Skrifvelse till Kongl. Maja i fråga om reform af valrätten till Riksdagens Andra Kammare. Till konstitutionsutskottets behandling hafva öfverlemnats följande inom Andra Kammaren väckta motioner om aflåtande af skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om reform af''den politiska rösträtten, nemligen n:o 173 äf herr S. von Frusen jemte åttio andra medlemmar af Kammaren, samt n:o 17!) af herr A. F. Gustafsson.
1900-05-04 · 19 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1900:8, Skrifvelse till Kongl. Maja i fråga om reform af valrätten till Riksdagens Andra Kammare. Till konstitutionsutskottets behandling hafva öfverlemnats följande inom Andra Kammaren väckta motioner om aflåtande af skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om reform af''den politiska rösträtten, nemligen n:o 173 äf herr S. von Frusen jemte åttio andra medlemmar af Kammaren, samt n:o 17!) af herr A. F. Gustafsson.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
X.
K(
.. • ,K\ : /i,-.i ,nh vd nr,.... !»■ C
: ;■ V! it e T lian : lom
N:o 8.
'' • ■ • <'' • ; i : ’.. i. ■ :. / / ;1 ;. . M • I • • \ Kl I i : H / . 1 i ! • i I / - w s,l; . I - ? Ii j
i’- -.i •> .*s m! . ; ■1 ■ n i. if;r •. •. • '' i . t • ;f .
Ank. till Riksd. kansli (len 4 maj 1900 kl. 5 e. m.
• . < •• »»l S r I i
"i ir.p.jr.!,'' ’ i;Si ^frt;r t) s:„ Uu.y
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner
angående skrifvelse till Kongl. Maja i fråga om reform
af valrätten till Riksdagens Andra Kammare.
Till konstitutionsutskottets behandling hafva öfverlemnats följande inom
Andra Kammaren väckta motioner om aflåtande af skrifvelse till Kongl.
Maj:t i fråga om reform af''den politiska rösträtten, nemligen n:o 173 äf
herr S. von Frusen jemte åttio andra medlemmar af Kammaren, samt n:o
17!) af herr A. F. Gustafsson.
I dessa motioner hemställes:
af herr von Frusen och medmotionärer:
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Magt anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t efter verkstäld utredning inför Riksdagen framlägga ett på
grundsatsen om politisk rösträtt för kommunalt röstberättigade män,
hvilka uppnått 25 års ålder, bygdt förslag till rösträttsreform i fråga om
val till Riksdagens Andra Kammare;
af herr Gustafsson:
att Riksdagen behagade besluta eu skrifvelse till Kongl. Maj:t med
anhållan, det täcktes Kongl. Maj:t låta verkställa utredning ej blott angående
utsträckning af den politiska rösträtten till kommunalt röstberättigade
män, som uppnått 25 års ålder, utan äfven, på i motionen antydda
Bill, lilt Riksd. Prot. 1900. it Band. 8 lläft. (N:o 8.) 1
2
‘Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
sätt, om att på andra grunder åstadkomma en efter tidsförhållandena
lämpad reform af rösträtten för val till Riksdagens Andra Kammare,
samt till Riksdagen öfverlemna resultatet af denna utredning.
Motionärernas Till stöd för sin framställning hafva herr von Frusen och med
motivering.
.. n.. ,
motionärer antort:
»I fråga om de sedan år 1866 gällande bestämmelserna för valrätt
till Riksdagens Andra Kammare och behofvet i våra dagar af en ändring
härutinnan har förre statsministern friherre Louis De Geer år 1892 (i
»Minnen» II, 249) yttrat följande tänkvärda ord:
''Vid stiftandet af riksdagsordningen har syftemålet förnämligast
varit att upplösa stånd sförfattningen och bereda inträde för kategorier,
som stodo utanför riksstånden, fastän de kunde anses med dem sidoordnade;
men något behof af valrättens utsträckning nedåt antogs då ännu
icke hafva gifvit sig till känna. Men sedan har småningom inträdt ett
sådant behof, som jag tror böra snart tillgodoses, om representationen
fortfarande skall kunna anses utgå ur hela den politiskt tänkande delen
af nationen, och på det man icke genom dröjsmål må äfventyra att framdeles
få medgifva en större utsträckning af valrätten, hvilken, på en gång
satt i verket, kunde blifva menlig för samhällets lugna utveckling. Det
lärer icke kunna nekas, att den bildning, som är nödvändig för ett. politiskt
omdöme, under de senaste åren nedträngt till djupare samhällslager,
än som tillförene egt rum, och att till följd häraf många, som nu sakna
rösträtt, och bland dem förnämligast en stor del kroppsarbetare, måste
känna såsom en orättvisa att vara beröfvade politiska rättigheter. Genom
deras inrymmande till sådana skulle dessutom de särskilda intressena
inom samhället komma att i representationen betraktas från mångsidigare
synpunkter och tillika bereda en vigtig klass af medborgare en klarare
uppfattning om de nu icke fullt insedda svårigheterna att genom lagstiftning
bota alla brister i samhället. Deremot finner jag rösträtt vid val
af riksdagsmän icke rimligen kunna medgifvas andra än dem, som ega
rösträtt inom sina kommuner.’
Af detta uttalande från en statsman, som i hithörande frågor halt
tillfälle att mer än de flesta förvärfva eu djup och mångsidig erfarenhet,
torde med all önskvärd tydlighet framgå två vigtiga omständigheter. Först
och främst är uppenbart, att vid tiden för representationsreformens genomförande
något behof af en nedåt vidgad rösträtt i vårt land icke gjorde
sig gällande, hvadan lagstiftaren då gjorde till sin hufvuduppgift att lämp
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
3
ligen fördela det politiska inflytandet mellan redan magtegande samhällsklasser,
icke att utsträcka detsamma till nya sådana. Men lika tydligt
framgår äfven af detta uttalande, att den förnämste upphofsmannen till
vår nuvarande riksdagsordning, efter ett fjerdedels århundrades förlopp, på
grund af ändrade tidsförhållanden bibragts den öfvertygelsen, att en utsträckning
af den politiska rösträtten blifvit nödvändig, äfvensom åt t han
oj tvekat uttala sin mening, att en sådan utsträckning borde ske snart,
och till hvilken gräns den borde gå. . i
I anslutning till detta uttalande vilja vi — utan att här närmare ingå
pa de olika skiftningar, rösträttsfrågan företett ifrån det nya representätionsskickets
införande och fram till våra dagar — för tillfället inskränka
oss till att konstatera, att nämnda vigtiga samhällsfråga under de senaste
årtiondena småningom ai’betat sig fram till att blifva en af de förnämsta
på dagordningen. Detta framgår af många fakta, allt för allmänt bekanta
att här behöfva relateras. Af de senaste årens tilldragelser erinra vi i
sådant hänseende blott om regeringens förslag år 1896 till nedsatt valcensus
för Andra Kammaren, masspetitionen till Konungen 1898, de olika motionerna
i ämnet vid 1899 års riksdag samt de många uttalandena i denna
fråga från olika trakter af landet under den senaste valrörelsen. Häraf, liksom
äfven af frågans behandling i pressen, torde få anses ådagalagdt, att rösträttsfrågan
på senaste tiden i ovanligt hög grad tagit allmänhetens och
statsmagternas uppmärksamhet och intresse i anspråk.
