadsförslag till en barackbyggnad

för 8 underofficerare och 272 man, ett sommarstall för 150 hästar, en

afträdesbyggnad och en gödselstad, samtliga afsedda att förläggas å

norra valltomten i Kristianstad, och till en vedbod å norra kaserntomten

samt dervid anfört: att det i allmänhet lågländta exercisfältet,

från hvilket det vore svårt att bereda något aflopp, icke i och för sig

vore vidare lämpligt till byggnadsplats; att sommarstallet, om det förlädes

i staden, äfven kunde begagnas af stammen under dess repetitionsöfning;

att beväringsmanskapets förläggning till staden skulle göra

en del andra byggnader öfverflödiga, då detta manskap borde kunna

intaga sina måltider uti de matsalar, som nyligen blifvit inredda i gamla

norra kasernen; samt att det till beväringsöfningarna kommenderade

befälet kunde bo i staden och icke, såsom nu vore fallet, behöfva ligga

i tält å det osunda exercisfältet. På dessa skäl hade chefen för fortifikationen

ansett lämpligast, att såväl baracken som sommarstallet uppfördes

å norra valltomten och ej å Näsbyhed.

Beträffande de särskilda byggnaderna och öfriga erforderliga arbeten

hade chefen för fortifikationen vidare anfört, att barackbyggnadens

förläggande till staden fordrade dels ett solidare byggnadssätt än t. ex.

det, som användts för Wendes trängbataljons baracker å exercisfältet

vid Landskrona, dels att byggnaden gjordes mindre eldfarlig samt mera

öfverensstämmande med stadens byggnadsordning, ehuru stadsplanen

ej omfattade norra valltomten. En tegelbarack af ungefär samma typ,

som blifvit tillämpad å Refvinge mötesplats, borde såsom mest passande

i detta fall uppföras. Hvardera af de två batterier, på hvilka beväringsmanskapet

vore organiseradt under öfningarna, skulle få sin

hälft af byggnaden, hvilken, ehuru blott afsedd för sommarbruk och

derför ej försedd med eldstäder, dock lätt medgåfve anordningars vidtagande

för byggnadens uppvärmniDg med kaminer.

Sommarstallet vore afsedt att uppföras med omslutningsmurar af

tegel i likhet med motsvarande stallar vid södra etablissementet.

Å den norra valltomten vore dessutom afsedde att uppföras eu afträdesbyggnad

och en gödselstad.

I den norra vallen, som måste raseras för beredande af plats för

nu omnämnda byggnader, disponerades fästningsportens hvalf af Wendes

artilleriregementes tygstat, som dock utan olägenhet, enligt hvad meddeladt,

blifvit, kunde afstå detsamma. Flankkassematterna uti bastionen

»Konungen» begagnades till vedbodar för de tvenne i norra kasernetablissementet

förlagda ridande batterierna, och då inga andra dylika

Bih. till Bifall. Fiol 4 Barn/. 1 Åfd. ö Uiijt. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

bodar funnes derstädes, blefve det nödvändigt att före raseringen uppföra

annan vedbod för dessa batterier. Förslag till dylik bod af resvirke

och korrugerad plåt hade derför blifvit uppgjordt.

Sedan norra vallen raserats, blefve det äfven nödvändigt att uppföra

ett stängsel i gränsen mot folkskolans trädgård. Dessutom erfordrades

det stensättnings- och grusningsarbeten å den nya byggnadsplatsen

samt vattens inledande till barackernas tvättrum jemte vattenkastare

och afloppsledningar.

Med omförmälande af hvad sålunda förekommit, hade arméförvaltningen

å fortifikations- och intendentsdepartementen i skrifvelse den

15 november 1898 hemstält, att, då Wendes artilleriregementes beväringsmanskap

med dess hittills begagnade kamperingssätt i tältläger

å det utanför Kristianstad belägna exercisfältet Näsbyhed icke ännu

kommit i åtnjutande af en del fördelar, som tid efter annan kommit

största delen af arméns öfriga beväringsmanskap till godo, och den

utsträckta öfningstiden för detta manskap mera än hittills påkallade en

del förbättringars snara vidtagande, samt de af chefen för fortifikationen

i samråd med regementschefen framstälda förslagen synts arméförvaltningen

välbetänkta och med så ringa kostnad som möjligt egnade

att likställa nämnda beväringsmanskap med öfriga truppförbands, Kongl.

Maj:t. måtte medgifva, att i enlighet med de upprättade ritningarna

ofvanomförmälda byggnader måtte få uppföras samt erforderliga stensättnings-

med flera arbeten utföras; och, då till bestridande af samtliga

härmed förenade kostnader, beräknade till 91,000 kronor, icke funnes

några tillgångar å de under arméförvaltningens förvaltning stälda medel,

hade arméförvaltningen vidare hemstält, att Kongl. Magt täcktes för

de ifrågavarande arbetenas utförande af näst sammanträdande Riksdagäska

ett extra anslag af 91,000 kronor att utgå år 1900.

För egen del har departementschefen till statsrådsprotokollet (sid.

138) anfört, att det sätt, hvarpå beväringsmanskapet vid Wendes artilleriregemente

för närvarande måste förläggas under beväringsrekrytmötet,

eller i tältläger, medförde, såsom regementschefen framhållit, stora

olägenheter. För afhjelpande af dessa olägenheter syntes det departementschefen

påkalladt, att, såsom vid andra truppförband egt rum,

särskilda byggnader uppfördes för beväringsmanskapet och dess öfningar.

Departementschefen hade ej heller funnit anledning till anmärkning

mot det föreslagna sättet för byggnadernas förläggande eller mot

ritningarne och kostnadsförslaget i öfrigt.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

163

På de i statsrådsprotokollet anförda skäl samt då utskottet erfarit,

att någon besparing å förut till barackbyggnader beviljade medel icke

finnes att tillgå, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för uppförande af byggnader

för beväringsmanskapet vid Wendes artilleriregemente

på extra stat för år 1900 anvisa 91,000 kronor.

Anläggning åt ett militärbageri i Mjölby.

37:o. Kongl. Maj:t har under fjerde hufvudtiteln i punkten 33 föreslagit

Riksdagen att för anläggning af ett militärbageri i Mjölby på

extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 115,000 kronor.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för denna Kongl. Maj:ts

framställning, innehåller statsrådsprotokollet hufvudsakligen följande.

I skrifvelse den 22 oktober 1897 hade chefen för II arméfördelningen

anfört:

Hos honom hade tanke uppstått, att genom anläggande af ett

militärbageri i Mjölby, afsedt att drifvas med värnpligtige, kunna

tillhandahålla fördelningens indelta trupper deras behof af mjukt bröd

under vapenöfningarna och dymedelst nedbringa portionspriset. Vid

anstälda undersökningar och beräkningar hade det visat sig, att den å

mötesplatserna Malmen (båda Lifgrenadierregementena), Skillingaryd

(Jönköpings regemente), Hultsfred (Kalmar regemente) och Ränneslätt

(Smålands husarregemente och grenadiercorps) i medeltal under åren

1892—1895 förbrukade qvantiteten mjukt bröd (ankarstock) kostat kronan

omkring 33,000 kronor årligen, men att, om detta bröd bakats vid ett

för bakning af dylikt bröd inredt militärbageri i Mjölby, kronan kunnat

erhålla samma bröd omkring 4,000 kronor billigare. Emellertid hade

fördelningschefen kommit att betänka, huru fördelaktigt det skulle vara

att vid bageriet kunna baka jemväl det för krigsbehof erforderliga hårda

brödet, äfven om bageriets anläggningskostnad derigenom skulle ökas.

