Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af inom Riksdagen väckta motioner i fråga om åtgärder för beredande af möjlighet för mindre bemedlade att förvärfva sig egna hem.

1899-05-05 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1899:93, Utlåtande, i anledning af inom Riksdagen väckta motioner i fråga om åtgärder för beredande af möjlighet för mindre bemedlade att förvärfva sig egna hem.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

1

N:o 98.

Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1899, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af inom Riksdagen väckta motioner i fråga

om åtgärder för beredande af möjlighet för mindre bemedlade

att förvärfva sig egna hem.

(I. A.).

I ofvannämnda ämne hafva följande motioner blifvit vid innevarande

års riksdag väckta, nemligen:

inom Första Kammaren:

motion n:o 10 af herr G. Benedicks, som föreslagit, att Riksdagen ville

hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida

och i hvilken omfattning staten kunde anses höra medelst lån med låg

ränta och lång amorteringstid understödja arbetarne på landsbygden i

deras sträfvan att förvärfva egna hem, samt till Riksdagen inkomma med

det förslag, hvartill denna utredning kunde föranleda;

inom Andra Kammaren:

motion n:o 6 af herr M. Sehenström med förslag, att Riksdagen behagade

i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utBih.

till Riksd. Prof. 1899. 4 Sam. 1 Afd. 53 Haft. (N:o 93). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

arbeta och för Riksdagen framlägga förslag rörande lån af statsmedel åt

mindre bemedlade för att skaffa sig egna hem, samt till de bestämmelser

som i sammanhang dermed kunde anses erforderliga;

motion n:o 146 af herr M. F. Nyström, som hemstält, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl.

Maj:t låta utarbeta och till Riksdagen inkomma med förslag till upplåtelse

af vissa, i motionen uppräknade, kronan tillhöriga egendomar i

Solna och Spånga socknar af Stockholms län till egna hem för arbetare

och mindre bemedlade personer i Stockholm, på sådana vilkor och bestämmelser,

som, efter vunnen utredning, kunde befinnas erforderliga för

ett verksamt och kraftigt befordrande af det i motionen angifna syftet ;

motion n:o 177 af herr H. Pantzarhiélm, varande i denna motion,

i hvars syfte åtskilliga bland kammarens ledamöter instämt, föreslaget,

dels att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.

Maj:t täcktes låta utreda den s. k. egna-hems-frågan, så väl med afseende

å denna frågas betydelse för vårt- fosterland i politiskt, socialt,

ekonomiskt och sedligt hänseende som ock med afseende å den form

och de betingelser, under hvilka i vårt land egna hem åt mindre bemedlade

skulle kunna eventuel! genom statens mellankomst beredas, samt

derefter till Riksdagen inkomma med de förslag till frågans lösning,

hvartill denna utredning kunde gifva anledning; samt dels att Riksdagen

för detta ändamål ville ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag

af tio tusen kronor;

motion n:o 192 af herr C. J. Jakobson, med hvilken herr L. P.

Mallmin m. fl. instämt, hvilken motion, i hvars syfte herr A. Göransson

m. fl. instämt, innefattar förslag, att Riksdagen måtte besluta att för

nästa år anslå eu million kronor i och för utlåning till mindre bemedlade

arbetare inom vårt land, som ville förskaffa sig mindre .jordbruk

eller s. k. egna hem, samt öfverlemna till Kongl. Maj:t bemyndigandet

att närmare utreda och utanordna de af Riksdagen anslagna medlen.

Hvad först beträffar herr Nyströms förslag i fråga om upplåtelse af

vissa kronoegendomar inom Solna och Spånga socknar till bildande af

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 93. 3

egna hem för arbetare och mindre bemedlade personer i Stockholm, får

utskottet erinra, att Riksdagen enligt skrifvelse den 9 maj 1894 besluta,

att styckning antingen i sin helhet eller delvis till smärre jordbrukslägenheter

må kunna ega rum af sådana mindre kronoegendomar, som

vid arrendetidens utgång skola försäljas, äfvensom att jemväl af öfriga

under domänstyrelsens förvaltning stälda, för statsverkets räkning utarrenderade

egendomar må kunna efter arrendetidens slut antingen genom

styckning eller afsöndring beredas mindre jordbrukslägenheter; och förutsatte

Riksdagen äfven, enligt hvad i skrifvelsen anförts, att det någon

gång må kunna befinnas lämpligt att vid försäljning af kronodomän i

större eller mindre mån stycka densamma till tomtplatser. Med anledning

af Riksdagens beslut i detta ämne har Kongl. Maj:t den 25 september

1896 faststält särskilda bestämmelser om lägenheters upplåtande

från kronans under domänstyrelsens förvaltning stående, för statsverkets

räkning utarrenderade jordbruksdomäner.