Icke desto mindre hafva sträfvandena att finna en tillfredsställande
lösning af nämnda fråga hittills blifvit utan praktiskt resultat. Orsaken
härtill är enligt vårt förmenande väsentligen att söka i den omständigheten,
att, äfven om man i vida kretsar varit ense derom, att valrätten
till Andra Kammaren borde utsträckas, så har man dock icke lika allmänt
kunnat ena sig om rätta sättet för att nå detta mål. Å ena sidan har
nemligen föreslagits en sänkning af det nuvarande politiska strecket till
400, 500 eller 600 kronors beskattad årsinkomst, med eller utan vissa
andra restriktiva bestämmelser. Å andra sidan åter har payrkats upphäfvande
af hvarje förmögenhetsstreck, såsom förhatligt och orättvist, samt
införande med ens af den allmänna och lika rösträtten. Man har, med
andra ord, alltjemt vacklat mellan att begära för litet eller för mycket i
förhållande till bestående lagstadganden och tidens kraf. Och under rösträttsvännernas
inbördes tvist om den väg, som rätteligen borde inslås, ha
de nuvarande, för helt andra tidsförhållanden afpassade grundlagsbestämmelserna
fått qvarstå orubbade, allt medan landets ekonomiska och kulturella
utveckling fortgått i eu retning, som gjort eu ändring af hithörande
bestämmelser allt mera af behofvet påkallad.
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
Nyligen har emellertid en koncentrering af de länge splittrade krafterna
inträda i det att rösträttssträfvandena börjat rigtas mot ett gemensamt
mål. Vid förra riksdagen framstäldes nemligen i Andra Kammaren under
öfverläggningen om konstitutionsutskottets betänkande öfver de i fråga om
den politiska rösträttens utsträckning då afgifna motionerna af undertecknad
von Friesen ett vid en sammankomst af ett 70-tal för frågan intresserade
ledamöter af kammaren ur olika partigrupper öfverenskommet medlingsförslag
af innehåll,
’att Riksdagen, med anledning af föreliggande motioner, måtte hos
Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kong! Maj:t efter verkstäld utredning
låta för Riksdagen framlägga ett på grundsatsen om politisk rösträtt för
kommunalt röstberättigade män, hvilka uppnått 25 års ålder, bygdt förslag
till rösträttsreform i fråga om val till Riksdagens Andra Kammare’.
Detta förslag, som alltså afsåg att med framhållande af vissa allmänna
förutsättningar, hvarom man från olika håll enat sig, såsom vilkor
för åtnjutande af valrätt till Andra Kammaren lägga i regeringens händer
den närmare utredningen liksom ock utarbetande af förslag till formulering
af de härför nödiga grundlagsbestämmelserna, lyckades redan
första gången det framstäldes tillvinna sig en betydande anslutning i
Andra Kammaren (97 röster). Förslaget har sedermera under valkampanjen
sistlidne sommar visat sig ega förmåga att utgöra ett samlingens
tecken för alla dem, som i denna fråga anse tiden nu vara inne att öfvergå
från ord till handling. Som emellertid förslaget vid fjolårets riksdag
först under debatten i kammaren framlades och sålunda ej då kunde
göras till föremål för närmare granskning, hafva vi redan i hvad som
sålunda förelupit ansett oss ega goda grunder att i år framställa detsamma
till en mera ingående pröfning i Riksdagen, så mycket mer som
ett uppskof i detta fall ingalunda torde vara egnadt att underlätta frågans
lösning.
Såsom skäl för det förslag, som nu frambäres, vilja vi först och främst
åberopa de allmänna grunder, hvilka kunna andragas för hvarje förslag
till en lämplig utsträckning af den politiska rösträtten utöfver dess för
närvarande i vårt land alltför snäft tillmätta gränser.
De senaste årtiondenas storartade ekonomiska framsteg och hastigt
stigande folkupplysning hafva obestridligen fört Sverige in i eu ny fas af
social utveckling. Härvid ha flera samhällsklasser, omfattande ett stort
antal medlemmar, med tillräcklig bildning och relativt sjelfständig lefnadsställning,
ehuru genom nu gällande bestämmelser utestängda från rösträtt,
ryckt fram till en sådan betydelse för en sund utveckling af statslifvet,
att de rätteligen ej längre böra hållas ute från aktivt deltagande i det
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
samma. Till sådana klasser räkna vi t. ex. den stora mängd af kroppsarbetare,
handtverkare, mindre löntagare, små fastighetsegare, små arrendatorer
och jordtorpare, som för närvarande sakna all politisk befogenhet.
Att i tid, innan missnöjet bland de utestängda hunnit gripa alltför mycket
omkring sig, gifva dem inflytande på lagstiftningsarbetet, der de ha
vigtiga intressen att bevaka, torde komma att visa sig vara icke blott en
klok, utan ock en i flera afseenden samhällsgagnelig åtgärd. Med den
varsamhet och lojalitet, som af gammalt utmärkt vårt folk, behöfver man
för visso ej befara, att de nya valmännen i alla valkretsar, der de erhölle
numerisk öfvervigt, skulle bruka sin magt för att aflägsna förutvarande
värdiga representanter och fylla Andra Kammaren endast med män ur
sina egna led. Riksdagen komme nog att en god tid framåt — sådan
är traditionens magt — i hufvudsak behålla sin nuvarande karakter, medan
likväl en del representanter för arbetet och hittills otillräckligt företrädda
näringar deri upptoges, hvilket icke lärer kunna betraktas annat än som
en afgjord vinst för ärendenas mera mångsidiga behandling.