Fördelningschefen hade derför med biträde af sakkunnige personer,

majoren vid fortifikationen J. A. Zethelius och hofleverantören C. W.

Schumacher i Stockholm, låtit upprätta ritningar och kostnadsförslag

till ett dylikt bageri med fyra ugnar, afsedt att drifvas under vapenöfningstiden,

d. v. s. den varmare årstidens tre månader. Detta bageri,

Angående

ifrågasatt

anslag till

anläggning af

ett militärbageri

i

Mjölby.

[33.]

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

uppfördt af korrugerad plåt, jemte andra nödiga byggnader, hade beräknats

kosta 85,000 kronor och vore afsedt att kunna utvidgas så, att

fördelningens samtliga trupper på fältfot skulle kunna derifrån erhålla

sitt behof af hårdt bröd. Fördelningschefen hade beräknat, att, om trupperna

inom fördelningen utspisats med hårdt bröd, dertill skulle åtgått

171,485 kilogram bröd för en kostnad af omkring 42,000 kronor om

året; om brödet bakats vid det ifrågasatta bageriet, skulle samma mängd

bröd kunnat erhållas för en kostnad af allenast omkring 32,000 kronor.

I Mjölby funnes ett af landets största qvarnetablissement och derifrån

ledde jernvägar till samtliga mötesplatser inom fördelningen äfvensom

till förläggningsorterna för 2. Göta artilleriregemente och militärskolorna

i Norrköping. Mjölby vore således den lämpligaste platsen för anläggande

af det ifrågasatta bageriet, och mark till detsamma funnes å

det område, som, enligt hvad under punkten 30 i statsrådsprotokollet

förmäldes, vore afsedt till trängförråd för fördelningen. Fördelningsintendenturen

skalle, enligt fördelningschefens plan, utöfva ledningen

af och hafva uppsigten öfver bageriet. Fördelningschefen hade på

grund af hvad han sålunda anfört hemstält, att Kongl. Maj:t måtte

medgifva, att ett militärbageri finge anläggas i Mi ölby för en kostnad

af högst 85,000 kronor.

Arméförvaltningen å intendentsdepartementet hade emellertid vid

granskning af förslaget funnit, att, med ledning af erfarenheten från

kronobageriet i Stockholm, några mindre jemkningar med afseende å

beräkningarne påkallades, men härvid hade bos arméförvaltningen tillika

uppstått fråga, om det icke i flera afseenden vore lämpligt att, då

bageriet redan vid beräkning af endast sommarbehofvet af bröd visade

ett fördelaktigt ekonomiskt resultat, undersöka, huruvida icke med fördel

för kronan ett sådant bageri kunde hållas i gång hela året, äfven

om brödtillverkningen under höst- och vintermånaderna endast i mindre

omfattning kunde bedrifvas. En anledning härtill funnes i det förhållande,

att inom fördelningen vore förlagda ett garnisoneradt artilleriregemente

och en militärskola, båda så pass närbelägna den föreslagna

bageriplatsen, att fraktkostnaderna för brödets transporterande icke borde

utgöra ett hinder derför; men då bageriets användande äfven under

den kallare årstiden betingade ett annat byggnadsmateriel än jernplåt,

och måste föranleda ökade kostnader, hade arméförvaltningen anmodat

fördelningschefen att inkomma med utredning, huruvida en sådan förändring

i planen för bageriet vore önsklig ur militär och, fördelaktig

ur ekonomisk synpunkt.

Fördelningschefen, som delade arméförvaltningens åsigt, att båge
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

165

riet borde anordnas för bakning jemväl mellan mötestiderna, hade derefter

låtit upprätta och till arméförvaltningen öfverlemnat ej mindre

nya ritningar och kostnadsförslag, upptagande on bageribyggnad af

tegel, en byggnad för den värnpligtiga personalen, en byggnad för den

fast anställa personalen, en uthusbyggnad och en kolbod, för hyilka

kostnaderna beräknades uppgå till 115,000 kronor, än äfven uppgift å

driftkostnader samt rentabilitetsberäkning. Ökningen i anläggningskostnaden

hade föranledts hufvudsakligen af bageribyggnadens uppförande

af tegel i stället för af plåt.

I sitt häröfver afgifna utlåtande den 12 mars 1898 hade arméförvaltningen

förmält sig icke hafva något att erinra mot de nya ritningarne

och kostnadsförslaget för byggnadernas uppförande. Beträffande

driftkostnaderna och rentabilitetsberäkningen hade arméförvaltningen

anfört: för bageriets drifvande året om erfordrades, utom de värnpligtige

under öfningstiden, en fast ''personal, bestående af en trängunderofficer

såsom föreståndare, eu verkgesäll, en maskinist, en bageriarbetare

och en handräckningskarl, de båda sistnämnda anstälde under 9

månader af året; kostnaden för denna personal kunde beräknas till

5,575 kronor (bil. n:o 20 till statsrådsprotokollet). Vid bageriet antoges

kunna årligen till hårdt bröd förbakas 341,143 kilogram mjöl, såsom

framginge af bil. n:o 21 till samma protokoll. Om bageriet afsåges

för bakning uteslutande af hårdt bröd med en till nämnda myckenhet,

341,143 kilogram, beräknad omsättning af mjöl, skulle, vid jemförelse

med de pris, som betingades för det från enskilda leverantörer erhållna

brödet, uppstå eu årlig behållning af 8,858 kronor 37 öre,, sedan bland

omkostnaderna inberäknats 4 procent årlig ränta å anläggningskapitalet

(bil. n:r 22 till omförmälda protokoll); om bageriet användes endast

till förbakning af det för II fördelningen under de årliga vapenöfningarna

behöfliga mjuka brödet, hvilket uppginge till 257,320 kilogram, skulle,

såsom framginge af bil. n:o 23, äfven i detta fall kronans fördel bättre

tillgodoses genom det föreslagna kronobageriet än genom brödets upphandling

af leverantörer, allt detta oaktadt förbakningskostnaderna blifvit

högt beräknade.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anförd t, hade arméförvaltningen

funnit att genom anläggande af ett militärbageri i Mjölby i öfverensstämmelse

med de upprättade ritningarne icke allenast väsentliga fördelar

ur militär synpunkt skulle ernås, utan äfven en icke obetydlig

ekonomisk besparing kunna beredas statsverket, hvadan arméförvaltningen

för sin de! tillstyrkt, att det föreslagna militärbageriet måtte

anWas. Arn ré förval ti i ingen, hade vidare ansett, att driftkostnaderna

OO °

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

för detta etablissement borde bestridas från de för truppernas förplägnad

anvisade anslag efter närmare bestämmande af arméförvaltningen, men,

då arméförvaltningen icke disponerade några medel för etablissementets

anläggande, hade arméförvaltningen slutligen hemstält, att Kongl. Maj:t

ville af Riksdagen äska ett extra anslag af 115,000 kronor att dertill

användas.

Departementschefen betonade, att, såsom arméfördelningschefen framhållit,

i vårt land, i händelse af krigsutbrott, härens förseende med

bröd utan tvifvel blefve en för intendenturen ganska svårlöst uppgift.

Under det att de kontinentala arméerna i flertalet af sina förnämligare

garnisonsorter egde militärbagerier, hvilka vore afsedda att tillgodose

arméernas hufvudsakliga behof af bröd äfven i fält, förfogade svenska

staten för närvarande endast öfver tre egna bagerier, nemligen kronobagerierna

i Stockholm och Karlskrona samt å Karlsborg, och dessa

bagerier kunde svårligen fylla mera än behofvet för der förlagda trupper.