Då således Kongl. Maj:t icke lärer underlåta att, derest sådant

skulle befinnas lämpligt och af förhållandena påkalladt vid de tider, då

anendena af de utaf motionären omförmälda kronoegendomarne utlöpa,

och som, enligt hvad motionären meddelat, inträffa under åren 1901 —

1908, vidtaga åtgärder till beredande å dessa egendomar af mindre jordbrukslägenheter

eller tomtplatser, anser utskottet sig icke böra förorda

en skrifvelse till Kongl. Maj:t i det syfte motionären föreslagit.

Vidkommande härefter herr Jakobsons motion om beviljande af

anslag till underlättande för mindre bemedlade arbetare att förskaffa sig

egna hem får utskottet erinra, att en vid nästlidet års riksdag i enahanda

syfte väckt motion då blef utaf statsutskottet afstyrkt af skäl,

bland andra, att utskottet icke ansåge tillrådligt, att en fond skulle afsättas

för befordrande af ett visst ändamål, utan att någon som helst

utredning förebragts, på hvad sätt denna fond skulle till förmån för ett

sådant ändamål användas. Samma skäl synes utskottet nu föranleda,

att den ifrågavarande motionen bör afslås.

I ofvan omförmälda motion har hen- Benedicks anfört följande.

Att de hittills i vårt land gjorda försöken att på lagstiftningens

väg trygga arbetsklassen mot do ekonomiska vådor, af ktilka denna klass

mer än andra hotades, icke haft framgång, vore icke, enligt motionärens

föi menande, beroende på bristande intresse hos någon af statsmagternu,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

utan derpå att den retning, i hvilken försöken skett, icke varit den

rätta. Den obligatoriska arbetareförsäkringens idé, hemtad från Tyskland,

hade icke ens i sitt hemland vunnit odeladt bifall, utan erkändes det

derstädes allmänt, att densammas genomförande icke förminskat det

sociala missnöjet. Hos oss hade man i tid beaktat vådorna af en sådan

försäkring, det orättvisa gynnande af en klass på andra klassers bekostnad,

som densamma innebure, tvångets menliga inverkan, faran af den

fondbildning, som försäkringen förutsatte, äfvensom att densamma stode i

strid med det hos oss brukliga och naturliga sättet att lemna understöd

åt behöfvande hufvudsakligen in natura.

Lyckligtvis kunde samma mål efter motionärens mening nås genom

andra medel, hvilka icke vore förenade med sådana olägenheter, nemligen

genom statens ingripande för att bereda arbetsklassen på landet egna hem.

Att frågan dervid borde begränsas till arbetsklassen på landet,

berodde på flere skäl. Dels vore det oförnekligt, att arbetarne på landet

i många afseenden lefde under mindre lyckliga förhållanden än arbetarne

i städerna. Statens ingripande till förmån för stadsarbetaren vore derför

mindre behöfligt, på samma gång man skulle kunna hoppas, att en förbättring

i berörda hänseende af landtarbetarens ställning skulle motverka

den allt mer tilltagande strömningen af arbetare till städerna och i någon

mån råda hot a den redan nu förefintliga bristen på landtbruksarbetare.

Dels egde stadsarbetarne med deras rikare tillgång på penningar och större

lätthet att associera sig möjlighet att sjelfva förskaffa sig egna hem, iden

mån behof af sådana hos dem framträdde. Dels gjorde de hygieniska

fördelar, som med egna hem vore förenade, sig företrädesvis gällande å

landet. Dels kunde man förutse, att ett allsidigt genomförande af den

ifrågasatta reformen skulle ställa så stora anspråk på statsverket, att begränsning

vore nödvändig.