Inom andra länder i Europa har man också längesedan vidtagit åtgärder
i här åsyftad rigtning. Se vi på den officiella valstatistikens vittnesbörd,
så visar sig, att Sverige, som dock plägar berömma sig af sitt
urgamla fria statsskick, i fråga om den vigtigaste af en medborgares politiska
rättigheter numera hör till efterblifna länder. Medan af hela den
manliga befolkningen öfver 21 års ålder i de stora kulturländerna 70 å
80 procent (i Storbritannien 65, i Frankrike 82, i Tyska riket 85 procent)
ega politisk rösträtt, och förhållandet i våra nordiska grannländer är ungefär
detsamma (i Danmark 65, i Norge 77 procent), så äro i Sverige af
myndige män endast 24 procent politiskt röstberättigade. Bland konstitutionella
länder i vår verldsdel är det blott Ungern, som numera står
lägre än vårt land på den politiska rösträttsskalan, en ställning, som för
oss är föga hedrande och som utan tvifvel krafvel'' snar ändring, om icke
vårt samhällslif skall stagnera eller på annat sätt taga skada.
Framför allt synes oss emellertid en utsträckning af valrätten till
Andra Kammaren påkallad i en tid som vår, då skilda ekonomiska intressen
hota att sätta olika samhällsklasser i harnesk emot hvarandra. I en
sådan tid torde knappt någon åtgärd visa sig mera egnad att minska
spänningen mellan olika samhällslager och öka den nationella samhörighetskänslan
än just den här ifrågasatta, nemligen att göra medborgare i
vidsträcktare kretsar än hittills aktivt intresserade i statslifvet. Detta vore,
såsom antydt, ej blott en akt af social rättvisa; det vore i sjelfva verket
äfven att betrakta såsom en åtgärd af verkligt samhällsbevarande art, tillförande
staten ny styrka och ökade utvecklingsmöjligheter.
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
Ett litet folk som vårt behöfver nemligen eu kraftig och allmänt utbredd
solidaritetskänsla för att hålla sig uppe, ej blott under täflan i fredliga
värf, utan äfven under kamp mot yttre faror. Rösträttsfrågan är,
närmare besedd, att anse såsom en del och ingalunda den minst vigtiga
af vår nationella försvarsfråga. Stunda bekymmersamma tider, befinna
vi oss naturligen i en långt säkrare ställning, om den stora mängden af
medborgare kunna känna sig organiskt förenade till ett folk och ej blott
såsom individer, tillhörande skilda klasser med skilda intressen. Känslan
af att ega gemensamma rättigheter att försvara ger otvifvelaktigt i farans
stund eu fast sammanhållning såsom ingenting annat hos el t folk under
vapen; ty låt vara, att fosterlandskärleken är en hos alla medfödd känsla,
så stärkes den dock högst väsentligt genom att växa samman med den
högre samfundsanda, som endast alstras hos politiskt myndige män. Ett
af de bästa värnen mot de yttre och inre faror, som kunna hota staten,
torde alltså vara att söka i sträfvandet att göra så många som möjligt
medintresserade i statsverksamheten eller, med andra ord, att gifva dem
politisk rösträtt.
Då nu, enligt hvad tvenne till kainrarne nyligen inkomna utskottsutlåtanden
(statsutskottets n:o 5 och Första Kammarens andra tillfälliga
utskotts n:o 1) gifva vid handen, frågan om eu ny härordning, byggd på
utsträckt värnpligt, under den närmaste tiden eller redan nästa år lärer
komma att framläggas till Riksdagens pröfning i form af en kongl. proposition,
finna vi — utan att kunna göra något uttalande om ett sådant
förslag, innan detta faktiskt föreligger — det likväl vara af omständigheterna
påkalladt att erinra derom, att denna frågas framträdande är
särdeles egnadt att göra fordran på utsträckt rösträtt ännu mera aktuel,
än den förut varit.
Har man väl kommit till klarhet derom, att en utsträckning af den
politiska rösträtten är en i flera afseenden samhällsgagnelig och särskildt
för tryggande af vår nationella sjelfständighet påkallad åtgärd, så torde
det vara jemförelsevis lätt att öfvertyga sig derom, att lösningen af frågan
för närvarande lämpligast bör sökas på den af oss föreslagna vägen.
När det gäller att i statslifvets organisation åstadkomma en så betydelsefull
reform som den här ifrågasatta, bör man nemligen gå till väga med
en viss varsamhet, men tillika efter moget öfvervägande tillse, att det
steg, som tages, sträckes ut så pass mycket, att något verkligen effektivt
vinnes för det afsedda ändamålet, och att ej det hela stannar vid eu
skenreform.
I båda dessa afseenden torde det förslag, som härmed framlägges,
befinnas motsvara rimliga fordringar. Det bör icke, såsom förslaget om
Konstitutionsutskottet# Utlåtande N:o 8.
7
införande af allmän rösträtt, hos de mera betänksamma framkalla farhågor,
att en omhvälfning af det bestående derigenom skulle åstadkommas.
Men väl innebär förslaget en afsevärd ökning af valmanskåren, hvarvid
såsom en ganska vigtig garanti mot brådstörtade förändringar bör betraktas
den omständigheten, att ifrågavarande förslag är organiskt framgånget
ur de bestående förhållandena och följaktligen, så att säga, uppbygdt
på historisk grund. Den nuvarande valrätten till Riksdagens Andra
Kammare är nemligen ytterst baserad på den kommunala rösträtten, då
det i § 14 riksdagsordningen heter: »Valrätt tillkommer inom den kommun,
der han bosatt är, en hvar i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad man» etc. Härtill komma visserligen åtskilliga inskränkningar
genom det för valrätts åtnjutande stadgade förmögen!) etsstrecket i
afseende å fast egendom, arrende eller inkomst af arbete, inskränkningar,
hvilka, såsom förhatliga och otidsenliga, nu äro ifrågasatta att slopas.
Men äfven om nämnda förmögenhetsstreck borttoges, skulle dock alltid,
för så vidt man fasthåller fordran på kommunal rösträtt såsom vilkor för
den politiska, qvarstå den förutsättningen, att valmannen är bofast inom
kommunen och eger en viss skattepligt till densamma.
Mot det ifrågasatta borttagandet af förmögenhetsstrecket ur § 14
riksdagsordningen har från formel synpunkt anmärkts, att valrätten till
Andra Kammaren sålunda skulle blifva bunden vid kommunalförfattningarna,
hvilka ändras i annan ordning än grundlagarne; ja, valrätten skulle i följd
af det sätt, hvarpå vilkoren för den kommunala rösträtten äro bestämda,
ytterst komma att bero på bevillningsförordningens bestämmelser, hvilka
kunna ändras af Riksdagen ensam, till och med genom gemensam votering.