Krigsbehofvet af hårdt bröd för arméfördelningarne i södra och

mellersta delarne af landet kunde de ej tillfredsställa.

Möjligheten af att, i händelse af ett krig, förse vår armé med hårdt

bröd genom regementenas sedvanliga proviantörer eller från enskilda

bagerier i de större landsortsstäderna, vore visserligen icke helt och

hållet utesluten, men ett dylikt förfaringssätt skulle otvifvelaktigt medföra

ej obetydliga svårigheter, ty dels vore dessa proviantörer icke förberedda

på att tillhandahålla hårdt bröd, dels vore de enskilda bagerierna

i våra landsortsstäder i allmänhet ej så inrättade, att de kunde

åstadkomma hårdt bröd i större mängd, och dels skulle sjelfva hopsamlandet

af brödet från många håll i och för dettas vidare befordran till

krigsorten medföra stora olägenheter. Obestridligt vore ock, att under

ett krig intendenturen i II arméfördelningen skulle beredas en stor

lättnad i sina mångahanda och magtpåliggande bestyr, derest arméfördelningens

behof af bröd alltid funnes att tillgå å en för transporter

i alla rigtningar så väl belägen jernvägsstation som Mjölby.

Hvad den ekonomiska sidan af förslaget anginge, hade departementschefen

emot de af arméförvaltningen verkstälda beräkningarna

intet annat att erinra, än att vid militärskolorna i Norrköping årligen

läge kommenderade minst 180 man i stället för det af arméförvaltningen

beräknade antalet af 100, hvadan vid bageriet skulle kunna till

hårdt bröd förbakas en icke så obetydligt större qvantitet mjöl, än

arméförvaltningen förutsatt. Det måste enligt departementschefens åsigt

af de verkstälda undersökningarna och beräkningarna anses ådagalagdt,

att bageriet äfven under vanliga fredliga förhållanden skulle för kronan

s. 167 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

167

medföra afsevärda fördelar i ekonomiskt hänseende vare sig det hölles

i gång året om eller verksamheten derstädes inskränktes till bakning

af det för fördelningens trupper under vapenöfningstiden erforderliga

brödet.

Vid upprättandet af ritningarne och kostnadsförslaget till bageriet

hade arméfördelningschefen varit biträdd af fullt sakkunniga personer

samt haft tillgång till dylika ritningar ocli kostnadsförslag, hvilka tillhandahållits

af de mest välkända firmor för tillverkande af ugnar och

andra till ett förstklassigt bageri hörande maskiner och andra inrättningar,

och hade departementschefen ej heller vid granskning af arméfördelningschefens

ritningar och kostnadsförslag funnit något att erinra.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, ansåge han anläggandet

af ifrågavarande bageri både ur militär och ekonomisk synpunkt vara

för kronan fördelaktigt.

De vid statsrådsprotokollet fogade beräkningar angående det ifrågasatta

militärbageriets verksamhet hafva icke synts utskottet lemna säker

grund för antagandet, att resultatet af samma verksamhet skulle komma

att ställa sig gynsamt i ekonomiskt afseende. Utskottet har ansett

det kunna dragas i tvifvelsmål, om det ej, i stället för att upprätta ett

nytt bageri i ej större skala än som nu föreslagits, skulle vara fördelaktigare

att söka utvidga de anläggningar, som i sådant afseende

redan finnas. På grund häraf har utskottet funnit sig böra afstyrka

bifall till förevarande framställning, helst ett uppskof tillsvidare

med denna frågas afgörande icke torde medföra någon afsevärd olägenhet.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Försöksmobilisering.

38:o. 1 statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t uti punkten 34 under

denna liufvudtitel föreslagit Riksdagen att för utförande under år 1900

af försöksmobilisering och dermed sammanhängande fälttjenstöfningar

vid en arméfördelning på extra stat för sagda år bevilja 700,000 kronor.

I särskild till Riksdagen afbiten proposition (n:o 33) har Kong].

Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, att värnpligtig, som under år

1900 för undergående af öfning, som afsuge utrönande af härens krigs
-

Angående

anslag till

försöksmobilisering.

[34.]

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående en

inom Första

Kammaren

Täckt motion.

beredskap, fullgjorde tjenstgöring utöfver den, som enligt § 27 värnpligtslagen

honom ålåge, måtte åtnjuta dagaflöning för den Överskjutande

tiden med tjugu öre om dagen, att till honom efter slutad öfning

kontant utbetalas.

Dessa frågor hafva af statsutskottet öfverlemnats till sammansatt

stats- och lagutskott att behandlas i sammanhang med Kongl. Maj:ts

proposition (n:o 32) med förslag till lag angående vapenöfning för utrönande

af härens krigsberedskap; hvilket utskottet härmed skolat för

Riksdagen

anmäla.

39:o. Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 4) har

herr Alb. Anderson föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse till

Konungen anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga ej mindre förslag till ny härordning, grundad uteslutande

på allmän värnpligt, än äfven förslag till bestämmelser rörande

öfvergången från den nu varande till den nya härordningen; och att

Riksdagen måtte för ifrågavarande ändamål ställa till Kongl. Maj:ts förfogande

ett förslagsanslag af 10,000 kronor.

Utskottet tillåter sig att vidkommande de af motionären till stöd

för framställningen anförda skäl hänvisa till sjelfva motionen.

Då 1892 års härordning ännu ej hunnit blifva till alla sina delar

fullt genomförd, anser sig utskottet icke böra tillstyrka, att från Riksdagens

sida för närvarande åtgärder vidtagas till en så genomgripande

förändring af hela vårt försvarsväsende, som motionären afsett, helst

som i allt fall Kongl. Maj:t icke lärer underlåta att till Riksdagen inkomma

med framställning i sådant syfte, om och när så må finnas nödvändigt.

Utskottet hemställer derför,

att herr Andersons förevarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 mars 1899.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Reservationer:

vid punkt l:o mom. a) (angående arméförvaltningen):

af herrar P. Pehrson, P. Ersson, C. Persson, I. Månsson, O. Larsson och

J. A. Sjö, hvilka ansett, dels att den kollegiala behandlingen, der så

kunde ske, af ärendena inom styrelsen borde såsom vilkor för anslagets

beviljande uppställas och dels att lön och dagaflöning för öfverfältläkaren

icke borde å staten för arméns sjukvårdsstyrelse uppföras

och följaktligen anslaget till denna styrelse minskas med 7,825 kronor,

eller från 17,270 kronor till 9,445 kronor, samt att utskottet alltså

bort hemställa,

a) att Riksdagen, under förutsättning af bifall

till hvad utskottet här nedan uti punkterna 3:o, 4:o d),

5:o, 6:o, 7:o och 8:oföreslår, må, under vilkor att sättet

för ärendenas behandling inom de olika styrelserna

så ordnas, att det uti allt, som icke hänföres till det

militär-tekniska, varder kollegialt, med delaktighet

i beslutanderätten tillagd styrelsens samtliga i öfverläggningen

deltagande ledamöter, och att intendenturstyrelsen

vid afgörandet af de till civilbyråernas handläggning

hörande ärenden så sammansättes, att utom

de två civila ledamöterna endast chefen för styrelsen

deruti kommer att deltaga,

dels — med godkännande af de i statsrådsprotokollet

öfver landtförsvarsärenden den 13 januari innevarande

år angifna grunder för förändrad organisation

af arméns centrala styrelse samt de för artilleristyrelsen,

fortifikationsstyrelsen, intendenturstyrelsen och

arméns sjukvårdsstyrelse upprättade, vid detta utlåtande

fogade stater (Bil. 1—4), äfvensom de för åtnjutande

af de i dessa stater upptagna aflöningsförmåner

uti ofvanberörda statsrådsprotokoll angifna

vilkor — i riksstaten för år 1900 å fjerde hufvudtiteln

uppföra följande nya anslag till nedan nämnda belopp,

nemligen:

till artilleristyrelsen .......................... kronor 17,300: —

» fortifikationsstyrelsen................. » 16,300: —

» intendenturstyrelsen................... » 93,500: —

x> arméns sjukvårdsstyrelse ........ » 9,445: —

Bih. till Itiksd. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft.

