Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i lagen angående ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål den 4 juni 1886.

1900-02-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1900:16, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i lagen angående ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål den 4 juni 1886.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

N:o 16.

Auk. till Riksd. kansli den 21 februari 1900, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i lagen angående

ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål

den 4 juni 1886.

Uti en inom Andra Kammaren vackt motion, n:o 82, hvilken blifvit

till lagutskottet hänvisad, anför herr C. Hj. Wittsell:

»flen i lag angående ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål

stadgade ersättning af 1 krona 50 öre om dagen, hvilken vittne, som

så äskar och af domaren pröfvas skäligt, för sitt uppehälle under resan

och vistandet vid domstolen erhåller, är enligt mitt förmenande för låg,

och kan vittnet under nuvarande förhållanden derför icke'' erhålla nödtorftigt

uppehälle. Erfordras flera dagar för vittnets inställelse, tillkommer

derjemte logi, som ensamt tager minst hela dagtraktamentet, hvarför vittnet

måste göra en för obemedlad ganska känbar förlust vid uppfyllandet af

sina medborgerliga pligter. Stränga äro bestämmelserna för uraktlåtenhet

att på erhållen kallelse infinna sig vid tingsstället, men bör lagen derjemte

vara så affattad, att den enskilde ej lider skada. Under andra förhållanden,

der den enskilde medborgarens person tages i anspråk för det allmännas

räkning, står i de flesta fall ersättningen derför i öfverensstämmelse med

kostnaderna för uppehället.

Jag får derför vördsamt föreslå, att Riksdagen måtte besluta den

förändring i lagen angående ersättning af allmänna medel till vittnen i

brottmål den 4 juni 1886, att ersättningsbeloppet åt vittnen höjes från

nuvarande 1 krona 50 öre till 3 kronor.»

/

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

15

Mot hvad motionären sålunda föreslagit har utskottet till en början

den erinran att göra, att detsamma är bygdt på ett i viss mån felaktigt

återgifvande af hvad gällande lag i ämnet innehåller. Lagen angående

ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål den 4 juni 1886 föreskrifver

nemligen, att den ersättning, som en person, hvilken i brottmål,

der allmän åklagare å tjenstens vägnar för talan, af åklagaren åberopats

eller enligt domstols förordnande inkallats såsom vittne eller för att upplysningsvis

höras, eger att, så framt ersättning äskas och domaren pröfvar

sådant skäligt, åtnjuta till uppehälle för hvarje dag, som för resan och

vistandet vid domstolen erfordras, skall utgöra högst 1 krona 50 öre, och

bestämmer domaren inom angifna gräns ersättningens storlek. Den pröfningsrätt

i fråga om ersättningsbeloppet, som sålunda för närvarande tillkommer

domaren, har i motionärens framställning lemnats utan beaktande, och

i anslutning härtill är det förslag, som i motionen innehålles, så affattadt,

att enligt detsamma, efter ordalagen att döma, någon dylik pröfningsrätt

icke skulle vara domaren medgifven, utan vittnesersättningen för hvarje

fall utgå med lika belopp, enligt förslaget 8 kronor för dag. Det torde

dock knappast kunna förutsättas, att detta varit af motionären åsyftadt,

och i allt fiill synes det utskottet otvifvelaktigt, att hans hemställan i det

afseendet icke förtjena!1 bifall, utan att, hvar helst än gränsen sättes för

den ersättning, som i berörda hänseende må kunna vittnen tillerkännas,

domaren bör ega att inom denna gräns bestämma ersättningsbeloppet efter

hvad för hvarje fall kan finnas skäligt.