Detta vore, har man sagt, en allt för vacklande grund att bygga den
politiska rösträtten på; i eu upprörd tid kunde det låta sig tänkas, att
Riksdagen genom att höja existensminimum i ett slag beröfvade massor
af valmän deras valrätt. Oafsedt den mindre smickrande uppfattning af
Riksdagens sätt att bevaka svenska folkets rättigheter, som ligger under
ett dylikt tal, vilja vi endast i förbigående anmärka, att alldeles samma
invändning kan rigtas ej blott mot de nuvarande bestämmelserna för
valrätt till Andra Kammaren, utan äfven mot bestämmelserna angående
elektorsvalen för Första Kammaren, hvilka bestämmelser — de senare
uteslutande — äro beroende på stadgandena om kommunal rösträtt. Invändningen
faller i öfrigt fullständigt till föga inför den omständigheten,
att ifrågavarande förslag uppträder under formen af en skrifvelse till
Kongl. Maj:t, åt hvilken utarbetandet af de för förslagets genomförande
nödiga detaljbestämmelserna skulle anförtros. Bland dessa förutsätta vi
gifvetvis skulle ingå, att vilkoren för kommunal rösträtt, på ett eller annat
8
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
satt grundlagsfästas, t. ex. genom stadgande af ett bestämdt, mindre skattebelopp,
hvars erläggande utgör lagens lägsta fordran för åtnjutande af
rösträtt inom kommunen. Eu sådan bestämmelse torde, alldeles oberoende
af de grunder, som i öfrigt för den kommunala beskattningen komma att
fastställas, kunna af statsmagterna beslutas.
En annan invändning mot förslaget att fota valrätten till Andra
Kammaren på den kommunala rösträtten har äfven under diskussionen i
frågan framkastats, nemligen påståendet, att jordtorpare på landet genom
de ifrågasatta bestämmelserna fortfarande skulle vara uteslutna från rösträtt.
Denna invändning förfaller dock, liksom den föregående, redan inför
det framstälda förslagets karakter af att vara ett skrifvelseförslag, som
endast framhåller grundprinciperna af reformen, medan detalj bestämmelsernas
utarbetande skulle bero på Kongl. Maj:ts åtgärd. Och till detaljspörsmål
af vi g ti gare art, som tarlva utredning, räkna vi, bland annat,
just frågan om lämpligaste sättet att göra jordtorpare af vissa qvalifikationer
kommunalt och dermed äfven politiskt röstberättigade.
Af förra årets konstitutionsutskott framstäldes mot ett förslag, liknande
det, som nu framlägges, den anmärkningen, att genom en dylik
utsträckning af valrätten skulle, enligt den med användning af en något
föråldrad statistik åstadkomna beräkningen, majoriteten i ett antal af ända
till 58 valkretsar på landet öfvergå till andra samhällslager än de nu magtegande.
Om nu denna beräkning visade sig hålla streck, och sålunda
valmansmajoriteten inom betydligt mer än hälften af de 150 landtvalkretsarne
efter reformens genomförande förblefve orubbad, skulle väl eu
vändning af så pass måttligt omfång näppeligen vara egnad att verka
afskräckande på dem, som vilja en verklig reform i detta afseende och ej
blott ämna stanna vid en skenåtgärd.
Den här ifrågasatta begränsningen af valrätten till Andra Kammaren
skulle sannolikt, såsom redan antydt, gifva denna rätt ungefärligen den
utsträckning, som under närvarande förhållanden kan anses önskvärd och
som redan för flera år sedan af en så konservativ man som landshöfding
Bergström i ett anförande till Första Kammarens protokoll år 1891 betecknats
såsom lämplig. Ännu vigtigare synes oss emellertid det förhållandet
vara, att valrätten derigenom skulle komma att hvila endast på
sådana fasta allmänna grundvalar, på hvilka redan nu vigtiga rättigheter
inom samhället äro beroende, och hvilka måste erkännas vara med rättvisa
och billighet öfverensstämmande.
Vilkoret, att en valman för att utöfva politisk valrätt skall vara
kommunalt röstberättigad, innebär nemligen, att han inom den kommun,
han tillhör, måste med något — låt vara än så ringa — belopp bidraga
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o å.
fl
till de allmänna behofvens fyllande, hvarigenom vigtiga betingelser för
hans kännedom om och intresse för valkretsens allmänna förhållanden
torde vara gifna.
Vilkoret åter om 25 års ålder för att utöfva politisk valrätt är visserligen
hos oss nytt, men öfverensstämmer med fordringarna i många europeiska
länders valordningar och torde, långt bättre än det nuvarande1 förmögenhetsstrecket,
vara egnadt att utgöra en garanti mot missbruk af
valrätten, ly dels maste någon större mognad i omdömet kunna förutsättas
hos en man vid 25 års ålder, en tidpunkt af lifvet, då medlemmar
af kroppsarbetarnes klass ofta bildat familj, än vid 21 års ålder,
dels har eu valman vid meranämnda ålder redan i några år haft tillfälle
att vänja sig vid att inom kommunen utöfva rösträtt, hvilken der, såsom
bekant, inträder med myndighetsåldern. Slutligen kan ock en valman vid
25 ars ålder, da lian i allmänhet, för så vidt han det mägtar, fullgjort
en sa vigtig skyldighet gent emot staten som värnpligtSöfningarna, sägas
ega ökadt kraf på att fa deltaga i allmänna angelägenheters afgörande*.
Denna åldersgräns är för öfrigt redan stadgad för valbarhet till — förutom
andra förtroendeuppdrag — ledamotskap af Andra Kammaren, hvadan
den föreslagna bestämmelsen endast skulle medföra, att vil k oren för
valrätt och valbarhet till Andra Kammaren komme att sammanfalla.»1''
Derjemte hafva motionärerna anfört, att, då en reform, sådan som
den af dem ifrågasätta, blefve svarare att genomföra, ju längre den undanskötes,
de redan nu ansett sig böra framställa sitt förslag.
Herr Gustafsson åter har till stöd för sin framställning först erinrat
om den af herr von hriesen in. fl. väckta motionen samt fortsätter derefter
:
»I likhet med motionärerna anser äfven jag, att de ändrade tidsförhållandena
kräfva, att det tages under allvarligt öfvervägande, huruvida
de nuvarande bestämmelserna angående den politiska rösträtten stå i öfverensstämmelse
med dessa, men jag haller före, att detta bör ske genom eu
meora allsidig och omfattande utredning, än hvad dessa motionärer hafva
ifrågasatt.