22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

dels ock, vid bifall härtill, ur riksstaten för samma

år utesluta anslaget till arméförvaltningen, kronor

147,265;

af herr S. G. von Friesen;

vid punkt 2:o (angående anslaget till generalitetsstaten):

af herr I. Wijk mot vissa delar af motiveringen.

vid punkt 4:o mom. c) och f) (angående ökning i underbefälets aflöningsförmåner):
af

herrar P. Pehrson, P. Ersson, H. Andersson, K. A. Kihlberg, S.

0. Nyländer, C. Persson, N. Boström, 0. Larsson och J. A. Sjö, hvilka

ansett, att mom. f) bort utgå samt mom. c) och utskottets motivering i

denna del bort erhålla följande lydelse:

»Hvad derefter beträffar Kongl. Maj:ts förevarande framställning i

punkten 4 b), synes visserligen densamma utskottet synnerligen behjertansvärd,

och utskottet vill ingalunda förneka det befogade uti att

bättre aflöningsvilkor måtte beredas underbefälet med vederlikar, om än

någon inskränkning må skäligen kunna göras i det nu framstälda förslaget,

enligt hvilket vissa underofficerares dagaflöning med deri inbegripen

portionsersättning skulle komma att öfverstiga officerares. Vid

bedömandet af samma framställning har utskottet emellertid ansett sig

böra taga hänsyn till den nyss uttalade önskvärdheten af en genomgripande

förenkling i hela arméns aflöningsväsende. Utskottet har trott

sig finna, att genom ett bifall, åtminstone i hufvudsak, till nämnda framställning,

möjligen skulle kunna skapas förhållanden, hvilka skulle än

ytterligare försvåra det snara genomförandet af en dylik förenkling.

Under sådana omständigheter har utskottet sett sig försatt i den belägenheten

att, huru ömmande än omsorgen om förbättring i underbefälets

ställning må vara, nödgas föreslå, att nämnda förbättring må

anstå i afvaktan på det till nästa Riksdag förväntade förslag, hvarom

utskottet, enligt hvad ofvan sagts, anser Riksdagen böra hos Kongl.

Maj:t anhålla, och får utskottet, som vid sådant förhållande saknat anledning

att närmare ingå i pröfning af Kongl. Maj:ts föreliggande förslag

beträffande sättet för och omfattningen af en sådan förbättring,

sålunda för närvarande afstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

171

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

c) att hvad Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen

uti punkten 4 b) under fjerde hufvudtiteln föreslagit

icke måtte af Riksdagen bifallas.»

af herrar S. G. von Frusen, I. Månsson och O. Erickson;

vid punkt 26 (angående anslag till anskaffning af nya eldhandvapen):

af herrar C hr. Lundeherg, friherre F. W. von Otter, friherre J. T. Gripenstedt,

A. G. L. Billing, K. Bohnstedt, I. Wijk, F. E. Pettersson, E.

Fränekel, H. P. P. Tamm, N. Fosser, G. D. B. Tornerhjelm och J. G.

Björlin, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva

följande lydelse:

»Utskottet har vid behandling — — — — — — — — —--

— — — — — — — — — — — så verksamma som möjligt.

Ehuru utskottet ej kunnat förbise de skäl, som föranledde Riksdagen

att för sin del besluta, det tillverkningen af de nya gevären

skulle ega rum inom landet och genom statens försorg vid Carl Gustafs

stads gevärsfaktori, måste utskottet likväl dela den i motionen uttryckta

mening, att i det läge, gevärstillverkningen vid statens verkstäder nu

kommit, det måste anses vara af mindre vigt, huruvida de i första hand

nödvändiga vapnen anskaffas inom eller utom landet, än att den för

arméns stridsduglighet så kritiska tid under öfvergången till ett nytt

vapen icke utsträckes längre, än som är oundgängligen nödvändigt.

Då utskottet alltså anser sig böra föreslå Riksdagen att för tillfället

afvika från grundsatsen att åt Carl Gustafs stads gevärsfaktori

uppdraga tillverkningen af alla för armén erforderliga nya gevär, har

utskottet dock ej funnit skäl tillstyrka motionärernas hemställan i hela

dess vidd. Enligt utskottets förmenande ligger den största vigten

allenast deruppå, att gevär sanskaffningen återföres till öfverensstämmelse

med den till grund för föregående Riksdagars beslut i denna fråga

uppgjorda planen, och att sålunda under loppet af detta och nästkommande

år den brist af 40,000 gevär, som enligt hvad ofvan är anfördt,

komme att vid slutet af år 1900 förefinnas, derest tillverkningen fortfarande

skulle bedrifvas uteslutande vid Carl Gustafs stad, fylles genom

anskaffning från annat håll. Arbetet vid gevärsfaktoriet kommer ej

att blifva lidande derpå, ty dels finnes derstädes intill slutet af år

1900 full sysselsättning med tillverkningen af de 35,000 gevär, som

då skola der finnas färdiga, dels blifver, såsom jemväl motionärerna

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

antydt, derefter ytterligare gevärstillverkning under en följd af år

erforderlig för att mobiliseringsbehofvet må kunna anses fyldt, och

dels slutligen blifver faktoriet för hvarje år allt mer upptaget af reparationer

å den ökade gevärsmängden.

Enligt utskottet tillhandakomna upplysningar utgör den för närvarande

disponibla behållningen af redan utaf Riksdagen för gevärsanskaffningen

anvisade medel i rundt tal 2,282,600 kronor, och synas derför med all

säkerhet kostnaderna för den under innevarande och nästkommande år

vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori påräkneliga gevärstillverkningen

kunna bestridas af dessa behållna medel utan nytt anslag.

Det torde icke förefinnas några som helst utsigter att intill slutet

af år 1900 kunna inom landet fylla den ofvannämnda bristen af 40,000

gevär. Deremot lära inga svårigheter möta att från utländsk verkstad

anskaffa detta gevärsförråd, och enligt hvad som blifvit utskottet meddeladt,

har en firma i utlandet erbjudit sig att inom ett år efter kontraktets

underskrifvande leverera minst 45,000 6,5 mm. gevär m/96,

hvilka fullt färdiga och skottstälda skulle komma att i Stockholm ställa

sig i ett pris af 59 kronor 70 öre stycket, förutsatt att tullfrihet vid

deras införande varder af Kongl. Maj:t medgifven, på sätt i kongl.

brefvet den 11 december 1885 synes vara för ett fall sådant som detta

afsedt. För 40,000 gevär skulle alltså kostnaden blifva 2,388,000

kronor. Enär af redan utaf Riksdagen för gevärsanskaffning beviljade

medel återstå oanvisade 1,224,750 kronor, erfordras sålunda, att Riksdagen

för ifrågavarande ändamål beviljar ytterligare 1,163,250 kronor.