Att arbetarne på landet i regel lefde i afsaknad af egna hem

med dertill hörande större eller mindre områden jord berodde, såsom

motionären vidare anför, derpå, att erforderliga penningmedel för förvärfvande

af egna hem icke funnes för dem tillgängliga, och vore det i detta

afseende som det enligt motionärens förmenande vore önskvärdt, att staten

räckte arbetarne eu hjelpsam hand genom att blifva deras förlagsgifvare

på billiga vilkor. Statens framträdande såsom förlagsgifvare i liknande

fall vore något för vårt land långt ifrån okändt. Motionären ville särskild!

erinra om de så kallade odlingslånen, enär han förestälde sig, att utlå
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

5

ningen af statsmedel till förvärfvande af egna hem i mångt och mycket

skulle kunna ordnas efter samma grunder som dessa.

Hufvudtanken skulle vara, att staten upptoge lån till belopp, som

pröfvades skäligt, och deraf i sin ordning försträckte de arbetare, som

önskade förvärfva egna hem, för sådant ändamål erforderliga medel under

närmare bestämda vilkor, rörande Indika särskild! förtjenade att framhållas

önskvärdheten af att amortering tillätes ske på mycket lång tid,

samt att räntan sattes så lågt som för staten vore möjligt. Härigenom

skulle säkerligen lånevilkoren för arbetaren kunna ställas så fördelaktigt,

att han med en årlig afgift, icke större än den han i vanliga fall erlade

i hyra för sin bostad, inom ett antal år amorterade lånet och sålunda

utan känbara uppoffringar så väl åtnjöte fördelen att hela tiden bo i

eget hem som ock vid amorteringstidens slut i detta hem egde en sparad

kapitaltillgång. Hörande den säkerhet, som skulle erfordras för lånens

beviljande och för desammas användande för uppgifvet ändamål, förestälde

sig motionären, att praktiska bestämmelser utan svårighet skulle kunna

träffas. För den händelse sådant befunnes lämpligt, kunde till större

säkerhet för de låntagande arbetarnes familjer, i likhet med hvad utomlands

flerstädes egde rum, lånerörelsen kombineras med lif- och livränteförsäkring

af låntagarne.

Maximibelopp för de särskilda lånen borde fastställas i kategorier,

vexlande efter låntagarens behof och öfriga förhållanden. Det blefve

ock af nöden att förbehålla staten pröfningsrätt af de lokala betingelserna,

då olika platser kunde vara olika lämpliga för anläggning af egna

hem. Likaledes borde bestämmas, att någon jord, åtminstone trädgårdsland,

städse skulle vara förenad med bostäderna, hvaremot i öfrigt några

allmänna bestämmelser icke komme att erfordras rörande omfånget af de

egna hemmen, utan detsamma borde öfverlemnas åt låntagarens godtycke

inom de gränser, som lånesummans storlek uppdroge. Naturligt vore,

att individuella och faktiska förhållanden i sådant afseende måste föranleda

till stora olikheter. Lånerörelsen borde nemligen i motionärens

tanke omfatta alla klasser af landtarbetare, både jordbruks- och industriarbetare;

och vore det härvid gifvet, att en jordbruksarbetare, hvilken

skulle ur jorden hemta all sin inkomst, behöfde mycket mera jord än en

annan arbetare, som hade hela sin förtjenst eller åtminstone större delen

deraf på annat håll och af det egna hemmet hufvudsakligen begärde en

bostad, liksom ock att jordens beskaffenhet, brukningssättet, klimatet,

afsättningsförhållandena och annat i skilda delar af vårt land måste göra

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

måttet af den jord, en jordbruksarbetare behöfde, mycket olika. Såsom

ett önskningsmål särskilt vid arbetares förvärf af jord förtjenade framhållas,

att bestämmelserna rörande jords styckning och lagfart blefve

enklare och billigare än nu vore förhållandet.

Att arbetsklassens förvärfvande af egna hem skulle på densamma

utöfva en särdeles välsignelserik inverkan i moraliskt, ekonomiskt och

socialt afseende vore, enligt motionärens förmenande, lika otvifvelaktigt

som att möjligheten till sådant förvärf skulle af flertalet bland arbetare

helsas med synnerlig glädje och tacksamhet, såsom innebärande ett förverkligande

af deras käraste önskningar. En egen torfva, en egen härd

vore för de allra fleste, åtminstone i vårt land, något särskilt tilldragande.