Att begära, det Kongl. Maj:t för Riksdagen framlägger ett förslag om
utsträckning af den politiska rösträtten, bygdt på den kommunala'' rösträtten,
anser jag ej vara tillrådligt, da man ännu ej fått kännedom om
hvad en verkstäld statistisk utredning i hithörande förhållanden kan
innebära.
Det kan ifrågasättas, huruvida icke den politiska rösträtten borde utöfvas,
i likhet med hvad förhållandet är inom några andra europeiska
Bill. lill liikstl. Prof. intill. .7 Samt. H Ilo fl. ->
10
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
stater, efter ett system — graderad skala — der rösträtt, under vissa förhållanden,
medgifves åt alla myndiga män, samt der ock tillbörlig hänsyn
tagits till de olika förmögenhetsförhållandena.
Denna tanke har dock ännu icke varit föremål för någon närmare
utredning, och kan utan sålunda derpå icke bedöma, i hvad mån den kan
vara tillämplig på våra förhållanden.
Det synes mig dock, som om denna princip icke borde helt och hållet
lemnas ur sigte, då det blir tal om en rösträttsreform. Vid en sådan utredning
lärer man icke heller kunna undgå att fästa uppmärksamhet vid
eu mängd köpingar och municipalsamhällen, som i folkmängd öfvergå en
betydande del städer och ej skilja sig från dessa i andra väsentliga hänseenden,
än att de sakna egen jurisdiktion. Det kunde sättas i fråga, om
dessa samhällen fortfarande borde välja representant till Andra Kammaren
gemensamt med landsbygden, •
Huru jag än ser saken, kan jag icke finna annat, än att, om man skall
begära en utredning, den bör göras mera omfattande, än hvad de ofvannämnde
motionärerna hafva föreslagit, och sådan, att den lemnar tillfälle
till jemförelser mellan skilda rösträttsförslag — som framdeles, med säkerhet,
komma att väckas — med afseende å deras olika betydelse och innebörd.
»
utskottets ytt- Enligt det yrkande, med hvilket den af herr von Friesen in. fl. frammnde.
burna motionen afslutas, åsyftar densamma en anhållan hos Kongl. Maj:t,
att Kongl. Maj:t täcktes, efter verkstäld utredning, inför Riksdagen framlägga
ett förslag till rösträttsreform i fråga om val till Riksdagens Andra
Kammare, enligt hvilket politisk rösträtt skulle tillkomma kommunalt röstberättigade
män, hvilka uppnått 25 års ålder. Sammanställes nämnda
yrkande med vissa uttalanden i motiveringen för detsamma, framgår emellertid,
att motionärerna, då de här användt uttrycket »kommunalt röstberättigade
män», icke afsett att dermed beteckna dem, som för närvarande
äro kommunalt röstberättigade, utan tvärtom förutsatt, att helt nya bestämmelser
i afseende på den kommunala rösträtten skulle komma att
gifvas i samband med dep åsyftade reformen. De hafva sålunda å ena
sidan uttalat, att bland de för förslagets genomförande nödiga detaljbestämmelserna
gifvetvis skulle ingå, att vilkoren för kommunal rösträtt
på ett eller annat sätt grundlagsfästes, t. ex. genom stadgande af ett bestämdt
mindre skattebelopp, hvars erläggande skulle utgöra lagens lägsta
fordran för åtnjutande af rösträtt inom kommunen; och de hafva vidare
såsom ett annat detaljspörsmål af vigtigare art framhållit frågan om lämp
-
KoiintHut.iimsutskotlets Utlåtande N:o S.
11
ligaste sättet att göra jordtorpare af Vissa qvalifikationer kommunalt och
dermed äfven politiskt röstberättigade. Huru motionärerna tänkt sig dessa
förändringar i de nuvarande bestämmelserna om den kommunala rösträtten
närmare genomförda, framgår emellertid icke, lika litet''som huruvida genom
det ifrågasatta grundlagsfästandet af de nya bestämmelserna skulle
kunna förhindras, att skattskyldigheten och, i följd deraf, rösträtten blefve
beroende på storleken af det belopp, för hvilket, jemlikt bevillningsförordningen,
bevillningsfrihet åtnjutes, och hvilket belopp som bekant kan komma
att bestämmas genom gemensam votering. Icke heller finnes i motionen
någon antydning om, i hvilken omfattning de nuvarande grunderna för
kommunal rösträtt på detta sätt skulle förändras — genom utvidgning
eller måhända äfven inskränkning — och man stannar således äfven i
fullständig ovisshet om, huru långt enligt densamma den politiska rösträtten
skulle komma att utsträckas.
Den enda statistiska utredning, sota hittills föreligger i fråga om verkningarna
af den politiska rösträttens utsträckning till alla kommunalt röstberättigade
män, afser som bekant förhållandena år 1885 och är uppgjord
med hänsyn till de dåvarande och ännu gällande bestämmelserna om
kommunal rösträtt. Denna utredning kan således, äfven om den ej vore
föråldrad, icke gifva någon ledning för bedömande af följderna af en sådan
rösträttsreform, som den motionärerna nu ifrågasatt, och det lärer alltså
icke kunna förutses, huruvida den af en dylik rösträttsutvidgning utan
tvifvel förorsakade förskjutningen i den nuvarande politiska magtfördelningen
derhän, att den sjelfegande allmogeklassens inflytande på Andra
Kammarens sammansättning komure att försvagas, skulle stanna inom
sådana gränser, som motionärerna synas vilja förutsätta, då de tala om eu
vändning af »måttligt omfång».