Utskottet får derför hemställa,

att Riksdagen, med föranledande af Kongl. Maj:ts

förevarande framställning och herr Almströms med

flere ofvanberörda motion, må, för anskaffande under

innevarande eller nästkommande år inom eller utom

landet af ytterligare 40,000 gevär utöfver det antal,

som under samma år kan för redan tillgängliga medel

tillverkas vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori, på

extra stat för år 1900 anvisa dels redan för anskaffning

af nya eldhandvapen åt armén beviljade, men

ännu ej anvisade 1,224,750 kronor, dels ock derutöfver

1,163,250 kronor eller tillhopa 2,388,000 kronor.»

vid punkt 29:o mom. b) (angående nytt anslag till det fasta försvaret

i allmänhet):

af herrar P. Pehrson, P. Ersson, S. G. von Friesen, H. Andersson,

s. 173 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

173

K. A. Kihlberg, S. 0. Nyländer, C. Persson, I. Månsson, 0. Larsson,

0. Erickson, J. A. Sjö och O. A. Ericsson, som ansett, att utskottets

yttrande och förslag i denna del bort hafva följande lydelse:

»Kongl. Maj:ts framställning om — — — — — — — — — —

— — — — — — förordade försvarsåtgärder.

Emot Kongl. Maj:ts framställning i denna del har utskottet ej

funnit sig böra göra annan erinran, än att utskottet, i anslutning till

den af herrar Hans Andersson och Alfred Kihlberg vid nämnda komités

utlåtande fogade reservation, har ansett anslaget böra fördelas till

utgående under två år, och att Riksdagen, vid beviljandet af tre millioner

kronor till stärkande af vårt nuvarande fasta försvar, bör deraf för

år 1900 anvisa allenast 1,500,000 kronor, hvaraf 1,100,000 kronor under

denna hufvudtitel.

Hvad derefter vidkommer — — — — — — — —--—

förevarande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

a) att Riksdagen må — — — — —--—

till stärkande af landets nuvarande fasta försvar — —;

b) att Riksdagen må för samma ändamål bevilja

2,200,000 kronor och deraf på extra stat för år 1900

anvisa 1,100,000 kronor.»

vid punkt 29:o mom. c) (angående Göteborgs fasta försvar):

af herrar K. A. Kihlberg, O. Larsson, O. Erickson och O. A. Ericsson,

hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att hvad Kongl. Maj:t i detta afseende föreslagit

icke måtte af Riksdagen bifallas.

vid punkten 39:o (angående en af herr Alb. Anderson inom Första

Kammaren väckt motion):

af herrar P. Pehrson, C. Persson och T. Månsson mot vissa delar

af motiveringen.

Det skulle här antecknas, att grefve Ph. Kling spor icke i utskottet

närvarit vid förestående hufvudtitels behandling.

Likaledes har herr N. Boström begärt få antecknadt, att han icke

deltagit i behandlingen af punkterna 27;o—32;o i detta utlåtande.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1899 å

Anvisning i

kontant.

rs riksstat

Indelning och

dermed jem- förlig anvis- ning, på för- slag.

Ersättningar.

inslår:

Summa.

Landtförsvars-

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Aflöning och expenser samt

17,000

—

—

—

17,000

—

Departementschefen ...................................................................

50,250

—

—

50,250

—

Departementet ............................................................................

5,985

—

—

5,985

—

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementet,

147,265

147,265

Arméförvaltningen:

Anslaget uteslutes och i dess ställe uppföras följande nya

Artilleristyrelsen .............................................................

Fortifikationsstyrelsen...........................................................

Intendenturstyrelsen ...........................................................

Arméns sjukvårdsstyrelse......................................................

132,660

—

—

—

132,660

—

Generalitetsstaten ........................................... ...................

251,000

—

—

—

251,000

—

Generalstaben.............................................................................

12,200

—

—

12,200

—

Artilleristaben. Nuvarande belopp.............................................

Ökas med..............................................................................

14,348

—

•

_

14,348

—

Kommendantsstaten ..................................................................

8,533,370

—

—

8,533,370

—

Aflöning och rekrytering m. m. Nuvarande belopp .............

Ökas med ............................................................................

391,529

—

—

391,529

—

Intendenturcorpsen. Nuvarande belopp ....................................

Minskas med ..........................................................................

41,911

—

—

41,911

—

Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste batalionsläkarne,

Ökas med..............................................................................

21,800 —

—

21,800

—

Stipendier för fältläkarecorpsen och veterinärstaten ............

9,619,318|—

! —

1-

[ 9,619,31S|-

Tr:pt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

t V 5

IÄtt. A.

riksstatens Fjerde hufVndtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jem- förlig anvis- ning, på för- slag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

17,000

17,000

50,250

—

—

—

50,250

—

5,985

—

—

—

5,985

—

17,300

17,300

16,300

—

—

—

16,300

—

93,500

_

—

93,500

—

17,270

_

—

—

17,270

—

132,660

_

—

—

132,660

—

251,000

—

—

—

251,000

—

13,400

__

_

13,400

_

14,348

—

—

14,348

—

8,604,024

—

—

8,604,024

—

389,552

—

—

—

389,552

—

43,176

_

43,176

_

21,800

—

—

—

21,800

—

9,687,565[—

—

1-

, 9,687,565

departementet.

inqvarterings- och resekostnad.

förslagsanslag

anslag:

12,200:

1,200:

8,533,370

70,654

391,529

1,977

förslagsanslag. Nuvarande belopp

41,911

1,265

Tr:pt

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1899 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

Indelning och

dermed jem- förlig anvis- ning, på för- slag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

9,619,318

_

__

_

9,619,318

_

172,470

—

—

172,470

—

21,450

i

_

21,450

30,000

—

—

30,000

—

53,516

—

—

—

53,516

—

47,000

—

—

47,000

—

164,376

_

164,376

7,000

—

—

7,000

_

• 2,000

—

—

—

2,000

_

8,000

8,000

172.270

172,270

154,390

154,390

67,860

67,860

30,000

—

—

—

30,000

—

41,700

—

—

—

41,700

—

22,200

—

—

—

22,200

—

76,729

—

—

—

76,729

—

158,345

158,345

6,350

—

—

—

6,350

—

10,854,974

—

—

10,854,974

—

Inqvarteringskostnader, förslagsanslag. Nuvarande belopp......

Ökas med................................................................................

Inqvarteringens ordnande i Stockholm, reservationsanslag......

Ålderstillägg, förslagsanslag......................................................

Reservbefälet, förslagsanslag, högst ........................................

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation,

Minskas med ..........................................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag.....................

Resestipendier till artilleri- och ingeniörofficerare ..................

Resestipendier till militärläkare .............. .......................

Durchmarschkostnader, reservationsanslag ..............................

Remontering och

Remontering och skoning m. m. för garnisonerade arméns

Lega för hästar till artilleriets och ingeniörtruppernas exercis

Skolor för officerare, under
Krigshögskolor,

reservationsanslag ............................................

Ridskolan, reservationsanslag ....................................................

Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, reservationsanslag

Artilleriskjutskolor, reservationsanslag. Nuvarande belopp ...

Ökas med...............................................................................

Krigsskolan, reservationsanslag. Nuvarande belopp ...............

Ökas med..............................................................................

Yolontärskolor, förslagsanslag...................................................

Militärläkares undervisning, reservationsanslag ........................

s. 177 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

177

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning

kontant.

Indelning och

dermed jem- förlig anvis- ning, på för- slag.

Summa.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Tr:pt

.............................................................................. 172,470:

9,687,565

—

—

9,687,565

—

............................................................................... 560: —

173,030

21,450

30,000

53,516

—

—.