Säkerligen skulle också i följd häraf den erbjudna möjligheten

i mycket stor utsträckning anlitas af arbetarne, och deras ekonomiska

ställning derigenom betryggas i en omfattning, som aldrig skulle kunna

genom tvång åstadkommas på en väg, som de motvilligt följde. Ett

eget hem innebure en sparad penning så god som någon annan och vore

ett godt skydd mot nöd, vare sig den förorsakades af olycksfall, sjukdom,

ålderdom eller fa m i lj e för s ö rj ar en s frånfälle.

Trefnaden i de egna hemmen skulle motarbeta böjelsen för utelif

och derigenom befrämja nykterheten. Yissheten att vara oberoende af

hyresvärdar, att icke kunna godtyckligt uppsägas, skulle innebära en

hittills för de flesta arbetare okänd trygghet, särskildt värdefull för dem

med stora familjer, hvilka nu mer än andra ofta vore utsatta för obehag

i sådant afseende. De hygieniska förhållandena, hvilka i våra dagars

arbetarekasemer ofta vore mycket otillfredsställande, skulle i de egna

hemmen blifva väsentligt gynsammare, och intresset samt ansvaret för

den egna härden skulle uppmuntra till renlighet. Brist på bostad skulle

ej längre lägga hinder i vägen för giftermål; med tidigare giftermål följde

en talrikare och kraftigare afkomma, och det nya slägtet skulle växa

upp under goda förutsättningar att få en sund andlig och lekamlig utveckling.

Socialt skulle arbetarens ställning höjas ett trappsteg, då han

blefve jordegare, och jemväl hans politiska åskådning skulle röna inflytande

af förändringen i hans yttre förhållanden. En person, hvilken

såsom jordegare hade egna intressen, som vore beroende af samfundsordningens

bestånd, blefve ej gerna socialist eller omstörtuingsman. Erfarenheten

lärde, att bofasta arbetare i allmänhet vore utmärkta både arbetare

och medborgare.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

7

Oafsedt dessa för staten synnerligen afsevärda sociala ocli politiska

följder skulle egna-hems-frågans lyckliga lösning äfven ekonomiskt för

landet i dess helhet medföra en vinst, som säkert skulle på längden vida

öfverväga kostnaderna för förslagets genomförande. Folkökningen skulle

tillföra landet en rikedom af nya arbetskrafter, i samband hvarmed äfven

landets ekonomiska bärkraft och forsvarskraft skulle ökas. Emigrationen

skulle aftaga, då tillfälle bereddes arbetaren att i hemlandet nå den

trygga och sjelfständiga ekonomiska ställning, som han nu ofta måste

söka i främmande land. Den ökade efterfrågan efter jord skulle medföra

uppodlande af de delar af landet, dit odlingen hittills ej hunnit. Härvid

förtjenade att bemärkas, att de förut omnämnda odlingslånen icke fylde

bekofvet af understöd till landets uppodlande, otillräckliga som de vore

särskildt i det afseendet, att de icke lemnade medel till uppförande af

bostäder.

Att frågan om beredande af egna hem åt arbetare förtjenade allt

afseende, borde icke möta någon gensägelse. Men, hvad mer vore, det

vore nödvändigt att just staten toge frågan om hand, då den enskilda

företagsamheten och offervilligheten här alltid måste blifva otillräckliga.

Endast staten egde den möjlighet att i stor utsträckning på billigaste

vilkor anskaffa och utlåna penningar, hvilken för frågans praktiska lösning

vore en oundgänglig förutsättning. Låg ränta och lång amorteringstid

vore lifsvilkor för egna-hemsfrågan.

Till stöd för sitt i förevarande ämne väckta förslag har herr

Schenström anfört, att frågan om bildande af en fond för beredande af

lättnader för mindre bemedlade att förskaffa sig egna hem, vore enligt

motionärens förmenande i mer än ett hänseende af största vigt för vårt

land. Visserligen hade ju statsmagterna under senare år vidtagit åtgärder

föi att underlätta för mindre bemedlade och obemedlade att förvärfva

jord, genom föreskrifter rörande hemmansklyfning, egostyckning och

dylikt, men såväl dertill som till bostäder på land och i stad fordrades

penningar. Utan att någon verklig hjelp i detta hänseende lemnades af

staten, kunde likväl för mången en aldrig så liflig önskan om ett hem

i eget hus ej genomföras; och det behöfdes väl ej att orda om hvad det

i socialt afseende innebure att söka utsträcka möjligheten för befolkningen

i ett land att bilda eget hem samt allt mer väcka känslan för

hemmet och dermed äfven kärleken till det stora gemensamma hemmet,

fosterlandet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

Särskildt i vårt grannland Danmark kade denna fråga också varit

föremål för representationens uppmärksamhet, och år 1897 hade af Folketinget

antagits ett lagförslag, som gått ut på att åstadkomma omkring

ett tusen så kallade husmanslotter årligen i fem år, hvilket förslag Landstinget

dock ej godkänt.