Mot grundsatsen att likställa vilkoren för politisk och för kommunal
rösträtt erinrade förlidet års konstitutionsutskott, som hade att afgifva
utlåtande öfver motioner i denna rigtning, bland annat, att det uppenbarligen
vore lättare att förvärfva sig insigter och erfarenhet i de mera
närliggande kommunala värfven än i sådana angelägenheter, som vore
förbundna med statens styrelse, äfvensom att den bevisföring icke vore
bindande, i hvilken man af det förhållandet, att eu person ansåges kompetent
att utöfva rösträtt i kommunala angelägenheter, i hvilka omröstning
skedde med graderad skala, ville draga den slutsats, att i följd häraf
rösträtt efter hufvudtalet borde tillkomma honom i politiska frågor. Ifrågavarande
grundsats om likhet i vilkoren för politisk och för kommunal
rösträtt är också i det af motionärerna herr von Friesen in. fl. framstälda
förslaget så till vida öfvergifven, som enligt detsamma politisk rösträtt
12
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
skulle inträda först vid 25 års ålder, under det att kommunal rösträtt
inträder med myndighetsåldern; och hafva motionärerna anfört, att detta
vilkor om 25 års ålder för utöfning af politisk valrätt långt bättre än det
nuvarande förmögen hetsstrecket torde vara egnadt att utgöra en garanti
mot missbruk af valrätten. Då frågan om detta vilkors inflytande på storleken
af valmanscorpsen icke synes hafva blifvit berörd i någon motion
eller något'' utskottsutlåtande beträffande nu föreliggande spörsmål, ehuru
den visserligen torde vara af intresse, vill utskottet upplysningsvis nämna,
att, enligt ofvan berörda statistiska utredning öfver förhållandena år 1885,
af hela antalet röstberättigade, som då utgjorde 307,719 personer, 4,<807
eller 1,6 procent voro under 25 års ålder, äfvensom att utaf det antal af
179,918 personer, som dessutom skulle hafva varit politiskt röstberättigade,
om sådan rösträtt tillerkänts alla kommunalt röstberättigade män, 9,552
eller 5,3 procent icke uppnått 25 års ålder''). Äfven i detta hänseende
äro emellertid af ofvan anförda skäl uppgifterna från 1885 icke tillräckligt
vägledande i fråga om verkningarna af motionärernas förslag,
i 1-1.4 Af det anförda torde framgå, att i mer än ett afseende det för närvarande
saknas möjlighet att bedöma, huru en rösträttsreform, sådan som
den af herr von Friesen m. fl. föreslagna, skulle komma att gestalta
sig och verka, samt att vägledning i detta hänseende endast kan vinnas
genom den af motionärerna ifrågasatta utredningen. Då så är förhållandet,
lärer det emellertid —> på sätt herr Gustafsson i sin motion framhållit —- icke vara välbetänkt att, såsom i det af herr von Friesen in. fl. framlagda
skrifvelseförslaget skett, på förhand och alldeles oberoende af de
resultat, som kunna komma att framgå af eu dylik utredning, binda sig
just vid en sådan rösträttsreform, som skulle innebäras uti ett genomförande
af grundsatsen om politisk rösträtt åt alla kommunalt röstberättigade
män, som fylt 25 år.
Ett sådant förfaringssätt synes så mycket mindre tillrådligt, som denna
grundsats ingalunda kan sägas vara den enda, på hvilken man kan ifrågasätta
att bygga en reform af nuvarande bestämmelser om valrätt till Riksdagens
Andra Kammare. Motionärerna hafva visserligen framhållit, att ett
skrifvelseförslag i denna fråga, med hvilket det af dem nu framlagda till ordalydelsen
öfverensstämmer, vid förliden riksdag i Andra Kammaren lyckades
tillvinna sig eu anslutning af 97 röster. Af den öfverläggning, som då föregick,
framgår emellertid, att flere af de talare, som förklarade sig ämna
rösta för förslaget, dock icke ansågo det innebära någon fullt tillfredsställande
lösning af rösträttsfrågan. Det framhölls äfven, att detsammas
K Siffrorna, som äro hemtadé ur Bidrag till Sveriges officiella statistik, R) Valstatis
t i k, VII: 3, sid. IV, omfatta både detn, som betalt, och dem, som icke betalt sina utskylder.
KonsdttUiunimtskoUels Ulldtande N:o S.
13
genomförande endast vore ett första steg till en ytterligare utsträckning
af rösträtten, hvilken jemväl från flera håll betecknades såsom önskvärd.
Under samma öfverläggning yrkades ock af flere talare bifall till ett
af en reservant inom konstitutionsutskottet framlagdt förslag om att »Riksdagen
måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande
lämpligheten af att rösträtten vid val till Riksdagens Andra Kammare
utsträcktes i förbindelse med att sådana bestämmelser gåfves, att
denna rösträtt komme att utöfvas enligt graderad skala, samt att Kongl.
Magt, sedan en fullständig utredning egt rum såväl angående denna fråga,
som ock angående andra förutsättningar och garantier, under hvilka den
politiska rösträtten må kunna utsträckas, ville till Riksdagen inkomma
med det förslag, hvartill eu sådan utredning kunde föranleda»; och detta
förslag, som i den slutliga voteringen erhöll 71 röster mot 121, hvilka
afgåfvos för bifall till konstitutionsutskottets hemställan om afslag å de
i ämnet väckta motionerna, hade vid voteringen om kontraproposition
erhållit 113 röster mot de 97, hvilka tillföllo herr von Friesens förslag.
Beaktas bör ock, att nämnda reservation äfven i Första Kammaren vann
understöd.
Vid rösträttsfrågans behandling under de senare åren hafva emellertid
äfven andra synpunkter bragts å bane, hvilka äro af den art, att de
icke utan vidare böra undanskjutas. Från tidigare riksdagar vill utskottet
bär endast erinra om Kongl. Maj:ts till 1896 års Riksdag afgifna
proposition, n:o 41, angående ändrad lydelse af §§ 14, 17 och 25 riksdagsordningen,
enligt hvilken dels valrätten i vissa fall skulle bindas
dervid, att under en viss följd af år ett bestämdt skattebelopp erlagts, dels
i vissa valkretsar proportionella val skulle införas. Bestämmelser i förstnämnda
rigtning blefvo jemväl vid sistlidne riksdag af en reservant inom
konstitutionsutskottet äfvensom under öfverläggningen i Andra Kammaren
förordade till antagande. Vid denna riksdag åter har, såsom ofvan
framhållits, i den af herr Gustafsson väckta motionen, bland annat,
ifrågasatts, dels huruvida icke politisk rösträtt efter ett system med graderad
skala kunde, under vissa förhållanden, medgifvas alla myndige män,
dels om köpingar och municipalsamhällen, som i folkmängd öfvergå en
betydande del städer och ej från dessa skilja sig i andra väsentliga hänseenden,
än att de sakna egen jurisdiktion, fortfarande borde välja representanter
till Andra Kammaren gemensamt med landsbygden, hvarjemte
motionären uttalat sig för eu mera allsidig och fullständig utredning af
(le spörsmål, som kunna inverka på rösträttsfrågans lösning, än herr von
Friesen in. fl. i sin motion ifrågasatt.