__

173,030

21,450

30,000

53,516

—

förslagsanslag, högst. Nuvarande belopp................. 47,000: —

—

—

—

.............................................................................. 115: —

46,885

164,376

7.000

2.000

8,000

46,885

164,376

7.000

2.000

8,000

—

—

Z

—

häst lega in. in.

hästar, reservationsanslag.............................................................

172,270

154,390

—

—

—

172,270

154,390

—

befäl och inilitärläkare.

67,860

30,000

41,700

26,175

87,500

158,345

6,350

67^60

30,000

41,700

26,175

87,500

158,345

6,350

—

—

—

—

............................................................................... 22,200: —

................................................................................ 3,975: -

............................................................................... 76,729:

............................................................................ 10,771:

—

—

—

—

Tr:pt

Bi/i. till Rilcsd. Prål. 1899. 4 Samt. 1 Afd. 5 Håft.

10,938,412

—1 ----

‘2

10,938,412

3

—

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1899 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning,

på förslag.

Ersättningar.

Kronor.

Kronor.

Tr:pt I 10,854,974

70,650

I 1,107,580

3,094,960

1,318,155

480,000

5,000

1,421,830

717,800

1,946,440

83,855

251,610

33,323

Summa.

K ron or.

10,854,974

70,650

— 1,107,580

3,094,960

1,318,155

Tr:pt

2,327.700—;---

--- 693,400''

12,500—I----

4,900—--

23,731,277|—i 693,400,-

480,000

5,000

1,421,830

717,800

1,946,440

83,855

251,610

33,323

2,327,700 -

693,400 - 12,500 - 4,900 -

I

24,424,077—j

Naturaunderhåll, sjukvård,

Gfarnisonssjukliusen i Stockholm och å Karlsborg, rescrvationsDet

icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalle
rande

belopp ........................................................................

Ökas med................................................................................

De värnpligtiges vapenöfningar, förslagsanslag. Nuvarande

Ökas med .................................................................................

Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets

varande belopp .......................................................................

Ökas med...............................................................................

Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt forti
anslag.

Nuvarande belopp....................................................

Ökas med.................................................................................

Trängens öfningar, reservationsanslag ......................................

Mathållning vid garnisonerade armén, förslagsanslag .........

Fouragering vid garnisonerade armén, förslagsanslag ........

Arméns munderingsutrustning, reservationsanslag....................

Arméns intendentur- och sjukvårdsträng, reservationsanslag...

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den

rande belopp ........................................................................

Minskas med .........................................................................

Diverse intendenturbehof, reservationsanslag ......................

Skattelindringar ock ersä

Lindring J rustnings- och roteringsbesvären, förslagsa

Ökas med.............................................................................

Rustnings- och roteringsersättning ...........................................

Roteringsunderstöd, förslagsanslag ............................••••••;••

Störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavallene

Ökas med .............................................................................

s. 179 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

179

öfningar och materiel.

anslag ....................................._...............................

riets vapenöfningar, reservationsanslag. Nu vabelopp

....................................................................

öfningar och materiel, reservationsanslag. Nu
-

fikationens öfningar och materiel, reservations
-

garnisonerade armén, reservationsanslag. Nuva
-

ningår till rust- och rotehållare.

Nuvarande belopp ............................

förslagsanslag.

Nuvarande belopp

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning och

dermed jern-

Anvisning

förlig anvis- ning, pa för- slag.

Summa.

kontant.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor, j ö.

Kronor.

Ö.

Tr:pt

10,938,412

__

1

10,938,412

—

70,650

—

j

70,650

—

1.107,580: -

26,530: —

1,134,110

_

1.134,110

—

3,094,960: —

53,060: —

3,148,020

__1_

3,148,020

—

1,318,155: —

i

112,000: —

1,430,155

__

1,430,155

—

480,000: —

15,000: —

495,000

_

---:_

495,000

_

5,000

----

5,000

—

1.421,830

_

i

1,421,830

_

717,800

_

---I_

717,800

_

1,946,440

_

!

1,946,440

_

83,855

—

83,855

—

251,610: —

38,232: —

213,378

_

213,378

_

33,323

33,323

2,327,700: —

672,300: -

3,000,000

____

3,000,000

_

693,400-

693,400

—

12,500

—

—

12,500

—

4,900: -

5,100: —

10,000

_

|

10,000

—

Tr:pt

24,660,473

-

693,400 —

25,353,873

—■

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

StatsutsJcottets Utlåtande N:o 5.

1899 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jem- förlig anvis- ning, på för- slag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

23,731,277

_

693,400

_

24,424,677

1,700

—

—

1,700

_

1,786,083

—

--v-

—

1,786,083

249,000

—

—

—

249,000

—

67,000

_

_

67,000

25,835,060

—

693,400

—

26,528,460

Div

Hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kaval

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norr

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne

Anslaget uppföres såsom förslagsanslag, hvarigen

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och

Extra utgifter.................................................................................

s. 181 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:0''5.

181

Förslag till blifvande

ag.

''ets nummerhästar, förslagsanslag

ervationsanslag ..........................

orrland, förslagsanslag högst,

rubriken ändras till

Norrland, förslagsanslag................

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jem- förlig anvis- ning, på för- slag.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Tr:pt 24,660,473

_

693,400

__

1,700

—

—

........... 1,786,083

—

—

—

.......... 249,000

_

______

_

............ 67,000

—

-.....

—

Summa 26,764,256

—

693,

—

riksstat:

Summa.

Kronor. ö.

25,353,873 —

1,700 - 1,786,083 —

249,000 —

67,000 —

27,457,656 -

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Fjerde lmfvudtitel.

■“■■■ - ■ - ■...... • — , ■

Kronor.

Ö''l

1

Landtförsvarsdepartementet.

1

Aflöning och rekrytering m. m.:

Till tillfällig löneförbättring åt underbefäl in. fl. .............................

297,000

—

Värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m.:

För tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de

värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m...................

53,000

—

Artilleribehof:

För anskaffning af nya eldhandvapen åt armén......... 1,147,000: —

Till inköp af skjutfält för Första Göta artillerirege- mente.................................................................. 100,000: —

För anställande af försök med nya fältkanoner jemte

tillhörande lavetter och fordon samt för an- skaffning af derför erforderlig materiel och

ammunition ......................................................... 235,000: —

1,482,000

Fortifikations- och artilleribehof:

Till stärkande af landets nuvarande fasta försvar .......................*....

2,200,000

—

Tr:pt

4,032,000

—

s. 183 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

183

Kronor.

ö.

Tr:pt

4,032,000

—

lntendenturbehof:

Till anskaffning af intendenturutrustning åt armén . 500,000: —

» » » lakan och handdukar åt den icke

garnisonerade armén och de värnpligtige ...... 209,072:

709,072

.

.Diverse behof:

Till reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenste-

män.................................................................. 9>(MK,: —

» skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens be- främjande ......................... 160,000.

För anläggande af trängförråd i IT och V arrné-

fördelningarne ........................................... 108,900.

» anläggande af telegrafledningar på sträckorna

Sollefteå—Boden—Luleå och Ockelbo—Krylbo

Sala samt för anskaffande af erforderlig mate- idel för en telegraflinie Jörn—Glommerträsk 39,400:

» uppförande af byggnader för beväringsmanskapet

vid Vendes artilleriregemente ........................... 91,000: —

!

408,800

—

Summa 5,149,372

j

Amu. Rörande af Kong! Maj:t föreslaget extra anslag för utförande under år 1900 af försöksmobilisering

in. m.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil. n:o 1.