Äfven under förutsättning af dylik jemkning i motionärens förslag

synes emellertid detsamma vara egnadt att väcka betänkligheter. Vittnespligten

är ett medborgerligt åliggande, hvars fullgörande icke bör anses

i och för sig grundlägga någon som helst rätt för vittnet att undfå

ersättning af allmänna medel, och stadgandet derom, att under vissa förutsättningar

dylik ersättning likväl kan utgå, torde hafva tillkommit uteslutande

i afsigt att förebygga, att vittnespligtens fullgörande kunde för

obemedlade personer blifva allt för betungande. I sådant afseende lära,

enligt utskottets förmenande, nu gällande bestämmelser i ämnet kunna,

anses i regel vara tillfyllestgörande. För det fall, att vittnet är bosatt på

eller i omedelbar närhet till den plats, der vittnesförhöret eger rum, lär

nemligen en ersättning af intill 1 krona 50 öre för dag vara tillräcklig

att skydda vittnet mot afsevärd ekonomisk förlust. Annorlunda kan

visserligen förhållandet synas vara med vittnen, som äro så aflägset

boende, att de pa grund åt inställelsen få att gälda kostnader för underhåll

och nattqvarter på främmande ort, men utskottet håller före, att

lagens bestämmelser jemväl för detta fall äro ganska betryggande. Så snart

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

ett vittne är bosatt på minst 5 kilometers afstånd från det ställe, der

domstolen sammanträder, eger vittnet enligt lagen att åtnj lita resekostnadsersättning,

hvilken i den af naturliga skäl oftast förekommande händelsen,

att jernvägs- eller ångbåtslägenhet icke kan för resan eller någon del deraf

begagnas, oafsedt verkliga kostnaden utgår med skjutspenningar efter en

häst fram och åter, och som resekostnaden för ett obemedladt vittne

endast undantagsvis lär behöfva uppgå till det i lagen sålunda förutsatta

belopp, samt vittnet alltså eger möjlighet att på resekostnadsersättningen

bereda sig vinst, större ju längre vägen är, torde äfven i fråga om långväga

vittnen det fall vara mycket sällsynt, att de få vidkännas ekonomisk

förlust genom inställelsen.

Något missnöje med bestämmelserna i ämnet har ej heller, såvidt för

utskottet är bekant, bland allmänheten gjort sig gällande, utan torde

tvärtom den ersättning, som på grund af desamma tillerkännes vittnen i

brottmål, i regel anses tillfredsställande.

Den af motionären föreslagna lagändring synes alltså icke vara af

något verkligt behof påkallad. Som det dessutom tinnes grundad anledning

antaga, att en bestämmelse sådan som den ifrågasatta skulle föranleda

dertill, att anspråken i fråga om dagtraktamentets belopp allmänt stegrades

jemväl i de fall, då intet fog dertill förefunnes, samt att, huru försigtigt

bestämmelsen än komme att tillämpas, statsverkets utgifter för vittnesersättningar

väsentligt förhöjdes, föranlåtes utskottet, på grund af hvad

sålunda anförts, hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 februari 1900.

På utskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o KL

17

Reservation

_af herr af Ekenstam, som ansett, att utskottet bort, i anledning af

motionen, föreslå Riksdagen att för sin del antaga följande

Lag

om ändrad lydelse af 1 § i lagen den 4 juni 1886 angående ersättning

af allmänna medel till vittnen i brottmål.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 4 juni 1886 angående ersättning

af allmänna medel till vittnen i brottmål skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Hvar som i brottmål, der allmän åklagare å tjenstens vägnar för

talan, af åklagaren åberopas såsom vittne och inställer sig vid domstol,

eger att, så framt vittnet äskar ersättning och domaren pröfvar sådant

skäligt, för sin inställelse njuta ersättning af allmänna medel med högst

3 kronor till vittnets uppehälle för hvarje dag, som för resan och vistandet

vid domstolen erfordras, och dessutom, derest vittnets hemvist är

beläget på minst 5 kilometers afstånd från det ställe, der domstolen sammantiäder,

skjutspenningar för en häst fram och åter eller, der jernvägseller

ångbåtslägenhet kan för resan eller någon del deraf begagnas, afgift

för billigaste plats å bantåg eller ångbåt.

Enahanda rätt till ersättning tillkommer den, som i mål af nämnda

beskaffenhet blifvit enligt domstols förordnande inkallad såsom vittne,

eller af åklagaren åberopats eller enligt domstols förordnande inkallats

för att upplysningsvis höras.

Herrar Husberff och Leman hafva begärt få antecknadt, att de icke

deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

juli. till Hit,-sä. Prat. 1.900. 7 Samt. 11 Käft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1900:114 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring i lagen angående ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål den 4 juni 1886. s. 1 i texten