Hvad sålunda i denna fråga under senare tid förekommit, berättigar
14
Konxti!idiownitxkoU''is Utlåtande 1\:o S.
enligt utskottets åsigt till tvenne slutsatser. Den ena är, att meningarna
inom landet och inom Riksdagen ingalunda kunna sägas hafva enats derom,
att eu rösträttsreform, derest en sådan skall genomföras, bör verkställas i
enlighet med det af herr von Friesen in, fl, framstälda förslaget. Den
andra är, att ett genomförande af detta förslag, enligt hvilket ett nytt
streck, det kommunala, skulle sättas i stället för det nuvarande, på mer
än ett håll icke skulle blifva betraktadt såsom eu definitiv lösning af
frågan, utan blott såsom en partiel reform, ett första steg, hvarigenom
krafven på ytterligare förändringar icke skulle låta sig tystas, m.''
Redan dessa omständigheter hafva för utskottet inneburit tillräckliga
skäl, hvarför utskottet icke kunnat förorda bifall till ett skrifvelseförslag
med så begränsadt syfte som det af herr von Friesen m. fl. framstälda,
Frågan om förändrade bestämmelser i afseende å den politiska valrätten
är nemligen, enligt utskottets åsigt, för hela vårt konstitutionella
lif af alltför genomgripande betydelse för att kunna lösas utan en föregående
allsidig och fullständig utredning. För en mogen pröfning från
Riksdagens sida af denna fråga måste det vara eu oeftergiflig förutsättning,
att Riksdagen blifvit satt i tillfälle att öfverskåda olika spörsmål,
som med densamma ega samband, och som äro att beakta, då en sådan
omdaning af den politiska valrätten ifrågasättes, att denna valrätt skulle
ställas på väsentligt bredare grund än hittills. I en så vigtig fråga kan
det icke vara förenligt med statens välfärd, att beslut fattas, som skulle
innebära steg ut i det obekanta, och allra minst kan det begäras af dem,
hvilka för närvarande ställa sig tveksamma i fråga om behofvet och
gagneligheten af en rösträttsutvidgning, att de skola medverka till någon
förändring i det bestående, så länge de icke genom eu utredning satts i
tillfälle att bedöma dess verkningar. En allsidig utredning skall göra det
möjligt för vederbörande att sinsemellan jemföra olika förslag och mot
hvarandra väga deras företräden och brister. Dessförutan kan icke en
tillfredsställande och varaktig rösträttsreform komma till stånd.
Vid den utredning, som utskottet sålunda anser vara oundgängligen
af nöden, om rösträttsfrågan skall kunna vinna en tillfredsställande
lösning, bör, såsom redan antydts, enligt utskottets åsigt, frågan upptagas
till pröfning i större omfattning, än hvad som i den af heir
von Friesen in. fl. väckta motionen afses, och dervid äfven.hänsyn tagas
till åtskilliga andra spörsmål med afseende å vilkoren för valrättens
åtnjutande och utöfning.
Sålunda borde, enligt utskottets åsigt, särskildt tagas under ompröfning,
huruvida icke för valrätten annan grund borde bestämmas än kommunal
rösträtt, t. ex. erläggande af en viss direkt skatt till staten. Skulle
Konstitutionsutskottets Utlåtande A'':o 8.
15
åter fortfarande den kommunala rösträtten anses böra blifva förutsättning’
för den politiska, borde, såsom i herr von Friesens in. fl. motion ifrågasatts,
undersökas, huruvida icke grunderna äfven för den kommunala rösträtten
borde i grundlag bestämmas.
Vidare borde pröfvas, om icke med en väsentlig utsträckning af valrätten
borde förbindas åtskilliga garantier utom högre ålder, såsom bofasthet
inom valkretsen, fullgjorda skyldigheter mot samhället genom utskylders
ordentliga betalande under viss tid, fullgjord värnpligt in. in., äfvensom om
valrättssystemet, i händelse af utsträckt rösträtt, fortfarande skulle vara bygdt
på grundsatsen om lika rösträtt, eller om någon gradering af valrätten deri
borde upptagas. Uppmärksamhet borde äfven rigtas på det till och med
i ett land med allmän rösträtt såsom Frankrike för närvarande ganska
mycket diskuterade spörsmålet, om valen fortfarande borde vara samfälda,
eller om någon hänsyn skulle tagas till olika samfund sklasser och yrken.
Beträffande valsättet torde möjligen böra tagas under ompröfning,
huruvida valen borde vara medelbara eller omedelbara — detta, enär det
har ifrågasatts, om icke vid medelbara val rösträtten kan utsträckas längre
än vid omedelbara. Pröfvas borde äfven, om valen skulle ske i enmansvalkretsar
eller i större valkretsar med flere representanter, och derjemte
om, derest större valkretsar bildades, proportionella val borde införas. 1
afseende på valkretsarnes anordnande borde utredningen jemväl omfatta
frågorna, om vid bildandet af större valkretsar landsbygd och städer borde
förenas; om med utsträckning af valrätten skilnaden med afseende å
representationsrätt mellan land och stad borde bibehållas, jemkas eller
upphäfvas; samt om köpingar och municipalsamhällen fortfarande borde
hänföras till landsbygden.
Derest det under frågans närmare behandling visade sig, att äfven
andra spörsmål vore förtjenta att tagas under ompröfning, borde naturligtvis
äfven åt dem skänkas tillbörlig uppmärksamhet.
Först om på detta sätt en allsidig utredning kommit till stånd, skall
det, enligt utskottets åsigt, blifva möjligt att uppgöra ett förslag till valrättsreform,
som bäst tillfredsställer samhällets behof och derjemte är
på lämpligt sätt afpassadt efter öfriga bestämmelser i vårt statsskick.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet, med anledning
af herr S. von Friesens in. fl. samt herr A. P. Gustafssons motioner,
hemställa,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes bita verkställa en i
möjligaste mån fullständig och allsidig utredning rörande
16
Konstitutionsutskottets Utlutande N:o 8.
de förutsättningar och vilkor, under hvilka valrätten
till Riksdagens Andra Kammare må kunna utsträckas,
samt för Riksdagen framlägga förslag, hvartill denna
utredning kan föranleda.
Stockholm den 4 maj 1900.