I värf land vore nog särskilda förhållanden för stora delar af

Norrland att taga i betraktande vid bedömande af denna fråga, men i

öfriga frakter af Sverige så väl i stad som å landsbygden borde gemensamma

bestämmelser i fråga härom tillämpas.

När då, enligt motionärens uppfattning, vore nödigt, att staten

trädde emellan för att föra denna fråga framåt, syntes det motionären,

att det skulle kunna ske på så sätt, att af statsmedel lemnades till mindre

bemedlade för att skaffa sig egna hem å landet eller i stad amorteringslån

mot samma ränta och amortering som staten kunde erhålla penningar.

Dervid borde bland annat bestämmas, till hvilket värde ungefärligen en

lägenhet eller ett bus i förevarande hänseende skulle få uppgå samt huru

stort belopp staten dertill skulle lemna, hvilket dock till eu början, med

hänsyn till det antagligen stora antal lånesökande, ej borde årligen understiga

en summa af två millioner kronor. Lånen åter skulle kunna utlemnas

af riksbanken emot inteckning inom tre fjerdedelar af fastighetens

värde, efter det att vederbörande Konungens befallningshafvande låtit

verkställa utredning angående låneansökningens befogenhet.

Herr Pantzarhiehn har i sin ofvannämnda motion, bland annat,

andragit följande:

I vårt land hade på enskild väg en både aktningsvärd och beaktansvärd

början blifvit gjord både i ett par städer, särskildt Stockholm

och Göteborg, samt på landsbygden, att kalla egna-hem s-frågan till lif

och föra den framåt. Egna-hem s-föreningar hade bildats i Östergötland

och derifrån utbredt sig till närgränsande provinser. Man hade från

dessa föreningar gjort försök att intressera landsting, hushållningssällskap

och Riksdag att genom anslag befrämja rörelsen, hittills, för så vidt

motionären hade sig bekant, utan någon nämnvärd framgång.