Förslag till

Stat

för Artilleristyrelsen.

Anvisning i

kontant.

Tjenst-

Lön.

görings-

Summa.

penningar.

.

Kr.

Kr.

Kr.

i Chef, generalfälttygmästare!! . . .

—

—

—

—

/Åtnjuter aflöning å annan i

( stat.

Förraltningsbyrån.

; Chef och föredragande, fälttyg-

mästaren...........

—

—

—

—

—

\ Åtnjuta aflöning å andra

Personal ur artilleristaben ....

—

—

—

—

—

f stater.

1 sekreterare, tillika kamrerare . .

3,000

—

1,500

—

4,500

—

1 Efter fem år kan lönen

1 bokhållare, tillika redogörare . .

1.800

—

1.200

—

3,000

—

\ höjas med 500 kronor

( och efter tio år med

1 revisor, tillika registrator . . .

1.800

—

1.200

—

3,000

—

1 ytterligare 500 kronor.

Tekniska byrån.

[ Chef och föredragande, chefen för

artilleristaben.........

_

—

—

—

—

/Åtnjuta aflöning å andra

Personal ur artilleristaben ....

Till juridiskt biträde, amanuens,

-

f stater.

vikariatsersättning, tillfälligt bi- träde, renskrifning, skrifmate- rialier, expenser m. m.....

6,000

1 vaktmästare..........

500

—

300

—

800

—

/Efter fem år kan lönen

/ höjas med 100 kronor.

Summa kronor

—

—

—

—

17,300

—

Anm. 1. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma

honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150

kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 350 kronor kontant.

Anm. 2. De för artilleristyrelsens embets- och tjenstemän samt betjente ifrågakomna ålderstillägg å lön

skola utgå från 4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Anm. 3. Ved och belysning inom styrelsens embetslokal bekostas från det å staten för intendenturstyrelsen

upptagna anslag till detta ändamål.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

185

Bil. n:o 2.

Förslag till

Stat

för Fortifikationsstyrelsen.

Anvisning i

kontant.

Tjenst

Lön.

görings-

Summa.

penningar.

Kr.

Kr.

Kr.

/Åtnjuter aflöning å annan

Chef, chefen för fortifikationen . .

/ stat.

Förvaltningsbyrån.

Chef och föredragande, regemente-

officer ur fortifikationen ....

—

—

—

—

—

—

/Åtnjuta aflöning å annan

Personal nr fortifikationen ....

—

—

—

—

—

—

| stat.

1 sekreterare, tillika kamrerare . .

3,000

—

1,500

—

4,500

—

1 Efter fem år kan lönen

1 revisor, tillika registrator . . .

1,800

—

1,200

—

3,U00

/ efter 10 år med ytter-

1 bokhållare, tillika redogörare . .

1,800

—

1,200

—

3,000

j ligare 500 kronor.

Tekniska byrån.

Chef och föredragande, regemente-

officer nr fortifikationen ....

—

—

—

—

_

—

/Åtnjuta aflöning å annan

J stat.

Personal ur fortifikationen ....

Till juridiskt biträde, amanuens, vi-

kariatsersättning, tillfälligt biträ- de, renskrifning, skrifmaterialier,

5 000

expenser m. ..........

1 vaktmästare..........

500

_

300

_

800

—

/Efter fem år kan lönen höjas

/ med 100 kronor.

Summa krönor

—

—

—

—

16,300

—

Anm. 1. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma

honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150

kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 350 kronor kontant.

Anm. 3. De för fortilikationsstyrelsens embete- och tjensteman samt betjente ifrågakomna ålderstillägg

å lön skola utgå från 1. liufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Anm. 3. Ved och belysning inom styrelsens embetslokal bekostas från det a staten för lntendenturstyrelsen

upp tagna anslag till detta ändamål.

Bih. till Riktd. Prat. 18W). 4 Rand. 1 Afd. 5 Haft.

24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 5

Bil. n:o 3.

Förelag till

Stat

för Intendenturstyrelsen.

Anvisning i

kontant.

Tjenst-

Lön.

görings-

Summa.

penningar.

Kr.

Kr.

Kr.

Chef, generalintendenten.....

—

—

—

—

—

—

f Åtnjuter aflöning å annan

\ stat.

Militärbyrån.

Chef och föredragande, fältintendent

ur intendenturcorpsen.....

—

—

—

—

-

—

^ Åtnjuta aflöning å annan

Personal ur intendenturcorpsen

1. Civilbyrån.

4,400

2,000

6,400

f stat.

(Efter fem år kan lönen

\ höjas med 600 kronor,

x Efter fem år kan lönen

Chef och föredragande, krigsråd .

—

—

—

1 sekreterare ..........

3,000

—

1,500

—

4,500

—

höjas med 500 kronor

1 notarie............

1,800

—

1,200

—

3,000

—

i och efter tio år med yt-

1 registrator...........

1,800

—

1,200

—

3,000

—

terligare 500 kronor.

2. Civilbyrån.

Chef och föredragande, krigsråd .

4,400

—

2,000

—

6,400

—

(Efter fem år kan lönen

^ höjas med 600 kronor.

1 kamrerare...........

3,000

—

1,500

—

4,500

—

1 eko ...........

3,000

—

1,500

—

4,500

—

1 bokhållare...........

1,800

—

1,200

—

3,000

-

Efter fem år kan lönen

höjas med 500 kronor

1 d:o ...........

1,800

—

1,200

—

3,000

—

och efter tio år med yt-

1 revisor............

1,800

—

1,200

—

3,000

—

terligare 500 kronor.

O

ni

CO

10,800

—

7,200

—

18,000

—

Till juridiskt biträde, amanuenser,

vikariatsersättning, tillfälligt bi- träde, renskrifning, skrifmateria- lier, expenser, ved, belysning in- m.

_

_

_

31,500

1 förste vaktmästare •......

800

—

300

—

1,100

—

1 vaktmästare..........

500

—

300

—

800

—

''I Efter fem år kan lönen

1 eko ..........

500

—

300

—

800

—

/ höjas med 100 kronor.

Summa kronor

—

—

—

—

93,500

—

Anm. 1. Om vaktmästare åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa iörmåner tillkomma

honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150

kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå för förste vaktmästare med 650 kronor

och för vaktmästare med 350 kronor kontant.

Anm. 2. De för intendenturstyrelsens embets- och tjensteman samt betjente ifrågakomna ålderstillägg

å lön skola utgå från 4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Anm. 3. Ved och belysning skall för hela nuvarande arméförvaltningens embetshus bekostas från

detta anslag.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

187

Bil. n:o 4.

Förslag till

Stat

för Arméns sjukvårdsstyrelse.

Anvisning

i kontant.

Lön, dagaflöning m. in.

Kronor.

Öfverfältläkaren, lön......................

6,000

—

dagaflöning å 5 kronor...................

1,825

—

7,825

_

1 byråchef, fördelningsläkare, lön................

2,800

—

dagaflöning å 4 kronor...................

1.460

—

,

arfvode...........................

500

—

4,760

_

1 assistent och adjutant hos öfverfältläkaren, bataljonsläkare, lön .

900

—

dagaflöning å 2 kronor...................

730

—

1,630

__

1 assistent, regementsveterinär, arfvode.............

1 assistent,sjukvårdsintendent,uppbärlönåintendenturcorpsens stat.

1 sergeant af 1. klass, förutom fast lön å Svea trängbataljon:

800

dagaflöning å 80 öre j .