På utskottets vägnar:
G. RUDEBECK.
Reservation er:
af herr friherre Bnrnekow mot vissa delar af motiveringen;
af herr Rodlie, som ansett, att utskottet icke bort tillstyrka beslut om
eu skrifvelse till Kongl. Maj:t i ämnet;
af herrar Dahn och Johnsson, som ansett, att utskottets utlåtande
bort hafva följande lydelse:
»Den grundsats, som är framhållen af herr S. von Friesen i den af
honom m. fl. väckta motionen, nemligen att den, som är i kommunens
röstlängd uppförd och sålunda pligtig att såväl erlägga bevillning
till staten som bidraga till fyllande af kommunens behof, jemväl böi'',
såvida han är inom kommunen boende, uppnått 25 års ålder och ordentligt
fullgjort sina åligganden till staten och kommunen, ega rätt att deltaga
vid val till ledamot af Andra Kammaren, lärer icke i allmänhet
kunna underkännas. Det kan dock ifrågasättas, huruvida bestämmelserna
angående det nuvarande minimum för erhållande af kommunal rösträtt
äfvensom angående förutsättningarna för skyldighet att erlägga bevillning
och andra skatter böra bibehållas, eller om icke nämnda minimum eventuelt
bör höjas, särskildt hvad angår sådan fastighet, med hvilken eganderätten
till grunden icke är förenad.
En utredning om och i hvad mån en ändring i detta afseende kan
verka på de nuvarande valrättsförhållandena är önskvärd för att kunna
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
17
rätt bedöma frågans innebörd och förslagets verkningar inom de olika
valkretsarna. En utredning i detta afseende lärer så mycket lättare
kunna utföras, som material af tillförlitlig beskaffenhet är att tillgå.
Äfven borde, enligt utskottets åsigt, tagas under öfvervägande, huruvida
icke i grundlag borde bestämmas det minimum af viss direkt skatt
till staten, som skulle berättiga till valrätt, äfvensom tillses, att valrättsbestämmelserna
erhölle mer stadga än hvad för närvarande är förhållandet.
Deremot lärer det ej ens kunna ifrågasättas att, på sätt herr Gustafson
i sin motion föreslagit, medgifva politisk rösträtt åt alla myndiga
män. Det erfordras för visso ingen utredning för bedömande af de verkningar
en så ytterligt gående förändring af de nu bestående förhållandena
som ett bifall till detta förslag skulle medföra, hvilket skulle skjuta åt
sidan hela den grundval, hvarpå valrätten till Andra Kammaren för närvarande
är byggd, och möjligen medföra vådor af vidtgående beskaffenhet,
hvilka icke lära kunna förekommas genom något nytt system — »graderad
skala» — ett system, som ej synes ega vidare sympatier hos vårt
folk och helt visst endast vore egnadt att gifva anledning till ytterligare
kraf på förändring.
Samme motionärs uttalade farhåga »att begära, det Kongl. Maj:t för
Riksdagen framlägger ett förslag om utsträckning af den politiska rösträtten,
bygdt på den kommunala rösträtten», af det skäl, att »man ännu
ej fått kännedom om hvad en verkstäld statistisk utredning i hithörande
förhållanden kan innebära», synes vara af lätt öfvergående art, enär han
omedelbart efter detta uttalande hemstält om utredning angående införande
under vissa omständigheter af politisk rösträtt för alla myndige
män.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet, med anledning af
herr S. von Friesens motion, hemställa,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa en i
möjligaste måtto fullständig utredning rörande de förutsättningar,
under hvilka valrätten till Riksdagens
Andra Kammare må kunna utsträckas till kommunalt
röstberättigade män, som uppnått 25 års ålder, samt till
Riksdagen framlägga det förslag, hvartill denna utredning
kan föranleda»;
Bill. till Rikad. Prot. 1.900. 3 Samt 8 Höft.
3
18
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
af herrar Andersson och Pettersson i Österhaninge beträffande vissa
delar af motiveringen;
af herr Parm, som yttrat:
»Då utskottet icke ingått i någon egentlig pröfning af den af herr
S. von Friesen samt 80 andra ledamöter af Andra Kammaren väckta
motionen, har jag nu endast velat hafva antecknadt, att jag yrkat bifall
till det af herr von Friesen in. fl. framlagda skrifvelseförslaget på de i
motionen angifna grunder och hemstält om afslag på herr Å. P. Gustafssons
motion.»;
af herr Waldenström, som anfört:
»Att en väsentlig utsträckning af valrätten till Andra Kammaren är
af högsta behof påkallad, derom finnes hos mig ingen tvekan. De skäl, som
blifvit dels under rösträttsfrågans föregående behandling i motioner och riksdagsdebatter
anförda, dels i herr von Friesens m. fl. motion vid innevarande
riksdag framhållna, äro enligt min mening ovedersägliga. Derför har jag
velat, att utskottet skulle gifva ett otvetydigt uttryck åt detta behof, så
att det må vara afgjordt, att Riksdagen allvarligen vill en verklig reform,
om man ock ännu någon tid skulle nödgas att söka efter en tillfredsställande
form derför. Utan att man bestämdt vill målet, lärer väl hvarje
sökande efter sättet bli ett famlande, hvaraf föga resultat är att vänta.
Men då, såsom motionärerna äfven framhålla, en utredning angående
sättet för reformens genomförande naturligtvis är behöflig, så tror
jag, att, för vinnande af ett säkert resultat, egnadt att på fast mark förena
olika element, det är nödvändigt, att utredningen blir så omfattande och
allsidig som möjligt. En sådan utredning är ännu icke gjord i vårt land.
Att på förhand binda utredningen vid vissa förutsättningar skall alltid
gifva densamma skenet af att icke vara fullt opartisk samt derigenom, till
hinder för reformen, lemna rum för den invändningen mot hvarje ur densamma
framgående förslag, att den eller den, af många såsom bättre önskade,
utvägen icke blifvit pröfvad. Jag kan väl icke heller tänka mig,
att motionärerna skola hafva något emot, att andra möjliga förslag, jemte
deras eget, vid en eventuel utredning blifva föremål för en opartisk och
omsorgsfull granskning.
På dessa skäl har jag inom utskottet framstält det yrkande, att utskottet
skulle hemställa,
att Riksdagen, med anledning af de i ämnet väckta
motionerna, måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t, under fram
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
19
hållande af behofvet af en utsträckning af valrätten till
Andra Kammaren, anhålla, att Kongl. Maj:t ville taga
frågan i hela dess vidd i förnyadt ompröfvande samt,
efter en allsidig utredning, för Riksdagen framlägga de
förslag, som utredningen kunde föranleda;
samt af herr Liljeholm., som yrkat bifall till den af herr S. von Friesen
in. fl. afgifna motion.
Herr Berg, Gustaf Axel, har begärt få här antecknadt, att han på
grund af ledighet från riksdagsgöromålen icke deltagit i den slutliga behandlingen
af ifrågavarande motioner.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1900:86 Skrifvelse till Konungen i fråga om reform af valrätten till Riksdagens Andra Kammare. s. 8 i texten