Visserligen hade också i vårt land statsmagterna haft uppmärksamheten

hänvänd på önskvärdheten att åt mindre bemedlade bereda

tillfälle att förvärfva mindre jordlotter, men de hittills vidtagna åtgärderna

syntes mera hafva gått i rigtning att kolonisera Norrland och andra

aflägset belägna landsdelar samt genom utdikning och torrläggning af

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 93. 9

mossar och sanka utmarker bereda odlingslägenketer. Hufvudsyftemålet

i de vidtagna åtgärderna syntes nästan mindre hafva varit en önskan

att tillgodose arbetarebefolkningens trängtan efter egna hem än fast

mera eu önskan att så billigt och beqvämt som möjligt få våra vidsträckta

ut- och ödemarker koloniserade och uppodlade, således tillkomna

mera af len statsekonomisk än social hänsyn. Detta syntes motionären

framgå så väl af Riksdagens skrifvelse i frågan den 14 maj 1891 som

af den för jordbrukslägenhetskomitén utfärdade instruktionen. Riksdagen

hade i sin skrifvelse framhållit, att en talrik befolkning af sjelfständiga

min di e joidbrukare vore i hög grad egnad att gifva samfundsbyggnaden

styrka och trygghet samt vore äfven under vissa förutsättningar i stånd

till att på ett vida fullständigare och intensivare sätt begagna de i jorden

slumrande krafterna, än förhållandet vore med de stora jordbruken; att

det för dessa större jordbruk också skulle blifva till afsevärd fördel att

i sitt granskap hafva en stam af fria bofasta arbetare att lita på och

hvilka rid de helt säkert talrika tillfällen, då deras eget lilla jordbruk

icke lade beslag på deras egen och deras familjers hela arbetskraft, till

egen fördel kunde använda en del deraf till arbete i det stora jordbrukets

och industriens tjenst; att detta sista mål kunde och borde uppnås

hufvudsakligen på privat väg genom afsöndring från de stora godsen af

afsides belägna mindre områden, men att det på sina ställen nog kunde

vara ändamålsenligt, om tillfälle gåfves att bilda dydika mindre jordlägenhetei

genom utskiftning i mindre lotter af sådana statsdomäner, som

kunde afyttras, utan att staten derför behöfde besväras med några egentliga

omkostnader. I jordbrukslägenhetskomiténs utredning och betänkande

stäldes heller icke i fråga, att staten skulle göra något som helst tillskott

för att jorden skulle öfverlåtas åt arbetare på billigare vilkor, än som

svaiade mot dess fulla värde. Tvärtom menade komitén, att det vore

ådagalagdt, att mindre jordbruk och byggnadstomter på dertill lämpliga

ställen vore så eftersökta, att det icke behöfde befaras, att staten genom

att taga eu dylik ^styckning om hand skulle behöfva frukta någon

ekonomisk ^ förlust. I den regeringsproposition i ämnet, som förelagts

1894 ars Riksdag, var ur komitébetänkandet uteslutet så väl planen om

torrläggning af staten tillhöriga sankmarker som komiténs koloniseringsförslag.

Riksdagen å sin sida plockade ytterligare sönder betänkandet

och skärpte i öfverensstämmelse med regeringsförslaget vilkoren för

köpeskillingens erläggande. I afseende å den för jordbruket ödesdigra

öfverfly rimligen af arbetskraft från landet till städerna och andra industri - Bih. till Riksd. Prof.. 1899. 4 Sami. 1 AJd. 53 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

10

centra har motionären vidare anfört, att grunden till denna utvandring

till städerna, hvilken äfven hos oss gjort sig märkbar, ehuru ännu så

länge i mindre grad — år 1890 t. ex. minskades i Sverige landtbefolkningen

med 5,384 personer, under det att samtidigt städernas befolkning

betydligt ökades — borde sökas i de ekonomiska, psykiska och etiska

moment, hvilka öfver hufvud ligga till grund för vår tids sociala fråga.

Trängtan efter oberoende, en högre social ställning och aktning för personligheten

trängde allt djupare ned i massan af folket. Idealen af vällefnad,

frihet och menniskovärde, som förut ansetts som de s. k. bildade

klassernas privilegium, ville delas af mängden. De intelligenta och

kraftiga personligheterna droge bort för att söka nå dessa ideal, som de

— kanske ofta förgäfves — sökte i städerna, de mindre begåfvade och

svagare individerna stannade qvar på landsbygden och avancerade der

tåligt och undergifvet, som far gjort före dem, den sociala rangskalan

uppåt från vaktpojke till dräng och statkarl eller torpare och nedåt

igen till bortauktionerad understödstagare och fattighjon. Samtidigt hotades

på många håll jordbruket att gå under till följd af brist på arbetsfolk.

Vid sådant förhållande måste man med- eller motvilligt, förr eller

senare, ordna arbetareförhållandena på landsbygden så - och detta

visserligen ej minst i jordegarnes eget intresse —, att tillfälle bereddes den

ordentlige och skötsamme arbetaren att inom sitt eget yrke, sitt eget verksamhetsområde

kunna klättra stegen uppför till en i någon mån åtminstone

oberoende och sjelfständig samhällsställning, såsom egare eller arrendator

af eget hem. Härigenom skulle äfven bildas en fast stam af uppväxande

jordbruksarbetare, som mot daglön biträdde vid sådana större

jordbruk, som ej kunde skötas af egaren och hans närmaste. Äfven

skulle utan tvifvel härigenom vår jord komma under intensivare bruk

och kunna föda kanske dubbelt så många yrkesjordbrukare som nu.

Hushållningssällskapen och landstingen kunde, enligt motionärens

förmenande, utan afsevärda kostnader i hög grad främja frågans framgång

genom att hvar inom sitt område ställa sig i spetsen för rörelsen, med

råd och dåd understödja den enskilda företagsamheten, väcka allmänhetens

intresse för saken och genom folkskrifter och anordnande af föredrag

sprida eu allmännare kännedom om egna-hems-frågan och dess välsignelserika

verkningar. Staten hade genom sin kring hela landet spridda jordegendom

i vårt land, mera än som förhållandet vore i de flesta andra

länder, redan i sin hand eu naturlig möjlighet och på samma gång det

förnämligaste medlet att genom en sannolikt ganska enkel egostyckning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 93. It

underlätta bildandet af egna hem och dermed äfven befordra skapandet

af ett statsarrendesystem i vid omfattning till väsentlig fromma för jordbruket.