J. i 320 dagar...........

portionsersättning å 62 öre )

—

—

454

40

1 vaktmästare, lön.......................

500

—

tjenstgöringspenningar...................

300

—

800

_

Till extra biträden, renskrifning, skrifmaterialier, expenser m. m.

—

—

1,000

60

Summa kronor

—

—

17,270

—

Anm. 1. Inqvarteringsersättning tillkommer öfverfältläkaren, byråchefen, assistentläkaren och sergeanten

enligt grad, utgående från anslaget: »Inqvarteringskostnader».

Anm. 2. Af de å anslaget uppkommande besparingarne eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af

4. hufvudtiteln8 allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning för

skottdag.

Anm. 3. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma

honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde

af 150 kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 350 kronor kontant.

Anm. 4. Vaktmästarens lön kan efter 5 år höjas med 100 kronor, hvilket belopp skall utgå från 4.

hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

s. 188 Kontrollera mot PDF

s

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil. n:o 5.

Förslag till

Stat

för Artilleristaben.

Anvisning

i kontant.

Kronor.

Chef för staben, arfvode.........................

1,800

—

1 artilleristabsofficer, d:o .........................

1,200

—

1 d:o d:o .........................

1,200

—

1 d:o d:o .........................

1,000

—

3 d:o d:o .........................

3,000

—

1 d:o d:o .........................

750

—

1 d:o d:o .........................

750

—

1 konstruktionsofficer, d:o .........................

1,500

—

Gratifikationer till biträden vid artilleristyrelsens tekniska byrå........

800

—

Till skrifmaterialier, ved, ljus m. fl. expenser.................

600

—

1 vaktmästare, lön..........................kr. 500

tjenstgöringspenningar.......................> 300

800

Summa kronor

13,400

—

Anm. 1. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand böra, såvida icke despa förmåner tillkomma

honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af

150 kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 350 kronor kontant.

Anm. 2. Vaktmästarens lön kan efter fem åi höjas med 100 kronor, hvilket belopp skall utgå från

4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

189

*

Bil. n:o 6.

Förslag till

Stat

för Krigsskolan.

Kronor.

Kronor.

Aflöning.

Stab.

1 chef, lön ...................................................................................

dagaflöning i 365 dagar å 4 kronor ..........................................

lönetillägg för 2 tjensteliästar å 400 kronor ..............................

fourrageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst ............

5,000

1,460

800

730

—

7,990

1 adjutant, tillika bibliotekarie, arfvode .......................................

—

—

1,200

—

1 slottspastor, arfvode....................................................................

—

—

800

—

1 läkare, lön .................................................................................

dagaflöning i 365 dagar å 2 kronor .........................................

900

730

1,630

1 veterinär, arfvode....................................................................

—

—

200

—

1 redogörare uppbär sina aflöningsförmåner från Intendenturcorpsens

stat.

Koinpanibefiil.

1 kompanichef, arfvode ...............................................................

—

—

1,500

—

1 subalternofficer af infanteriet, arfvode........................................

—

—

1,200

—

3 suhalternofficerare, af infanteriet, arfvode .................................

—

—

3,000

—

1 d:o af kavalleriet. d:o ....................................

-

—

1,200

—

1 fanjunkare, tillika väbel, d:o ....................................

—

—

950

—

Transport

—

—

20,270

—

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

*

Kronor.

Kronor.

Transport

—

—

20,270

—

Lärare.

1 förste lärare i krigskonst, arfvode....................................

—

—

1,500

—

1 andre d:o d:o ........................................

—

—

1,000

—

1 förste d:o i vapenlära och artilleriexereisreglemente, arfvode.....

—

1,500

—

1 andre d:o d:o ..................... - ....................

—

1,000

—

1 förste d:o i krigsbyggnadskonst, d:o .............................

—

—

1,500

—

1 andre d:o d:o ....................................

—

—

1,000

—

1 förste d:o i topografi d:o ..........................-.......

—

—

1,500

—

1 andre d:o d:o ....................................

—

—

1,000

—

1 lärare i gymnastik och vapenföring, d:o .................................

—

--

1,500

—

1 lärare i krigslagar, tjenstgörings- och infanteriexercisreglemente, d:o

—

—

1,000

_

1 lärare i militärförvaltning, d:o ................................................

—

—

300

—

1 lärare i militär sundhets- och förbandslära, d:o...... .................

—

300

—

1 lärare i ridning, hästkännedom och kavalleriexercisreglemente, d:o

—

—

500

—

1 förste lärare, förslagsvis 90 dagar, d:o .......................................

—

—

375

—

1 andre lärare, d:o d:o .......................................

—

—

250

—

Betjening.

Förslagsvis: 4 förmän, 1 skogvaktare, tillika postbud, 1 tändare och

uppsyningsman öfver ledningarna, 15 drängar, 1 sjuksköterska

och 1 städerska med i allmänhet hel årtjenst samt 2 drängar för

en tid af 90 dagar om året ...... ..............................................

—

—

15,790

80

1 sjukvårdssoldat, dagtraktamente i förslagsvis 330 dagar å 1 krona

50 öre ....................................................................................

495

—

munderingsersättning i förslagsvis 330 dagar å 33 öre ...............

108

90

603

90

1 spel d:o d:o ......................................................

—

—

603

90

Summa aflöning kronor 52,274: 90

Omkostnader under nedanstående titlar.

Stående biblioteket, tafvelsamlingen och skrifmaterialier ..................

—

—

1,200

—

Remontering af en häst, underhåll af seltyg, fordon, redskap för

skogsskötsel och åkerbruk, m. m.............................................

—

—

1,300

—

Praktiska öfningar.........................................................................

—

—

3,000

—

Bränsle, lyse och vatten ...............................................................

—

—

6,500

—

Transport

—

—

63,493

60

s. 191 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

191

Kronor.

Kronor.

Transport

_

—

63,493

60

Byggnaders underhåll..............................................................

—

—

8,000

—

Inventarier och husgeråd ..................

—

—

2,500

—

Parkens vård..................................................

900

Stipendier ................................................

6,000

300

Kaserneringskostnader för betjeningen.............................................

—

—

—

Extra utgifter........................................

Summa omkostnader kronor 36,025: 10

—

—

6,306

40

Summa kronor

—

—

87,500

—

Anm. 1. Om brist på någon titel uppstår, må till betäckande deraf användas å andra titlar möjligen

uppkommande besparingar, under vilkor att anslaget i sin helhet icke öfverskrides.

Anm. 8. Af de å anslaget uppkommande besparingar eller, om dessa dertill ej lemna tillgång,

af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade dagaflöning och fourrageersättning

för skottdag.

Anm. 3. Stabspersonalen (slottspastorn och veterinären dock undantagna) samt kompanibefälet

erhålla servisersättning enligt tariffen i inqvarteringsordningen för Stockholms stad samt öfrig inqvartering

in natura, äfvensom kostnadsfritt bostad å Karlberg för hästskötare och stallrum derstädes för

tjenstehästar. Betjeningen åtnjuter inqvartering med servis in natura samt erforderligt bränsle och lyse.

I mån af utrymme må chefen upplåta bostad åt skolans lärare.

Anm. 4. Chefen eger dispositionsrätt öfver Karlbergs kungsgård m. m. på sätt i nådiga brefven

den 23 maj 1815, den 26 januari 1894 och den 12 november 189 7 blifvit bestämdt, dock att all den

kontanta uppbörd, som på grund af denna dispositionsrätt inflyter, skall till statsverket inlevereras.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:63 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel, innefattande anslagen till landtförsvaret. s. 1 i texten