Derjemte måste staten träda emellan i och för åstadkommande

åt ett rationelt kreditväsende, genom hvilket å ena sidan genom billiga,

kanske ofta räntefria lån möjlighet skulle beredas obemedlade statsborgare

att. förskafia sig egna hem, på samma gång å andra sidan en olycksbringande

skuldsättning skulle förekommas.

Den fråga, som i föreliggande motioner beröres, är utan tvifvel

af stor vigt. Också har den ej af Riksdagen lemnats obeaktad. Afsevärda

åtgärder för beredande af egna jordbruk åt obemedlade och mindre bemedlade

hafva af Riksdagen vidtagits; och torde i sådant afseende böra

erinras om Riksdagens beslut angående försäljning af mindre kronolägenheter

samt dess ofvannämnda år 1894 gifna medgifvande i fråga om

styckning af och afsöndring från kronodomäner. Utskottet vill dock ej

törneka att önskligt vore, om ökade tillfallen till förvärfvande af egna hem

kunde beredas den del af befolkningen, som deraf är i behof. Härvid

har utskottet emellertid, i hufvudsaklig anslutning till hvad herr Benedicks

i ofvan omförmälda motion anfört, trott sig finna, att åtgärder i förenämnda

syfte för närvarande böra inskränkas till underlättande af tillfälle för

mindre bemedlade arbetare att å landsbygden förvärfva denna förmån,

frågor angående anordnande af arbetarebostäder inom städerna torde

nemligen vara af helt annan innebörd än dem, som afse beredande af egna

hem å landsbygden. Dervid torde dock böra erinras, att åtgärder till

underlättande för arbetare att förskaffa sig egna hem ■ å landet synas

böra afse äfven de obemedlade arbetare inom städerna, för hvilka förhållandena

medgifva att de kunna bo å närliggande landsbygd.

Af motionärerna har framhållits, att ifrågavarande ändamål skulle

kiaftigt främjas, om tillfälle kunde beredas dem, som sökte förvärfva sig

egna hem, att mot billiga vilkor erhålla lån af staten. Utskottet har

visserligen ansett hvad i sådant afseende blifvit anfördt, vara värdt att

uppmärksammas; men då någon utredning i detta ämne icke föreligger,

har utskottet icke velat inlåta sig på bedömande af de antydda åtgärderna.

Att denna liksom öfriga på förevarande angelägenhet inverkande

frågor underkastas en allvarlig pröfning, synes emellertid vara önskvärdt;

och har utskottet derför trott sig böra föreslå Riksdagen att med anledning

åt de anförda motionerna begära Ivongl. Maj:ts åtgörande för vinnande af

den utredning, som i förevarande afseende kan vara erforderlig, dervid

s. 12 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

12

de kostnader, som af utredningen kunna föranledas, torde kunna af Kongl.

Maj:t af tillgängliga medel förskjutas.

Utskottet hemställer alltså, «

a) att Riksdagen må, med anledning af herrar

Benedicks’, Schenströms och Pantzarhielms ifrågavarande

motioner hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.

Maj:t behagade föranstalta om utredning, huruvida ocli

i hvithet afseende ytterligare åtgärder må kunna vidtagas

för beredande af tillfälle för mindre bemedlade

arbetare att på landsbygden förvärfva sig egna hem,

samt derefter till Riksdagen inkomma med det förslag,

hvartill denna utredning må föranleda;

b) att herr Pantzarhielms i förberörda motion

väckta förslag om beviljande af ett förslagsanslag å

10,000 kronor för bestridande af kostnaderna för förenämnda

utredning icke må af Riksdagen bifallas;

c) att herr Nyströms förevarande motion icke må

vinna Riksdagens bifall; samt

d) att ej heller herr Jakobsons ofvan omförmälda

motion må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 5 maj 1899.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:135 Skrifvelse till Konungen i anledning af inom Riksdagen väckta motioner i fråga om åtgärder för beredande af möjlighet för mindre bemedlade att förvärfva sig egn s. 1 i texten